Sverigedemokraternas senaste attack mot Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) är mycket oroande, särskilt med tanke på partiets egen historik när det gäller antisemitiska yttranden. SKMA har länge varit en ledande aktör i kampen mot antisemitism i Sverige, och deras arbete är brett erkänt både nationellt och internationellt. Att ifrågasätta en sådan organisation underminerar arbetet mot hatbrott och rasism i en tid när dessa hot ökar. Sverigedemokraternas ifrågasättande av SKMA som en politisk aktör och deras försök att avfärda organisationens arbete väcker stark oro, inte bara för det antirasistiska arbetet, utan också för det demokratiska samtalet i stort.
Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på Sverigedemokraternas bakgrund och historik. Ett av de mest omtalade exemplen är när Björn Söder, en av SD:s ledande företrädare, år 2014 uttalade sig om att judar inte kan vara svenskar – ett uttalande som av Simon Wiesenthal-centret samma år blev utsett till ett av världens värsta antisemitiska yttranden. Att ett parti som har sådana rötter och sådana företrädare nu attackerar en organisation vars främsta uppgift är att bekämpa antisemitism väcker allvarliga frågor om deras syn på rasism och diskriminering. Sverigedemokraternas retorik ekar av den typ av retorik som används för att misstänkliggöra och tysta civilsamhällesorganisationer som verkar för mänskliga rättigheter och jämlikhet.
Problemet med antisemitism i Sverige är fortsatt allvarligt. Flera rapporter visar att antisemitiska brott ökar och att judar i Sverige möter hat, trakasserier och våld. Detta är en situation som inte bara drabbar judar utan hela det demokratiska samhället. Att bekämpa antisemitism är en gemensam uppgift för alla delar av samhället – från regering till civilsamhället och utbildningssektorn. Om vi börjar ifrågasätta eller avfärda de organisationer som står i frontlinjen i denna kamp underminerar vi hela arbetet mot antisemitism och andra former av rasism.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Paulina Brandberg:
Hur avser statsrådet att i sin tjänsteutövning säkerställa att regeringen står upp för och tar arbetet mot antisemitism på största allvar, och delar statsrådet Sverigedemokraternas bedömning att SKMA är en politisk aktör vars arbete inte behöver tas på allvar?