Ett nytt konkursförfarande

Regeringens proposition 2024/25:135

Ett nytt konkursförfarande	Prop.
	2024/25:135

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 mars 2025

Ulf Kristersson

Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att konkursförfarandet ska moderniseras och effektiviseras. Förslagen innebär att tingsrättens roll i förfarandet renodlas och att flera uppgifter flyttas till konkursförvaltaren och tillsynsmyndig- heten i konkurser. Samtidigt förenklas förfarandet, bl.a. genom att åtgärder som i dag kräver inblandning från flera aktörer utförs enbart av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten. Förslagen innebär bl.a. följande.

•Efter att tingsrätten har beslutat om konkurs ska den endast hantera frågor som kräver domstolens särskilda kompetens.

•Konkursförvaltaren ska ta över uppgiften att besluta att ett bevaknings- förfarande ska hållas i konkursen. Förvaltaren ska även ansvara för att genomföra bevakningsförfarandet och för den inledande prövningen av ett ackordsförslag.

•Tillsynsmyndigheten ska i de flesta fall ta över uppgiften att besluta om att fastställa utdelningsförslag och förvaltararvode.

•Bevakningsförfarandet ska förenklas, bl.a. genom att förlikningssam- manträdet avskaffas och att den som har gjort en anmärkning själv ska få återkalla den eller ingå en förlikning.

•De flesta beslut under konkursförfarandet ska kunna överklagas till tings- rätten, som också ska pröva bl.a. bevakningstvister och tvistiga utdel- ningsförslag.

•Det ska införas en möjlighet för regeringen att föreskriva vilka tings- rätter som ska vara behöriga att pröva konkursärenden och konkurs- mål.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Prop. 2024/25:135 Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................			6
2	Lagtext	..............................................................................................		7
	2.1	Förslag till lag om ändring i konkurslagen
		(1987:672) ..........................................................................		7
	2.2	Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen
		(1970:979) ........................................................................		57
	2.3	Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) ..........		59
	2.4	Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
		(1987:619) ........................................................................		61
	2.5	Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen
		(1992:497) ........................................................................		63
	2.6	Förslag till lag om ändring i stiftelselagen
		(1994:1220) ......................................................................		64
	2.7	Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen
		(1996:1619) ......................................................................		65
	2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om
		behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens
		verksamhet .......................................................................		66
	2.9	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
		(2005:551) ........................................................................		68
	2.10	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
		sekretesslagen (2009:400) ................................................		69
	2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om
		näringsförbud ...................................................................		72
	2.12	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om
		ekonomiska föreningar .....................................................		73
3	Ärendet och dess beredning ............................................................			74
4	Ett nytt och effektivare konkursförfarande .....................................			75
	4.1	Förfarandet kan göras mer effektivt .................................		75
	4.2	En förändrad rollfördelning..............................................		76
5	Konkursförfarandets inledande del .................................................			83
	5.1	Ansvaret för konkursens inledande ..................................		83
	5.2	Förfarandet vid bouppteckning och edgång .....................		85
		5.2.1	Bouppteckningen ska enbart ges in till
			tillsynsmyndigheten.........................................	85
		5.2.2	Förfarandet vid ansökan om bekräftelse
			och edgång för gäldenären och andra ..............	85
		5.2.3	Ersättning för inställelse ..................................	86
	5.3	Förfarandet vid tvångsmedel och reseförbud ...................		87
		5.3.1	Rätten att begära åtgärder ................................	87
		5.3.2	Beslut om undantag från reseförbudet .............	88
		5.3.3	Handlingsoffentlighet ......................................	90
	5.4	Förvaltningen av konkursboet ..........................................		91
		5.4.1	Konkursförvaltarens berättelser.......................	91
		5.4.2	Entledigande av konkursförvaltare ..................	92

		5.4.3	Förordnande och entledigande av en	Prop. 2024/25:135
			granskare ........................................................	93
		5.4.4	Förordnande av rådgivare ...............................	95
6	Bevakningsförfarandet ...................................................................			96
	6.1	Den inledande delen av förfarandet .................................		96
		6.1.1	Att inleda ett bevakningsförfarande................	96
		6.1.2	Kungörelser och underrättelser.....................	101
	6.2	Den utredande delen av förfarandet...............................		103
		6.2.1	Bevakningar..................................................	103
		6.2.2	Bevakningsfrihet...........................................	106
		6.2.3	Anmärkning mot en bevakning ....................	109
	6.3	Den avslutande delen av förfarandet .............................		110
		6.3.1	Rätten att förfoga över en anmärkning .........	110
		6.3.2	Förlikning av en bevakningstvist..................	114
		6.3.3	Handläggningen hos förvaltaren och
			rätten .............................................................	117
		6.3.4	Rättens beslut i en bevakningstvist...............	120
	6.4	Efterbevakning ..............................................................		121
7	Avskrivning, utdelning och arvode ..............................................			122
	7.1	Avskrivning av en konkurs............................................		122
		7.1.1	Tillsynsmyndigheten ska besluta om
			avskrivning ...................................................	122
		7.1.2	Beslut om arvode ..........................................	124
	7.2	Utdelning i en konkurs ..................................................		126
		7.2.1	Beslut om utdelning och arvode ...................	126
		7.2.2	Förskottsbetalning av utdelningsmedel ........	130
		7.2.3	Ingivande av slutanmälan .............................	131
		7.2.4	Redovisning efter avslutad konkurs..............	132
	7.3	Vissa ytterligare frågor om arvode ................................		133
		7.3.1	Förskott på arvode ........................................	133
		7.3.2	Särskilt arvode ..............................................	133
		7.3.3	Lyftning av arvode .......................................	134
8	Ackord..........................................................................................			136

8.1Nedläggning av en konkurs efter frivillig

		överenskommelse ..........................................................		136
	8.2	Ackordsförfarandet........................................................		137
		8.2.1	Prövningen av ackordsförslag.......................	137
		8.2.2	Prövningen av förvaltarens arvode ...............	140
		8.2.3	Förutsättningar för att pröva
			ackordsförslaget............................................	141
		8.2.4	Förordnande och entledigande av en
			tillsynsperson ................................................	142
9	Slutredovisning		............................................................................	145
	9.1	Ingivande av slutredovisningen .....................................		145
	9.2	Granskning av slutredovisningen ..................................		146
	9.3	Klander av slutredovisningen ........................................		147
10	Tillsynsmyndigheten ....................................................................			148
	10.1	Tillsynsmyndighetens uppgifter och organisation .........		148

Prop. 2024/25:135	10.2	Konkurstillsynsdatabasen och
		personuppgiftsbehandling ..............................................		149
	10.3	Att höra tillsynsmyndigheten i vissa frågor....................		152
	10.4	Krav på medgivande.......................................................		155
	10.5	Tvist om gäldenärens beneficium...................................		156
11	Domstolsprövning.........................................................................			156
	11.1	Konkursärenden i tingsrätten..........................................		156
	11.2	Ansökan till domstol ......................................................		157
	11.3	Överklagande till domstol ..............................................		158
	11.4	Verkställighet av beslut ..................................................		161
	11.5	En ändamålsenlig domstolsprocess ................................		163
		11.5.1	Val av processlag...........................................	163
		11.5.2	Tillsynsmyndighetens och förvaltarens
			roll .................................................................	166
		11.5.3	Behov av särregler i konkurslagen ................	168
	11.6	Koncentration av konkursärenden till vissa
		tingsrätter........................................................................		173
	11.7	Konkursmål ....................................................................		177
12	Kostnader och avgifter ..................................................................			180
	12.1	Avgifter i konkursförfarandet.........................................		180
	12.2	En borgenärs ansvar för konkurskostnaderna.................		183
13	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................			186
14	Konsekvenser................................................................................			189
	14.1	Ett mer ändamålsenligt konkursförfarande.....................		189
	14.2	Konsekvenser för staten och kommunerna.....................		191
	14.3	Konsekvenser för konkursförvaltarna ............................		196
	14.4	Konsekvenser för gäldenärer, borgenärer och andra ......		199
15	Författningskommentar.................................................................			201
	15.1	Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
		(1987:672) ......................................................................		201
	15.2	Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen
		(1970:979) ......................................................................		263
	15.3	Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302) .....		264
	15.4	Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen
		(1987:619) ......................................................................		265
	15.5	Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen
		(1992:497) ......................................................................		266
	15.6	Förslaget till lag om ändring i stiftelselagen
		(1994:1220) ....................................................................		267
	15.7	Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen
		(1996:1619) ....................................................................		267
	15.8	Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:184) om
		behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens
		verksamhet .....................................................................		268
	15.9	Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
		(2005:551) ......................................................................		270
	15.10	Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
4		sekretesslagen (2009:400) ..............................................		270
4

15.11	Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:836) om	Prop. 2024/25:135
	näringsförbud.................................................................	271

15.12Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:672) om

	ekonomiska föreningar ..................................................	271
Bilaga 1	Sammanfattning av departementspromemorian
	Konkursförfarandet (Ds 2019:31) .................................	273
Bilaga 2	Promemorians lagförslag...............................................	274
Bilaga 3	Förteckning över remissinstanserna ..............................	352
Bilaga 4	Lagrådsremissens lagförslag..........................................	353
Bilaga 5	Lagrådets yttrande .........................................................	420
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 2025 ......		426

Prop. 2024/25:135 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672).

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förmånsrätts- lagen (1970:979).

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sparbanks- lagen (1987:619).

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lönegaranti- lagen (1992:497).

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220).

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättshjälps- lagen (1996:1619).

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet.

9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolags- lagen (2005:551).

10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud.

12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

2	Lagtext	Prop. 2024/25:135

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)1

dels att 16 kap., 2 kap. 2 a, 23 och 26 §§, 6 kap. 5 a §, 7 kap. 7 och 29 §§,

9 kap. 14, 17 och 18 §§, 11 kap. 17 §, 12 kap. 3, 9, 12, 16 och 18 §§ och 14 kap. 10 och 15 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 26 § och 7 kap. 7 § ska utgå, dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 2 och 6 §§, 4 kap. 20 §,

6 kap. 2, 3, 5, 6, 7, 9–11 och 14 §§, 7 kap. 3, 5, 9, 10, 13, 15, 20, 21, 27 och 30 §§, 8 kap. 7 §, 9 kap. 1–5, 7–11, 13, 15, 16 och 19–21 §§, 10 kap. 1, 3 och 4 §§, 11 kap. 2, 5–9, 15, 18, 20 och 21 §§, 12 kap. 1, 4, 6–8, 10, 17, 20, 26–28 §§, 13 kap. 3–7 §§, 14 kap. 1, 3, 4, 6–9, 11, 12, 14, 17 och 18 §§, 15 kap. 2 §, 17 kap. 3 och 6 §§, rubriken till 2 kap. och rubrikerna närmast före 2 kap. 1 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 5 § och 13 kap. 5 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 6 kap. ska lyda ”Gäldenärens skyldigheter under boutredningen”,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 16 kap., och femton nya paragra- fer, 2 kap. 6 a §, 6 kap. 6 a–6 d §§, 7 kap. 13 a, 15 a, 31 och 32 §§, 9 kap. 6 a–6 c §§, 11 kap. 6 a §, 12 kap. 26 a § och 14 kap. 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §2
Förvaltningen av ett konkursbo handhas av en eller flera förvaltare.
Förvaltningen av boet står under	Tillsynsmyndigheten utövar	till-
tillsyn av tillsynsmyndigheten.	syn över förvaltningen. Tillsynsmyn-
	digheten utför även de andra upp-
	gifter som anges i denna lag.
6 §
Om det i någon annan lag har med-	Om en annan lag innehåller en
delats någon bestämmelse som av-	bestämmelse som avviker	från

1Senaste lydelse av

2kap. 2 a § 2021:538

6kap. 5 a § 2021:538

9kap. 14 § 1995:793

12kap. 16 § 1990:1072

14kap. 10 § 2005:190

16 kap. 8	§ 2006:706
16 kap. 9	§ 1994:1050.	7
2 Senaste lydelse 2006:706.		7

Prop. 2024/25:135 viker från denna lag, gäller den

bestämmelsen.

Angående tillämpligheten av rättegångsbalken ges bestämmelser i det följande.

denna lag, tillämpas den bestäm- melsen.

2 kap. Konkursansökan och	2 kap. Konkursansökan och
konkursbeslut m.m.	konkursbeslut
Konkursansökan m.m.	Konkursansökan
1 §3
En ansökan om konkurs görs	En ansökan om konkurs görs
skriftligen till den tingsrätt där	skriftligen till tingsrätten.
gäldenären svarar i tvistemål som

angår betalningsskyldighet i all- mänhet.

Sökanden ska ange och styrka de omständigheter som gör rätten

	behörig, om de inte är kända.
	En ansökan ska avvisas, om det inte av den framgår vilken tingsrätt
	som är behörig och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa
	bristen.
	I 3 och 4 §§ lagen (2017:473)	I 3 och 4 §§ lagen (2017:473)
	med kompletterande bestämmelser	med kompletterande bestämmel-
	till 2015 års insolvensförordning	ser till 2015 års insolvensförord-
	finns ytterligare bestämmelser om	ning finns det ytterligare bestäm-
	ansökans innehåll.	melser om ansökans innehåll.
		6 a §
		I 24 kap. 1 § lagen (2015:1016) om
		resolution och i 3 kap. 2 § lagen
		(2022:739)	med	kompletterande
		bestämmelser till EU:s förordning
		om återhämtning och resolution av
		centrala	motparter		finns	det
		särskilda	bestämmelser om			en
		konkursansökan		som	avser	en
		gäldenär som omfattas av någon av
		de lagarna.
	3 kap.
	2 §4
	En rättshandling mellan gäldenären	En rättshandling mellan gäldenären
	och någon annan som företas senast	och någon annan som företas senast
	dagen efter den då kungörelsen om	dagen efter den dag konkursbeslutet
	konkursbeslutet var införd i Post-	kungjordes ska trots 1 § gälla, om
	och Inrikes Tidningar ska trots 1 §	det inte visas att den andre kände till
	gälla, om det inte visas att den andre	beslutet eller att		det	fanns	om-
8	3 Senaste lydelse 2021:538.
8	4 Senaste lydelse 2014:1456.

kände till beslutet eller att det fanns	ständigheter som gav honom eller
omständigheter som gav honom	henne skälig anledning att anta att
eller henne skälig anledning att anta	gäldenären var försatt i konkurs.
att gäldenären var försatt i konkurs.
En överlåtelse av eller ett annat
förfogande över egendom som på
grund av detta ska gälla, ska dock,
om konkursboet utan oskäligt uppe-
håll begär det, gå åter mot att boet
ersätter den andre vad han eller
hon har betalat jämte nödvändig
eller nyttig kostnad.
Första stycket andra meningen	En överlåtelse av eller ett annat
gäller inte egendom som anges i	förfogande	över	egendom	som
8 kap. 10 § andra stycket.	enligt första stycket ska gälla, ska
	ändå gå åter om konkursboet utan
	oskäligt uppehåll begär det och
	boet ersätter den andre vad han
	eller hon har betalat tillsammans
	med nödvändig eller nyttig kostnad
	som han eller hon har haft. Det
	gäller dock inte sådan egendom
	som anges	i 8 kap. 10 §		andra
	stycket.
Infriar någon en förpliktelse mot	Om någon infriar en förpliktelse
gäldenären efter den tidpunkt som	mot gäldenären efter den tidpunkt
anges i första stycket, ska det	som anges i första stycket, ska det
tillgodoräknas honom eller henne,	tillgodoräknas honom eller henne,
om det av omständigheterna fram-	om det av omständigheterna fram-
går att han eller hon var i god tro.	går att han eller hon var i god tro.
En uppsägning eller en annan	En uppsägning eller en annan
liknande rättshandling som företas	liknande rättshandling som företas
mot eller av gäldenären efter sagda	mot eller av gäldenären efter den
tidpunkt ska gälla, om det av	tidpunkten ska gälla, om det av
omständigheterna framgår att den	omständigheterna		framgår att den
andre var i god tro och det är	andre var i god tro och det är
uppenbart oskäligt att rättshand-	uppenbart oskäligt att rättshand-
lingen blir ogiltig mot konkursboet.	lingen blir ogiltig mot konkursboet.

Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens överlåtelse eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev eller vissa andra jämförbara värdehandlingar.

6 §5

En tvist mellan förvaltaren och	En tvist mellan förvaltaren och
gäldenären eller någon annan i en	gäldenären eller någon annan i en
fråga som avses i 5 § ska prövas av	fråga som avses i 5 § ska prövas av
tillsynsmyndigheten på ansökan av	tillsynsmyndigheten på ansökan av
förvaltaren, en borgenär, gälde-	förvaltaren, en borgenär, gälde-
nären eller en underhållsberättigad.	nären eller en underhållsberättigad.

5Senaste lydelse 2021:791.

Prop. 2024/25:135

Talan vid allmän domstol om återvinning får väckas inom ett år från dagen för konkursbeslutet. Talan får även väckas inom sex månader från det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt sig fast egendom eller är det fråga om återgång av en bodelning, får talan även väckas inom sex månader från den dag då lagfart söktes eller bodelningshandlingen gavs in till rätten.

En borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt att få ersättning för denna av boet, i den mån kostnaden täcks av vad som har kommit boet till godo genom rättegången.

Prop. 2024/25:135 Myndigheten ska inhämta yttran- den i den omfattning som behövs för prövningen. Myndighetens beslut gäller omedelbart, även om det överklagas. Beslutet ska efter an- sökan ändras, om senare upplysta omständigheter eller ändrade för- hållanden motiverar det.

Tillsynsmyndighetens beslut i ett ärende som avses i första stycket får överklagas av den vars rätt berörs av beslutet. I fråga om ett sådant överklagande tillämpas bestäm- melserna i utsökningsbalken om överklagande av beslut om utmät- ning av lön.

Tillsynsmyndigheten ska på ansökan ändra sitt beslut, om det är motiverat med hänsyn till senare anförda omständigheter eller änd- rade förhållanden.

4 kap.

20 §

En talan om återvinning enligt 19 § första stycket 1 eller andra stycket ska väckas genom stämning vid den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

En talan om återvinning får väckas inom ett år från dagen för konkursbeslutet. Talan får även väckas inom sex månader från det att anledningen till talan blev känd för konkursboet. Om gäldenären har avhänt sig fast egendom eller om det är fråga om återgång av en bodelning, får talan även väckas inom sex månader från den dag då lagfart söktes eller bodelningshand- lingen gavs in till rätten.

En borgenär som för talan ansvarar för rättegångskostnaden men har rätt att få ersättning för denna av boet, i den utsträckning kostnaden täcks av vad som har tillförts boet genom rättegången.

				6 kap.				Prop. 2024/25:135
Upplysnings- och närvaroplikt					Upplysnings- och närvaroplikt
under konkurs					under boutredningen
				2 §6
Gäldenären skall ge rätten, tillsyns-					Gäldenären ska ge rätten, tillsyns-
myndigheten, förvaltare och gransk-					myndigheten, förvaltare och gransk-
ningsmän	de	upplysningar		av	are de upplysningar av betydelse
betydelse	för	konkursutredningen			för	konkursutredningen som de
som de begär. Upplysnings-					begär.		Upplysningsskyldigheten
skyldigheten omfattar även egen-					omfattar även egendom som inte
dom, som inte ingår i boet på grund					ingår i boet på grund av att den
av att den finns utomlands.					finns utomlands.
Gäldenären skall på begäran av					Gäldenären ska på begäran av
förvaltaren närvara vid bouppteck-					förvaltaren närvara vid bouppteck-
ningsförrättningen. Är gäldenären					ningsförrättningen. Om gäldenären
en juridisk person och finns det					är en juridisk person och det finns
flera ställföreträdare,			gäller denna		flera	ställföreträdare,		gäller denna
skyldighet dock inte för en sådan					skyldighet dock inte för en sådan
ställföreträdare vars närvaro för-					ställföreträdare vars närvaro för-
valtaren anser sakna betydelse för					valtaren anser sakna betydelse för
boutredningen.					boutredningen.
Vid förlikningssammanträde och
sammanträde		för prövning		av
ackordsförslag		skall	gäldenären
närvara, om han inte har laga för-
fall eller rätten medger att han
uteblir. Att gäldenären uteblir från
ett sammanträde hindrar inte att de
ärenden som skall förekomma på
sammanträdet handläggs.
				3 §7
På begäran av förvaltaren ska					På ansökan av förvaltaren ska
gäldenären	avlägga		bouppteck-		gäldenären avlägga			bouppteck-
ningsed inför rätten i stället för att					ningsed inför rätten i stället för att
lämna en bekräftelse enligt 2 a §.					lämna en		bekräftelse	enligt 2 a §.
					Till ansökan ska bouppteckningen
					bifogas.

Eden ska avläggas vid ett edgångssammanträde. Rätten ska hålla sammanträdet så snart som möjligt. Gäldenären, förvaltaren, tillsyns- myndigheten och i förekommande fall den borgenär som har gjort konkursansökan ska kallas till sammanträdet.

Gäldenären ska vid edgångssammanträdet göra de tillägg till och änd- ringar i bouppteckningen som han eller hon anser behövs och under ed intyga att bouppteckningens uppgifter om tillgångar, skulder och räken- skapsinformation med gjorda tillägg och ändringar är riktiga och att det

6	Senaste lydelse 1995:793.	11
7	Senaste lydelse 2021:538.	11

Prop. 2024/25:135

enligt hans eller hennes vetskap inte oriktigt har utelämnats eller tagits upp någon tillgång eller skuld.

5 §8

Någon annan än gäldenären ska vid ett sammanträde lämna en bekräftelse enligt 2 a § eller bekräfta en viss uppgift i bouppteckningen, om det kan antas vara av betydelse för boutredningen. Till sammanträdet ska förvaltaren kalla den som ska lämna bekräftelsen, tillsynsmyndigheten och i förekommande fall den som har begärt bekräftelsen.

På begäran av förvaltaren ska	På ansökan av förvaltaren ska
någon annan än gäldenären, i stället	någon annan än gäldenären, i stället
för att lämna en bekräftelse enligt	för att lämna en bekräftelse enligt
första stycket, vid ett sammanträde	första stycket, vid ett sammanträde
inför rätten avlägga bouppteck-	inför rätten avlägga bouppteck-
ningsed enligt 3 § eller beediga en	ningsed enligt 3 § eller beediga en
viss uppgift i bouppteckningen, om	viss uppgift i bouppteckningen, om
det kan antas vara av betydelse för	det kan antas vara av betydelse för
boutredningen. Rätten ska hålla	boutredningen. Rätten ska hålla
sammanträdet så snart som möjligt.	sammanträdet så snart som möjligt.
Till sammanträdet ska rätten kalla	Till sammanträdet ska rätten kalla
förvaltaren och de som anges i	förvaltaren och de som anges i
första stycket andra meningen.	första stycket.

Med undantag för den som är närstående till gäldenären gäller första och andra styckena inte den som avses i 36 kap. 5 § rättegångsbalken, när det gäller en uppgift som han eller hon inte får höras om som vittne.

Om förvaltaren			avslår	en
begäran om att någon annan än
gäldenären ska lämna en bekräft-
else enligt första stycket, får den
som	framställt begäran hänskjuta
frågan till rättens prövning.
				6 §9
Gäldenären får inte efter det att					Gäldenären får inte utan med-
konkursbeslutet har meddelats och					givande resa utomlands efter det att
innan han eller hon har bekräftat					konkursbeslutet har meddelats och
eller	beedigat	bouppteckningen			innan han eller hon har bekräftat
bege sig utomlands utan rättens					eller beedigat bouppteckningen.
medgivande. Om det senare under
konkursen finns skäl att befara att
gäldenären genom att lämna landet
undandrar sig		skyldighet		som
föreskrivs i denna lag, får gälde-
nären förbjudas att resa utomlands.
Om	gäldenären	byter	vistelseort,

ska gäldenären meddela förvalt- aren var han eller hon vistas.

8Senaste lydelse 2021:538.

9Senaste lydelse 2021:538.

Om det finns skäl att befara att gäldenären åsidosätter ett förbud att resa utomlands, får gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till tillsynsmyndigheten. Om gälde- nären inte har något pass, får det meddelas förbud att utfärda pass för honom eller henne.

Om det finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna den ort där han eller hon är bosatt undandrar sig skyldighet som före- skrivs i denna lag, får gäldenären förbjudas att lämna orten.

Ett beslut i fråga om medgivande att resa utomlands meddelas av förvaltaren på ansökan av gälde- nären.

6 a §

Om det efter att gäldenären har bekräftat eller beedigat boupp- teckningen finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna landet undandrar sig en skyldighet som föreskrivs i denna lag, får gälde- nären förbjudas att resa utomlands.

6 b §

Om det finns skäl att befara att gäldenären åsidosätter ett förbud att resa utomlands, får gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till tillsynsmyndigheten. Om gälde- nären inte har något pass, får ett förbud att utfärda pass för honom eller henne meddelas.

6 c §

Om det finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna den ort där han eller hon är bosatt undandrar sig en skyldighet som föreskrivs i denna lag, får gälde- nären förbjudas att lämna orten.

6 d §

Om gäldenären byter vistelseort, ska gäldenären meddela förvalt- aren var han eller hon vistas.

Prop. 2024/25:135

7 §

Ett beslut om reseförbud eller om Ett beslut enligt 6 a–6 c §§ med- åläggande för gäldenären att delas av rätten på ansökan av

Prop. 2024/25:135 lämna ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass meddelas av rätten på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten. När det inte längre finns skäl för ett sådant beslut, skall beslutet omedelbart hävas.

Innan rätten meddelar beslut i en fråga som avses i denna paragraf, skall rätten ge gäldenären, förvalt- aren och tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse. Rätten får också hålla förhandling i frågan. Till en sådan förhandling skall tillsyns- myndigheten, förvaltaren och gäldenären kallas. Kallelsen till gäldenären bör delges.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären.

förvaltaren. När det inte längre finns skäl för ett sådant beslut, ska det omedelbart hävas.

Innan ett beslut meddelas, ska rätten ge gäldenären och tillsyns- myndigheten tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass ska delges gäldenären.

	9 §10
	Om gäldenären inte fullgör en	Om gäldenären inte fullgör en
	skyldighet enligt 2–3, 5 eller 6 §	skyldighet enligt 2–4		eller 6 b–
	eller överträder ett reseförbud enligt	6 d § eller överträder ett reseförbud
	6 §, får han eller hon efter	enligt 6 eller 6 a §, får han eller hon
	omständigheterna antingen hämtas	efter omständigheterna		antingen
	eller häktas. Detsamma gäller om	hämtas eller	häktas.	Detsamma
	det finns skäl att befara att gälde-	gäller om det finns skäl att befara att
	nären inte kommer att fullgöra en	gäldenären inte kommer att fullgöra
	sådan skyldighet eller kommer att	en sådan skyldighet eller kommer
	överträda ett sådant förbud.	att överträda ett sådant förbud.
	Om någon annan än gäldenären inte fullgör en skyldighet enligt 5 § att
	bekräfta eller beediga bouppteckningen eller en viss uppgift i den, får han
	eller hon efter omständigheterna föreläggas vite, hämtas eller häktas.
	Häktning i de fall som avses i	Häktning i de fall som avses i
	första och andra styckena får ske	första och andra styckena får ske
	endast om det finns synnerliga skäl	endast om det finns synnerliga skäl
	för det. Om gäldenären har överträtt	för det. Om gäldenären har överträtt
	ett reseförbud enligt 6 §, ska han	ett reseförbud	enligt 6	eller 6 a §
	eller hon dock häktas om det inte är	ska han eller hon dock häktas om
	uppenbart att det är onödigt.	det inte är uppenbart att det är
		onödigt.
	Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.
14	10 Senaste lydelse 2021:538.

10 §
Frågor om åtgärder enligt 9 § eller	Frågor om åtgärder enligt 9 § eller
om utdömande av förelagt vite	om utdömande av förelagt vite
prövas av rätten på begäran av för-	prövas av rätten på ansökan av
valtaren eller tillsynsmyndigheten.	förvaltaren.
Innan rätten beslutar i en fråga	Innan rätten meddelar sitt beslut,
som avses i denna paragraf, skall	ska den som avses med åtgärden
rätten ge den som avses med	och	tillsynsmyndigheten	ges
åtgärden, förvaltaren och tillsyns-	tillfälle att yttra sig, om det
myndigheten tillfälle att yttra sig,	lämpligen kan ske och det inte är
om det lämpligen kan ske och det	utan betydelse.
inte är utan betydelse.
Begärs någon häktad, skall rätten	Om någon begärs häktad ska
på yrkande förordna biträde åt	rätten på yrkande förordna ett
honom, om det inte är uppenbart att	biträde åt honom eller henne, om
sådant inte behövs. Biträdet har rätt	det inte är uppenbart att ett sådant
till ersättning av staten för arbete,	inte behövs. Biträdet har rätt till
tidsspillan och utlägg. Rätten kan	ersättning av staten för arbete,
ålägga den som häktningsyrkandet	tidsspillan och utlägg. Rätten får
riktas mot att såsom förlorande part	besluta att den som häktnings-
helt eller delvis ersätta statens	yrkandet riktas mot såsom för-
kostnader för biträdet. Ogillas häkt-	lorande part helt eller delvis ska
ningsyrkandet och beror detta på att	ersätta statens kostnader för bit-
sökanden inte har haft godtagbara	rädet. Om häktningsyrkandet avslås
skäl för yrkandet, skall sökanden	och detta beror på att förvaltaren
ersätta statens kostnader för	inte har haft godtagbara skäl för
biträdet.	yrkandet, ska han eller hon ersätta
	statens kostnader för biträdet.
11 §
Rätten får hålla förhandling för att	Rätten får hålla förhandling för att
pröva en fråga som avses i 10 §.	pröva en fråga som avses i 7 eller
Har häktning begärts, skall för-	10 §. Om häktning har begärts ska
handling hållas, om det inte är fara	förhandling hållas, om det inte är
i dröjsmål.	fara i dröjsmål.
Till förhandlingen skall tillsyns-	Till förhandlingen ska tillsyns-
myndigheten, förvaltaren och, om	myndigheten, förvaltaren och, om
möjligt, den som avses med åtgärd-	möjligt, den som avses med åtgärd-
en kallas. Den sistnämndes kallelse	en kallas. Den sistnämndes kallelse
skall delges. Han får hämtas till	ska delges. Han eller hon får hämtas
förhandlingen, om det finns skäl till	till förhandlingen, om det finns skäl
det. Har han kallats till förhand-	för det. Om den som avses med
lingen eller kan det antas att han har	åtgärden har kallats till förhand-
avvikit eller på annat sätt håller sig	lingen eller det kan antas att han
undan, hindrar hans utevaro inte	eller hon har avvikit eller håller sig
att yrkandet prövas.	undan på något annat sätt, får
	yrkandet prövas även om han eller
	hon uteblir från förhandlingen.
Har rätten beslutat om häktning	Om rätten har beslutat om
av någon som inte var närvarande	häktning av någon som inte var när-

Prop. 2024/25:135

Prop. 2024/25:135	vid rätten,	skall, så	snart beslutet		varande vid rätten, ska, så snart
	har verkställts, anmälan om detta				beslutet har verkställts, anmälan om
	göras hos rätten. När en sådan				detta göras hos rätten. När en sådan
	anmälan har gjorts, skall förhand-				anmälan har gjorts ska en förhand-
	ling i häktningsfrågan hållas snarast				ling i häktningsfrågan hållas snarast
	och senast fyra dagar efter det att				och senast fyra dagar efter det att
	häktningsbeslutet verkställdes.				häktningsbeslutet verkställdes.
	Rätten skall med högst två				Rätten ska med högst två veckors
	veckors mellanrum hålla för-				mellanrum hålla förhandling för att
	handling för att pröva om den som				pröva om den som är häktad
	är intagen i häkte fortfarande skall				fortfarande ska vara det. Om det
	vara häktad. Finns det inte längre				inte längre finns skäl för häktning,
	skäl för häktning, skall rätten				ska rätten omedelbart besluta att
	omedelbart	förordna att		den	den häktade ska friges. Ingen får
	häktade skall friges. Ingen får under				under konkursen	hållas häktad
	konkursen hållas häktad längre tid				längre tid än tre månader.
	än tre månader.
				14 §11
	Om gäldenären är i behov av det,				Om gäldenären är i behov av det,
	har han eller hon vid en inställelse				har han eller hon vid en inställelse
	till följd av 2–5 a §§ rätt till skälig				till följd av 2–4 §§ rätt till skälig
	ersättning av konkursboet för resa				ersättning av konkursboet för resa
	och uppehälle inom landet. Detta				och uppehälle inom landet. Detta
	gäller även för en sådan person som				gäller även för en sådan person som
	avses i 13 §.				avses i 13 §.
	Om någon annan än den som avses i 13 § ska inställa sig enligt 5 § för
	att bekräfta eller beediga bouppteckningen eller en viss uppgift i den, har
	han eller hon rätt till skälig ersättning av konkursboet för sin inställelse.
	Beslut om ersättning meddelas av				Rätten beslutar	om	ersättning,
	rätten, om ersättningen avser instäl-				om ersättningen	avser	inställelse
	lelse inför rätten. I andra fall				inför rätten. I andra fall beslutar
	beslutar förvaltaren om ersättning.				förvaltaren om ersättning. Förskott
	Förskott får beviljas på ersätt-				får beviljas på ersättningen.
	ningen. Ett beslut		enligt	detta
	stycke gäller omedelbart, om inte
	något annat förordnas.
	Om förvaltaren vägrar ersätt-
	ning eller förskott på ersättning
	med begärt belopp enligt denna
	paragraf, får den som framställt
	begäran	hänskjuta	fråga	till
	rättens prövning.
				7 kap.
				3 §
	Innan rätten utser förvaltare eller				Innan rätten utser förvaltare ska till-
	fattar beslut om att flera förvaltare				synsmyndigheten höras.
16	11 Senaste lydelse 2021:538.

Rätten får besluta att en för- valtare ska skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess att ärendet om entledigande avgörs, om det finns särskilda skäl. Innan rätten beslutar om det ska tillsynsmyndig- heten höras. Rätten får utse någon

skall finnas, skall tillsynsmyndig- heten höras.

Frågor om att utse flera för- valtare eller att dela förvaltningen mellan flera förvaltare tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, förvaltare, en granskningsman eller en borgenär. Tillsynsmyndigheten och förvaltaren skall höras. Rätten får, om det behövs, pröva frågan vid en förhandling. Till förhand- lingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan har väckts av någon annan, denne kallas.

Prop. 2024/25:135

En ansökan om att utse flera förvaltare eller att dela förvalt- ningen mellan flera förvaltare får göras av tillsynsmyndigheten, en förvaltare, en granskare eller en borgenär. Tillsynsmyndigheten och förvaltaren ska höras.

Entledigande av förvaltare m.m.		Entledigande av förvaltare
	5 §
Om en förvaltare begär att få avgå		Om en förvaltare ansöker om att få
och visar skäl till det, skall rätten		avgå och visar skäl för det, ska
entlediga honom.		rätten entlediga honom eller henne.
En förvaltare som inte är lämplig		En förvaltare som inte är lämplig
eller av någon annan orsak bör		eller av någon annan orsak bör
skiljas från uppdraget skall ent-		skiljas från uppdraget ska ent-
ledigas av rätten. Frågor om ent-		ledigas av rätten. En ansökan om
ledigande tas upp på begäran av		entledigande får göras av tillsyns-
tillsynsmyndigheten,	en gransk-	myndigheten, en granskare, en
ningsman, en borgenär eller gälde-		borgenär eller gäldenären.
nären.
En förvaltare får inte entledigas		En förvaltare får inte entledigas
utan att tillsynsmyndigheten har		utan att	tillsynsmyndigheten har
hörts. Om någon annan än förvalt-		hörts. Om rätten håller samman-
aren själv har begärt att förvalt-		träde,	ska tillsynsmyndigheten
aren skall entledigas, skall rätten,		kallas. Om det är av särskilt intresse
om det inte av särskilda skäl är		att borgenärerna hörs, ska de kallas
onödigt, pröva frågan vid en		till sammanträdet genom kun-
förhandling. Till förhandlingen skall		görelse.
tillsynsmyndigheten,	förvaltaren
och, om frågan har väckts av någon
annan, denne kallas. Om det är av
särskilt intresse att	borgenärerna

hörs, skall de kallas till förhand- lingen genom kungörelse.

Rätten får, om den finner skäl till det, i avvaktan på förhandlingen försätta en förvaltare ur tjänst- göring. Innan det sker skall tillsyns- myndigheten höras. Om en förvalt- are försätts ur tjänstgöring, kan

Prop. 2024/25:135 rätten utse någon annan att under tiden fullgöra hans åligganden.

annan att under tiden fullgöra förvaltarens uppgifter.

9 §12

Förvaltaren är skyldig att på

begäran

lämna upplysningar

begäran

lämna

upplysningar

boet och dess förvaltning till rätten,

borgenärer, granskningsmän, gäl-

en borgenär, en granskare, gälde-

denären eller tillsynsmyndigheten.

nären eller tillsynsmyndigheten.

Förvaltaren är dock inte skyldig

Trots första stycket är förvaltaren

att lämna borgenärer, gransknings-

inte skyldig att lämna en borgenär,

män eller gäldenärer upplysningar

en granskare eller gäldenären upp-

om en anmälan enligt 16 § innan

lysningar

underrättelse

han avger slutredovisning.

enligt 16 § innan förvaltaren läm-

nar sin slutredovisning.

10 §

I viktigare frågor skall förvaltaren

Förvaltaren ska inhämta tillsyns-

höra tillsynsmyndigheten och sär-

myndighetens synpunkter i viktig-

skilt berörda borgenärer, om det

are frågor och inför beslut i frågor

inte föreligger hinder mot det. För-

som av någon anledning är svår-

valtaren skall i sådana frågor höra

bedömda.

även gäldenären, om det lämpligen

kan ske.

Förvaltaren ska i viktigare frågor

ge särskilt

berörda

borgenärer

tillfälle att yttra sig, om det inte

finns något hinder mot det. Även

gäldenären ska ges tillfälle att yttra

sig i sådana frågor, om det lämp-

ligen kan ske.

13 §13

Förvaltaren ska upprätta en boupp-

teckning. I den ska boets tillgångar

tas upp till noggrant uppskattade

värden.

bouppteckningen

ska

värden.

bouppteckningen

ska

vidare boets skulder tas upp med

uppgift om varje borgenärs namn

uppgifter om varje borgenär.

och adress. Bouppteckningen ska

Bouppteckningen

ska

dessutom

dessutom innehålla en bedömning

innehålla en bedömning av om

av om utdelning kan förväntas i

utdelning kan förväntas i kon-

konkursen.

kursen.

Om det finns anledning, ska

bouppteckningen

också innehålla

bouppteckningen

också innehålla

uppgift om egendom som inte ingår

en uppgift om egendom som inte

i boet på grund av att den finns

ingår i boet på grund av att den

utomlands.

gäldenären

har

finns utomlands. Om

gäldenären

12 Senaste lydelse 2002:1125.

13 Senaste lydelse 2023:668.

uppgett att sådan egendom saknas,							har uppgett att sådan egendom Prop. 2024/25:135
ska	bouppteckningen				innehålla		saknas, ska bouppteckningen inne-
uppgift om detta.							hålla en uppgift om detta.
I den utsträckning det behövs ska bouppteckningen också innehålla en
förteckning över boets räkenskapsinformation och annat material som rör
boet.
Förvaltaren ska ge in boupp-
teckningen till rätten och tillsyns-
myndigheten så snart som möjligt
och senast en vecka före boupp-
teckningssammanträdet.
Om ett bevakningsförfarande ska
äga rum och det ännu inte har getts
in någon bouppteckning till rätten,
ska förvaltaren så snart som
möjligt och senast en vecka från
beslutet om bevakningsförfarandet
skicka en förteckning över borge-
närerna med uppgift om varje
borgenärs adress till rätten och
tillsynsmyndigheten. I konkurs hos
ett kreditinstitut ska till boupp-
teckningen		eller		borgenärsför-
teckningen		bifogas		uppgift		om
insättningsborgenärerna och deras
fordringsbelopp			med		upplupen
ränta. Motsvarande gäller i ett
värdepappersbolags				konkurs,		om
bolaget har tillstånd att ta emot
insättningar på konto. I ett livför-
säkringsföretags eller ett tjänste-
pensionsföretags			konkurs ska			det
på motsvarande sätt bifogas upp-
gift	om försäkringstagarna					och
andra ersättningsberättigade						och
om deras fordringar. I konkurs hos
ett	försäkringsföretag				som	får
meddela trafikförsäkring ska det på
motsvarande		sätt	bifogas uppgift
om vilka som har ingått ett avtal om
trafikförsäkring och andra ersätt-
ningsberättigade			enligt		sådana

avtal och om deras fordringar som grundas på ett sådant avtal.

Prop. 2024/25:135

13 a §

Förvaltaren ska ge in bouppteck- ningen till tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före bouppteckningssamman- trädet.

15§14

Förvaltaren ska snarast upprätta en

skriftlig berättelse om boets till-

skriftlig berättelse

(förvaltarberät-

stånd och om orsakerna till gälde-

telse) om boets tillstånd och om

närens obestånd, såvitt de har

orsakerna till gäldenärens obestånd,

kunnat klarläggas, och om möjligt

i den utsträckning de har kunnat

ange vid vilken tidpunkt obeståndet

klarläggas. Om möjligt ska förvalt-

kan antas ha inträtt. Berättelsen ska

aren också ange vid vilken tidpunkt

vidare innehålla

obeståndet kan antas ha inträtt.

Förvaltarberättelsen

ska

vidare

innehålla

1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,

2. en uppgift om huruvida det har

förekommit något sådant förhåll-

ande som kan föranleda åter-

ande som kan motivera återvinning

vinning till konkursboet,

till konkursboet,

3. en uppgift om huruvida det

finns skälig anledning att anta att

någon

enligt

aktiebolagslagen

någon

enligt

aktiebolagslagen

(2005:551) eller lagen (2018:672)

om ekonomiska

föreningar

är

ekonomiska

föreningar är

skyldig att återlämna olaglig vinst-

utdelning

eller

annan olaglig

utdelning

eller

annan

olaglig

utbetalning eller att enligt dessa

lagar eller lagen (1980:1102) om

handelsbolag och enkla bolag utge

handelsbolag

och

enkla

bolag

skadestånd till ett aktiebolag, en

betala skadestånd till ett aktie-

ekonomisk

förening

eller

ett

bolag, en ekonomisk förening eller

handelsbolag,

ett handelsbolag,

4. en uppgift i förekommande fall

4. i förekommande fall en uppgift

om vid vilken tidpunkt skyldighet

enligt

25 kap. 13 §

aktiebolags-

enligt

25 kap.

13 §

aktiebolags-

lagen att upprätta en kontroll-

balansräkning kan antas ha inträtt,

om denna tidpunkt kan klarläggas,

och

5.en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär som är eller under det senaste året före konkursansökan har varit bokföringsskyldig har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts.

Berättelsen ska snarast och senast sex månader från konkurs- beslutet skickas till rätten, tillsyns-

14Senaste lydelse 2018:713.

myndigheten och varje borgenär som begär det. När det finns sär- skilda omständigheter får rätten medge anstånd med avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, ska den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berät- telsen.

Prop. 2024/25:135

15 a §

Förvaltaren ska snarast och senast sex månader från konkursbeslutet ge in förvaltarberättelsen till till- synsmyndigheten och låta varje borgenär som begär det få del av den. Om gäldenären har varit bok- föringsskyldig ska den balansräk- ning som gäldenären senast har upprättat bifogas till förvaltar- berättelsen.

Tillsynsmyndigheten får på ansökan av förvaltaren bevilja anstånd med att ge in förvaltar- berättelsen, om det finns särskilda skäl.

20§15

Senare under konkursen ska förvaltaren inom en månad från utgången
av varje sexmånadersperiod lämna en halvårsberättelse för den senaste
15 Senaste lydelse 2021:538.	21

Prop. 2024/25:135 perioden. Halvårsberättelsen ska då även innehålla upplysningar om orsakerna till att konkursen inte har avslutats och en bedömning av när den kan avslutas.

Förvaltaren ska snarast skicka en kopia av halvårsberättelsen till rätten.

		21 §16
	Också sedan konkursen har avslut-		Om medel som tillhör boet har varit
	ats skall förvaltaren, så länge boets		insatta i ett kreditinstitut efter det
	medel är insatta i bank eller kredit-		att konkursen har avslutats, ska
	marknadsföretag, inom en månad		förvaltaren anmäla till tillsyns-
	från utgången av varje kalenderår		myndigheten när det inte längre
	till tillsynsmyndigheten	lämna	finns några medel att lyfta.
	sådana uppgifter som sägs i 20 §
	första stycket andra och tredje
	meningarna. När några medel inte
	längre finns att lyfta, skall förvalt-
	aren anmäla det till myndigheten.
	Förvaltaren skall samtidigt redo-
	visa i vad mån utbetalning av utdel-
	ningsmedel skett med stöd av
	11 kap. 13 a §.
			Om det vid utgången av ett
			kalenderår fortfarande finns insatta
			medel, ska förvaltaren anmäla det
			till	tillsynsmyndigheten inom tre
			månader från utgången av året, om
			inte en anmälan enligt första
			stycket gjorts dessförinnan.
			I en anmälan enligt första eller
			andra stycket ska förvaltaren redo-
			visa sådana uppgifter och konto-
			utdrag som anges i 20 § första
			stycket andra och tredje mening-
			arna. Förvaltaren ska även redo-
			visa i vilken utsträckning utdel-
			ningsmedel har betalats ut med stöd
			av	11 kap. 13 a §. Förvaltarens
			redovisning ska endast avse den pe-
			riod som inte omfattas av tidigare
			lämnad redovisning.
		27 §
	Tillsynsmyndigheten skall	över-	Tillsynsmyndigheten ska övervaka
	vaka att förvaltningen bedrivs på ett		att förvaltningen bedrivs på ett
	ändamålsenligt sätt i överensstäm-		ändamålsenligt sätt i överensstäm-
	melse med denna lag och andra		melse med denna lag och andra
	författningar. Den skall då särskilt		författningar. Myndigheten ska sär-
22	16 Senaste lydelse 2004:431.

se till att avvecklingen av kon-			skilt se till att avvecklingen av Prop. 2024/25:135
kursen inte fördröjs i onödan.			konkursen inte tar längre tid än
Myndigheten får, när den finner det			nödvändigt.
lämpligt, inventera konkursboets
kassa och övriga tillgångar samt
begära redovisning av förvaltaren.
Om	särskilda	omständigheter

motiverar det, får myndigheten utse en eller flera revisorer för gransk- ning av boets räkenskaper och förvaltningen i övrigt.

Tillsynsmyndigheten får, när den anser att det är lämpligt, inventera konkursboets kassa och övriga tillgångar och begära redovisning av förvaltaren.

Tillsynsmyndigheten får, om sär- skilda omständigheter motiverar det, utse en eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper och förvaltningen i övrigt.

30§17

Om en borgenär begär det, ska					På ansökan av en borgenär ska
rätten förordna en granskningsman					tillsynsmyndigheten förordna	en
att med de befogenheter som anges					granskare att med de befogenheter
i denna lag övervaka förvaltningen					som anges i denna lag övervaka
på borgenärens vägnar. Till					förvaltningen för borgenärens räk-
granskningsman	ska		den	som	ning. Till granskare ska den som
borgenären föreslår utses, om han					borgenären föreslår utses, om han
eller hon är lämplig.					eller hon är lämplig.
					Tillsynsmyndigheten ska ge för-
					valtaren tillfälle att yttra sig över en
					ansökan enligt första stycket.
Granskningsmannen ska ha till-					Granskaren ska ha tillgång till
gång till boets räkenskapsinfor-					boets räkenskapsinformation	och
mation och annat material som rör					annat material som rör boet.
boet.
Om borgenären begär det, ska
även en ersättare för gransknings-
mannen utses. Bestämmelserna om
granskningsman	gäller		även	för
ersättaren.
Rätten ska entlediga gransk-
ningsmannen om		denne		eller
borgenären begär det eller om
granskningsmannen		visar sig		inte
vara lämplig.
17 Senaste lydelse 2021:538.						23

Prop. 2024/25:135 Ersättningen till gransknings- mannen ska betalas av borgenären.

31 §

Tillsynsmyndigheten ska entlediga granskaren, om denne eller borge- nären ansöker om det, eller om granskaren visar sig inte vara lämplig.

32 §

Granskarens ersättning ska betalas av borgenären.

						8 kap.
						7 §18
	Försäljning av lös egendom som						Förvaltaren får sälja lös egendom
	inte sker genom fortsättande av						genom att	fortsätta	gäldenärens
	gäldenärens rörelse ska ske på						rörelse, på auktion eller på något
	auktion eller på annat sätt efter vad						annat sätt som förvaltaren anser
	förvaltaren anser vara mest fördel-						vara mest fördelaktigt för boet. Om
	aktigt för boet. Om egendom säljs						egendom säljs till gäldenären eller
	till konkursgäldenären eller någon						någon som är närstående till
	denne	sådan närstående person					gäldenären	enligt 4 kap. 3 §		ska
	som anges i 4 kap. 3 § ska försälj-						försäljningen ha föregåtts av ett
	ningen ha föregåtts av ett offentligt						offentligt	anbudsförfarande,		om
	anbudsförfarande,				om	särskilda	inte särskilda skäl gör att det inte
	skäl inte gör det obehövligt.						behövs.
	Lös egendom i vilken en borge-						Lös egendom som en borgenär
	när har panträtt eller någon annan						har panträtt eller någon annan
	särskild förmånsrätt får inte utan						särskild förmånsrätt i får inte utan
	hans samtycke säljas på annat sätt						borgenärens samtycke säljas			på
	än på auktion, om hans rätt är be-						annat sätt än på auktion, om borge-
	roende av försäljningen. Även om						närens rätt är beroende av försälj-
	samtycke inte lämnas, får egendo-						ningen. Egendomen får dock säljas
	men säljas på annat sätt än på auk-						på annat sätt än på auktion även om
	tion, om det är sannolikt att högre						samtycke inte lämnas, om det är
	pris uppnås därigenom och om						sannolikt att det leder till ett högre
	tillsynsmyndigheten medger det.						pris.
	Samtycke			enligt	andra stycket		Samtycke enligt andra stycket
	krävs inte när förvaltaren säljer						krävs inte när förvaltaren säljer
	finansiella			instrument,		upptagna	1. finansiella instrument som är
	till handel på en reglerad marknad						upptagna till handel på en reglerad
	eller	en	motsvarande			marknad	marknad eller en		motsvarande
	utanför		Europeiska ekonomiska				marknad utanför Europeiska eko-
	samarbetsområdet, eller valuta till						nomiska samarbetsområdet,
	gällande marknadspris eller när det						2. valuta till gällande marknads-
	är fråga		om försäljning av lös				pris, eller
24	18 Senaste lydelse 2019:745.

egendom genom fortsättande av	3. lös egendom genom fort- Prop. 2024/25:135
gäldenärens rörelse.	sättande av gäldenärens rörelse.

Särskilda bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd finns i 14 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och 11 kap. 26 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.

9kap. 1 §19

Rätten får efter framställning från	Förvaltaren får besluta att ett
förvaltaren besluta att bevaknings-	bevakningsförfarande ska genom-
förfarande skall äga rum i kon-	föras i konkursen. Ett bevaknings-
kursen. Bevakning bör äga rum, om	förfarande	bör	genomföras	om
fordringar utan förmånsrätt kan	fordringar	utan	förmånsrätt	kan
antas erhålla utdelning i konkursen.	antas få utdelning i konkursen.
2 §
Beslutar rätten att bevaknings-	Tiden för att bevaka fordringar ska
förfarande skall äga rum, skall	vara fyra veckor från dagen för
rätten bestämma inom vilken tid	beslutet om bevakningsförfarandet.
bevakning skall ske. Tiden för	Om det behövs med hänsyn till
bevakning skall utgöra minst fyra	förhållandena i		konkursen,	får
och högst tio veckor från dagen för	förvaltaren bestämma en längre tid,
beslutet att anordna bevaknings-	dock högst åtta veckor.
förfarandet.

3 §

Rätten skall genast kungöra vad Förvaltaren ska genast kungöra att som har beslutats enligt 1 och 2 §§. ett bevakningsförfarande ska genom- föras och vilken bevakningstid som

gäller.

4§20

En borgenär skall inom den tid som			En borgenär ska inom bevak-
har bestämts för bevakning av			ningstiden skriftligen hos förvalt-
fordringar	skriftligen hos rätten		aren anmäla sin fordran och den
anmäla sin fordran och den			förmånsrätt som borgenären					vill
förmånsrätt han vill göra gällande.			göra gällande (bevakning). Undan-
Undantag	från	denna skyldighet	tag från denna		skyldighet		finns i
följer dock	av 4 kap. 21 §, 5 kap.		4 kap.	21 §, 5 kap.		8 § och		17 §
8 § och 17 § andra stycket samt 5 §			andra	stycket	samt	5 §	i	detta
i detta kapitel.			kapitel.
Att en fordran som omfattas av			En fordran som har tagits upp i en
lönegarantilagen		(1992:497) i	förteckning enligt 6 a, 6 b eller 6 c §
vissa fall bevakas genom förval-			ska anses bevakad i konkursen. Att
taren följer av den lagen.			en fordran i vissa andra fall bevakas
			genom förvaltaren framgår av 15 §
			lönegarantilagen (1992:497).

19Senaste lydelse 1987:1135.

20 Senaste lydelse 1992:498.

Prop. 2024/25:135			5 §21
En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös
egendom behöver inte bevaka fordran för att få rätt till betalning ur den
pantsatta egendomen.
En borgenär som har en fordran
hos ett kreditinstitut på grund av en
insättning på räkning behöver inte
bevaka sin fordran i institutets
konkurs, om en uppgift om fordran
har lämnats enligt		7 kap. 13 §
femte stycket. Motsvarande gäller
för värdepappersbolag			som har
tillstånd att ta emot insättningar på
konto.
En försäkringstagare			eller en
annan	ersättningsberättigad
behöver inte bevaka sin fordran i
ett livförsäkringsföretags			eller ett
tjänstepensionsföretags			konkurs,
om en uppgift om fordran har
lämnats	enligt 7 kap.	13 § femte
stycket. Motsvarande gäller för ett
försäkringsföretag som får med-
dela trafikförsäkring.

	6 a §
	Förvaltaren ska inom bevaknings-
	tiden upprätta en förteckning över
	fordringar som vid beslutet om
	bevakningsförfarande		hade för-
	skottsbetalats enligt 11 kap. 15 §.
	Förteckningen ska innehålla upp-
	gifter om borgenärerna och deras
	förskottsbetalade fordrings-belopp.
	6 b §
	I konkurs hos ett kreditinstitut ska
	förvaltaren inom	bevakningstiden
	upprätta en förteckning över insätt-
	ningsborgenärernas		fordringar.
	Motsvarande gäller i ett värde-
	pappersbolags konkurs, om bolaget
	har tillstånd att ta emot insätt-
	ningar på konto.
	Förteckningen ska innehålla upp-
	gifter om borgenärerna och deras
	fordringsbelopp	med	upplupen
	ränta.
26	21 Senaste lydelse 2023:668.

6 c §

I konkurs hos ett livförsäkrings- företag eller ett tjänstepensions- företag ska förvaltaren inom bevak- ningstiden upprätta en förteckning över försäkringstagarnas och

andra ersättningsberättigades fordringar. Motsvarande gäller i konkurs hos ett försäkringsföretag som får meddela trafikförsäkring, men endast för fordringar som grundas på avtal om en sådan försäkring.

Förteckningen ska innehålla upp- gifter om borgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta.

7§22

Rätten ska genast efter bevaknings-	När bevakningstiden har gått ut ska
tidens utgång se till att förvaltaren	förvaltaren genast skicka kopior av
får del av de inkomna bevaknings-	bevakningarna		till tillsynsmyndig-
handlingarna.	heten tillsammans med en förteck-
	ning enligt 6 a, 6 b eller 6 c §, om
	en sådan har upprättats. Myn-
	digheten	ska	hålla	handlingarna
	tillgängliga för den som vill ta del
	av dem.
Förvaltaren ska skyndsamt upp-	Förvaltaren ska skyndsamt upp-
rätta en förteckning över de ford-	rätta en förteckning över de ford-
ringar som har bevakats. För varje	ringar som har bevakats. För varje
fordran ska beloppet anges och, om	fordran ska beloppet anges och, om
förmånsrätt har yrkats, den åbe-	förmånsrätt har yrkats, den åbe-
ropade grunden för den samt den	ropade grunden för den samt den
plats i förmånsrättsordningen som	plats i förmånsrättsordningen som
fordran får enligt borgenärens	fordran	får	enligt	borgenärens
yrkande.	yrkande. Fordringar som framgår
	av en förteckning enligt 6 a,				6 b
	eller 6 c § får anges genom hän-
	visning till den förteckningen.
Förvaltaren ska skicka en kopia	Förvaltaren ska skicka en kopia
av förteckningen till rätten och	av bevakningsförteckningen				till
tillsynsmyndigheten.	tillsynsmyndigheten, som ska hålla
	den tillgänglig för den som vill ta
	del av den.

22Senaste lydelse 2021:538.

Prop. 2024/25:135

Prop. 2024/25:135	8 §23
När rätten beslutar att bevakning		Tiden för att göra anmärkningar
ska äga rum, ska rätten samtidigt,		mot bevakningarna ska vara två
efter samråd med	förvaltaren,	veckor från bevakningstidens
bestämma		utgång.

1.den tid inom vilken anmärk- ningar får framställas mot bevak- ningarna,

2.var de till förvaltaren till- ställda bevakningshandlingarna ska hållas tillgängliga för gransk- ning, och

3.tidpunkten för det förliknings- sammanträde som ska hållas inför rätten om anmärkningar framställs.

Om det visar sig vara lämpligare,		Om det behövs med hänsyn till
får ett beslut enligt första stycket		förhållandena i konkursen, får för-
fattas senare, dock senast vid		valtaren bestämma en längre
bevakningstidens utgång.		anmärkningstid. Det ska göras i
		samband med beslutet om bevak-
		ningsförfarandet eller, om det är
		lämpligare, vid en senare tidpunkt,
		dock senast vid bevakningstidens
		utgång.
Anmärkningstiden	ska bestäm-
mas så att den utgör minst två och
högst fyra veckor räknat från
bevakningstidens utgång. Om det
behövs med hänsyn till förhåll-
andena i konkursen, får en längre
anmärkningstid fastställas. Förlik-
ningssammanträdet får inte hållas
tidigare än två eller senare än fyra
veckor från utgången av anmärk-
ningstiden.
Rätten ska underrätta förvaltaren,		Förvaltaren ska underrätta till-
tillsynsmyndigheten,	gäldenären	synsmyndigheten, gäldenären och
och de borgenärer som har bevakat		de borgenärer som har bevakat
fordringar i konkursen om vad		fordringar i konkursen om anmärk-
rätten har bestämt enligt denna		ningstiden och om var bevak-
paragraf.		ningarna hålls tillgängliga.

28	23 Senaste lydelse 2021:538.

9§24

Förvaltaren ska granska bevak-				Förvaltaren ska granska bevak-
ningarna.	Om	förvaltaren	finner	ningarna.		Om	förvaltaren			finner
anledning	till	anmärkning	mot	anledning		till	anmärkning				mot
något yrkande om betalnings- eller				något yrkande om betalnings- eller
förmånsrätt, ska han eller hon				förmånsrätt, ska han eller hon göra
skriftligen anmäla det till rätten				en skriftlig anmärkning om detta
inom den tid som har bestämts				inom anmärkningstiden. I anmärk-
enligt 8 § första stycket 1. I anmärk-				ningen ska grunden för den anges
ningen ska grunden för den anges				tydligt.
tydligt.
Även en borgenär som har				Även en borgenär som har en
bevakat en fordran i konkursen och				bevakad fordran i konkursen och
gäldenären får framställa anmärk-				gäldenären får göra en anmärkning
ning mot en bevakning. En sådan				mot en bevakning. En sådan
anmärkning ska		framställas	inom	anmärkning ska göras till förvalt-
den tid och på det sätt som anges i				aren	inom	anmärkningstiden					och
första stycket.				på det sätt som anges i första
				stycket.
				När anmärkningstiden har gått ut
				ska	förvaltaren			genast		skicka
				kopior av anmärkningarna till till-
				synsmyndigheten,				som	ska	hålla
				dem tillgängliga för den som vill ta
				del av dem. Förvaltaren ska även
				underrätta		gäldenären			och		den
				borgenär mot vars bevakning en
				anmärkning har gjorts och då
				bifoga en kopia av anmärkningen.
			10 §
Om en anmärkning görs av någon				En anmärkning gäller också till
av dem som har rätt till det, gäller				förmån för övriga som har rätt att
den också för de andra, även om de				göra en anmärkning.
inte har tagit del i anmärkningen.
				Den som har gjort en anmärkning
				får med bindande verkan för övriga
				anmärkningsberättigade					återkalla
				eller	inskränka			sin anmärkning
				eller ingå en förlikning med den
				bevakande		borgenären. Om					flera
				har gjort en anmärkning mot en
				bevakad fordran gäller en för-
				likning endast om samtliga har
				godtagit den.
			11 §
Den som har rätt att framställa				Den som har gjort en anmärkning
anmärkning mot en bevakning får				mot en bevakning får efter anmärk-

24Senaste lydelse 2021:538.

Prop. 2024/25:135

Prop. 2024/25:135 efter anmärkningstidens utgång till stöd för en gjord anmärkning åberopa även en annan omständig- het än sådan som har angetts i anmärkningsskriften. Efter förlik- ningssammanträdet får dock en ny omständighet som innebär att grunden för anmärkningen ändras åberopas endast om omständig- heten varken var eller borde ha varit känd för den anmärknings- berättigade eller om det i övrigt finns särskilda skäl för att ändå tillåta att omständigheten åbe- ropas.

Om en ny omständighet åberopas i ett annat sammanhang än vid förlikningssammanträdet eller vid en förhandling, gäller i fråga om formen för åberopandet vad som föreskrivs om anmärkning i 9 § första stycket.

ningstidens utgång till stöd för anmärkningen även åberopa en om- ständighet som inte tidigare har angetts. Då gäller det som före- skrivs om anmärkning i 9 §.

Om en bevakningstvist har över- lämnats till rätten enligt 15 § får en ny omständighet som innebär att grunden för anmärkningen ändras endast tillåtas om den som gjort anmärkningen varken kände till eller borde ha känt till omständig- heten innan tvisten överlämnades eller om det i övrigt finns särskilda skäl för att tillåta att omständig- heten åberopas.

					13 §
Tvistefrågor som har				uppkommit		Förvaltaren ska, i samband med
genom framställda			anmärkningar			underrättelsen enligt 9 § tredje
och som inte har förlikts skall						stycket, uppmana den borgenär mot
handläggas vid ett förliknings-						vars bevakning en anmärkning har
sammanträde inför rätten. Vid detta						gjorts att inom viss tid yttra sig över
får förvaltaren, borgenärerna och						anmärkningen och bifoga de hand-
gäldenären		föra	talan.		Till	lingar som styrker fordran eller
sammanträdet skall förvaltaren, de						förmånsrätten, om det inte har
borgenärer mot vars				bevakningar		gjorts tidigare.
anmärkningar riktats och de som
framställt anmärkningarna kallas.
Förvaltaren		skall	närvara vid			Förvaltaren ska verka för
sammanträdet.		Att	han		uteblir	förlikning av de tvistefrågor som
hindrar dock inte att sammanträdet						har uppkommit genom en anmärk-
genomförs.		Tillsynsmyndigheten				ning, om det inte är olämpligt.
har rätt att delta vid sammanträdet.
Rätten	skall	vid	sammanträdet
utreda	tvistefrågorna			och	söka

åstadkomma förlikning. De när- varande som har rätt att föra talan får med bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en an-

märkning		förfaller eller inskränks
eller uppdra åt förvaltaren att ingå
förlikning med en borgenär mot
vars bevakning en anmärkning har
gjorts. Är både en borgenär och en
borgensman eller någon annan som
förutom gäldenären ansvarar				för
borgenärens fordran			närvarande
och kan de inte enas, gäller borge-
närens mening om inte de andra
löser ut honom eller ställer betryg-
gande säkerhet för fordringen.
				15 §
Tvistefrågor som inte har blivit för-					Om	en bevakningstvist	kvarstår,
likta skall prövas av rätten vid en					ska förvaltaren senast fyra veckor
förhandling. Rätten skall vid förlik-					efter	anmärkningstidens	utgång
ningssammanträdet förbereda				de	överlämna tvisten till		rätten.
återstående tvistefrågorna så att de					Förvaltaren ska bifoga de hand-
kan behandlas slutligt vid förhand-					lingar som rör tvisten.
lingen.
Förhandlingen skall om möjligt
hållas i omedelbar anslutning till
förlikningssammanträdet. Om				det
inte sker, skall rätten sätta ut
förhandlingen till en dag inom fyra
veckor	efter sammanträdet eller,
om det finns särskilda skäl för det,
senare dag. Till en sådan förhand-
ling skall förvaltaren, de borge-
närer mot vars bevakningar an-
märkningarna riktats och de som
framställt anmärkningarna kallas.
				16 §
Tvistefrågor angående			fordringar		Rätten ska handlägga ett ärende om
som har bevakats skall prövas					bevakningstvister skyndsamt. Om
snarast och om möjligt avgöras på					vissa tvister kräver längre tid för att
en gång. Kräver vissa fordringar					avgöras, ska rätten först pröva de
längre tid för att utredas och					tvister som kan avgöras tidigare.
prövas, skall rätten besluta särskilt
över	de	tvistefrågor	som	kan

avgöras tidigare. Beror någon borgenärs anspråk på prövningen i en särskild rättegång, får det inte fördröja avgörandet. I sådant fall skall rätten fastställa hans rätt i konkursen för det belopp som kan bli bestämt genom dom i den rättegången.

Prop. 2024/25:135

Genom ett beslut i en tvist angående en bevakad fordran av- görs endast vilken rätt som till- kommer fordringen i konkursen.

Prop. 2024/25:135

Har ett ackordsförslag tagits upp,	Ärendets	avgörande får inte
får rättens prövning av en tviste-	fördröjas av att någon borgenärs
fråga skjutas upp till dess ackords-	anspråk beror på prövningen i en
frågan har avgjorts, om det är	särskild rättegång. I ett sådant fall
ändamålsenligt.	ska rätten	fastställa borgenärens
	rätt i konkursen för det belopp som

kan bli bestämt genom dom i den rättegången.

19 §

Ett beslut i en bevakningstvist gäller även för övriga anmärk- ningsberättigade.

Genom beslutet avgörs endast vilken rätt som tillkommer fordran i konkursen.

20§25

Om bevakningsförfarande har ägt			En borgenär som efter bevak-
rum, får en borgenär som efter			ningstidens utgång vill anmäla en
bevakningstidens	utgång	vill	fordran eller yrka förmånsrätt får
anmäla en fordran eller yrka			skriftligen göra det hos förvaltaren
förmånsrätt skriftligen göra det på			på det sätt som föreskrivs i 6 §
det sätt som föreskrivs i 6 §.			(efterbevakning).
Som ersättning för de kostnader			Som ersättning för kostnader som
för kungörelse, kallelser och under-			uppkommer på grund av efter-
rättelser som föranleds av efter-			bevakningen ska borgenären i för-
bevakningen ska	borgenären	till	skott betala en efterbevaknings-
staten i förskott erlägga en avgift			avgift till staten. Regeringen får
motsvarande tre procent av pris-			meddela föreskrifter om avgiften.
basbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken.

21§26

När en fordran har efterbevakats, ska rätten så snart som avgiften enligt 20 § andra stycket har betalats se till att förvaltaren får del av bevakningshandlingarna och, efter samråd med denne, bestämma

1.den tid inom vilken anmärk- ningar får framställas mot bevak- ningen,

2.var de till förvaltaren till- ställda bevakningshandlingarna ska hållas tillgängliga för gransk- ning, och

25Senaste lydelse 2010:1239.

26Senaste lydelse 2021:538.

3. tidpunkten för det förliknings-							Prop. 2024/25:135
sammanträde som ska hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.
Anmärkningstiden		ska bestäm-	Tiden för att anmärka mot en efter-
mas så att den utgör minst två och			bevakning ska vara två veckor från
högst fem veckor från den dag			den	dag	efterbevakningsavgiften
avgiften enligt 20 § andra stycket			betalades. Om det behövs med
betalades.	Förlikningssamman-		hänsyn till förhållandena i kon-
trädet inför rätten ska hållas inom			kursen får förvaltaren bestämma en
fyra veckor från anmärkningstidens			längre anmärkningstid, dock högst
utgång.			fyra veckor.
			När efterbevakningsavgiften har
			betalats		ska	förvaltaren genast
			lämna en kopia av efterbevak-
			ningen till tillsynsmyndigheten och
			underrätta myndigheten om an-
			märkningstiden. Myndigheten ska
			hålla	efterbevakningen			tillgänglig
			för den som vill ta del av den.
Rätten ska underrätta förvaltaren,			Förvaltaren			ska	underrätta
tillsynsmyndigheten,		gäldenären	gäldenären och de borgenärer som
och de borgenärer som har bevakat			har bevakat fordringar i konkursen
fordringar i konkursen om att en			om efterbevakningen, om var den
fordran har efterbevakats och vad			hålls tillgänglig och om anmärk-
rätten har bestämt enligt första			ningstiden.
stycket.

10kap. 1 §

Om rätten efter att ha hört för-	Tillsynsmyndigheten ska besluta
valtaren finner att konkursboets	om avskrivning av en konkurs om
tillgångar inte räcker till betalning	konkursboets tillgångar inte räcker
av uppkomna och väntade konkurs-	till betalning av uppkomna	och
kostnader och andra skulder som	väntade konkurskostnader	och
boet har ådragit sig, skall rätten	andra skulder som boet har ådragit
besluta om avskrivning av kon-	sig.
kursen.
	Ett beslut om avskrivning med-
	delas på ansökan av förvaltaren. En
	sådan ansökan ska göras så snart
	det finns grund för den.
3 §
Om någon fordran inte görs	Om någon fordran inte görs
gällande och inte heller kan antas	gällande och inte heller kan antas
komma att göras gällande, skall	komma att göras gällande ska
rätten efter anmälan av förvaltaren	förvaltaren, så snart det finns grund
genast besluta om avskrivning av	för det, ansöka hos tillsyns-
konkursen. Om rätten har beslutat	myndigheten om avskrivning	av
att bevakningsförfarande skall äga	konkursen.	33

Prop. 2024/25:135 rum, får konkursen avskrivas först efter bevakningstidens utgång.

			Tillsynsmyndigheten	ska	genast
			besluta om avskrivning. Om ett
			bevakningsförfarande	har	inletts,
			får konkursen avskrivas först efter
			bevakningstidens utgång.
		4 §
Om det återstår tillgångar i boet när			Om det återstår tillgångar i boet när
förvaltaren har betalt konkurs-			konkurskostnaderna	och	andra
kostnaderna och andra skulder som			skulder som boet har ådragit sig har
boet har ådragit sig, skall han			betalats, ska förvaltaren överlämna
1. om det i fall som avses i 1 §			kvarvarande tillgångar till den eller
står klart hur kvarvarande till-			de borgenärer som har rätt till dem,
gångar skall fördelas och om			om det i fall som avses i 1 § står
tillsynsmyndigheten	medger	det,	klart hur tillgångarna ska fördelas.
tillställa berättigad	borgenär	vad	I övriga fall ska förvaltaren åter-
som tillkommer denne,			ställa egendomen till gäldenären.

2.i övriga fall återställa egen- domen till gäldenären.

	11 kap.
	2 §
Utdelning skall ske så snart som all		Utdelning ska ske så snart all
tillgänglig egendom har förvandlats		tillgänglig egendom har omvand-
till pengar. Om egendom i sådana		lats till pengar. Utdelning får ske
fall som avses i 8 kap. 6 § andra		trots att egendom i sådana fall som
stycket eller 8 § andra stycket inte		avses i 8 kap. 6 § andra stycket eller
har blivit såld, utgör det inte hinder		8 § andra stycket inte har blivit såld.
för utdelning. Har bevakningsför-		Om ett bevakningsförfarande har
farande ägt rum, får utdelning inte		inletts får utdelning inte ske förrän
ske förrän den enligt 9 kap. 8 §		anmärkningstiden enligt 9 kap. 8 §
bestämda anmärkningstiden har		har gått ut.
gått ut och, om anmärkning har
framställts,	förlikningssamman-
träde har hållits.
	5 §
När ett utdelningsförslag har upp-		När ett utdelningsförslag har upp-
rättats, skall	förvaltaren genast	rättats, ska förvaltaren genast ge in
skicka förslaget med bifogad för-		förslaget med bifogad förvaltnings-
valtningsredogörelse till rätten och		redogörelse till tillsynsmyndig-
tillsynsmyndigheten.		heten.

6 §

Rätten skall kungöra att ett utdel-	Tillsynsmyndigheten ska kungöra
ningsförslag har upprättats, så snart	att ett utdelningsförslag har upprät-
det utlåtande som tillsynsmyndig-	tats.
heten enligt 13 kap. 5 § skall avge
över förvaltarens slutredovisning
har kommit in till rätten.
Utdelningsförslaget och förvalt-	Utdelningsförslaget och förvalt-
ningsredogörelsen skall hållas till-	ningsredogörelsen ska hållas till-
gängliga hos rätten och tillsyns-	gängliga hos tillsynsmyndigheten
myndigheten för den som vill ta del	för den som vill ta del av handling-
av handlingarna. En uppgift om	arna. Detta ska anges i kungörel-
detta skall tas in i kungörelsen.	sen.
Den som vill framställa invänd-	Den som vill invända mot utdel-
ning mot utdelningsförslaget skall	ningsförslaget ska göra det hos till-
göra det hos rätten senast den dag	synsmyndigheten senast tre veckor
som rätten bestämmer och anger i	från dagen för kungörandet. Detta
kungörelsen. Denna dag skall be-	ska anges i kungörelsen.
stämmas så att tre veckor förflyter
från den tidpunkt då kungörelsen
kan antas bli införd i Post- och
Inrikes Tidningar.
	6 a §
	En invändning om att en fordran
	eller en förmånsrätt borde ha tagits
	upp i utdelningsförslaget är utan
	verkan, om fordran eller förmåns-
	rätten trots bevakningsskyldighet
	inte har bevakats eller efter-
	bevakats senast då utdelnings-
	förslaget upprättades.

7 §

När tiden för invändning har gått ut,	När tiden för invändning har gått ut,
skall rätten fastställa utdelningen i	ska utdelningen i konkursen fast-
konkursen i enlighet med utdel-	ställas i enlighet med utdelnings-
ningsförslaget, om det inte genom	förslaget, om det inte genom en
invändning eller på något annat sätt	invändning eller på något annat sätt
framgår att fel eller brist som	framgår att det finns fel eller brister
inverkar på någons rätt föreligger.	som inverkar på någons rätt.
Om en fordran eller en förmåns-
rätt inte har bevakats eller efter-
bevakats senast då utdelningsför-
slaget upprättades, fastän bevak-
ningsskyldighet har förelegat, är en
invändning att fordringen eller
förmånsrätten borde ha tagits upp i
utdelningsförslaget utan verkan.

Prop. 2024/25:135

Prop. 2024/25:135 Om rätten finner att utdelning inte bör fastställas enligt förslaget, skall rätten antingen göra behöv- liga ändringar i det och fastställa det sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet till förvaltaren. Att ett nytt utdelningsförslag har upprättats skall kungöras endast om det finns skäl till det. Om kungörelse inte utfärdas, skall de borgenärer som berörs av änd- ringarna i utdelningsförslaget under- rättas om det. I sådant fall skall invändning mot förslaget fram- ställas inom tre veckor från dagen efter den då underrättelserna sändes ut. Slutdagen skall anges i underrättelserna.

Om utdelningen inte bör fast- ställas enligt förslaget, ska den fastställas med behövliga ändringar eller återförvisas till förvaltaren.

Tillsynsmyndigheten prövar ut- delningsförslaget. Om det i något annat fall än som anges i 6 a § har gjorts en invändning mot utdel- ningsförslaget, ska dock tillsyns- myndigheten med ett eget yttrande överlämna prövningen av förslaget till rätten.

8 §

Om rätten anser att det finns	När förvaltaren efter återförvisning
anledning att inte fastställa utdel-	upprättar ett nytt utdelningsförslag,
ning enligt förslaget, skall den	ska det ges in till tillsynsmyndig-
genom underrättelser bereda för-	heten. Det nya förslaget ska kun-
valtaren och den för vilken en	göras endast om det finns skäl för
ifrågasatt ändring skulle vara till	det. I så fall tillämpas 6 §.
nackdel tillfälle att yttra sig, om det
inte är uppenbart obehövligt. Den
som har framställt invändning mot
utdelningsförslaget skall få tillfälle
att ta del av ett yttrande, om det inte
är obehövligt.
Rätten får hålla förhandling för	Om förslaget inte kungörs, ska de
att pröva en fråga om att fastställa	borgenärer som berörs av änd-
utdelningsförslaget. Förhandling	ringarna i utdelningsförslaget un-
skall hållas, om det begärs av den	derrättas om förslaget. I så fall ska
som har framställt invändning mot	en invändning mot förslaget göras
förslaget, den för vilken en ifråga-	hos tillsynsmyndigheten inom tre
satt ändring skulle vara till nackdel	veckor från dagen efter den dag då
eller, i fråga om återvinning, för-	underrättelsen skickades. Detta ska
valtaren. Till förhandlingen skall	anges i underrättelsen.
nu nämnda personer alltid kallas.

9 §
När beslutet att fastställa utdel-	När beslutet att fastställa utdel-
ningen och beslut att bestämma	ningen och beslutet att bestämma
arvode till förvaltaren har vunnit	arvode till förvaltaren har fått laga
laga kraft, skall förvaltaren snarast	kraft, ska förvaltaren snarast till
till borgenärerna skicka de medel	borgenärerna betala ut de medel
som tillkommer dem, om inte hinder	som de har rätt till, om det inte
mot utbetalning enligt 10 § andra	finns hinder mot utbetalning enligt
eller tredje stycket föreligger.	10 § andra eller tredje stycket.
Har förvaltaren skickat medlen	Om förvaltaren har skickat med-
till en borgenär under dennes senast	len till en borgenär på dennes senast
kända adress, behöver förvaltaren	kända adress, behöver	förvaltaren
inte vidta någon ytterligare åtgärd	inte vidta någon ytterligare åtgärd
för att verkställa betalningen. När	för att verkställa betalningen.
medlen har skickats till borge-
närerna, skall förvaltaren anmäla
det till rätten och tillsynsmyndig-
heten.
	När medlen har betalats ut till
	borgenärerna ska förvaltaren an-
	mäla det till tillsynsmyndigheten.
15 §
Förskottsbetalning skall utgå för en	Förskott ska betalas för en fordran
fordran med förmånsrätt, om det	med förmånsrätt, om det är lämp-
lämpligen kan ske.	ligt.
Förskottsbetalning skall utgå för	Förskott ska betalas för en
en fordran utan förmånsrätt, om det	fordran utan förmånsrätt, om det är
är uppenbart att tillgångarna räcker	uppenbart att tillgångarna räcker till
till betalning av tio procent av	betalning av tio procent av sådana
sådana fordringar och det inte finns	fordringar och det inte finns sär-
särskilda skäl mot det.	skilda skäl mot det.
Förskottsbetalning för en fordran	Förskott får betalas endast i den
utgår endast i den mån det kan antas	utsträckning det kan antas att
att utdelning kommer att belöpa på	borgenären kommer att få utdel-
denna. Är fordringen beroende av	ning för fordran. Om fordran är
villkor eller tvistig, får förskott inte	beroende av villkor eller är tvistig
betalas ut. När bevakningsskyldig-	får förskott inte betalas. När ett
het föreligger, får förskottsbetal-	bevakningsförfarande	har inletts
ning ske endast till en borgenär som	får förskott betalas till en bevak-
har bevakat sin fordran i konkursen.	ningsskyldig borgenär	endast om
	borgenären har bevakat sin fordran
	i konkursen.
18 §
En konkurs anses avslutad när	En konkurs anses avslutad när ut-
tingsrätten har fastställt utdelning	delning har fastställts. Detta gäller
enligt 7 §. Detta gäller även om en	även om en tvist som avser en
tvist angående en fordran som har	fordran som har gjorts gällande i
gjorts gällande i konkursen eller en	konkursen eller en fråga om under-

Prop. 2024/25:135

fråga om underhåll åt gäldenären	håll åt gäldenären ännu inte är slut-
ännu inte är slutligt avgjord eller	ligt avgjord eller om någon ytter-
någon ytterligare tillgång till följd	ligare tillgång till följd av rättegång
av rättegång eller på något annat	eller på något annat sätt senare kan
sätt senare kan komma att tillföras	komma att tillföras konkursboet.
konkursboet.

Även om konkursen är avslutad, får ett ackordsförslag som har getts in

tidigare prövas enligt 12 kap.
		20 §
Om det är oklart hur medlen skall			Om det är oklart hur medlen ska
fördelas, skall ett förslag till efter-			fördelas, ska förvaltaren upprätta
utdelning upprättas. I sådant fall			ett förslag till efterutdelning. I så
tillämpas bestämmelserna i		detta	fall	tillämpas bestämmelserna i
kapitel om utdelning,	utbetalning		detta kapitel om utdelning, utbetal-
av utdelningsmedel och förskotts-			ning av utdelningsmedel och för-
betalning.			skottsbetalning.
I förslaget till efterutdelning kan			I förslaget till efterutdelning kan
utdelning beräknas även för en			utdelning beräknas även för en
fordran som har blivit känd efter			fordran som har blivit känd efter
det att utdelningsförslag enligt 4 §			det att ett utdelningsförslag enligt
upprättades. En fordran får beaktas			4 §	upprättades. En fordran får
utan bevakning trots att bevak-			beaktas utan bevakning trots att ett
ningsförfarande förut	har	varit	bevakningsförfarande har genom-
anordnat i konkursen. Har så inte			förts i konkursen. Om ett bevak-
varit fallet, får rätten emellertid			ningsförfarande inte har genom-
besluta om bevakningsförfarande			förts, får förvaltaren besluta om ett
inför efterutdelningen.			sådant inför efterutdelningen.
Av nytillkomna medel skall en			Av nytillkomna medel ska en
borgenär för en fordran som inte			borgenär för en fordran som inte
har tagits upp i utdelningsförslag			har tagits upp i ett utdelningsförslag
enligt 4 § först så långt medlen			enligt 4 § först så långt medlen
räcker tilldelas så mycket som			räcker tilldelas så mycket som
skulle ha tillagts fordringen, om			skulle ha tillagts fordran, om denna
denna hade beaktats i utdelnings-			hade beaktats i utdelningsförslaget.
förslaget. Därefter får han till-			Därefter får borgenären tillsam-
sammans med övriga borgenärer ta			mans med övriga borgenärer ta del
del i vad som kan återstå.			av det som kan återstå.

21§27

Om förvaltaren anser att de nytill-	Om förvaltaren anser att de nytill-
komna medlen kan fördelas utan att	komna medlen kan fördelas utan att
ett förslag till efterutdelning upp-	ett förslag till efterutdelning upp-
rättas och om tillsynsmyndigheten	rättas, får förvaltaren dela ut
medger det, får förvaltaren dela ut	medlen till berättigade borgenärer
medlen till berättigade borgenärer	utan att tillämpa de föregående
utan att föregående bestämmelser i	bestämmelserna i detta kapitel. För
detta kapitel iakttas. För utbetal-	utbetalningen gäller dock 9 § andra
ningen gäller dock 9 § andra stycket	och tredje styckena och 13 a §. En

27Senaste lydelse 2021:538.

och 13 a §. En borgenär förlorar sin rätt till utdelning, om borgenären inte gör anspråk på medlen inom ett år räknat från det att förvaltaren har anmält till rätten att medlen har skickats till borgenären.

Första stycket tillämpas också för det fall att det finns skäl att upprätta ett utdelningsförslag men medlen inte räcker till betalning av de kost- nader som är förenade med detta.

borgenär förlorar sin rätt till Prop. 2024/25:135 utdelning, om borgenären inte gör

anspråk på medlen inom ett år från det att förvaltaren har anmält till tillsynsmyndigheten att medlen har betalats till borgenären.

Första stycket tillämpas också om det finns skäl att upprätta ett utdelningsförslag men medlen inte räcker till betalning av de kostnader som är förenade med detta.

12kap. 1 §

Visar gäldenären att han har				Om gäldenären visar att han eller
kommit överens om betalningen av				hon har kommit överens om betal-
sina skulder eller på annat sätt				ningen av sina skulder eller på
träffat uppgörelse med de borge-				något annat sätt träffat en upp-
närer vars fordringar har bevakats				görelse med de borgenärer vars
eller, när bevakning inte behövs,				fordringar har bevakats eller, när
vars fordringar är kända för				bevakning inte behövs, vars ford-
förvaltaren, skall rätten på ansökan				ringar är kända för förvaltaren, ska
av gäldenären besluta om nedlägg-				tillsynsmyndigheten på ansökan av
ning av konkursen. Innan beslut				gäldenären besluta att lägga ned
meddelas skall förvaltaren höras.				konkursen. Innan ett beslut medde-
				las ska förvaltaren höras.
Om bevakningsförfarande			äger	Om ett bevakningsförfarande har
rum, får beslut om att lägga ned				inletts får ett beslut om att lägga ned
konkursen	inte	meddelas	före	konkursen inte		meddelas		före
bevakningstidens utgång.				bevakningstidens utgång.
Rätten kan förordna att boets				Tillsynsmyndigheten			får besluta
egendom inte får säljas innan				att boets egendom inte får säljas
ansökningen	har	prövats,	om	innan ansökan har prövats, om
egendomen inte behöver säljas av				egendomen inte behöver säljas av
någon sådan anledning som avses i				en sådan	anledning som avses i
8 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.				8 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.
			4 §
Om gäldenären vill bjuda ackord,				En gäldenär får ansöka om ackord
skall han tillställa rätten ett				i konkursen. Ansökan ska ges in till
ackordsförslag. I		förslaget	skall	förvaltaren och ska innehålla ett
anges				ackordsförslag som anger
1. hur mycket gäldenären bjuder i				1. hur	mycket	gäldenären		er-
betalning,				bjuder i betalning,
2. när betalningen skall ske,				2. när betalningen ska ske, och
3. om säkerhet		har ställts	för	3. om	säkerhet	har	ställts	för
ackordet och vari säkerheten i så				ackordet och vad den i så fall består
fall består.				av.

Prop. 2024/25:135

6 §

Ett ackordsförslag får tas upp	En ansökan om ackord får tas upp
endast om det kommer in till rätten	till prövning endast om
före den dag då kungörelsen om	1. den ges in till förvaltaren före
utdelningsförslaget i konkursen är	den dag då utdelningsförslaget kun-
införd i Post- och Inrikes Tidningar	gjordes eller, när kungörelser er-
eller, när utbyte enligt 15 kap. 2 §	sätts med skriftliga underrättelser
sker, före den dag då under-	enligt 15 kap. 2 §, före den dag då
rättelserna sändes ut.	underrättelserna skickades,
	2. gäldenären har bekräftat bo-
	uppteckningen, och
	3. ett bevakningsförfarande				har
	genomförts.
Om ackordsförslaget har kommit
in i rätt tid, skall rätten inhämta
yttrande av förvaltaren huruvida
förslaget bör föreläggas borgenär-
erna. Avstyrker förvaltaren att det
sker, får förslaget tas upp endast
om rätten finner synnerliga skäl till
det.
7 §
Möter enligt 4–6 §§ hinder mot att	Förvaltaren ska avvisa en ansökan
ackordsförslaget tas upp, skall det	om ackord, om inte de krav som
avvisas.	anges i 4–6 §§ är uppfyllda eller
	om förvaltaren anser att ackords-
	förslaget inte ska presenteras för
	borgenärerna.
	Om ansökan inte avvisas, ska
	förvaltaren snarast		överlämna
	ansökan med tillhörande hand-
	lingar till rätten och bifoga ett eget
	yttrande i frågan om huruvida
	ackordsförslaget bör		antas		av
	borgenärerna.
	Förvaltaren	ska	till	rätten
	samtidigt med	ansökan ge		in	en

förteckning över de borgenärer som har rätt att rösta i ackordsfrågan, med uppgifter om de fordrings- belopp för vilka rösträtt får utövas.

8§28

Om ackordsförslaget tas upp, ska			Om ansökan överlämnas till rätten,
rätten genast kalla borgenärerna till			ska rätten genast kalla borgenärerna
ett sammanträde för att pröva			och gäldenären till ett sammanträde
förslaget.	Innan gäldenären	har	för att pröva förslaget. Kallelsen
bekräftat	bouppteckningen,	får	ska kungöras.

28Senaste lydelse 2021:538.

kallelse utfärdas endast om det finns synnerliga skäl för det. Kallelsen ska kungöras.

Sammanträdet får inte hållas tidigare än tre veckor efter det att ackordsförslaget togs upp och inte heller innan tvistefrågor som har uppkommit genom anmärkningar mot bevakade fordringar har hand- lagts vid förlikningssammanträdet.

10§29

Vid sammanträdet för prövning av			Vid sammanträdet för prövning av
ackordsförslaget	ska	förvaltaren	ackordsförslaget ska	förvaltaren
närvara. Om gäldenären inte kan			närvara.
infinna sig personligen, bör han
eller hon inställa sig genom ombud.
Förvaltaren ska tillhandahålla en
förteckning över de borgenärer som
har rätt att rösta i ackordsfrågan,
med uppgift om de fordringsbelopp
för vilka rösträtt får utövas. Om det
mot någon av dessa fordringar har
framställts en anmärkning som inte
har prövats eller för det fall efter-
bevakning har skett, anmärk-
ningstiden ännu inte har gått ut, ska
det särskilt anges i förteckningen.
Om gäldenären inte har bekräftat
bouppteckningen, ska anledningen
till det uppges vid sammanträdet.
		17 §
Har ett ackordsförslag antagits vid			Om ett ackordsförslag har antagits
sammanträdet men finns det enligt			vid sammanträdet, ska rätten fast-
19 § anledning att inte fastställa			ställa ackordet under förutsättning
ackordet, skall	ackordsfrågan		att 19 § inte är tillämplig. Om det
prövas av rätten vid en förhandling.			vid sammanträdet inte kan avgöras
Detsamma gäller, om det vid			om ackordsförslaget	har antagits
sammanträdet inte kan avgöras om			eller förkastats ska rätten även
förslaget har antagits eller för-			pröva den frågan.
kastats av borgenärerna.
Om ackordsfrågan		inte skall
prövas vid en förhandling, skall
rätten fastställa ackordet.
Beslut i ackordsfrågan skall med-			Rätten ska besluta i ackords-
delas inom en vecka, om inte			frågan inom en vecka, om det inte
längre rådrum är nödvändigt på			är nödvändigt med mer tid på grund
grund av särskilda omständigheter.			av särskilda omständigheter.

29Senaste lydelse 2021:538.

Prop. 2024/25:135

Prop. 2024/25:135			20 §
En förhandling enligt 17 § skall äga				Om rätten håller ett sammanträde
rum så snart som möjligt. Till				vid en prövning enligt 17 §, ska
förhandlingen		skall	förvaltaren,	förvaltaren, gäldenären					och	de
gäldenären och de borgenärer som				borgenärer som var närvarande vid
var närvarande vid			sammanträde	det sammanträde som avses i 8 §
som avses i 8 § kallas.				kallas.
			26 §
På begäran av en borgenär vars				På ansökan av en borgenär vars
fordran omfattas av ackordet kan				fordran omfattas av ackordet får
rätten, om det finns skäl till det,				tillsynsmyndigheten, om det finns
förordna	förvaltaren		eller någon	skäl för det, förordna förvaltaren
annan lämplig person att utöva				eller någon annan lämplig person
tillsyn över att gäldenären fullgör				att utöva tillsyn över att gäldenären
sina åtaganden enligt ackordet. Om				fullgör		sina	åtaganden		enligt
det behövs, skall även en ersättare				ackordet. Om det behövs, ska även
för tillsynsmannen förordnas.				en	ersättare		för	tillsynspersonen
				förordnas.
Gäldenären skall ge tillsyns-				Innan ett beslut om fastställelse
mannen de uppgifter som denne				av ackord har meddelats, får en
begär och följa de anvisningar som				ansökan enligt första stycket även
tillsynsmannen lämnar.				göras hos rätten.
Tillsynsmannen skall entledigas
av rätten, om det visar sig att han
inte är lämplig eller att han av
någon annan särskild orsak bör
skiljas från uppdraget.
				26 a §
				Gäldenären ska lämna de upp-
				lysningar till tillsynspersonen som
				han eller hon begär. Gäldenären
				ska också följa de anvisningar som
				tillsynspersonen lämnar.
				Tillsynspersonen				ska entledigas
				av	tillsynsmyndigheten,				om	det
				visar sig att han eller hon inte är
				lämplig eller av någon annan
				särskild orsak bör skiljas från
				uppdraget.
			27 §
Arvode	till	tillsynsmannen och		Tillsynspersonens				arvode		och
ersättning för de kostnader som				ersättning för de kostnader som
uppdraget har medfört skall prövas				uppdraget har medfört ska prövas
av rätten, om tillsynsmannen eller				av tillsynsmyndigheten på ansökan
gäldenären begär det. Så länge				av tillsynspersonen eller gälde-
ackordet inte har fullgjorts, får en				nären. Så länge ackordet inte har
sådan begäran framställas också av				fullgjorts,		får	en	sådan	ansökan
42

en borgenär vars fordran omfattas av ackordet.

göras även av en borgenär vars Prop. 2024/25:135 fordran omfattas av ackordet.

Ett beslut om arvode och er- sättning enligt första stycket gäller när det har fått laga kraft.

28§30

På ansökan av en borgenär vars	På ansökan av en borgenär vars
fordran omfattas av ackordet kan	fordran omfattas av ackordet får
rätten förklara att den eftergift som	rätten förklara att den eftergift
genom ackordet har medgetts	som gäldenären har fått genom
gäldenären förfaller, om	ackordet förfaller, om
1. gäldenären

a)har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer,

b)har gjort sig skyldig till uppsåtligt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning, eller

c)i hemlighet har gynnat någon borgenär i syfte att inverka på ackords- frågan,

2. gäldenären har åsidosatt vad	2. gäldenären inte har uppfyllt
som åligger honom enligt 26 §	sina skyldigheter enligt 26 a §, eller
andra stycket, eller

3.gäldenären på något annat sätt uppenbart har försummat sina åtaganden enligt ackordet.

Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.

Även om den eftergift som har						Även om den eftergift som
medgetts	gäldenären			förklaras		gäldenären	har	fått genom
förfallen,	får	borgenärerna			göra	ackordet förklaras		förfallen,	får
ackordet i övrigt gällande mot						borgenärerna	göra	ackordet	i
gäldenären eller mot den som har						övrigt gällande mot gäldenären
gått i borgen för ackordet.						eller mot den som har gått i borgen
						för ackordet.
					13 kap.
					3 §
Slutredovisningen			skall	avges till		Slutredovisningen ska ges in till
tillsynsmyndigheten. Till slutredo-						tillsynsmyndigheten. Till slutredo-
visningen	skall	förvaltaren			bifoga	visningen ska förvaltaren bifoga de
de handlingar som är av betydelse						handlingar som är av betydelse för
för kontroll		av	redovisningen.			kontroll av redovisningen.
Förvaltaren skall ge in en kopia av
redovisningen till rätten. I fall som

avses i 2 § 1, 4 och 7 skall en kopia samtidigt lämnas till gäldenären.

I de fall som avses i 2 § 1, 4 och 7 ska gäldenären få del av slutredo- visningen.

30 Senaste lydelse 2005:243.

Prop. 2024/25:135

4 §

I fall som

avses

i 2 § 5

skall

I de fall som avses i

2 § 5

ska

slutredovisningen

avges

samtidigt

slutredovisningen ges in till-

som utdelningsförslaget ges in till

sammans med utdelningsförslaget. I

rätten. I övriga i 2 § avsedda fall

övriga fall ska förvaltaren lämna

skall förvaltaren avge redovis-

redovisningen så snart som möjligt.

ningen så snart som möjligt.

Granskning av slutredovisningen

Åtgärder för granskning av

slutredovisningen

5 §

Tillsynsmyndigheten skall i de fall

Slutredovisningen ska hållas till-

som avses i 2 § 2, 3, 5, 6 och 8

gänglig

hos

tillsynsmyndigheten

granska slutredovisningen samt i de

för den som vill granska den.

fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 avge

utlåtande över densamma. Tillsyns-

myndigheten skall skicka utlåtandet

till rätten.

Redovisningen

och

utlåtandet skall hållas tillgängliga

hos rätten och tillsynsmyndigheten

för dem som vill ta del av

handlingarna.

6 §

I fall som avses i 2 § 5 skall av den

I de fall som avses i 2 § 5 ska det av

kungörelse

som

rätten

utfärdar

den kungörelse som utfärdas enligt

enligt 11 kap. 6 § framgå att slut-

11 kap.

6 §

framgå att

slutredo-

redovisningen

och

utlåtandet är

visningen är tillgänglig för gransk-

tillgängliga för granskning och var

ning hos tillsynsmyndigheten.

handlingarna finns.

I fall som avses i 2 § 2 och 8 skall

I de fall som avses i 2 § 2 och 8

rätten, när tillsynsmyndigheten har

ska tillsynsmyndigheten

kungöra

lämnat sitt utlåtande, kungöra att

att slutredovisningen är tillgänglig

slutredovisningen

och

utlåtandet

för granskning hos myndigheten.

har avgetts samt var handlingarna

är tillgängliga för granskning.

I de kungörelser som nämns i

I kungörelsen ska det anges vad

första och andra styckena skall det

den som vill klandra redovisningen

anges vad den som vill klandra

måste göra.

redovisningen måste göra.

7 §

Förvaltarens

slutredovisning

får

Förvaltarens

slutredovisning

får

klandras av

tillsynsmyndigheten

klandras

tillsynsmyndigheten

och gäldenären. Även en borgenär

får klandra redovisningen, om hans

får klandra slutredovisningen, om

rätt kan vara beroende av den.

hans eller hennes rätt kan vara

beroende av den.

Talan om klander av slut-

En talan om klander av slut-

redovisning väcks genom stämning

vid den tingsrätt där konkursen är	vid den tingsrätt som har beslutat Prop. 2024/25:135
eller har varit anhängig.	om konkursen. Till stämnings-
	ansökan ska redovisningen bifogas.
I fall som avses i 2 § 2, 5 och 8	I de fall som avses i 2 § 2, 5 och
skall talan väckas senast den dag	8 ska talan väckas senast tre
som rätten bestämmer och anger i	månader från dagen för kungö-
kungörelsen. Denna dag skall	randet. Detta ska anges i kun-
bestämmas så att tre månader	görelsen. I övriga fall ska talan
förflyter från den tidpunkt då	väckas inom tre månader från den
kungörelsen kan antas bli införd i	dag slutredovisningen kom in till
Post- och Inrikes Tidningar. I	tillsynsmyndigheten.
övriga fall skall talan väckas inom
tre månader från den dag då kopian
av redovisningen kom in till rätten.

14kap. 1 §

Med konkurskostnad avses

1.arvode och kostnadsersättning till förvaltare,

2.arvode och kostnadsersätt-

ning till en sådan rådgivare eller
förlikningsman	som	har utsetts
enligt 7 kap. 7 §,
3. ersättning	till ett	sakkunnigt	2. ersättning	till ett	sakkunnigt
biträde som förvaltare har anlitat			biträde enligt 16 §,
med stöd av 7 kap. 11 §,
4. ersättning till staten för till-			3. avgifter	enligt	17 § första
synen över förvaltningen,			stycket, och

5.kostnad för kungörande av beslut eller åtgärd rörande kon- kursen,

6.kostnad för de skriftliga kallelser och underrättelser till borgenärerna som utfärdas i kon- kursen,

7. ersättning		enligt	6 kap. 14 §	4. ersättning	och förskott	på
till	gäldenären	eller	någon annan	ersättning till	gäldenären	eller
för inställelse.				någon annan för inställelse enligt
				6 kap. 14 §.
Som konkurskostnad anses inte
de	kostnader	för	kungörelsen,
kallelser och		underrättelser som
föranleds av efterbevakning.

3§31

Om en konkurs har uppstått på Om en konkurs har beslutats på ansökan av någon annan borgenär ansökan av någon annan borgenär än staten och om konkursen än staten eller en borgenär vars

31 Senaste lydelse 2010:1239.

Prop. 2024/25:135 avskrivs enligt 10 kap. 1 §, ska, i den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, borgenären svara för dessa, dock högst med ett be- lopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt

2kap. 6 och 7 §§ socialförsäkrings- balken. Är flera borgenärer betal- ningsskyldiga, svarar de soli- dariskt. I beslutet om avskrivning ska ansvarig borgenär åläggas att betala konkurskostnaderna med den angivna begränsningen. Kan kost- naderna inte heller tas ut av borge- nären, ska de betalas av staten.

fordran omfattas av statlig löne- garanti enligt lönegarantilagen (1992:497) och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §, ska borgenären ansvara för konkurs- kostnaderna i den utsträckning dessa inte kan tas ur boet. Ansvaret är begränsat till ett belopp som motsvarar tre tiondelar av det vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Om flera borgenärer vid tidpunkten för konkursbeslutet har ansökt om kon- kurs ansvarar de solidariskt för beloppet. I beslutet om avskrivning ska den eller de ansvariga borge- närerna förpliktas att betala kon- kurskostnaderna med den angivna begränsningen.

Om kostnaderna inte kan tas ut av borgenären, ska de betalas av staten.

4 §

Arvodet till förvaltaren bestäms av	Arvodet till förvaltaren bestäms av
rätten. Om det har utsetts flera	tillsynsmyndigheten eller, i fall som
förvaltare, skall särskilt arvode	avses i 9 § andra stycket, av rätten.
bestämmas för var och en av dem.	Om det har utsetts flera förvaltare,
	ska ett särskilt arvode bestämmas
	för var och en av dem.

Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer fast-	som regeringen	bestämmer får
ställer taxa som skall tillämpas vid	meddela föreskrifter om en taxa
bestämmande av arvode till förvalt-	som ska tillämpas när förvaltarens
aren om konkursen avskrivs enligt	arvode bestäms,	om konkursen
10 kap. 1 §.	skrivs av enligt 10 kap. 1 §.
6 §
Arvodet bestäms efter framställ-	Arvodet bestäms efter ansökan av
ning av förvaltaren. Har det utsetts	förvaltaren till tillsynsmyndigheten.
flera förvaltare, bör deras arvoden	Om det har utsetts flera förvaltare,
bestämmas på en gång, om det	ska deras arvoden bestämmas sam-
lämpligen kan ske.	tidigt, om det är lämpligt.
I arvodesframställningen skall för-	Förvaltaren ska i ansökan ange
valtaren ange det belopp som han	det belopp som han eller hon begär
46

begär och, om det kan komma i fråga att bestämma ett särskilt arvode för viss egendom, även det beloppet. Till framställningen skall bifogas en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad räkning, som utvisar det begärda beloppets för- delning på de olika förvaltnings- åtgärderna. Har förvaltaren anlitat ett sådant biträde som avses i 7 kap. 11 § och har biträdet erhållit gott- görelse eller har förvaltaren till- godoförts ersättning för utgifter, skall det anges i redogörelsen.

Om det finns anledning att bestämma ett särskilt arvode för viss egendom, skall förvaltaren till- handahålla rätten en förteckning över de kända rättsägare som har särskild förmånsrätt i egendomen.

i arvode. Till ansökan ska förvalt- Prop. 2024/25:135 aren bifoga en redogörelse för det

arbete som uppdraget har medfört med en specificerad räkning, som utvisar det begärda beloppets för- delning på de olika förvaltnings- åtgärderna. Om förvaltaren har anlitat ett sakkunnigt biträde med stöd av 7 kap. 11 § och biträdet har fått ersättning eller förvaltaren har tillgodoförts ersättning för utgifter, ska det anges i redogörelsen.

7 §

	Om det finns anledning att bestäm-
	ma ett särskilt arvode för viss
	egendom, ska förvaltaren i ansökan
	enligt 6 § ange även det beloppet.
	Förvaltaren ska till ansökan bifoga
	en förteckning över de kända rätts-
	ägare som har särskild förmånsrätt
	i egendomen.
Avser en arvodesframställning	Om en ansökan avser endast att
endast att ett särskilt arvode skall	ett särskilt arvode ska bestämmas
bestämmas för viss egendom, får	för viss egendom, får tillsynsmyn-
rätten avgöra om det finns skäl att	digheten avgöra om det finns skäl
ta upp yrkandet till prövning innan	att pröva ansökan innan arvodet i
arvode i övrigt bestäms.	övrigt bestäms.

8§32

I andra fall än de som avses i 9 §		Tillsynsmyndigheten ska ge gälde-
tredje stycket och 10 § skall rätten,		nären och de borgenärer som har
innan	arvodesframställningen	begärt det tillfälle att yttra sig över
prövas, inhämta yttrande i arvodes-		ansökan om arvode. Om förvalt-
frågan av tillsynsmyndigheten samt		aren begär ett särskilt arvode för
ge gäldenären och de borgenärer		viss egendom, ska varje känd borge-
som hos rätten har begärt det		när som har särskild förmånsrätt i
tillfälle att yttra sig över framställ-		egendomen ges tillfälle att yttra sig
ningen inom viss tid, minst två och		över ansökan. Om ett konkurs-
högst fyra veckor. I fall som sägs i		beslut har upphävts, ska den borge-
32 Senaste lydelse 2005:190.		47

Prop. 2024/25:135 6 § tredje stycket skall varje känd							när vars ansökan lagts till grund för
borgenär som har särskild förmåns-							beslutet ges tillfälle att yttra sig
rätt i egendomen ges tillfälle att							över ansökan.
yttra sig över framställningen. Om
ett konkursbeslut			upphävts,		skall
den borgenär vars ansökan lagts till
grund för beslutet ges tillfälle att
yttra sig över framställningen.
Rätten får hålla förhandling i							Första stycket gäller inte i ett fall
arvodesfrågan, om den finner skäl							som avses i 9 a § eller när kon-
till det. Till förhandlingen skall							kursen skrivs av eller läggs ned
förvaltaren,		tillsynsmyndigheten,					eller	vid	efterutdelning		enligt
gäldenären		samt	de	borgenärer			11 kap. 21 §.
som har begärt att få yttra sig över
arvodesframställningen				kallas.		I
fall som avses i 6 § tredje stycket
skall varje känd borgenär som har
särskild	förmånsrätt i			egendomen
kallas. Om ett konkursbeslut upp-
hävts, skall den borgenär vars an-
sökan lagts till grund för beslutet
kallas.
						9 §
I fall då tingsrätten har att fast-							Om utdelning eller efterutdelning i
ställa utdelning eller efterutdelning							konkursen		ska	fastställas,	ska
i konkursen skall beslut i arvodes-							beslut	i arvodesfrågan meddelas
frågan	meddelas		samtidigt		med		samtidigt som beslutet om fast-
beslutet om fastställelse, när inte							ställelse, om inte något annat följer
något annat följer av 7 §.							av 7 § andra stycket.
							Om	tillsynsmyndigheten			enligt
							11 kap. 7 § tredje stycket ska över-
							lämna prövningen av utdelnings-
							förslaget till rätten, ska även
							arvodesansökan			överlämnas dit.
							Tillsynsmyndigheten ska bifoga ett
							eget yttrande över ansökan.
Oberoende av om talan har förts							Även om ett beslut om att
mot ett beslut om att fastställa							fastställa utdelning eller efter-
utdelning eller efterutdelning						får	utdelning inte har överklagats får
högre rätt som ändrar lägre rätts							en domstol som ändrar tillsyns-
beslut i arvodesfrågan göra den							myndighetens eller lägre rätts beslut
ändring i beslutet om fastställelse							i arvodesfrågan göra den ändring i
som föranleds därav eller, om det							beslutet om fastställelse som den
behövs,	återförvisa			utdelnings-			förstnämnda		ändringen motiverar
frågan till förvaltaren.							eller, om det behövs, återförvisa
							utdelningsfrågan till förvaltaren.
Den domstol som har att pröva en

fråga om utdelning eller efter- utdelning får bestämma tilläggs-

En förvaltare får inte lyfta sitt arvode förrän han har avgett slut- redovisningen för sin förvaltning. När arvodesframställningen läm- nats in till rätten får dock förvalt- aren, utan särskilt beslut av rätten, lyfta den del av det begärda arvodet som motsvarar den mervärdesskatt som beräknats för arvodet.

arvode till förvaltaren för arbete i anledning av handläggningen av frågan vid domstolen.

Prop. 2024/25:135

9 a §

Tillsynsmyndigheten eller den dom- stol som prövar en fråga om utdel- ning eller efterutdelning får bestämma tilläggsarvode till för- valtaren för arbete i anledning av handläggningen av frågan vid myndigheten respektive domstolen.

11§33

Ett beslut om arvode gäller när det har fått laga kraft.

Förvaltaren har rätt till den ränta som har upplupit på medel som har avsatts för arvodet från den dag då slutredovisningen lämnades in till tillsynsmyndigheten.

När en ansökan om arvode har lämnats in till tillsynsmyndigheten får förvaltaren, utan särskilt beslut av myndigheten, lyfta den del av det begärda arvodet som motsvarar den mervärdesskatt som har beräknats för arvodet.

			12 §
Rätten	får	tillerkänna	förvaltaren	Tillsynsmyndigheten får på ansök-
skäligt belopp att utgå i förskott				an av förvaltaren besluta om fö-
innan slutligt arvode bestäms, om				rskott med ett skäligt belopp innan
det är rimligt med hänsyn till om-				slutligt arvode bestäms, om det är
fattningen av det arbete som upp-				rimligt med hänsyn till omfatt-
draget har medfört, den tid under				ningen av det arbete som uppdraget
vilken konkursen har varat och				har medfört, den tid som konkursen
ytterligare		beräknas	pågå samt	har pågått och ytterligare beräknas
övriga förhållanden.				pågå samt övriga förhållanden.
En	framställning om förskott			I ansökan om förskott ska förvalt-
skall ange det belopp som begärs				aren ange det belopp som begärs
och de skäl som åberopas för				och de skäl som åberopas för för-
förskottsbetalningen. Till framställ-				skottsbetalningen. Till ansökan ska
ningen skall bifogas en redogörelse				förvaltaren bifoga en redogörelse
för det arbete som uppdraget har				för det arbete som uppdraget har
medfört och en uppgift om boets				medfört och en uppgift om boets
ekonomiska ställning. Rätten skall				ekonomiska ställning.
33 Senaste lydelse 2003:893.				49

Prop. 2024/25:135

inhämta yttrande i förskottsfrågan

av tillsynsmyndigheten.

14 §34

Avskrivs konkursen

enligt

10 kap.

konkursen

skrivs

av enligt

1 §,

skall

rätten

bestämma

10 kap.

1 §,

ska tillsynsmyndig-

kostnadsersättningen

och

ersätt-

heten på ansökan av förvaltaren

ningen enligt 2 § andra stycket till

bestämma

kostnadsersättningen

förvaltaren samtidigt

som

arvodet

och ersättningen enligt 2 § andra

bestäms. Tillsynsmyndigheten skall

stycket

till förvaltaren

samtidigt

höras också över begäran om er-

som arvodet bestäms.

sättning för kostnader.

Ett beslut om ersättning gäller

när det har fått laga kraft.

17 §

Ersättningen till staten för tillsynen

En avgift får tas ut för ersättning till

över förvaltningen

utgår

enligt

staten för handläggning av ärenden

föreskrifter som regeringen med-

under konkursen och för tillsynen

delar.

över förvaltningen.

Ersättningen

till

staten

för

Regeringen eller den myndighet

sådana

konkurskostnader

som

regeringen

bestämmer

får

avses i 1 § första stycket 6 utgår

meddela

föreskrifter om avgifter

enligt föreskrifter som meddelas av

enligt första stycket och om be-

regeringen eller den myndighet som

talning av sådana avgifter.

regeringen bestämmer.

I 9 kap. 20 § finns det bestämmel-

ser om avgift vid efterbevakning.

18 §35

Av arvodet till förvaltaren eller

Av arvodet till förvaltaren ska, om

sådan rådgivare eller förliknings-

det i boet finns egendom i vilken

man som har utsetts enligt 7 kap.

särskild förmånsrätt gäller och i den

7 § ska, om det i boet finns egen-

utsträckning det inverkar på de

dom i vilken särskild förmånsrätt

borgenärers rätt som inte har sådan

gäller och i den mån det inverkar på

förmånsrätt i egendomen eller på

de borgenärers rätt som inte har

statens ansvar för konkurskost-

sådan

förmånsrätt

egendomen

naderna, den del som avser egen-

eller på statens ansvar för konkurs-

domen fastställas att betalas ur

kostnaderna, den del som avser

egendomens avkastning och köpe-

egendomen i fråga fastställas att

skilling.

betalas ur egendomens avkastning

och köpeskilling.

Då särskild förmånsrätt gäller i

Om särskild förmånsrätt gäller i

boet tillhörig egendom, får inte till

egendom som tillhör boet, får inte

skada för någon med samma eller

någon annan

konkurskostnad

än

bättre förmånsrätt, av egendomens

som anges i första stycket betalas

avkastning och köpeskilling betalas

egendomens

avkastning

och

34 Senaste lydelse 2005:190.

35 Senaste lydelse 2008:993.

någon annan konkurskostnad än som har sagts i första stycket. Sär- skild förmånsrätt enligt 5 § för- månsrättslagen (1970:979), hindrar dock inte att egendomen används till betalning också av övriga konkurskostnader, i den mån det inte finns annan egendom i boet som kan användas till betalning.

Med arvode som sägs i första stycket jämställs vid tillämpningen av denna paragraf konkursboets kostnader för vård och försäljning av egendomen i fråga.

köpeskilling om det skadar någon Prop. 2024/25:135 med samma eller bättre förmåns-

rätt. Särskild förmånsrätt enligt 5 § förmånsrättslagen (1970:979) hind- rar dock inte att egendomen an- vänds till betalning också av övriga konkurskostnader, i den utsträck- ning det inte finns någon annan egendom i boet som kan användas till betalning.

Med särskilt arvode jämställs vid tillämpningen av första och andra styckena konkursboets kostnader för vård och försäljning av egen- domen i fråga.

15 kap.

2 §

I en konkurs vari bevakningsför-

I en konkurs där ett bevaknings-

farande har ägt rum skall följande

förfarande har inletts ska följande

kungörelser ersättas med skriftliga

underrättelser till borgenärerna, om

det saknas anledning att anta att

kostnaden för

tillkännagivandet

kostnaden blir lägre med kun-

med kungörelse blir lägre eller att

görelse eller att kungörelse i övrigt

kungörelse i övrigt är lämpligare,

är lämpligare, nämligen

nämligen

1. kungörelse

med

kallelse till

1. kungörelse

med

kallelse

till

förhandling angående entledigande

sammanträde om entledigande

av förvaltare,

förvaltare,

2. kungörelse

med

information

2. kungörelse

med

information

om att ett förslag till utdelning eller

efterutdelning

har

upprättats

samt

efterutdelning har upprättats och att

att slutredovisningen och tillsyns-

slutredovisningen finns tillgänglig

myndighetens

utlåtande över den

för granskning,

finns tillgängliga för granskning,

3. kungörelse av beslut om att

lägga ned konkursen på grund av

lägga ned konkursen på grund av en

frivillig uppgörelse,

frivillig uppgörelse, och

4. kungörelse

med

information

4. kungörelse

med

information

om att slutredovisningen och till-

om att

slutredovisningen

finns

synsmyndighetens

utlåtande

över

tillgänglig för granskning i fall då

den finns tillgängliga för gransk-

förvaltare

avgår

före

konkursens

ning i fall då förvaltare avgår före

slut.

konkursens slut.

Om utbyte sker i de fall som

När kungörelser

ersätts

med

anges i första stycket 2, 3 eller 4

skriftliga

underrättelser

enligt

skall tid som avses i 11 kap. 6 §

första stycket 2, 3 eller 4, ska den

tredje

stycket,

13 kap. 7 §

tredje

tid som avses i 11 kap. 6 § tredje

stycket

och

16 kap.

9 §

första

stycket, 13 kap. 7 §

tredje stycket

Prop. 2024/25:135 stycket i stället räknas från dagen efter den då underrättelserna sändes ut.

och 16 kap. 16 § i stället räknas från dagen efter den dag då underrättelserna skickades.

16 kap. Handläggningen av konkursärenden

Handläggningen hos tillsynsmyndigheten och förvaltaren

Beslut av tillsynsmyndigheten

1 § I förvaltningslagen (2017:900) finns det bestämmelser som gäller vid tillsynsmyndighetens handläggning enligt denna lag.

2 § Ett beslut av tillsynsmyndigheten som får överklagas enligt denna lag och som inte innebär att konkursen avslutas gäller omedelbart, om inte något annat bestäms eller föreskrivs i denna lag.

Beslut av förvaltaren

3 § När förvaltaren beslutar i en fråga som får överklagas enligt 17 §, ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:

–32 § om motivering av beslut, och

–33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till.

Förvaltaren ska alltid underrätta tillsynsmyndigheten om innehållet i ett beslut enligt första stycket.

4 § Ett beslut av förvaltaren som får överklagas gäller omedelbart, om inte något annat bestäms eller föreskrivs i denna lag.

Allmänt om handläggningen i domstol

5 § En fråga som tingsrätten ska pröva enligt denna lag handläggs i ett konkursärende. Ett konkursärende inleds genom ansökan eller över- lämnande (ansökningsärende) eller genom överklagande (överklagande- ärende).

Som konkursärende handläggs inte en sådan talan enligt denna lag som ska väckas genom stämning.

6 § Vid rättens handläggning av ett konkursärende tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat anges i denna lag.

Vid rättens handläggning av frågor om säkerhetsåtgärder enligt 2 kap. och tvångsmedel enligt 6 kap. tillämpas dock rättegångsbalken, om inte något annat anges i denna lag.

7 § I ett konkursärende får det hållas förhör med en part under sanningsförsäkran enligt 37 kap. rättegångsbalken.

Ansökningsärenden i domstol

Prop. 2024/25:135

Behörig tingsrätt

8 § Av 2 kap. 1 § framgår att en ansökan om konkurs ska göras till tings- rätten. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka tingsrätter som får pröva en konkursansökan.

En ansökan till tingsrätten under en konkurs görs till den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

9 § En tingsrätt får lämna över ett ansökningsärende under en konkurs till en annan tingsrätt som handlägger sådana ärenden, om det finns särskilda skäl och det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part.

När ett beslut börjar gälla

10 § Ett beslut om konkurs och om upphävande av ett konkursbeslut gäller omedelbart. Detsamma gäller andra beslut som rätten meddelar i ett ansökningsärende enligt denna lag, om beslutet inte avslutar konkursen och om inte något annat bestäms eller föreskrivs i denna lag.

Ett beslut om utdömande av ett förelagt vite gäller först när beslutet har fått laga kraft.

Särskilda regler om överklagande av tingsrättens beslut

11 § Tiden för att överklaga tingsrättens konkursbeslut räknas från den dag då beslutet kungjordes.

12 § Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut i ett ansökningsärende, om beslutet avser

1.utseende eller entledigande av en förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare,

2.arvode till förvaltare, eller

3.reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, förbud att utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite.

13 § Ett beslut som innebär att en bevakningstvist avgörs får överklagas för sig inom tre veckor från dagen för beslutet.

Överklagandeärenden i domstol

Behörig tingsrätt

14 § Ett överklagande av ett beslut av tillsynsmyndigheten eller förvaltaren görs till den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

Överklagande av tillsynsmyndighetens beslut

15 § Tillsynsmyndighetens beslut får överklagas till tingsrätten, om det avser

1.tvist enligt 3 kap. 6 §,

2.anstånd med att lämna förvaltarberättelse enligt 7 kap. 15 a §,

3.frågor som gäller granskare enligt 7 kap. 30 § första stycket samt

31 och 32 §§,	53

Prop. 2024/25:135 4. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 eller 3 §,

5.fastställande av utdelning enligt 11 kap. 7 §,

6.nedläggning av konkurs eller försäljningsförbud enligt 12 kap. 1 §,

7.frågor som gäller tillsynsperson enligt 12 kap. 26 §, 26 a § andra stycket och 27 §,

8.arvode till förvaltare enligt 14 kap. 4 §,

9.förskott på arvode enligt 14 kap. 12 §, eller

10.sådana ersättningar som avses i 14 kap. 14 §.

Andra beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag får inte över- klagas.

16 § Tiden för att överklaga tillsynsmyndighetens beslut om nedlägg- ning av konkurs enligt 12 kap. 1 § räknas från den dag då beslutet kun- gjordes.

Överklagande av förvaltarens beslut

17 § Förvaltarens beslut får överklagas till tingsrätten, om det avser

1.avslag på en begäran om bekräftelse enligt 6 kap. 5 §,

2.undantag från reseförbud enligt 6 kap. 6 §,

3.ersättning och förskott på ersättning till gäldenären eller någon annan enligt 6 kap. 14 §,

4.avslag på begärd förskottsbetalning enligt 11 kap. 14 §, eller

5.avvisning av en ansökan om ackord enligt 12 kap. 7 §.

Andra beslut av förvaltaren enligt denna lag får inte överklagas.

18 § Ett beslut av förvaltaren får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.

Tillsynsmyndigheten får alltid överklaga förvaltarens beslut.

19 § Ett överklagande av ett beslut av förvaltaren ges in till tingsrätten inom tre veckor från den dag då den som överklagar fick del av beslutet. Om det är tillsynsmyndigheten som överklagar, ska överklagandet dock ges in inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

20 § Om ett överklagande har getts in till förvaltaren, ska han eller hon vidarebefordra överklagandet till tingsrätten och samtidigt ange vilken dag som överklagandet kom in till förvaltaren.

21 § Tingsrätten ska pröva om ett överklagande har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som har kommit in för sent ska avvisas. Detta gäller

dock inte om

1.förseningen beror på att förvaltaren har lämnat en felaktig under- rättelse om hur beslutet överklagas, eller

2.överklagandet har kommit in till förvaltaren inom överklagandetiden.

22 § Vid överklagande av ett beslut enligt 17 § är förvaltaren motpart i ärendet hos domstolen.

Om en borgenärs konkursansökan inte bifalls och om borgenären när ansökan gavs in saknade skälig anledning att anta att gäldenären var på obestånd, ska borgenären ersätta gäldenären för den skada som ansökan och handläggningen av den skäligen kan anses ha orsakat gäldenären.

Om ett beslut om konkurs upp- hävs, ska den borgenär vars ansökan har lagts till grund för konkursbeslutet ersätta gäldenären för konkurskostnader som har tagits ur konkursboet. Detta gäller dock inte om konkursen upphävs på grund av att gäldenären har åbero- pat en ny omständighet eller ett nytt bevis. Borgenären ansvarar inte heller för kostnader i konkursen som gäldenären har orsakat av vårdslöshet. Om flera borgenärer vid tidpunkten för konkursbeslutet har ansökt om konkurs ansvarar de solidariskt för ersättningen.

En talan om skadestånd enligt första stycket eller ersättning enligt andra stycket ska väckas vid den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

När ett beslut börjar gällaProp. 2024/25:135

23 § Ett beslut av rätten i ett överklagandeärende enligt denna lag gäller på det sätt som föreskrivs om det överklagade beslutet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17kap.

3 §36

Om en borgenärs konkursansökan inte bifalls och om borgenären när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning att anta att gäldenären var på obestånd, skall borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne genom ansökningen och dess handläggning.

Om ett beslut om konkurs upp- hävs, skall den borgenär vars ansökan lagts till grund för konkursbeslutet ersätta gäldenären för konkurskostnader som utgått ur konkursboet. Detta gäller dock inte om konkursen upphävs på grund av att gäldenären har åberopat en ny omständighet eller ett nytt bevis. Borgenären svarar inte heller för kostnader i konkursen som gälde- nären har orsakat av vårdslöshet. Om flera borgenärer är ersättnings- skyldiga, svarar de solidariskt för ersättningen.

Talan om skadestånd enligt första eller ersättning enligt andra stycket skall väckas vid den tingsrätt där ärendet om gäldenärens försätt- ande i konkurs är eller har varit anhängigt. I detta ärende får sådan talan väckas utan stämning.

6 §

Åtal mot en gäldenär för brott som	Ett åtal mot en gäldenär för brott
avses i 11 kap. brottsbalken och åtal	som avses i 11 kap. brottsbalken
mot en borgenär för brott som sägs	och ett åtal mot en borgenär för
i 5 § får väckas vid den tingsrätt där	brott som avses i 5 § får väckas vid
konkursen är eller har varit	den tingsrätt som har beslutat om
anhängig.	konkursen.
36 Senaste lydelse 2005:190.	55

Prop. 2024/25:135

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.Den upphävda 2 kap. 23 § och de äldre lydelserna av 14 kap. 3 § och 17 kap. 3 § gäller fortfarande, om konkursen har beslutats före ikraftträdandet.

3.De upphävda 9 kap. 14, 17 och 18 §§ och de äldre lydelserna av 6 kap. 2 §, 7 kap. 13 §, 9 kap. 2–13, 15, 16 och 19–22 §§ och 11 kap. 2 och 15 §§ gäller fortfarande, om ett bevakningsförfarande har inletts före ikraft- trädandet. Detsamma gäller det upphävda 16 kap. men endast i fråga om handläggningen av bevakningsförfarandet.

4.De upphävda 7 kap. 7 § och 14 kap. 15 § gäller fortfarande, om en rådgivare eller förlikningsman har utsetts före ikraftträdandet. Detsamma gäller den äldre lydelsen av 14 kap. 1 § men endast i fråga om ersättning till rådgivare eller förlikningsman.

5.Äldre föreskrifter gäller för en viss åtgärd, om en framställan om åtgärden har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet. Det gäller dock inte en framställan om att ett bevakningsförfarande ska anordnas.

6.Om tingsrätten vid ikraftträdandet inte handlägger någon fråga som avses i 2–5, ska konkursärendet avskrivas från vidare handläggning. Detsamma gäller när tingsrätten efter ikraftträdandet har avslutat handläggningen av samtliga sådana frågor som avses i 2–5 som var aktuella vid ikraftträdandet.

7.När en fråga i en konkurs som har inletts före ikraftträdandet ska anhängiggöras i tingsrätten, ska den tingsrätt som enligt förhållandena vid beslutet om konkurs skulle ha beslutat om konkursen enligt de nya bestämmelserna vara behörig. Detsamma gäller vid väckande av en talan enligt 4 kap. 20 §, 13 kap. 7 § eller 17 kap. 3 eller 6 §.

2.2	Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen									Prop. 2024/25:135
	(1970:979)
Härigenom föreskrivs att 10 § förmånsrättslagen (1970:979)1 ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				10 §2
Allmän förmånsrätt följer med
1. den kostnad som borgenär haft					1. den kostnad som en borgenär
för försättande av gäldenären i					har haft för försättande av gälde-
konkurs och för beslut att ett döds-					nären i konkurs och för beslut att ett
bos egendom ska avträdas till					dödsbos egendom ska avträdas till
förvaltning		av	boutredningsman		förvaltning	av	boutredningsman
samt begravnings- och bouppteck-					samt begravnings- och bouppteck-
ningskostnader			när	gäldenären	ningskostnader när gäldenären har
avlidit före konkursbeslutet,					avlidit före konkursbeslutet,
2. arvode och kostnadsersättning					2. arvode och kostnadsersättning
till rekonstruktör eller tillsyns-					till en rekonstruktör enligt lagen
person enligt lagen (2022:964) om					(2022:964)	om	företagsrekon-
företagsrekonstruktion, tillsynsman					struktion, en	tillsynsperson			enligt
enligt	konkurslagen			(1987:672)	den lagen	eller		konkurslagen
eller	förordnad		boutredningsman,		(1987:672) eller en förordnad bo-
om fordringen avser tid inom sex					utredningsman,		om	fordringen
månader innan			konkursansökan		avser tid inom sex månader innan
gjordes eller därefter,					konkursansökan		gjordes		eller
					därefter,
3. kostnad för särskilda åtgärder					3. kostnad för särskilda åtgärder
som under den tid som anges under					som under den tid som anges under
2 vidtagits med rekonstruktörens,					2 har vidtagits med rekonstruk-
tillsynspersonens eller tillsynsman-					törens eller tillsynspersonens god-
nens godkännande eller av boutred-					kännande eller av boutrednings-
ningsmannen		och uppenbart varit			mannen och uppenbart varit till
till borgenärernas bästa,					borgenärernas bästa,

4.fordringar som ingår i en fastställd rekonstruktionsplan och utgör ny finansiering enligt 4 kap. 7 § 8 lagen om företagsrekonstruktion, i den utsträckning och under den tid som anges i planen,

5.andra fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företagsrekonstruktion enligt lagen om företagsrekonstruktion,

6.ersättning till resolutionsmyndigheten (Riksgäldskontoret) enligt lagen (2015:1016) om resolution, om fordringen avser tid inom sex månader innan konkursansökan gjordes eller därefter, och

7.andra fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med resolutionsmyndighetens eller en särskild förvaltares samtycke träffat under en resolution enligt

– lagen om resolution, eller

1Lagen omtryckt 1975:1248.

2 Senaste lydelse 2022:1000.

Prop. 2024/25:135 – Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132.

Förmånsrätt enligt första stycket 1–3 och 6 gäller endast i den utsträckning beloppet med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Förmånsrätt enligt första stycket 5 upphör att gälla

1.om en rekonstruktionsplan fastställs under en företagsrekonstruktion,

eller

2.tre månader efter att företagsrekonstruktionen upphört utan att någon rekonstruktionsplan har fastställts, om inte en konkursansökan som avser gäldenären har gjorts inom den tiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.3	Förslag till lag om ändring i passlagen	Prop. 2024/25:135
	(1978:302)

Härigenom föreskrivs att 7 § passlagen (1978:302) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
7 §1
Passansökan ska avslås, om
1. bestämmelserna i 6 § inte har	1. bestämmelserna i 6 § inte har
iakttagits och sökanden inte har	följts och sökanden inte har följt
följt uppmaningen att avhjälpa	uppmaningen att avhjälpa bristen,
bristen,

2.ansökan avser pass för barn under arton år och barnets vårdnads- havare inte har lämnat medgivande och det inte finns synnerliga skäl att ändå utfärda pass,

3.sökanden är anhållen, häktad eller underkastad övervakning enligt 24 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken eller reseförbud eller anmäl- ningsskyldighet enligt 25 kap. 1 § samma balk,

4. sökanden			är	föremål	för	ett	4. sökanden är föremål				för ett
beslut	om	övervakningsåtgärder					beslut	om	övervakningsåtgärder
enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:485)							enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:485)
om erkännande och uppföljning av							om erkännande och uppföljning av
beslut	om	övervakningsåtgärder					beslut	om	övervakningsåtgärder
inom	Europeiska			unionen		och	inom Europeiska unionen, och
åklagare inte har lämnat med-							åklagaren inte har lämnat med-
givande,							givande,
5. sökanden			är	föremål	för	en	5. sökanden är föremål				för en
uppföljningsförklaring som					avser		uppföljningsförklaring			som	avser
en övervakningsåtgärd enligt 3 kap.							en övervakningsåtgärd enligt 3 kap.
3 § 3–5	lagen		(2015:485)			om	3 § 3–5 lagen om erkännande och
erkännande		och		uppföljning		av	uppföljning av beslut om övervak-
beslut	om	övervakningsåtgärder					ningsåtgärder		inom	Europeiska
inom	Europeiska			unionen		och	unionen, och åklagaren inte har
åklagare inte har lämnat med-							lämnat medgivande,
givande,

6.sökanden är efterlyst och ska omhändertas omedelbart vid anträf- fandet,

7.sökanden genom en dom som har fått laga kraft har dömts till frihetsberövande påföljd, som inte har börjat verkställas, och det finns sannolika skäl att anta att han eller hon har för avsikt att undandra sig verkställigheten,

8. sökanden avtjänar fängelse-	8. sökanden avtjänar fängelse-
straff och den sammanlagda tiden	straff och den sammanlagda tiden
att avtjäna är fängelse i minst ett år	att avtjäna är fängelse i minst ett år
och sökanden inte har villkorligt	och sökanden inte har villkorligt
frigivits,	frigetts,

9.sökanden genomgår sluten ungdomsvård och den sammanlagda vårdtiden är minst ett år,

1 Senaste lydelse 2015:486.

Prop. 2024/25:135	10. sökanden	genomgår rättspsykiatrisk		vård	med särskild utskriv-
	ningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, eller
	11. sökanden	enligt 2 kap. 12 §	11. sökanden enligt 2 kap. 12 §
	eller 6 kap.	6 § konkurslagen	eller	6 kap.	6 b § konkurslagen
	(1987:672) är ålagd att lämna ifrån		(1987:672) är ålagd att lämna ifrån
	sig sitt pass eller förbud att utfärda		sig sitt pass eller förbud att utfärda
	pass för sökanden har meddelats		pass för sökanden har meddelats
	enligt samma bestämmelser.		enligt samma bestämmelser.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.Vid tillämpningen av 7 § 11 ska ett beslut om att sökanden ska lämna ifrån sig sitt pass, eller om ett förbud att utfärda pass för sökanden, som har meddelats enligt 6 kap. 6 § konkurslagen (1987:672) i dess lydelse före den 1 juli 2026, anses som ett beslut enligt 6 kap. 6 b § konkurslagen.

2.4	Förslag till lag om ändring i sparbankslagen		Prop. 2024/25:135
	(1987:619)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 och 19 §§ och 11 kap. 1 § sparbanks-
lagen (1987:619)1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

6 kap.

