av Björn Wiechel (S)
till Statsrådet Niklas Wykman (M)
I en promemoria från Finansdepartementet, Stärkt konsumentskydd på kreditmarknaden, beskrivs regeringens intention att hantera problem med oseriösa aktörer på kreditmarknaden, framför allt snabblåneföretag, och skapa sunda konsumtionsmönster. Det är ett välkommet initiativ. Den förra S-regeringen tog initiativ för att reglera villkoren för lån, exempelvis att få bort oskäliga räntor, vilket också kommer att få effekt på marknaden. Även EU har ett direktiv för att bättre skydda konsumenter på kreditmarknaden, som också ska implementeras i Sverige. Det finns sammantaget flera förslag och initiativ på gång som kommer att reglera och påverka marknaden, till nytta för konsumenter och en sundare kreditgivning.
På Finansdepartementets promemoria har det inkommit remissvar. Till stor del tillstyrks förslaget. Men en aspekt som lyfts fram av flera instanser är vilka konsekvenser det aktuella förslaget kommer att få för renodlade kreditförmedlare. När den befintliga lagen, lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter, upphör har aktörerna valet att bli banker och agera under lagen om bank- och finansieringsrörelse, med den reglering och de krav som ställs där. Men kreditförmedlare har varken inlåning eller utlåning; de bedriver inte bankverksamhet utan ägnar sig endast åt förmedling. För dem innebär förslaget att de kommer att sakna laglig grund för att bedriva verksamhet.
Vad remisserna efterfrågar är en konsekvensanalys för dessa kreditförmedlare. Kreditförmedlarnas verksamhet och deras roll på marknaden berörs nämligen inte i promemorian, och inte heller hur regeringen ser på deras framtida existens.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Niklas Wykman: