av Olle Thorell (S)
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Enligt en ny rapport från FN:s kvinnoorgan UN Women och FN:s kontor för narkotikakontroll och brottsförebyggande (UNODC) är våld mot kvinnor och flickor fortsatt en akut global kris. År 2023 dödades uppskattningsvis 51 100 kvinnor och flickor av sina intima partner eller andra familjemedlemmar, vilket utgör 60 procent av alla mord på kvinnor världen över. Detta innebär att i genomsnitt 140 kvinnor och flickor dödas varje dag av någon de står nära. Hemmet, som borde vara en trygg plats, är för många kvinnor och flickor den farligaste platsen.
Afrika har det högsta antalet offer, med 21 700 kvinnor och flickor som dödades 2023, vilket motsvarar 2,9 offer per 100 000 invånare. Amerika och Oceanien följer med nivåer på 1,6 respektive 1,5 per 100 000 invånare, medan Asien och Europa ligger lägre med 0,8 respektive 0,6 per 100 000 invånare. Dessa siffror visar tydliga regionala skillnader men betonar att inget område är fritt från denna form av könsrelaterat våld.
Rapporten belyser också att många av dessa mord hade kunnat förhindras. En betydande andel av offren (22–37 procent) hade tidigare rapporterat våld från förövaren. Effektiva åtgärder som olika typer av kontaktförbud och begränsningar av vapeninnehav skulle kunna minska risken för att våld eskalerar till mord. Trots detta fortsätter dessa våldshandlingar på alarmerande nivåer, ofta understödda av patriarkala normer och könsbaserade maktstrukturer.
Samtidigt visar rapporten att den globala uppföljningen av könsrelaterat våld försvagas. Sedan 2020 har antalet länder som rapporterar statistik om könsrelaterade mord halverats. Denna minskade transparens gör det svårare att utforma effektiva strategier och att hålla stater ansvariga för att bekämpa våld mot kvinnor.
Det finns en oro för att Sveriges roll i denna fråga riskerar att försvagas. Avskaffandet av den feministiska utrikespolitiken innebär att Sverige saknar en helhetssyn på kvinnors och flickors rättigheter, där frågor som våld mot kvinnor har varit en central del. Utan detta politiska ramverk riskerar dessa frågor att försvinna från Sveriges utrikespolitiska agenda, trots att mäns våld mot kvinnor är ett av de allvarligaste hoten mot jämställdhet och mänskliga rättigheter globalt.
Vidare har regeringen signalerat en omställning av bistånds- och utvecklingspolitiken, där Sverige drar sig tillbaka från många delar av världen och fokuserar mer regionalt. Detta kan leda till att Sveriges röst i viktiga globala frågor, som att bekämpa mäns våld mot kvinnor, tystnar. En sådan utveckling skulle vara mycket olycklig, särskilt i en tid när globala utmaningar kräver gemensamt ansvarstagande och ledarskap.
Mot bakgrund av de alarmerande siffrorna i FN:s rapport om våld mot kvinnor och med hänsyn till Sveriges avskaffande av den feministiska utrikespolitiken samt förändringar i bistånds- och utvecklingspolitiken vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att Sverige fortsatt är en stark och ledande röst i det globala arbetet mot våld mot kvinnor och flickor?