2 §2

Bolagsverket ska besluta att en sparbank ska gå i likvidation, om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats. Beslutet ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan om likvidation

kom in till Bolagsverket.
Rätten ska besluta att en sparbank			Rätten ska besluta att en sparbank
ska gå i likvidation, om sparbanken			ska gå i likvidation, om sparbanken
har försatts i konkurs och denna			har försatts i konkurs och denna har
avslutats med överskott. Beslutet			avslutats med överskott. Beslutet
ska fattas i samband med att kon-			ska fattas i anslutning till att kon-
kursen avslutas.			kursen har avslutats.
Beslut om likvidation ska dock			Ett beslut om likvidation ska
inte meddelas, om det styrks att			dock inte meddelas, om det styrks
likvidationsgrunden	har	upphört	att likvidationsgrunden har upphört
under ärendets handläggning i			under ärendets handläggning		i
första instans.			första instans.
En fråga om likvidation enligt			En fråga om likvidation enligt
första stycket prövas på ansökan av			första stycket prövas på ansökan av
Finansinspektionen, styrelsen, styr-			Finansinspektionen,	styrelsen,	en
elseledamot eller huvudman.			styrelseledamot eller en huvudman.
		19 §3
Om en sparbank försätts i konkurs,			Om en sparbank försätts i konkurs,
skall tingsrätten sända en under-			ska tingsrätten skicka en under-
rättelse om beslutet till regist-			rättelse om beslutet till regist-
reringsmyndigheten	för	regist-	reringsmyndigheten	för regist-
rering.			rering.

Under konkursen företräds sparbanken som konkursgäldenär av den styrelse eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om

entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har avslutats skall		När en konkurs har avslutats ska
tingsrätten	genast för registrering	tillsynsmyndigheten i	konkurser
underrätta	registreringsmyndig-	genast för registrering	underrätta
heten samt ange om överskott finns		registreringsmyndigheten och ange
eller inte. Tingsrätten skall även för		om det finns något överskott.
registrering	underrätta regist-

reringsmyndigheten när en överrätt

1Lagen omtryckt 1996:1005.

2Senaste lydelse 2013:163.

3 Senaste lydelse 2000:819.

Prop. 2024/25:135 genom beslut som vunnit laga kraft
	har upphävt ett beslut att försätta
	sparbanken i konkurs.
			Tingsrätten ska för registrering
			underrätta	registreringsmyndig-
			heten när en högre rätt genom ett
			beslut som har fått laga kraft har
			upphävt ett beslut att försätta
			sparbanken i konkurs.
		11 kap.
		1 §4
	Registreringsmyndigheten	skall	Registreringsmyndigheten ska så
	utan dröjsmål kungöra i Post- och		snart som möjligt kungöra i Post-
	Inrikes Tidningar vad som för		och Inrikes Tidningar det som för
	sparbanker införs i bankregistret		sparbanker	införs i bankregistret
	med undantag för registrering av		med undantag för registrering av
	underrättelse enligt		underrättelse enligt
	1. 2 kap. 14 § om dagen för kungörelse om rörelsens öppnande,
	2. 6 kap. 19 § från tingsrätten om		2. 6 kap. 19 § om att banken har
	att banken blivit försatt i konkurs,		blivit försatt i konkurs, att ett beslut
	att beslut om konkurs upphävts		om konkurs har upphävts eller att
	eller att konkurs avslutats, och		en konkurs har avslutats, och
	3. 7 kap. 5 § om fusionstillstånd.
	En kungörelse som avser ändring		En kungörelse som avser ändring
	i ett förhållande som tidigare har		i ett förhållande som tidigare har
	införts i registret skall bara ange		införts i registret ska bara ange
	ändringens art.		ändringens art.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

62	4 Senaste lydelse 2004:304.

2.5	Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen		Prop. 2024/25:135
	(1992:497)
Härigenom föreskrivs att 8 och 15 §§ lönegarantilagen (1992:497) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	8 §
Om någon på grund av en fordran		Om någon på grund av en fordran
som omfattas av garantin har ansökt		som omfattas av garantin har ansökt
om att gäldenären skall försättas i		om att gäldenären ska försättas i
konkurs, lämnas betalning även för		konkurs, lämnas betalning även för
kostnaden för det och, om kon-		kostnaden för det.
kursen har avskrivits enligt 10 kap.
1 §	konkurslagen (1987:672), för
den kostnad som han har blivit
ålagd att betala enligt 14 kap. 3 §
samma lag.
	15 §1
Förvaltaren ska för arbetstagarens räkning bevaka fordringar som enligt
förvaltarens bedömning är klara.
Bevakningen får ske genom att		Som bevakning får förvaltaren
förvaltaren till rätten lämnar två		använda en sådan underrättelse
kopior av en sådan underrättelse		som han eller hon har lämnat till
som han eller hon har lämnat till		den utbetalande myndigheten enligt
den utbetalande myndigheten enligt		11 §.
11 §	och anger att den avser
bevakning.
Förvaltaren ska genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.Den äldre lydelsen av 8 § gäller för en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2019:530.

Prop. 2024/25:135 2.6	Förslag till lag om ändring i stiftelselagen
	(1994:1220)
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § stiftelselagen (1994:1220) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		10 kap.
		4 §1

Om en stiftelse försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion meddelas för stiftelsen, ska tingsrätten för registrering underrätta registreringsmyndigheten om beslutet och vem som har utsetts till

konkursförvaltare eller rekonstruktör.
När en konkurs har avslutats eller			När en konkurs har avslutats ska
en företagsrekonstruktion		har	tillsynsmyndigheten		i	konkurser
upphört, ska tingsrätten genast för			genast för	registrering		underrätta
registrering	underrätta	regist-	registreringsmyndigheten och ange
reringsmyndigheten och i det förra			om något överskott finns eller inte.
fallet ange om något överskott finns			När en företagsrekonstruktion har
eller inte. Tingsrätten ska även för			upphört, ska tingsrätten genast för
registrering	underrätta	regist-	registrering	underrätta regist-
reringsmyndigheten när en högre			reringsmyndigheten.
rätt har upphävt ett beslut att
försätta stiftelsen i konkurs eller ett
beslut om företagsrekonstruktion.
			Tingsrätten ska för		registrering
			underrätta	registreringsmyndig-
			heten när en högre rätt har upphävt

ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

64	1 Senaste lydelse 2022:985.

2.7	Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen					Prop. 2024/25:135
	(1996:1619)
Härigenom föreskrivs att 41 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				41 §
I samband med att handläggningen					I samband med att handläggningen
avslutas i ett mål eller ärende i vilket					avslutas i ett mål eller ärende där en
en part har rättshjälp skall det					part har rättshjälp, ska det bestäm-
bestämmas vilka belopp som mot-					mas vilka belopp som motparter,
parter, medparter och den rätts-					medparter och den rättssökande
sökande eller dennes ställföre-					eller rättssökandens ställföreträdare
trädare	skall	betala	enligt	30 §	ska betala enligt 30 § första stycket
första	stycket och		31 §	första	och 31 § första stycket.
stycket. Beslut om återbetalnings-
skyldighet enligt 37 § meddelas i
samband med att handläggningen
avslutas i ett mål eller ärende i
vilket part har rättshjälp eller i
samband med rättshjälpens upp-
hörande. Om beslutet meddelas av
någon annan än domstol eller
Rättshjälpsmyndigheten,				skall
betalningsskyldigheten			bestämmas
till att avse kostnaderna i deras
helhet eller viss kvotdel utan att ett
bestämt belopp anges.
När en borgenär har beviljats					Beslut om återbetalningsskyldig-
rättshjälp i en angelägenhet som					het enligt 37 § meddelas i samband
rör försättande i konkurs, skall					med att handläggningen avslutas i
beslut	om	ersättningsskyldighet			ett mål eller ärende där en part har
meddelas senast i samband med att					rättshjälp eller i samband med
utdelningen fastställs.					rättshjälpens upphörande.
					Om beslutet meddelas av någon

annan än en domstol eller Rätts- hjälpsmyndigheten, ska betalnings- skyldigheten bestämmas till att avse kostnaderna i deras helhet eller en viss kvotdel utan att ett bestämt belopp anges.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.Den äldre lydelsen av 41 § gäller för en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet.

Prop. 2024/25:135 2.8	Förslag till lag om ändring i lagen
	(2001:184) om behandling av uppgifter i
	Kronofogdemyndighetens verksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 20, 22 och 23 §§ lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.

20 §2

Uppgifter får behandlas i databasen för att tillhandahålla information som

behövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för
1. handläggningen av konkurs-	1. handläggningen av	konkurs-
tillsynsärenden, ärenden om tillsyn	tillsynsärenden, andra	konkurs-
över rekonstruktörer och mål enligt	ärenden, ärenden om tillsyn över
lönegarantilagen (1992:497),	rekonstruktörer och mål enligt löne-
	garantilagen (1992:497),

2.förebyggande av överskuldsättning och information om skuld- sanering och F-skuldsanering, och

3.tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

22 §

För de ändamål som anges i 20 § får följande uppgifter behandlas i data- basen:

1.ett konkursbos identitet,

2.en fysisk persons identitet och bosättning,

3.en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra före- trädare,

4.en enskilds ekonomiska förhållanden,

5. domstols eller myndighets	5. en domstols, en myndighets
beslut,	eller en konkursförvaltares beslut,

6.yrkanden och grunder i ett mål eller ärende, och

7.beslut och övriga åtgärder i ett mål eller ärende.

		Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
	som regeringen bestämmer med-		som regeringen bestämmer kan med
	delar närmare föreskrifter om vilka		stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen
	uppgifter som får behandlas i		meddela närmare föreskrifter om
	databasen enligt första stycket.		vilka uppgifter som får behandlas i
			databasen enligt första stycket.
		23 §3
	Uppgifter och handlingar i data-		Uppgifter och handlingar i data-
	basen som kan hänföras till ett		basen som kan hänföras till ett
	konkurstillsynsärende eller ett		konkurstillsynsärende, ett annat
	1	Senaste lydelse av lagens rubrik 2006:733.
66	2	Senaste lydelse 2022:988.
66	3	Senaste lydelse 2022:988.

ärende om tillsyn över rekon-	konkursärende eller ett ärende om
struktörer ska gallras senast fem år	tillsyn över	rekonstruktörer ska
efter utgången av det kalenderår då	gallras senast fem år efter utgången
ärendet avslutades. Ett konkurs-	av det kalenderår då ärendet
tillsynsärende ska dock gallras	avslutades.	Ett konkurstillsyns-
tidigast tio år efter utgången av det	ärende eller ett annat konkurs-
kalenderår då beslutet om konkurs	ärende ska dock gallras tidigast tio
fattades.	år efter utgången av det kalenderår
	då beslutet om konkurs fattades.

Uppgifter och handlingar som kan hänföras till mål enligt lönegarantilagen (1992:497) ska gallras senast tre år efter utgången av det kalenderår då handläggningen av målet avslutades.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Prop. 2024/25:135

Prop. 2024/25:135 2.9		Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
		(2005:551)
	Härigenom föreskrivs att 25 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
			25 kap.
		51 §
	Om en konkurs avslutas med över-			Om en konkurs avslutas med över-
	skott eller läggs ned efter frivillig			skott eller läggs ner efter en frivillig
	uppgörelse eller om egendomen i			uppgörelse, eller om egendomen i
	konkursboet återställs till bolaget			konkursboet återställs till bolaget
	till följd av att ackord har fastställts,			till följd av att ett ackord har
	skall allmän domstol i samband			fastställts, ska allmän domstol i
	med att konkursen avslutas besluta			anslutning till att konkursen har
	att bolaget skall gå i likvidation. Ett			avslutats besluta att bolaget ska gå i
	sådant beslut gäller omedelbart.			likvidation. Ett sådant beslut gäller
				omedelbart.
	Var bolaget i likvidation när det			Om bolaget var i likvidation när
	försattes i konkurs, skall likvida-			det försattes i konkurs ska likvida-
	tionen	fortsätta enligt 44 §, om		tionen fortsätta enligt 44 §, om
	konkursen avslutas på det sätt som			konkursen avslutas på det sätt som
	anges i första stycket.			anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.10Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Prop. 2024/25:135

Prop. 2024/25:135	Bilaga49
	Nuvarande lydelse

I enlighet med vad som anges i 2 kap. 4 § ska vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ	Verksamhet
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Internationella Handelshögskolan i	all verksamhet
Jönköping Aktiebolag
Konkursförvaltare	verksamhet i en konkurs som rör
	bekräftelse av bouppteckning (SFS
	1987:672)
Kungliga Svenska Aeroklubben	besiktning och tillsyn av luftfartyg
	samt utfärdande och förnyande av
	luftvärdighetsbevis och miljö-
	värdighetsbevis (SFS 2010:500)

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Föreslagen lydelse

	Organ	Verksamhet
	– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
	Internationella Handelshögskolan i	all verksamhet
	Jönköping Aktiebolag
	Konkursförvaltare	verksamhet i en konkurs som rör
		bekräftelse	av bouppteckning	och
		medgivande	av undantag	från
		reseförbud (SFS 1987:672)
	Kungliga Svenska Aeroklubben	besiktning och tillsyn av luftfartyg
		samt utfärdande och förnyande av
70	49 Senaste lydelse 2024:517.

luftvärdighetsbevis och miljö- Prop. 2024/25:135 värdighetsbevis (SFS 2010:500)

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Prop. 2024/25:135 2.11		Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836)
		om näringsförbud
	Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				16 §
	Yrkande	om	näringsförbud enligt		Ett yrkande	om	näringsförbud
	5 eller 6 § får framställas av allmän				enligt 5 eller 6 § får framställas av
	åklagare. Om talan inte förs enligt				allmän åklagare. Om talan inte förs
	15 §, ska		yrkandet	framställas	enligt 15 §,	ska	yrkandet fram-
	genom ansökan vid allmän dom-				ställas genom en ansökan vid all-
	stol.				män domstol.
	Om åklagaren har förklarat sig avstå från att ansöka om näringsförbud,
	får ansökan i stället göras av Kronofogdemyndigheten.
	En ansökan enligt första eller				En ansökan enligt första eller
	andra stycket ska göras hos tings-				andra stycket ska göras hos tings-
	rätten i den ort där den som yrkan-				rätten i den ort där den som yrkan-
	det avser har sin hemvist. Om han				det avser har sin hemvist. Om han
	eller hon inte har hemvist i Sverige,				eller hon inte har sin hemvist i
	ska ansökan göras hos Stockholms				Sverige, ska ansökan göras hos
	tingsrätt. Om ärendet gäller när-				Stockholms tingsrätt. Om ärendet
	ingsförbud enligt 5 §, är även den				gäller näringsförbud enligt 5 §, är
	tingsrätt som handlägger eller har				även den tingsrätt som har beslutat
	handlagt	konkursen		behörig att	om konkursen behörig att pröva
	pröva ärendet.				ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.


2.12	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672)		Prop. 2024/25:135
	om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 14 § lagen (2018:672) om ekonomiska
föreningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

18kap. 14 §

Om en konkurs avslutas med	Om en konkurs avslutas med
överskott eller läggs ner efter en	överskott eller läggs ner efter en
frivillig uppgörelse, eller om egen-	frivillig uppgörelse, eller om egen-
domen i konkursboet återställs till	domen i konkursboet återställs till
föreningen till följd av att ett ackord	föreningen till följd av att ett ackord
har fastställts, ska allmän domstol i	har fastställts, ska allmän domstol i
samband med att konkursen	anslutning till att konkursen har
avslutas besluta att föreningen ska	avslutats besluta att föreningen ska
gå i likvidation. Ett sådant beslut	gå i likvidation. Ett sådant beslut
gäller omedelbart.	gäller omedelbart.

Om föreningen var i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsätta enligt 17 kap. 42 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Prop. 2024/25:135 3

Ärendet och dess beredning

Sedan införandet av den nuvarande konkurslagen (1987:672) för snart fyrtio år sedan har en modernisering och effektivisering av konkurs- förfarandet övervägts vid flera tillfällen, bl.a. av Domstolsutredningen (SOU 1991:106), Konkurstillsynsutredningen (SOU 2000:62) och 2007 års Insolvensutredning (SOU 2010:2) samt av Domstolsverket och Krono- fogdemyndigheten (rapporten En mer rationell konkurshantering, 2013). I huvudsak har dessa förslag inte lett till lagstiftning.

Den 20 juni 2019 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuld- avskrivning och näringsförbud, och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (2019 års insolvensdirektiv). Direktivet rör bl.a. effektivisering av handläggningen av insolvensrättsliga förfaranden, inklusive konkurs.

I Justitiedepartementet har därefter departementspromemorian Kon- kursförfarandet (Ds 2019:31) tagits fram. I promemorian lämnas förslag om ett mer effektivt och ändamålsenligt konkursförfarande. I prome- morian behandlas bl.a. åtskilliga av de frågor som tas upp i ovan nämnda betänkanden och rapport samt vissa delar av 2019 års insolvensdirektiv. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1 och promemorians lagförslag finns i bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (Ju2019/04217).

Vissa av promemorians förslag har redan lett till lagändringar (se prop. 2020/21:148, prop. 2020/21:161 och prop. 2022/23:142).

Domstolsverket har fått i uppdrag av regeringen att lämna förslag på vilka tingsrätter som ska vara behöriga att pröva frågor om konkurs och företagsrekonstruktion (Ju2023/02624). Uppdraget har redovisats i rapporten Forum för konkursärenden och ärenden om företagsrekon- struktion (Ju2024/01226).

Under arbetet med propositionen har Justitiedepartementet inhämtat synpunkter från Domstolsverket och Kronofogdemyndigheten.

I propositionen behandlas de av förslagen i promemorian som inte redan har genomförts och som regeringen avser att gå vidare med. Regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att föreslå ett nytt regelverk för den statliga lönegarantin (dir. 2023:168). De förslag i promemorian som avser lönegarantin förs därför inte vidare i propositionen.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 februari 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 8.2.1 och i författnings- kommentaren. Regeringen följer i allt väsentligt Lagrådets synpunkter. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs det också vissa språkliga och redaktionella ändringar.

Regeringen föreslår också en ändring av rättelsekaraktär i fråga om Prop. 2024/25:135

6 kap. 14 § konkurslagen. Ändringen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över det förslaget.

4Ett nytt och effektivare konkursförfarande

4.1Förfarandet kan göras mer effektivt

Regeringens bedömning: Konkursförfarandet bör moderniseras för att bli mer effektivt och ändamålsenligt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna delar bedömningen eller har ingen invändning mot

den.

Skälen för regeringens bedömning: Den insolvensrättsliga lagstift- ningen, som omfattar bl.a. konkurslagstiftningen, fyller en viktig funktion i samhället. Den syftar till att tillhandahålla de verktyg som krävs för en effektiv hantering av företag i ekonomisk kris. En konkurs är i det sammanhanget det yttersta medlet och syftar till att på ett ordnat sätt avveckla verksamheten och ge borgenärerna så mycket betalt för sina fordringar som möjligt.

En konkurs innebär att samtliga borgenärer i ett sammanhang tvångsvis tar i anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av sina ford- ringar. För att det ska ske måste gäldenären, som kan vara en fysisk eller juridisk person, vara på obestånd (insolvens). Det innebär att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och att denna förmåga inte endast är tillfällig. Under konkursen får gäldenären inte råda över sin egendom. Till- gångarna omhändertas i stället av konkursboet, för borgenärernas räkning.

Konkurser regleras framför allt i konkurslagen och konkursförordningen (1987:916). En konkurs är ett förfarande i flera steg och med flera olika aktörer. Förfarandet inleds med att gäldenären försätts i konkurs. Det är tingsrätten som beslutar om det. Tingsrätten utser även en konkurs- förvaltare, som har hand om förvaltningen av konkursboet och tillvaratar borgenärernas gemensamma intressen.

Konkursförvaltaren har det huvudsakliga ansvaret för själva genomför- andet av konkursen. Han eller hon ska vidta alla åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av konkursboet. Förvaltaren ansvarar bl.a. för att utreda boet och hitta tillgångar, klargöra fordringar och sälja egendom. Förvaltaren ska upprätta en konkursbouppteckning, ett utdel- ningsförslag och en slutredovisning. Förvaltaren företräder konkursboet och de rättshandlingar som han eller hon genomför sker i huvudsak för boets räkning.

Tingsrätten har kvar ett ansvar för förfarandet även efter beslutet om att inleda konkursen. Flera av förvaltarens åtgärder kräver domstolens in- blandning. Det kan röra sig om beslut som måste fattas och handlingar som

Prop. 2024/25:135 ska förvaras eller distribueras. Tingsrätten har även ansvaret för att formellt avsluta konkursen, t.ex. genom att skriva av den om tillgångar saknas eller fastställa utdelning i konkursen. I samband med det ska tings- rätten också besluta om arvode till förvaltaren.

Förvaltningen av konkursboet står under tillsyn av Kronofogdemyndig- heten. Tillsynsmyndigheten, som är inblandad under hela konkursför- farandet, ska övervaka att förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt och se till att avvecklingen av boet inte fördröjs i onödan.

För de som påverkas av en konkurs har det stor betydelse hur förfarandet fungerar. Det gäller inte minst alla de som vill få betalt, som leverantörer, finansiärer och arbetstagare. För dessa borgenärer kan ett effektivt för- farande innebära ett bättre och snabbare ekonomiskt resultat. Även för gäldenären, som får genomgå det ingripande förfarandet, är det viktigt med ett snabbt genomförande. Det har också stor betydelse för företagandets villkor, inte minst för finansiering av och kreditgivning till företag. Det gynnar vidare samhället i stort att verksamheter som inte är konkurrens- kraftiga avvecklas så snabbt som möjligt och under ordnade och rättssäkra former. Behovet av ett effektivt förfarande blir särskilt tydligt i sämre tider, då fler konkurser tar mer tid och resurser i anspråk.

Den svenska konkursrätten är i flera avseenden välfungerande. Lag- stiftningen är dock i hög grad en historisk produkt som har formats av olika tidsskeden och händelser i samhället. Den har på så sätt förändrats stegvis och varje ändring är präglad av sin tid. Den nuvarande konkurslagen tillkom 1987. Sedan dess har det inte gjorts några större förändringar av förfarandet. I flera avseenden finns det i lagstiftningen spår av den äldre synen på konkursinstitutet och vissa regler har varit i princip oförändrade under mycket lång tid. Denna kontinuitet har skapat stadga och förutsebarhet samtidigt som den oundvikligen har lett till att regleringen i vissa delar vilar på en otidsenlig grund.

Mot denna bakgrund anser regeringen att konkursförfarandet bör moderniseras för att bli mer effektivt och ändamålsenligt.

	4.2	En förändrad rollfördelning

	Regeringens bedömning: Domstolarnas roll i konkursförfarandet bör
	renodlas. Uppgifter bör flyttas till tillsynsmyndigheten och kon-
	kursförvaltaren, och deras ansvar för konkurshanteringen bör därmed
	utökas.

	Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna, däribland Dom-
	stolsverket, Stiftelsen Ackordscentralen, Svenskt Näringsliv och Stock-
	holms universitet (Juridiska fakultetsnämnden), delar bedömningen eller
	har ingen invändning mot den. Vissa remissinstanser, bl.a. Rekonstruktör-
	och konkursförvaltarkollegiet i Sverige (REKON) och Sveriges advokat-
	samfund, ifrågasätter om det är lämpligt att tillsynsmyndigheten utöver att
	utöva tillsyn också fattar beslut i konkursförfarandet. De ifrågasätter
	vidare om en ändrad rollfördelning ger de effektivitetsvinster som efter-
	strävas.	REKON uttrycker, liksom Uppsala universitet (Juridiska
76	fakultetsnämnden), en oro för att Kronofogdemyndigheten saknar resurser

och förmåga att attrahera kompetent personal för de uppgifter som enligt Prop. 2024/25:135 förslaget ska flyttas till myndigheten.

Skälen för regeringens bedömning

Det finns skäl för att renodla domstolarnas roll

Ett sätt att åstadkomma ett snabbare och mer kostnadseffektivt konkurs- förfarande är att se över ansvarsfördelningen mellan de huvudsakliga aktörerna i förfarandet: konkursförvaltaren, tingsrätten och tillsynsmyn- digheten. Den nuvarande ordningen innebär att flera aktörer på ett eller annat sätt involveras i samma moment i handläggningen, vilket varken är nödvändigt eller effektivt.

En viktig fråga vid utformningen av konkursförfarandet är vilken roll domstolen ska ha. Domstolarna har av tradition varit huvudsakligt ansvariga för förfarandet och tingsrätten är på ett eller annat sätt involverad i hela handläggningskedjan. Domstolens medverkan består både i att fatta beslut i olika frågor och att utföra en rad formella uppgifter.

Det har under en längre tid bedrivits ett arbete med att renodla dom- stolarnas arbetsuppgifter och samtidigt stärka förvaltningsmyndigheternas ställning. Domstolarnas huvudsakliga funktion är att under rättssäkra former avgöra rättsliga tvister inom skilda områden, medan förvaltnings- myndigheterna kan beskrivas som specialister på olika sakfrågor. Vissa frågor är sådana att de typiskt sett bör handläggas i domstol. Det gäller särskilt rättskipning men även t.ex. frågor som kräver bevisupptagning eller är av särskilt stor betydelse för den enskildes rättsliga status.

Lagstiftaren har i olika sammanhang ställt sig bakom synen att det normalt inte finns några fördelar med att låta domstolarna arbeta med frågor som inte kräver deras särskilda kompetens. Om en fråga inte är av sådan karaktär att en domstolsprövning i första instans är nödvändig, är utgångspunkten att den ska flyttas från domstol till förvaltningsmyndighet (se prop. 2010/11:119 s. 37 och prop. 2017/18:15 s. 23).

Att domstolen på ett eller annat sätt är involverad i de flesta stegen i konkursförfarandet krävs inte för en rättssäker och effektiv hantering. Tvärtom är det tydligt att domstolen i konkursförfarandet befattar sig med uppgifter som helt eller till största delen inte kräver dess särskilda kompetens. För att uppnå en mer effektiv och ändamålsenlig konkurs- hantering är det därför nödvändigt att renodla domstolens roll i handlägg- ningskedjan. Detta ligger väl i linje med det sedan länge pågående arbetet att koncentrera domstolarnas verksamhet och resurser till sådant som motiveras av deras funktion och kompetens. En sådan förändring av konkursförfarandet har redan påbörjats genom de förenklade reglerna om bekräftelse av bouppteckningen (se prop. 2020/21:148, s. 50–53).

Det finns alltså skäl för att renodla domstolarnas roll i konkursför- farandet, genom att flytta ansvaret för olika uppgifter därifrån.

Det finns inga generella hinder mot att flytta uppgifter från domstol

Det finns alltså tydliga skäl som talar för att renodla domstolarnas roll i konkurshanteringen. Flera remissinstanser, däribland Kronofogdemyndig- heten, Stiftelsen Ackordscentralen, Svenskt Näringsliv och flertalet dom-

stolar, uttrycker stöd för den bedömningen. I samband med tidigare förslag

Prop. 2024/25:135 och i debatten har dock olika invändningar förts fram mot tankar på en förändrad rollfördelning och då särskilt mot att begränsa domstolens roll i förfarandet. Även bland remissinstanserna förekommer invändningar.

En sådan invändning, som t.ex. REKON ger uttryck för, är att kravet på rättssäkerhet talar för att domstolarna i stor utsträckning ska behålla sin beslutande funktion. Synpunkten kan delvis motiveras med att konkurser kan röra betydande ekonomiska värden och ha stora konsekvenser för gäldenären, borgenärerna och samhället i stort.

Regeringen delar uppfattningen att ingripande beslut och beslut som innebär en kvalificerad tvistlösning ska vara förbehållna domstolarna. I konkursförfarandet fattas dock ett flertal beslut som inte är av sådan karaktär. Att den typen av beslut i stället fattas av tillsynsmyndigheten eller konkursförvaltaren medför inget avkall på rättssäkerheten.

De flesta konkurser är dessutom inte särskilt komplicerade och rör inte heller några betydande värden. En majoritet av dem avslutas utan över- skott genom avskrivning. Det förfarande som regleras i konkurslagen är emellertid i stora delar enhetligt och tillämpas på alla konkurser. Det är därför utformat för att fungera även på de mest komplicerade konkurserna. Ett sådant förfarande riskerar i många fall att bli ineffektivt och ta dom- stolarnas kompetens i anspråk även när det inte är motiverat. Det är lämpligare att utforma förfarandet efter vad som kan betraktas som ett normalärende, med vissa särlösningar för de förhållandevis få ärenden som kräver det.

Det bör framhållas att förslaget om att flytta vissa moment i konkurs- hanteringen från domstol inte innebär att möjligheten till domstolsprövning försvinner. Det ska självfallet finnas en rätt att få frågor av betydelse prövade av domstolen. Förslagen i propositionen innebär att det i tingsrätten då blir fråga om en överprövning i stället för ett beslut i första instans. Regeringens överväganden om en förändrad ansvarsför- delning omfattar inte heller rättegång i konkurs, dvs. prövningen i domstol av konkursrättsliga frågor som handläggs som tvistemål, t.ex. talan om återvinning och klander av slutredovisning. Sådana processer ligger utanför själva konkursförfarandet och kommer alltså även fortsättningsvis att prövas i domstol som första instans (se avsnitt 11.5.1).

En annan invändning som har framförts är att domstolen i ett internationellt perspektiv är det organ som ansvarar för konkurser och att Sverige inte bör avvika från denna ordning. Det finns dock ingen gemens- am internationell syn på hur konkursförfarandet ska utformas. Skilda rättssystem har alltid i hög grad uppvisat varierande lösningar, även beträffande ansvarsfördelningen. Detta kommer även till uttryck i 2019 års insolvensdirektiv som utgår ifrån att ett insolvensförfarande kan hand- läggas av antingen rättsliga eller administrativa myndigheter. Till skillnad från Handelshögskolan vid Karlstads universitet (Akademien för insolvensrätt) bedömer regeringen därför att förslagen om att renodla domstolarnas roll i konkursförfarandet är förenliga med direktivet. Förslagen står inte heller i strid med Sveriges övriga internationella eller EU-rättsliga åtaganden. I fråga om det nya insolvensdirektiv som nu tas fram har medlemsstaterna i rådet antagit ståndpunkten att både domstolar och andra myndigheter ska få handlägga insolvensrättsliga frågor (se den partiella allmänna riktlinjen i rådsdokument 16283/24).

En ytterligare invändning som har lyfts i debatten är att det i sig skulle Prop. 2024/25:135 vara nödvändigt eller värdefullt att domstolen har ett pågående

konkursärende och är kontinuerligt involverad i hanteringen genom hela konkursförfarandet. Trots att domstolen enligt den hittillsvarande ordningen har ett formellt ansvar för förfarandet är den emellertid inte inblandad i den löpande förvaltningen. I stället involveras domstolen i enskilda moment, typiskt sett för att fatta beslut men ibland för att utföra rent administrativa åtgärder. Vidare handläggs konkursärenden inte nödvändigtvis av en och samma domare. Det kan gå tid mellan de tillfällen domstolen involveras, vilket gör att en eller flera domare under förfarandet behöver sätta sig in i ärendet varje gång en ny fråga prövas.

Sammanfattningsvis finns det enligt regeringens mening inte några generella hinder mot att flytta delar av konkurshanteringen från domstolarna.

Tillsynsmyndigheten bör få ett större ansvar i konkursförfarandet

En förutsättning för att flytta arbetsuppgifter från domstolarna är att det finns andra aktörer i konkursförfarandet som har kompetens och förmåga att hantera uppgifterna. En sådan aktör är konkursförvaltaren, som har en central roll i konkursförfarandet. Detta bör gälla även i fortsättningen och som utvecklas nedan bör den rollen stärkas ytterligare. I de fall en uppgift bör hanteras av det allmänna finns Kronofogdemyndigheten i dess egenskap av tillsynsmyndighet i konkurser.

Kronofogdemyndighetens verksamheter utmärker sig inom den offentliga förvaltningen på så sätt att de ofta har ett nära samband med rättegången i allmän domstol. Handläggningen rör i stor utsträckning ärenden om civilrättsliga anspråk mellan enskilda parter och myndig- hetens beslut i sådana ärenden överklagas till allmän domstol.

Kronofogdemyndigheten har successivt fått fler och mer kvalificerade uppgifter och ett bredare ansvarsområde. Myndigheten är beslutsmyndig- het i ett stort antal olika ärenden, utöver ansvaret för verkställighet enligt utsökningsbalken. Myndigheten har från tingsrätterna tagit över den beslutande funktionen i den summariska processen enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning och i samtliga skuldsaneringsärenden.

Vissa remissinstanser, däribland REKON och Uppsala universitet, ställer sig frågande till om Kronofogdemyndigheten har de resurser och den kompetens som krävs för de nya uppgifter i konkursförfarandet som nu föreslås.

Enligt regeringens uppfattning har Kronofogdemyndigheten, och inte minst tillsynsmyndigheten i konkurser, en väl fungerande organisation för att hantera sina ärenden. Myndigheten har vidare en lång erfarenhet av att handlägga insolvensrättsliga frågor. Tillsynsmyndigheten har dessutom god insyn i konkursförvaltningen och ett stort kunnande på det konkurs- rättsliga området, vilket lyfts fram av bl.a. Hudiksvalls tingsrätt (numera Hälsinglands tingsrätt) och Almi Företagspartner AB.

Genom att flytta ansvaret för delar av konkursförfarandet från dom- stolarna till Kronofogdemyndigheten kommer myndigheten och dess personal att få ytterligare erfarenhet och kompetens på området. Givetvis

innebär de nya uppgifterna att myndigheten måste anpassa och utveckla

Prop. 2024/25:135 sin verksamhet. Som Kronofogdemyndigheten pekar på finns ett behov av utbildning och rekrytering av ny personal. Detta är åtgärder som myndig- heten själv ansvarar för. Regeringen bedömer att myndigheten har förmåga att genomföra de förändringar av verksamheten som krävs för att utföra de nya uppgifterna. Myndigheten ska även få utökade resurser för det, enligt den av riksdagen antagna budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 3 avsnitt 2.8.3).

Regeringen bedömer alltså att Kronofogdemyndigheten har förutsätt- ningar att kunna utföra ytterligare uppgifter under konkursförfarandet på ett effektivt och kompetent sätt.

En invändning, som bl.a. Sveriges advokatsamfund lyfter, mot att Kronofogdemyndigheten föreslås få ytterligare beslutsuppgifter är att den myndighet som utövar tillsyn i konkursförfarandet inte också bör fatta beslut i konkurserna.

Det är dock inte ovanligt att en tillsynsmyndighet fattar beslut inom sitt tillsynsområde. Exempelvis kan Finansinspektionen, Konkurrensverket, Inspektionen för vård och omsorg och ett stort antal kommunala nämnder fatta beslut som är ingripande för enskilda. Vissa myndigheter har dessutom en tvistlösande funktion i förhållande till sina tillsynsobjekt, t.ex. Post- och Telestyrelsen som prövar vissa tvister enligt lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. En förvaltningsmyndighet anses generellt inte ha ett partsintresse i de frågor den beslutar om. En annan sak är att myndigheten kan behöva inta en partsställning om dess beslut överklagas till domstol (se t.ex. 7 a § förvaltningsprocesslagen [1971:291] och prop. 1995/96:22 s. 96).

Kronofogdemyndigheten har redan vissa beslutsfunktioner i konkurs- förfarandet. Enligt regeringens bedömning kan inte de beslutsbefogen- heter som myndigheten nu föreslås få befaras medföra en konflikt mellan tillsynsrollen och beslutsfattandet. Det är svårt att föreställa sig hur till- synen skulle inverka negativt på beslutsfattandet, och vice versa. Att myndigheten genom sin tillsyn kan ha fått kännedom om uppgifter som t.ex. påverkar ett beslut om arvode är inte i sig negativt. Dessutom ska samtliga mer betydande beslut kunna överklagas till tingsrätten (se avsnitt 11.3). Genom att flytta det primära beslutsfattandet till tillsyns- myndigheten kan det undvikas att tingsrätten måste besluta i klara och otvistiga fall.

Det är självklart viktigt att tillsynsmyndigheten behåller sitt oberoende och står fristående från konkursförvaltare och boet. För det syftet behöver det finnas en tydlig uppdelning i ansvaret mellan myndigheten och förvaltaren. Detta talar för att myndigheten inte bör utföra uppgifter tillsammans med förvaltaren eller på något annat sätt dela ansvaret med förvaltaren. I konkursförfarandet bör även fortsättningsvis det huvud- sakliga arbetet med att utreda boet och föra konkursen mot ett avslut skötas av konkursförvaltaren. Tillsynsmyndigheten bör inte överta förvaltarens uppgift utan i stället se till att förvaltaren utför sitt uppdrag på ett korrekt och effektivt sätt.

Mot den angivna bakgrunden bedömer regeringen att tillsynsmyndig- heten bör ges ett utvidgat ansvar i konkursförfarandet.

Konkursförvaltaren bör få ett större ansvar och mer självständighet

Det är angeläget att rollfördelningen i konkursförfarandet grundas på den kompetens och det ansvar som respektive aktör har. Den aktör som handlägger en fråga bör i största möjliga utsträckning vara den som också fattar beslut. För att uppnå detta behöver en förändring även omfatta konkursförvaltarens roll i förfarandet. Förvaltarnas kompetens och ställning i förfarandet är avgörande för att få till stånd en väl fungerande konkurshantering.

Konkursförvaltarna har successivt fått en mer självständig ställning i konkursförfarandet, senast genom ett utökat ansvar för gäldenärens bekräftelse av bouppteckningen (6 kap. 2 a–5 §§, se prop. 2020/21:148 s. 52 och 53). Kompetenskraven har höjts och förvaltarsysslan har professionaliserats. Konkursförvaltarens uppgifter har inte bara blivit mer omfattande utan också mer komplicerade. Förvaltaren har den centrala rollen i förfarandet med ansvar att sköta boet och driva konkursen framåt. I förvaltarens uppgifter ingår att vidta en mängd faktiska och rättsliga åtgärder under konkursförfarandets gång.

Till konkursförvaltare får endast utses personer som uppfyller mycket högt ställda krav på kunskap och erfarenhet. En förvaltare behöver ha relevanta juridiska kunskaper, företagsekonomiska insikter, kunskaper om bokföring och redovisning samt straffrättsliga kunskaper. Dessutom måste en förvaltare i många fall även vara väl förtrogen med arbetsrättsliga och arbetsmarknadspolitiska frågor. Förvaltaren behöver också ha en utvecklad kontorsorganisation (se prop. 1978/79:105 s. 156 och 157). Regeringen har tidigare gjort bedömningen att kraven i svensk rätt på konkursförvaltare och hur de utses överensstämmer med 2019 års insolvensdirektiv (prop. 2021/22:215 s. 306–310).

I praktiken ges förvaltaruppdragen i regel till advokater som har specialiserat sig på konkursförvaltning och därmed har sådana insikter på särskilda områden som krävs. Även specialister anställda av Stiftelsen Ackordscentralen anlitas som konkursförvaltare. Förvaltarnas ställning och kompetens är en förklaring till att svensk konkursrätt fungerar så väl.

Enligt regeringens mening finns det all anledning att tro att förvaltare kan hantera ett ökat ansvar i konkursförfarandet på ett sätt som uppfyller högt ställda krav på kvalitet och effektivitet. Det finns dessutom mekanismer för att säkerställa att förvaltaren i det enskilda fallet hanterar uppgiften på ett korrekt sätt, däribland en skyldighet för förvaltaren att samråda med tillsynsmyndigheten och särskilt berörda borgenärer i viktigare frågor, en möjlighet att entlediga förvaltaren när han eller hon agerar olämpligt och ett skadeståndsansvar för förvaltaren. Det är också naturligt att ett utökat ansvar för förvaltaren måste kombineras med en möjlighet till överprövning i domstol.

De nya uppgifter som konkursförvaltaren ges bör i första hand vara fokuserade på att utreda förhållandena i konkursen och syfta till att effektivisera förfarandet och bättre uppnå målet med konkursen, nämligen att borgenärerna får så god utdelning som möjligt.

Att lägga ytterligare ansvar på konkursförvaltaren kan innebära att uppgifter som innefattar myndighetsutövning överlämnas åt ett privaträttsligt subjekt. Förvaltningsuppgifter, som innefattar myndig-

Prop. 2024/25:135

Prop. 2024/25:135 hetsutövning, får överlämnas till enskilda individer om det sker med stöd av lag (12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen).

En förvaltares uppdrag har tidigare inte ansetts innefatta myndighets- utövning i egentlig mening. Förvaltaren har dock numera ansvar för att ta upp gäldenärens bekräftelse av bouppteckningen. Förvaltaren utövar dessutom sedan länge myndighet vid handläggning av den statliga löne- garantin. Lagstiftaren gjorde i båda dessa fall bedömningen att de krav som uppställs för att komma ifråga för ett uppdrag som konkursförvaltare säkerställer att förvaltarna besitter den kompetens som behövs för att fatta beslut av ingripande karaktär för enskilda (prop. 2020/21:148 s. 53 och prop. 1991/92:139 s. 28).

Bland förslagen i propositionen är det endast förvaltarens beslut i fråga om undantag från reseförbud som enligt regeringens bedömning utgör myndighetsutövning (se avsnitt 5.3.2). Överlämnandet av den uppgiften sker genom bestämmelser i konkurslagen.

Enligt regeringens mening finns det sammanfattningsvis inte några hinder mot att konkursförvaltaren ges ansvar för fler kvalificerade uppgifter i konkursförfarandet. Den utvecklingen har redan påbörjats och en fortsatt förändring kan ytterligare stärka förvaltarnas ställning i konkursförfarandet och ge dem bättre möjligheter att agera självständigt. Att ge förvaltarna ett utökat ansvar kan förväntas leda till ett snabbare och mer resurseffektivt förfarande.

En modernare och mer effektiv rollfördelning

Regeringen föreslår alltså att vissa av domstolens uppgifter i konkurs- förfarandet flyttas till tillsynsmyndigheten och konkursförvaltaren och att dessa därigenom får ett utökat ansvar för konkurshanteringen. Den förändrade rollfördelningen kommer i stor utsträckning att ta sitt avstamp i uppgifter som hanteras av domstolarna. Förklaringen till detta är inte att det skulle vara mer angeläget att förbättra situationen för domstolarna än för andra aktörer i förfarandet. I stället är förklaringen att så många uppgifter av skilda slag är koncentrerade dit. Det finns inte på samma sätt anledning att överväga att flytta de uppgifter som förvaltarna och tillsynsmyndigheten ansvarar för. Däremot finns det skäl att ifrågasätta om alla de uppgifter som dessa utför är motiverade.

Att vissa uppgifter flyttas från domstolen innebär, som REKON och Sveriges advokatsamfund påpekar, att en annan aktör ska utföra upp- gifterna. Det kan då diskuteras om det blir någon verklig effektivitetsvinst. Reformen handlar dock inte om att endast flytta uppgifter. Den innebär i stället att uppgifterna ska utföras av den aktör som har bäst förmåga att göra det effektivt. På det sättet undviks dubbelarbete och att en aktör i onödan utför rent administrativa åtgärder.

En förändrad rollfördelning leder till ett modernare och mer effektivt konkursförfarande. Det ger i sin tur bättre förutsättningar att uppnå målet med konkursinstitutet – en snabb avveckling av boet som ger största möjliga utfall för borgenärerna.

5	Konkursförfarandets inledande del	Prop. 2024/25:135

5.1Ansvaret för konkursens inledande

Regeringens bedömning: Tingsrätten bör även fortsättningsvis besluta om konkurs, utse konkursförvaltare och kungöra konkursbeslutet.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna delar bedömningen eller har ingen invändning mot

den.

Skälen för regeringens bedömning

Prövningen av en konkursansökan

Bestämmelser om konkursansökan och konkursbeslut finns i 2 kap. konkurslagen. En ansökan om att försätta en gäldenär i konkurs görs av gäldenären själv eller av en borgenär. Gäldenären kan medge eller bestrida en borgenärs konkursansökan. För att en gäldenär ska försättas i konkurs krävs det att han eller hon är på obestånd (insolvent). Med detta avses att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig (1 kap. 2 § konkurslagen). Det är tingsrätten som prövar en konkursansökan och beslutar om konkurs.

När konkursförfarandet effektiviseras och domstolarnas roll i för- farandet renodlas är den första fråga som uppkommer om tingsrätten även fortsättningsvis bör besluta om huruvida en konkurs ska inledas. Enligt regeringens mening talar övervägande skäl för det.

Det kan i flera fall vara komplicerat att bedöma om en gäldenär, som menar sig vara solvent, är på obestånd. Det finns visserligen hjälpregler i konkurslagen för när insolvens ska anses föreligga, men de bedömningar som måste göras är ändå av så kvalificerad art att det lämpligen är tingsrätten som bör göra dem. Tingsrätten har stor erfarenhet av att göra den här typen av kvalificerade insolvensbedömningar och att pröva invändningar som görs mot ansökan. Att konkursbeslutet får ingripande verkningar för gäldenären talar också för att det är tingsrätten som bör pröva en ansökan om konkurs. Om ansökan är tvistig ska vidare muntlig förhandling hållas, vilket även det talar för att tingsrätten fortsatt bör besluta i fråga om en bestridd konkursansökan. Det är dessutom tingsrätten som i väntan på prövning av en konkursansökan kan besluta om kvarstad på gäldenärens egendom eller reseförbud för gäldenären eller ytterst häktning av honom eller henne (se om dessa frågor avsnitt 5.3.1).

Prövningen av en borgenärs obestridda konkursansökan eller gälde- närens egen ansökan är ofta relativt enkel eftersom gäldenärens egen uppgift om insolvens i normalfallet ska godtas (2 kap. 7 §). Intresset av ett enhetligt ansökningsförfarande, där alla ansökningar ska göras på samma sätt, talar dock starkt för att tingsrätten ska pröva även sådana ansökningar. Samtliga ansökningar om konkurs bör alltså även fortsättningsvis ges in till och prövas av tingsrätten.

Prop. 2024/25:135

Att utse konkursförvaltare

En av tingsrättens uppgifter i samband med att den beslutar att försätta en gäldenär i konkurs är att utse konkursförvaltare. Innan rätten utser någon till konkursförvaltare ska tillsynsmyndigheten yttra sig (7 kap. 3 § kon- kurslagen). Myndigheten, som har tillsyn över alla konkurser, har en god överblick över förvaltarkollektivet och bör i och för sig ha förutsättningar att kunna besluta i frågan om att utse förvaltare. Det finns dock nackdelar med att flytta över ansvaret från tingsrätten. Det riskerar t.ex. att fördröja den fortsatta handläggningen av konkursen. Om konkursförvaltaren utses i samband med konkursbeslutet kräver uppgiften att utse förvaltaren relativt lite extra arbete för rätten. Det ter sig som opraktiskt och ineffektivt om rätten i samband med konkursbeslutet skulle behöva överlämna frågan om att utse förvaltare till tillsynsmyndigheten och samtidigt också sända över samtliga handlingar i ärendet till myndigheten.

Det finns även ett betydande värde i att konkursförvaltaren utses av en annan myndighet än den som har att utöva tillsyn över honom eller henne. En sådan ordning bidrar till att förvaltaren både är och uppfattas som självständig i sitt uppdrag.

Mot denna bakgrund bör tingsrätten även framöver vara den som utser konkursförvaltare. I avsnitt 5.4.2 behandlas frågan om entledigande och utseende av en ny förvaltare under en pågående konkurs.

En fråga som berörs i promemorian, utan att några förslag lämnas, avser hur och i vilken utsträckning tingsrätten ska beakta ett förslag på förvaltare från gäldenären eller en viss borgenär. Vissa remissinstanser, däribland Landsorganisationen i Sverige (LO), påtalar ett behov av att se över möjligheten att föreslå förvaltare. Frågan behöver enligt regeringens mening bedömas närmare, vilket inte är möjligt i det här sammanhanget.

Kungörande av beslut om konkurs

När tingsrätten har beslutat om att försätta en gäldenär i konkurs ska rätten genast kungöra beslutet (2 kap. 24 § och 15 kap. 1 § konkurslagen). Det finns i konkursförordningen ytterligare bestämmelser om vad kungörelsen ska innehålla, bl.a. konkursbeslutet och uppgifter om gäldenären. Om en konkursförvaltare har utsetts ska kungörelsen även innehålla en uppgift om förvaltaren (10 §).

Det framstår som naturligt att tingsrätten även fortsättningsvis ska kungöra konkursbeslutet. Att det är den som fattat beslutet som också kungör det minskar risken för fel och missförstånd och bör gå snabbare än om en annan aktör gör det. Mot denna bakgrund bör tingsrätten även framöver vara den som har ansvaret för kungörandet av konkursbeslutet.

Tingsrätten bör vidare ha kvar ansvaret för underrättelser i samband med konkursbeslutet (se 12, 13, 15 och 16 §§ konkursförordningen).

5.2

Förfarandet vid bouppteckning och edgång

Prop. 2024/25:135

5.2.1Bouppteckningen ska enbart ges in till tillsynsmyndigheten

Regeringens förslag: Konkursförvaltaren ska ge in bouppteckningen enbart till tillsynsmyndigheten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot

det.

Skälen för regeringens förslag: I konkursens inledande skede ska konkursförvaltaren upprätta en konkursbouppteckning. Förvaltaren ska ge in bouppteckningen till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före bouppteckningssammanträdet (7 kap. 13 § konkurslagen). Bouppteckningens främsta syfte är att ge de för- valtande organen kännedom om boets ställning. Bouppteckningen ska vidare ligga till grund för gäldenärens bekräftelse eller edgång. Sedan 2021 ska den bouppteckning som konkursförvaltaren upprättar bekräftas av gäldenären inför förvaltaren (6 kap. 2 a och 2 b §§). Ordningen ersatte den tidigare obligatoriska edgången med gäldenären inför rätten.

Eftersom tingsrätten fortsättningsvis i regel inte ska befatta sig med bouppteckningen föreslår regeringen att den inte längre ska ges in dit i samband med upprättandet. Det finns däremot fortfarande ett behov av att den lämnas in till tillsynsmyndigheten där den blir offentlig så att borgenärerna kan ta del av den. Att tillsynsmyndigheten får del av bouppteckningen underlättar dessutom för myndighetens tillsyn över konkursen och förvaltaren.

Bouppteckningen ska innehålla flera uppgifter om boet, bl.a. om boets skulder med varje borgenärs namn och adress. Det är inte nödvändigt att i lagen ange vilka uppgifter om borgenärerna som ska tas upp i bouppteckningen. Det kan i stället regleras i förordning.

5.2.2Förfarandet vid ansökan om bekräftelse och edgång för gäldenären och andra

Regeringens förslag: Konkursförvaltaren ska begära edgång för gälde- nären och för någon annan genom att ge in en ansökan om detta till rätten.

Om förvaltaren avslår en begäran om att någon annan än gäldenären ska lämna en bekräftelse, ska beslutet få överklagas till domstol.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot

dem.

Skälen för regeringens förslag: Genom 2021 års lagändringar ersattes den tidigare ordningen med obligatorisk edgång med gäldenären inför rätten med en bekräftelse av gäldenären vid ett sammanträde inför konkursförvaltaren (se 6 kap. 2 a och 2 b §§ konkurslagen). Edgång inför

rätten finns dock fortfarande kvar som ett alternativ till bekräftelse-

Prop. 2024/25:135 ordningen (6 kap. 3 §). Regleringen innebär att edgång påkallas genom att förvaltaren begär det hos tingsrätten.

Möjligheten till fakultativ edgång i tingsrätten med någon annan än gäldenären ersattes samtidigt med en fakultativ bekräftelse hos förvaltaren (6 kap. 5 §). Edgång inför rätten behölls även i denna del som ett alternativ till bekräftelseordningen. Konkursförvaltaren är den som i första hand ska pröva om en bekräftelse av någon annan än gäldenären ska ske. Detta gäller även om en borgenär begär en sådan bekräftelse. Om förvaltaren avslår en begäran om att någon annan än gäldenären ska lämna en bekräftelse, får den som framställt begäran hänskjuta frågan till rättens prövning (6 kap. 5 § fjärde stycket).

Förslagen i denna proposition innebär bl.a. att tingsrätten inte längre kommer att ha ett öppet ärende för konkursen efter konkursbeslutet (se avsnitt 11.1). Förvaltarens begäran om edgång kan därmed inte hanteras i ett löpande ärende hos tingsrätten (jfr prop. 2020/21:148 s. 62). Som en följd av detta bör förvaltaren fortsättningsvis begära edgång för gäldenären eller för någon annan genom att ge in en ansökan om detta till rätten. Förvaltaren bör till gäldenärsansökan bifoga den upprättade boupp- teckningen. Vid handläggningen i domstol av ett sådant ärende ska lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen) tillämpas, se avsnitt 11.5.1.

Att hänskjuta en fråga är ett sätt att få till stånd en domstolsprövning. Detta är ett ålderdomligt institut som skiljer sig från hur frågor om överprövning numera i huvudsak hanteras, dvs. genom en reglering som innebär att den som är missnöjd med ett beslut kan överklaga det till domstol. Det finns inte några nackdelar med att inte välja institutet överklagande även för förvaltarens beslut att avslå en begäran om att någon annan än gäldenären ska lämna en bekräftelse. Ett sådant beslut bör därför få överklagas till tingsrätten, i stället för att som hittills hänskjutas dit. Se vidare avsnitt 11.3 om överklagande av förvaltarens beslut.

5.2.3Ersättning för inställelse

Regeringens förslag: Konkursförvaltarens beslut om ersättning till gäldenären, en ställföreträdare för en gäldenär som är juridisk person eller någon annan som ska inställa sig någon annanstans än vid rätten ska få överklagas till domstol.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Gäldenären eller någon annan som är i behov av det har rätt till skälig ersättning eller förskott på ersättning av konkursboet för sin inställelse vid ett boupptecknings- eller edgångs- sammanträde. Ett sådant beslut meddelas av rätten i de fall ersättningen avser inställelse där och i andra fall av konkursförvaltaren. Om förvaltaren vägrar sådan ersättning, får frågan hänskjutas till rätten för prövning (6 kap. 14 § konkurslagen). På motsvarande sätt som beskrivs i avsnitt 5.2.2 om den s.k. fakultativa edgången, bör det finnas en möjlighet att överklaga konkursförvaltarens beslut i domstol. Detsamma gäller beslut om förskott (jfr 49 kap. 5 § 5 rättegångsbalken). Den som är missnöjd med

förvaltarens beslut bör därför kunna överklaga det till tingsrätten (se vidare Prop. 2024/25:135 avsnitt 11.3 om överklagande av förvaltarens beslut). I samband med

denna ändring bör det i lagen förtydligas att förskott på ersättning utgör en konkurskostnad (14 kap. 1 §).

5.3Förfarandet vid tvångsmedel och reseförbud

5.3.1	Rätten att begära åtgärder

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska inte längre kunna
begära att rätten beslutar om tvångsmedel under ett konkursförfarande.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot
det.
Skälen för regeringens förslag: I en konkurs kan olika former av
tvångsåtgärder vidtas mot en person eller mot viss egendom, såväl före
som efter ett konkursbeslut. Det är gäldenären som omfattas av de flesta
tvångsåtgärderna. Om gäldenären är en juridisk person kan tvångsåtgärden
omfatta samtliga ställföreträdare för den juridiska personen.
Om åtgärderna avser tiden före konkursbeslutet benämns de säkerhets-
åtgärder. De närmare förutsättningarna för sådana åtgärder, såsom beslut
om kvarstad eller reseförbud, anges i 2 kap. 11–13 §§ konkurslagen.
Frågor om säkerhetsåtgärder tas upp på begäran av en borgenär och gälde-
nären ska ges tillfälle att yttra sig innan rätten meddelar ett sådant beslut,
om det lämpligen kan ske (13 §).
Om åtgärderna avser tiden efter konkursbeslutet benämns de i stället
tvångsmedel och förutsättningarna för detta anges i 6 kap. 6–13 §§. Gälde-
nären får exempelvis inte efter det att konkursbeslutet har meddelats och
innan han eller hon har bekräftat eller beedigat bouppteckningen resa
utomlands utan rättens medgivande, det s.k. automatiska reseförbudet. Om
det senare under konkursen finns skäl att befara att gäldenären genom att
lämna landet undandrar sig en skyldighet som föreskrivs i konkurslagen,
får gäldenären förbjudas att resa utomlands eller åläggas att lämna ifrån
sig sitt pass till tillsynsmyndigheten (6 kap. 6 §). Om dessa åtgärder är
otillräckliga får gäldenären under vissa angivna förhållanden häktas
(6 kap. 9 §). Dessa åtgärder prövas av rätten på begäran av förvaltaren eller
tillsynsmyndigheten och den som avses med åtgärden, förvaltaren och
tillsynsmyndigheten ska ges tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske
och det inte är utan betydelse (6 kap. 7 och 10 §§).
Att det är rätten som beslutar om säkerhetsåtgärder är rimligt och utgör
en logisk konsekvens av att åtgärderna avser tiden före konkursbeslutet,
då det varken finns någon konkursförvaltare utsedd eller någon aktiv till-
synsfunktion. Någon ändring av beslutskompetensen när det gäller säker-
hetsåtgärder bör därmed inte göras.
Rätten bör även fortsättningsvis besluta om tvångsmedel i en konkurs.
Frågan är vem som bör kunna initiera rättens prövning i dessa fall.
Att konkursförvaltaren har möjlighet att begära tvångsåtgärder är rimligt
eftersom sådana åtgärder utgör verktyg för att driva konkursen framåt och
möjliggöra för förvaltaren att utföra sin uppgift att utan onödigt dröjsmål		87

Prop. 2024/25:135 utreda och sedan avveckla konkursboet med bästa möjliga utfall för borgenärerna.

När det gäller tillsynsmyndigheten är det inte lika givet att det ska finnas en initiativrätt. I förarbetena utvecklas inte närmare varför myndigheten ska ha rätt att begära tvångsmedel för att få till stånd gäldenärens medverkan. Bouppteckningsförrättningen är något som konkursför- valtaren ansvarar för och förvaltaren är rimligen den som kan avgöra behovet av gäldenärens fortsatta närvaro under konkursen och risken för att denne undandrar sig att medverka i förfarandet. Det har visserligen inträffat att tillsynsmyndigheten ansökt om häktning (ett exempel på det behandlas i rättsfallet RH 1982:58) men detta är troligen mycket ovanligt. Myndigheten har sällan någon annan information i frågan än sådan som kommer från förvaltaren (jfr prop. 1986/87:90 s. 249 och 250).

Inte heller när det gäller reseförbud och frågor som hänger ihop med det framstår behovet av att tillsynsmyndigheten ska ha möjlighet att initiera en sådan åtgärd som påtagligt. Det gäller även med beaktande av att tillsynsmyndigheten har i uppgift att i förekommande fall förvara gälde- närens pass och att det kan finnas även ett allmänt behov av att säkerställa att överträdelser av ett förbud beivras.

Tillsynsmyndigheten ska, när frågan väcks i domstol, ges tillfälle att yttra sig innan rätten beslutar i frågan (6 kap. 7 § andra stycket och 10 § andra stycket) och, om det skulle bli aktuellt, kallas till förhandling för prövning av frågan (6 kap. 7 och 11 §§). Detta ger tillsynsmyndigheten nödvändig insyn i förfarandet. Som anges i avsnitt 4.2 bör inte tillsyns- myndigheten ha uppgifter tillsammans eller parallellt med konkurs- förvaltaren bl.a. eftersom det skapar en otydlig ansvarsfördelning. Till- synsmyndighetens uppgift är att kontrollera att förvaltaren utför de uppgifter som denne har ansvar för och vid behov påtala brister. Förval- taren ska säkerställa boets och borgenärernas bästa och han eller hon ska ha förmåga att själv kunna agera mot gäldenären och bortse från ovidkommande hänsyn när det är motiverat. Rättens prövning av frågor om tvångsmedel bör alltså kunna ske endast efter ansökan av förvaltaren.

Det som behandlas ovan rör frågan om att initiera en tvångsåtgärd. Det kommer även framöver inte finnas något hinder mot att tillsyns- myndigheten, gäldenären eller rätten själv agerar i syfte att avbryta en redan beslutad tvångsåtgärd. Tillsynsmyndigheten kommer vidare ha rätt att överklaga ett beslut om tvångsåtgärder (se avsnitt 11.3).

5.3.2Beslut om undantag från reseförbudet

Regeringens förslag: Konkursförvaltaren ska, på ansökan av gälde- nären, besluta i fråga om att tillåta att gäldenären får åka utomlands trots att bouppteckningen ännu inte har bekräftats eller beedigats. Förvaltarens beslut ska få överklagas till domstol.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker eller har

ingen invändning mot förslaget. Hovrätten för Västra Sverige anser att det inte är lämpligt av rättssäkerhetsskäl att konkursförvaltaren beslutar om undantag från gäldenärens reseförbud. Enligt hovrätten bör i stället en

ordning där tillsynsmyndigheten som första instans fattar beslut i frågan övervägas. Finansbolagens förening framför liknande synpunkter.

Skälen för regeringens förslag: Enligt konkurslagen får gäldenären inte resa utomlands efter det att konkursbeslutet har meddelats och innan han eller hon har bekräftat bouppteckningen. Rätten får dock medge undantag från detta s.k. automatiska reseförbud (6 kap. 6 §). Undantag från reseförbudet medges regelmässigt när konkursförvaltaren gör bedömningen att gäldenären medverkar i konkursutredningen. Tillsyns- myndigheten ges i regel möjlighet att yttra sig i frågan innan ett sådant undantag medges.

Det är enligt regeringens mening inte nödvändigt att involvera dom- stolen i prövningen av dessa närmast självklara fall som dessutom är gynnande för den enskilde. Att inte flera olika aktörer alltid behöver vara inblandade kan effektivisera förfarandet. Med hänsyn särskilt till att konkursförvaltaren fortlöpande, inte minst initialt i samband med boupp- teckningens upprättande, har kontakt med gäldenären framstår det som lämpligast att förvaltaren anförtros beslutsfattandet. Förvaltaren får anses ha goda förutsättningar att avgöra om ett medgivande kan ges. Ett sådant beslut innebär också att den enskilde befrias från en begränsning av sin rörelsefrihet. Om bedömningen i det enskilda fallet är svår kan tillsyns- myndigheten behöva höras enligt den s.k. höranderegeln i 7 kap. 10 § (se avsnitt 10.3). Förvaltarens beslut att medge undantag bör kunna överklagas till tingsrätten (se vidare avsnitt 11.3 om överklagande av förvaltarens beslut).

I undantagsfall kan det finnas skäl att inte tillåta gäldenären att resa och att alltså låta förbudet kvarstå. Även ett sådant nekande beslut bör kunna meddelas av förvaltaren. Beslutet får därefter överklagas till tingsrätten (se vidare avsnitt 7.2.2 och 11.3 om överklagande). En liknande ordning gäller i de fall då åklagare har beslutat om reseförbud i ett straffrättsligt förfarande (se 25 kap. 5 § rättegångsbalken).

Det kan hävdas att en möjlighet för konkursförvaltaren att vägra gäldenären att resa skulle kunna riskera att försätta förvaltaren i ett slags motsatsställning till gäldenären. Förvaltaren har dock redan rätt att begära tvångsmedel. Förvaltaren har en skyldighet att se till att boet utreds, att boets avveckling inte fördröjs i onödan och att borgenärernas gemen- samma bästa tas tillvara. Om förvaltaren vidtar åtgärder eller underlåter att vidta åtgärder som leder till att boet – och i förlängningen borgenärerna – drabbas av ekonomisk skada, kan förvaltaren bli skadeståndsskyldig. Som anförs i avsnitt 5.3.1 får förvaltaren anses ha förmåga att utföra även denna typ uppgifter. Eftersom rätten kommer att kunna överpröva förvaltarens beslut finns det enligt regeringen inte skäl att ifrågasätta en förändrad beslutsordning utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Regeringen delar alltså inte den uppfattning som bl.a. Hovrätten för Västra Sverige för fram.

Även fortsättningsvis bör gälla att förvaltaren inte självmant ska kunna ta upp frågan om undantag från reseförbudet. Som föreslås i avsnitt 5.3.1 ska inte heller tillsynsmyndigheten ha initiativrätt i denna fråga. I stället är det rimligt att prövningen sker på begäran av gäldenären, som är den som vill resa och kan ange varför. Detta bör framgå direkt av lag.

Prop. 2024/25:135

5.3.3Handlingsoffentlighet

Regeringens förslag: Handlingsoffentligheten ska göras tillämplig på konkursförvaltarens verksamhet när det gäller beslut i fråga om undantag från reseförbud.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna, däribland Kam-

marrätten i Göteborg, Riksarkivet, Rekonstruktör- och konkursförvaltar- kollegiet i Sverige (REKON), Sveriges advokatsamfund och TU Medier i Sverige, tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Stiftelsen Ackordscentralen anser att hantering av allmänna handlingar kan bli komplicerat för konkursförvaltare och att allmänhetens insyn i stället bör kunna tillgodoses genom att konkursförvaltaren översänder handlingarna till tillsynsmyndigheten.

Skälen för regeringens förslag: Rätten enligt 2 kap. tryckfrihetsför- ordningen att ta del av allmänna handlingar ska möjliggöra insyn i offentlig verksamhet och utgöra en garanti för rättssäkerhet och för effektivitet i förvaltningen. Denna rätt gäller hos myndigheter, riksdagen och beslutande kommunala församlingar. Enligt 2 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska det som föreskrivs i tryckfrihetsförord- ningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos en myndighet gälla också hos vissa enskilda organ. Utmärkande för denna grupp är att de på statens uppdrag handhar förvaltningsuppgifter som innefattar myndighets- utövning eller liknande. I bilagan till offentlighets- och sekretesslagen anges vilka dessa organ är och vilken verksamhet hos det enskilda rättssubjektet som omfattas av handlingsoffentligheten. Vid tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen ska organet i fråga jämställas med en myndighet.

Ändringarna i konkurslagen 2021 innebar bl.a. att den obligatoriska edgången i tingsrätten ersattes med en ordning där gäldenären i första hand bekräftar bouppteckningen vid ett sammanträde inför konkursförvaltaren. I samband med detta gjordes även en ändring i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen som innebär att handlingsoffentligheten är tillämplig på konkursförvaltarens verksamhet avseende bekräftelse av bouppteckningen. Ändringen motiverades av att förvaltaren fick ansvar att besluta i frågor som är ingripande för enskilda och att det därför fanns skäl att ställa krav på insyn i denna verksamhet (prop. 2020/21:148 s. 67).

När förvaltaren nu ska kunna besluta i fråga om medgivande av undantag från reseförbud gör sig behovet av handlingsoffentlighet i förvaltarens verksamhet gällande även i denna del. Effektivitetsskäl talar för att handlingarna hålls tillgängliga hos förvaltaren. Stiftelsen Ackords- centralen anser att allmänhetens insyn i stället bör tillgodoses genom att förvaltaren översänder handlingarna till tillsynsmyndigheten. Enligt regeringens mening bör dock förvaltarna ha den kompetens och organisation som krävs för att kunna hantera konsekvenserna av att de aktuella handlingarna omfattas av handlingsoffentligheten, t.ex. att besluta om utlämnande av handlingar. Reglerna om handlingsoffentlighet bör därmed omfatta även den del av förvaltarnas konkursförvaltning som avser undantag från reseförbud. Denna verksamhet bör alltså också tas upp i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen.

