av Carina Ödebrink (S)
till Statsrådet Johan Forssell (M)
Belarus under Aleksandr Lukasjenko brukar kallas Europas sista diktatur.
Sedan presidentvalet 2020, där oppositionen vann men Lukasjenko ändå behöll makten, har repressionen ökat. Politiska partier har förbjudits, och ett stort antal ledare för den demokratiska rörelsen har antingen tvingats i exil eller sitter fängslade.
I dagsläget sitter cirka 1 500 människor fängslade, många dömda till långa fängelsestraff.
Många från Belarus har sökt asyl i Sverige och blivit avvisade, trots att Europaparlamentet i maj 2023 antog en resolution som skarpt fördömer Belarusregimens omänskliga behandling av politiska fångar och deras familjer och det fortsatta förtrycket av den politiska oppositionen, det civila samhället, fackföreningarna, juridiska försvarare, oberoende medier och nationella minoriteter i Belarus. I resolutionen uppmanas EU och medlemsstaterna att utveckla ett riktat EU-stödprogram för att hjälpa offer för politiskt förtryck, bland annat genom att förbättra asylförfaranden och tillhandahålla tillfälligt skydd i EU för dem som söker tillflyktsort av politiska skäl.
En person som är förföljd eller riskerar förföljelse, omänsklig behandling eller förföljelse av myndigheterna i sitt hemland kan söka asyl i Sverige. Uppehållstillstånd ska också beviljas den som bedöms vara flykting i enlighet med FN-konventionen eller skyddsbehövande i enlighet med EU-gemensamma regler. Trots detta har Migrationsverket systematiskt utvisat belarusier. Enligt Migrationsverkets egen statistik för 2023 sökte 111 belarusier asyl i Sverige, men endast 5 procent av dem fick bifall på sin ansökan.
Migrationsverket har fått kritik för att ha använt föråldrad landinformation som inte tar hänsyn till den ökande och utbredda repressionen i Belarus och har under hösten gjort en genomgång av asylärendena.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Johan Forssell: