av Martina Johansson (C)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
I Sverige gäller att om ett äktenskap inte erkänns – exempelvis på grund av att det strider mot svensk lag eller att ett utländskt äktenskap ogiltigförklaras – betraktas det som något som egentligen inte skett och ger då heller inte några rättsverkningar. I praktiken innebär det att parterna helt saknar rätt till bodelning, underhåll eller arv enligt äktenskapsbalken och ärvdabalken.
Konsekvensen är att den svagare parten kan stå helt utan ekonomiskt skydd när ett sådant äktenskap inte godkänns i Sverige – detta trots att relationen i praktiken kan ha fungerat som ett äktenskap under många år.
Frågan har tidigare uppmärksammats, bland annat i proposition 2020/21:149 och i utredningen Förbud mot äktenskap mellan kusiner och vissa andra nära släktingar (Ds 2024:20), men utan att något skydd har införts för den svagare parten.
Självklart ska regelverket om vilka äktenskap som ska godkännas i Sverige inte justeras utifrån problematiken, men den svagare personen, oftast en kvinna, måste få ett starkare skydd när ett äktenskap ogiltigförklaras.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Avser ministern och regeringen att ta initiativ till lagändringar som säkerställer att den svagare parten inte lämnas helt utan rättigheter när ett äktenskap inte erkänns i Sverige?