Institutet för mänskliga rättigheter slår i sin årliga rapport fast att diskriminering och ekonomisk ojämlikhet är två av de största hindren för mänskliga rättigheter i Sverige i dag. Afrosvenskar och romer pekas ut som särskilt utsatta. Romer lever ofta under ekonomiska förhållanden som är sämre än någon annan grupp i Sverige – över hälften av dem rapporteras ha stora svårigheter att få ekonomin att gå ihop. Afrosvenskar möter både strukturell och vardaglig diskriminering i arbetslivet, på bostadsmarknaden och i samhället i stort. Denna diskriminering är inte bara personlig – den är systemisk och cementerar ojämlikheter som går i arv från generation till generation.

För den som drabbas av detta handlar det inte bara om siffror och statistik. Det handlar om att känna sig ovälkommen i sitt eget land, att nekas samma möjligheter som andra och att ständigt behöva kämpa för det som borde vara en självklar rättighet. Det handlar om barn som växer upp utan framtidstro, om familjer som inte har råd att bo kvar i sina hem och om vuxna som stängs ute från arbetsmarknaden på grund av sin hudfärg eller etnicitet.

Socialdemokraterna har alltid kämpat för ett Sverige där alla har lika möjligheter, oavsett bakgrund. Ett samhälle där människor diskrimineras och hålls tillbaka är inte bara orättvist – det är också ineffektivt och ohållbart. Regeringen måste ta sitt ansvar för att stärka diskrimineringsskyddet, bekämpa rasism och bryta den ekonomiska ojämlikheten. Det är en fråga både om rättvisa och om att bygga ett starkare och mer sammanhållet samhälle.

Mot bakrund av detta vill jag fråga arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta, inom sitt ansvarsområde, för att effektivt motverka diskriminering och minska de ekonomiska klyftorna som särskilt drabbar afrosvenskar, romer och andra utsatta grupper?

Fråga 2024/25:500 Regeringens arbete mot diskriminering och ekonomisk ojämlikhet