Att verksamheten tas upp i bilagan innebär att handlingsoffentligheten Prop. 2024/25:135 gäller, men också att konkursförvaltarna jämställs med myndigheter vid

tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen. Detta leder till att bestämmelser om registrering och diarieföring, upplysningsplikt och förfarande vid utlämnande av handlingar blir tillämpliga (se 4–6 kap. offentlighets- och sekretesslagen). Som Kammarrätten i Göteborg pekar på medför förslaget att förvaltarnas beslut i dessa frågor får överklagas till kammarrätten (2 kap. 4 § och 6 kap. 7 och 8 §§ offentlighets- och sekretesslagen). En ytterligare konsekvens av regleringen är att bestäm- melserna i arkivlagen (1990:782) ska tillämpas för handlingar i verk- samheten. Det innebär bl.a. att Riksarkivets tillsynsområde utvidgas till att avse denna verksamhet hos konkursförvaltarna (se 2 § arkivlagen).

5.4Förvaltningen av konkursboet

5.4.1	Konkursförvaltarens berättelser

Regeringens förslag: Konkursförvaltarens förvaltar- och halvårs-
berättelser ska ges in enbart till tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens uppgift att besluta i
fråga om förvaltarens begäran om anstånd med att ge in förvaltar-
berättelsen. Beslutet ska få överklagas till tingsrätten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot
dem.
Skälen för regeringens förslag: Konkursförvaltaren ska snarast upp-
rätta en skriftlig berättelse (s.k. förvaltarberättelse) om boets tillstånd och
orsakerna till gäldenärens obestånd, i den utsträckning de har kunnat
klarläggas. Om det är möjligt ska berättelsen ange tidpunkten då
obeståndet uppkom. Förvaltarberättelsen ska snarast och senast sex
månader från konkursbeslutet skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och
varje borgenär som begär det. Ett huvudsakligt skäl för denna frist är att
möjliggöra ett ställningstagande till om en talan om återvinning ska
väckas, vilket normalt ska ske inom ett år från konkursbeslutet. Tingsrätten
får ge anstånd med att lämna förvaltarberättelsen, om det finns särskilda
omständigheter (7 kap. 15 §).
För att säkerställa en effektiv konkurshantering bör konkursförvaltaren
även fortsättningsvis vara skyldig att ge in förvaltarberättelsen snarast och
senast sex månader efter konkursbeslutet. Det är dock oundvikligt att
tidsfristen för att ge in förvaltarberättelsen ibland inte är tillräcklig. Det
gäller framför allt i konkurser som är omfattande och komplexa med ett
stort utredningsbehov. Det är därför nödvändigt att behålla en möjlighet
att ge in berättelsen senare när det finns särskilda omständigheter.
Förvaltarberättelsen ska enligt den hittillsvarande regleringen ges in till
tingsrätten, som har till uppgift att förvara berättelsen och i förekommande
fall ta ställning till en begäran om anstånd med att ge in berättelsen.
Prövningen av en anståndsbegäran kan emellertid inte anses vara särskilt
komplicerad. Den innefattar en bedömning av om det finns särskilda
omständigheter för att medge anstånd och handläggningen är skriftlig.		91

Prop. 2024/25:135 Prövningen kan därför inte anses vara av sådan karaktär att det är nödvändigt att den utförs av domstolen. Tvärtom ligger uppgiften mer naturligt inom ramen för konkurstillsynen. Tillsynsmyndigheten får också i regel anses ha bättre möjligheter än tingsrätten att bedöma om anstånd bör beviljas eller inte.

Att flytta beslutsbehörigheten i anståndsfrågan från tingsrätten till tillsynsmyndigheten kan bidra till ett enklare och snabbare förfarande och därmed till ökad effektivitet. En sådan förändring gör det också tydligt att det är tillsynsmyndigheten som har ansvaret för att också kontrollera att en berättelse kommer in.

Sammanfattningsvis bör alltså tillsynsmyndigheten i samtliga fall pröva och fatta beslut i anståndsfrågan. I lagtexten bör det förtydligas att en begäran om anstånd endast ska prövas om förvaltaren ansöker om det. Myndighetens beslut bör få överklagas till tingsrätten (se vidare avsnitt 11.3 om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut).

I den hittillsvarande regleringen finns det inte någon begränsning av hur många gånger konkursförvaltaren kan få anstånd med att ge in förvaltarberättelsen. För att kunna få ytterligare anstånd måste dock förvaltaren ange nya, tidigare inte kända, omständigheter som stöd för sin begäran (se prop. 1986/87:90 s. 272). Regeringen bedömer att det inte finns tillräckliga skäl för att skärpa kravet i konkurslagen för när ytterligare anstånd får ges. Det bör i stället vara tillsynsmyndighetens uppgift att se till att konkursförvaltarna inte handlägger konkurser på ett sätt som i onödan medför behov av flera anstånd. Att det finns en möjlighet till anstånd innebär inte att ett anstånd alltid ska beviljas. Tillsynsmyndig- heten får inom ramen för sitt nya uppdrag att pröva anståndsbegäran ta ställning till om det är motiverat i det enskilda fallet.

I och med att tillsynsmyndigheten övertar uppgiften att pröva frågan om anstånd har inte längre tingsrätten någon uppgift kopplad till förvaltar- berättelsen. Mot den bakgrunden bör konkursförvaltaren inte längre vara skyldig att ge in berättelsen till tingsrätten, utan enbart till tillsyns- myndigheten. Liksom hittills bör den borgenär som begär det få del av förvaltarberättelsen.

Om konkursen inte är avslutad vid utgången av den sjätte kalender- månaden efter konkursbeslutet, ska förvaltaren ge in en halvårsberättelse till tillsynsmyndigheten. En ny halvårsberättelse ska ges in vid utgången av varje sexmånadersperiod därefter (7 kap. 20 §). Enligt den hittills- varande ordningen ska förvaltaren ge in en kopia av halvårsberättelsen till tingsrätten. Det saknas anledning till det och i enlighet med övriga förslag om den framtida rollfördelningen bör detta krav tas bort. Konkurs- förvaltaren ska alltså framöver ge in även sådana berättelser enbart till tillsynsmyndigheten.

5.4.2Entledigande av konkursförvaltare

Regeringens förslag: En begäran om att konkursförvaltaren ska ent- ledigas ska göras genom en ansökan som ges in till rätten.

Möjligheten för rätten att försätta en konkursförvaltare ur tjänstgöring ska ersättas av en möjlighet för rätten att interimistiskt entlediga för-

92valtaren.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.	Prop. 2024/25:135
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot
dem.
Skälen för regeringens förslag: En förvaltare som inte är lämplig eller
av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget ska entledigas av rätten.
Det är alltså tingsrätten som i en pågående konkurs beslutar om
entledigande av en konkursförvaltare och utseende av en ny (7 kap. 5 och
6 §§ konkurslagen). Frågor om entledigande kan tas upp på begäran av
förvaltaren själv eller av tillsynsmyndigheten, en granskningsman, en
borgenär eller gäldenären (7 kap. 5 § första och andra styckena). En
förvaltare får inte entledigas utan att tillsynsmyndigheten har hörts (7 kap.
5 § tredje stycket). Det finns också en möjlighet för rätten att, i avvaktan
på att frågan prövas vid förhandling, försätta förvaltaren ur tjänstgöring.
Innan det sker ska tillsynsmyndigheten höras. Om en förvaltare försätts ur
tjänstgöring, kan rätten utse någon annan att under tiden fullgöra för-
valtarens uppgifter (7 kap. 5 § fjärde stycket).
Det skulle kunna uppstå en situation där det finns skäl att omedelbart
befria förvaltaren från sina befogenheter att handha boet, t.ex. på grund av
jäv eller om det upptäcks eller misstänks pågående eller nära förestående
brottslighet från förvaltarens sida eller om ett plötsligt förändrat
hälsotillstånd hos honom eller henne riskerar att negativt påverka
förvaltningen och boet. Att ett slutligt entledigande i regel inte bör komma
i fråga utan att förvaltaren ges tillfälle att yttra sig talar för att en tillfällig
åtgärd även fortsättningsvis bör finnas att tillgå.
En möjlighet att snabbt och tillfälligt agera i förvaltarfrågan bör alltså
finnas kvar. Ett lämpligare alternativ än att försätta förvaltaren ur
tjänstgöring, som är ett ålderdomligt institut, är dock att införa en
möjlighet att entlediga förvaltaren interimistiskt. Möjligheteten att kunna
försätta en konkursförvaltare ur tjänstgöring bör alltså ersättas av en
möjlighet att interimistiskt entlediga förvaltaren.

5.4.3	Förordnande och entledigande av en granskare

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens
uppgift att förordna och entlediga en granskningsman, som nu ska
benämnas granskare. Ett sådant beslut ska få överklagas till tingsrätten.
Tillsynsmyndigheten ska ge konkursförvaltaren tillfälle att yttra sig
över en ansökan om att en granskare ska förordnas.
Möjligheten att förordna en ersättare för en granskare ska tas bort.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I
promemorian föreslås det inte att granskningsmannen ska benämnas
granskare.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen
eller har ingen invändning mot dem. Gotlands tingsrätt och Stiftelsen
Ackordscentralen ifrågasätter behovet av granskningsmän och Ackords-
centralen framför även att om funktionen behålls bör det anges i vilka fall
förordnande ska ske och om kvalifikationskraven. Rekonstruktör- och
konkursförvaltarkollegiet i Sverige (REKON) invänder mot förslaget att
tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens uppgift att förordna och		93

Prop. 2024/25:135 entlediga granskningsmän och framför bl.a. att det skulle innebära en sammanblandning av myndighetens övervakande roll och uppgifter som bör ligga på en domstol. Även Sveriges advokatsamfund invänder mot att tillsynsmyndigheten ska ta över dessa uppgifter, bl.a. utifrån att det rör sig om få ärenden och att dessa frågor även kan innebära svårare avvägningar och överklagas, varvid den åsyftade effektiviseringen ändå går förlorad.

Skälen för regeringens förslag

Hittillsvarande regler om granskningsman

Om en borgenär begär det ska tingsrätten i regel förordna en gransk- ningsman (7 kap. 30 § konkurslagen och rättsfallet NJA 1996 s. 389). Granskningsmannen ska övervaka konkursförvaltningen i syfte att ge borgenären insyn i förvaltningen och därmed möjlighet att tillvarata sitt intresse att få bästa möjliga utdelning för sin fordran i konkursen. Granskningsmannen har rätt att bl.a. begära upplysningar av gäldenären och begära att konkursförvaltaren entledigas (6 kap. 2 § första stycket samt 7 kap. 5 § andra stycket).

Det är ovanligt att det begärs en granskningsman. Institutet tillkom på den tiden då en borgenärsmajoritet valde konkursförvaltare och att förordna en granskningsman var då minoritetens sätt att tillförsäkra sig insyn i förvaltningen. När denna ordning ändrades behölls institutet men justerades för att möjliggöra för en enskild borgenär att få insyn i förvalt- ningen (se prop. 1978/79:105 s. 197 och rättsfallet NJA 1993 s. 517).

Till granskningsman ska förordnas den som borgenären föreslår, om den personen är lämplig (30 § första stycket). Den som föreslås ska antas vara lämplig, om det inte finns anledning att tro något annat (prop. 1978/79:105 s. 265 och 266 och rättsfallet NJA 1993 s. 517). För att utföra sin uppgift ska granskningsmannen ges tillgång till boets räkenskapsinformation och annat material som rör boet (30 § andra stycket). Om borgenären begär det, ska även en ersättare för granskningsmannen utses (30 § tredje stycket).

Granskningsmannen ska på egen eller borgenärens begäran entledigas. Entledigande ska även ske om granskningsmannen visar sig inte vara lämplig. Det är rätten som beslutar om entledigande (30 § fjärde stycket). Ersättningen till en granskningsman och ersättaren ska betalas av den borgenär som har begärt att en sådan förordnas (30 § femte stycket).

Frågor om granskare ska hanteras av tillsynsmyndigheten

Det är alltså tingsrätten som förordnar och entledigar granskningsmän och tingsrätten brukar ge tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig i dessa frågor. Förfarandet skulle förenklas och effektiviseras om inte båda instanserna behöver involveras.

Gotlands tingsrätt och Stiftelsen Ackordscentralen ifrågasätter behovet av granskningsmän och Ackordscentralen framför även att om funktionen kvarstår bör det regleras i vilka fall ett förordnande ska ske och vilka kvalifikationskrav som ska gälla. Både REKON och Sveriges advokat- samfund ifrågasätter både lämpligheten och effektiviseringen av att tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens uppgifter att förordna och

entlediga granskningsmän.

Granskningsmannen är närmast att se som en uppdragstagare i Prop. 2024/25:135 förhållande till den borgenär på vars begäran han eller hon har utsetts, och

det arbete som granskningsmannen utför kan antas normalt ha till syfte att tillvarata den borgenärens intressen i konkursen. Enligt regeringen är det viktigt att det fortfarande finns en insyn och möjlighet att påverka för borgenärer. Det har därför inte framkommit tillräckliga skäl att ta bort eller ändra förutsättningarna för ett sådant förordnande. Granskningsmannen bör dock fortsättningsvis benämnas granskare.

När det gäller frågan om vilken instans som ska ta ställning till om en granskare ska förordnas bör bedömningen ta sin utgångspunkt i att ett förordnande normalt ska ske när en borgenär begär det och utrymmet för avslag är begränsat. Den som föreslås måste vara lämplig, men i övrigt finns inte några kvalifikationskrav. Det kan inte anses nödvändigt att denna prövning görs av domstol. Tillsynsmyndigheten har enligt regeringens mening goda förutsättningar att ta ställning i frågor om granskningsmän och skulle kunna ta över uppgiften från rätten.

En granskares uppgift är som nämns ovan framför allt att ge en borgenär mer insyn i förvaltningen. Även om det i uppdraget ligger att övervaka konkursförvaltaren och vid behov verka för att rättelse vidtas, är det inte fråga om att i konkurrens med tillsynsmyndigheten göra en revision av förvaltningen. Mot den bakgrunden och då någon behovsprövning inte ska ske finns det inte några betänkligheter mot att ge tillsynsmyndigheten i uppgift att förordna en granskare. Möjligheten att överklaga tillsyns- myndighetens beslut till domstol bidrar också till ett rättssäkert förfarande.

Tillsynsmyndigheten bör alltså ges uppgiften att förordna och entlediga en granskare i konkursförfarandet. Myndigheten bör höra konkursför- valtaren innan ett beslut om förordnande av en granskare meddelas. Tillsynsmyndigheten beslut bör få överklagas till tingsrätten (se närmare avsnitt 11.3).

Möjligheten att förordna ersättare till granskare tas bort

Att det blir aktuellt att förordna en granskare är ovanligt. Det lär vara ytterst sällan, om det ens förekommer, att det då också förordnas en ersättare till granskaren. Numera finns det inte heller något som hindrar att en granskare entledigas och en ny förordnas i dennes ställe. Mot denna bakgrund bör möjligheten att utse en ersättare till granskare tas bort.

5.4.4Förordnande av rådgivare

Regeringens förslag: Möjligheten att förordna en rådgivare åt kon- kursförvaltaren ska avskaffas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Rätten får, om den av särskilda skäl finner det behövligt, uppdra åt en lämplig person att vara rådgivare åt konkursförvaltaren (7 kap. 7 § första stycket konkurslagen). Uppdraget som rådgivare innebär att man bistår förvaltaren vid förvaltningen av boet.

Prop. 2024/25:135 Rätten ska återkalla uppdraget som rådgivare när denne anmäler att uppdraget är slutfört eller när det annars finns skäl till återkallelse (7 kap. 7 § fjärde stycket). En rådgivares arvode bestäms av rätten efter att tillsynsmyndigheten och konkursförvaltaren har hörts (14 kap. 15 §). Ersättningen är en konkurskostnad (14 kap. 1 § 2). Möjligheten att ge någon i uppdrag att vara konkursförvaltarens rådgivare är avsedd att användas i speciella fall där en förvaltare har behov av råd och stöd i viktigare juridiska eller affärsmässiga frågor (jfr prop. 1978/79:105 s. 205). Rådgivarfunktionen och reglerna kring den ger närmast intryck av en oro för hur förvaltaren skulle klara av sitt uppdrag i samband med att den tidigare stödfunktionen rättens ombudsman avskaffades och förvaltarens skyldighet att höra tillsynsmyndigheten i viktigare frågor ännu inte hade införts (jfr prop. 1978/79:105 s. 166–169 och även avsnitt 10.3 om den s.k. höranderegeln i 7 kap. 10 § konkurslagen).

Med tanke på de krav på kompetens och erfarenhet som numera ställs på konkursförvaltare kan behovet av en rådgivarfunktion ifrågasättas. Sannolikt förekommer det inte heller att en rådgivare utses i en konkurs och den kunskap som en rådgivare är tänkt att tillföra kan inhämtas på annat sätt, t.ex. genom att ytterligare konkursförvaltare förordnas eller att förvaltaren själv anlitar ett sakkunnigt biträde inom ett visst område. Som utvecklas i avsnitt 10.3 åligger det dessutom tillsynsmyndigheten att vara ett stöd åt förvaltaren. Möjligheten att utse en rådgivare åt förvaltaren framstår alltså som onödig och är inte längre motiverad. Den bör därför tas bort.

6Bevakningsförfarandet

6.1Den inledande delen av förfarandet

6.1.1Att inleda ett bevakningsförfarande

Regeringens förslag: Ett beslut om att genomföra ett bevaknings- förfarande ska fattas av konkursförvaltaren i stället för av tingsrätten.

Konkursförvaltaren ska också bestämma bevaknings- och anmärk- ningstiderna. Dessa tider ska vara så korta som möjligt.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen

eller har ingen invändning mot dem. Skatteverket och Finansbolagens förening ifrågasätter om det är rättssäkert att förvaltaren, som kan få högre arvode om ett bevakningsförfarande genomförs, också är den som beslutar om ett sådant förfarande utan att det beslutet kan överklagas. De anser att det i stället bör vara tillsynsmyndigheten som fattar beslut om bevakningsförfarande och utför de uppgifter som hör till det. Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige (REKON), Almi Företagspartner AB och Stiftelsen Ackordscentralen framför att ett utvidgat ansvar för hanteringen av bevaknings- och anmärknings-

förfarandet innebär ett utökat krav på konkursförvaltaren och hans eller

hennes organisation. Almi Företagspartner anser att det bör utredas vilka	Prop. 2024/25:135
konsekvenser som det utökade ansvaret kan få för mindre advokatbyråer
och ensamma konkursförvaltare utan fullskalig administration.
Skälen för regeringens förslag
Konkursförvaltaren ska besluta om att inleda ett bevakningsförfarande
Konkursförfarandet går ut på att avveckla konkursboet i syfte att ge utdel-
ning till gäldenärens konkursborgenärer. Vilka fordringar som kan göras
gällande i en konkurs regleras i 5 kap. konkurslagen. Huvudprincipen är
att alla fordringar som har uppkommit senast på konkursdagen omfattas.
För att utreda vilka fordringar som finns och bestämma vilka som kan
göras gällande i konkursen kan ett s.k. bevakningsförfarande genomföras.
Bevakningsförfarandet har funnits länge i Sverige och är ett väl inarbetat
inslag i konkursförfarandet. Det är dock möjligt att i vissa avseenden
förbättra och effektivisera det.
Det är tingsrätten som på begäran av konkursförvaltaren beslutar om att
inleda ett bevakningsförfarande. Trots att det är tingsrätten som fattar
beslutet är konkursförvaltarens medverkan i denna fas helt nödvändig.
Förvaltaren har bäst förutsättningar att bedöma om ett bevak-
ningsförfarande är till fördel för konkursutredningen och om fördelarna
överväger det besvär och de kostnader som ett bevakningsförfarande kan
föranleda för framför allt borgenärerna.
Att bedöma om det finns förutsättningar att genomföra ett bevak-
ningsförfarande kan inte anses vara en uppgift som kräver tingsrättens
kompetens. Inte heller behöver domstolen vara involverad för att ge
legitimitet åt förfarandet. Som nämns ovan kan ett bevakningsförfarande
dessutom endast anordnas på initiativ av förvaltaren, vars bedömning i
frågan i regel accepteras av tingsrätten. Mycket talar mot denna bakgrund
för att uppgiften att besluta om ett bevakningsförfarande kan läggas på
konkursförvaltaren.
Som Skatteverket och Finansbolagens förening anför påverkar ett
bevakningsförfarande behovet av förvaltarens arbetsinsats. Om
förvaltaren är den som beslutar om förfarandet, kommer han eller hon att
ha möjlighet att besluta om en åtgärd som i förlängningen leder till ett
högre arvode för honom eller henne själv. Det ligger emellertid i
konkursförvaltarens uppdrag att ta till vara borgenärernas gemensamma
rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och
snabb avveckling av boet (7 kap. 8 §). Förvaltaren gör redan ett antal andra
ställningstaganden under konkursboets avvecklande som påverkar
behovet av arbetsinsats. Att antalet bevakningsförfaranden skulle öka
omotiverat om förvaltarna, i stället för att göra en framställning om ett
bevakningsförfarande till tingsrätten, själva beslutar om det framstår som
osannolikt. Alla konkursförvaltare står dessutom under tillsyn av
tillsynsmyndigheten vid utförandet av sitt uppdrag, vilket minskar risken
för missbruk. Regeringen ser inte heller någon påtaglig risk, som
Länsstyrelsen i Dalarna lyfter, att den förändrade beslutsordningen ska
medföra fler fall då utbetalning av statlig lönegaranti måste stoppas enligt
27 § lönegarantilagen (1992:497).
Regeringen anser därför att konkursförvaltaren och inte tingsrätten bör
vara den som beslutar om att inleda bevakningsförfarandet. Detta bör leda	97

Prop. 2024/25:135 till att förfarandet kan påbörjas snabbare. Det blir också tydligare att det är förvaltaren som har det huvudsakliga ansvaret för förfarandet.

I avsnitt 6.2 och 6.3 föreslås det att bevakningsförfarandet ska vara ett i huvudsak förvaltarlett förfarande. Detta kommer, som flera remiss- instanser påtalar, att ställa krav på förvaltarnas organisation. Förvaltarna kommer att få nya administrativa uppgifter i förfarandet, såsom att ta emot handlingar och administrera kungörelser och underrättelser. Samtidigt är det fråga om uppgifter i ett förfarande som förvaltarna redan är väl bevandrade i och kraven som ställs för att en person ska utses till förvaltare, bl.a. i fråga om en utvecklad kontorsorganisation, är höga. Förslagen bedöms mot den bakgrunden inte leda till att förvaltare på mindre byråer inte kan förordnas.

En riktlinje för när ett bevakningsförfarande bör genomföras

Ett bevakningsförfarande bör anordnas om fordringar utan förmånsrätt kan antas få utdelning i konkursen (9 kap. 1 § konkurslagen). Detta utgör ett riktmärke vid bedömningen av om ett förfarande ska inledas eller inte. I förarbetena framhålls det att en bedömning får göras av samtliga omständigheter. Enbart den omständigheten att det kan finnas ett större antal oprioriterade borgenärer behöver inte i sig tala för att det behövs ett bevakningsförfarande. I många konkurser räcker nämligen boets tillgångar inte till för utdelning till andra än prioriterade borgenärer (prop. 1986/87:90 s. 295).

I förarbetena uttalas det vidare att domstolen ska bevaka att förvaltaren inte i onödan drar på konkursboet den ökning av konkurskostnaderna som normalt kan bli följden av ett bevakningsförfarande (prop. 1986/87:90

s.296).

Även om rätten att besluta om ett bevakningsförfarande nu förs över till

förvaltaren kommer det också fortsättningsvis att finnas situationer då ett bevakningsförfarande inte bör genomföras trots att det vid tidpunkten för förfarandets inledande kan antas att oprioriterade borgenärer skulle kunna få utdelning i konkursen. Detta eftersom ett bevakningsförfarande ökar förvaltarens arbetsinsats med följd att förvaltararvodet blir högre. Ibland kan det få till konsekvens att det utdelningsbara beloppet minskar betydligt eller kanske till och med förbrukas helt. Kostnadsökningen kan i dessa fall inte anses motivera att förfarandet fortsätter, även om en liten del av boets behållning eventuellt skulle kunna delas ut. I en sådan situation skulle det påbörjade bevakningsförfarandet kanske behöva avbrytas. En konkurs- förvaltare bör kunna avstå från att anordna ett bevakningsförfarande när kostnaderna för förfarandet riskerar medföra att tillgängliga medel för utdelningen väsentligt skulle minska.

Den nuvarande riktlinjen om när ett bevakningsförfarande bör anordnas kan inte anses hindra att konkursförvaltaren i den beskrivna situationen låter bli att inleda ett förfarande. Förvaltaren är väl skickad att avgöra när omständigheterna är sådana att han eller hon, med beaktande av kostnadsaspekten och tänkbara utdelningsbara medel, bör avstå från ett bevakningsförfarande. Det finns därför inte skäl att ändra bestämmelsen om när ett förfarande bör anordnas.

Konkursförvaltaren ska bestämma när bevakningar och anmärkningar ska göras

Den s.k. bevakningstiden, alltså den tid inom vilken en fordran eller yrkad förmånsrätt ska bevakas, ska enligt den hittillsvarande regleringen vara minst fyra och högst tio veckor från beslutsdagen (9 kap. 2 § konkurs- lagen). Den s.k. anmärkningstiden, dvs. den tid inom vilken anmärkning mot en bevakning ska göras, ska vara minst två och högst fyra veckor räknat från bevakningstidens utgång. Tiden får dock vara längre om förhållandena i konkursen kräver det (9 kap. 8 §). Sedan bevakningstiden har kungjorts kan den inte förlängas.

Det är domstolen som bestämmer båda fristerna, normalt i samband med beslutet att inleda bevakningsförfarandet. När konkursförvaltaren tar över uppgiften att besluta om att ett bevakningsförfarande ska genomföras bör det redan av denna anledning också vara förvaltaren som bestämmer tiden för bevakning respektive anmärkning.

Faktorer som många gånger är avgörande för vilken bevakningstid som ska bestämmas är vilken omfattning konkursboet har, hur borgenärs- kretsen är sammansatt och konkursförvaltarens arbetsbörda. Utgångs- punkten bör vara att bevakningstiden inte får sättas längre än vad som är nödvändigt. Sådana omständigheter som att en eller flera borgenärer finns i utlandet kan motivera en längre bevakningstid (se prop. 1986/87:90

s.298).

Det finns numera helt andra förutsättningar för borgenärer att följa

konkursen och kommunicera sina anspråk än när de hittillsvarande fristerna infördes. Även med beaktande av att varje borgenär måste ges rimliga möjligheter att bevaka sin rätt finns det därför utrymme att effektivisera denna del av förfarandet.

Konkursförvaltaren bör visserligen i det enskilda fallet kunna sätta lämpliga bevaknings- och anmärkningstider. I syfte att underlätta pröv- ningen samt skapa förutsebarhet och förutsättningar för en så enhetlig och effektiv tillämpning som möjligt finns det dock anledning att i konkurs- lagen tydliggöra att fristerna som utgångspunkt ska vara så korta som möjligt. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att bevakningstiden ska vara fyra veckor och anmärkningstiden två veckor, men att förvaltaren ska kunna bestämma en längre tid om det är motiverat i det enskilda fallet. För bevakning bör en längsta tid på åtta veckor gälla. Vad som ska krävas för att bestämma en längre frist bör kunna avgöras av förvaltaren.

Konkursförvaltarens beslut om bevakningsförfarande ska inte få överklagas

Tingsrättens beslut att genomföra ett bevakningsförfarande får inte över- klagas (16 kap. 6 § första stycket konkurslagen). Om rätten avslår kon- kursförvaltarens framställan om ett bevakningsförfarande får däremot förvaltaren, en borgenär och tillsynsmyndigheten överklaga beslutet (16 kap. 5 och 6 §§ samt 8 § 5).

När konkursförvaltaren nu föreslås ta över tingsrättens beslutsfunktion uppkommer frågan om hans eller hennes beslut om att inleda ett bevak- ningsförfarande ska få överprövas.

En konkursförvaltare vidtar redan en mängd åtgärder i konkursen som i regel inte kan bli föremål för domstolens prövning. Ett beslut om att

Prop. 2024/25:135

Prop. 2024/25:135 genomföra ett bevakningsförfarande kan inte anses vara ett ingripande beslut för enskilda, även om förfarandet i och för sig kan medföra att konkursförfarandet tar längre tid och ställer krav på aktivitet av borgenärerna för att inte förlora sin rätt till utdelning. Behovet av att kunna angripa förvaltarens beslut i domstol får anses litet, särskilt mot bakgrund av att det är förvaltaren som är den som har bäst kännedom om för- hållandena i konkursen.

100

Som Göta hovrätt påpekar innebär den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, liksom unionsrätten, att det måste finnas en möjlighet till domstols- prövning av ett beslut som påverkar enskildas civila rättigheter och skyldigheter. Ett bevakningsförfarande påverkar i och för sig vilken utdel- ning en borgenär kan få i konkursen. Beslutet om att anordna förfarandet avgör dock inte vilken rätt borgenärerna har. Detta avgörs genom själva förfarandet, som enligt regeringens förslag även fortsättningsvis ska innehålla en möjlighet till domstolsprövning (se avsnitt 6.3.3).

Det som dessutom talar för att konkursförvaltarens beslut att genomföra ett bevakningsförfarande inte bör få överklagas är att ett sådant beslut innebär att bevakningsförfarandet omedelbart inleds och att bevaknings- tiden kungörs och börjar löpa. Att då parallellt genomföra en domstols- prövning framstår inte som ändamålsenligt. Det är dessutom osannolikt att en överprövning annat än mycket sällan skulle leda till en ändring av förvaltarens beslut. Sammanfattningsvis anser regeringen att förvaltarens beslut att anordna ett bevakningsförfarande inte bör få överklagas.

Med den hittillsvarande regleringen är det möjligt att överklaga domstolens beslut att avslå förvaltarens begäran om att inleda ett bevak- ningsförfarande. En sådan möjlighet finns bl.a. för att motverka en oenhetlig rättstillämpning (prop. 1986/87:90 s. 410). Behovet av att överklaga får dock anses litet och ska dessutom vägas mot att konkursförvaltaren varje gång det inte är aktuellt att genomföra ett bevakningsförfarande, dvs. i majoriteten av fallen, skulle behöva fatta ett formellt beslut om att inte vidta en sådan åtgärd. Ett beslut att inte inleda ett bevakningsförfarande innebär endast att borgenärerna formlöst får göra gällande sina fordringar. Det påverkar inte i sig enskildas rättigheter eller skyldigheter. Det är dessutom möjligt för både gäldenären och borgenärerna att invända mot ett utdelningsförslag som läggs fram utan att ett bevakningsförfarande har genomförts. För den situationen föreslår regeringen att det ska finnas en möjlighet till domstolsprövning, se avsnitt 7.2.1.

Det får mot denna bakgrund anses rimligt att förvaltaren själv får ta ansvar för frågan om huruvida ett bevakningsförfarande behöver genomföras eller inte. Inte heller ett sådant beslut bör därför få överklagas.

Bör tillsynsmyndigheten höras inför beslutet?

Det finns inte någon skyldighet för tingsrätten att höra tillsynsmyn- digheten när konkursförvaltaren begär att ett bevakningsförfarande ska inledas. Frågan är om förvaltaren bör göra det när det i fortsättningen är han eller hon som beslutar om att inleda förfarandet.

I konkurslagen finns den s.k. allmänna höranderegeln som med sin hittillsvarande utformning innebär att förvaltaren är skyldig att i viktigare

frågor höra bl.a. tillsynsmyndigheten (7 kap. 10 §). Även om ett bevak- Prop. 2024/25:135 ningsförfarande innebär en viss tidsutdräkt och frågan om huruvida ett

sådant förfarande ska inledas i en enskild konkurs innefattar en bedömning som kan påverka både utredningen och utdelningen är det dock knappast typiskt sett en sådan viktigare fråga.

Som anförs ovan får konkursförvaltaren anses ha goda förutsättningar att självständigt bedöma om ett bevakningsförfarande behöver inledas eller inte. Det framstår inte som angeläget att förvaltaren då i varje enskilt fall ska behöva höra tillsynsmyndigheten i frågan. Att begränsa skyldigheten att höra tillsynsmyndigheten till de fall där förvaltaren avser att inleda ett sådant förfarande framstår inte som ändamålsenligt. Risken för att förvaltaren i onödan påbörjar ett bevakningsförfarande kan inte heller anses särskilt stor. I avsnitt 10.3 föreslås att den allmänna hörande- regeln utvidgas något till att avse inte bara viktigare utan även svår- bedömda frågor. Detta skapar ett utrymme för förvaltaren att vid behov involvera tillsynsmyndigheten inför sitt ställningstagande. Det finns inte behov av en mer långtgående skyldighet att höra tillsynsmyndigheten i just bevakningssituationen.

6.1.2Kungörelser och underrättelser

Regeringens förslag: Konkursförvaltaren ska kungöra beslutet om att genomföra ett bevakningsförfarande och vilken bevakningstid som gäller.

Konkursförvaltaren ska ta över uppgiften att underrätta berörda aktörer om anmärkningstiden och om var bevakningarna hålls tillgäng- liga.

Regeringens bedömning: Konkursförvaltaren bör ta över uppgiften att underrätta berörda aktörer och myndigheter om att ett bevaknings- förfarande ska genomföras. Detta kan regleras i förordning.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget och delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. Skatteverket anser att det bör vara tillsynsmyndigheten som kungör beslutet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det är tingsrätten som kungör ett beslut att inleda bevakningsförfarande och vilken bevakningstid som ska gälla (9 kap. 3 § konkurslagen). Eftersom tingsrätten fortsätt- ningsvis inte ska besluta i dessa frågor finns det inte längre något naturligt samband mellan besluten och att tingsrätten ser till att kungörelsen kommer till stånd. Tvärtom framstår det som ineffektivt att låta någon annan än beslutsfattaren ha ansvar för kungörelsen. Uppgiften att hantera kungörelser är av sådan karaktär att den inte kräver domstolens med- verkan. Tingsrätten bör därför inte längre ha kvar den uppgiften.

Det finns tydliga fördelar med att anförtro konkursförvaltaren ansvaret för att kungöra de inledande besluten. Visserligen innebär det mer administrativt arbete för förvaltaren, vilket bl.a. Skatteverket påpekar. Eftersom förvaltaren är den som ska besluta om ett bevakningsförfarande

och bestämma bevakningstiden, kan kungörelsen dock komma till stånd

101

Prop. 2024/25:135 snabbare om han eller hon ansvarar för den än om tillsynsmyndigheten gör det. Även risken för fel minskar om det är samma aktör som beslutar och kungör. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att konkursförvaltaren ska kungöra de inledande besluten i bevakningsförfarandet.

I avsnitt 6.2.1 föreslås att bevakningar i fortsättningen ska skickas till konkursförvaltaren. Förvaltaren bör ange en eller flera adresser för det, vilka också bör framgå av kungörelsen. Detta kan regleras i förordning. Eftersom det inte längre finns något krav på att en bevaknings- eller anmärkningshandling ska vara undertecknad kan adressen vara en e- postadress. Förvaltaren bör själv kunna bedöma hur många adresser som är lämpliga liksom om det behövs både en postadress och en e-postadress.

Enligt regelverket för den statliga lönegarantin har tingsrätten en underrättelseskyldighet i samband med ett beslut om att inleda ett bevakningsförfarande. Den 1 februari 2025 övergick ansvaret för utbetal- ning av lönegaranti från sju länsstyrelser till Skatteverket. I och med det ska tingsrätten i nya konkursförfaranden skicka en underrättelse till Skatteverket samma dag som beslutet meddelas (4 § lönegaranti- förordningen [2024:1329]). I de konkurser som har inletts före den 1 februari 2025 ska underrättelsen skickas till Skatteverket och den länsstyrelse som tingsrätten hör till (5 § lönegarantiförordningen [1992:501]).

Vidare ska tingsrätten underrätta Bolagsverket om beslutet om bevak- ningsförfarande, så att uppgiften kan föras in i insolvensregistret (9 och 12 §§ förordningen [2017:485] med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning). Dessutom ska tingsrätten genast underrätta gäldenären, konkursförvaltaren, tillsynsmyndigheten och varje känd borgenär om bl.a. beslutet och anmärkningstiden (26 § konkursförord- ningen).

De skäl som redovisas ovan beträffande kungörelsen talar även för att konkursförvaltaren bör överta tingsrättens uppgift att skicka underrättelser när ett bevakningsförfarande inleds. Skyldigheten kan även fortsätt- ningsvis regleras i förordning.

Regeringen föreslår i avsnitt 6.1.1 att förvaltaren ska överta uppgiften att bestämma vilken anmärkningstid som ska gälla. Förvaltaren bör även överta tingsrättens hittillsvarande uppgift att underrätta bl.a. bevakande borgenärer om anmärkningstiden och om var bevakningarna hålls tillgängliga (9 kap. 8 § fjärde stycket konkurslagen). Den skyldigheten bör även fortsättningsvis framgå av konkurslagen.

102

6.2	Den utredande delen av förfarandet	Prop. 2024/25:135
6.2.1	Bevakningar

Regeringens förslag: En borgenär som vill anmäla sin fordran under
bevakningsförfarandet ska ge in en skriftlig bevakning till konkurs-
förvaltaren.
Konkursförvaltaren ska se till att tillsynsmyndigheten får del av
bevakningarna. Dessa ska hållas tillgängliga för granskning hos
myndigheten.
Konkursförvaltaren ska ge in bevakningsförteckningen enbart till
tillsynsmyndigheten.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I
promemorian föreslås det att konkursförvaltaren inte längre ska upprätta
en bevakningsförteckning.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen
eller har ingen invändning mot dem. Sveriges advokatsamfund och Svensk
Inkasso anför att fråga kan uppkomma om huruvida bevakningen lämnats
till förvaltaren i rätt tid och att en reglering om denna fråga behövs.
Advokatsamfundet invänder vidare mot förslaget att förvaltaren inte
längre ska upprätta en bevakningsförteckning. Stiftelsen Ackordscentralen
invänder mot att bevakningshandlingarna ska skickas till tillsyns-
myndigheten i stället för att hållas tillgängliga hos förvaltaren. Skatte-
verket anser i stället att borgenärerna endast ska anmäla sina fordringar till
tillsynsmyndigheten. Landsorganisationen i Sverige (LO) framför att det
är viktigt att samtliga fordringsägare får del av bevakningsförteckningen
för att kunna bevaka sin rätt.
Skälen för regeringens förslag
Borgenärerna ska bevaka sina fordringar hos konkursförvaltaren
En borgenär ska enligt den hittillsvarande ordningen bevaka sin fordran
och den förmånsrätt som han eller hon vill göra gällande genom en skriftlig
anmälan till domstolen. Det är enligt regeringens mening tydligt att
domstolens kompetens inte krävs för uppgiften att ta emot bevakningar. I
stället bör borgenärens bevakning göras till förvaltaren. Regeringen delar
inte Skatteverkets uppfattning att bevakningshandlingarna bör ges in till
tillsynsmyndigheten som sedan underrättar förvaltaren för vidare åtgärder.
Även om en sådan ordning skulle innebära att förvaltaren inte behöver
utföra vissa administrativa åtgärder är det tveksamt om det innebär mindre
arbete för honom eller henne. Förvaltaren behöver ändå få del av
bevakningarna för att kunna driva förfarandet framåt på ett ändamålsenligt
sätt. Genom att bevakningarna görs direkt till förvaltaren begränsas de
olika momenten i bevakningsförfarandet så långt som möjligt till en aktör
vilket bör effektivisera förvaltarens arbete och förfarandet i stort. Som
föreslås nedan ska alla bevakningar senare hållas tillgängliga för
granskning hos tillsynsmyndigheten.
Att bevakning ska göras till förvaltaren innebär att bevaknings-
handlingarna ska skickas till honom eller henne. Som Sveriges
advokatsamfund och Svensk Inkasso påpekar finns det till skillnad från vad		103

Prop. 2024/25:135 som gäller för handlingar som ges in till domstol inte några regler om när en handling ska anses ha inkommit till förvaltaren. Det kan enligt remissinstanserna skapa osäkerhet i fråga om huruvida en bevakning har gjorts i rätt tid.

104

Enligt regeringens bedömning behövs det dock inte några särskilda regler om när en bevakningshandling ska anses ha nått förvaltaren. Det avgörande är när den faktiskt har gjort det. För det krävs inte att förvaltaren fått bevakningen i sin hand utan det är tillräckligt att den har nått en adress som förvaltaren har skäl att kontrollera. En bevakningshandling måste alltid anses ha nått förvaltaren när den har kommit till en adress som förvaltaren angett för bevakningar (jfr bedömningen i avsnitt 6.1.2 om att förvaltaren bör ange en eller flera adresser för bevakningarna).

Förvaltaren bör inte vara skyldig att alltid bekräfta att en bevakning tagits emot, vilket föreslås av Svensk Inkasso. Däremot bör förvaltaren på något sätt anteckna när handlingen kom fram. En borgenär som är osäker på om bevakningen har kommit fram bör fråga förvaltaren om detta. Enligt allmänna principer står avsändaren, dvs. den bevakande borgenären, risken för att handlingen kommer fram. Det är inte minst av betydelse om borgenären skickat bevakningshandlingen till någon annan adress än den som förvaltaren angett och bevakningen inte når förvaltaren inom bevakningstiden. En bevakning som har kommit fram för sent bör betraktas som en efterbevakning enligt 9 kap. 20 § konkurslagen.

Bevakningarna ska hållas tillgängliga hos tillsynsmyndigheten

De bevakningar som för närvarande ges in till tingsrätten vidarebefordras till konkursförvaltaren men däremot inte till tillsynsmyndigheten. När borgenärernas bevakningar fortsättningsvis ska ges in till förvaltaren i stället för till tingsrätten är frågan om det är tillräckligt att handlingarna endast finns hos förvaltaren.

Det som framför allt talar för att konkursförvaltaren bör skicka bevakningarna till tillsynsmyndigheten är vikten av att säkerställa insyn i det förvaltarledda förfarandet och en möjlighet för borgenärer och andra att kunna granska bevakningarna. För närvarande gäller att förvaltaren på begäran är skyldig att lämna uppgifter om boet och dess förvaltning till tingsrätten, borgenärer, granskningsmän, gäldenären och tillsynsmyndig- heten (7 kap. 9 § första stycket). Förvaltaren har dock ingen generell skyldighet att låta borgenärerna ta del av handlingar som rör boet (prop. 1986/87:90 s. 273). En annan sak är att det brukar bestämmas att bevakningarna kan granskas hos förvaltaren.

Det finns en möjlighet att med stöd av 2 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen låta offentlighetsprincipen gälla för handlingar som finns hos andra organ än myndigheter. Som Stiftelsen Ackordscentralen nämner vore det möjligt att ge allmänheten och aktörerna i en konkurs rätt att ta del av bevakningshandlingar direkt hos konkursförvaltaren, på samma sätt som om handlingarna begärdes ut hos en myndighet.

En sådan lösning är dock inte oproblematisk. Förvaltarkåren består till mycket stor del av advokater som driver privat rörelse. Advokater driver sin verksamhet i stor utsträckning under tystnadsplikt och det är svårt att ställa lika höga krav på tillgänglighet och service på en advokatbyrå som på en myndighet. Det kan rimligen inte förväntas att en advokatbyrå alltid

ska kunna tillmötesgå spontana besök och förfrågningar under bevak- Prop. 2024/25:135 ningsförfarandet.

Till skillnad från förslaget i avsnitt 5.3.2 om att förvaltaren ska besluta om undantag från reseförbudet, är genomförandet av ett bevaknings- förfarande inte ingripande för enskilda. De skäl för handlingsoffentlighet som anges i det sammanhanget har därför inte samma bäring här (jfr avsnitt 5.3.3). Det är i stället en lämpligare ordning att enskildas tillgång till borgenärernas och förvaltarens bevakningar säkerställs av tillsyns- myndigheten där de omfattas av reglerna om handlingsoffentlighet.

Enligt de hittillsvarande reglerna ska tingsrätten i varje enskilt fall bestämma var bevakningarna ska hållas tillgängliga för granskning (9 kap.

8 § konkurslagen). Med förslaget att bevakningarna ska finnas hos tillsynsmyndigheten framstår det som rimligt att granskning av hand- lingarna också kan ske där. Detta bör anges i konkurslagen. Det hindrar inte en konkursförvaltare från att låta berörda ta del av bevaknings- handlingarna hos honom eller henne, om det bedöms lämpligt.

Konkursförvaltaren ska även fortsättningsvis upprätta en bevakningsförteckning

Enligt konkurslagen ska konkursförvaltaren skyndsamt upprätta en förteckning över alla de fordringar som har bevakats. I den anges beloppet för den bevakade fordringen, eventuellt yrkad förmånsrätt med åberopade grunder och vilken plats i förmånsrättsordningen fordran ska ha enligt borgenärens yrkande. Kopior av förteckningen ska skickas till tingsrätten och tillsynsmyndigheten (9 kap. 7 §).

En lagstadgad skyldighet att skicka förteckningen till tillsynsmyndig- heten infördes i samband med att den nuvarande konkurslagen tillkom, men även tidigare var det vanligt att förteckningen skickades dit (se prop. 1986/87:90 s. 302). Som föreslås ovan kommer tillsynsmyndigheten framöver att få del av alla bevakningar. I promemorian görs bl.a. mot den bakgrunden bedömningen att myndigheten inte längre har samma behov av att även få del av en förteckning över bevakningarna. Som några remissinstanser påpekar underlättar dock en av konkursförvaltaren upp- rättad sammanställning av bevakningarna för den som vill granska dem.

Förvaltaren kommer sannolikt även fortsättningsvis att behöva samman- ställa en bevakningsförteckning för att kunna hantera bevaknings- förfarandet på ett ändamålsenligt sätt. Det innebär därför inte en alltför stor börda på förvaltaren att behålla kravet på att upprätta och till tillsyns- myndigheten ge in en bevakningsförteckning. Med den förändrade roll- fördelning som nu föreslås finns det däremot inte längre någon anledning att skicka förteckningen till tingsrätten. Denna skyldighet bör därför tas bort.

105

Prop. 2024/25:135 6.2.2

Bevakningsfrihet

Regeringens förslag: Vissa insättnings- och försäkringsborgenärers fordringar ska redovisas i en av konkursförvaltaren upprättad förteckning och ska därmed anses bevakade utan att det krävs någon särskild åtgärd från borgenärens sida. Förteckningen ska skickas till tillsynsmyndigheten.

En fordran som har betalats i förskott innan bevakningsförfarandet inleddes ska bevakas av förvaltaren på motsvarande sätt.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen

eller har ingen invändning mot dem. Stiftelsen Ackordscentralen anser att det bör vara tillräckligt att det för förskottsbetalade fordringar anges i utdelningsförslaget att utdelning har skett i förskott och att någon särskild förteckning inte är nödvändig. Ackordscentralen anser vidare, med instämmande av Svensk Inkasso och Sveriges advokatsamfund, att även de borgenärer som skriftligen har anmält sina fordringar till förvaltaren bör befrias från bevakningsskyldighet. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att det bör tydliggöras när och under vilka förutsättningar förvaltaren ska bevaka fordringar för en arbetstagares räkning.

Skälen för regeringens förslag

Vissa borgenärer har bevakningsfrihet

Om ett bevakningsförfarande genomförs är en borgenär berättigad till utdelning i konkursen endast om han eller hon har bevakat sin fordran (9 kap. 4 § konkurslagen). Det finns dock vissa undantag från denna bevakningsskyldighet. Undantagen gäller för en fordran mot gäldenären som har återuppväckts på grund av återvinning (4 kap. 21 §), en regressfordran som tillkommer en medgäldenärs konkursbo (5 kap. 8 §), en kvittningsfordran (5 kap. 17 §) och en fordran med pant i fast eller lös egendom (9 kap. 5 §). Bevakningsfriheten för dessa fordringar innebär att konkursförvaltaren ska beakta fordringarna då utdelningsförslaget upp- rättas även om de inte har bevakats (se 11 kap. 4 §).

Därutöver finns det typer av fordringar som ska ingå i bevaknings- förfarandet men som borgenärerna själva inte behöver bevaka. En insätt- ningsborgenär behöver inte bevaka sin fordran i bl.a. en banks konkurs, förutsatt att konkursförvaltaren i bouppteckningen eller en särskild förteckning har lämnat en uppgift om borgenärens fordran. Detsamma gäller försäkringstagare och andra ersättningsberättigade i ett livför- säkringsföretags eller tjänstepensionsföretags konkurs, liksom de som ingått avtal om trafikförsäkring och andra ersättningsberättigade enligt sådana avtal i en konkurs hos företaget som meddelat försäkringen (7 kap. 13 § och 9 kap. 5 §). Dessutom ska förvaltaren för arbetstagares räkning bevaka lönefordringar som är klara (15 § lönegarantilagen).

Om borgenären i de uppräknade fallen anser att fordran är större än det som omfattas av bevakningsfriheten eller anmäls av konkursförvaltaren måste han eller hon dock bevaka resten för att få utdelning på det överskjutande beloppet.

106

En tydligare reglering för insättnings- och försäkringsborgenärer

Konkurslagen reglerar bevakningsfria fordringar på insättningsmedel och försäkringsersättning på två olika ställen. Det anges i 7 kap. 13 § femte stycket konkurslagen att konkursförvaltaren ska upprätta en förteckning över sådana fordringar och i 9 kap. 5 § att en borgenär inte behöver bevaka en fordran som tagits upp i en sådan förteckning.

Dessa särskilda regler gäller endast den situationen då ett bevakningsförfarande genomförs och uppgifterna behövs för det ändamålet. Enligt 7 kap. 13 § första stycket ska boets skulder med uppgift om varje borgenärs namn och adress ingå i bouppteckningen. Detta omfattar sådana fordringar som anges i 7 kap. 13 § femte stycket och som alltså ska tas upp i bouppteckningen. I och med detta och med övergången till ett förvaltarlett förfarande bör reglerna om bevakning av dessa fordringar justeras och tydliggöras.

De aktuella fordringarna bör även fortsättningsvis bevakas av förvaltaren för borgenärens räkning. Att som bevakningsinlaga använda bouppteckningen är inte lämpligt. I stället bör förvaltaren i en situation som den nu aktuella upprätta en förteckning över de fordringar som bevakas, även när en bouppteckning med uppgifterna har färdigställts. Reglerna bör samlas i 9 kap. och det bör anges att fordringarna ska anses bevakade i den utsträckning de tas upp i den av förvaltaren upprättade förteckningen. I de aktuella företagens konkurs ska i regel ett allmänt ombud utses, vilket bör underlätta uppgiften att upprätta en förteckning (se

7kap. 2 §).

Det kan övervägas om förvaltaren ska bevaka fordringarna genom att

endast ta upp dem i den allmänna bevakningsförteckningen. Fördelen är att det då endast förekommer en förteckning i bevakningsförfarandet. Samtidigt kan det röra sig om ett stort antal fordringar. Den allmänna förteckningen riskerar då att bli alltför omfattande utan att uppgifterna om enskilda insättnings- eller försäkringsfordringar är av betydelse för övriga borgenärer. I vissa fall kan sådana uppgifter även antas vara av mer känslig karaktär. Det är därför lämpligare att bevakningen sker i en särskild förteckning. För att undvika onödigt dubbelarbete bör förvaltaren kunna ta upp fordringarna i den allmänna bevakningsförteckningen genom att hänvisa till den särskilda förteckningen och endast ange hur stort belopp som totalt bevakas genom förteckningen.

När det gäller arbetstagares lönefordringar framför Landsorgani- sationen i Sverige (LO) att det bör tydliggöras när och under vilka förut- sättningar som förvaltaren ska bevaka fordringar för arbetstagarens räkning. Regeringen gav i december 2023 en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av den statliga lönegarantin (dir. 2023:168). Utredaren ska bl.a. analysera lönegarantisystemet ur ett helhetsperspektiv och lämna förslag på ett nytt, ändamålsenligt och rättssäkert lönegarantisystem där en myndighet har huvudansvaret för lönegarantiärenden. Utredningens arbete bör inte föregripas och något förslag i den riktning som Landsorgani- sationen i Sverige (LO) förespråkar lämnas därför inte.

Ett förenklat förfarande för förskottsbetalade fordringar

En konkursförvaltare har under hela konkursförfarandet en möjlighet att betala ut medel i förskott till en borgenär. En förskottsbetalning är preli-

Prop. 2024/25:135

107

Prop. 2024/25:135 minär på så sätt att den som har mottagit betalningen kan bli åter- betalningsskyldig om det senare visar sig att mottagaren saknar rätt att få medlen. Även om förvaltaren har betalat ut medel i förskott ska en sådan fordran tas upp i utdelningsförslaget (11 kap. 14–17 §§ konkurslagen).

När det finns en bevakningsskyldighet får förskottsbetalning ske endast om borgenären har bevakat sin fordran (11 kap. 15 §). Det framgår inte av lagen om borgenären måste bevaka sin fordran när en förskottsbetalning har gjorts i tiden innan en bevakningsskyldighet uppkom. I förarbetena anges emellertid att även om en borgenär har fått en förskottsbetalning måste han eller hon bevaka samma fordran, om det senare under konkursen beslutas om bevakningsförfarande. Gör borgenären inte det blir han eller hon återbetalningsskyldig (prop. 1986/87:90 s. 342).

Frågan om bevakning av en förskottsbetalad fordran har uppmärksam- mats i ett avgörande av Högsta domstolen (rättsfallet NJA 2012 s. 155). Fallet handlade om huruvida en borgenär som inte hade bevakat en för- skottsbetalad fordran skulle ha rätt till efterbevakning när utdelnings- förslaget fick göras om. Enligt Högsta domstolen skulle en inte onaturlig ordning vara att de fordringar som har förskottsbetalats betraktas som bevakade fordringar. I ett särskilt tillägg uttalade domstolens ledamöter att det finns skäl för lagstiftaren att införa en ordning med förebild i vad som gäller för insättningsborgenärer.

Det finns mycket som talar för att regleringen bör ändras så att en förskottsbetalad fordran ska anses bevakad i konkursen utan att borgenären själv behöver bevaka den. Det måste för en borgenär som har anmält sin fordran till konkursförvaltaren, yrkat förmånsrätt och därefter fått förskottsbetalning framstå som märkligt att också behöva bevaka den genom en särskild inlaga till samma förvaltare. En sådan förändring bör inte heller innebära något större problem eller merarbete för förvaltaren.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en borgenär inte ska behöva bevaka en förskottsbetalad fordran. Till skillnad från Stiftelsen Ackords- centralen anser regeringen att fordran ändå bör vara med i bevak- ningsförfarandet. Det kan åstadkommas genom att konkursförvaltaren bevakar den. För att reglerna ska vara enhetliga och enkla bör fordran bevakas på samma sätt som insättnings- och försäkringsfordringar, dvs. genom att förvaltaren tar upp den i en särskild förteckning. Förteckningen bör lämnas till tillsynsmyndigheten i samband med att övriga bevakningar överlämnas dit (se avsnitt 6.2.1).

Det finns inte skäl att generellt befria borgenärer med kända fordringar från sin bevakningsskyldighet

Det kan vara svårt för en borgenär att förstå att han eller hon måste bevaka en fordran som har anmälts till konkursförvaltaren i konkursens inledningsskede, och som därmed finns med i konkursbouppteckningen. Som bl.a. Stiftelsen Ackordscentralen anför är ett alternativ att låta samtliga fordringar i konkursbouppteckningen anses som automatiskt bevakade. En sådan reglering finns exempelvis i Finland där fordringar som redan har anmälts när bevakningsförfarandet inleds anses bevakade. Förvaltaren kan i Finland även i viss utsträckning beakta obevakade klara fordringar (se 12 kap. 6 och 8 §§ i den finska konkurslagen [20.2.2004/120]

och den finska regeringens proposition RP 221/2018 rd s. 66).

108

Som regeringen ser det finns det emellertid ett värde i att en borgenär Prop. 2024/25:135 bevakar sin fordran och den förmånsrätt som görs gällande. På så sätt

säkerställs att samtliga fordringar i en konkurs är aktuella och fullständiga. I bevakningen ska borgenären ange fordringens belopp och grunderna för såväl fordringen som den yrkade förmånsrätten (9 kap. 6 § konkurslagen, se också 21 § andra stycket skuldsaneringslagen [2016:675] där även borgenärer med sedan tidigare kända fordringar ska anmäla dessa). En viktig funktion i bevakningsförfarandet, såsom det är utformat i konkurs- lagen, är att klargöra vilka fordringar som är tvistiga. Att undanta en stor mängd fordringar från bevakningsskyldigheten riskerar att försvåra detta. Mot denna bakgrund finns det enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl att generellt befria borgenärer med kända fordringar från sin bevakningsskyldighet.

6.2.3Anmärkning mot en bevakning

Regeringens förslag: Den som vill invända mot en bevakning ska lämna en skriftlig anmärkning till konkursförvaltaren.

Konkursförvaltaren ska se till att tillsynsmyndigheten får del av anmärkningarna. Dessa ska därefter hållas tillgängliga hos myndig- heten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen

eller har ingen invändning mot dem. Skatteverket anser att anmärkningarna ska ges in till tillsynsmyndigheten.

Skälen för regeringens förslag

En anmärkning mot en bevakning ska lämnas till konkursförvaltaren

Enligt den hittillsvarande regleringen ska en konkursförvaltare som efter granskning av inkomna bevakningar finner anledning att anmärka mot något yrkande om betalnings- eller förmånsrätt anmäla detta till domstolen inom anmärkningstiden. Även gäldenären eller en bevakande borgenär kan framställa en sådan anmärkning (9 kap. 9 § konkurslagen).

De skäl som anförs ovan för den förändrade hanteringen av bevakningar gör sig gällande även till stöd för en förändrad hantering av anmärkningar. I likhet med vad som gäller för bevakningar är det tydligt att domstolen inte behöver vara involverad i uppgiften att ta emot anmärkningar. Det är konkursförvaltaren som behöver få del av handlingarna för att kunna driva förfarandet framåt. I ett förvaltarlett bevakningsförfarande är det därför lämpligt att förvaltaren övertar uppgiften att ta emot anmärkningarna.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att anmärkningar från gälde- nären och bevakande borgenärer ska lämnas till konkursförvaltaren i stället för till tingsrätten. En anmärkning ska då alltid kunna lämnas till den adress som förvaltaren har angett (se avsnitt 6.1.2).

Det är vanligt att det är konkursförvaltaren själv som framställer an- märkning mot bevakade fordringar. Även dessa ska enligt den hittills- varande regleringen ges in till domstolen. Enligt regeringens mening är det

inte önskvärt att domstolen har kvar uppgiften att ta emot några anmärk-

109

Prop. 2024/25:135 ningar. Det är inte heller motiverat att tillsynsmyndigheten ska ta emot förvaltarens anmärkning endast i syfte att säkerställa att anmärkningen har framställts på rätt sätt och i rätt tid för att sedan återsända en kopia av handlingen till förvaltaren för vidare hantering. I stället bör även förvaltarens anmärkningar hanteras av honom eller henne själv. Som föreslås nedan kommer tillsynsmyndigheten att få del av alla anmärkningar och har möjlighet att inom ramen för sin tillsyn övervaka förvaltarens hantering. Denna bedömning förändras inte av det faktum att förvaltarens anmärkning kan innebära att förvaltaren påkallar återvinning (se 4 kap. 19 § första stycket 2).

Det är möjligt för den som gjort en anmärkning att efter anmärk- ningstidens utgång åberopa en annan omständighet än den som har angetts i anmärkningen (9 kap. 11 §). Som en konsekvens av förslaget att anmärkningar ska ges in till konkursförvaltaren är det följdenligt att nya omständigheter till stöd för anmärkningen också ska göras gällande hos förvaltaren, om inte bevakningstvisten är föremål för rättens prövning (se avsnitt 6.3.3).

Anmärkningarna ska hållas tillgängliga hos tillsynsmyndigheten

I avsnitt 6.2.1 föreslås det att konkursförvaltaren ska översända inkomna bevakningar till tillsynsmyndigheten. Syftet är att ge de berörda goda möjligheter att ta del av handlingarna och att i övrigt möjliggöra insyn och tillsyn. I huvudsak motsvarande skäl gör sig gällande även för framförda anmärkningar. Även dessa bör lämnas till tillsynsmyndigheten för att hållas tillgängliga för den som vill ta del av dem.

Det finns inte några starka skäl för att anmärkningarna även ska ges in till tingsrätten. Trots att dessa kan behövas där om det blir aktuellt med en domstolsprövning av tvistiga fordringar är det angeläget att flytta bort administrativ hantering i konkursförfarandet från domstolarna. I de förhållandevis få fall då det blir aktuellt att involvera domstolen kan förvaltaren ge in de relevanta handlingarna (se avsnitt 6.3.3).

6.3Den avslutande delen av förfarandet

6.3.1Rätten att förfoga över en anmärkning

Regeringens förslag: Den som har anmärkt mot en bevakning ska själv få återkalla eller inskränka anmärkningen och ingå förlikning med bevakaren.

Endast den som har anmärkt mot en bevakning ska få åberopa nya omständigheter till stöd för anmärkningen.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås det att alla anmärkningsberättigade även fort- sättningsvis ska få åberopa nya omständigheter till stöd för en anmärkning.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Stiftelsen Ackordscentralen anser att det är inkonsekvent att den borgenär som inte själv har framfört anmärkningen kan åberopa nya omständigheter till stöd för den och att det

110

bör tydliggöras om den	borgenären i så fall inträder som part, vilket Prop. 2024/25:135
Skatteverket förespråkar.

Skälen för regeringens förslag

Anmärkaren ska kunna återkalla eller inskränka sin anmärkning

Om det inte framställs någon anmärkning får borgenären i regel den betal- nings- och förmånsrätt som han eller hon har yrkat i sin bevakning (9 kap.

12 § konkurslagen). Om en anmärkning däremot framställs uppstår en bevakningstvist. Syftet med den avslutande delen av förfarandet är att lösa ut sådana tvister och klargöra fordringsförhållandena i konkursen.

När en bevakningstvist uppstår kan den lösas på frivillig väg. Både en bevakning och en anmärkning kan återkallas eller inskränkas och en förlikning kan ingås. Bevakaren förfogar själv över sin bevakning och kan återkalla den eller godkänna anmärkningen, men enligt den hittillsvarande ordningen har anmärkaren inte samma utrymme. I stället krävs enighet bland de berörda i konkursen för att sådana åtgärder ska få vidtas med en anmärkning. Vidare får alla anmärkningsberättigade åberopa nya omstän- digheter till stöd för någon annans anmärkning. En bevakningstvist är alltså inte en angelägenhet som berör endast bevakaren och anmärkaren (prop. 1986/87:90 s. 305).

I flera fall krävs att domstolen involveras i handläggningen. Denna handläggning sker vid ett förlikningssammanträde och i sista hand vid en förhandling där tvisten prövas (9 kap. 13 och 15 §§). Vid förlikningssam- manträdet kan de som har talerätt (gäldenären, konkursborgenärerna och konkursförvaltaren) och är närvarande förlikas eller ge förvaltaren i uppdrag att ingå förlikning med bevakaren.

Eftersom alla anmärkningsberättigade har talerätt i en bevakningstvist och en gemensam bestämmanderätt över framställda anmärkningar måste alla borgenärer och gäldenären kollektivt samtycka till att t.ex. ingå en förlikning för att den ska få rättslig verkan. Det är alltså möjligt för en gäldenär eller en borgenär som inte själv har anmärkt att infinna sig vid förlikningssammanträdet och förhindra ett sådant beslut.

Avgörandet i en bevakningstvist blir bindande för alla berörda, dvs. inte bara för anmärkaren och den bevakande borgenären utan även för övriga borgenärer och gäldenären. För att bevakningsförfarandet ska fylla sitt syfte bör det även fortsättningsvis resultera i att alla blir bundna av den lösning av tvisten som nås. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att alla måste ha bestämmanderätt över anmärkningen.

Att utgången av en process mellan några gäller mot alla är inte unikt för bevakningstvister utan gäller t.ex. även vid återvinning i konkurs. En återvinningstvist förs emellertid endast mellan den som väcker talan och den som talan väcks mot. Övriga konkursborgenärers samtycke krävs inte för att en part ska kunna föra sin talan eller för att de ska bli bundna av utgången.

Som allmän utgångspunkt gäller i en process att varje part har rätt att bestämma över sin processföring. Den som har gjort en anmärkning i en bevakningsprocess är i linje med detta typiskt sett den som har ett befogat intresse av anmärkningen och bäst kan bedöma förutsättningarna för att låta den kvarstå oförändrad eller om någon förändring bör göras. Detta

111

Prop. 2024/25:135 framstår som särskilt tydligt när konkursförvaltaren framställer en anmärkning, vilket också är det vanligaste.

112

Enligt regeringens uppfattning kan det ifrågasättas om förfarandet för anmärkningar ska utformas med hänsyn till de som själva valt att inte anmärka och alltså inte aktivt engagerat sig mot en gjord bevakning. En bevakning gäller om ingen anmärker mot den. Detta är en rimlig utgångspunkt som bör gälla för de borgenärer som inte anmärker, även när någon annan gör det. Eftersom alla konkursborgenärer och gäldenären har rätt att framställa en anmärkning är det också lämpligt att kräva att dessa måste göra ett aktivt val. Att inte anmärka får i regel anses innebära att man är beredd att acceptera bevakningen och annars är beredd att överlåta åt någon annan att bestrida den. Det är i sammanhanget viktigt att komma ihåg att detta inte rör konkursborgenärernas egna fordringar i sig utan i vilken utsträckning någon annans fordran ska tillåtas, vilket i så fall kan påverka övrigas utdelning. Ett beslut med anledning av en anmärkning kan för övriga konkursborgenärer inte leda till ett sämre resultat än om bevakningen hade fått gälla.

En fördel med den hittillsvarande ordningen är visserligen att vissa besparas besväret att själv framställa en anmärkning eftersom en framställd anmärkning gäller för samtliga. Detta bör dock inte hindra en ändring till en mer ändamålsenlig reglering. Inte heller bör risken överdrivas för att borgenärer i fortsättningen kommer att framställa anmärkningar rutinmässigt bara för att försäkra sig om en talerätt för det fall en annan anmärkare senare skulle återta sin anmärkning. I flertalet fall utnyttjar borgenärerna inte sin tale- och närvarorätt. En ändring som innebär att endast den som gjort anmärkningen kan förfoga över den bör inte medföra några påtagliga nackdelar för borgenärskollektivet eller gäldenären.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att endast den som anmärkt mot en bevakning ska ha rätt att återkalla eller justera anmärkningen. Förslaget bör bidra till ett effektivare och mer ändamålsenligt förfarande.

Anmärkaren ska kunna ingå förlikning av en bevakningstvist

Att anmärkaren föreslås få rätt att ensam förfoga över sin anmärkning innebär att denne genom processuella åtgärder kan komma överens med bevakaren. Exempelvis kan parterna komma överens om att bevakaren inskränker sin bevakning och att anmärkaren frånfaller sin anmärkning som en följd av detta. Vad som då återstår är en bevakning med ett innehåll som det inte råder tvist om. Anmärkaren kan även godkänna bevakningen. Parterna är dock i viss utsträckning fria att senare återta eller justera sina processrättsliga dispositioner och bevakningstvisten kan då ändå behöva prövas och avgöras (se t.ex. rättsfallet RH 2005:24).

Som utgångspunkt innebär anmärkarens rätt att föra talan alltså endast en processuell behörighet att vidta dispositioner som är bindande för tredje man. Någon civilrättslig dispositionsrätt har anmärkaren inte. Om det även fortsättningsvis skulle krävas medverkan från alla berörda för att uppnå en bindande förlikning är lite vunnet. Som redovisas ovan är de berördas rätt redan begränsad genom att de som närvarar vid förlikningssammanträdet får för allas räkning ingå en förlikning eller ge förvaltaren i uppdrag att ingå en sådan. Steget till att låta anmärkaren själv ingå förlikningen är inte

särskilt stort. Detta gäller särskilt mot bakgrund av vad tvisten rör, vilka som tvistar och överenskommelsens begränsade räckvidd. Det finns alltså skäl att tillåta anmärkaren att träffa en förlikning för övrigas räkning. En bestämmelse om detta bör införas.

Om flera har anmärkt mot en bevakad fordran kan inte en av dem ingå en förlikning och därmed binda de andra. En förlikning av en bevaknings- tvist måste innebära att samtliga frågor om den ifrågasatta fordran blir lösta. För att inte riskera att det finns olika, motstridiga lösningar på en bevakningstvist måste därför samtliga anmärkare vara överens om en förlikning för att den ska gälla.

Konkursförvaltarens samtycke ska inte krävas

Det bör alltså vara anmärkaren som förfogar över sin anmärkning. Detta är en betydande förändring i förhållande till den hittillsvarande ordningen, särskilt när det gäller möjligheten att förlikas utom rätta. Det kan därför övervägas om konkursförvaltaren ska ha inflytande i frågan.

Ett sådant inflytande skulle kunna bestå i att konkursförvaltaren ska godkänna att anmärkaren ingår en förlikning eller annars återkallar eller inskränker sin anmärkning för att åtgärden ska bli gällande. På så sätt skulle, om än indirekt, borgenärernas insyn och inflytande i förfarandet behållas och kunna vara en garant för att tvisten hanteras på ett korrekt sätt.

Behovet av ett sådant samtyckeskrav är dock inte särskilt stort. Det är konkursförvaltaren själv som i stor utsträckning är den som framställer anmärkningar. Därutöver bevakar förvaltaren i vissa fall fordringar. Att förvaltaren i praktiken skulle ha vetorätt i fråga om hur en anmärkning framställd av någon annan ska hanteras framstår som tveksamt när förvaltaren genom att inte göra en egen anmärkning i princip kan anses redan ha godtagit bevakningen. Detta talar emot ett krav på att konkursförvaltaren ska godkänna anmärkarens åtgärder för att dessa ska gälla. I samma riktning talar att förvaltarens samtycke inte torde krävas när en förlikning ingås utanför förlikningssammanträdet. Något sådant krav bör därmed inte införas.

Rätten att åberopa nya omständigheter till grund för en anmärkning

En anmärkningsberättigad har rätt att åberopa nya omständigheter, även om det innebär att grunden för en redan framförd anmärkning ändras (9 kap. 11 § första stycket konkurslagen). Detta gäller inte enbart den som har framställt en anmärkning. Alla som har haft rätt att framställa en anmärkning får åberopa nya omständigheter till grund för någon annans anmärkning. Bestämmelsen infördes genom den nuvarande konkurslagen och motiverades med att samma krets hade rätt att föra talan mot bevakningen (SOU 1983:24 s. 213 och 214).

Det är framför allt konkursförvaltaren som anmärker och ibland kan han eller hon ha svårt att i tid granska bevakningarna och få fram det material som behövs för ett ställningstagande till dessa. Det finns därför inte skäl att ta bort möjligheten att åberopa nya omständigheter till stöd för en anmärkning. Däremot finns det anledning att överväga vem som ska få åberopa nya omständigheter. Samtidigt som bevakningsförfarandet innehåller flera begränsningar, särskilt i form av tidsfrister, är det tillåtande

Prop. 2024/25:135

113

Prop. 2024/25:135 i den meningen att en borgenär som inte har bevakat en fordran eller som avstår från att göra en anmärkning i stället har möjlighet att efterbevaka sin fordran eller åberopa nya grunder till stöd för en anmärkning som han eller hon inte alls har varit upphov till.

Som Stiftelsen Ackordscentralen anför är det konsekvent att endast anmärkaren ska kunna åberopa nya omständigheter till stöd för anmärkningen, på motsvarande sätt som föreslås gälla för rätten att förfoga över anmärkningen. På så sätt får varje anmärkningsberättigad under anmärkningsfristen aktivt ta ställning till om en anmärkning ska framställas för att kunna ha möjlighet att senare åberopa nya omständigheter till stöd för den. De systematiska skäl för rätten att åberopa nya omständigheter till stöd för andras anmärkningar som anfördes vid bestämmelsens tillkomst förlorar sin betydelse med de ändringar av talerätten i övrigt som regeringen föreslår.

Att tillåta någon som blir bunden av rättskraften av ett avgörande att delta i processen är förvisso inte unikt för bevakningsförfarandet. En sådan möjlighet finns enligt reglerna i rättegångsbalken. De förhållanden som råder i en bevakningsprocess skulle i och för sig skapa förutsättningar för en konkursborgenär som inte själv har anmärkt att inträda i processen genom självständig intervention enligt 14 kap. rättegångsbalken (jfr rättsfallen NJA 1988 s. 433, NJA 2005 s. 342 och NJA 2015 s. 552 samt prop. 2001/02:107 s. 102). Enligt regeringens förslag kommer emellertid rättegångsbalkens regler om intervention inte längre att vara direkt tillämpliga i bevakningsförfarandet (se avsnitt 11.5.1 om att lagen om domstolsärenden ska tillämpas). Behovet av en möjlighet till intervention är dock med hänsyn till förfarandets särskilda karaktär och begränsade rättskraft mycket litet.

Till skillnad från promemorian gör regeringen bedömningen att samma hänsyn även innebär att det i få fall kan finnas ett behov för någon annan än anmärkaren att kunna åberopa nya omständigheter till stöd för en anmärkning. Som Skatteverket framhåller ger en sådan ordning dessutom upphov till komplikationer i partsställningen, särskilt för det fall tvisten överlämnas till tingsrätten. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att endast anmärkaren ska ha rätt att åberopa nya omständigheter till stöd för sin anmärkning. Den som vill bidra till en anmärkning kan då lämna upplysningar eller material till anmärkaren, som får välja om någon ny omständighet ska läggas fram.

6.3.2Förlikning av en bevakningstvist

Regeringens förslag: Konkursförvaltaren ska utreda tvistefrågorna och verka för en förlikning av bevakningstvisten, om det inte är olämpligt.

Möjligheten att hålla förlikningssammanträde i domstol ska tas bort. Detsamma gäller möjligheten att ge en förlikningsman i uppdrag att biträda rätten med utredning och förlikning i en tvistefråga.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås inte någon begränsning av förvaltarens skyldighet att verka för en förlikning.

114

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Rekonstruktör- och förvaltarkollegiet i Sverige (REKON) anför att det kan vara till nackdel för borgenärerna om konkursförvaltaren generellt ska eftersträva en förlikning och föreslår att det i stället ska anges i lagen att förvaltaren ska verka för en förlikning för borgenärernas bästa.

Skälen för regeringens förslag

Förvaltaren ska verka för en förlikning

En tvist som uppkommer under ett bevakningsförfarande kan lösas på frivillig väg utan domstolens medverkan. Detta kan ske t.ex. genom att bevakaren återkallar sin bevakning eller att en förlikning ingås. Konkursförvaltaren ska redan verka för att tvistefrågorna förliks (prop. 1978/79:105 s. 308). I många fall krävs dock att domstolen involveras för att tvisten ska finna en lösning. Domstolens handläggning sker vid ett förlikningssammanträde och kan utmynna i att förvaltaren får i uppdrag att försöka ingå förlikning (9 kap. 13 § konkurslagen). Av detta följer att förvaltarens förutsättningar att förlika tvisten är begränsade, om inte om- vägen tas via tingsrättens förlikningssammanträde. Att det ska hållas ett sådant sammanträde förklaras av både den rollfördelning och den gemensamma bestämmanderätten över anmärkningarna som gäller enligt den hittillsvarande ordningen. Att hålla ett förlikningssammanträde innebär emellertid ett merarbete för alla inblandade samtidigt som både närvaron vid sammanträdet och resultatet av det många gånger är magert.

Det finns flera skäl för att konkursförvaltaren framöver bör ta ett större ansvar för att utreda och framför allt försöka förlika en bevakningstvist. Det finns bl.a. tydliga fördelar med att förlikningsverksamheten kan påbörjas tidigt och att den är anförtrodd någon som är väl insatt i den enskilda konkursen, samt i affärsjuridiska och ekonomiska frågor i allmänhet (prop. 1978/79:105 s. 202 och 203). Konkursförvaltaren har visserligen redan ett allmänt uppdrag att verka för förlikning men har samtidigt inte de verktyg som krävs för att utföra detta på ett verkningsfullt sätt.

I och med att talerätten i bevakningstvister begränsas (se avsnitt 6.3.1), och därmed också det inflytande som kretsen anmärkningsberättigade har, försvinner det huvudsakliga skälet till att ha ett förlikningssammanträde för att den kretsen ska kunna komma till tals. Samtidigt förbättras inte nödvändigtvis tingsrättens möjligheter att vid ett sammanträde få till stånd en förlikning. Att fortsatt ha ett förlikningssammanträde enbart för att kunna ge konkursförvaltaren ett förlikningsmandat framstår inte som nödvändigt.

Tingsrättens hantering i samband med förlikningssammanträdet avser i allt väsentligt samma moment som konkursförvaltaren redan har i uppdrag att utföra. Det är inte ändamålsenligt att tingsrätten och förvaltaren parallellt hanterar uppgifterna att utreda tvisten och söka förlikning. Tingsrättens uppgifter i samband med förlikningssammanträdet utgör inte rättskipning och är inte heller av andra skäl något som behöver förbehållas domstol.

Att som hittills redan i inledandeskedet av bevakningsförfarandet bestämma en tidpunkt för ett förlikningssammanträde kan visserligen

Prop. 2024/25:135

115

Prop. 2024/25:135 bidra till att förfarandet inte tappar tempo för det fall en utomrättslig förlikning inte är möjlig. En effektiv handläggning av bevak- ningsförfarandet kan dock uppnås på andra och bättre sätt.

116

Vid sidan av att försöka få till stånd en förlikning ska ett förlik- ningssammanträde användas för att utreda tvistefrågorna och förbereda dessa för en prövning i sak. En sådan uppgift, liksom att tingsrätten inför sin prövning av tvisten åter vill väcka frågan om förlikning, kräver dock inte ett särskilt reglerat förlikningssammanträde. Om rätten, när det blir aktuellt att pröva bevakningstvisten, anser att tvistefrågorna behöver utredas ytterligare kommer det att finnas möjligheter till det (se vidare avsnitt 6.3.3 och 11.5.1 om domstolsprocessen).

Sammanfattningsvis finns det övervägande skäl att förändra denna del av bevakningsförfarandet. Regeringen föreslår därför att konkurs- förvaltaren anförtros huvudansvaret för att klargöra parternas inställning i en bevakningstvist och försöka förlika den. Det föreslås då också att förlikningssammanträdet avskaffas. En sådan ordning ligger väl i linje med ambitionen att skapa ett förvaltarlett förfarande och på så sätt bättre dra nytta av förvaltarkårens erfarenhet och kompetens. Sannolikt kan också fler bevakningstvister avslutas snabbare och förfarandet blir därmed mer effektivt.

Det kan finnas situationer då det inte är lämpligt att försöka nå en förlikning, t.ex. då det finns skäl att tro att en bevakad fordran är helt ogrundad (jfr 42 kap. 17 § första stycket rättegångsbalken). I sådana fall bör förvaltaren inte vara skyldig att aktivt arbeta för det. Som REKON framhåller bör därför förvaltarens skyldighet att verka för en förlikning inte vara ovillkorlig. Förvaltarens allmänna skyldighet att ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet framgår av 7 kap. 8 § konkurslagen.

Möjligheten att utse en förlikningsman ska tas bort

Om rätten av särskilda skäl finner det behövligt får den uppdra åt en lämplig person att vara särskild förlikningsman. Förlikningsmannens uppgift är att biträda rätten med utredning och förlikning i tvistefrågor som uppkommer under ett bevakningsförfarande (7 kap. 7 § första stycket konkurslagen). I förarbetena uttalas att lämpliga förlikningsmän främst bör sökas inom advokatkåren och att en förlikningsman bör ha minst samma kompetens som förvaltaren (prop. 1978/79:105 s. 205). Rätten ska återkalla uppdraget när förlikningsmannen anmäler att uppdraget är slutfört eller när det annars finns skäl till återkallelse (7 kap. 7 § fjärde stycket konkurslagen och 25 § konkursförordningen). Det är också rätten som bestämmer arvodet till förlikningsmannen efter att ha hört tillsynsmyndigheten och konkursförvaltaren (14 kap. 15 §). Ersättningen är en konkurskostnad (14 kap. 1 § 2).

Frågan är om det finns tillräckliga skäl att behålla möjligheten att utse en förlikningsman i en konkurs.

Att det krävs särskilda skäl för att ett förordnande av en förlikningsman ska komma i fråga markerar att ett förordnande ska övervägas med restriktivitet och i praktiken lär det knappast förekomma att en förlikningsman förordnas. Detta kan ha sin förklaring i att förliknings-

verksamheten utförs av konkursförvaltaren, både innan en tvistefråga Prop. 2024/25:135 hamnar i domstol och därefter, och även av rätten själv. Både förvaltaren

och domarna har successivt blivit allt bättre på att ta sig an förlikningsfrågan och nå resultat. Till det kommer den tidsutdräkt som ett uppdrag som förlikningsman kan innebära och den kostnad det kan medföra. Det kan mot denna bakgrund konstateras att de skäl som motiverade att det infördes en möjlighet att förordna förlikningsman numera inte är särskilt starka. Till det kommer att förlikningsmannen har i uppgift att biträda rätten, vilket inte kommer att vara aktuellt med den ändring av förlikningsansvaret som föreslås. Det är därför tydligt att möjligheten att kunna förordna en särskild förlikningsman kan tas bort.

6.3.3Handläggningen hos förvaltaren och rätten

Regeringens förslag: Konkursförvaltaren ska underrätta bevakaren om att en anmärkning har gjorts och förelägga honom eller henne att yttra sig över den.

Om en förlikning inte kan ingås ska konkursförvaltaren snarast och senast fyra veckor efter anmärkningstidens utgång överlämna bevak- ningstvisten till rättens prövning.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen

eller har ingen invändning mot dem. Skatteverket menar att det är enklare om bevakaren själv kan begära domstolsprövning, i likhet med det som gäller vid ansökan om betalningsföreläggande.

Skälen för regeringens förslag

Konkursförvaltaren ska förelägga bevakaren att yttra sig

Om en anmärkning görs ska tingsrätten snarast underrätta bevakaren. En sådan underrättelse ska även lämnas om det åberopas en ny omständighet till stöd för en anmärkning. Underrättelsen ska innehålla en uppmaning till bevakaren att till rätten inge ett skriftligt yttrande och bifoga de handlingar som styrker den bevakade fordran, om inte dessa har getts in tidigare (27 § konkursförordningen).

Denna ordning bör fortsatt gälla när konkursförvaltaren övertar hanteringen av anmärkningar, med den ändringen att det bör vara förvaltaren som lämnar underrättelsen. Detta bör regleras i konkurslagen. Härigenom kan utredningen i ärendet kompletteras och bevakaren ges tillfälle att överväga sin situation och möjligheter att nå framgång i sak. Det kan leda till att vissa tvister kan avslutas utan att tingsrätten behöver pröva dem medan andra tvister kan handläggas mer effektivt.

Det finns inte anledning att ge konkursförvaltarens föreläggande någon materiell verkan, som t.ex. att ett uteblivet svar från bevakaren leder till att bevakningen förfaller. En sådan reglering skulle ställa högre krav på förvaltarens hantering bl.a. i fråga om delgivning och beslut. Eftersom en anmärkning inte nödvändigtvis innebär att bevakningen i sin helhet bestrids är det vidare inte givet vad konsekvensen skulle bli av att

bevakaren inte följer föreläggandet och ett beslut om detta skulle under

117

Prop. 2024/25:135 alla förhållanden få överklagas. Det framstår inte som lämpligt att bygga ut och komplicera handläggningen hos förvaltaren på detta sätt.

Förvaltaren bör som anförs ovan i detta skede undersöka förutsättningarna för att nå en förlikning och, om förutsättningarna finns, på lämpligt sätt föra sådana förhandlingar med parterna. Formerna för detta behöver inte regleras närmare.

Konkursförvaltaren ska överlämna tvister till tingsrätten för prövning

Att avgöra en bevakningstvist utgör sådan tvistlösning som är att betrakta som rättskipning. Det är därmed en typisk domstolsuppgift. En bevakningstvist kan vara komplicerad och ställa höga krav på civilrättsliga kunskaper. I en sådan tvist kan det dessutom finnas behov av att ta upp och värdera muntlig bevisning. Dessa förhållanden är något som med styrka talar för att uppgiften förbehålls domstolen. Tingsrätten bör därmed även framöver vara den som har ansvaret för att pröva en bevakningstvist.

I och med den nu föreslagna ordningen kommer tingsrätten inte att involveras i förfarandet förrän det blir aktuellt att pröva en bevaknings- tvist. Om tvisten inte kan lösas på frivillig väg, måste den anhängiggöras i domstolen. Ett alternativ för att åstadkomma detta är att bevakaren ska vara skyldig att begära att rätten prövar tvisten. Bevakaren skulle då behöva ansöka om att rätten fastställer den fordrings- eller förmånsrätt som bevakaren anser att han eller hon har. Ett annat alternativ är att konkurs- förvaltaren begär att tingsrätten prövar tvisten. Förvaltaren skulle då överlämna frågan till domstolen för vidare handläggning.

Med ett krav på aktivitet från bevakarens sida skulle domstolen enbart behöva pröva frågor som verkligen är tvistiga. Regler om sådan aktivitetsplikt finns exempelvis i utsökningsbalkens krav på att tredje man måste väcka talan om bättre rätt till egendom för att freda sig från utmätning och i kravet i lagen om betalningsföreläggande och handräckning på att sökanden begär att betalningskravet lämnas över till tingsrätten om svaranden motsätter sig det.

En stor fördel med att ge förvaltaren ansvaret att initiera tingsrättens prövning är dock att detta sannolikt leder till en mer effektiv och ordnad hantering. Förvaltaren föreslås ju överta tingsrättens uppgift att utreda tvisten och vara den som verkar för förlikning. Precis som hittills blir då tiden efter anmärkningsfristens utgång fram till dess att tingsrätten involveras en sorts förberedelse, som dock inte mynnar ut i ett beslut. Att förvaltaren är den som har ansvar för att föra tvisten till domstol bör säkerställa att rätten får del av den utredning som finns under ordnade former. Det kan vidare i ett bevakningsförfarande finnas flera bevakningstvister och förvaltaren kan då ta ett samlat ansvar för att dessa hanteras på ett korrekt och effektivt sätt. Om någon annan än förvaltaren ska begära rättens prövning, finns det i stället en risk för att det sker innan förvaltarens förlikningsansträngningar har uttömts. Tingsrätten kan då komma att involveras i onödan.

Det finns fördelar och nackdelar med båda alternativen. Det framstår dock som lämpligast och mest effektivt att konkursförvaltaren ges i uppgift att överlämna tvistefrågan och relevanta handlingar till rätten, om inte förlikning kan nås.

118

Malmö tingsrätt efterfrågar att bevakaren ska upplysas om risken att stå för rättegångskostnader vid ett överlämnande till tingsrätten. Även om det finns poänger med en sådan upplysning är dessa enligt regeringen inte tillräckliga för att en upplysningsskyldighet ska anges i lag. Ingenting hindrar dock förvaltaren från att ändå lämna en sådan upplysning till parterna i en bevakningstvist.

När ett överlämnande senast ska ske

Om bevakningen och anmärkningen kvarstår och parterna inte kan förlikas ska konkursförvaltaren överlämna tvisten till tingsrätten. För att förfarandet ska vara effektivt bör det bestämmas inom vilken tid ett sådant överlämnande senast ska göras.

Det är svårt att generellt bedöma hur mycket tid som är rimligt att ge konkursförvaltaren och parterna. Det beror bl.a. på hur många tvister som samtidigt pågår i en konkurs och hur komplicerade dessa är. Förliknings- ansträngningarna kan dock inte få pågå för länge. Ett överlämnande till rätten behöver inte heller medföra att alla förlikningsansträngningar måste upphöra.

Enligt de hittillsvarande reglerna ska ett förlikningssammanträde hållas två till fyra veckor efter anmärkningsfristens utgång (9 kap. 8 § tredje stycket konkurslagen). En förhandling för att pröva kvarvarande tvister ska sedan om möjligt hållas i omedelbar anslutning till förliknings- sammanträdet och annars inom fyra veckor efter sammanträdet eller, om det finns särskilda skäl för det, ännu senare (9 kap. 15 § andra stycket).

Mot den bakgrunden framstår en frist på fyra veckor för att överlämna frågan till rätten för prövning av bevakningstvisten som rimlig. En kortare frist riskerar att verka hämmande på förlikningsansträngningarna och kan leda till att tvisten inte blir tillräckligt utredd innan domstolen får den på sitt bord. Om det redan i ett tidigare skede står klart att någon förlikning inte kan komma till stånd, bör förvaltaren naturligtvis inte invänta tidsfristens utgång innan ett överlämnande sker. Det finns som sagt inget som hindrar att förlikningsansträngningarna fortsätter efter över- lämnandet.

Att tvisten inte överlämnas i rätt tid bör inte förenas med några materiella verkningar. Det innebär alltså att tvisten i ett sådant fall kvarstår. Förvaltaren bör i en sådan situation vara oförhindrad att överlämna tvisten trots att fristen för det har löpt ut. Detta fråntar självklart inte förvaltaren ansvaret för att överlämna tvisten i rätt tid.

Rättens handläggning av bevakningstvisten

Även med förslaget att konkursförvaltaren ska överlämna tvisten till tingsrätten finns det skäl att överväga om bevakaren bör ges en aktivitetsplikt för att en domstolsprövning också ska komma till stånd. I norsk rätt finns en ordning som innebär att förvaltaren överlämnar tvisten till domstolen, som då ska förelägga bevakaren att inom viss tid ”reise tvist” vid påföljd av att anmärkningen annars läggs till grund för prövningen (114 § lov om gjeldsforhandling og konkurs, se även Ot.prp. nr 26 [1998–99]).

Att införa en sådan ordning skulle möjliggöra för bevakaren att på nytt överväga sin situation och därmed leda till att en del tvister sannolikt inte

Prop. 2024/25:135

119

Prop. 2024/25:135 behöver prövas. Nackdelen är att den fortsatta handläggningen riskerar att försenas i de fall bevakaren vidhåller sin bevakning. För en borgenär som har bevakat sin fordran och som efter förvaltarens föreläggande med anledning av en anmärkning anger att bevakningen kvarstår, framstår ett krav på att hos tingsrätten behöva upprepa sitt yrkande en tredje gång dessutom som omständligt och som ett obefogat ifrågasättande. Något krav på att bevakaren efter överlämnande till rätten ska behöva aktivt begära en prövning bör därför inte införas. I stället bör tingsrätten handlägga och avgöra frågan.

120

Som Vänersborgs tingsrätt påtalar innebär gällande rätt att tingsrätten kan avvisa en bevakning som inte uppfyller de grundläggande kraven i 9 kap. 6 § konkurslagen (prop. 1986/87:90 s. 301). I och med förslagen i denna proposition kommer tingsrätten att hantera bevakningar först om förvaltaren överlämnar en bevakningstvist för prövning. Förvaltaren bör inte ha möjlighet att avvisa bevakningar eller anmärkningar på den grunden att de är bristfälliga. I den mån en bevakning eller anmärkning är ofullständig när tvisten överlämnas till tingsrätten, trots den hantering som föregått överlämnandet, måste tingsrätten reda ut oklarheterna. Detta följer direkt av lagen om domstolsärenden, som regeringen föreslår ska gälla vid handläggningen, se avsnitt 11.5.1. Om det inte hjälper bör det ändå inte bli aktuellt att avvisa bevakningen eller anmärkningen (jfr 9 och 10 §§ ärendelagen). I stället får tingsrätten avgöra tvisten och beakta bristerna inom ramen för prövningen i sak.

6.3.4Rättens beslut i en bevakningstvist

Regeringens förslag: Rättens beslut i en bevakningstvist ska gälla även för övriga anmärkningsberättigade i konkursen.

Ett beslut ska överklagas särskilt, även om det inte innebär att ärendet avslutas.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås inte någon särskild regel om överklagande.

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag: Som föreslås i avsnitt 6.3.1 ska en anmärkare med bindande verkan för övriga anmärkningsberättigade bl.a. kunna återta sin anmärkning eller ingå en förlikning med den bevakande borgenären. Att även ett beslut av rätten i en bevakningstvist ska gälla mot samtliga är en självklarhet. Detta anges dock inte uttryckligen i konkurs- lagen utan den enda reglering som finns är en särskild föreskrift om att ett beslut som innebär att högre rätt ändrar ett beslut att ogilla en anmärkning mot en fordran, även gäller för dem som inte har sökt ändring i beslutet (9 kap. 18 §).

Det framstår mot bakgrund av de förändringar som nu föreslås om talerätten som lämpligt att det i konkurslagen tydligare framgår att även rättens beslut i en bevakningstvist gäller mot samtliga anmärknings- berättigade. Att regeringen i avsnitt 11.5.1 föreslår att lagen om dom- stolsärenden framöver ska tillämpas vid rättens prövning talar också för ett sådant förtydligande. Den lagen saknar, till skillnad från rättegångs-

balken, uttryckliga rättskraftsregler. Den särskilda bestämmelsen om vad Prop. 2024/25:135 som gäller vid beslut i högre rätt kan då utgå. Domstolens beslut har endast

rättskraft i konkursen (9 kap. 19 §). Denna begränsning bör gälla även fortsättningsvis.

Att beslutet i en bevakningstvist gäller mot samtliga anmärknings- berättigade kan medföra problem om rätten skulle meddela olika beslut när flera anmärkningar riktats mot en och samma bevakning. Eftersom besluten inte får strida mot varandra måste rätten fatta ett enda beslut avseende varje bevakad fordran, oavsett hur många anmärkningar som riktats mot den.

Enligt lagen om domstolsärenden får endast vissa beslut som inte innebär att ärendet avslutas överklagas särskilt (37 § första stycket). Ett överklagande ska då typiskt sett göras inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet (38 § första och andra stycket).

Om det förekommer flera bevakningstvister ska tingsrätten handlägga dessa i ett ärende och bör avgöra dem samtidigt. I vissa fall kan en tvist kräva mer utredning och längre tid innan den kan avgöras. Tingsrätten ska då inte avvakta med att besluta i övriga tvister. Ett sådant beslut, som alltså inte innebär att ärendet avslutas, bör kunna överklagas särskilt. Det behövs därför en särskild bestämmelse om det i konkurslagen.

6.4	Efterbevakning

Regeringens förslag: Hanteringen av ett efterbevakningsförfarande
ska motsvara den som föreslås för bevakningsförfarandet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller har ingen invändning mot det. Stiftelsen Ackordscentralen anser att
det bör förtydligas att efterbevakning får ske fram till dess att
utdelningsförslaget har getts in.
Skälen för regeringens förslag: En borgenär som inte har bevakat sin
fordran i bevakningsförfarandet har möjlighet att i efterhand anmäla sin
fordran,	s.k. efterbevakning (9 kap. 20–22 §§ konkurslagen). Efter-
bevakning kan göras när som helst innan konkursförvaltaren upprättar ett
utdelningsförslag (se 11 kap. 7 § andra stycket). Vid ett efterbevaknings-
förfarande får en borgenär skriftligen anmäla en fordran eller yrka
förmånsrätt. En efterbevakning görs på samma sätt som en vanlig
bevakning, men den efterbevakande måste betala en efterbevakningsavgift
motsvarande tre procent av prisbasbeloppet. Efterbevakningsförfarandet
är även i övrigt uppbyggt på samma sätt som det ordinära bevaknings-
förfarandet. Det innebär att det är rätten som bestämmer bl.a. anmärk-
ningstiden och var efterbevakningshandlingarna ska hållas tillgängliga för
granskning. Rätten ansvarar även för underrättelser under förfarandet. Om
flera efterbevakningar har gjorts, ska de om möjligt handläggas gemen-
samt.
De skäl som anförs ovan till stöd för en förändrad hantering av
bevakningsförfarandet gör sig gällande även till stöd för en förändrad
hantering av efterbevakningsförfarandet. Att ansvarsfördelningen vid
efterbevakning ändras är en förutsättning för att uppnå en enhetlig		121

Prop. 2024/25:135 hantering och det finns inga särskilda moment i en efterbevakning som föranleder andra bedömningar än de som görs vad gäller bevaknings- förfarandet.

Mot denna bakgrund föreslås följande. En borgenär som vill efterbevaka en fordran ska göra det till konkursförvaltaren. Förvaltaren ska därefter se till att tillsynsmyndigheten får del av efterbevakningen, som sedan ska hållas tillgänglig för granskning hos myndigheten. Som en konsekvens av förslagen slopas tingsrättens nuvarande uppgift att överlämna efter- bevakningshandlingarna till förvaltaren. Även för anmärknings- och tvistedelen av efterbevakningsförfarandet föreslås samma ansvarsför- delning som för bevakning, bl.a. att förvaltaren bestämmer anmärk- ningstiden. Liksom hittills ska efterbevakning kunna ske innan utdelnings- förslaget har upprättats. Det finns inte behov av att ändra denna tidpunkt, något som föreslås av Stiftelsen Ackordscentralen.

I avsnitt 7.2.1 föreslås det att konkursförvaltaren framöver ska ge in utdelningsförslaget endast till tillsynsmyndigheten. Efterbevaknings- avgiften behandlas närmare i avsnitt 12.1.

7Avskrivning, utdelning och arvode

7.1Avskrivning av en konkurs

7.1.1Tillsynsmyndigheten ska besluta om avskrivning

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens uppgift att besluta om avskrivning av en konkurs. Avskrivning ska ske på ansökan av konkursförvaltaren och beslutet ska få överklagas till tingsrätten. En ansökan om avskrivning ska göras så snart det finns grund för den.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna, däribland Krono-

fogdemyndigheten, tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige (REKON) invänder mot förslaget och anser att beslut om avskrivning inte bör fattas av tillsynsmyndigheten, som endast bör ha en tillsynsfunktion.

Skälen för regeringens förslag

Avskrivning ska ske på ansökan av konkursförvaltaren

En konkurs kan avslutas genom avskrivning, utdelning, nedläggning efter frivillig uppgörelse eller fastställande av ackord. Det är tingsrätten som fattar beslut och i samband med det tar ställning till konkursförvaltarens arvode. I detta avsnitt behandlas konkurser som avslutas genom avskriv- ning.

Tingsrätten ska besluta om avskrivning av en konkurs i två situationer. Den ena är när konkursboets tillgångar inte räcker till betalning av

uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som boet har

122

fått. För en sådan avskrivning krävs i regel att gäldenären har bekräftat Prop. 2024/25:135 bouppteckningen och att konkursförvaltaren har gett in förvaltar-

berättelsen till tingsrätten (10 kap. 1 och 2 §§ konkurslagen). Den andra situationen är när ingen fordran görs gällande i konkursen och inte heller kan antas komma att göras gällande. Rätten ska då efter anmälan av förvaltaren genast skriva av konkursen. I en konkurs med bevaknings- förfarande får konkursen skrivas av först efter bevakningstidens utgång (10 kap. 3 §).

Bestämmelsen om avskrivning när tillgångarna inte räcker till för betalning av kostnader och skulder som boet har fått är utformad så att det är domstolen som ska initiera frågan och involvera konkursförvaltaren (10 kap. 1 §). I praktiken är det dock förvaltaren som initierar frågan om avskrivning. Enligt regeringens mening skapar regleringen en otydlighet när den ger flera aktörer ansvar för samma fråga. Det är dessutom tveksamt om den fyller någon funktion i praktiken. Det behov av kontroll och tillsyn som kan finnas bör inte heller komma till uttryck genom att en aktör ges rätt att vidta en åtgärd som ligger på någon annan att utföra.

Konkursförvaltaren är den som har ansvar för förvaltningen och som bäst kan avgöra när det är aktuellt att överväga om konkursen ska skrivas av enligt 10 kap. 1 §. Detta bör tydliggöras i konkurslagen. Även vid avskrivning enligt 10 kap. 3 § bör förvaltaren av samma skäl göra en ansökan, och inte som hittills en anmälan. Att det enbart är förvaltaren som kan ansöka underlättar också ett ansvarsutkrävande, om ansökan inte görs. För att säkerställa en effektiv hantering bör det också klargöras att förvaltaren ska initiera en avskrivning så snart det finns grund för det.

Tillsynsmyndigheten ska besluta om avskrivning

En fråga om avskrivning av en konkurs är för det mesta okomplicerad att handlägga och det behöver sällan göras någon mer ingående prövning. Inte heller i övrigt finns det något som motiverar att prövningen görs av tingsrätten. Det finns t.ex. inga principiella eller andra hinder mot att någon annan än domstol avslutar en konkurs. Uppgiften att avsluta en konkurs bör dock även fortsättningsvis hanteras av det allmänna och enligt regeringens mening finns det starka skäl för att uppgiften flyttas till till- synsmyndigheten.

REKON invänder mot att tillsynsmyndigheten tar över uppgiften och anser att myndigheten endast bör ha en tillsynsfunktion och inte någon beslutsfunktion. Som utvecklas närmare i avsnitt 4.2, är det emellertid inte ovanligt att en tillsynsmyndighet har både besluts- och tillsynsfunktioner. Regeringens bedömning är att tillsynsmyndigheten för konkurser har goda förutsättningar att ansvara för beslut om avskrivning av konkurs. Att myndigheten även utövar tillsyn är inte något som hindrar detta. För att tillgodose enskildas rätt till domstolsprövning bör tillsynsmyndighetens beslut om avskrivning kunna överklagas till tingsrätten (se vidare avsnitt 11.3 om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut).

123

Prop. 2024/25:135 7.1.2		Beslut om arvode

	Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens
	uppgift att i en avskrivningskonkurs bestämma konkursförvaltarens
	arvode, kostnadsersättning och ersättning för sådana kostnader för för-
	säljning av fast egendom som ska betalas av staten. Konkurs-
	förvaltarens ansökan om arvode och annan ersättning ska ges in till
	tillsynsmyndigheten.
	Tillsynsmyndighetens beslut ska få överklagas till tingsrätten.

	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna, däribland Dom-
	stolsverket, Kronofogdemyndigheten, Landsorganisationen i Sverige
	(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Almi Företags-
	partner AB, tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.
	Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige (REKON) och
	Handelshögskolan vid Karlstads universitet (Akademien för insolvensrätt)
	anser att det är principiellt felaktigt att tillsynsmyndigheten både ska utöva
	tillsyn och besluta om förvaltarens arvode. Handelshögskolan har dock
	ingen invändning mot att tillsynsmyndigheten fattar beslut i s.k. taxe-
	konkurser. Uppsala universitet (Juridiska fakultetsnämnden) anför bl.a. att
	tillsynsmyndigheten saknar nödvändig kompetens för att fatta beslut i
	fråga om arvode. Sveriges advokatsamfund och Stiftelsen Ackords-
	centralen anser att frågan om arvode ska prövas av domstol som första
	instans i de fall tillsynsmyndigheten anser att det av förvaltaren begärda
	arvodet ska sättas ned.
	Skälen för regeringens förslag: När en konkurs avslutas ska konkurs-
	förvaltaren ge in en arvodesframställan och en arbetsredogörelse till dom-
	stolen, som sedan bestämmer arvodet (14 kap. 4 och 6 §§ konkurslagen).
	Arvodet ska utgöra en skälig ersättning för uppdraget, med hänsyn till det
	arbete som det har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har
	utförts samt boets omfattning. Om konkursen skrivs av på grund av
	otillräckliga tillgångar, ska tingsrätten samtidigt med arvodet besluta om
	förvaltarens ersättning för kostnader (14 kap. 14 §). Tillsynsmyndigheten
	ska höras över anspråken (14 kap. 10 och 14 §§).
	När en konkurs skrivs av på grund av att tillgångarna är otillräckliga, ska
	rätten bestämma arvodet till förvaltaren enligt en taxa som årligen fast-
	ställs av Domstolsverket utifrån en timkostnadsnorm som beslutas av
	regeringen	(14 kap. 4 § tredje stycket konkurslagen, 44 § konkurs-
	förordningen och DVFS 2024:22). Taxebeloppet får överskridas om kon-
	kursen har krävt avsevärt mer arbete än normalt och då endast när skälig

	ersättning överstiger taxan med minst hälften. Taxan får underskridas
	endast om förvaltaren varit vårdslös, försumlig eller visat oskicklighet vid
	utförandet av uppdraget. Utöver ersättning för konkursförvaltarens arbete
	ingår i taxan även viss ersättning för tidsspillan och allmänna kontors-
	kostnader (3–5 §§ DVFS 2024:22).
	Om en konkurs skrivs av på grund av att ingen fordran görs gällande och
	inte heller kan antas komma att göras gällande, bestäms ett skäligt arvode
	utan tillämpning av någon taxa.
	Som föreslås i avsnitt 7.1.1 ska tillsynsmyndigheten, och inte tings-
124	rätten, besluta om avskrivning av en konkurs. Om tillsynsmyndigheten
124

även beslutar om arvodet kan avskrivnings- och arvodeshanteringen hållas samman hos en och samma myndighet vilket bidrar till en effektiv och ändamålsenlig handläggning. Starka skäl talar därmed för att tillsyns- myndigheten ska besluta även om arvodet.

Några remissinstanser, däribland Uppsala universitet, ifrågasätter om Kronofogdemyndigheten har den kompetens som krävs för att fatta beslut i dessa frågor och uttrycker bl.a. en osäkerhet om myndigheten har till- räckliga möjligheter att rekrytera kompetent personal.

Som regeringen anför i avsnitt 4.2 har Kronofogdemyndigheten emellertid en väl fungerande organisation för att hantera ärenden och lång erfarenhet av att handlägga insolvensrättsliga frågor. Myndigheten har också, i egenskap av tillsynsmyndighet, insyn i den enskilda konkursen och ett stort kunnande på det konkursrättsliga området. Krono- fogdemyndigheten har enligt regeringens mening goda förutsättningar att ta över beslutsfattandet i dessa frågor under konkursförfarandet. Samtidigt är det viktigt att myndigheten, vid en utökad roll, ser till att beslutsfattandet motsvarar högt ställda krav på kvalitet och förtroende hos parter och allmänheten.

Sveriges advokatsamfund och Stiftelsen Ackordscentralen anser att be- dömningen av arvodet, i de fall tillsynsmyndigheten invänder mot det yrkade beloppet eller det är tvistigt på grund av att någon annan har invänt mot det, är en sådan uppgift som lämpligen bör hanteras av tingsrätten.

Att pröva konkursförvaltarens arvode i en avskrivningskonkurs kan dock inte sägas vara en typisk domstolsuppgift. Det är inte en prövning som normalt sett är särskilt svår. I avskrivningskonkurser handlar det som utgångspunkt om s.k. taxebeslut och om att ta ställning till om det finns skäl att frångå taxan. Sådana bedömningar får tillsynsmyndigheten anses väl lämpad att göra med hänsyn till myndighetens erfarenhet av konkurs- rättsliga frågor och vana att bedöma arvodesfrågor. Det gäller även när myndigheten inte delar konkursförvaltarens uppfattning i arvodesfrågan.

Att tillsynsmyndigheten beslutar om arvode, i stället för att enbart höras inför tingsrättens beslut, leder till ett enklare och snabbare förfarande än det nuvarande. Förutsättningarna för enhetlighet och förutsebarhet över hela landet i arvodesprövningen kan också förbättras. En ordning där till- synsmyndigheten beslutar i första instans följt av en kontradiktorisk process efter ett överklagande skulle dessutom motsvara det som gäller på många andra områden.

Några remissinstanser invänder av principiella skäl mot att tillsyns- myndigheten både utövar tillsyn och fattar beslut. REKON anser exempelvis att tillsynsmyndigheten inte ska ha någon direkt eller indirekt inblandning i den verksamhet som ska granskas för att tillsynen ska kunna utövas på ett rättssäkert och trovärdigt sätt. Även Handelshögskolan vid Karlstads universitet anser att det är av vikt för systemets trovärdighet att rollerna hålls åtskilda.

Regeringen konstaterar att Kronofogdemyndigheten, som alla myndigheter, ska säkerställa en rättssäker handläggning i enligt med bl.a. regeringsformen och förvaltningslagen (2017:900) (se även förordningen [2016:1333] med instruktion för Kronofogdemyndigheten). Det framgår dessutom av rättspraxis att arvodesbeslut inte ska användas som ett generellt tillsynsverktyg (se bl.a. NJA 2014 s. 798 och NJA 2016 s. 1186). Regeringens bedömning är att det inte finns anledning att befara att

Prop. 2024/25:135

125

Prop. 2024/25:135 konkursförfarandets legitimitet skulle riskeras om tillsynsmyndigheten tar över beslutsfattandet i vissa konkursfrågor.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att tillsynsmyndigheten ska fatta beslut om arvode i samtliga avskrivningskonkurser och att konkurs- förvaltaren därmed ska ge in sitt arvodesyrkande till tillsynsmyndigheten i stället för till tingsrätten. Som en konsekvens kommer tillsyns- myndigheten även att besluta om förvaltarens kostnadsersättning och ersättning för kostnader som förvaltaren har haft för försäljning av fast egendom och som ska betalas av staten (14 kap. 2 § andra stycket konkurslagen). Ett yrkande om arvode och annan ersättning bör framställas i en ansökan.

Tillsynsmyndigheten beslut om arvode och kostnadsersättning bör få överklagas till tingsrätten. Förvaltaren kommer därmed att ha möjlighet till domstolsprövning, om han eller hon är missnöjd med tillsynsmyndighetens beslut. Detta bidrar till att förfarandet är rättssäkert. REKON framför att det finns en risk för att den omständigheten att ett beslut redan är fattat av tillsynsmyndigheten skapar en högre tröskel för förvaltaren att få igenom sina argument inför domstol. Det finns dock inga faktiska belägg för att så skulle vara fallet. Att domstolen överprövar tillsynsmyndighetens beslut, i stället för som nu fattar beslutet, sätter inte förvaltaren i ett sämre läge. Genom att förvaltaren kan överklaga skapas i stället ett förfarande med prövning i flera instanser, vilket ger förutsättningar för ett fylligare underlag och ökade möjligheter för förvaltaren att motivera sig.

Det är värt att betona att reformen tar sikte på vem som gör prövningen och inte reglerna om arvodets storlek. Dessa regler och den rättspraxis som finns om förvaltararvode gäller på samma sätt även för tillsynsmyndig- heten. Regeringen avser dock att fortsatt följa frågan.

7.2Utdelning i en konkurs

7.2.1Beslut om utdelning och arvode

Regeringens förslag: Konkursförvaltaren ska ge in utdelningsförslaget tillsammans med förvaltningsredogörelsen och arvodesansökan till tillsynsmyndigheten, som sedan ska kungöra utdelningsförslaget. Tillsynsmyndigheten ska i regel fastställa utdelningen enligt förslaget och besluta om arvodet. Beslutet ska få överklagas till tingsrätten.

Om det görs invändningar mot utdelningsförslaget ska dock tings- rätten som första instans pröva frågan om utdelning och då även konkursförvaltarens arvode. Tillsynsmyndigheten ska i ett sådant fall med ett eget yttrande överlämna utdelningsförslaget och arvodes- ansökan till rätten.

Motsvarande ordning ska gälla vid efterutdelning.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna, däribland Krono-

fogdemyndigheten och Tjänstemännens centralorganisation (TCO), till- styrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Vissa remiss-

126

instanser framför invändningar av samma karaktär som i avsnitt 7.1.1 och Prop. 2024/25:135 7.1.2.

Skälen för regeringens förslag

Den hittillsvarande regleringen

Det övergripande målet med konkursreglerna är att konkursborgenärerna ska få så hög utdelning på sina fordringar som möjligt. Konkursboets medel, som återstår efter betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har fått, ska därför delas ut till konkursborgenärerna (11 kap. 1 § konkurslagen). Konkursförvaltaren ska i en sådan situation upprätta ett förslag till utdelning och skicka utdelningsförslaget, tillsammans med en förvaltningsredogörelse, till tingsrätten och tillsyns- myndigheten (11 kap. 4 och 5 §§). Efter att tillsynsmyndighetens utlåtande har kommit in ska tingsrätten kungöra att ett utdelningsförslag har upp- rättats. Utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen ska hållas till- gängliga hos tingsrätten och tillsynsmyndigheten (11 kap. 6 § första och andra styckena).

Den som vill invända mot utdelningsförslaget ska göra det hos tings- rätten senast den dag som anges i kungörelsen (11 kap. 6 § tredje stycket). Alla vars rätt berörs har rätt att framställa invändning.

Tingsrätten fastställer efter fristens utgång utdelningsförslaget, förutsatt att det inte genom invändning eller på något annat sätt framgår att förslaget innehåller fel eller brister som inverkar på någons rätt (11 kap. 7 §). En invändning ska dock prövas endast om den kan föranleda ändring av utdelningen till en eller flera borgenärer. Om tingsrätten anser att utdelningsförslaget inte ska fastställas, ska konkursförvaltaren och den som skulle drabbas av en ändring normalt få tillfälle att yttra sig (11 kap. 8 §).

I en utdelningskonkurs ska konkursförvaltaren ge in sin framställan om arvode till tingsrätten, som bestämmer arvodet (14 kap. 4 och 6 §§). Till skillnad från i flertalet avskrivningskonkurser tillämpas inte någon taxa för förvaltararvodet utan en skälig ersättning bestäms i den enskilda konkursen. Förvaltarens arvode får inte bestämmas till ett högre belopp än som kan anses utgöra skälig ersättning med hänsyn till det arbete som upp- draget har krävt, den omsorg och skicklighet som det har utförts med och boets omfattning (14 kap. 4 § andra stycket). Rätten ska inhämta ett yttrande från tillsynsmyndigheten innan arvodet prövas och ge gäldenären och de borgenärer som begärt det tillfälle att yttra sig i arvodesfrågan (14 kap. 8 §).

Om medel i en konkurs blir tillgängliga efter det att ett utdelningsförslag har upprättats, ska efterutdelning ske. I vissa fall kan ett utdelningsförslag behöva tas fram och då tillämpas i huvudsak reglerna för ordinär utdelning (11 kap. 19 och 20 §§). I andra fall kan det ske en s.k. formlös efterutdel- ning (11 kap. 21 §, se avsnitt 10.4). Vid efterutdelning ska tingsrätten besluta om konkursförvaltarens arvode (14 kap. 9 och 10 §§).

127

Prop. 2024/25:135

128

Tillsynsmyndigheten ska besluta om utdelning och arvode när utdelningsfrågan inte är tvistig

Tingsrätten beslutar i regel samtidigt om utdelning i konkursen och om konkursförvaltarens arvode (14 kap. 9 § konkurslagen). Om flera myndigheter skulle dela på beslutsfattandet i arvodes- och utdelnings- frågorna skulle dessa behöva samordna sina beslut både tidsmässigt och materiellt. En sådan hantering riskerar att bli ineffektiv och omständlig och bör därför undvikas. Som utgångspunkt bör det därför vara en och samma myndighet som beslutar i både arvodes- och utdelningsfrågan.

Vissa remissinstanser framför motsvarande invändningar här som beträffande beslut om arvode i avskrivningskonkurser, se avsnitt 7.1.2. Regeringens bedömning är emellertid också för dessa beslut att Krono- fogdemyndigheten har goda förutsättningar för att kunna ta över besluts- fattandet från tingsrätterna även i utdelningskonkurser när utdelnings- förslaget inte är tvistigt. Kronofogdemyndigheten har mycket stor erfaren- het på området och är den enda myndigheten i landet som har överblick över konkurserna i stort och arvoden, över förvaltarkollektivet och enskilda förvaltare i olika konkurser. Kronofogdemyndigheten kommer dessutom nu att bli den enda utomstående aktören som följer konkursen från början till slut. Regeringen har genom åren tillfört fler och fler besluts- uppgifter till myndigheten som har upparbetat en väl fungerande organisation för hantering av konkursärenden.

En flytt av uppgiften att meddela beslut i utdelningskonkurser till tillsynsmyndigheten är också väl förenlig med det arbete med att renodla domstolarnas arbetsuppgifter till sådant som motiveras av deras funktion och kompetens som har bedrivits under en längre tid i Sverige. Om en fråga inte är av sådan karaktär att en domstolsprövning i första instans är nödvändig, är utgångspunkten att den ska flyttas från domstol (jfr prop. 2017/18:15 s. 23).

Det är ovanligt att någon invänder mot konkursförvaltarens utdelnings- förslag, vilket innebär att utdelningsförslaget oftast fastställs utan ändring. Även om beslutsmyndigheten i viss utsträckning självmant ska pröva om förslaget är korrekt (11 kap. 7 § och prop. 1986/87:90 s. 330–333), är den prövningen inte av sådan art att den behöver göras av domstol. Att flytta hanteringen av denna fråga till tillsynsmyndigheten bidrar till ett snabbare och billigare förfarande utan att kvaliteten kan anses bli lidande. De skäl som redogörs för i avsnitt 7.1.2 till stöd för att tillsynsmyndigheten ska ta över uppgiften att besluta om konkursförvaltarens arvode i en avskrivningskonkurs gör sig gällande även vid bedömningen av om myndigheten bör besluta om förvaltarens arvode i en utdelningskonkurs.

Vissa kritiska remissinstanser pekar på att tingsrättens bedömning ibland skiljer sig från tillsynsmyndighetens och ifrågasätter myndighetens kompetens. Att tingsrättens och tillsynsmyndighetens bedömningar skiljer sig åt i vissa fall är emellertid inte i sig något anmärkningsvärt och utgör inte något hinder mot att tillsynsmyndigheten ges beslutanderätt i frågorna. Att en domstol inte i samtliga fall delar en beslutsmyndighets uppfattning i en fråga är vare sig konstigt eller ovanligt. Det kan konstateras att det endast är en mindre andel fall där tillsynsmyndigheten invänder mot förvaltarens yrkade arvode. Enligt Kronofogdemyndig- hetens årsredovisning för 2024 skedde det i enbart i tre procent av de

avslutade fallen det året. Domstolarna delade tillsynsmyndighetens uppfattning helt eller delvis i 79 procent av fallen. I praktiken innebär en förändrad rollfördelning enbart att tillsynsmyndigheten fattar beslut i arvodesfrågan i stället för att yttra sig. En prövning av tingsrätten kommer även fortsättningsvis att kunna åstadkommas genom ett överklagande. Detta bidrar också till ett rättssäkert förfarande.

Precis som beträffande avskrivningskonkurser anser regeringen att det inte är lämpligt att myndighetens uppfattning i sak om utgången i ärendet ska avgöra om myndigheten ska ansvara för beslutet eller inte. Att tillsynsmyndigheten kan ha en uppfattning om ett arvodes storlek som avviker från det förvaltaren begärt utgör alltså inte hinder mot att myndigheten ges beslutanderätt.

Det kan inträffa att gäldenären eller en borgenär invänder mot konkurs- förvaltarens arvodesyrkande. Frågan blir då tvistig. Det förhållandet att ett ärende är tvistigt medför dock inte med någon automatik att prövningen blir mer komplicerad eller av någon annan anledning måste ske i domstol. Som anges i avsnitt 4.2 är det inte ovanligt att förvaltningsmyndigheter får beslutskompetens även i frågor som är tvistiga.

Den sakprövning i arvodesfrågan som ska göras är i grunden densamma oavsett om någon invändning mot arvodet görs eller inte. Att låta beslutsordningen av arvodesfrågan göras beroende av om en invändning framställs mot arvodesyrkandet eller inte framstår både som ineffektivt och oförutsebart. Tillsynsmyndigheten får anses ha goda förutsättningar att handlägga frågan även när flera enskilda är inblandade. Förhållandena är redan sådana att ett sammanträde endast undantagsvis hålls i arvodes- frågan.

Genom de förändringar som nu föreslås kommer tingsrätten inte längre att följa hela konkursen. Det framstår som naturligt att tingsrätten då inte heller ska behöva involveras för att pröva arvodesfrågor annat än vid överklagande.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att tillsynsmyndigheten ska ta över uppgiften att fastställa otvistiga utdelningsförslag och i samband därmed besluta om konkursförvaltarens arvode, även när den senare frågan är tvistig. Tillsynsmyndighetens beslut bör få överklagas till domstol (se närmare avsnitt 11.3 om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut).

Den situation som återstår att behandla är när utdelningsförslaget är tvistigt, dvs. när invändning görs mot förslaget. Stiftelsen Ackords- centralen och Sveriges advokatsamfund delar bedömningen i promemorian att tillsynsmyndigheten inte ska fatta beslut i sådana frågor. Hudiksvalls tingsrätt anser tvärtom att även tvistiga utdelningsförslag bör hanteras av tillsynsmyndigheten och att domstolens arbete bör begränsas till svårare fall.

I konkurser utan bevakningsförfarande är det många gånger först i samband med utdelningsförfarandet som en borgenär gör invändning mot andra borgenärers fordringar. De ställningstaganden som kan behöva göras i en utdelningstvist är vilka fordringar som kan göras gällande i kon- kursen och till vilken förmånsrätt, dvs. vilken rätt som borgenärer har till utdelning. Prövningen har därmed likheter med den prövning som domstolen även fortsättningsvis ska göra i ett bevakningsförfarande (se avsnitt 6.3.3) och kan alltså tidvis vara så komplicerad och ha en så ut- präglad karaktär av tvistlösning att den typiskt sett är en domstolsuppgift.

Prop. 2024/25:135

129

Prop. 2024/25:135 Regeringen anser därmed att tvistiga utdelningsförslag är just en sådan fråga som även fortsättningsvis bör hanteras av tingsrätt som första in- stans. Eftersom frågor om utdelning och arvode är så nära samman- hängande bör då också arvodesfrågan hanteras av tingsrätten.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen därmed att tillsynsmyndigheten ska ta över uppgiften att fastställa otvistiga utdelningsförslag och i sam- band därmed besluta om konkursförvaltarens arvode, även när den senare frågan är tvistig. Tillsynsmyndighetens beslut bör få överklagas till domstol. Tvistiga utdelningsförslag och arvodesfrågan i samband därmed bör även fortsättningsvis hanteras av tingsrätten.

Hanteringen av utdelningsförslaget och arvodesansökan

Eftersom tillsynsmyndigheten föreslås besluta om arvodet och om utdel- ningen när den senare frågan inte är tvistig är det också tillsyns- myndigheten som behöver ha tillgång till konkursförvaltarens handlingar som underlag för sitt beslut. Förvaltaren bör därför ge in både utdelnings- förslaget och arvodesansökan endast till tillsynsmyndigheten. Tillsyns- myndigheten bör då också ansvara för att kungöra utdelningsförslaget och hålla handlingarna tillgängliga för de som önskar ta del av dem.

När utdelningsförslaget är tvistigt, och frågorna alltså ska prövas av tingsrätten, kommer domstolen visserligen behöva få del av förslaget och arvodesansökan. Många gånger är det dock först efter kungörandet som det kan konstateras om utdelningsfrågan är tvistig. Det bör därför vara tillsynsmyndigheten som tar ställning till frågans tvistighet och i så fall överlämnar frågan till tingsrätten med ett eget yttrande. Att handlingarna alltid ges in till tillsynsmyndigheten skapar en enhetlig handläggnings- ordning och möjliggör ett samlat ansvar för kungörandet av utdelnings- förslagen. Det möjliggör också en snabbare handläggning i tingsrätten, eftersom domstolen då inte behöver inhämta tillsynsmyndighetens yttrande särskilt.

Efterutdelning

I vissa fall kan det bli aktuellt med efterutdelning. Om det i en sådan situation är oklart hur medlen ska fördelas behöver konkursförvaltaren ta fram ett efterutdelningsförslag. De skäl som talar för att utdelningsförslag och arvodesansökan ska ges in till tillsynsmyndigheten gör sig gällande även i vid sådan efterutdelning. Samma ansvarsfördelning bör därför gälla i den situationen.

7.2.2Förskottsbetalning av utdelningsmedel

Regeringens förslag: Om konkursförvaltaren beslutar att inte ge förskottsbetalning med begärt belopp ska beslutet få överklagas till tingsrätten.

	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot
	det.
	Skälen för	regeringens förslag:	En förskottsbetalning	av
130	utdelningsmedel	kan göras självmant av	konkursförvaltaren eller	på

begäran av en borgenär. För en fordran med förmånsrätt ska förskotts- Prop. 2024/25:135 betalning komma till stånd om det lämpligen kan ske. För en fordran utan

förmånsrätt ska förskottsbetalning göras om det är uppenbart att tillgångarna räcker till betalning av tio procent av sådana fordringar och det inte finns särskilda skäl mot det. Det måste också kunna antas att utdelning kommer att belöpa på den aktuella fordran, som inte heller får vara beroende av villkor eller vara tvistig. När det finns en bevaknings- skyldighet får förskottsbetalning ske endast till en borgenär som har bevakat sin fordran i konkursen (se 11 kap. 14–17 §§ konkurslagen).

En utgångspunkt vid de överväganden som görs för övriga förslag är att den aktör i processen som har ansvar för att handlägga en fråga också bör vara den som fattar beslut. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning för frågan om förskottsbetalning. Förvaltaren bör därför vara den som beslutar om att bevilja förskottsbetalning eller att helt eller delvis vägra sådan betalning. För att säkerställa ett rättssäkert förfarande bör det finnas en möjlighet att få beslutet överprövat. Enligt den hittillsvarande regleringen kan borgenären hänskjuta frågan till domstol, om förvaltaren vägrar förskottsbetalning med begärt belopp (se 11 kap. 17 §). På mot- svarande sätt som beträffande förvaltarens beslut att avslå en begäran om att någon annan än gäldenären ska bekräfta bouppteckningen bör institutet hänskjutande ersättas med en möjlighet att överklaga förvaltarens beslut att vägra förskottsbetalning till domstol (jfr avsnitt 5.2.2).

7.2.3Ingivande av slutanmälan

Regeringens förslag: När konkursförvaltaren har betalat ut utdelningsmedel till borgenärerna ska han eller hon anmäla det till tillsynsmyndigheten, men inte längre till tingsrätten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot

det.

Skälen för regeringens förslag: När rättens beslut om att fastställa utdelningen och om förvaltararvodet har fått laga kraft ska konkursförval- taren snarast betala ut utdelningsmedel till borgenärerna. I ett fåtal fall råder det dock ett utbetalningsförbud. Till exempel får förvaltaren inte betala ut medel i fråga om en tvistig fordran innan den har fastställts av domstol. När utbetalning har gjorts ska förvaltaren anmäla det till tingsrätten och tillsynsmyndigheten (11 kap. 9 och 10 §§ konkurslagen). Anmälningsskyldigheten gäller också när formlös utdelning har gjorts (11 kap. 21 §).

För att tillsynsmyndigheten ska kunna fullgöra sin tillsynsuppgift bör konkursförvaltaren även fortsättningsvis anmäla till myndigheten att ut- betalning av utdelningsmedel har gjorts. Däremot finns det inte något skäl till att tingsrätten ska få del av en sådan anmälan. Regeringen föreslår därför att konkursförvaltarens anmälan endast ska ges in till tillsyns- myndigheten.

131

Prop. 2024/25:135 7.2.4

Redovisning efter avslutad konkurs

Regeringens förslag: Efter avslutad konkurs ska konkursförvaltaren till tillsynsmyndigheten lämna en redovisning av medelsförvaltningen så snart det inte längre finns några av boets medel kvar insatta hos ett kreditinstitut. Förvaltaren ska fram till dess lämna en årlig redovisning inom tre månader från utgången av varje kalenderår.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot

dem.

Skälen för regeringens förslag: För att möjliggöra en effektiv och ändamålsenlig tillsyn är det viktigt med tydliga regler om medels- kontrollen. I 7 kap. 21 § konkurslagen regleras det fallet att konkursen avslutats och det finns medel kvar i boet som borgenärerna ska lyfta. Så länge sådana medel finns kvar på konto i en bank eller ett kredit- marknadsföretag (kreditinstitut med ett gemensamt ord) ska kon- kursförvaltaren lämna en ekonomisk redovisning motsvarande den som sker i halvårsberättelserna. Detta uttrycks i bestämmelsen så att förvaltaren inom en månad från utgången av varje kalenderår ska lämna redovisningen till tillsynsmyndigheten. När några medel inte längre finns att lyfta ska en anmälan göras till myndigheten.

Det finns inte skäl att förändra ordningen att konkursförvaltaren ska redovisa medelsförvaltningen efter avslutad konkurs till tillsyns- myndigheten. Däremot bör skyldigheten uttryckas så att förvaltaren ska lämna en redovisning så snart det inte längre finns insatta pengar och dess- förinnan vid utgången av varje kalenderår. Förslaget syftar till att tydlig- göra redovisningsskyldigheten och innebär inte någon ändring i sak. Det är lämpligt att även tydliggöra att en redovisning ska göras så snart alla medel utbetalats. En redovisning bör även fortsättningsvis göras till- sammans med en slutanmälan (se även avsnitt 7.2.3 om den därtill sammanhängande slutanmälan vid utdelning).

Tiden för en borgenär att göra anspråk på utdelningsmedel är numera endast ett år (se 11 kap. 12 § och prop. 2020/21:148 s. 87). Det innebär att det i de flesta fall inte ska dröja mer än ett drygt år från konkursens avslutande till dess att insatta medel kan betalas ut till någon berättigad. Det kan dock fortfarande förekomma att utbetalning dröjer mer än så, varför det finns skäl för att förvaltaren även fortsättningsvis ska göra en årlig delredovisning. Med anledning av den förkortade fristen att göra anspråk på medel bör tiden för när en sådan årlig redovisning ska lämnas förlängas något, i syfte att undvika att den årliga redovisningen lämnas strax före slutanmälan. En årlig redovisning bör därför lämnas inom tre månader från utgången av det gångna kalenderåret och endast om en slutanmälan då inte redan har lämnats.

I de fall bestämmelsen om redovisning av medelsförvaltningen efter avslutad konkurs tillämpas har konkursförvaltaren redan lämnat en ekonomisk redovisning för hela konkursen i slutredovisningen. För att undvika att redovisningen enligt 7 kap. 21 § ska avse samma period som slutredovisningen eller en därefter lämnad årlig redovisning bör detta framgå av paragrafen.

132

7.3

Vissa ytterligare frågor om arvode

Prop. 2024/25:135

7.3.1Förskott på arvode

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens uppgift att besluta om förskott på konkursförvaltarens arvode. Beslutet ska få överklagas till tingsrätten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget

eller har ingen invändning mot det. Vissa remissinstanser framför mots- varande invändningar här som beträffande beslut om arvode i av- skrivningskonkurser, se avsnitt 7.1.2.

Skälen för regeringens förslag: Tingsrätten får tillerkänna konkurs- förvaltaren ett skäligt belopp i förskott innan slutligt arvode bestäms, om det är rimligt med hänsyn till omfattningen av det arbete som uppdraget har medfört, den tid som konkursen har pågått och beräknas pågå samt övriga förhållanden. Rätten ska inhämta tillsynsmyndighetens yttrande i förskottsfrågan (14 kap. 12 § konkurslagen). Enligt uttalanden i lag- förarbetena bör förskott beslutas endast i mer omfattande konkurser och då konkursen beräknas pågå under ytterligare så lång tid att det framstår som obilligt att kräva att förvaltaren ska behöva invänta konkursens slut innan han eller hon får betalt (prop. 1986/87:90 s. 384).

Enligt regeringens mening är det tydligt att förfarandet vinner i effektivitet och enkelhet om tillsynsmyndigheten kan besluta om förskottsarvode. I det förändrade förfarande som nu föreslås kommer tillsynsmyndigheten, till skillnad från tingsrätten, att ha insyn i konkursen medan den pågår. Som anförs i avsnitt 7.1.2 och 7.2.1 får tillsynsmyndig- heten anses vara lämpad att pröva arvodesfrågor även när myndigheten kommit fram till att det yrkade beloppet bör sättas ned. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att tillsynsmyndigheten ska fatta beslut i fråga om förskott på arvode och att förvaltaren ska ge in sin ansökan om arvode till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten beslut bör kunna överklagas till tingsrätten (se närmare avsnitt 11.3 om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut).

7.3.2Särskilt arvode

Regeringens förslag: För bestämmande av särskilt arvode för viss egendom som begärs i samband med att förvaltarens uppdrag avslutas ska samma handläggnings- och beslutsordning gälla som för bestäm- mandet av konkursförvaltarens slutliga arvode. Ansökan med bifogad rättsägarförteckning ska därmed ges in till tillsynsmyndigheten.

Även en ansökan som endast avser ett särskilt arvode ska ges in till och prövas av tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndighetens beslut ska få överklagas till tingsrätten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen

eller har ingen invändning mot dem. Vissa remissinstanser framför mot-

133

Prop. 2024/25:135 svarande invändningar här som beträffande beslut om arvode i av- skrivningskonkurser, se avsnitt 7.1.2.

Skälen för regeringens förslag

Hanteringen av särskilt arvode i samband med att slutligt arvode begärs

Konkursförvaltarens arvode ska som utgångspunkt bestämmas till ett visst belopp i ett för allt (se 14 kap. 5 § konkurslagen). Detta gäller inte om ett särskilt arvode behöver beräknas för egendom som det gäller särskild förmånsrätt i (14 kap. 18 §). Om det finns anledning att bestämma ett särskilt arvode för viss egendom ska förvaltaren ge in en s.k. rättsägarförteckning till tingsrätten (14 kap. 6 § tredje stycket). Det är en förteckning över de kända rättsägare som har särskild förmånsrätt i egendomen. Det vanligaste är att konkursförvaltaren, i samband med att han eller hon avslutar sitt uppdrag, i sin ansökan om slutligt arvode också begär att få ett särskilt arvode för viss egendom.

