av Sara Gille (SD)
till Statsrådet Lotta Edholm (L)
Under senare år har genuspedagogik fått en allt större roll i undervisningen inom svenska skolor och förskolor. Målet sägs vara att bryta traditionella könsroller och främja jämställdhet. Samtidigt uttrycker allt fler föräldrar och lärare oro över huruvida denna pedagogik verkligen gagnar elevernas kunskapsutveckling och välmående. Forskningen kring effekterna är inte entydig, och det finns kritik som menar att genuspedagogik snarare handlar om ideologisk styrning än om vetenskapligt grundad undervisning.
Enligt skollagen ska undervisningen bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Trots detta fortsätter genuspedagogik att implementeras utan tydliga belägg för dess effektivitet. Enligt en forskningsöversikt publicerad av Jämställdhetsmyndigheten 2023 saknas en entydig vetenskaplig grund som styrker att genuspedagogiska metoder förbättrar elevernas akademiska resultat. (https://jamstalldhetsmyndigheten.se/media/nwbfwemf/forskningsoversikt-over-faltet-svensk-forskola-genus-och-jamstalldhet-2002-2022-2023-10.pdf?utm_source=chatgpt.com)
Många föräldrar upplever dessutom att de har begränsade möjligheter att påverka om och hur deras barn exponeras för denna pedagogik i skolan. Enligt en artikel i The Times har det förekommit fall där skolor implementerat program utan tillräcklig insyn eller samråd med föräldrar, vilket har lett till oro och debatt om skolans roll i sådana frågor. (https://www.thetimes.com/comment/columnists/article/hey-teacher-leave-those-kids-alone-and-let-parents-do-the-parenting-5tm90vdvp?utm_source=chatgpt.com®ion=global)
Med tanke på att svenska skolor redan står inför stora utmaningar med sjunkande kunskapsresultat och ökad otrygghet är det rimligt att fråga sig om resurserna i stället borde läggas på att stärka elevernas faktiska ämneskunskaper och trygghet i skolan. Det är avgörande att undervisningen fokuserar på att ge barn och unga en utbildning baserad på objektiva och vetenskapligt förankrade metoder.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Lotta Edholm följande: