av Nadja Awad (V)
till Statsrådet Lotta Edholm (L)
Trakasserier och diskriminering är ett stort samhällsproblem, och vissa grupper är mer utsatta än andra. Bristande tillgänglighet är en av diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen. Bristande tillgänglighet är när ett barn, elev eller studerande med en funktionsnedsättning missgynnas genom att en utbildningsanordnare inte genomför så kallade skäliga tillgänglighetsåtgärder för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning.
Enligt Diskrimineringsombudsmannens rapport Förekomst av diskriminering 2024 tog DO 2023 emot 407 anmälningar om diskriminering som har samband med funktionsnedsättning i förskola, förskoleklass, grundskola eller gymnasium. Antalet har ökat kraftigt sedan 2015, då DO tog emot 89 anmälningar. I anmälningar till DO framgår att diskrimineringen sker på många olika sätt och i många fall pågår under flera års tid – i värsta fall under barnets hela skoltid.
Av de anmälningar som ingår i DO:s analys handlar 70 procent om att skolan inte ger elever det stöd och den anpassning som eleverna har rätt till enligt skollagen. Detta kan utgöra diskriminering i form av bristande tillgänglighet. För Vänsterpartiet är det oacceptabelt att det ser ut så här.
I rapporten nämner DO även att de hösten 2024 har fyra pågående rättsliga processer där myndigheten bedömer att skolor har brustit i sitt ansvar att tillgodose elevers rätt till stöd och anpassning i undervisningssituationer eller i den sociala miljön. Dessa brister medför att skolorna har utsatt eleverna för diskriminering i form av bristande tillgänglighet.
DO skriver dessutom att i anmälningar till dem beskrivs att skolans stöd- och anpassningsåtgärder sätts in sent, inte sällan flera år efter det att eleven har börjat uppvisa svårigheter i skolan. De skriver även att både i anmälningar till dem och i deras intervju med Attention framgår det att elever nekas stöd- och anpassningsåtgärder med hänvisning till att eleven saknar diagnos – detta trots att en diagnos aldrig får vara ett villkor för att en elev ska få stöd i skolan.
Slutligen skriver DO att det, utifrån deras källmaterial, finns anledning att ifrågasätta om elever med intellektuell funktionsnedsättning får ledning och stimulans för att utveckla sina förmågor i samma utsträckning som andra elever. Detta gäller oavsett om eleverna går i anpassad grundskola eller enligt grundskolans läroplan.
För Vänsterpartiet är det uppenbart att mer behöver göras för att komma till rätta med situationen i svenska skolan.
Min fråga till statsrådet Lotta Edholm är därför:
Vilka skolpolitiska åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av de uppgifter som framkommit om skolan i Diskrimineringsombudsmannens rapport om förekomsten av diskriminering?