Enligt regeringens mening finns det inte skäl att för särskilt arvode göra någon annan bedömning än för arvodesfrågor i övrigt. Det framstår som rimligt att ett särskilt arvode som begärs tillsammans med ett slutligt arvode behandlas och prövas av tillsynsmyndigheten enligt den ordning som föreslås i avsnitt 7.1.2 och 7.2.1. Tillsynsmyndigheten beslut bör kunna överklagas till tingsrätten (se vidare avsnitt 11.3 om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut).

Hantering av en begäran om särskilt arvode under konkursen

Det finns också en möjlighet för konkursförvaltaren att redan tidigare under konkursförfarandet ge in en ansökan till rätten som endast avser att ett särskilt arvode ska bestämmas för viss egendom (14 kap. 7 § konkurslagen). Vid prövningen av ett sådant arvode tillämpas de grunder för arvodesberäkningen som gäller för arvode i övrigt.

I enlighet med regeringens bedömning i fråga om hanteringen av både slutligt förvaltararvode och förskott på arvode bör det vara tillsyns- myndigheten som prövar även en begäran om särskilt arvode under en pågående konkurs. Tillsynsmyndigheten beslut i fråga om konkurs- förvaltarens särskilda arvode bör kunna överklagas till tingsrätten (se vidare avsnitt 11.3 om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut).

Som en konsekvens av förslaget bör konkursförvaltaren inte längre ge in rättsägarförteckningen till tingsrätten utan i stället enbart till tillsyns- myndigheten.

7.3.3Lyftning av arvode

Regeringens förslag: Bestämmelsen om att konkursförvaltaren inte får lyfta sitt arvode förrän han eller hon har gett in sin slutredovisning ska tas bort. Det innebär att även ett särskilt arvode som bestämts i särskild ordning ska få lyftas när arvodesbeslutet har fått laga kraft.

Konkursförvaltaren ska ha rätt till den ränta som har upplupit på medel som har avsatts för arvodet från den dag då slutredovisningen lämnades in till tillsynsmyndigheten.

134

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.	Prop. 2024/25:135
Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot
dem.
Skälen för regeringens förslag
Reglerna om verkställighet av beslut om arvode ska förenklas
Om det finns tillräckligt med tillgångar i boet kan konkursförvaltaren lyfta
arvodet ur boet (se 14 kap. 2 § första stycket konkurslagen). Även om det
finns medel i boet gäller dock att förvaltaren inte får lyfta arvodet förrän
han eller hon har gett in slutredovisningen (14 kap. 11 §). Syftet med detta
är att avgivandet av slutredovisningen ska påskyndas (prop. 2002/03:112
s. 6). Arvodesbeslutet måste i regel ha fått laga kraft för att förvaltaren ska
få lyfta arvodet (16 kap. 4 § andra stycket 1).
Begränsningen när det gäller lyftning av arvode gäller även om det
beslutas om särskilt arvode redan under konkursen. Förvaltaren måste
alltså vänta till dess att slutredovisningen ges in innan han eller hon kan
lyfta ett särskilt arvode. Prövningen av särskilt arvode sker enligt samma
grunder som den slutliga arvodesprövningen och innebär alltså en
fullständig och slutlig prövning av konkursförvaltarens arvodesyrkande
såvitt avser det arbete som belöper på den berörda egendomen. Den
arvodesprövning som sedan görs i samband med att konkursen avslutas
kan inte påverka arvodet i den del som redan har fastställts. Det finns
därför goda skäl för att konkursförvaltaren inte ska behöva avvakta
slutredovisningen för att få lyfta särskilt arvode.
Frånsett de fall då arvode bestäms särskilt förekommer det inte att
arvode bestäms innan slutredovisning har lämnats in. Det saknas därför
skäl att behålla kravet på att slutredovisning måste ha getts in för att
lyftning ska kunna ske.
I dag regleras frågor om giltigheten av beslut om arvode och kostnads-
ersättning till konkursförvaltaren och förvaltarens rätt att lyfta medel ur
boet på olika ställen i konkurslagen. Eftersom beslut i arvodes- och ersätt-
ningsfrågor inte längre enbart ska fattas av tingsrätten och för att underlätta
tillämpningen bör reglerna samlas i 14 kap., som reglerar konkurs-
kostnader. Beslut om arvode och kostnadsersättning bör gå i verkställighet
när de har fått laga kraft medan beslut om förskott bör gälla omedelbart
(jfr prop. 1986/87:90 s. 404 och 405).
Rätten till upplupen ränta
När utdelningsmedel betalas ut till en borgenär har denne rätt också till
den ränta som har upplupit på medlen från den dag utdelningsförslaget
upprättades (11 kap. 13 § konkurslagen). I rättspraxis har det ansetts att en
motsvarande ordning bör gälla för konkursförvaltaren, som därmed ska
tillgodoräknas den ränta som har upplupit på medel som avsatts för arvodet
från dagen för slutredovisningen (se rättsfallet NJA 1992 s. 887). Det finns
ingen anledning att ändra denna ordning. Det bör dock införas en särskild
bestämmelse med den innebörden.
	135

Prop. 2024/25:135 8

Ackord

8.1Nedläggning av en konkurs efter frivillig överenskommelse

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens uppgifter att besluta om nedläggning av en konkurs efter frivillig överenskommelse, kungöra beslutet och bestämma konkursförvaltarens arvode.

Tillsynsmyndighetens beslut ska få överklagas till tingsrätten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen

eller har ingen invändning mot dem. Rekonstruktör- och konkurs- förvaltarkollegiet i Sverige (REKON) och Handelshögskolan vid Karlstads universitet (Akademien för insolvensrätt) invänder mot att tillsynsmyndigheten tar över uppgiften att besluta om nedläggning av konkurs och arvode. Handelshögskolan framför att myndigheten endast bör ha en tillsynsfunktion. Uppsala universitet (Juridiska fakultets- nämnden) invänder mot att tillsynsmyndigheten ska fatta beslut om arvode.

Skälen för regeringens förslag: I flertalet fall avslutas en konkurs genom avskrivning eller efter utdelning. Regeringens förslag om vem som i dessa fall ska besluta om detta och om hur handläggningen då ska utformas behandlas i avsnitt 7.1.1 och 7.2.1. En konkurs kan emellertid också avslutas genom nedläggning av konkursen efter frivillig överens- kommelse mellan gäldenären och borgenärerna och med ackord, vilket också är en form av överenskommelse mellan dessa parter.

Nedläggning av konkursen på grund av en frivillig uppgörelse regleras i 12 kap. 1 och 2 §§ konkurslagen. Det är tingsrätten som, på ansökan av gäldenären, beslutar om nedläggning av konkursen. Innan beslut meddelas ska förvaltaren höras. Ett beslut att lägga ned konkursen ska kungöras.

Det är ovanligt att en konkurs läggs ned. För att så ska ske krävs nämligen att gäldenären kan visa att han eller hon har kommit överens om betalningen av sina skulder eller på något annat sätt träffat uppgörelse med alla borgenärer vars fordringar har bevakats eller, när bevakning inte behövs, vars fordringar är kända för konkursförvaltaren (12 kap. 1 §). Vanligtvis ger gäldenären tillsammans med ansökan in intyg där borgenärerna bekräftar att en uppgörelse har träffats mellan parterna och att borgenärerna accepterar att konkursen läggs ned. Det är inte meningen att det ska ske en granskning av vad uppgörelsen innebär utan det ska endast göras en kontroll av om det finns förutsättningar för att lägga ned konkursen.

Det framstår inte som nödvändigt att tingsrätten, tillsynsmyndigheten och konkursförvaltaren alla ska vara inblandade för att hantera en fråga om nedläggning av konkurs. Av samma skäl som anförs i avsnitt 7.1.1 angående avskrivning av konkurs, är nedläggning av en konkurs en fråga som med fördel kan hanteras av tillsynsmyndigheten. På så sätt kan en mer effektiv hantering uppnås. Tillsynsmyndigheten bör därför ta över

136

uppgiften att besluta om nedläggning av konkurs efter frivillig uppgörelse Prop. 2024/25:135 från tingsrätten och då kungöra beslutet.

Enligt 12 kap. 1 § tredje stycket får tingsrätten besluta att boets egendom inte får säljas innan ansökan om nedläggning har prövats, om egendomen inte behöver säljas i vissa speciella fall. När tillsynsmyndigheten nu föreslås ta över tingsrättens uppgifter i samband med nedläggning bör det också vara myndigheten som beslutar om sådant tillfälligt försäljningsförbud.

I samband med ett beslut om nedläggning behöver ställning tas även till konkursförvaltarens arvode. Det är enligt hittillsvarande reglering tingsrätten som beslutar om arvode till förvaltaren. Innan arvodet bestäms ska tillsynsmyndigheten höras (14 kap. 10 §). I avsnitt 7.1.2 och 7.2.1 föreslås det att tillsynsmyndigheten ska besluta om arvode vid avskrivning och, i flertalet fall, utdelning. Tillsynsmyndigheten bör därför ta över även uppgiften att besluta om förvaltarens arvode vid nedläggning av konkurs.

För att tillgodose rätten till domstolsprövning bör tillsynsmyndighetens beslut om nedläggning av en konkurs och om arvode i samband med detta kunna överklagas till domstol.

8.2Ackordsförfarandet

8.2.1	Prövningen av ackordsförslag

Regeringens förslag: Gäldenärens ansökan om ackord ska lämnas in
till konkursförvaltaren i stället för som hittills till tingsrätten.
Om förvaltaren inte avvisar ansökan ska han eller hon med ett eget
yttrande överlämna frågan till tingsrätten för fortsatt handläggning. I
yttrandet ska det anges om förvaltaren anser att ackordsförslaget bör
antas av borgenärerna. Förvaltaren ska vid detta tillfälle även ge in en
borgenärsförteckning till rätten.
Möjligheten att överklaga borgenärsbeslut i en ackordsfråga ska tas
bort.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I
promemorian föreslås det inte att möjligheten att överklaga
borgenärsbeslut ska tas bort.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen
eller har ingen invändning mot dem. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter
behovet av att ha kvar ackordsförfarandet när förfarandet inte fyller något
syfte och inte används. Stiftelsen Ackordscentralen och Malmö tingsrätt
anser att frågan om huruvida ackordsförfarandet bör avskaffas bör utredas
närmare. Ackordscentralen anser vidare att frågan om ackord och konkurs-
förvaltarens arvode bör hållas samman och att tillsynsmyndigheten, om
den tar över övriga arvodesfrågor, också bör besluta i fråga om ackord.
Skälen för regeringens förslag
Ackord i konkurs ska även fortsättningsvis fastställas av tingsrätten
När en överenskommelse kan ske på frivillig basis utom rätta kan
konkursen	läggas ned. I annat fall kan det bli aktuellt med s.k.	137

Prop. 2024/25:135 tvångsackord i domstol (se 12 kap. 3–28 §§ konkurslagen). Detta är ett sätt att avsluta en konkurs genom en ekonomisk uppgörelse mellan gäldenären och en borgenärsmajoritet. Ackord innebär typiskt sett att fordringarna reduceras till en viss procent av de ursprungliga fordringsbeloppen, med särskilda föreskrifter om betalningstiden.

Ackordsförfarandet i konkurs är förhållandevis detaljreglerat. Ett ackord binder i princip alla borgenärer som har haft rätt att bevaka en oprioriterad fordran i konkursen och alltså även den eventuella minoritet av borgenärer som motsätter sig överenskommelsen. För att ett ackord ska komma till stånd krävs att gäldenären ger in ett ackordsförslag till tingsrätten inom vissa närmare angivna tidsramar. Tingsrätten ska förelägga konkurs- förvaltaren att yttra sig i frågan om huruvida förslaget bör presenteras för borgenärerna. Om förvaltaren anser att det inte bör ske ska tingsrätten avvisa förslaget, om det inte finns synnerliga skäl att ändå fortsätta handläggningen.

Det är ovanligt att ackord används i konkurs. Några remissinstanser, däribland Stiftelsen Ackordscentralen och Malmö tingsrätt, anser att frågan om huruvida ackordsförfarandet bör avskaffas bör utredas närmare eller att större förändringar i förfarandet bör övervägas. Frågan berörs visserligen i promemorian, men på det befintliga underlaget är det inte möjligt att överväga någon sådan större ändring i förfarandet. Med den utgångspunkten bör ett ackordsförfarande i konkurs även fortsättningsvis ske genom att borgenärerna tar ställning till ett gäldenärsförslag i tingsrätten, som sedan är den som fastställer ett ackord när det finns förutsättningar för det. Vissa förenklingar och anpassningar till de ändringar av konkursförfarandet som föreslås i övrigt bör dock genomföras.

Konkursförvaltaren ska ta över den inledande hanteringen av förfarandet

Den inledande delen av ackordsförfarandet innefattar alltså en prövning av om gäldenärens förslag ska tas upp till handläggning eller avvisas. Bedömningen görs primärt av konkursförvaltaren, som föreläggs av tingsrätten att ta ställning till om förslaget bör presenteras för borgenärerna. För att tingsrätten ska frångå förvaltarens avstyrkande uppfattning krävs mycket starka skäl. Om handläggningen fortsätter, och förslaget alltså presenteras för borgenärerna, ska tingsrätten åter förelägga förvaltaren att ta ställning till om borgenärerna bör anta förslaget.

Handläggningen i detta inledande skede kan inte anses kräva tingsrättens kompetens och inblandning. Konkursförvaltaren har till uppgift att avveckla boet på bästa sätt för borgenärerna och får anses ha kompetens att, utöver den bedömning av förslaget som han eller hon redan ska göra, också göra den inledande formella prövningen.

Genom ett förfarande där gäldenären ger in sin ansökan med ackordsförslag till förvaltaren i stället för till tingsrätten kan hanteringen effektiviseras och domstolen befrias från en uppgift som inte innefattar någon egentlig tvistlösning. En avvisning behöver inte föregås av något kompletteringsförfarande för att avhjälpa brister och det finns inte anledning att ändra på det. Att förvaltaren får en tydlig roll i det inledande

förfarandet kan även underlätta en dialog med gäldenären och

138

borgenärerna och förhindra att det inleds ackordsförfaranden som inte har förutsättningar att leda till resultat.

Om det enligt konkursförvaltaren inte finns förutsättningar att ta upp ett förslag av gäldenären till handläggning, bör han eller hon avvisa ansökan. I den bedömningen ligger att förvaltaren anser att förslaget inte bör presenteras för borgenärerna. Ett sådant beslut av förvaltaren bör kunna överklagas till tingsrätten. Med den lösningen är det inte längre nödvändigt att ställa krav på synnerliga skäl för att tingsrätten ska ta upp förslaget i strid med förvaltarens uppfattning (jfr 12 kap. 6 § konkurslagen).

Om konkursförvaltaren bedömer att det finns förutsättningar för att ta upp förslaget, bör han eller hon överlämna frågan till tingsrätten för den fortsatta hanteringen. En ytterligare effektivitetsvinst kan uppnås genom att förvaltaren då samtidigt bifogar ett motiverat yttrande med sin uppfattning om huruvida borgenärerna bör anta förslaget. Detta ökar förutsättningarna för att borgenärerna får del av förvaltarens uppfattning i god tid före det sammanträde i tingsrätten där de själva ska ange en uppfattning i frågan.

Borgenärsförteckningen ska ges in till rätten i ett tidigare skede

När tingsrätten har tagit upp förslaget till prövning ska borgenärerna kallas till ett sammanträde (12 kap. 8 § konkurslagen). Vid detta sammanträde ska konkursförvaltaren tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har rätt att rösta i frågan med uppgifter om de fordringsbelopp för vilka rösträtt får utövas (12 kap. 10 § andra stycket). Även här finns det anledning att effektivisera förfarandet på så sätt att förvaltaren ger in en sådan förteckning redan när han eller hon överlämnar ackordsförslaget till rätten. På så sätt får de som berörs viktig information tidigare, vilket gör att både tingsrätten och borgenärerna kan förbereda sig bättre.

Möjligheten att överklaga borgenärsbeslut

Enligt 12 kap. 16 § konkurslagen får borgenärernas beslut att förkasta ett av gäldenären framlagt ackordsförslag överklagas till hovrätten. Ett överklagande får göras av en borgenär eller av gäldenären, om hans eller hennes rätt kan vara beroende av det. Hovrättens prövning kan endast avse frågan om huruvida beslutet har fattats på ett lagenligt sätt. I lagrådsremissen föreslogs att denna ordning skulle behållas. Enligt regeringens mening passar dock möjligheten att överklaga borgenärsbeslut mindre väl i den processordning som nu föreslås. Om borgenärernas beslut medför att ackordsfrågan har fallit, kommer tingsrätten att besluta om avskrivning av ackordsärendet. En möjlighet att överklaga detta avskrivningsbeslut till hovrätten är fullt tillräcklig (jfr 39 § ärendelagen och prop. 1970:136 s. 127 och 128). Det finns därför inte tillräckliga skäl att behålla den särskilda möjligheten att överklaga borgenärernas beslut.

Som Lagrådet pekar på medför detta att föreskrifterna i 12 kap. 16 § om att ett sådant borgenärsbeslut får överklagas endast på grunden att det inte har fattats på ett lagenligt sätt och att gäldenären får överklaga beslutet endast om hans eller hennes rätt är beroende av det därmed utgår. Detta påverkar dock inte möjligheten att få till stånd en prövning i hovrätten av om borgenärernas beslut tillkommit på ett lagligt sätt. Av 36 § ärendelagen framgår vidare att ett beslut av domstolen får överklagas av den som

Prop. 2024/25:135

139

Prop. 2024/25:135 beslutet rör, om det har gått honom eller hennes emot. Även föreskriften i 12 kap. 16 § om att borgenärsbesluten tillämpas omedelbart utgår. Som föreslås i avsnitt 11.4 kommer dock även rättens avskrivningsbeslut i dessa fall att gälla omedelbart.

8.2.2Prövningen av förvaltarens arvode

Regeringens förslag: När en konkurs avslutas med ackord ska tillsynsmyndigheten i stället för tingsrätten, på ansökan, bestämma konkursförvaltarens arvode. Beslutet ska få överklagas till tingsrätten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen

eller har ingen invändning mot dem. Rekonstruktör- och konkursförvaltar- kollegiet i Sverige (REKON) och Uppsala universitet (Juridiska fakultets- nämnden) invänder mot att tillsynsmyndigheten ska besluta om arvode.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 7.1.2, 7.2.1 och 8.1 föreslås det att konkursförvaltarens ansökan om arvode för sitt uppdrag när kon- kursen avslutas genom avskrivning, utdelning eller nedläggning ska ges in till tillsynsmyndigheten, som sedan med något undantag också ska pröva ansökan.

Eftersom det även fortsättningsvis ska vara tingsrätten som handlägger frågan om ackord och i förekommande fall då avslutar konkursen, skulle tingsrätten också fortsättningsvis kunna vara den som prövar konkursförvaltarens arvode i den situationen. En fördel med en sådan ordning är att det skulle kunna gå snabbare att nå beslut även i arvodesfrågan och att inte flera aktörer behöver involveras. Samtidigt finns det skäl som talar mot att just i ackordsförfarandet göra avsteg från den ordning som föreslås i övrigt.

Att flytta arvodesprövningen till tillsynsmyndigheten syftar till att renodla domstolsprövningen men även till att koncentrera prövningen till en myndighet. Prövningen avser konkursförvaltarens arbete under hela konkursen och således inte endast den mindre del som är föremål för prövning i samband med konkursens avslutande. Att det är tingsrätten som ska fastställa ett ackord och avsluta konkursen i det fallet innebär alltså inte nödvändigtvis att tingsrätten kommer att ha bättre förutsättningar än annars att bedöma förvaltarens arbete under konkursen och vilket arvode som bör utgå. Till skillnad från konkurser som avslutas med utdelning finns det inte något direkt samband mellan prövningen av ackordsförslaget och förvaltarens arvode. Det framstår mot denna bakgrund som lämpligt att samma ordning för arvodeshanteringen bör gälla för arvode i samband med ackord som för övriga fall. Tillsynsmyndigheten bör därför ta över uppgiften att, på ansökan av förvaltaren, besluta om arvode när konkursen avslutas genom ackord. Myndighetens beslut om arvode bör kunna överklagas till domstol (se vidare om överklagande avsnitt 11.3).

140

8.2.3

Förutsättningar för att pröva ackordsförslaget

Prop. 2024/25:135

Regeringens förslag: Att gäldenären har bekräftat bouppteckningen och att ett anordnat bevakningsförfarande är avslutat, ska vara förut- sättningar för att ett ackordsförslag ska få överlämnas till rätten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot

det.

Skälen för regeringens förslag

Bouppteckningen ska bekräftas innan ett ackordsförslag får prövas

När ett ackordsförslag har tagits upp till prövning ska tingsrätten genast kalla borgenärerna till ett sammanträde, under förutsättning att gäldenären har bekräftat bouppteckningen. Undantag från detta krav kan göras om det finns synnerliga skäl (12 kap. 8 § konkurslagen). Om ett sammanträde hålls och gäldenären fortfarande inte har bekräftat bouppteckningen, ska borgenärerna informeras om det (12 kap. 10 §) och sedan är det upp till dem att avgöra om ackordet ändå ska godtas (jfr prop. 1970:136 s. 110).

Det framstår inte som lämpligt att ett ackordsförfarande i en konkurs ska kunna påbörjas och drivas ända fram till omröstning utan att bouppteckningen har bekräftats, med risk för att förfarandet kan fördröjas eller behöva avbrytas. Ett ackordsförfarande är inte något som initieras i början av en konkurs eftersom det förutsätter att bevakning har anordnats. Förfarandet kräver gäldenärens medverkan eftersom det är han eller hon som ska ge in ett förslag och begära ackord. Det är också tveksamt att överlåta på borgenärerna i en konkurs att avgöra om konkursen kan avslutas utan att bouppteckningen har bekräftats. Handläggningen i tingsrätten bör mot den bakgrunden inte påbörjas utan att gäldenären har uppfyllt sin skyldighet att bekräfta bouppteckningen. Det bör därför göras till en förutsättning att bouppteckningen har bekräftats för att ett ackords- förfarande ska få inledas. Denna initiala prövning ska, som föreslås ovan, göras av förvaltaren.

Skulle gäldenären ge in ett ackordsförslag utan att först ha bekräftat bouppteckningen bör det finnas goda förutsättningar att under förvaltarens initiala handläggning av förslaget, snabbt få till stånd en sådan bekräftelse. I annat fall får ansökan avvisas.

Bevakningsförfarandet ska avslutas innan ett ackordsförslag får prövas

Ackordsförfarandet i konkurs är skapat i en tid då konkursförfarandet såg delvis annorlunda ut. I konkurslagen gällde tidigare att sammanträde för handläggning av tvistiga fordringar under bevakningsförfarandet och sam- manträde för prövning av ackordsförslag om möjligt skulle hållas i ett sammanhang under ledning av dåvarande rättens ombudsman. När ackordsfrågan 1970 övertogs av dåvarande konkursdomaren blev en sådan gemensam handläggning inte längre möjlig. Det ansågs då ändamålsenligt att förlikningssammanträdet hålls först för att så många tvistefrågor som möjligt ska kunna redas ut, innan omröstning sker om ackordsförslaget (se prop. 1970:136 s. 139).

141

Prop. 2024/25:135 Om en fordran fortfarande är tvistig när omröstning i ackordsfrågan genomförs, ska den dock hanteras inom ramen för ackordsförfarandet. Det innebär att den anmärkta fordran även i ackordsförfarandet kan bli föremål för utredning och förlikningsdiskussioner och till sist en prövning i sak. Avgörandet har dock bara betydelse för ackordsfrågan, vilket innebär att den därefter kan behöva prövas på nytt i bevakningsförfarandet.

Den hittillsvarande regleringen innebär alltså att tingsrätten i ackords- förfarandet kan behöva genomföra vad som i praktiken är ett ytterligare förlikningssammanträde och eventuellt en efterföljande prövning av anmärkta fordringar (12 kap. 12, 17 och 18 §§ konkurslagen). Detta komplicerar ackordshanteringen och skapar otydlighet i förfarandet. Det finns visserligen en möjlighet att vilandeförklara prövningen av en tviste- fråga i bevakningsförfarandet i avvaktan på att ackordsfrågan har avgjorts (9 kap. 16 § andra stycket). Eftersom det i realiteten normalt är en och samma prövning som ska göras och prövningens räckvidd i ackords- förfarandet är begränsad framstår dock den omvända ordningen som mer lämplig.

Det kan visserligen inte uteslutas att det skulle kunna innebära en tids- vinst att göra prövningen direkt i ackordsförfarandet. Denna vinst lär dock vara marginell (se avsnitt 6.1.1 om tidsfrister under bevaknings- förfarandet) och uppstår dessutom endast om ackordet sedan fastställs. I andra fall innebär ordningen att tvistiga fordringar behöver prövas två gånger med tidsförlust som följd.

Med förslagen i avsnitt 6.3.2 om att konkursförvaltaren i bevakningsför- farandet ska ta över uppgiften att verka för förlikning och i avsnitt 11.1 om att domstolen inte längre ska hantera konkursen som ett löpande ärende, kan under alla förhållanden den hittillsvarande ordningen i ackords- förfarandet inte längre fullt ut upprätthållas.

Det föreslås mot denna bakgrund att ett anordnat bevakningsförfarande i konkurs ska vara avslutat innan det kan bli aktuellt att pröva ett ackord i domstol. Det kommer då i princip inte längre att kunna uppstå en situation där bevakade fordringar fortfarande är tvistiga vid omröstningen om ackordsförslaget. Detta bör leda till att frågan kan handläggas mer effektivt. Skyldigheten för förvaltaren att särskilt redovisa om det finns en anmärkning mot någon fordran som ännu inte har prövats i borgenärsförteckningen kan därmed tas bort (12 kap. 10 § andra stycket).

8.2.4Förordnande och entledigande av en tillsynsperson

Regeringens förslag: En tillsynsman i ett ackordsförfarande ska benämnas tillsynsperson.

Tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens uppgift att förordna och entlediga en tillsynsperson och ersättare för en sådan. Myndigheten ska även pröva frågor om arvode och ersättning till en tillsynsperson. Tillsynsmyndighetens beslut ska få överklagas till tingsrätten.

Innan ett beslut om fastställelse av ackord har meddelats ska en ansökan om förordnande av en tillsynsperson även få göras till rätten.

142

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås det inte att tillsynsmannen ska benämnas tillsynsperson.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Rekonstruktör- och konkursförvaltar- kollegiet i Sverige (REKON) invänder mot att tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens uppgift att förordna och entlediga tillsynsmän och framför bl.a. att det skulle innebära en sammanblandning av myndighetens övervakande roll och uppgifter som bör ligga på en domstol. Även Sveriges advokatsamfund invänder mot att tillsynsmyndigheten ska ta över dessa uppgifter och framför bl.a. utifrån att det rör sig om få ärenden och att dessa frågor även kan innebära svårare avvägningar och överklagas, varvid den åsyftade effektiviseringen går förlorad.

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande regler om tillsynsman i ackordsförfarandet

I en konkurs kan det inträffa att rätten fastställer ett ackord, vilket är en överenskommelse på förslag av gäldenären, som en kvalificerad majoritet av borgenärerna accepterar. Ackord i konkurs regleras i 12 kap. konkurslagen och behandlas närmare i avsnitt 8.2.1 och 8.2.3. Ett ackord innebär normalt att gäldenären ska betala en viss procent av borgenärernas fordringar inom en angiven tid. På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om det finns skäl till det, förordna konkursförvaltaren eller någon annan lämplig person att som tillsynsman utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Det kan vid behov även förordnas en ersättare för tillsynsmannen (12 kap. 26 § första stycket). Det är ovanligt att ackord kommer till stånd i en konkurs och än mer ovanligt att en tillsynsman då förordnas.

Tillsynsmannens uppgift är att övervaka om och hur gäldenären följer sina betalningsåtaganden enligt den i ackordet fastställda överens- kommelsen. Tillsynsmannen har rätt att av gäldenären få de uppgifter som denne begär och gäldenären ska följa de anvisningar som tillsynsmannen lämnar (12 kap. 26 § andra stycket). Det är inte reglerat när uppdraget ska anses slutfört och det anges inte att tillsynsmannen då ska entledigas. Däremot anges att rätten ska entlediga en tillsynsman som är olämplig eller som av någon annan särskild orsak bör skiljas från uppdraget (12 kap. 26 § tredje stycket).

Slutligen finns det bestämmelser om att tillsynsmannens arvode och ersättning för uppkomna kostnader ska prövas av rätten, om tillsyns- mannen eller gäldenären begär det. Så länge ackordet inte har fullgjorts, får en sådan begäran också framställas av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet (12 kap. 27 §).

Uppgiften att besluta om frågor som rör tillsynsperson ska i huvudsak flyttas över till tillsynsmyndigheten

Även om det är ovanligt att en tillsynsman förordnas, kan möjligheten att ha en sådan i det enskilda fallet bidra till att ett ackord kommer till stånd och kan genomföras på ett bra sätt. Det finns därför anledning att behålla tillsynsmannainstitutet. På motsvarande sätt som gjorts för

Prop. 2024/25:135

143

Prop. 2024/25:135 företagsrekonstruktioner bör institutet tillsynsman fortsättningsvis benämnas tillsynsperson (se 4 kap. 33 § lagen om företagsrekonstruktion och prop. 2021/22:215 s. 241).

Till skillnad från REKON och Sveriges advokatsamfund anser regeringen inte att beslut i frågor om tillsynsperson är en sådan en uppgift som måste förbehållas domstol. En begäran om tillsynsperson kan framställas även sedan tingsrätten har fastställt ackordet. Frågor om entledigande och om arvode sker också vid en tidpunkt då tingsrätten normalt inte längre har befattning med konkursen. Det finns därför inte heller en sådan koppling till tingsrättens handläggning som motiverar att uppgifter rörande tillsynsperson ligger kvar i domstol. Detta gäller särskilt i ljuset av den renodling i övrigt av domstolens konkurshantering som föreslås i denna proposition.

Som föreslås i avsnitt 5.4.3 får tillsynsmyndigheten ansvar för att förordna granskare i konkurs. I propositionen föreslås det vidare att myndigheten ska få ansvar för att besluta i ett flertal arvodesfrågor (se bl.a. avsnitt 7.1.2). Att tillsynsmyndigheten mot den bakgrunden även får överta ansvaret för frågor kopplade till tillsynspersoner i ackord framstår som naturligt. Tillsynsmyndigheten har erfarenhet av tillsynsfrågor och det får också anses vara en fördel att myndigheten inte har en aktiv roll i

ackordsförfarandet i övrigt. Möjligheten att överklaga tillsynsmyndighetens beslut till tingsrätten bidrar till ett rättssäkert förfarande.

Regeringen föreslår därför att tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens uppgift att förordna och entlediga en tillsynsperson i ackord och en ersättare för en sådan och att myndigheten även prövar frågan om arvode och ersättning till en tillsynsperson. Tillsynsmyndighetens beslut bör få överklagas till tingsrätten (se avsnitt 11.3 om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut). Liksom hittills bör beslut om förordnande och entledigande av tillsynsperson gälla omedelbart medan beslut om arvode och ersättning bör gälla när de har fått laga kraft (jfr 16 kap. 4 § konkurslagen, se vidare avsnitt 11.4).

Även om tillsynsmyndigheten övertar det huvudsakliga ansvaret för tillsynspersonen finns det anledning att överväga om tingsrätten även fortsättningsvis bör ha kvar behörigheten att förordna en tillsynsperson om frågan uppkommer redan i samband med att rätten fastställer ackordet. Det framstår enligt regeringens mening som en effektiv och ändamålsenlig ordning att det är möjligt att fatta dessa beslut samlat och att en borgenär inte nödvändigtvis ska behöva vänta till dess tingsrätten har avslutat ackordsärendet och då vända sig till tillsynsmyndigheten med en ansökan om att förordna en tillsynsperson. Om frågan om förordnande av tillsyns- person uppkommer redan under rättens handläggning bör alltså även rätten vara behörig att som första instans besluta i frågan.

144

9	Slutredovisning	Prop. 2024/25:135

9.1Ingivande av slutredovisningen

Regeringens förslag: Konkursförvaltarens slutredovisning ska ges in enbart till tillsynsmyndigheten, som ska hålla handlingarna tillgängliga för granskning.

Tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens uppgift att utfärda kungörelse i samband med att slutredovisningen ges in.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen

eller har ingen invändning mot dem. Rekonstruktör- och konkurs- förvaltarkollegiet i Sverige (REKON) och Sveriges advokatsamfund anser, med utgångspunkt i uppfattningen att domstolarna även fortsättningsvis bör fatta beslut i samband med konkursens avslutande, att domstolarna bör ha kvar sina uppgifter kopplade till slutredovisningen.

Skälen för regeringens förslag: Konkursförvaltaren ska i vissa fall upprätta en slutredovisning när hans eller hennes uppdrag avslutas (13 kap.

2 § konkurslagen). Såväl borgenärerna och gäldenären som tillsynsmyn- digheten har ett intresse av att få del av en slutredovisning, som ger en möjlighet att granska det ekonomiska utfallet av konkursen. Konkursför- valtaren bör även fortsättningsvis vara skyldig att upprätta en slutredo- visning.

Enligt den hittillsvarande regleringen ges slutredovisningen in till både tingsrätten och tillsynsmyndigheten (13 kap. 3 §). Myndigheternas hantering med anledning av slutredovisningen är till stor del av admini- strativ natur och handlar om att ta emot och förvara slutredovisningen samt att se till att den är tillgänglig för den som önskar ta del av den. I en utdel- ningskonkurs och i vissa andra fall kungör också tingsrätten en uppgift om slutredovisningen. Utöver den administrativa hanteringen har tingsrätten även den tvistlösande uppgiften att handlägga en talan om klander mot förvaltarens slutredovisning.

Det framstår som naturligt att slutredovisningen i framtiden endast ges in till tillsynsmyndigheten. Som föreslås i avsnitt 7.1.1, 7.2.1 och 8.1 ska tillsynsmyndigheten huvudsakligen hantera frågan om att avsluta en kon- kurs, vilket bl.a. innebär att en ansökan om avskrivning eller nedläggning eller ett utdelningsförslag ska ges in till den myndigheten. Det finns inga starka skäl för att redovisningen då även ska ges in till tingsrätten. I den utsträckning tingsrätten behöver involveras i ett senare skede, t.ex. när det är tingsrätten som ska fastställa utdelning och pröva frågan om arvode, bör nödvändiga handlingar lämnas dit vid den tidpunkten. Detta kan regleras i förordning.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att tillsynsmyndigheten ska ta över tingsrättens administrativa uppgifter med anledning av konkurs- förvaltarens slutredovisning. Det innebär att förvaltaren fortsatt ska ge in slutredovisningen till tillsynsmyndigheten men däremot inte längre till tingsrätten. Tillsynsmyndigheten bör ensam ha ansvar att förvara och hålla slutredovisningen tillgänglig för den som vill granska den. Eftersom

redovisningen kommer att finnas hos förvaltaren kan den hållas tillgänglig

145

Prop. 2024/25:135 för granskning även där, om förvaltaren anser det lämpligt. Tillsynsmyndigheten kan använda redovisningen vid fullgörandet av sin tillsynsuppgift.

Eftersom tillsynsmyndigheten i avsnitt 7.2.1 även föreslås ta över uppgiften att kungöra ett utdelningsförslag är det lämpligt att myndigheten också tar över ansvaret för kungörande i samband med att slut- redovisningen ges in. Tillsynsmyndigheten bör även överta ansvaret för att kungöra att slutredovisningen getts in i de övriga fall detta ska göras (se 13 kap. 6 §).

	9.2	Granskning av slutredovisningen

	Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska inte längre särskilt
	granska slutredovisningen eller lämna ett utlåtande över den till
	tingsrätten.

	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot
	det.
	Skälen för regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska i flera
	situationer granska slutredovisningen och i några fall dessutom lämna ett
	skriftligt utlåtande över den (13 kap. 5 § konkurslagen). Detta kan vara till
	nytta för borgenärskollektivet, som kan lägga myndighetens granskning
	och utlåtande till grund för ett ställningstagande om huruvida en klander-
	talan ska väckas eller inte. Myndigheten hjälper även tingsrätten genom
	att granska och i förekommande fall lämna ett utlåtande över slutredo-
	visningen. Det finns dock skäl som talar för att granskningsskyldigheten
	och skyldigheten att lämna ett utlåtande borde tas bort.
	För det första kan det ifrågasättas – både av principiella skäl och av
	effektivitetsskäl – om det bör vara en uppgift för tillsynsmyndigheten att
	bistå borgenärerna med en granskning av slutredovisningen. Borgenärer
	får anses ha tillräckligt goda möjligheter att själva ta del av och granska
	slutredovisningen och den som är missnöjd med redovisningen kan
	klandra den och få till stånd en domstolsprövning.
	För det andra innebär de förslag som nu lämnas att tingsrätten inte längre
	kommer att fatta beslut om avskrivning, utdelning eller arvode i de allra
	flesta fall. Domstolen kommer alltså att framför allt befatta sig med
	slutredovisningen i samband med en eventuell klanderprocess. Det är då
	inte längre motiverat att tillsynsmyndigheten hjälper tingsrätten med en
	granskning av redovisningen, inte minst eftersom det är parterna i klander-
	processen som ska presentera utredningen i målet. Det kommer dessutom
	att finnas en möjlighet för tillsynsmyndigheten att inom ramen för en
	klanderprocess framföra sin syn på slutredovisningen.
	I en utdelningskonkurs ger tillsynsmyndigheten in ett utlåtande över
	slutredovisningen till tingsrätten, som kungör detta tillsammans med
	utdelningsförslaget. Eftersom myndigheten föreslås ta över även de
	administrativa uppgifterna i samband med att en utdelningskonkurs
	avslutas blir denna uppgift inte längre aktuell. Att tillsynsmyndigheten
	inför sitt eget beslut i frågan skulle upprätta ett särskilt utlåtande över
146	slutredovisningen framstår inte heller som ändamålsenligt. Tvärtom finns

det en risk för att det framstår som att myndigheten genom utlåtandet i Prop. 2024/25:135 förväg tar ställning till frågor som myndigheten därefter ska besluta om. Konkursborgenärerna får även i dessa fall anses ha förutsättningar att göra

en egen bedömning av klanderfrågan utifrån slutredovisningen och övriga tillgängliga handlingar.

Om utdelningsfrågan blir tvistig bör tillsynsmyndigheten överlämna den till tingsrätten för prövning. Med hänsyn till bl.a. att myndigheten i det fallet ska bifoga ett eget yttrande som innefattar myndighetens bedömning av hur tingsrättens prövning bör utfalla, framstår det inte som nödvändigt med en separat granskningsskyldighet eller ett särskilt utlåtande över slut- redovisningen. Inte heller bedöms det nödvändigt att ha kvar skyldigheten för tillsynsmyndigheten att upprätta ett utlåtande i det fallet att konkurs- förvaltaren avgår före konkursens slut eller då egendomen i boet återställs till gäldenären till följd av att ackord fastställts

Det är självklart viktigt att tillsynsmyndigheten för egen del granskar den slutredovisning som ges in. Genom att myndigheten föreslås ta över ansvaret för att i flertalet fall fatta beslut om avslut av konkursen och arvode i samband med det kommer slutredovisningen att vara ett sådant beslutsunderlag som myndigheten måste granska inom ramen för en sådan prövning. Någon ytterligare granskningsskyldighet är inte nödvändig.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att tillsynsmyndigheten inte längre ska vara skyldig att särskilt granska slutredovisningen eller lämna ett utlåtande till tingsrätten.

9.3Klander av slutredovisningen

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska ange sista dag för att väcka en klandertalan i kungörelsen av slutredovisningen.

I ett mål om klander av slutredovisning ska den klandrande parten se till att tingsrätten får del av redovisningen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot

dem.

Skälen för regeringens förslag: Konkursförvaltaren ska ersätta skador som han eller hon vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oakt- samhet tillfogar boet, en borgenär eller gäldenären. En talan om skade- stånd som inte grundas på brott förs genom klander av förvaltarens slut- redovisning i tingsrätt (13 kap. 7 § samt 17 kap. 1 och 2 §§ konkurslagen). En klandertalan får föras av tillsynsmyndigheten och gäldenären. Även en borgenär får föra en sådan talan om hans eller hennes rätt kan vara beroende av redovisningen, dvs. i de fall då han eller hon kan få högre utdelning (se 13 kap. 7 §).

Syftet med att klandra konkursförvaltarens slutredovisning är att öka den behållning som är tillgänglig för utdelning. En klanderprocess är en kontradiktorisk process, vilket innebär att konkursförvaltaren är motpart till den part som har klandrat slutredovisningen. Talan om klander mot förvaltarens slutredovisning är av sådan karaktär att den även fortsätt- ningsvis bör handläggas av tingsrätten.

147

Prop. 2024/25:135 I konkurslagen finns det bestämmelser om inom vilken tid en talan om klander mot slutredovisningen ska väckas (13 kap. 7 § tredje stycket). I de fall slutredovisning ska upprättas för att förvaltaren avgår före konkursens slut, det blir utdelning eller efterutdelning i konkursen eller egendomen i boet återställs till gäldenären till följd av att ackord har fastställts, ska klandertalan väckas senast den dag som rätten bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag ska bestämmas så att det går tre månader från den tidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar. I övriga fall, bl.a. vid avskrivning på grund av otillräckliga tillgångar, ska klandertalan väckas inom tre månader från den dag då slutredovisningen kom in till tingsrätten. I en konkurs med bevakningsförfarande finns det enligt 15 kap. 2 § konkurslagen en möjlighet för tingsrätten att i vissa fall ersätta kungörelsen av slutredovisningen med skriftliga underrättelser till borgenärerna. I de fallen räknas klanderfristen i stället från dagen efter den dag då underrättelserna sändes ut.

En rimlig konsekvens av att tillsynsmyndigheten kommer att kungöra slutredovisningen är att myndigheten får ansvar för att, i förekommande fall, bestämma och sedan ange i kungörelsen vilken som är den senaste dagen för att väcka en klandertalan. Numera råder det knappast någon osäkerhet om när i tiden en begärd kungörelse införs i Post- och Inrikes Tidningar. Tremånadersfristen för att väcka en klandertalan bör därför utgå från den tidpunkt då kungörelsen införs i Post- och Inrikes Tidningar. I de fall slutredovisningen inte kungörs bör fristen räknas från den dag redovisningen kom in till tillsynsmyndigheten.

Eftersom en klandertalan inleds på initiativ av en part framstår det som naturligt att denne ger in slutredovisningen som underlag till tingsrätten. En bestämmelse om det bör därför tas in i konkurslagen.

	10	Tillsynsmyndigheten
	10.1	Tillsynsmyndighetens uppgifter och
		organisation

	Regeringens förslag: Det ska i konkurslagen tydliggöras att
	tillsynsmyndigheten, utöver sina tillsynsuppgifter, utför de andra
	uppgifter som anges i lagen.

	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget
	eller har ingen invändning mot det. Handelshögskolan vid Karlstads
	universitet (Akademien för insolvensrätt) anser att det finns ett reform-
	behov avseende tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter. Almi
	Företagspartner AB anser att det bör säkerställas att tillsynsmyndigheten
	har samma kompetens i hela landet.
	Skälen för regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten, i sin
	egenskap av tillsynsmyndighet i konkurser, har till uppgift att utöva tillsyn
	över konkursförvaltningen. Myndigheten föreslås nu få ytterligare upp-
148	gifter och därmed ett utvidgat ansvar under konkursförfarandet.

Konkurstillsynen utövas på flera olika sätt under konkursförfarandet, Prop. 2024/25:135 vilket regleras i särskilda bestämmelser i konkurslagen. Det övergripande

syftet med tillsynen är att tillsynsmyndigheten ska övervaka att förvalt- ningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt och i överensstämmelse med konkurslagen och andra författningar. Tillsynsmyndigheten ska särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte fördröjs i onödan (7 kap. 27 § konkurslagen). Utöver detta har myndigheten också i uppgift att bevaka vissa samhällsintressen, t.ex. när det gäller brottsbekämpning och anställningsskydd.

Tillsynsmyndigheten ska vid sin tillsyn även följa de andra lagar och förordningar som gäller för den, såsom förvaltningslagen och förord- ningen med instruktion för Kronofogdemyndigheten. Det ankommer i övrigt på myndigheten att organisera sig så att den kan utföra sina uppgifter på ett effektivt och rättssäkert sätt. Det är enligt regeringens uppfattning inte nödvändigt att nu närmare reglera myndighetens verksamhet, i linje med det som efterfrågas av Almi Företagspartner AB.

De krav på en rättssäker och korrekt handläggning som gäller för Kronofogdemyndighetens tillsynsverksamhet kommer att gälla även vid utförandet av de nya uppgifter och befogenheter som myndigheten nu föreslås att få. Det finns inget behov av att i lag närmare föreskriva hur myndigheten ska organisera sin ärendehantering i enskilda konkurser. Det bör dock tydliggöras i konkurslagen att tillsynsmyndigheten också har vissa andra uppgifter i konkursförfarandet, utöver att ha tillsyn.

Enligt regeringens bedömning finns det inte något behov av att i samband med de övriga förslagen genomföra mer genomgripande förändringar av konkurstillsynen eller tillsynsmyndighetens verksamhet. Regeringen delar alltså inte synpunkten från Handelshögskolan vid Karlstads universitet om att det finns ett sådant behov. Det framstår tvärtom som lämpligare att låta tillsynsmyndigheten själv utveckla och anpassa sin nuvarande verksamhet till de förändringar i konkurs- förfarandet som nu föreslås.

10.2Konkurstillsynsdatabasen och personuppgiftsbehandling

Regeringens förslag: Personuppgifter ska få behandlas i konkurs- tillsynsdatabasen för att tillhandahålla information som behövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för handläggning även av andra konkursärenden än tillsynsärenden.

Regeringens bedömning: Uppgifter ur tillsynsmyndighetens konkurstillsynsdatabas bör få lämnas ut på medium för automatiserad behandling till konkursförvaltaren, gäldenären, borgenärer och andra som berörs av en konkurs. Detta bör anges i förordning.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. Datainspektionen (numera Integritets-

149

Prop. 2024/25:135 skyddsmyndigheten) efterfrågar en integritetsanalys avseende behand-

	lingen.
	Skälen för regeringens förslag och bedömning
	Personuppgiftsbehandling
	Den generella regleringen av personuppgiftsbehandling inom EU finns i
	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april
	2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av per-
	sonuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om
	upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
	I Sverige finns lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till
	EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen), som bl.a. förtydligar under
	vilka förutsättningar personuppgifter får behandlas med stöd av data-
	skyddsförordningen. I fråga om behandling av personuppgifter i
	Kronofogdemyndighetens verksamhet tillämpas även lagen (2001:184)
	om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet
	(registerlagen) och förordningen (2001:590) med samma namn.
	Personuppgiftsbehandling får ske bl.a. om den är nödvändig för att
	uppfylla en rättslig förpliktelse som följer av lag eller annan författning
	(2 kap. 1 § dataskyddslagen, jfr artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen).
	Den får också ske om den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt
	intresse som följer av lag eller annan författning eller om den utgör ett led
	i myndighetsutövning enligt lag eller annan författning (se 2 kap. 2 §
	dataskyddslagen, jfr artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen).
	De ytterligare uppgifter som Kronofogdemyndigheten nu föreslås
	utföra, t.ex. att besluta i arvodes- och utdelningsfrågor och att hålla hand-
	lingar under bevakningsförfarandet tillgängliga, förutsätter i flera fall att
	personuppgifter behandlas. Detta innebär alltså en tillkommande person-
	uppgiftsbehandling. Det är lämpligt att sådan behandling sker i den kon-
	kurstillsynsdatabas som regleras i myndighetens registerlag. Kronofogde-
	myndigheten får i sin konkurstillsyn behandla flertalet av de uppgifter som
	också behöver behandlas inom ramen för den prövning som myndigheten
	tar över från framför allt domstol. Det rör sig bl.a. om uppgifter om
	personers identitet, bl.a. personnummer, och bosättning och om enskildas
	ekonomiska förhållanden (se 2 kap. 22 § registerlagen och prop.
	2000/01:33 s. 218).
	Kronofogdemyndighetens befintliga personuppgiftsbehandling är
	tillåten i första hand på den grunden att behandlingen sker för att utföra
	uppgifter av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning (se
	prop. 2017/18:95 s. 44–46). Även myndighetens nya uppgifter, som alltså
	syftar till att genomföra konkursförfaranden, är av allmänt intresse.
	Uppgifterna följer vidare av lag och förordning, i huvudsak konkurslagen
	och konkursförordningen. Även de rättsliga grunderna rättslig förpliktelse
	och myndighetsutövning kan vara tillämpliga vid myndighetens
	behandling av personuppgifter, t.ex. då myndigheten är skyldig att hålla
	bevakningshandlingar tillgängliga eller när den beslutar om förvaltar-
	arvode.
	I 2 kap. 20 § registerlagen anges för vilka primära ändamål person-
	uppgiftsbehandling i konkurstillsynsdatabasen får ske. Uppgifter får
150	behandlas i databasen för att tillhandahålla information som behövs i

Kronofogdemyndighetens verksamhet för bl.a. handläggningen av Prop. 2024/25:135 konkurstillsynsärenden och mål enligt lönegarantilagen. Det bör före-

skrivas att motsvarande behandling får ske även för handläggning av de andra konkursärenden som myndigheten nu får ansvar för.

Personuppgiftsbehandlingen är nödvändig för att Kronofogdemyndig- heten ska kunna utföra sina nya uppgifter. Eftersom myndigheten redan får behandla samma slags personuppgifter inom ramen för konkurstill- synen innebär det inte heller någon långtgående förändring. Personupp- gifterna är typiskt sett inte särskilt känsliga från integritetssynpunkt och kommer i regel inte att spridas till andra än de berörda aktörerna i kon- kursen. Behandlingen är därmed proportionerlig med hänsyn till intresset av att Kronofogdemyndigheten ska kunna utföra sina nya uppgifter i konkursförfarandet.

Det finns inte några skäl att ha en annan gallringstid för andra konkurs- ärenden än vad som gäller för konkurstillsynsärenden, dvs. senast fem år efter utgången av det kalenderår då ärendet avslutades, dock tidigast tio år efter utgången av det kalenderår då beslutet om konkurs fattades (2 kap.

23 § registerlagen).

Förslagen innebär slutligen att tillsynsmyndigheten behöver behandla beslut som fattas av konkursförvaltaren i konkurstillsynsdatabasen. Ett tillägg om detta bör göras i registerlagen.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att den personuppgifts- behandling som förslagen ger upphov till är förenlig med EU:s data- skyddsförordning. De ändringar som nu föreslås i lagen om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet är tillsammans med den befintliga regleringen på personuppgiftsområdet tillräcklig för den person- uppgiftsbehandling som kan komma att ske vid Kronofogdemyndigheten med anledning av förslagen.

Elektroniskt utlämnande ur konkurstillsynsdatabasen

I Kronofogdemyndighetens registerförfattningar finns det bestämmelser om bl.a. elektroniskt utlämnande. Annat elektroniskt utlämnande än direktåtkomst (utlämnande på medium för automatiserad behandling) kan t.ex. innebära att personuppgifter överförs via e-post. Elektroniskt utlämnande av personuppgifter innebär behandling av personuppgifter och ett utlämnande förutsätter därför att reglerna om behandling av person- uppgifter följs. Varken EU:s dataskyddsförordning eller dataskyddslagen innehåller några bestämmelser som specifikt reglerar frågan om elektroniskt utlämnande. Det finns därför inget som hindrar att frågan regleras särskilt i registerlagstiftningen.

Ett annat elektroniskt utlämnande än direktåtkomst till enskilda parter och andra är tillåtet i domstol (16 § domstolsdatalagen [2015:728]). För uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet får regeringen meddela föreskrifter om elektroniskt utlämnande (2 kap. 25 § registerlagen). För uppgifter i konkurstillsynsdatabasen finns det inte några sådana före- skrifter. Däremot är det i viss utsträckning tillåtet i myndighetens andra verksamhetsdatabaser (11–17 §§ förordningen om behandling av upp- gifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet).

Numera förväntar sig myndigheter och enskilda att handlingar kan

förmedlas elektroniskt. En personuppgiftsreglering som inte tillåter detta

151

Prop. 2024/25:135 framstår som otidsenlig och ineffektiv. Riskerna med elektroniskt utlämnande bör inte heller överdrivas. Att göra det tillåtet att lämna ut personuppgifter elektroniskt innebär inte att det skapas en skyldighet för tillsynsmyndigheten att också göra det.

När ett utlämnande sker elektroniskt är det viktigt, som Data- inspektionen (numera Integritetsskyddsmyndigheten) påpekar, att det upprätthålls en tillräcklig säkerhet med hänsyn till bl.a. känsligheten av de personuppgifter som kan omfattas. Myndigheten framhåller att som huvudregel får känsliga och andra integritetskänsliga personuppgifter t.ex. inte kommuniceras över öppna nät, såsom e-post, utan att vara krypterade. Även olika typer av e-tjänster och medel för distanskommunikation måste upprätthålla en lämplig säkerhetsnivå. Inom konkursförfarandet före- kommer integritetskänsliga uppgifter om t.ex. orsaken till gäldenärens obestånd och eventuella brottsmisstankar. I de fall ett utlämnande avser personuppgifter som är integritetskänsliga måste den personuppgifts- behandling som digital kommunikation innebär omgärdas av säkerhets- åtgärder som ger uppgifterna ett tillräckligt skydd.

De uppgifter som tillsynsmyndigheten kan komma att lämna ut elektroniskt är i första hand sådana som myndigheten mottar för att hållas tillgängliga för parterna. Det gäller t.ex. bevakningshandlingar samt bouppteckningen och andra berättelser som konkursförvaltaren upprättar och ger in till myndigheten. Det är en fördel att även myndighetens beslut, förelägganden och underrättelser kan lämnas ut elektroniskt. Uppgifterna som behandlas i dessa situationer och som redan kan lämnas ut elektroniskt av domstol, kan inte i sig anses vara särskilt integritets- känsliga. En möjlighet för tillsynsmyndigheten att kunna lämna ut upp- gifter elektroniskt i sin konkursverksamhet bör trots detta begränsas till konkursförvaltaren och andra som berörs, i huvudsak gäldenären och borgenärerna.

Elektroniskt utlämnande av uppgifter ur konkurstillsynsdatabasen bör regleras i myndighetens registerförordning. Stöd för det finns redan i lagen om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet.

	10.3	Att höra tillsynsmyndigheten i vissa frågor

	Regeringens förslag: Förvaltaren ska inhämta tillsynsmyndighetens
	synpunkter inför beslut i svårbedömda frågor.
	Skyldigheten för konkursförvaltaren att höra tillsynsmyndigheten
	och andra i viktigare frågor ska utformas som en skyldighet för förvalt-
	aren att inhämta tillsynsmyndighetens synpunkter och att ge berörda
	borgenärer och gäldenären tillfälle att yttra sig.
	Det ska inte längre finnas ett undantag från skyldigheten att inhämta
	tillsynsmyndighetens synpunkter på grund av att det finns hinder mot
	det.

	Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I
	promemorian föreslås inte att skyldigheten att höra tillsynsmyndigheten
	ska uttryckas som en skyldighet att inhämta myndighetens synpunkter.
	Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen
152	eller har ingen invändning mot dem. Gotlands tingsrätt ifrågasätter om

höranderegeln fyller någon funktion och menar att den bör avskaffas eller förtydligas. Handelshögskolan vid Karlstads universitet (Akademien för insolvensrätt), som avstyrker förslaget, framför liknande synpunkter. Även Stiftelsen Ackordscentralen anser att bestämmelsen bör ses över och efterfrågar ett förtydligande av vad som enligt förslaget utgör en svår- bedömd fråga. Enligt Sveriges advokatsamfund bör konkursförvaltaren inte vara skyldig att höra tillsynsmyndigheten om det finns hinder mot det.

Skälen för regeringens förslag: För konkursförvaltaren gäller en generell skyldighet att höra tillsynsmyndigheten i viktigare frågor (7 kap. 10 § konkurslagen, den s.k. höranderegeln). Skyldigheten gäller även gentemot berörda borgenärer och gäldenären.

Höranderegeln innebär att konkursförvaltaren, innan han eller hon vidtar en viktigare förvaltningsåtgärd, ska kontakta tillsynsmyndigheten och redogöra för åtgärden. Förvaltaren är också skyldig att lyssna på de syn- punkter som myndigheten kan tänkas ha beträffande åtgärden. Skyldig- heten är avsedd att göra tillsynen effektivare och ge tillsynsmyndigheten ett bättre underlag för granskning, samtidigt som förvaltaren kan få stöd i arbetet och ett gott beslutsunderlag (se prop. 1986/87:90 s. 113 och 264 och rättsfallet NJA 2014 s. 798).

Enligt regeringens mening fyller höranderegeln en funktion och är till fördel för de inblandade. För konkursförvaltaren är det bättre att få del av tillsynsmyndighetens synpunkter inför viktigare åtgärder och inte först i efterhand. Gäldenären och borgenärerna, liksom samhället i stort, gynnas också av att åtgärder under konkursförfarandet vidtas på ett gott underlag och med beaktande av det grundläggande syftet med konkursen, nämligen att vidta åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling. Höranderegeln underlättar slutligen tillsynsmyndighetens arbete.

Höranderegeln bör alltså finnas kvar. Den kan dock utvecklas och förtydligas i vissa avseenden.

Regeln är tillämplig vid viktigare förvaltningsfrågor. I förarbeten och i praxis finns flera exempel på vad det kan vara. Det gäller t.ex. frågor om fortsatt drift eller försäljning av gäldenärens rörelse, om försäljning av värdefull annan egendom och om väckande av återvinningstalan eller annan talan angående ett inte obetydligt belopp (se prop. 1986/87:90 s. 264 och rättsfallen NJA 2003 s. 99, NJA 2005 s. 443 och NJA 2014 s. 798). Regeln kan vidare vara tillämplig vid frågan om hur konkursförvaltaren i vissa fall ska fullgöra sin skyldighet att förteckna gäldenärens räkenskapsmaterial (prop. 1994/95:189 s. 31) och om utlägg av medel som staten kan få ersätta (prop. 2004/05:35 s. 36). Någon förändring av tillämpningsområdet i den här delen behövs inte.

Regeringens förslag om en förändrad rollfördelning kommer att inne- bära att konkursförvaltaren får ytterligare beslutsuppgifter under konkurs- förfarandet. Det gäller t.ex. frågan om att medge gäldenären undantag från reseförbudet (se avsnitt 5.3.2) och att inleda ett bevakningsförfarande (se avsnitt 6.1.1). Dessa är inte sådana frågor som typiskt sett kan anses vara viktigare i det enskilda fallet och där förvaltaren alltså ska höra tillsyns- myndigheten. Samtidigt kan det även i dessa fall finnas ett behov för förvaltaren att få råd och kännedom om hur frågan har hanterats av andra, särskilt om frågan är svårbedömd. Det är dock inte nödvändigt att, vid sidan av den generella höranderegeln, särskilt föreskriva att förvaltaren ska höra tillsynsmyndigheten i dessa eller andra nya frågor.

Prop. 2024/25:135

153

Prop. 2024/25:135	I syfte att i viss mån utvidga ramen för när höranderegeln är tillämplig i
	förhållande till tillsynsmyndigheten, utan att detta medför en skyldighet
	för konkursförvaltaren i de fall ett samråd inte är nödvändigt, bör
	höranderegeln i stället kompletteras så att den även omfattar frågor som är
	svårbedömda. Tanken är inte att alla svåra frågor som en förvaltare ställs
	inför ska kräva att tillsynsmyndigheten lämnar synpunkter. Tillägget bör
	endast omfatta svårbedömda ställningstaganden inför de formella beslut
	som förvaltaren ska fatta enligt förslagen i propositionen. Om frågan inte
	är svårbedömd är det tillräckligt att tillsynsmyndigheten underrättas om
	beslutet och ges rätt att överklaga det.
	Stiftelsen Ackordscentralen efterfrågar ett förtydligande av vilka frågor
	som ska anses vara svårbedömda. Till skillnad från vad som är en viktigare
	fråga går det inte att säga att en viss fråga till sin natur är svårbedömd. Vad
	som avses är frågor som på grund av förutsättningarna i det enskilda fallet
	är svåra för förvaltaren att bedöma. Så kan vara fallet när det finns goda
	skäl både för och emot ett handlingsalternativ. Det kan också röra sig om
	frågor där det saknas rättslig vägledning eller som den enskilde förvaltaren
	saknar erfarenhet av.
	I konkurslagen finns det flera bestämmelser om att tillsynsmyndigheten
	eller andra i vissa särskilda fall ska ges tillfälle att yttra sig. Höranderegeln
	innefattar däremot något mer, nämligen att det ska ske en dialog mellan
	konkursförvaltaren och tillsynsmyndigheten. I detta ligger att förvaltaren
	ska informera om den tilltänkta åtgärden och inhämta synpunkter på den.
	Det innebär inte att tillsynsmyndigheten ska godkänna en åtgärd som
	förvaltaren avser att vidta. Det innebär inte heller att förvaltaren är skyldig
	att följa eventuella råd som myndigheten ger. En förvaltare agerar
	självständigt och förvaltaren har ensamt ansvaret för de beslut han eller
	hon fattar. (Se prop. 1986/87:90 s. 113 och 264.) Det innebär också att om
	förvaltaren frångår tillsynsmyndighetens synpunkter till skada för
	borgenärerna eller gäldenären måste inte det innebära att förvaltaren har
	brustit i sin omsorg. Det avgörande för den bedömningen är vilka
	överväganden förvaltaren har gjort och vilket underlag han eller hon totalt
	sett har haft inför en åtgärd (se rättsfallet NJA 2014 s. 798).
	Det är alltså klart vad som avses med att förvaltaren ska höra tillsyns-
	myndigheten. Det bör dock tydligare framgå av bestämmelsen. I stället för
	en skyldighet att höra tillsynsmyndigheten bör det framgå att förvaltaren
	ska inhämta myndighetens synpunkter i viktigare frågor. Något sådant
	förslag lämnas inte i promemorian. Förslaget innebär dock inte någon
	förändring av rättsläget. Genom ändringen blir det i stället tydligare att
	regeln inte innebär ett krav på godkännande från myndighetens sida.
	Samtidigt framgår det att förvaltaren ska ta del av synpunkterna. Det inne-
	bär att förvaltaren ska vara aktiv för att skaffa sig kännedom om
	myndighetens uppfattning i den aktuella frågan. Om förvaltaren har
	skickat ett skriftligt meddelande om en planerad åtgärd, måste han eller
	hon i princip följa upp detta genom att inhämta myndighetens mening i
	saken. Inte heller detta är en förändring från det som hittills gällt.
	I vissa fall kan förvaltarens skyldighet att höra någon uppfyllas utan att
	förvaltaren får något svar (prop. 1978/79:105 s. 274). Detta bör rimligen
	endast gälla i förhållande till borgenärer och gäldenären. Bestämmelsen
	bör därför ge uttryck för att borgenärerna och gäldenären inte måste yttra
154	sig, utan att det är tillräckligt att de har getts tillfälle till det.

Bestämmelsen innehåller en möjlighet till undantag från att höra Prop. 2024/25:135 tillsynsmyndigheten och borgenärerna, när det finns hinder mot det.

Undantaget är avsett för fall där det är omöjligt eller förenat med avsevärd försening eller betydande kostnader att nå en viss borgenär (prop. 1978/79:105 s. 274). Motsvarande hinder gör sig inte gällande i förhållande till tillsynsmyndigheten. Om det t.ex. rör sig om en brådskande åtgärd bör förvaltaren ange detta för tillsynsmyndigheten och kan då också begära svar inom en kortare tid. Tillsynsmyndigheten ska ha en organisation och rutiner som gör det möjligt att ge snabb respons till förvaltaren. Det finns därför skäl att justera bestämmelsen, så att frågan om hinder endast gäller i förhållande till borgenärerna.

10.4Krav på medgivande

Regeringens förslag: Kravet på att konkursförvaltaren i vissa fall ska inhämta tillsynsmyndighetens medgivande ska tas bort.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot

det.

Skälen för regeringens förslag: I konkurslagen finns det för vissa situationer ett krav på att konkursförvaltaren, innan en åtgärd vidtas, måste inhämta medgivande från tillsynsmyndigheten. Det gäller vid underhands- försäljning av pantsatt lös egendom (8 kap. 7 §), när egendom formlöst ska överlämnas till bäst berättigad borgenär (10 kap. 4 §) och vid formlös efterutdelning (11 kap. 21 §).

Mot bakgrund av konkursförvaltarens uppdrag, och att förvaltaren genom förslagen i propositionen får ett utökat eget ansvar för att förvalta och avveckla boet, framstår det inte som nödvändigt med ett krav på medgivande av tillsynsmyndigheten för dessa åtgärder. I vissa fall kan det tvärtom riskera att medföra en mindre effektiv hantering. Det är inte heller i alla delar förenligt med myndighetens tillsynsroll att ta en sådan aktiv del i förvaltarens arbete.

Kravet på medgivande i de nämnda fallen bör alltså tas bort. Det är i stället tillräckligt att förvaltaren vid behov och med tillämpning av höranderegeln i 7 kap. 10 § inhämtar ett yttrande från myndigheten. Vid formlös efterutdelning får tillsynsmyndigheten dessutom kännedom om åtgärden genom att förvaltaren ska anmäla när medlen har skickats till borgenären (11 kap. 9 § andra stycket). Förvaltaren bör underrätta tillsyns- myndigheten även vid ett överlämnande av egendom till en borgenär. Det kan regleras i förordning.

Att kravet på medgivande tas bort vid underhandsförsäljning av pantsatt lös egendom förändrar inte att förvaltaren i första hand ska försöka inhämta den berörda borgenärens samtycke och dessutom beakta de skäl denne kan anföra mot en underhandsförsäljning.

155

Prop. 2024/25:135 10.5

Tvist om gäldenärens beneficium

Regeringens förslag: Bestämmelsen om tillsynsmyndighetens prövning av en tvist i frågor om sådan egendom som gäldenären har rätt att få ut av konkursboet (beneficium) ska uppdateras genom att bestäm- melserna om yttranden, överklagande av myndighetens beslut och att beslutet gäller omedelbart tas bort.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska pröva tvister i frågor om sådan egendom som gäldenären har rätt att få ut av konkursboet (beneficium), se 3 kap. 5 och 6 §§ konkurslagen.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 § är enligt regeringens mening onödigt om- fattande. För det första anges det att tillsmyndigheten ska inhämta yttra- nden i den omfattning som behövs. Myndighetens utrednings- och kom- munikationsskyldighet i allmänhet regleras i förvaltningslagen och myndigheten får med tillämpning av dessa regler ta ställning till behovet av att inhämta yttranden. Det behövs inte någon mer långtgående reglering i konkurslagen.

