Fråga 2024/25:784 Effektivt bistånd på evidensbaserad grund

av Olle Thorell (S)

till Statsrådet Benjamin Dousa (M)

 

Sverige har länge varit en ledande nation inom utvecklingsforskning, vilket har bidragit till att forma effektiva och evidensbaserade biståndsstrategier. Genom omfattande forskningssamarbeten med låg- och medelinkomstländer har vi inte bara stärkt global kunskap utan också säkerställt att vårt bistånd bygger på vetenskaplig evidens och bästa praxis.

Under de senaste åren har dock betydande nedskärningar genomförts inom finansieringen av utvecklingsforskning. Sidas budget för forskningssamarbete har halverats mellan 2022 och 2024, och Vetenskapsrådets finansiering av utvecklingsforskning har helt dragits in. Dessa beslut har lett till att många pågående och planerade forskningsprojekt har avbrutits eller lagts ned, vilket har skapat stor oro inom forskarsamhället. En enkätstudie från SweDev har visat att över hälften av forskarna inom hållbar utveckling tvingats byta inriktning på grund av dessa nedskärningar.

Utvecklingsforskning är avgörande för att identifiera och förstå de komplexa utmaningar som låg- och medelinkomstländer står inför. Genom sådan forskning kan vi utveckla och implementera biståndsstrategier som bygger på evidens och beprövade metoder. Nedskärningarna riskerar att leda till en minskad förståelse för vilka insatser som är mest effektiva, vilket i sin tur kan påverka kvaliteten och effektiviteten i det svenska biståndet negativt.

Dessutom påverkar dessa nedskärningar Sveriges anseende som en pålitlig partner inom internationellt utvecklingssamarbete. Genom att dra tillbaka stöd och avbryta samarbeten signalerar vi en minskad vilja att investera i långsiktiga lösningar och kunskapsutbyte, vilket kan skada förtroendet hos våra internationella partner.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa:

 

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta inom ramen för sin tjänsteutövning för att säkerställa att svensk biståndspolitik fortsatt vilar på en evidensbaserad grund, trots nedskärningarna i utvecklingsforskningen, och hur ska statsrådet säkerställa Sveriges anseende som en fortsatt pålitlig partner inom internationellt utvecklingssamarbete?