Vidare finns det i paragrafens andra stycke bestämmelser om över- klagande av tillsynsmyndighetens beslut. Till följd av de föreslagna bestämmelserna om överklagande i det nya 16 kap. behövs det inte någon särskild reglering om det. Bestämmelserna bör därför tas bort. Detsamma gäller bestämmelsen i första stycket om att tillsynsmyndighetens beslut gäller omedelbart.

11 Domstolsprövning

11.1 Konkursärenden i tingsrätten

Regeringens förslag: Tingsrätten ska inte längre ha ett löpande konkursärende under hela konkursförfarandet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Domstolarnas handläggning av en konkurs regleras bl.a. i 16 kap. konkurslagen. I kapitlet finns ett antal processuella bestämmelser om konkursärendena, bl.a. om att rättegångs- balkens bestämmelser om handläggning av tvistemål gäller i tillämpliga delar (16 kap. 2 §). Ett konkursärende inleds genom en ansökan om

	konkurs och den fortsatta handläggningen sker därefter i ett löpande
	konkursärende i tingsrätten (16 kap. 1 § och prop. 1986/87:90 s. 400).
	Den förändrade ordning som föreslås i denna proposition innebär att
	tingsrättens roll begränsas till vissa moment under konkursen. Framför allt
156	flyttas den mera löpande hanteringen, bl.a. mottagande av handlingar och
156

flera beslut under förfarandets gång, från domstolen till andra aktörer. Prop. 2024/25:135 Detta kan, framför allt i enklare konkurser, komma att innebära att det efter

tingsrättens inledande konkursbeslut inte blir aktuellt med någon ytterligare domstolsprövning överhuvudtaget. Det är då naturligt med en ordning som i de flesta fall innebär att tingsrätten prövar och avgör varje fråga för sig och att varje ärende avslutas genom ett slutligt beslut. Om rätten har beslutat om en säkerhetsåtgärd eller en tvångsåtgärd ska rätten dock fortlöpande överväga behovet av åtgärden och det är därför lämpligt att ett sådant ärende inte avslutas förrän åtgärden upphört att gälla.

De förändringar av domstolens roll som föreslås bör alltså medföra att en konkurs inte längre ska vara anhängig som ett löpande konkursärende hos tingsrätten till dess konkursen är helt avslutad. I stället får ett nytt konkursärende läggas upp när någon påkallar domstolens medverkan.

11.2Ansökan till domstol

Regeringens förslag: Konkursärenden som inleds i tingsrätten genom ansökan eller överlämnande i en pågående konkurs ska handläggas av den tingsrätt som har beslutat om konkurs.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot

det.

Skälen för regeringens förslag

Ärenden som inleds i tingsrätt genom ansökan eller överlämnande

Handläggningen av en fråga i tingsrätt bör som utgångspunkt inledas genom en ansökan. De i konkurslagen förekommande uttrycken begäran och framställning bör alltså ersättas av ansökan när det handlar om att initiera ett ärende. Frågor som ska inledas genom en ansökan rör, förutom att försätta gäldenären i konkurs, bl.a. edgång (avsnitt 5.2.2), tvångsmedel (avsnitt 5.3.1), undantag från reseförbud (avsnitt 5.3.2) och entledigande och utseende av en förvaltare (avsnitt 5.4.2).

För vissa frågor som ska prövas av tingsrätten som första instans föreslår regeringen i stället att ärendet inleds genom att konkursförvaltaren eller tillsynsmyndigheten överlämnar frågan till tingsrätten. Det gäller pröv- ningen av bevakningstvister (avsnitt 6.3), fastställande av ackord (avsnitt 8.2) samt fastställande av utdelning och beslut om arvode när den först- nämnda frågan är tvistig (avsnitt 7.2).

Tingsrättens beslut, som alltså i många fall kommer att vara slutliga beslut, bör som hittills kunna överklagas till hovrätten.

Behörig domstol i ansökningsärenden

När det inte längre kommer att finnas ett löpande ärende i tingsrätten (se avsnitt 11.1), finns det behov av att i konkurslagen peka ut vilken tingsrätt som är behörig att pröva de ärenden som inleds genom ansökan eller överlämnande.

157

Prop. 2024/25:135 I avsnitt 11.6 lämnas förslag som i förlängningen kan innebära en begränsning av vilka tingsrätter som ska pröva en konkursansökan. Det är enligt regeringens mening lämpligt att den tingsrätt som gör den inledande prövningen även är den som sedan handlägger övriga frågor i samma konkurs. Det bör därför föreskrivas att en ansökan eller ett överlämnande görs till den tingsrätt som har prövat konkursansökan och alltså beslutat i fråga om konkursen.

11.3Överklagande till domstol

Regeringens förslag: Tillsynsmyndighetens och konkursförvaltarens beslut ska överklagas till den tingsrätt som har beslutat om konkurs.

Vid överklagande av konkursförvaltarens beslut ska överklagandet ges in till tingsrätten inom tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet. Om det är tillsynsmyndigheten som överklagar ska över- klagandet i stället ges in inom tre veckor från beslutet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen

eller har ingen invändning mot dem. Hovrätten för Västra Sverige anser att möjligheten att överklaga hovrättens beslut bör begränsas till fall där hovrätten anser att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen.

Skälen för regeringens förslag

Överprövning av tillsynsmyndighetens och konkursförvaltarens beslut

I propositionen föreslås det att ett antal uppgifter ska flyttas från tings- rätten till tillsynsmyndigheten och konkursförvaltaren. När det gäller tillsynsmyndigheten handlar det bl.a. om prövning av anstånd med att lämna in förvaltarberättelse (avsnitt 5.4.1), utseende av granskare och tillsynsperson (avsnitt 5.4.3 och 8.2.4), avskrivning och nedläggning av konkurs (avsnitt 7.1 och 8.1) samt i flertalet fall fastställande av utdelning i konkurs (avsnitt 7.2.1), liksom beslut om förvaltararvode vid konkursens avslutande (avsnitt 7.1.2, 7.2.1, 8.1 och 8.2.2). I dessa avsnitt, och i avsnitt 4.2, bedömer regeringen att de berördas rätt till domstolsprövning i dessa fall bör garanteras genom en möjlighet att kunna överklaga tillsyns- myndighetens beslut till tingsrätten.

Flertalet av de åtgärder som ingår i tillsynsmyndighetens hittillsvarande uppgifter, t.ex. tillsynsåtgärder, är av sådant slag att de inte kan överklagas (se prop. 1978/79:105 s. 198). Det finns inte anledning att ändra denna ordning.

I fråga om de befogenheter att fatta beslut som flyttas till konkursförvaltaren handlar det bl.a. om ersättning för inställelse till vissa sammanträden (avsnitt 5.2.3), medgivande av undantag från reseförbud (avsnitt 5.3.2) och anordnande av bevakningsförfarande (avsnitt 6.1.1). I respektive avsnitt görs överväganden om möjligheten till överprövning i domstol av dessa beslut och det föreslås att förvaltarens beslut ska kunna överklagas (se särskilt avsnitten 5.3.2 och 7.2.2 om valet av detta rätts-

158

medel). När det gäller bl.a. beslut om att genomföra ett bevaknings- förfarande är slutsatsen att det inte bör kunna överklagas.

Hovrätten för Västra Sverige framför att möjligheten att överklaga hovrättens beslut bör begränsas till fall där hovrätten anser att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen. Detta bl.a. med hänvisning till att den föreslagna ordningen även utan en prövning i Högsta domstolen kommer att innefatta en prövning i tre instanser, varav två domstolar. I avsnitt 11.5.1 föreslår regeringen att lagen om domstolsärenden ska gälla vid rättens hand- läggning av ett konkursärende. I den lagen anges det att rättegångsbalkens bestämmelser om prövningstillstånd ska tillämpas utom i det fallet överklagandet avser ett beslut av hovrätten att avvisa ett överklagande till Högsta domstolen (40 §). Tillstånd förutsätter att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen eller att det finns synnerliga skäl till en sådan prövning. Inom vissa områden gäller en s.k. ventil för att överklaga hovrättens beslut och domar till Högsta domstolen (se t.ex. 5 kap. 5 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar och 1 kap. 3 § lagen [2016:188] om patent- och marknads- domstolar). Enligt regeringens mening finns det inte skäl att nu överväga någon sådan ändring av möjligheten att överklaga i konkursärenden.

Behörig domstol

Att det inte längre kommer att finnas ett löpande ärende i tingsrätten under konkursförfarandet (se avsnitt 11.1 ovan) medför att det i konkurslagen behöver anges vilken domstol som är behörig att pröva ett överklagande. Utgångspunkten bör även fortsättningsvis vara att frågor prövas av den domstol som har koppling till det pågående konkursförfarandet. För att åstadkomma en sådan ordning är det ändamålsenligt att ett överklagande prövas av den tingsrätt som har beslutat om konkursen (se avsnitt 11.6 om den domstolen). På så sätt blir det också enkelt för parterna att veta vilken domstol som är behörig att handlägga överklagandet, oavsett vilken fråga i konkursen det rör och oavsett om det är tillsynsmyndigheten eller konkursförvaltaren som har meddelat det överklagade beslutet.

Hur ett överklagande ska gå till

I en konkurs fattar tillsynsmyndigheten en mängd olika beslut. Ofta är det fråga om att i ett yttrande eller i annan ordning ta ställning till framställ- ningar eller redovisningar. I konkurslagen finns det inga särskilda bestäm- melser om dessa beslut. Förvaltningslagen är dock tillämplig (jfr prop. 1986/87:90 s. 396 och 397 och prop. 2016/17:180 s. 35 och 36 och avsnitt 10.1). För överklagbara beslut som fattas av tillsynsmyndigheten enligt konkurslagen finns en hänvisning till att reglerna om överklagande enligt de utsökningsrättsliga regelverken då gäller, se bl.a. 3 kap. 6 § konkurs- lagen. I utsökningsbalken och utsökningsförordningen finns det bl.a. regler om rättidsprövning och omprövning. Mer moderna bestämmelser av motsvarande slag finns i förvaltningslagen. I förvaltningslagen finns det också regler om motivering av beslut och om att myndigheten ska under- rätta parterna om beslutet och om hur ett överklagande kan ske (32–34 §§). Vidare framgår att ett överklagande ska ske inom tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet. Om den som överklagar är en part som

Prop. 2024/25:135

159

Prop. 2024/25:135 företräder det allmänna, ska överklagandet dock ha kommit in inom tre

	veckor från den dag då beslutet meddelades (44 §).
	Det framstår som lämpligt att förvaltningslagens bestämmelser i fortsätt-
	ningen tillämpas vid samtliga överklaganden av tillsynsmyndighetens
	beslut under konkursförfarandet. I konkurslagen bör det införas en upplys-
	ningsbestämmelse om att förvaltningslagen gäller för tillsynsmyndig-
	hetens handläggning enligt den förstnämnda lagen. Förvaltningslagen är
	subsidiär till annan lag och den gäller därmed i konkursförfarandet endast
	om inte något annat föreskrivs (4 § förvaltningslagen). Hänvisningar i
	konkurslagen till utsökningsbalkens bestämmelser om överklagande bör
	också tas bort.
	När det gäller överklagande av konkursförvaltarens beslut är förvalt-
	ningslagen inte tillämplig (jfr prop. 2016/17:180 s. 26). För överklagande
	av beslut som meddelas av enskilda organ med offentliga förvaltningsupp-
	gifter finns bestämmelser i lagen (1986:1142) om överklagande av beslut
	av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter (överklagande-
	lagen). Den lagen gäller emellertid enbart om det är fråga om överklagande
	till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndig-
	het. Lagen blir därmed inte tillämplig i detta fall och det behövs därför
	särskilda regler i konkurslagen.
	Det behöver för det första bestämmas en tidsfrist inom vilket ett över-
	klagande ska göras. Det är rimligt att samma tid gäller i dessa fall som vid
	överklagande enligt såväl överklagandelagen som förvaltningslagen,
	nämligen inom tre veckor från det att den som är missnöjd fick del av
	förvaltarens beslut (3 §). Om det är tillsynsmyndigheten som överklagar
	bör det dock ske inom tre veckor från det att beslutet meddelades (jfr 44 §
	förvaltningslagen).
	För det andra behöver det bestämmas var överklagandet ska ges in. En
	ordning som innebär att överklaganden ges in till konkursförvaltaren
	riskerar att ta tid och medför ökad administration för förvaltaren. Det fram-
	står därmed som lämpligt att det är tingsrätten som får ansvar för att
	hantera överklagandena och pröva om de skett i rätt tid. Ett överklagande
	bör alltså även fortsättningsvis ges in direkt till tingsrätten. Eftersom pröv-
	ningen ska ske av den domstol som fattat det ursprungliga konkursbeslutet
	kan det inte förväntas innebära några svårigheter för parterna att veta var
	ett överklagande ska ges in.
	I likhet med vad som gäller i andra sammanhang för enskilda organ som
	meddelar överklagbara beslut, bör förvaltaren även ha en skyldighet att till
	domstolen vidarebefordra överklaganden som felaktigt har getts in till
	honom eller henne. Tingsrätten bör sedan pröva om överklagandet har
	gjorts i rätt tid. Utgångspunkten bör vara att ett överklagande som har
	kommit in för sent ska avvisas. Ett överklagande som inkommit för sent
	bör dock inte avvisas, om förseningen beror på att det inte har lämnats en
	korrekt underrättelse om hur beslutet får överklagas, eller om över-
	klagandet har kommit in till förvaltaren inom överklagandetiden (jfr 4 och
	5 §§ överklagandelagen).
	Det finns i den hittillsvarande regleringen inga närmare bestämmelser
	om vad ett beslut av konkursförvaltaren ska innehålla. För att över-
	klagandeinstitutet ska fungera som det är tänkt är det viktigt att
	förvaltarens beslut är motiverat och att berörda parter får kännedom om
160	dess innehåll. Det är därför lämpligt att regler om innehållet i ett beslut

och om hur parterna ska underrättas om beslutet och hur det överklagas tas Prop. 2024/25:135 in i konkurslagen. För att åstadkomma att ett beslut av en förvaltare

motiveras och expedieras på samma sätt som om det vore en myndighet som har meddelat det bör det i konkurslagen föreskrivas att förvaltaren ska tillämpa förvaltningslagens regler om motivering av beslut samt om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till (jfr 32–34 §§ förvaltningslagen).

I avsnitt 11.5.1 föreslås det att lagen om domstolsärenden ska vara tillämplig vid domstolens prövning av konkursförvaltarens beslut. Av den lagen framgår de ytterligare krav som ställs på överklagandet, t.ex. att det ska vara skriftligt, och vad det ska innehålla.

11.4Verkställighet av beslut

Regeringens förslag: Bestämmelserna i konkurslagen om vilka beslut som får verkställas omedelbart och vilka som får verkställas först efter laga kraft ska justeras med anledning av att det i fler fall blir fråga om slutliga beslut och att vissa beslut flyttas från domstol.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot

det.

Skälen för regeringens förslag

Bestämmelserna om verkställighet av rättens beslut behöver justeras

En allmän domstols slutliga avgörande får som utgångspunkt verkställas när det har fått laga kraft, dvs. inte längre kan överklagas (3 kap. 3 § utsökningsbalken). Ett beslut som inte har fått laga kraft, får i regel verk- ställas endast när detta särskilt anges. Beslut under rättegången som inte får överklagas särskilt och vissa särskilt angivna sådana beslut som får överklagas gäller genast (17 kap. 14 § rättegångsbalken).

Eftersom flertalet beslut under konkursförfarandet inte är slutliga beslut och dessa enligt rättegångsbalken inte gäller genast, finns det i konkurs- lagen särskilda bestämmelser om verkställighet (se framför allt 16 kap.

4 §). Där anges det att ett beslut om konkurs och om upphävande av ett sådant beslut går i verkställighet omedelbart. Detsamma gäller andra beslut av domstol under handläggningen av ett konkursärende i en fråga, om inte något annat bestäms (första stycket). Vissa särskilt angivna beslut under handläggningen, bl.a. om arvode, ska dock gälla först sedan de fått laga kraft (andra stycket).

Bestämmelserna om verkställighet gäller alltså endast beslut om konkurs eller beslut under handläggningen, dvs. beslut som inte innebär att ärendet avslutas. För slutliga beslut, t.ex. beslut om avskrivning eller nedläggning av en konkurs, tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser, vilket innebär att domstolens avgörande av saken inte får verkställas förrän det har fått laga kraft (prop. 1986/87:90 s. 403–406). Det finns dock särskilda bestämmelser om verkställighet av beslut att fastställa utdelning (11 kap. 9 och 10 §§ konkurslagen).

161

Prop. 2024/25:135 I avsnitt 11.5.1 föreslår regeringen att lagen om domstolsärenden ska gälla vid rättens handläggning av ett konkursärende. I den lagen finns bestämmelser om verkställighet av beslut (31 §) som hänvisar till rättegångsbalken (se även prop. 1995/96:115 s. 171). En övergång till ärendelagen i konkursförfarandet påverkar alltså inte i sig vad som gäller för ett besluts verkställighet.

Det finns inte skäl att i sak inta en annan syn än hittills på vilka beslut som bör gälla omedelbart och vilka som bör gälla först när beslutet fått laga kraft. Att det nu föreslås att i stort sett varje fråga eller delförfarande i konkursen ska prövas i tingsrätten som ett eget konkursärende, innebär att många beslut som enligt den hittillsvarande ordningen är beslut under handläggningen blir slutliga beslut. Det blir därför nu fråga om att i kon- kurslagen skilja mellan beslut varigenom en konkurs avslutas och beslut under en pågående konkurs, även om beslutet i det senare fallet kan vara ett slutligt beslut som avslutar det ärende som frågan avser. Vidare behöver reglerna justeras med anledning av att konkursärendena kommer att inledas på olika sätt, genom ansökan, överlämnande eller överklagande.

Mot den bakgrunden bör det i konkurslagen tas in bestämmelser som i huvudsak anger att beslut i ett ansöknings- eller överlämnandeärende som inte avslutar konkursen gäller omedelbart. För beslut som avslutar konkursen bör ärendelagens bestämmelser gälla. Det är dock endast i undantagsfall som ett sådant beslut kommer att meddelas av tingsrätten som första instans (se avsnitt 7.2.1 och 8.2.1).

Tillsynsmyndighetens och konkursförvaltarens beslut

Som föreslås i denna proposition ska vissa beslut inte längre fattas av tingsrätten som första instans utan av tillsynsmyndigheten eller konkurs- förvaltaren. Någon ändring i sak när det gäller verkställigheten av dessa beslut bör inte ske.

För handläggningen i tillsynsmyndigheten gäller förvaltningslagen. Som för domstol behöver det i konkurslagen särskilt anges vilka beslut som ska gälla omedelbart. För förvaltarens beslut måste det i samtliga fall särskilt anges vad som gäller i fråga om verkställighet av beslut.

Det som föreskrivs om verkställighet av tillsynsmyndighetens och förvaltarens beslut bör gälla även för domstolens beslut efter överklagande dit (jfr 18 kap. 16 § utsökningsbalken om motsvarande ordning i överklagade utsökningsmål).

I avsnitt 7.3.3 behandlas frågan om verkställighet av arvodesbeslut.

162

11.5

En ändamålsenlig domstolsprocess

Prop. 2024/25:135

11.5.1Val av processlag

Regeringens förslag: Vid handläggning i domstol av konkursärenden ska lagen om domstolsärenden tillämpas, om inte något annat föreskrivs i konkurslagen. Detta ska gälla såväl i ärenden som inleds i tingsrätten genom ansökan eller överlämnande som i ärenden som inleds där genom överklagande.

Vid prövning av frågor om säkerhets- och tvångsåtgärder ska dock rättegångsbalken tillämpas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen

eller har ingen invändning mot dem. Skellefteå tingsrätt tillstyrker att ärendelagen tillämpas vid handläggning av konkurser men framför att rättegångsbalken även fortsättningsvis bör tillämpas som kompletterande lag i ärenden som kan ha stora likheter med tvistemål, främst tvister som uppstår inom ramen för ett bevakningsförfarande.

Skälen för regeringens förslag

Det finns anledning att överväga val av processlag i konkursärenden

Konkurslagen innehåller materiella bestämmelser om konkursen men även många processuella bestämmelser, dvs. regler om konkursförfarandet. Nackdelar med nuvarande ordning är att den brister i flexibilitet och effek- tivitet. Successiva förändringar av de processuella regelverken i allmän domstol har inneburit uppmjukningar bl.a. av de regler som knyter an till muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna, och lett till en ökad använd- ning av modern teknik. Möjligheterna att avgöra mål och ärenden på hand- lingarna har utökats och ändringar har gjorts för att underlätta och möjlig- göra digital kommunikation i domstolsprocesser (jfr t.ex. prop. 2004/05:131, prop. 2015/16:39 och prop. 2019/20:189).

I propositionen föreslås det att beslut i större utsträckning ska fattas av tillsynsmyndigheten eller konkursförvaltaren. Detta kommer att ge en annan karaktär på domstolsprocessen, bl.a på så sätt att tingsrätten inte längre kommer att ha ett löpande ärende under konkursen (se avsnitt 11.1). Det finns mot denna bakgrund skäl att överväga om de processuella regler som styr konkursförfarandet i domstol bör förändras i syfte att möjliggöra en handläggning som kan ske under smidigare former. Det handlar både om vilka allmänna processrättsliga regler som bör utgöra grund för handläggningen och om huruvida konkurslagens processuella sär- bestämmelser i viss utsträckning bör tas bort eller i vart fall justeras.

Vissa konkursrättsliga tvister i domstol handläggs inte i konkursärendet. Det handlar framför allt om återvinningstalan, klander av slutredovisning och skadeståndstalan. Det är fråga om tvister mellan enskilda som har sin grund i den konkursrättsliga lagstiftningen men som handläggs som tvistemål, eller i något fall som brottmål (jfr prop. 1986/87:90 s. 400). Någon förändring av hur dessa tvister ska handläggas föreslås inte i denna proposition och det finns då inte heller skäl att förändra de processuella

163

Prop. 2024/25:135 regler som styr den handläggningen (se dock avsnitt 11.7 om forum). För dessa mål bör alltså rättegångsbalken tillämpas även fortsättningsvis.

I övrigt aktualiseras två olika typer av processer i tingsrätt, bl.a. utifrån hur frågan initieras där. Den ena typen rör frågor som även fortsättningsvis ska prövas av tingsrätt som första instans. Eftersom något löpande ärende inte kommer att finnas i tingsrätten blir det fråga om att varje ärende inleds genom en ansökan eller ett överlämnande (ansökningsfall). Den andra typen rör frågor som framöver kommer att prövas av tillsynsmyndigheten eller konkursförvaltaren i första instans och som därefter kan bli föremål för tingsrättens prövning efter ett överklagande (överklagandefall). Frågan är därmed om det finns anledning att för dessa fall helt eller delvis övergå till ärendelagen.

Ärendelagen ska i flertalet fall tillämpas vid handläggningen av konkursärenden

Rättegångsbalken bygger på ett muntligt förfarande där bevisning upptas vid en förhandling och som typiskt sett fokuserar på att utreda vad som hänt i förfluten tid. Förfarandet inleds med en stämningsansökan och inne- fattar både ett förberedelse- och ett huvudförhandlingsskede. Rättegångs- balken är i första hand avsedd för handläggningen av tvistemål och brott- mål.

Ärendelagen utgår från ett skriftligt förfarande med möjlighet till muntlig handläggning när så begärs eller annars behövs. En tillämpning av ärendelagen ger utrymme för ett i det enskilda fallet mindre formbundet förfarande (jfr t.ex. prop. 2014/15:105 s. 42). Lagen ger också generellt sett ett snabbare förfarande.

Det är angeläget att de regler som styr konkursprocessen är enkla och ändamålsenliga. Redan enligt den hittillsvarande regleringen gäller rätte- gångsbalken endast i tillämpliga delar. Det innebär att flera väsentliga moment i balken, t.ex. regler om talans väckande, taleändring, muntlig för- beredelse och huvudförhandling, inte kommer till användning i konkurs- ärenden. Därmed tillämpas i praktiken endast i begränsad utsträckning de grundläggande principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentra- tion som annars styr en process enligt rättegångsbalken. Detta är i och för sig inte konstigt eftersom konkursärenden på flera sätt inte är som vanliga tvistemål och det därför inte finns behov av många av rättegångsbalkens regler. Samtidigt medför detta en bristande tydlighet och förutsebarhet. Som Lagrådet uttalade vid införandet av konkurslagen kan regleringen därmed leda till vissa tillämpningsproblem (prop. 1986/87:90 bilagedelen s. 226 och 227).

Det kan noteras att ärendelagen är den processlag som tillämpas på insolvensrättens område i övrigt, liksom på utsökningsrättens område. Det gäller både när ett ärende inleds i tingsrätten som första instans, t.ex. ansökan om företagsrekonstruktion, och när ett ärende inleds genom överklagande, t.ex. vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut om skuldsanering eller utmätning.

Att tingsrättsprövningen i större utsträckning föreslås ske efter över- klagande är något som med särskild styrka talar för att välja en för ända- målet mer anpassad processlag. Rättegångsbalken är inte anpassad för en

ordning där frågor inleds i tingsrätt genom överklagande från en myndig-

164

het eller någon annan. Ärendelagen däremot innehåller uttryckliga regler för överklagande till tingsrätt och handläggningsreglerna i övrigt gäller oavsett hur ärendet inleds.

Att ett konkursärende i domstol kan vara komplicerat och innefatta en tvist mellan flera motstridiga intressen innebär inte att rättegångsbalken måste användas. Även ärendelagen passar väl för frågor som är av stor betydelse eller som är svåra att bedöma (jfr t.ex. prop. 2005/06:99 s. 76). Ärendelagen innehåller t.ex. samma grundläggande garantier för rättssäkra avgöranden som rättegångsbalken. Som belysande exempel kan nämnas att ärendelagen används vid överklagande till mark- och miljödomstol och till Patent- och marknadsdomstolen (prop. 2009/10:215 s. 158 och prop. 2015/16:57 s. 196). Även överklagade frågor om företagskoncentrationer handläggs sedan några år av Patent- och marknadsdomstolen med tillämp- ning av ärendelagen (prop. 2017/18:15 s. 21).

Sammanfattningsvis finns det starka skäl att göra ärendelagen tillämplig i domstol när beslut av tillsynsmyndigheten eller konkursförvaltaren över- prövas där.

Detta val talar i sin tur för att ärendelagen bör användas även i de fall tingsrätten prövar frågor som första instans. Det är en fördel om samma processuella regler i största möjliga utsträckning är tillämpliga i konkurs- förfarandet. Det skapar förutsebarhet och underlättar tillämpningen.

När det gäller tingsrättens handläggning i bevaknings- och ackordsför- faranden kan det hävdas att prövningen, i vart fall indirekt, syftar till att avgöra en tvist mellan två parter. Det gäller i viss utsträckning även pröv- ningen av en konkursansökan. Detta skulle tala för att rättegångsbalken även fortsatt används som kompletterande lag, något som Skellefteå tings- rätt förespråkar. Det finns emellertid enligt regeringens mening inte några principiella skäl mot att även i dessa fall tillämpa ärendelagen. En tillämp- ning av rättegångsbalken är inte heller nödvändig för att få tillgång till de processuella regler som förfarandena kräver (se t.ex. prop. 1995/96:115 s. 192 där ärendelagen ansågs tillräckligt kvalificerad för att tillämpas på ackordsfrågorna enligt lagen om företagsrekonstruktion och även prop. 2009/10:215 s. 163 där det ansågs lämpligt att övergå från rättegångs- balkens tvistemålsregler till ärendelagen i fastighetsbildningsmål, som har tydliga civilrättsliga inslag). Ärendelagen bör mot denna bakgrund till- lämpas på rättens handläggning även i frågor om bevakning och ackord samt vid prövning av konkursansökan.

När det gäller tvångsmedel bör bestämmelserna i konkurslagen dock även fortsättningsvis kompletteras av rättegångsbalkens bestämmelser i den utsträckning det är nödvändigt. Även en prövning om säkerhetsåt- gärder, framför allt kvarstad (2 kap. 11–13 §§ konkurslagen) bör fortsatt ske med stöd av kompletterande regler i rättegångsbalken, bl.a. eftersom allmänna regler om dessa institut finns i balken men inte i ärendelagen. Visserligen kan dessa frågor komma att prövas i samband med t.ex. en konkursansökan eller en edgång, dvs. frågor för vilka ärendelagen ska vara tillämplig. Detta bör dock inte föranleda några handläggningsproblem och alternativet att låta ärendelagen gälla även för säkerhets- och tvångs- åtgärder framstår inte som ändamålsenligt med hänsyn till den typ av frågor det rör.

Prop. 2024/25:135

165

Prop. 2024/25:135	11.5.2	Tillsynsmyndighetens och förvaltarens roll

	Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten och konkursförvaltaren ska
	vara part i domstol när deras respektive beslut överprövas där.
	Tillsynsmyndigheten ska få överklaga konkursförvaltarens beslut.

	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen
	eller har ingen invändning mot dem. Stiftelsen Ackordscentralen invänder
	mot att tillsynsmyndigheten ska besluta om arvode och vara part i domstol
	när myndighetens beslut överprövas där.
	Skälen för regeringens förslag
	Konkursförvaltarens klagorätt och ställning i domstolsprocessen
	När det nu föreslås att konkursförvaltaren ska fatta beslut som får över-
	klagas till domstol är det rimligt att förvaltaren, på samma sätt som gäller
	för beslutsmyndigheter, ges ställning som klagandens motpart i domstols-
	processen. På så sätt skapas en kontradiktorisk process och utredningen i
	ärendet blir bättre. Förvaltaren får då också rätt att överklaga domstolens
	beslut. Förvaltaren skulle då i första hand företräda konkursboet. Eftersom
	förvaltaren inte är en myndighet följer en sådan partsställning inte av
	ärendelagen. Det bör därför införas en bestämmelse om detta i konkurs-
	lagen.
	Det finns vidare i flera fall bestämmelser i konkurslagen som anger när
	konkursförvaltaren ska involveras i domstolens handläggning. Förvaltaren
	ska t.ex. kallas till sammanträde för prövning av tvångsmedel, entledig-
	ande av förvaltaren i vissa fall, utdelningsförslag och förvaltararvode. För-
	valtaren ska vidare ges tillfälle att yttra sig i flera av dessa och andra frågor.
	I den utsträckning tingsrätten som första instans även fortsättningsvis
	ska pröva frågor finns det ingen anledning att förändra omfattningen av
	konkursförvaltarens deltagande och ställning i processen. I några fall före-
	slås att frågor flyttas till tillsynsmyndigheten. Då gäller i första hand för-
	valtningslagen, som bl.a. föreskriver att ett beslut får överklagas av den
	som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot (42 §). I fler-
	talet av dessa fall kommer det att vara förvaltaren som är sökande hos
	myndigheten och blir då i regel part i tingsrätten, om myndighetens beslut
	överklagas dit.
	Tillsynsmyndighetens klagorätt och ställning i domstolsprocessen
	Som redovisas i avsnitt 11.2 och 11.3 ska en domstolsprövning kunna
	komma till stånd genom ansökan (eller överlämnande) eller genom över-
	klagande av tillsynsmyndighetens eller konkursförvaltarens beslut. Frågan
	är vilken roll som tillsynsmyndigheten ska ha i domstol i dessa olika
	situationer.
	När en myndighets beslut överklagas till tingsrätten av en enskild är
	huvudregeln att beslutsmyndigheten blir den enskildes motpart (11 §
	ärendelagen). Stiftelsen Ackordscentralen anser att det är olämpligt att
	tillsynsmyndigheten ska besluta om arvode och senare vara part i domstol
	när dess beslut överprövas där. En sådan ordning skapar emellertid
166	förutsättningar för en kontradiktorisk domstolsprocess. Med en tvåparts-

process kan den utredning som läggs fram vid domstolen bli mer Prop. 2024/25:135 fullständig och de berörda frågorna i många fall bättre belysta. Dessutom

tydliggörs domstolens roll som tvistlösningsorgan. Genom att besluts- myndigheten blir part ges myndigheten även rätt att överklaga till högre instans, vilket bl.a. skapar förutsättningar för en god prejudikat bildning.

Det finns i och för sig fall där beslutsmyndigheten inte intar rollen som part i domstol efter överklagande. Det gäller bl.a. Kronofogdemyndig- heten i ärenden om utmätning, se 18 kap. 1 § utsökningsbalken. Det rör sig emellertid om massärenden och i flera av dem kommer det ändå att finnas motparter i domstolen. Till detta kommer de fördelar som en parts- medverkan av tillsynsmyndigheten skulle ha i konkursförfarandet och då myndigheten redan på olika sätt medverkar i domstolens handläggning framstår det som lämpligt att myndigheten ges ställning som part i domstol när myndighetens beslut överklagas dit. Med hänsyn till tillsynsmyndig- hetens roll och ansvar i förfarandet bör detta gälla även i ärenden där det finns flera enskilda motparter. Beslutsmyndighetens partsställning följer direkt av ärendelagen och det behövs därför inte några särskilda regler i konkurslagen om tillsynsmyndighetens ställning i domstol. Myndighetens partsställning inträder när handlingarna i ärendet har överlämnats till tings- rätten.

Enligt den hittillsvarande ordningen handläggs frågor under konkurs- förfarandet i tingsrätten som första instans och det finns särskilda bestäm- melser om överklaganderätten för tillsynsmyndigheten i dessa fall (16 kap.

8 § konkurslagen). Denna rätt bör kvarstå i de fall tingsrätten behåller beslutsfunktionen, t.ex. när det gäller entledigande av konkursförvaltare eller vissa beslut om reseförbud. Det gäller även beslut om arvode i de fall tingsrätten ska pröva frågan som första instans. Det följer av andra bestäm- melser i konkurslagen att tillsynsmyndigheten ska involveras redan i tings- rätten, genom att höras eller kallas till sammanträde.

Den kvarstående frågan är vilken roll tillsynsmyndigheten bör ha när beslut fattas av konkursförvaltaren. Av de beslut i 16 kap. 8 § där myndig- heten getts klagorätt finns ett som nu föreslås flyttas till förvaltaren, nämligen beslut att inte inleda ett bevakningsförfarande. Ett sådant beslut av förvaltaren föreslås dock inte få överklagas (se avsnitt 6.1.1). Förvaltaren ges därutöver beslutanderätt i vissa ytterligare frågor, bl.a. i fråga om medgivande av undantag från gäldenärens reseförbud (avsnitt 5.3.2). Det framstår som lämpligt att tillsynsmyndigheten ges en generell rätt att överklaga de av förvaltarens beslut som får överklagas. En sådan ordning stärker rättssäkerheten i förfarandet och skapar bättre förut- sättningar för en enhetlig rättstillämpning. En rätt för tillsynsmyndigheten att överklaga besluten har dessutom ett nära samband med utövandet av dess tillsynsfunktion (se prop. 1978/79:105 s. 198 och 199).

167

Prop. 2024/25:135 11.5.3		Behov av särregler i konkurslagen

	Regeringens förslag: Bestämmelser om konkurshandläggningen i
	domstol och om överklagande ska tas in i ett nytt 16 kap. konkurslagen.
	En tingsrätt ska få lämna över ett ansökningsärende till en annan
	tingsrätt som handlägger sådana ärenden, om det finns särskilda skäl
	och det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part.
	Vissa bestämmelser i konkurslagen om rättens sammanträde och om
	rättegångskostnader ska ändras eller upphävas.
	En part ska kunna höras under sanningsförsäkran vid ett sammanträde
	i domstol.
	I ett ärende om att någon ska försättas i konkurs ska ett beslut om
	ersättningsskyldighet enligt rättshjälpslagen meddelas i samband med
	att handläggningen avslutas.

	Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I
	promemorian föreslås inte att en part ska kunna höras under sannings-
	försäkran vid ett sammanträde i domstol.
	Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen
	eller har ingen invändning mot dem. Hovrätten för Västra Sverige och
	Malmö tingsrätt anser att då ärendelagen införs som processlag bör en
	fullständig översyn av konkurslagen göras för att byta ut ordet förhandling
	mot sammanträde i de fall där ärendelagen tillämpas för att säkerställa en
	enhetlig begreppsanvändning. Tingsrätten anser även att en särskild regel
	om rättegångskostnader bör införas i konkurslagen för att göra det enklare
	att sätta sig in i rättsläget. Svea hovrätt och Malmö tingsrätt framför bl.a.
	att man bör överväga en särskild regel om möjlighet till partsförhör under
	sanningsförsäkran vid handläggning av konkursärenden i domstol.
	Stiftelsen Ackordcentralen anför att det bör införas en regel om att
	förvaltaren får debitera konkursboet och i tillämpliga fall staten för rätte-
	gångskostnader vid överklagande, så att förvaltaren inte ska bli personligt
	betalningsansvarig.
	Skälen för regeringens förslag
	Ett nytt kapitel om handläggningen av konkursärenden
	I propositionen föreslås en rad förändringar av domstolens roll och dom-
	stolsprocessen under ett konkursförfarande, bl.a. att ärendelagen ska till-
	lämpas. Det är en fördel för handläggningen om den lagens allmänna och
	flexibla bestämmelser kan tillämpas i så stor utsträckning som möjligt. Att
	behålla eller införa processuella särbestämmelser i konkurslagen risker att
	leda till dubbelreglering eller annars försvåra för domstolar och tillämpare
	att avgöra om konkurslagens regler är exklusiva eller om ärendelagens
	regler är kompletterande och i vilken utsträckning praxis på det process-
	rättsliga området är applicerbar på konkursförfarandet. Behovet av sär-
	regler bör också minska på grund av att ärendelagen erbjuder ett mer hel-
	täckande och för konkursärendena mer anpassat regelverk än vad den
	nuvarande regleringen i rättegångsbalken gör (jfr t.ex. rättsfallet NJA 2001
	s. 870 om att rättegångsbalkens regler endast i begränsad omfattning anses
	tillämpliga i konkursärenden). Även det förhållandet att tingsrätten i fler
168	fall ska vara andra instans och överpröva beslut av konkursförvaltaren eller

tillsynsmyndigheten minskar behovet av särregler. Detsamma gäller Prop. 2024/25:135 förslaget om att tingsrätten inte längre ska ha ett löpande ärende under hela konkursförfarandet (se avsnitt 11.1).

De föreslagna förändringarna av reglerna om domstolsförfarandet är så omfattande att det nuvarande 16 kap. konkurslagen bör upphävas och ett nytt kapitel med samma beteckning införas.

Överlämnande av ett ärende till en annan tingsrätt

Om en ansökan eller ett överklagande ges in till en tingsrätt som inte är behörig att handlägga ärendet, ska den domstolen som utgångspunkt över- lämna ansökan eller överklagandet till den tingsrätt som är behörig. Detta följer av ärendelagen (8 § andra stycket) och kommer därmed att gälla även konkursärenden som inleds på dessa sätt. Detsamma bör gälla när en fråga överlämnas till tingsrätten av konkursförvaltaren eller tillsynsmyn- digheten. Motsvarande bestämmelse för konkursansökningar i 2 kap. 2 a § konkurslagen bör mot denna bakgrund upphävas.

Enligt konkurslagen finns det dessutom en möjlighet för en behörig tingsrätt att flytta ett konkursärende till en annan (obehörig) tingsrätt. Det får ske om det finns synnerliga skäl och efter samråd med tingsrätten på den andra orten (2 kap. 26 §). Denna generella överlämnandemöjlighet infördes i konkurslagen 1975 och motiverades av de särskilda förhållanden som gäller vid konkurs (prop. 1975:6 s. 121 och 287). I förarbetena uttalas att det bör krävas mycket vägande skäl för att ett överlämnande ska kunna ske. Som exempel anges att en gäldenär har bosatt sig på en annan ort och att det då visar sig förenat med betydande praktiska fördelar att konkursen får handläggas på den senare orten (SOU 1970:75 s. 70). Ordningen bygger på att det finns ett löpande ärende i domstol under hela konkursen. Som föreslås i avsnitt 11.1 ska denna ordning nu ändras och bestämmelsen bör därför i denna utformning utgå.

Bärande för förslagen i propositionen är att regelverket utformas för att möjliggöra en flexibel och effektiv handläggning. Att då begränsa möjlig- heterna att kunna handlägga ett ärende på lämpligaste plats bör undvikas. Det bör därför finnas kvar en möjlighet att kunna överlämna ett visst konkursärende till en annan tingsrätt som handlägger den ärendetypen. Att forum föreslås vara den tingsrätt som beslutat i fråga om konkursen och alltså under hela den fortsatta konkursen bygger på förhållanden i dåtid talar också för att en överlämnandemöjlighet bör finnas i de fall ärenden inleds i tingsrätt som första instans.

När det gäller ärenden som inleds i tingsrätten efter överklagande av konkursförvaltarens eller tillsynsmyndighetens beslut är det svårt att se något fall där det av ovan anförda skäl skulle kunna finnas behov av en överlämnandemöjlighet. Som anförs i promemorian är det möjligen inte uteslutet att det skulle kunna inträffa att beslut överklagas till olika tingsrätter rörande olika bolag i samma koncern och med samma konkursförvaltare. Det är dock svårt att föreställa sig vilka samtida beslut det skulle handla om och att det i den praktiska tillämpningen skulle utgöra något problem att domstolsprövningen av dessa inte kan ske samlat. Det bedöms därför inte finnas tillräckliga skäl att ha en överlämnande- möjlighet i överklagandefallen.

169

Prop. 2024/25:135

170

Förening av flera ärenden

Eftersom det inte längre ska finnas ett löpande konkursärende kommer varje fråga som inleds i tingsrätten att handläggas i ett eget ärende (se avsnitt 11.1). Detta innebär som utgångspunkt att frågorna hanteras för sig, men det kan inte uteslutas att det i något fall skulle vara lämpligt att kunna handlägga två ärenden tillsammans.

I förarbetena till ärendelagen anges att gemensam handläggning bör kunna ske även utan lagreglering om det är lämpligt (prop. 1995/96:115 s. 142 och 143). I fråga om lämplighetsbedömningen hänvisas till att 14 kap. rättegångsbalken om förening av mål bör kunna tjäna som vägled- ning (jfr även prop. 2016/17:95 s. 15 och 16). Skulle det uppstå behov av gemensam handläggning kan det alltså ske i viss utsträckning. Någon särskild reglering om det behöver inte införas i konkurslagen. Ett undantag gäller bevakningstvister, se avsnitt 6.3.3.

Termerna förhandling och sammanträde

I konkurslagen används både ordet sammanträde och ordet förhandling för att beskriva sammanträden inför rätten under olika delar av konkurs- förfarandet. Detta kritiseras av Hovrätten för Västra Sverige och Malmö tingsrätt som förespråkar att termen sammanträde används genomgående i lagen. Som anförs i promemorian har begreppsanvändningen delvis en historisk förklaring. Till exempel var handläggningen enligt 1921 års konkurslag uppdelad på konkursdomaren och rätten. Båda termerna behölls vid införandet av 1987 års konkurslag trots att både förhandling och sammanträde numera hålls inför rätten. I förarbetena uttalades att ett sammanträde i konkurslagens mening har en annan karaktär än en förhandling, vid ett sammanträde behöver inte frågor avgöras av rätten medan detta normalt är fallet vid en förhandling (prop. 1986/87:90 s. 398).

Förhandling är en term som förekommer i rättegångsbalken och i för- valtningsprocesslagen. Det står dock klart att det i vart fall numera är syno- nymt med sammanträde (jfr prop. 2004/05:131 s. 224). Vid införandet av ärendelagen valdes att genomgående använda termen sammanträde. I för- arbetena anfördes att sammanträde inte bara är språkligt mer korrekt utan också mer lättbegripligt (prop. 1995/96:115 s. 156).

Det framstår i och för sig som lämpligt att i konkurslagen genomgående använda det modernare ordet sammanträde och därmed göra en anpass- ning till ärendelagens begreppsanvändning. Den hittillsvarande begrepps- bildningen lär dock inte i det framtida konkursförfarandet leda till några tillämpningsproblem. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det inte framstår som motiverat att göra en fullständig översyn av konkurslagen och justera i paragrafer som av andra skäl inte behöver ändras. Det gäller bl.a. bestämmelserna i 2 kap. om förhandling vid pröv- ning av konkursansökan och om säkerhetsåtgärder. För säkerhetsåtgärder, liksom tvångsmedel enligt 6 kap., ska också rättegångsbalken tillämpas även fortsättningsvis, vilket gör en ändring mindre angelägen.

När det gäller bl.a. bevakningsförfarandet, ackordsförfarandet och arvodesprövningen finns det däremot anledning att göra en förändring. Som utvecklas nedan finns det också anledning att i vissa fall överväga om det alls behövs några särskilda regler om sammanträde i konkurslagen.

Särskilda sammanträdesregler i konkurslagen

Att ärendelagen föreslås bli tillämplig och rätten i flera fall dessutom kommer att pröva frågor som andra instans skapar förutsättningar för att i större utsträckning avstå från särregler om sammanträde. På så sätt kan en mer flexibel och effektiv ordning uppnås.

Av ärendelagen framgår att det i domstolshandläggningen bör ingå sam- manträde när detta kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet (13 § andra stycket) och att sammanträde i regel ska hållas om det begärs av en enskild part (14 §). Domstolen kan begränsa ett sammanträde till att utreda parternas ståndpunkter i ärendet, till att ta upp muntlig bevisning eller på det sätt som annars är lämpligt (13 § tredje stycket). I ärendelagen finns det vidare bestämmelser om kallelse och om utevaro från sammanträden. Till ett sammanträde ska den som är part i regel kallas (18 § första stycket). Att en part uteblir från ett sammanträde hindrar inte att ärendet avgörs. Om det i tingsrätt är den som inlett ärendet som uteblir, får det avskrivas från vidare handläggning (20 §). Parterna ska i kallelsen upplysas om detta. Om en part bör infinna sig personligen, får domstolen föreskriva vite (18 § andra stycket).

I de fall konkurslagens regler om sammanträde inte anger annat eller mer än vad som följer av ärendelagens bestämmelser bör de kunna utgå. Även i vissa fall där det i konkurslagen i något större utsträckning än ärendelagen uppställs krav på att sammanträde hålls, finns det utrymme att övergå till att enbart tillämpa ärendelagen. Behovet av sammanträde kommer att minska när tingsrätten blir överprövningsinstans och en till- lämpning av ärendelagens bestämmelser om sammanträde ger förut- sättningar för rätten att i det enskilda fallet ta ställning till om ett sammanträde är motiverat.

Mot denna bakgrund bör konkurslagens sammanträdesregler i 7 kap.

3 och 5 §§ om konkursförvaltare, 11 kap. 8 § om utdelning, 6 kap. 2 § och 12 kap. 10, 17 och 20 §§ om fastställande av ackord och 14 kap. 8 § om arvode justeras eller tas bort.

Partsförhör under sanningsförsäkran

Enligt 37 kap. rättegångsbalken, som är tillämplig i konkursärenden enligt den hittillsvarande regleringen, kan en part i tvistemål i bevissyfte höras under sanningsförsäkran. Under ett sådant förhör uttalar sig parten under straffansvar, vilket han eller hon annars inte gör. Ärendelagen innehåller inte någon motsvarande bestämmelse om partsförhör under sannings- försäkran. Vid införandet av ärendelagen anfördes att det i ett domstols- ärende skulle komma att bli mycket ovanligt att bevisvärdet av partens uppgifter påverkades av att förhöret med en part hölls under sannings- försäkran. Det fanns också en farhåga att en reglering av partsförhöret skulle leda till att parter i onödan begär sammanträde i syfte att få till stånd ett förhör under sanningsförsäkran (prop. 1995/96:115 s. 111).

Svea hovrätt och Malmö tingsrätt anser att en särskild regel om möjlig- het till partsförhör under sanningsförsäkran vid handläggning av konkurs- ärenden i domstol bör övervägas. Malmö tingsrätt framför att partsförhör förekommer i relativ stor utsträckning vid konkursförhandling där någon annan borgenär än staten är sökande och att det också förekommer vid förhandlingar om tvistig fordran.

Prop. 2024/25:135

171

Prop. 2024/25:135 I tiden efter det att ärendelagen trätt i kraft har det för några ärendetyper införts en möjlighet att hålla partsförhör under sanningsförsäkran (se 8 kap. 31 c § jordabalken och 3 kap. 10 § lagen om patent- och marknads- domstolar) medan det inte har ansetts motiverat i mark- och miljöärenden (se prop. 2009/10:215 s. 169).

172

Med beaktande av det behov som remissinstanserna pekar på finns det inte något avgörande skäl för att inte låta möjligheten till partsförhör under sanningsförsäkran finnas kvar även efter en övergång till ärendelagen som processlag. Det bör därför i konkurslagen införas en bestämmelse som möjliggör sådana förhör.

Rättegångskostnader i konkursärenden

När det gäller rättegångskostnader är den frågan särskilt reglerad i kon- kurslagen såvitt avser prövningen av en borgenärs konkursansökan. I ett sådant fall ska rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar med vissa från balken avvikande regler (2 kap. 23 §, se även rättsfallet NJA 2016

s.1169).

I vilken utsträckning rättegångsbalkens rättegångskostnadsregler är till-

lämpliga i andra fall beror på vad saken rör. I princip är reglerna tillämp- liga om partsställningen är jämförbar med den som föreligger i vanliga dispositiva tvistemål. Det har överlämnats till rättstillämpningen att avgöra hur kostnadsfrågan ska bedömas i olika situationer (16 kap. 2 § konkurs- lagen och prop. 1986/87:90 s. 401 och 402). I promemorian redogörs för den relativt rikliga praxis som har utvecklats.

Genom att det nu föreslås att ärendelagen ska vara tillämplig i domstol vid prövningen av ett konkursärende blir den lagens bestämmelser om rättegångskostnader tillämpliga (se 32 § ärendelagen). Dessa anger visser- ligen inte mer än att rättegångsbalkens bestämmelser får tillämpas men de gäller endast i ärenden där enskilda är motparter till varandra och det har förekommit en intressemotsättning mellan dem (se rättsfallet NJA 2012 s. 896 där staten ansågs som enskild part i detta hänseende). Högsta dom- stolen har dock i rättsfallet NJA 2015 s. 374 uttalat att en enskild under vissa förutsättningar kan få ersättning av staten som företrädare för det allmänna för sina rättegångskostnader i ett ärende närmast med stöd av 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen (se även rättsfallet NJA 2018 s. 49).

I ett konkursärende kan tillsynsmyndigheten vara part i domstolen. Att en konkursförvaltare vid överklagande av t.ex. ett arvodesbeslut enligt ärendelagen, skulle ges rätt till ersättning av myndigheten för rättegångs- kostnader framstår inte som troligt. Detta skiljer sig emellertid inte nämnvärt från den hittillsvarande ordningen, se rättsfallen NJA 1998 s. 857 och NJA 2000 s. 564, jfr även rättsfallet NJA 2008 s. 941.

Det finns inte anledning att nu inta en annan syn på rättegångskostnader i konkurs än den gällande. Ärendelagens bestämmelser ger i huvudsak utrymme för en sådan tillämpning. Under alla förhållanden framstår det inte som lämpligt att just för konkursärenden införa rättegångskost- nadsregler som kompletterar eller avviker från ärendelagen. Inte heller när det gäller frågan om rättegångskostnader i samband med prövningen av en borgenärs konkursansökan finns det enligt regeringens mening något egentligt behov av särbestämmelser i konkurslagen. Genom hänvisningen

i ärendelagen till 18 kap. rättegångsbalken finns utrymme för att åstad- Prop. 2024/25:135 komma en tillämpning som i huvudsak överensstämmer med den hittills-

varande.

I 2 kap. 23 § tredje meningen konkurslagen finns en bestämmelse som utgör ett undantag från huvudregeln i 18 kap. 14 § rättegångsbalken om att en part som vill ha ersättning för rättegångskostnad måste framställa sitt yrkande innan handläggningen avslutas. Som redovisas i avsnitt 11.1 kommer rätten inte längre att ha ett löpande ärende under hela konkurs- förfarandet. Ärendet avslutas alltså i samband med konkursbeslutet. Det kan inte vara förenat med några större svårigheter för en borgenär att i tid, t.ex. redan i konkursansökan, framställa ett kostnadsyrkande. Detta yrkande kan sedan kompletteras om den fortsatta handläggningen medför att ytterligare kostnader uppstår. Bestämmelserna i 2 kap. 23 § kan därför tas bort. Av samma skäl bör regeln i 41 § andra stycket rättshjälpslagen (1996:1619), som anger att ett beslut om ersättningsskyldighet ska med- delas senast i samband med att utdelningen fastställs, tas bort.

En särskild fråga, som Stiftelsen Ackordscentralen lyfter, gäller för- valtarens ansvar för rättegångskostnader när hans eller hennes beslut över- klagas. Ackordcentralen framför att förvaltaren inte bör få ett personligt betalningsansvar för rättegångskostnader vid överklagande och att det bör införas en regel om att förvaltaren får debitera konkursboet och i tillämp- liga fall staten för sådana kostnader.

Om det skulle förekomma att förvaltaren förpliktas att ansvara för rätte- gångskostnader vid överklagande får detta enligt regeringens bedömning i första hand behandlas som en konkurskostnad (14 kap. 1 och 2 §§ samt

17 kap. 1 § konkurslagen). Någon särskild reglering om detta behövs inte.

11.6Koncentration av konkursärenden till vissa tingsrätter

Regeringens förslag: En ansökan om konkurs ska göras till den tings- rätt som regeringen föreskriver.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna, däribland Bolags-

verket, Kronofogdemyndigheten, Malmö tingsrätt, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Uppsala universitet (Juridiska fakultets- nämnden), Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollektivet i Sverige (REKON), Stockholms tingsrätt och Sveriges advokatsamfund, tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Gotlands tingsrätt före- språkar en begränsning till en tingsrätt per hovrättsområde. Hovrätten för Västra Sverige anser att en ordning med en behörig domstol per län riskerar att medföra för stor belastning på den domstolen. Vissa remiss- instanser, bl.a. Hudiksvalls tingsrätt (numera Hälsinglands tingsrätt), Skaraborgs tingsrätt och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), av- styrker förslaget. Helsingborgs tingsrätt, Stiftelsen Ackordscentralen och TCO påtalar att en ökad koncentration kan leda till längre avstånd till dom- stolen och ökade kostnader för inställelse. Hudiksvalls tingsrätt befarar att

173

Prop. 2024/25:135 en koncentration kan leda till att det blir svårare att rekrytera jurister till domstolar utanför storstadsområdena.

Skälen för regeringens förslag

Färre domstolar kan ge en bättre handläggning

För företag, liksom för samhällsekonomin i stort, är det väsentligt att dom- stolsprövningen i konkursärenden lever upp till högt ställda krav på kvalitet och effektivitet. Vikten av att ärendena handläggs effektivt och med hög kompetens ställer stora krav på att domarna har erfarenhet och kunnande i frågorna. Detta kommer bl.a. till uttryck i 2019 års insolvens- direktiv. I direktivet föreskrivs att medlemsstaterna ska säkerställa att domare som handlägger konkurser får lämplig utbildning och har den sak- kunskap som uppgiften kräver (artikel 25 a). Vidare ska det säkerställas att konkursförfarandet är snabbt och effektivt (artikel 25 b). I direktivet anges att ett effektivt sätt att uppnå rättssäkra och ändamålsenliga konkurs- förfaranden skulle kunna vara att koncentrera handläggningen till ett begränsat antal domstolar (skäl 86).

Konkursärenden handläggs av landets samtliga 48 tingsrätter. En ansökan om konkurs görs hos den tingsrätt där gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet (2 kap. 1 § första stycket konkurslagen). Detta är i regel tingsrätten i den ort där gäldenären har hemvist eller säte (jfr 10 kap. 1 § rättegångsbalken).

Redan enligt den hittillsvarande ordningen handläggs relativt få kon- kurser vid ett flertal domstolar och antalet komplicerade konkursrättsliga frågor som prövas där är än mer sällan förekommande. De förändringar i konkursförfarandet som föreslås i denna proposition får till konsekvens att tingsrätterna framöver i betydligt mindre utsträckning kommer att hantera konkursfrågor. De frågor som ändå aktualiseras kommer ofta att vara de mer komplicerade frågorna, eftersom det är i de fall det finns oenighet som domstolen ska pröva dem. Detta ökar ytterligare betydelsen av dom- stolarnas organisation och domarnas specialistkompetens. Reformen gör att det blir svårt för många tingsrätter att säkerställa att det kontinuerligt finns nödvändig erfarenhet och kompetens samt förutsättningar att hand- lägga ärendena på ett effektivt sätt.

Ett sätt att uppnå en mer bärkraftig dömande verksamhet i konkurs- rättsliga frågor är att koncentrera handläggningen av konkursärenden till färre tingsrätter. Regeringen har i flera olika sammanhang uttalat att utgångspunkten är att ärenden ska fördelas på landets samtliga tingsrätter. Koncentration av ärenden till färre domstolar kan dock undantagsvis komma ifråga, om det t.ex. finns behov av särskild skyndsamhet eller kom- petens (jfr prop. 2007/08:54 s. 63 och prop. 2011/12:1 utg.omr. 4 avsnitt 2.4.4). En motsvarande möjlighet till koncentration har redan införts för ärenden om företagsrekonstruktion (prop. 2021/22:215, s. 331–333).

Med en koncentration av konkursärenden får de domare som handlägger ärendena möjlighet att upparbeta en kompetens som annars kan vara svår att uppnå. Ett större ärendeunderlag ger även de behöriga domstolarna bättre förutsättningar för effektiva rutiner och en robust organisation. En koncentration kan medföra att resurser och kompetens kan användas mer effektivt, vilket leder till en snabbare och bättre handläggning. Bristande

174

praktisk erfarenhet kan i högre grad undvikas och den kompetens som Prop. 2024/25:135 finns i domstolarna kan därmed utnyttjas bättre.

Konkursärenden bör koncentreras till färre domstolar

Med promemorians förslag om att koncentrera handläggningen av konkursärenden till färre tingsrätter som utgångspunkt gav regeringen Domstolsverket i uppdrag att lämna förslag på vilka domstolar som bör vara behöriga att pröva frågor om konkurs (Ju2023/02624).

Domstolsverket har redovisat uppdraget i rapporten Forum för konkurs- ärenden och ärenden om företagsrekonstruktion (Ju2024/01226). Tings- rätterna och hovrätterna, liksom andra som har en roll i konkursför- farandet, har yttrat sig inom ramen för uppdraget. Av yttrandena framgår inte någon enhetlig syn på en koncentration av konkursärenden till vissa domstolar, vilket motsvarar domstolarnas synpunkter vid remitteringen av promemorian.

Domstolsverket förespråkar i sin rapport att det inte görs någon förändring i fråga om behörigheten att handlägga konkursärenden. Myndigheten anför bl.a. att det inte framkommit några brister i dom- stolarnas konkurshantering och att det inte finns ett behov av att effektivisera handläggningen. Domstolsverket ställer sig visserligen bakom bedömningen att det vid genomförandet av promemorians förslag om förändringar i konkursförfarandet kan finnas skäl för en koncentration av konkursärendena till vissa tingsrätter. Men Domstolsverket anser också att en koncentration kan föra med sig negativa konsekvenser. Det rör sig om en möjlig negativ påverkan på kompetensförsörjningen hos dom- stolarna, en förlust av upparbetad kompetens och en risk för ökade kostnader på grund av längre avstånd mellan förvaltaren, verksamhets- orten och domstolsorten.

Vad gäller frågan om kompetensförsörjningen, som även Hudiksvalls tingsrätt lyfter, kan det enligt regeringens mening inte antas att möjlig- heten att arbeta med konkursfrågor är en avgörande faktor för rekryteringen av personal till domstolarna. Det kan inte heller antas ha någon större betydelse för intresset för – eller innehållet i – notarieutbild- ningen. Även med den hittillsvarande ordningen, där alla tingsrätter hand- lägger konkursärenden, är antalet ärenden på många tingsrätter för- hållandevis litet och konkursfrågor utgör en mycket liten del av verksam- heten. Just det innebär också att de domstolarna har en mindre samlad erfarenhet av ärendetypen, även om det givetvis finns enskilda personer där med både erfarenhet och hög kompetens. Det går alltså att begränsa den förlust av upparbetad kompetens som en koncentration kan medföra, genom att vid valet av vilka domstolar som ska vara behöriga bl.a. beakta domstolens samlade erfarenhet av ärendetypen.

Som framhålls i promemorian och som påtalas av Domstolsverket, Helsingborgs tingsrätt och Stiftelsen Ackordscentralen kan en koncentra- tion innebära längre avstånd till konkursdomstolen och därmed ökade kostnader för parterna att inställa sig till domstolens sammanträden. De förändringar av konkursförfarandet som nu föreslås, tillsammans med de redan genomförda förändringarna av reglerna om bouppteckning och ed- gång, minskar emellertid behovet av sammanträden i tingsrätten påtagligt.

Visserligen kan personlig inställelse i vissa fall inte undvikas i en konkurs.

175

Prop. 2024/25:135 Det gäller t.ex. när edgångssammanträde ska hållas eller vid sammanträde i ett bevaknings- eller ackordsförfarande. Dessa tillfällen tillhör dock undantagssituationer. Dessutom har användningen av modern teknik väsentligt ökat förutsättningarna att delta i sammanträden på distans. I regel bör därför ett ökat avstånd till domstolen inte utgöra ett avgörande skäl mot en koncentration av konkursärendena. Det är därtill en rimlig utgångspunkt att koncentration i första hand bör göras till de tingsrätter som handlägger flest konkursärenden. I många konkurser behöver det alltså inte bli fråga om längre avstånd.

176

Den vanligast förekommande domstolsprövningen som också innefattar ett sammanträde är den inledande prövningen av en konkursansökan. En majoritet av konkursansökningarna görs dock av gäldenären själv och i många andra fall medges ansökan. Något sammanträde behöver då inte hållas. I övriga fall finns en möjlighet att delta på distans. Det förekommer sällan någon omfattande bevisupptagning. Att prövningen av konkurs- ansökan i vissa fall görs vid ett sammanträde är därför inte något över- vägande skäl mot en koncentration till färre domstolar.

Enligt Stiftelsen Ackordscentralen riskerar en koncentration att medföra att förvaltarbyråer etablerar sig endast i domstolsorterna, vilket kan äventyra den lokala förankringen i konkurshanteringen. Domstolsverket menar av samma skäl att kostnaderna för förvaltningen kan öka. Det är dock en bärande tanke med förslagen i propositionen att domstolen inte längre ska vara navet i konkursförfarandet. Rörelsen bort från det synsättet har redan påbörjats genom att edgångssammanträdet i domstol inte längre är regel utan undantag. Den förändrade rollfördelningen, men även de digitala kommunikationssätten, minskar alltså behovet för förvaltarna att inställa sig i domstol. Därmed möjliggörs en ökad spridning av verksamma konkursförvaltare, för vilka närheten till gäldenärernas verksamhet blir viktigare. Den geografiska spridning som finns och som medför en lokal förankring bland förvaltarna kan därför behållas.

Sammanfattningsvis är det enligt regeringens mening motiverat att kon- centrera handläggningen av konkursärenden till färre domstolar än för närvarande.

Vilka tingsrätter som är behöriga bör regleras i förordning

En begränsning av antalet behöriga tingsrätter kan mest effektivt ske genom att prövningen koncentreras till ett färre antal tingsrätter, snarare än genom inrättandet av särskilda konkursdomstolar.

Det saknas anledning att i lag ange vilka tingsrätter som ska vara behöriga att pröva en ansökan om konkurs. Vänersborgs tingsrätt ifråga- sätter om en annan ordning är förenlig med 11 kap. 2 § regeringsformen. Enligt regeringens uppfattning kan dock inte frågan om behöriga domstolar anses utgöra ett av huvuddragen i domstolarnas organisation. Detta kan därför regleras i förordning (jfr motsvarande ordning i 2 kap. 2 § lagen om företagsrekonstruktion, 18 kap. 1 § utsökningsbalken och 21 kap. 1 § sjölagen [1994:1009]).

Domstolsverket lämnar i sin rapport två förslag på hur en koncentration kan se ut. Det första förslaget innebär att åtta tingsrätter, i huvudsak en per hovrättsområde, ges behörighet. Det andra föreslaget innebär att 25 tingsrätter, som utgångspunkt en per län, ges behörighet. Överklagande

ska i båda förslagen göras till ordinarie hovrätt. Domstolsverket anser att Prop. 2024/25:135 det andra förslaget bäst svarar mot syftena med en koncentration samtidigt

som risken för negativa följder minskar jämfört med en högre grad av koncentration.

Domstolsverkets förslag med 25 behöriga tingsrätter kan enligt regeringens mening innebära en risk för att syftena med koncentrationen inte kan uppnås. I många län är nämligen antalet konkurser för få för att upprätthålla en robust konkurshantering. Samtidigt kan en koncentration till åtta tingsrätter leda till alltför långa avstånd i många delar av landet. Hur många och vilka domstolar som väljs bör enligt regeringen i första hand grundas på ärendeunderlaget, ärendenas svårighetsgrad och omfattning, de geografiska avstånden och kopplingen till andra mål- och ärendetyper. Som nämns ovan bör också domstolarnas erfarenhet av konkursärenden beaktas. Dessa faktorer kan tala för olika lösningar och de måste vägas samman vid valet av vilka domstolar som ska vara behöriga.

Vilken tingsrätt som blir behörig i den enskilda konkursen bör även fortsättningsvis utgå från nuvarande anknytningskriterium, vilket är där gäldenären svarar i tvistemål angående betalningsskyldighet i allmänhet (2 kap. 1 § första stycket konkurslagen). Det innebär att det i de flesta fall är gäldenärens hemvist eller säte som är avgörande (10 kap. 1 § rättegångsbalken).

Som föreslås i avsnitt 11.2 och 11.3 bör samma tingsrätt som ska pröva konkursansökan sedan vara behörig att handlägga ärenden som uppkommer under konkursförfarandet genom ansökan, överlämnande eller överklagande.

11.7	Konkursmål

Regeringens förslag: En talan om återvinning ska väckas vid den
tingsrätt som har beslutat om konkursen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna, däribland
Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige (REKON),
tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Vissa remiss-
instanser, t.ex. Vänersborgs tingsrätt, invänder mot förslaget. Tingsrätten
ifrågasätter om kompetensen att handlägga konkursfrågor i sig medför
kompetens att handlägga återvinningsmål. Tingsrätten tar också upp
betydelsen av hemvistforum för svaranden, t.ex. för kostnader för att
inställa sig. Skaraborgs tingsrätt anser att en koncentration av en måltyp
till vissa domstolar kan göra det svårare att rekrytera personal till de
domstolar som inte handlägger måltypen. Stiftelsen Ackordscentralen
anser att återvinningsmål generellt inte är sådana att de bör handläggas av
ett begränsat antal tingsrätter.
Skälen för regeringens förslag: Vid sidan av konkursärenden finns det,
som redovisas i avsnitt 11.5.1, andra delar av en konkurs som även fortsätt-
ningsvis ska handläggas som vanliga tvistemål (och undantagsvis brott-
mål) enligt rättegångsbalken, s.k. konkursmål. Det gäller framför allt åter-
vinningstvister, klander av slutredovisning och vissa andra skadestånds-
tvister. Med regeringens förslag att konkursärendena ska kunna koncent-		177

Prop. 2024/25:135 reras till vissa tingsrätter (se avsnitt 11.6), finns det anledning att överväga i vilken utsträckning en motsvarande koncentration bör ske för konkurs- målen.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att se hur konkursfrågor behandlas enligt 2015 års insolvensförordning. Förordningen reglerar i och för sig frågan om internationell och inte lokal behörighet, men den har ändå relevans när det gäller synen på sambandet mellan konkursärenden och konkursmål. Av artikel 6 i förordningen framgår att domstolarna i den medlemsstat där ett insolvensförfarande har inletts är behöriga att även pröva en talan som är direkt hänförlig till det förfarandet och har ett nära samband med det. Det kan handla om en återvinningstalan eller en talan som avser skyldigheter som uppkommer under insolvensförfarandet (se t.ex. prop. 2016/17:125 s. 23 och jfr EU-domstolens dom den 14 november 2018 i målet Wiemer & Trachte GmbH mot Tadzher, C-296/17, EU:C:2018:902, punkt 33).

Om resonemanget om insolvensförordningen överförs på svenska förhållanden skulle det tala för att sådana konkursmål som uttryckligen regleras i konkurslagen bör omfattas av den koncentration som föreslås för konkursärenden. Det är talan om återvinning, klander av slutredovisning, vissa skadeståndsanspråk och åtal. Vissa måltyper berörs inte, t.ex. en skadeståndstalan mot konkursförvaltaren som grundas på att förvaltaren har gjort sig skyldig till brott eller som väcks av någon som inte är gäldenär eller borgenär (jfr 17 kap. 2 § konkurslagen och rättsfallet NJA 2006 s. 420). Inte heller berörs skadeståndstalan mot staten enligt 3 kap. 2 eller 4 § skadeståndslagen (1972:207).

Flertalet av de konkursmål som regleras i konkurslagen är redan kopp- lade till konkursärendets forum. Detta kommer till uttryck på så sätt att det anges att talan väcks vid den tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig. Det konkursmål som avviker från den ordningen är talan om återvinning. För en sådan talan gäller vanliga forumregler (4 kap. 19 § första stycket 1 konkurslagen). Lagstiftaren har tidigare uttalat att det inte torde finnas tillräckliga skäl att ge konkursdomstolen exklusiv behörighet i fråga om återvinningstalan (prop. 1975:6 s. 260). Det finns däremot en möjlighet för konkursförvaltaren att begära återvinning genom anmärk- ning i ett bevakningsförfarande eller i ett utdelningsförfarande (dvs. i ett konkursärende).

Det vore olyckligt om en koncentration av konkursärenden till vissa tingsrätter skulle innebära att forumregeln i konkursärenden inte fullt ut stämmer överens med forumregeln i konkursrättsliga mål, dvs. även i återvinningsfall. Återvinningsreglerna är utpräglat konkursrättsliga, även om det i målen ofta finns inslag av annan civilrätt. Att låta dessa typer av många gånger komplicerade tvister fortsatt handläggas vid samtliga tings- rätter skulle innebära att konkursrätten inte hanteras samlat och framför allt att en rad domstolar skulle komma att handlägga dessa konkursrättsliga tvistemål utan att den huvudsakliga handläggningen av konkursärenden sker där. En sådan ordning framstår inte som lämplig. Den konkursrättsliga kompetens som byggs upp i de tingsrätter som blir behöriga att handlägga konkursärenden bör tas till vara även för handläggningen av återvinningstvister. Detta bör leda till en mer effektiv handläggning. Att återvinning även framöver kommer att kunna handläggas i en

178

bevakningstvist, dvs. i ett konkursärende, talar också med styrka för att även övriga fall av återvinning bör hanteras vid samma domstol.

Denna syn på handläggningen av återvinningsmål kommer också till uttryck i 12 § lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning, där det anges att om det finns svensk domsrätt och någon annan behörig domstol saknas, är behörig domstol den tingsrätt som insolvensförfarandet har inletts vid. Vid val av detta reservforum uttalade lagstiftaren att det finns fördelar med att den tingsrätt som handlägger insolvensförfarandet också är reservforum för en talan med nära samband till förfarandet (t.ex. återvinning). En sådan ordning innebär bl.a. att det vid den handläggande domstolen finns kunskap om insolvensförfarandet och att både parternas och det allmännas kostnader bör kunna hållas nere eftersom handläggningen koncentreras (prop. 2016/17:125 s. 31).

Ett skäl mot en koncentration av konkursmålen är det som Vänersborgs tingsrätt tar upp, nämligen att det kan medföra olägenheter för svaranden i ett återvinningsmål att bli instämd i en domstol som kan ligga längre från svarandens hemvist än den domstol som skulle vara behörig enligt ordinarie tvistemålsregler. En sådan ordning avviker från de överväganden som ligger till grund för forumreglerna i 10 kap. rättegångsbalken.

Typiskt sett innebär ett tvistemål i allmän domstol att en part behöver inställa sig i domstolen vid ett eller ett par tillfällen. Det är givetvis förenat med kostnader och olägenhet för en svarande som bor eller verkar långt från domstolen. Det är dock endast i förhållandevis få konkurser som det ens blir aktuellt med en återvinningstalan. Det kommer alltså inte att bli fråga om någon utbredd belastning för enskilda parter. Numera finns det dessutom goda möjligheter att delta vid ett sammanträde eller en förhandling på distans. En svarande kan även få ersättning för sina kostnader i händelse av en ogillande dom. Det är dessutom möjligt för förvaltaren att begära återvinning genom att rikta en anmärkning mot en bevakad fordran. Även med de hittillsvarande reglerna kan därför den som bevakar en fordran bli tvungen att delta i ett förlikningssammanträde eller en annan förhandling inför konkursdomstolen.

Enligt regeringens mening överväger inte nackdelarna för svaranden de fördelar som finns med att hålla samman prövningen av konkursärenden och konkursmål. Regeringen bemöter Skaraborgs tingsrätts invändning om att en koncentration påverkar möjligheten att rekrytera personal i övervägandena avseende konkursärendena (se avsnitt 11.6).

Sammanfattningsvis bör en koncentration av domstolsprövningen omfatta samtliga konkursmål som regleras i konkurslagen. När det gäller brottmål finns det dock inte anledning att göra konkursdomstolen till exklusivt forum. Som föreslås i avsnitt 11.5.1 ska handläggningen av konkursärenden ske enligt ärendelagen. Konkursmålen ska däremot fortfarande handläggas enligt rättegångsbalkens regler. Det innebär bl.a. att det inte längre kommer att vara möjligt att väcka en talan direkt i ett konkursärende utan stämning (jfr nuvarande sådan möjlighet i 17 kap. 3 § tredje stycket konkurslagen).

Prop. 2024/25:135

179

Prop. 2024/25:135 12

Kostnader och avgifter

12.1Avgifter i konkursförfarandet

Regeringens förslag: Bestämmelserna i konkurslagen om ersättning till staten för vissa konkurskostnader ska justeras.

Regeringen ska få meddela föreskrifter om storleken på efterbevakningsavgiften.

Regeringens bedömning: Ansökningsavgiften i ett konkursärende i domstol bör även fortsättningsvis betalas när ansökan om konkurs görs. Det bör inte betalas någon ytterligare avgift när ett nytt konkursärende inleds hos tingsrätten efter det att det inledande konkursärendet har avslutats.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget och delar bedömningen eller har ingen invändning mot dem. Vänersborgs tingsrätt framför att det bör tydliggöras i bestämmelsen om efterbevakningsavgift att betalning av avgiften är en förutsättning för att efterbevakningen ska börja handläggas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Kostnader och avgifter i en konkurs

I en konkurs uppkommer olika slag av förvaltningskostnader, s.k. konkurskostnader. Som konkurskostnader räknas exempelvis konkurs- förvaltarens arvode och kostnadsersättning (14 kap. 1 § konkurslagen). Sådana kostnader ska betalas från konkursboet före de andra skulderna, s.k. massakostnader, som boet har ådragit sig (14 kap. 2 §). Konkurs- och massakostnaderna måste betalas innan konkursborgenärerna kan få utdelning i konkursen (11 kap. 1 §).

Om konkursen har inletts på ansökan av någon annan borgenär än staten och konkursen avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar ska borgenären ansvara för konkurskostnader som inte kan tas ur konkursboet. Denna betalningsskyldighet är begränsad till högst ett belopp som motsvarar tio procent av det vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet. Om kostnaderna inte heller kan tas ut av dessa borgenärer står staten för konkurskostnaderna (14 kap. 2 och 3 §§). Kostnader som ska betalas av staten utbetalas av Domstolsverket (42 § konkursförordningen).

Statens kostnader för handläggningen av konkursen och tillsynen av denna täcks delvis av avgifter som tas ur konkursboet. I konkurs- förfarandet finns det flera olika typer av avgifter: ansökningsavgift, tillsynsavgift, kungörandeavgift, kallelseavgift och efterbevakningsavgift. Ansöknings- och eftervakningsavgifterna betalas av sökande eller bevakande borgenär medan övriga betalas av konkursboet.

Ansökningsavgiften betalas när en ansökan om konkurs görs till tingsrätten. Avgiften uppgår för närvarande till 2 800 kronor och betalas av sökanden, dock inte om det är gäldenären själv som ansöker då det är

180

avgiftsfritt (se 2 och 3 §§ och bilagan till förordningen [1987:452] om avgifter vid de allmänna domstolarna).

Tillsynsavgiften är den ersättning som ska betalas till staten för tillsynen över förvaltningen av konkursen, förutom i de fall då konkursen skrivs av eller läggs ned, eller då efterutdelning kommer till stånd (14 kap. 17 § konkurslagen och 1 och 2 §§ förordningen [1979:972] om tillsynsavgift i konkurs). Det innebär att tillsynsavgiften framför allt tas ut vid ordinär utdelning. Tillsynsavgiften motsvarar fem procent av fastställt förvaltararvode upp till sammanlagt 200 000 kronor och två procent på belopp som överskrider denna beloppsgräns (3 §). Konkursförvaltaren ska redovisa tillsynsavgiften till Domstolsverket så snart som möjligt när boets tillgångar räcker till betalning av tillsynsavgiften eller en del av den (6 §).

Konkursboet ska betala en kungörandeavgift när konkursbeslut har meddelats (2 och 6 §§ förordningen om avgifter vid de allmänna domstolarna). Den uppgår till 500 kronor och till skillnad mot tillsyns- avgiften ska kungörandeavgift betalas i samtliga konkurser i den mån det finns tillgångar för det.

Kallelseavgiften är avsedd att täcka statens kostnader för skriftliga kallelser och underrättelser till borgenärerna (se 14 kap. 1 § första stycket 6 konkurslagen). Den uppgår till 325 kronor (14 kap. 17 § andra stycket konkurslagen, 43 § konkursförordningen och 3 § Domstolsverkets föreskrifter om redovisning av konkurskostnader och betalning av konkursavgifter m.m., DVFS 2010:5).

Om ett efterbevakningsförfarande äger rum i konkursen ska även en efterbevakningsavgift betalas. Den uppgår till tre procent av prisbas- beloppet (1 764 kronor för 2025) och ska betalas i förskott av den borgenär som bevakar en fordran eller en förmånsrätt i konkursen. Avgiften ska ersätta staten för de kostnader för kungörelse, kallelser och underrättelser som föranleds av efterbevakningen (9 kap. 20 § andra stycket konkurslagen och 6 § DVFS 2010:5). Dessa kostnader är nämligen inte att anse som konkurskostnader (14 kap. 1 § andra stycket konkurslagen).

En ansökningsavgift bör tas ut i ett konkursärende i domstol

Prövningen av om en gäldenär ska försättas i konkurs kommer även fortsättningsvis att kunna ske efter ansökan av en borgenär. En sådan ansökan bör vara avgiftsbelagd.

De förslag som lämnas i denna proposition innebär att tingsrätten ska avsluta konkursärendet när konkursbeslutet har fattats och vissa inledande åtgärder vidtagits. Tingsrätten ska dock inleda ett nytt konkursärende om det dyker upp en fråga i konkursen som kräver rättens åtgärd (se avsnitt 11.1). Sådana frågor kan gälla bl.a. tvångsmedel, bevakningstvist och ackordsförhandling.

Senare tillkommande frågor kommer i många fall att initieras av andra än den sökande borgenären och på olika sätt. I flera fall kommer tingsrättens prövning att göras på annat sätt än efter ansökan, framför allt efter överklagande. I flera av de fall en ansökan ska göras är det konkursförvaltaren som är sökande. Ett införande av krav på ytterligare ansökningsavgifter skulle riskera att komplicera handläggningen, bl.a. eftersom avgifterna skulle behöva göras beroende av om det är gäldenären eller någon annan som ansöker och om flera ansöker samtidigt. Det

Prop. 2024/25:135

181

Prop. 2024/25:135 framstår mot denna bakgrund som varken rimligt eller nödvändigt att det förhållandet att tingsrätten inte längre ska hålla ett ärende öppet under hela konkursen ska leda till ytterligare avgiftsuttag. Mot denna bakgrund bör ett inledande av ett nytt konkursärende vid tingsrätten genom ansökan inte vara förenat med en avgift.

182

Enligt regeringens mening bör regleringen av avgifter i konkurs- förfarandet även fortsättningsvis i huvudsak finnas på lägre föreskriftsnivå än lag. Som framhålls i promemorian kan det finnas skäl att se över avgifterna, t.ex. i förordningen om avgifter vid de allmänna domstolarna, när förfarandet nu ändras.

Efterbevakningsavgiften

Efterbevakningsavgiften i konkursförfarandet är speciell. Den betalas av den borgenär som efterbevakar och avser att täcka kostnader som inte utgör konkurskostnader och därmed inget som boet ansvarar för (se 9 kap. 20 § andra stycket och 14 kap. 1 § andra stycket konkurslagen).

Efterbevakningsavgiften har främst ett preventivt syfte. Det är viktigt att den som vill bevaka en fordran gör det under det ordinära bevak- ningsförfarandet. Att göra sin bevakning för sent ska få konsekvenser och för att uppnå sitt syfte bör konsekvenserna vara förutsebara och effektiva (prop. 1986/87:90 s. 146–148). Det konstaterades redan vid införandet av den nuvarande konkurslagen att kostnaderna i det enskilda fallet kunde vara låga eller till och med icke existerande. Mot den bakgrunden bestämdes att efterbevakaren ska betala en schabloniserad avgift för efterbevakningen oavsett de faktiska kostnadernas storlek.

Avgiften ska täcka rättens kostnader för kungörelser, kallelser och underrättelser för efterbevakningen (9 kap. 20 § andra stycket). Förslagen i propositionen innebär att detta inte längre kommer att vara aktuellt, både för att dessa kostnader minskar kraftigt och för att kostnaden för dem flyttas till boet. Efterbevakningsavgiften har dock även fortsättningsvis ett syfte och bör finnas kvar, framför allt som påtryckningsmedel men även för att säkerställa att staten i slutändan inte ska behöva stå för kostnaderna. Det bör därför göras en justering i konkurslagen av vad avgiften är avsedd att täcka.

För tillsynsavgiften föreskrivs i konkurslagen att avgiftens storlek får bestämmas av regeringen. För kallelseavgiften gäller motsvarande delegation till regeringen men även till den myndighet som regeringen bestämmer (se 14 kap. 17 §). Efterbevakningsavgiftens storlek regleras däremot direkt i konkurslagen. Det ansågs ligga ett värde i att det av lagen framgår vilket ansvar som den efterbevakade har (prop. 1986/87:90 s. 311).

Med hänsyn till den översyn av avgifterna som bör ske och för att skapa förutsättningar för att lättare kunna anpassa avgiftens storlek efter förändrade förhållanden och säkerställa att den uppnår sitt syfte finns det skäl att ge regeringen möjlighet att i förordning reglera storleken. Eftersom avgiftens storlek inte enbart bestäms utifrån de faktiska kostnaderna bör föreskriftsrätten förbehållas regeringen. Att avgiftens storlek regleras i förordning lär inte försvåra för den som vill efterbevaka att få kännedom om sitt ansvar. Bestämmelserna om efterbevakningsavgift bör ändras i enlighet med detta. Av bestämmelserna om efterbevakning framgår att

betalning av avgiften är en förutsättning för att efterbevakningen ska Prop. 2024/25:135 kunna handläggas (9 kap. 20 § andra stycket konkurslagen och 30 § konkursförordningen). Något ytterligare förtydligande om att avgiften

behöver betalas innan efterbevakningen handläggs, som Vänersborgs tingsrätt framhåller, behövs därför enligt regeringens mening inte.

Förändringarna påverkar regleringen i konkurslagen om konkurskostnader

Det står alltså klart att det framöver knappast bör finnas några särskilda avgifter för kungörelser respektive kallelser och underrättelser. I konkurs- lagen anges att just dessa typer av kostnader utgör konkurskostnader, liksom att en avgift kan tas ut för de sistnämnda uppgifterna (se 14 kap. 1 och 17 §§). Det finns därför anledning att justera dessa bestämmelser för att möjliggöra ett eventuellt avgiftsuttag för domstolens och tillsyns- myndighetens handläggning av konkursärenden vilket innebär att ersättningen i så fall även den bör utgöra en konkurskostnad.

Som redovisas ovan betalas efterbevakningsavgiften av bevakaren och inte boet. Avgiften ska vara av en sådan storlek att den täcker de kostnader som föranleds av efterbevakningen och framför allt kommer kostnaderna inte längre att uppstå hos det allmänna. Det saknas då behov av att föreskriva att kostnaderna inte utgör konkurskostnader. Bestämmelsen om detta i 14 kap. 1 § andra stycket konkurslagen bör därför tas bort.

Det kan avslutningsvis konstateras att konkursförvaltaren och boet kommer att få vissa kostnader för att själv kungöra, kalla och underrätta borgenärer. Dessa uppgifter kommer att ingå i en förvaltares uppdrag och ger därmed rätt till kostnadsersättning, vilket är en konkurskostnad (14 kap. 1 §).

12.2En borgenärs ansvar för konkurskostnaderna

Regeringens förslag: En sökande borgenär, med undantag för staten och den vars fordran omfattas av lönegaranti, ska stå för en större del av kostnaderna vid avskrivningskonkurser än hittills. En sådan sökande ska betala högst ett belopp som motsvarar tre tiondelar av det vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet. Det solidariska kostnadsansvaret för sökande borgenärer ska utvidgas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen

eller har ingen invändning mot dem. Svensk Inkasso och Svenskt Näringsliv avstyrker förslaget att höja borgenärers kostnadsansvar vid avskrivningskonkurser och framför bl.a. att det finns en risk att mindre företag avstår från att ansöka om konkurs och att avvecklingen av konkursmässiga bolag därmed fördröjs. Även Sveriges advokatsamfund är på liknande grunder tveksamt till förslaget.

183

Prop. 2024/25:135

184

Skälen för regeringens förslag

Konkurskostnaderna och ansvaret för dem när boet saknar tillgångar

Enligt konkurslagen ska konkurskostnaderna utgå ur konkursboet. Kon- kurskostnader syftar på vissa särskilt uppräknade kostnader, som ska betalas av konkursboets medel framför andra skulder som boet har ådragit sig och innan utdelning till borgenärer kan bli aktuell. I den utsträckning konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, ska de betalas av staten. Om någon annan borgenär än staten varit konkurssökande och om konkursen skrivs av ska, i den utsträckning konkurskostnader inte kan tas ur boet, den borgenären svara för kostnaderna upp till högst en tiondel av prisbasbeloppet (14 kap. 2 och 3 §§ konkurslagen).

En sökande borgenärs ansvar för konkurskostnaderna utökas

Borgenärens ansvar för konkurskostnaderna är bl.a. avsett att motverka meningslösa konkursansökningar. Det finns inte skäl att ta bort kostnadsansvaret för sökande borgenär. Det skulle i och för sig vara möjligt att i stället för kostnadsansvaret höja ansökningsavgiften, men det skulle slå mot samtliga borgenärer, dvs. även i de fall deras bidrag till boets kostnadstäckning inte är nödvändig, vilket inte är lämpligt.

Sökande borgenärs kostnadsansvar är begränsat till en tiondel av prisbasbeloppet (5 880 kronor för 2025). Konkurstillsynsutredningen har tidigare föreslagit att beloppsgränsen ska höjas till 15 procent av prisbasbeloppet och Biträdesutredningen har varit inne på att höja gränsen till 30 procent.

Enligt regeringens mening framstår det som lämpligt att låta sökande borgenär stå för en större del av kostnaderna vid avskrivningskonkurser. Förutom att detta medför en kostnadsbesparing för staten, kan det antas begränsa antalet konkurser som inte tjänar ett meningsfullt syfte och innebära att s.k. seriekonkurser kan undvikas i större utsträckning. Vid bestämmandet av vilken beloppsgräns som ska gälla bör beaktas att ju högre belopp som sökande borgenär åläggs att betala desto större blir minskningen av statens utgifter vid konkurs. Det skulle sannolikt också kunna verka i den riktningen att borgenärerna i större utsträckning försöker nå frivilliga uppgörelser med gäldenären, vilket är positivt. En risk med att kraftigt skärpa kostnadsansvaret för sökande borgenärer är att borgenärer, som bland andra Sveriges advokatsamfund och Svensk Inkasso anför, i större utsträckning kan undvika att ansöka om konkurs även när det är motiverat. Det skulle kunna leda till att vissa gäldenärer hinner försämra sin ekonomiska situation ytterligare genom att konkursförfarandet förskjuts i tiden, vilket kan innebära ökade kostnader för fordringsägare och för samhället i stort. Inte minst med hänsyn till risken för att den sanering av företagsbeståndet som konkursinstitutet innebär kan bli sämre om borgenärer i större utsträckning än hittills avstår från att ansöka om konkurs bör viss försiktighet iakttas då beloppsgränsen bestäms. En för hög beloppsnivå kan också i praktiken innebära att konkursinstitutet förbehålls borgenärer med större fordringar, vilket är olyckligt. Riskerna bör emellertid enligt regeringens mening inte överdrivas, om den nya beloppsgränsen läggs på en rimlig nivå.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen att sökande borgenär ska stå en större del av konkurskostnaderna vid avskrivningskonkurser än hittills.

Det är rimligt att en sådan sökande, med undantag för staten, ska betala Prop. 2024/25:135 högst ett belopp som motsvarar tre tiondelar av det vid tiden för

konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet.

Ett utvidgat solidariskt ansvar

Kostnadsansvaret i 14 kap. 3 § konkurslagen gäller om en konkurs har uppstått på ansökan av någon annan borgenär än staten. Är flera borge- närer betalningsskyldiga, ansvarar de solidariskt. Det är inte helt klart i vilken utsträckning andra sökande borgenärer kan åläggas ansvaret för konkurskostnader i en konkurs som har beslutats på grund av en annan borgenärs ansökan och i den juridiska litteraturen förs olika uppfattningar fram.

Att det finns ett solidariskt ansvar är rimligt. Ansvaret bör enligt
regeringens mening omfatta alla ansökningar som var anhängiga vid tid-
punkten för konkursbeslutet. Att vid tidpunkten för bestämmande av
betalningsansvaret, dvs. i slutet av konkursförfarandet, göra en bedömning
av om en viss borgenär hade fog för sin ansökan framstår inte som
ändamålsenligt. Eftersom det dessutom rör ett beloppsmässigt begränsat
kostnadsansvar framstår det inte heller som angeläget att göra en sådan
åtskillnad. Det kan i detta sammanhang konstateras att en borgenär som
inte får bifall till sin ansökan i regel drabbas av ett rättegångskostnads-
ansvar gentemot gäldenären.
Enligt regeringens mening är det rimligt att borgenärer som tagit steget
att ansöka om en gäldenärs konkurs och inte återkallat den före konkurs-
beslutet får stå för en del av kostnaderna. Bestämmelsen om betalnings-
skyldighet bör alltså justeras så att det framgår att det solidariska ansvaret
gäller de borgenärer som hade en ansökan anhängiggjord vid tidpunkten
för konkursbeslutet, oavsett vilken ansökan som konkursen uppstått av.
I 17 kap. 3 § finns bl.a. bestämmelser om ett solidariskt skadestånds-
ansvar gentemot gäldenären för borgenärer som har ansökt om konkurs,
när konkursen därefter har upphävts. Det finns framför allt av enhetlighets-
skäl anledning att göra ett motsvarande förtydligande i 17 kap. 3 § som för
borgenärernas ansvar för konkurskostnaderna. Det bör då anges att det
solidariska ansvaret gäller de borgenärer som hade en ansökan anhängig-
gjord vid tidpunkten för konkursbeslutet, oavsett vilken ansökan som
konkursen beror på.
Kostnadsansvar för sökande borgenär vars fordran omfattas av
lönegaranti
Om en borgenär har ansökt om en gäldenärs försättande i konkurs på grund
av en fordran som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen täcker
lönegarantin även den kostnad som borgenären kan bli skyldig att betala
enligt 14 kap. 3 § konkurslagen (se 8 § lönegarantilagen). Ordningen
innebär alltså att det först ska beslutas att borgenären ska betala
kostnaderna och att det därefter ska beslutas att samma borgenär ska få
ersättning för denna kostnad genom lönegarantin.
Det har tidigare övervägts om denna administrativa omgång kan
undvikas genom att ordningen förenklas på det sättet att en löneborgenär i
stället befrias från sitt kostnadsansvar enligt konkurslagen (se t.ex. prop.
1986/87:90 s. 376). Konkurstillsynsutredningen har tidigare föreslagit att	185
	185

Prop. 2024/25:135 borgenärer med fordran som omfattas av lönegarantin undantas från kostnadsansvaret enligt konkurslagen (SOU 2000:62 del 3 s. 489–491). Ett sådant förslag lämnas också i promemorian.

Även om det lär vara relativt ovanligt att en arbetstagare ansöker om konkurs och att den sedan avslutas genom avskrivning bör förslaget innebära att administrativt merarbete kan undvikas och att en mer rationell hantering av kostnadsfrågan därmed uppnås. Det bör därför i konkurslagen föreskrivas att en borgenär som har ansökt om en gäldenärs försättande i konkurs på grund av en fordran som omfattas av statlig lönegaranti inte ska kunna bli ansvarig för konkurskostnader.

En arbetstagare som inte omfattas av statlig lönegaranti kommer liksom hittills och i likhet med övriga sökande borgenärer utom staten, att kunna få ansvara för konkurskostnader i samband med att konkursen avslutas genom avskrivning (jfr 12 § förmånsrättslagen [1970:979]).

13Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2026.

Som utgångspunkt ska de nya bestämmelserna gälla även för konkurser som har beslutats före ikraftträdandet.

Om en konkurs har beslutats före ikraftträdandet ska dock äldre bestämmelser gälla för ett bevakningsförfarande som har inletts och för rådgivare och förlikningsmän som har utsetts före ikraftträdandet. Om en framställan om en åtgärd har getts in till tingsrätten före ikraft- trädandet, ska handläggningen i domstol av den frågan ske med tillämpning av äldre bestämmelser.

Äldre bestämmelser om den sökande borgenärens kostnadsansvar ska gälla för konkurser som har beslutats före ikraftträdandet.

Pågående konkursärenden i tingsrätt ska avskrivas från vidare handläggning vid ikraftträdandet eller när en fråga som vid ikraftträdandet är föremål för prövning i rätten avslutas där.

När en framställan i en konkurs som har inletts före ikraftträdandet ska göras till rätten efter ikraftträdandet, ska den tingsrätt som skulle ha beslutat om konkursen enligt de nya bestämmelserna vara behörig. Detsamma ska gälla väckande av en talan i ett konkursmål.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2022. Det lämnas inget förslag om övergångsbestämmelser för väckande av talan i ett konkursmål eller för de föreslagna ändringarna i passlagen.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Göteborgs tingsrätt påpekar att det saknas förslag till övergångsbestämmelser vad gäller mål om återvinning i konkurs. Hovrätten för Västra Sverige och Stiftelsen Ackordscentralen avstyrker förslaget att de nya bestämmelserna ska gälla även för konkurser

186

som har beslutats före ikraftträdandet och förespråkar att äldre Prop. 2024/25:135 bestämmelser i stället ska tillämpas.

Skälen för regeringens förslag

Ikraftträdande

De lagändringar som föreslås syftar till att åstadkomma en mer modern och ändamålsenlig konkurshantering. Målsättningen är att konkurser ska hanteras mer effektivt och att domstolens verksamhet med konkurser ska renodlas. Flera av förslagen kommer att innebära relativt stora föränd- ringar. Det gäller framför allt ändringar i ansvarsfördelningen mellan de centrala aktörerna i konkursförfarandet. Dessa förändringar kräver anpassningar av organisation och it samt insatser när det gäller utbildning och arbetssätt. Domstolarna, Domstolsverket, Kronofogdemyndigheten och konkursförvaltarna behöver därför få tid för att anpassa sina verksamheter för att hantera de nya arbetsuppgifterna. Det föreslås mot den bakgrunden att lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2026.

Det är angeläget att de föreslagna förändringarna av konkursförfarandet kan genomföras så snabbt och bra som möjligt. Regeringen avser därför att ge Domstolsverket och Kronofogdemyndigheten i uppdrag att förbereda de förändringar som nu föreslås.

Övergångsbestämmelser i konkurslagen

Förslagen i propositionen innebär både att andra än domstol ska handlägga och besluta i en rad frågor och att regeringen ska ta ställning till om den domstolsprövning som kvarstår ska ske vid ett färre antal tingsrätter. Till skillnad från vad som gäller enligt den hittillsvarande ordningen ska det inte heller finnas ett löpande ärende i tingsrätten och domstolens beslut i konkursärenden kommer därmed i större utsträckning att vara slutliga. Dessutom ska ärenden handläggas och beslut överklagas enligt ett annat processregelverk. Konkursärenden i pågående konkurser kan alltså komma att avslutas i tingsrätten och den fortsatta handläggningen ske hos konkursförvaltaren, tillsynsmyndigheten eller en annan tingsrätt.

Utgångspunkten när det gäller processrättslig och annan förfarande- lagstiftning är att nya regler blir tillämpliga genast efter ikraftträdandet men att en domstol inte förlorar sin behörighet till följd av att nya behörig- hetsregler träder i kraft under handläggningen av ett mål eller ärende. Endast vid avvikelser från denna ordning krävs övergångsbestämmelser.

Hovrätten för Västra Sverige och Stiftelsen Ackordscentralen förespråkar att äldre bestämmelser ska fortsätta att gälla för konkurser i vilka konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Den ordningen tillämpades vid införandet av konkurslagen (se prop. 1986/87:90 s. 419 och 420). Fördelen med en sådan ordning är att den är förutsebar och blir enkel att tillämpa i den enskilda konkursen. Det skulle med en sådan ordning dock ta avsevärd tid innan förändringarna får fullt genomslag och fram till dess skulle det i praktiken finnas två parallella konkurs- förfaranden som aktörerna behöver växla mellan i sin dagliga verksamhet. Detta är något som i största möjliga utsträckning bör undvikas.

Ett alternativ är att låta de nya bestämmelserna gälla även för pågående

konkurser. Med en sådan ordning får det nya förfarandet ett snabbare

187

Prop. 2024/25:135 genomslag, vilket minimerar den tidsperiod där olika regler behöver användas. Det finns tydliga fördelar med ett sådant alternativ och som

	utgångspunkt bör därför de föreslagna förändringarna gälla för alla
	konkurser. Det behöver dock göras ett antal undantag i syfte att undvika
	orimliga eller annars oönskade konsekvenser. Det handlar framför allt om
	att undvika att en påbörjad handläggning av ett moment under
	konkursförfarandet behöver avbrytas eller förändras.
	I avsnitt 5.4.4 och 6.3.2 föreslås att möjligheten att utse en rådgivare åt
	förvaltaren eller en förlikningsman i en bevakningstvist tas bort. Det är
	ytterst sällsynt att någon ges ett sådant uppdrag. För det fall att det ändå
	vid tidpunkten för ikraftträdandet skulle finnas ett pågående uppdrag
	behöver äldre bestämmelser om den fortsatta hanteringen av uppdraget,
	inte minst vad gäller arvode och ersättning till dessa personer, kunna
	tillämpas. En övergångsbestämmelse av den innebörden bör därför
	införas.
	Om ett bevakningsförfarande har inletts före ikraftträdandet bör äldre
	bestämmelser tillämpas på förfarandet. Syftet är att undvika att behöva
	göra förändringar i en handläggning som redan har påbörjats och en
	kungörelse som har utfärdats. Eftersom det troligen endast pågår ett
	relativt begränsat antal bevakningsförfaranden vid ikraftträdandet bör en
	sådan ordning inte riskera att medföra nämnvärda negativa konsekvenser.
	Äldre bestämmelser bör tillämpas även i andra fall då konkurs-
	förvaltaren eller någon annan redan har gett in en framställan till rätten i
	en viss fråga när lagändringarna träder i kraft. Om förvaltaren har gett in
	ett utdelningsförslag och en arvodesräkning till rätten, bör alltså den
	fortsatta handläggningen där ske i enlighet med den hittillsvarande
	regleringen. Detsamma gäller om t.ex. gäldenären har gett in ett
	ackordsförslag eller en borgenär har begärt förvaltarens entledigande.
	Äldre bestämmelser bör i dessa fall tillämpas till dess frågan är slutligt
	avgjord, dvs. även i högre rätt efter överklagande (jfr t.ex. rättsfallet NJA
	2017 s. 754).
	Avsikten är alltså att även konkurser som har inletts före ikraftträdandet
	så snart som det är möjligt och lämpligt ska börja handläggas enligt de nya
	bestämmelserna. Enligt den hittillsvarande ordningen är en konkurs ett
	löpande ärende hos tingsrätten. Det innebär att ärendet inte avslutas bara
	för att rätten avgör en fråga under förfarandet. Den föreslagna nya ord-
	ningen innebär däremot att ett nytt konkursärende startar när en fram-
	ställan under konkursen görs eller en fråga på något annat sätt anhängig-
	görs där. För att möjliggöra en övergång till den nya ordningen bör därför
	pågående ärenden i tingsrätten avslutas vid ikraftträdandet eller när
	frågorna som vid ikraftträdandet är föremål för prövning i rätten senare
	avslutas där.
	En ytterligare fråga med anledning av att den nya ordningen innebär att
	ett nytt konkursärende startar när en ny ansökan eller ett överklagande görs
	till rätten är val av forum. Förslaget i den delen innebär att en sådan
	framställan ska göras till den tingsrätt som beslutat om konkursen (se
	avsnitt 11.2 och 11.3). Samtidigt föreslås att domstolsprövningen ska
	kunna koncentreras till färre tingsrätter än hittills (se avsnitt 11.6). När det
	då efter ikraftträdandet blir aktuellt att i en äldre konkurs göra en
	framställan till tingsrätten enligt den nya ordningen kommer
188	konkursbeslutet att ha meddelats av en tingsrätt som var behörig enligt då

gällande forumregler men som inte nödvändigtvis längre är det. Det bör Prop. 2024/25:135 därför föreskrivas att behörig tingsrätt i ett sådant fall är den tingsrätt som

skulle ha varit behörig att besluta om konkursen enligt den nya ordningen. Vad gäller konkursmålen, t.ex. en talan om återvinning, föreslår regeringen att dessa ska handläggas av de tingsrätter som också handlägger konkursärenden (se avsnitt 11.7). Samma övergångsbestämmelser bör därför gälla för dessa mål. Det innebär att en talan ska väckas i den tingsrätt

som skulle ha beslutat om konkursen enligt de nya bestämmelserna. Därutöver är det rimligt att vissa ytterligare förändringar inte får genom-

slag på redan inledda konkurser i syfte att säkerställa en förutsebar och rättssäker ordning för sökanden och andra borgenärer. Det gäller förslag om sökande borgenärs rätt till ersättning för kostnader för prövningen av konkursansökan (se avsnitt 11.5.3), liksom hans eller hennes ansvar för kostnader och skadestånd i vissa fall (se avsnitt 12.2).

För konkursförvaltaren föreslås vissa förändringar av innehållet i och tidsfrister för de berättelser han eller hon ska ge in (se avsnitt 5.4.1). Dessa ändringar bör dock förvaltarna ha förutsättningar att kunna tillämpa även i konkurser som pågår vid ikraftträdandet och det föreslås därför inte några övergångsbestämmelser för dessa.

Övergångsbestämmelser i annan lagstiftning

Ovan föreslås att äldre bestämmelser ska gälla för sökande borgenärs rätt till ersättning för kostnader för prövningen av konkursansökan liksom för borgenärens ansvar för konkurskostnaderna. En motsvarande övergångs- bestämmelse bör tas in i rättshjälpslagen och i lönegarantilagen.

Som en följd av de ovan föreslagna övergångsbestämmelserna kan tings- rätten efter ikraftträdandet komma att besluta enligt äldre bestämmelser om att gäldenären ska lämna ifrån sig sitt pass eller om ett förbud att utfärda pass för gäldenären. Även ett sådant beslut bör utgöra hinder mot en passansökan och det krävs därför övergångsbestämmelser i passlagen.

Det bedöms i övrigt inte finnas behov av övergångsbestämmelser för de följdändringar i annan lagstiftning som föreslås.

14Konsekvenser

14.1Ett mer ändamålsenligt konkursförfarande

Regeringens bedömning: Förslagen skapar ett mer ändamålsenligt konkursförfarande och innebär att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt. Att konkursförvaltarna och tillsynsmyndig- heten ges ett utökat handläggningsansvar innebär att domstolarnas verksamhet i konkurs renodlas och att onödigt dubbelarbete undviks.

De föreslagna ändringarna av förfarandet kan bidra till att de totala handläggningstiderna i konkurser blir kortare. Totalkostnaden för konkurshanteringen kan förväntas minska.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

189

Prop. 2024/25:135	Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna, däribland Göta
	hovrätt, Kronofogdemyndigheten, Stiftelsen Ackordscentralen och Svenskt
	Näringsliv, delar bedömningen eller har ingen invändning mot den. Vissa
	remissinstanser, t.ex. Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i
	Sverige (REKON), invänder mot bedömningen. Enligt kollegiet beror
	handläggningstiden för konkurser på förhållanden som inte påverkas av
	förslagen, varför det är tveksamt om de kommer att medföra en märkbart
	snabbare konkurshantering. Vidare anser kollegiet, liksom bl.a. Sveriges
	advokatsamfund och Svensk Inkasso, att förslagen om en ändrad
	rollfördelning medför att kostnader flyttas från det allmänna till
	borgenärskollektivet.
	Skälen för regeringens bedömning: Regeringens förslag innebär att
	många av domstolens nuvarande handläggningsuppgifter flyttas till
	tillsynsmyndigheten (Kronofogdemyndigheten) eller konkursförvaltaren.
	Efter att tingsrätten har försatt gäldenären i konkurs, utsett
	konkursförvaltare och kungjort konkursbeslutet kommer den att avsluta
	sitt konkursärende och därefter endast undantagsvis handlägga frågor som
	uppkommer i konkursen. Förändringarna innebär därför en önskvärd
	renodling av domstolarnas verksamhet. Tillsynsmyndighetens och
	förvaltarens ställning stärks och deras ansvar utökas. Lagstiftningen och
	det nuvarande administrativt betungande förfarandet moderniseras. Detta
	skapar ett mer effektivt och ändamålsenligt konkursförfarande till fördel
	för parterna, konkursens aktörer och samhället i stort.
	Frågan om rollfördelningen i konkursförfarandet har utretts flera gånger
	och ett flertal alternativ har då övervägts. I propositionens olika
	förslagsavsnitt redovisas alternativ till lösningar, liksom för- och
	nackdelar med att behålla den hittillsvarande ordningen. De senaste åren
	har antalet konkurser ökat samtidigt som domstolarna har sett en ökad
	tillströmning av andra måltyper. Den utvecklingen talar i sig för att göra
	förändringar av konkursförfarandet.
	De som berörs av förslagen är främst de aktörer som har uppgifter att
	utföra i konkursförfarandet, dvs. allmän domstol, Domstolsverket,
	Kronofogdemyndigheten och konkursförvaltarna. Förslagen berör även
	konkursgäldenärerna och konkursborgenärerna. Som redovisas nedan
	innebär förändringarna att kostnader för konkurshandläggningen i viss
	utsträckning följer med när ansvaret för olika moment flyttas. Domstolarna
	får färre uppgifter medan tillsynsmyndigheten och konkursförvaltaren får
	utökat ansvar. Det innebär dock inte, som bl.a. REKON och Sveriges
	advokatsamfund menar, att kostnaderna bara flyttas från en aktör till en
	annan. Med den hittillsvarande ordningen är domstolen, Krono-
	fogdemyndigheten och förvaltaren alla inblandade på olika sätt i många
	moment i konkursförfarandet. Genom förändringarna kan onödigt dubbel-
	eller i vissa fall trippelarbete undvikas. I några fall föreslås att arbetsupp-
	gifter helt tas bort. I andra fall föreslås att beslutsuppgifter flyttas, vilket
	innebär att en aktör får en ny uppgift men behöver då i gengäld inte längre
	utföra sin nuvarande uppgift i den frågan, t.ex. att ansöka eller yttra sig.
	Totalkostnaden i konkurs bedöms kunna minska av flera skäl. En mer
	renodlad och tydlig ansvarsfördelning med minskat dubbelarbete bidrar
	till en mer kostnadseffektiv hantering. Vad gäller handläggningstiden
	beror denna på ett antal olika faktorer. Som REKON påpekar berörs vissa
190	av dessa faktorer inte av förslagen, t.ex. förvaltarens tillgångsutredning

och avyttring av tillgångar. Genom att handläggningsansvaret flyttas från Prop. 2024/25:135 domstol till konkursförvaltaren och tillsynsmyndigheten och att

hanteringen koncentreras till färre domstolar förkortas dock handläggningstiderna i de delar av förfarandet där domstolarna är inblandade. Förslagen leder även till färre domstolsförhandlingar, vilket i sig kan förkorta handläggningstiden.

Därutöver innebär förslagen att vissa moment i hanteringen antingen helt tas bort eller blir mer kostnadseffektiva. Totalkostnaden för konkurs- hanteringen blir alltså lägre.

Till grund för den konsekvensbedömning som görs nedan ligger Domstolsverkets och Kronofogdemyndighetens konsekvensanalys i rapporten En mer rationell konkurshantering, konsekvensanalysen i promemorian och de kompletterande beräkningar som myndigheterna därefter gjort.

14.2Konsekvenser för staten och kommunerna

Regeringens bedömning: Genom reformen renodlas domstolarnas verksamhet i konkurs. Det bidrar till att domstolarnas resurser och kompetens i konkurshanteringen kan användas mer effektivt och att resurser kan omfördelas till den övriga dömande verksamheten.

Förslagen leder till kostnadsminskningar för Sveriges Domstolar som överstiger de kostnadsökningar som i stället uppkommer hos Kronofogdemyndigheten. Dessa kostnadsökningar hanteras i den riksdagsbehandlade budgetpropositionen för 2025.

Förändringarna leder inte till ökade kostnader för anslaget Rättsliga biträden m.m. Den del av anslaget som hör till konkurshandläggningen flyttas till utgiftsområde 3.

Förslagen leder inte i övrigt till ökade kostnader för det allmänna.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna delar bedömningen

eller har ingen invändning mot den. Även Domstolsverket delar bedömningen men anför att förslagen i ett inledningsskede antagligen kommer att innebära ökade kostnader för verket och domstolarna. Bolagsverket och Skatteverket påpekar att förslagen innebär en utökad kommunikation med tillsynsmyndigheten och konkursförvaltarna, vilket kan medföra ökade kostnader för it-system. Göta hovrätt och Göteborgs tingsrätt bedömer att den samlade kostnadsbesparingen för domstolarna kan bli mindre än förväntat, bl.a. på grund av kostnadsökningar i inledningsskedet. Eksjö tingsrätt, som får medhåll av Norrtälje tingsrätt och Mora tingsrätt, efterfrågar en analys av vilka konsekvenser en koncentration av konkursärenden till ett mindre antal tingsrätter får för bl.a. notarieutbildningen.

191

Prop. 2024/25:135

192

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för domstolarna

En viktig del av den föreslagna reformen innebär att uppgifter i konkursförfarandet lyfts bort från tingsrätten som första instans. Tingsrätterna ska inte längre ha ett löpande ärende under förfarandet utan endast involveras när det finns behov av det. Detta kommer att minska kostnaderna för domstolarnas konkurshantering.

Flera uppgifter under konkursförfarandet flyttas från tingsrätten till konkursförvaltaren, t.ex. att besluta om att anordna bevakningsförfarande och att medge gäldenären undantag från sitt reseförbud samt att handlägga den inledande delen av ackordsförfarandet. Kronofogdemyndigheten föreslås ta över uppgifter från tingsrätten kopplade till bl.a. anstånd med att ge in förvaltarberättelse, förordnande av vissa uppdragstagare, förskott på förvaltararvode och en betydande del av handläggning och beslut vid konkursers avslutande, som t.ex. beslut om avskrivning, utdelning och förvaltararvode. Därtill kommer att förvaltaren och andra inte längre ska ge in en mängd handlingar till tingsrätten, som därmed befrias från att administrera dessa. Domstolarna kommer att kungöra, kalla och underrätta i mindre utsträckning. Dessutom avskaffas förlikningssammanträdena.

Till skillnad från Göteborgs tingsrätt ser inte regeringen någon risk för att antalet frågor som ska avgöras i domstol ökar på grund av att en annan aktör ska fatta beslut i första hand. Tvärtom leder den nya ordningen till att otvistiga och enkla fall inte alls behöver bedömas av domstolen, vilket kommer att minska domstolens arbetsbörda.

En koncentration av domstolshanteringen i konkurs till färre tingsrätter skapar en mer bärkraftig dömande verksamhet och innebär att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt. Detta bör leda till en snabbare och mer rättssäker handläggning. De domare som arbetar med målen och ärendena kan skaffa sig och sedan upprätthålla en hög kompetens inom rättsområdena. Det får även anses mindre resurskrävande för en domare som mer regelmässigt kommer i kontakt med konkurser att sätta sig in i de specifika frågeställningarna än vad det är för en domare som har att ta ställning till en sådan frågeställning i ett enstaka fall. Den kompetens som finns i domstolarna kan därmed utnyttjas bättre.

Sammanfattningsvis innebär förslagen att domstolarnas verksamhet renodlas och att kostnaderna för domstolarnas konkurshantering minskar. Som Domstolsverket och Göta hovrätt lyfter kan förslagen visserligen inledningsvis innebära en viss kostnadsökning för domstolarna. Det avgörande är dock vad effekterna blir på sikt. Förslagen möjliggör ett effektivare resursutnyttjande och bidrar till att säkerställa en hög kvalitet i domstolarnas verksamhet i konkurs. Förändringarna ger utrymme för domstolarna att i större utsträckning använda sina resurser och sammanträdeslokaler i den övriga dömande verksamheten.

Vad gäller konsekvenser för personalen bedömer Kronofogdemyndig- heten att verksamhetsöverföringen från domstolarna till myndigheten inte innebär en sådan övergång som avses i 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Som redovisas i avsnitt 13 ska Domstolsverket och Kronofogdemyndigheten få i uppdrag att förbereda de förändringar som nu föreslås. Inom ramen för det arbetet bör myndigheterna bedöma

framtida personalkonsekvenser och då beakta regleringen i lagen om Prop. 2024/25:135 anställningsskydd.

Konsekvenser för notarieutbildningen

Tingsnotarier handlägger enligt den hittillsvarande ordningen, genom delegation, flera frågor som uppkommer i domstolens konkursärenden. En överflyttning av handläggningsuppgifter i konkurs från tingsrätten till konkursförvaltarna och tillsynsmyndigheten kommer därför att påverka notariernas möjligheter att handlägga dessa ärenden, vilket i sin tur kan påverka notarieutbildningens innehåll i tingsrätt. Även en koncentration av konkursärenden till färre tingsrätter kommer att påverka notarieutbildningen på de tingsrätter som inte längre kommer att handlägga konkurser.

Det ligger i sakens natur att en renodling av domstolarnas verksamhet kan medföra att arbetsuppgifter som vanligen hanteras av notarier flyttas från domstolarna (jfr t.ex. prop. 1980/81:8 s. 137 och prop. 1989/90:85 s. 31 och 32). Även om det är viktigt att notarier har en allsidig utbildning i domstol måste intresset av en kvalificerad och ändamålsenlig hantering av konkursärenden väga tyngre. Det är inte heller så att landets alla tingsnotarier arbetar med konkurser. Många tingsrätter har förhållandevis få konkursärenden. På vissa tingsrätter handläggs ärendena på en särskild avdelning eller enhet, där inte alla notarier tjänstgör. Konsekvenserna för notarieutbildningen i stort är därför begränsade. Det gäller även för de tingsnotarier som senare ska bli konkursförvaltare. Dessa kommer även fortsättningsvis att behöva arbeta med konkurser vid advokatbyrå eller ackordscentral innan det kan bli aktuellt med ett förordnande som förvaltare.

Den förändring som föreslås i propositionen bedöms inte ha någon nämnvärd betydelse för rekryteringen av tingsnotarier eller i förläng- ningen kompetenta jurister till domarutbildningen. Även fortsättningsvis kommer de mer kvalificerade arbetsuppgifterna i konkursfrågor att handläggas i domstol, en handläggning som notarier själva kan utföra eller annars delta i inom ramen för en utvecklande utbildning (jfr t.ex. prop. 2010/11:119 s. 82).

Konsekvenser för Domstolsverket

Den hantering som Domstolsverket enligt den hittillsvarande ordningen har i ett konkursärende avser tiden efter konkursbeslutet. Det handlar om att hantera kostnader och avgifter i konkurser. De föreslagna lagändring- arna bedöms inte ha några konsekvenser för den uppgiften. Domstols- verkets uppgift att betala ut bl.a. arvode till konkursförvaltare ska dock flyttas till Kronofogdemyndigheten (se nedan angående anslaget Rättsliga biträden m.m.). Regeringen har även för avsikt att se över hanteringen av avgifter och möjligheterna att flytta Domstolsverkets uppgifter i den delen till Kronofogdemyndigheten. En sådan förändring skulle få till konsekvens att Domstolsverket inte längre har någon särskild uppgift i konkursen annat än att hantera den ansökningsavgift som borgenären betalar för konkursansökan.

193

Prop. 2024/25:135

194

Konsekvenser för Kronofogdemyndigheten

Förslagen innebär att Kronofogdemyndigheten kommer att få ett utökat ansvar under konkursförfarandet. Det föreslås bl.a. att myndigheten övertar vissa av de handläggnings- och beslutsfunktioner som tingsrätten ansvarar för. Kronofogdemyndigheten kommer därför att fatta ett större antal beslut i konkursen. I gengäld kommer myndigheten i mindre utsträckning att behöva yttra sig till tingsrätten inför rättens beslut. De beslut som framför allt avses är de som meddelas i samband med konkursens avslutande men även beslut om t.ex. anstånd med ingivande av förvaltarberättelsen, förskott på förvaltararvode och förordnande och entledigande av vissa uppdragstagare.

Vissa av de uppgifter som Kronofogdemyndigheten föreslås få lär före- komma relativt sällan och bör därför inte medföra annat än en marginell ökning av arbetsbördan. Andra uppgifter kommer att bli mer frekventa och därmed kräva en större arbetsinsats. Det gäller särskilt Kronofogdemyn- dighetens hantering vid konkursens avslutande. Myndigheten kommer att besluta i frågor om avskrivning och nedläggning av konkurser, fast- ställande av utdelningsförslag och om konkursförvaltarens arvode och kostnadsersättning. Det är i flera fall relativt okomplicerade frågor. En majoritet av konkurserna avslutas genom avskrivning eller genom att utdelningsförslag fastställs utan invändning. Även med den hittillsvarande regleringen ska Kronofogdemyndigheten granska ärendena och framföra sin bedömning till tingsrätten. I de flesta fall tillstyrker Kronofogdemyn- digheten förvaltarens yrkade arvode. Den ytterligare arbetsinsats som krävs för att fatta besluten i de fallen kan därför förväntas bli relativt begränsad.

Kronofogdemyndigheten ska ta över Domstolsverkets uppgift att betala ut bl.a. arvode till konkursförvaltare (se nedan angående anslaget Rättsliga biträden m.m.). Regeringen har vidare för avsikt att se över Domstols- verkets hantering av avgifter i konkurser och då överväga möjligheten att Kronofogdemyndigheten övertar även den hanteringen. De nya uppgifterna innebär ett visst merarbete för Kronofogdemyndigheten för att bl.a. sköta utbetalningar samt bevakning och mottagning av inbetalda avgifter. Det är dock inte en kostnadsmässigt omfattande arbetsuppgift. Kronofogdemyndigheten har redan ett utbyggt system för hantering av olika betalningsströmmar i andra ärenden som myndigheten hanterar. Att myndigheten hanterar betalningar i konkursärendet bör därför leda till effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar för staten. För Kronofogde- myndigheten innebär emellertid förändringarna ett visst behov av att utveckla sitt verksamhetsstöd. Det handlar i huvudsak om att it-stöd behöver anpassas. Det innebär kostnader för införandet samt löpande för drift och förvaltning av systemen.

Förändringarna kommer enligt Kronofogdemyndigheten att kräva vissa utbildnings- och informationsinsatser. Myndigheten kan behöva ta fram nya arbetsmetoder och rutinbeskrivningar. En viss kostnad uppstår för att revidera handböcker, utforma informationsmaterial och ge information till olika aktörer i konkursen, t.ex. konkursförvaltare, banker och inkasso- företag. Slutligen kommer vissa kostnader att uppstå för kungörelser, underrättelser och expediering av beslut.

Förslagen kommer alltså att leda till ökade kostnader för Kronofogde- Prop. 2024/25:135 myndighetens konkurshantering. De kostnader som bedöms uppkomma är

dels kostnader för verksamhetsstöd, både en initial kostnad för att utveckla it-stödet och en löpande kostnad för förvaltning och drift av det, dels löpande kostnader för handläggningen, framför allt personalkostnader. Därutöver kan vissa kostnader uppstå för t.ex. utbildning och informationsinsatser.

Utifrån uppdaterade underlag från Kronofogdemyndigheten kan förslagen beräknas innebära en initial kostnad om 40 miljoner kronor, vilket huvudsakligen avser it-utveckling, och därefter en årlig kost- nadsökning på i vart fall 27 miljoner kronor. Eftersom medel för domstolarna samtidigt frigörs genom reformen kan Kronofogde- myndighetens kostnadsökningar till största del finansieras genom att medel förs över från anslaget Sveriges Domstolar till anslaget Krono- fogdemyndigheten. En sådan överföring har beslutats av riksdagen genom antagandet av budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 3 avsnitt 2.8.3 och utg.omr. 4 avsnitt 2.9.5).

Reformen syftar inte till att påverka innehållet i Kronofogde- myndighetens tillsyn av konkursförvaltare. Det kan dock inte uteslutas att Kronofogdemyndighetens tillsyn kan komma att bli något mer omfattande eftersom vissa av de uppgifter som utförs av domstolen i stället kommer att utföras av konkursförvaltarna. Att skyldigheten att inhämta tillsyns- myndighetens synpunkter i 7 kap. 10 § konkurslagen justeras bedöms endast marginellt påverka Kronofogdemyndighetens arbetsinsats. Kronofogdemyndighetens kostnader för tillsyn ska ersättas genom en tillsynsavgift enligt förordningen om tillsynsavgift i konkurs.

Konsekvenser för anslaget Rättsliga biträden m.m.

I första hand ska förvaltarens arvode betalas av boet eller av sökande borgenär. I de fall kostnaderna inte täcks av tillgångarna i boet eller av borgenärerna kan staten behöva stå för kostnaden. Detta gäller i avskriv- ningskonkurser där arvodet som utgångspunkt bestäms enligt en fastställd taxa. De belopp som staten står för belastar anslaget Rättsliga biträden m.m.

Kronofogdemyndigheten kommer med förslagen och kommande förordningsändringar att från och med den 1 juli 2026 vara den myndighet som betalar ut bl.a. arvode till konkursförvaltare, i stället för Domstols- verket. Ett nytt sakanslag kommer att inrättas under utgiftsområde 3 för kostnader som staten ska betala i konkurs. Av budgetpropositionen för 2025 framgår att anslaget Rättsliga biträden m.m. därför beräknas minskas med 97 miljoner kronor för 2026. Från och med 2027 beräknas anslaget minska med 201 miljoner kronor (prop. 2024/25:1 utg.omr. 4 avsnitt 2.9.11).

Storleken på statens kostnader för förvaltararvoden beror i huvudsak på antalet konkurser. Anslaget Rättsliga biträden m.m. belastades 2023 med 214 miljoner kronor avseende sådana kostnader. Som utvecklas i avsnitt

14.3bedöms kostnaderna för förvaltarnas arvode öka något. Ökningen bedöms emellertid bli begränsad och uppskattas till ca en procent årligen av den del av anslaget som hör till konkurshandläggningen i avskrivnings- konkurser. Statens kostnader kan vidare påverkas av förslaget om att de

195

Prop. 2024/25:135 borgenärer som ansöker om att försätta gäldenären i konkurs ska ta ett större kostnadsansvar (avsnitt 12.2). Det bedöms leda till en besparing för staten om drygt två miljoner kronor per år (se SOU 2014:86 s. 390). Förändringarna bedöms därför sammantaget inte innebära någon ökad kostnad för staten.

196

Konsekvenser för det allmänna i övrigt

I avsnitt 12.1 görs bedömningen att avgifterna i en konkurs, framför allt kungörelse- och kallelseavgifterna, kan behöva ses över med anledning av förändringarna av konkursförfarandet. I detta skede görs alltså inga förändringar av avgifterna men det kan förutses att det totala avgiftsuttaget i konkurs på sikt kan komma att förändras och därmed påverka statens intäkter.

Genom förslagen övertar konkursförvaltaren och tillsynsmyndigheten i flera fall tingsrättens uppgift att skicka underrättelser. Bolagsverket och Skatteverket påtalar att myndigheternas it-system kan behöva anpassas för detta, vilket kan ge upphov till kostnader. Myndigheterna anger inte någon storleksordning för kostnaderna men de kan enligt regeringens bedömning inte antas bli särskilt stora. Skatteverket lyfter som ett alternativ till förslagen att tillsynsmyndigheten ska fungera som ett nav för så stor del av administrationen och kommunikationen som möjligt. Även om en sådan lösning skulle kunna minska Skatteverkets kostnader för att hantera underrättelser är det enligt regeringens uppfattning inte en lösning som gynnar förfarandet i stort. Tvärtom finns det särskilda effektivitetsvinster i att underrättelser ska hanteras av den aktör som också utför den åtgärd som underrättelsen avser. Att tillsynsmyndigheten skulle hantera alla underrättelser riskerar att leda till onödiga kostnader.

Förslagen bedöms inte leda till några ekonomiska konsekvenser för staten i övrigt eller för kommunerna och regionerna eller det kommunala självstyret.

14.3Konsekvenser för konkursförvaltarna

Regeringens bedömning: Konkursförvaltarna har redan både prak- tiska och organisatoriska möjligheter att utföra de nya uppgifter som de tar över från tingsrätterna.

Att förvaltarna ges ett utökat ansvar bedöms leda till något högre konkurskostnader men innebär inte några kostnadskonsekvenser för förvaltarna.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna delar bedömningen

eller har ingen invändning mot den. Rekonstruktör- och konkursförvaltar- kollegiet i Sverige (REKON) invänder mot bedömningen och menar att konkursförvaltarna inte kan hantera sina nya uppgifter i bevaknings- förfarandet utan nämnvärda ekonomiska konsekvenser. Malmö tingsrätt ifrågasätter att förslagen endast medför en mindre ökning av konkurs- kostnaderna. Almi Företagspartner AB och Stiftelsen Ackordscentralen menar att förvaltarens nya uppgifter medför sådana krav på kontors-

organisationen att de kan utesluta mindre förvaltarbyråer från att få uppdrag.

Skälen för regeringens bedömning: Konkursförvaltaren har rätt till ersättning för det arbete som han eller hon utför i en konkurs. Förvaltaren är redan involverad i de allra flesta moment under konkursförfarandet. Förslagen innebär att förvaltaren får en delvis annan roll och att arbetsuppgifterna då blir något annorlunda. I vissa avseenden kommer förvaltaren att få en ny uppgift medan han eller hon i andra avseenden befrias från uppgifter. Även om dessa förändringar kan innebära både ökade kostnader i vissa fall och minskade kostnader i andra fall blir det i slutändan inte fråga om några ekonomiska konsekvenser för just förvaltaren, eftersom dennes rätt till ersättning för kostnader är oförändrad.

För konkurser som avslutas genom avskrivning bestäms ersättningen enligt en konkursförvaltartaxa, som kan överskridas i vissa fall (se avsnitt 7.1.2). För övriga konkurser, framför allt utdelningskonkurser, bestäms arvode till ett skäligt belopp (se avsnitt 7.2.1). Arvodet i en avskrivningskonkurs skiljer sig mycket från arvodet i en större utdelningskonkurs.

Genom reformen får alltså förvaltarna i viss utsträckning förändrade och även ytterligare uppgifter i konkurshanteringen. Det handlar bl.a. om att konkursförvaltaren tar över vissa av rättens arbetsuppgifter som hänför sig till bevakningsförfarandet (avsnitt 6). Förvaltaren är redan involverad i samtliga moment under detta förfarande. Förslagen innebär att förvaltaren själv kan besluta om att anordna ett förfarande, i stället för att vända sig till tingsrätten med en framställan om detta. Bevakningar och anmärkningar ska enligt förslagen lämnas till förvaltaren i stället för till tingsrätten. Men förvaltaren måste redan ta del av dessa handlingar och förändringen bör inte medföra någon nämnvärt utökad administration. Ansvaret för att verka för förlikning utökas men även med nuvarande ordning får förvaltaren ofta i uppdrag att försöka förlika bevakningstvister. Samtidigt avskaffas förlikningssammanträdet och därmed bör behovet av att delta i domstolsförfaranden rörande bevakningstvister minska betydligt. Genom att förlikningssammanträdet avskaffas kommer förvaltaren att behöva inställa sig endast till ett begränsat antal samman- träden i domstol när en bevakningstvist ska prövas där. Detta innebär minskade kostnader för förvaltaren. Vidare leder förslaget om att förskottsbetalade fordringar inte behöver bevakas till färre bevakningar och därmed en minskad administration för förvaltaren. Att förvaltaren ska sända inkomna bevakningshandlingar till Kronofogdemyndigheten kan endast i begränsad utsträckning medföra ökade kostnader, särskilt om detta görs elektroniskt. Även när det gäller bevakningsförfarandet görs därför bedömningen att förvaltarna bör kunna hantera detta utan att det får några nämnvärda ekonomiska konsekvenser.

Förvaltarna föreslås vidare få ansvar att hantera inledningen av ackords- förfaranden (avsnitt 8.2.1). Sådana förfaranden är dock mycket sällsynt förekommande och konkursförvaltaren är redan inblandad i den inledande hanteringen genom att yttra sig till domstol i frågan. Eventuella kostnads- ökningar för detta bör därför bli marginella.

Förslagen innebär att det uppstår vissa administrativa kostnader för att hantera bl.a. kungörelser, kallelser och underrättelser. Kungörelser kan göras på internet och i övrigt ska kommunikation vara elektronisk i största

Prop. 2024/25:135

197

Prop. 2024/25:135 möjliga utsträckning. Det är sedan länge ett krav på den som utses till förvaltare att han eller hon har en väl utvecklad kontorsorganisation och därmed fungerande administrativa rutiner. Det är dock oundvikligt att dessa uppgifter i viss utsträckning, och särskilt på kort sikt, kan leda till något ökade kostnader för bl.a. porto och för den administrativa hanteringen hos förvaltarna.

Almi Företagspartner AB och Stiftelsen Ackordscentralen uttrycker en farhåga för att mindre förvaltarbyråer kan få svårt att klara av de nya uppgifterna. Som nämns ovan är det redan ett krav att en förvaltare har en välutvecklad kontorsorganisation. Kraven bör dock kunna variera utifrån omständigheterna i den enskilda konkursen. I större konkurser med bevakningsförfarande kan de nya uppgifterna ställa ytterligare krav på organisationen och då kan mindre förvaltarbyråer vara uteslutna. Förslagen innebär dock inte att det i samtliga konkurser ska krävas en större organisation än hittills. Mindre förvaltarbyråer ska alltså även fortsatt kunna få uppdrag som är lämpliga för deras storlek.

Ett sätt att begränsa förvaltarnas administrativa kostnader är att det tas fram mallar för bl.a. kungörelser, kallelser och bekräftelser av bouppteckningen. Detta kan också leda till ökad enhetlighet i hanteringen.

Konkursförvaltarna bedöms efter reformen komma att kommunicera med tillsynsmyndigheten i något större utsträckning än hittills. Det är en konsekvens av att handläggningsuppgifter flyttas från domstolen till tillsynsmyndigheten. Därmed kommer förvaltarnas kontakter med domstolen i ett konkursärende att minska. Inte minst kommer förvaltarna, som anförs ovan, att i betydligt mindre utsträckning behöva infinna sig till sammanträde i rätten. Att medgivande av undantag från reseförbud ska omfattas av handlingsoffentligheten (se avsnitt 5.3.3) bedöms inte påverka förvaltarnas administrativa börda annat än marginellt. Förvaltarna torde redan ha rutiner för att diarieföra och bevara sitt material och kan inte förväntas annat än i undantagsfall behöva hantera frågor om utlämnande av allmänna handlingar.

Sammantaget innebär förslagen delvis nya, delvis fler uppgifter för förvaltarna. Förändringarna innebär en viss ökad arbetsbörda, i vart fall i konkurser med bevakningsförfarande, och ökade administrativa kostnader. Detta kompenseras i viss utsträckning av att andra arbets- uppgifter tas bort eller förenklas. Det är mycket svårt att uppskatta vad förslagen innebär i arbetstimmar och arvodesbelopp. Regeringen bedömer dock, till skillnad från REKON och Malmö tingsrätt, att kostnadsökningen för den genomsnittliga konkursen blir begränsad.

Förvaltarnas arvode och annan ersättning utgör en konkurskostnad. I första hand ska dessa kostnader tas av konkursboets medel, i andra hand delvis av sökande borgenär (se nedan) och i sista hand av staten (se ovan). Regeringen bedömer därför att förslagen i slutändan inte får några kostnadskonsekvenser för konkursförvaltarna.

198

14.4Konsekvenser för gäldenärer, borgenärer och andra

Regeringens bedömning: Förslagen leder inte till ökade kostnader för gäldenärerna.

För borgenärerna påverkar de något ökade konkurskostnader som förslagen kan innebära i viss utsträckning deras utdelning negativt. Samtidigt kan förändringarna bidra till att de får utdelning snabbare.

De borgenärer som ansöker om att gäldenären ska försättas i konkurs får ett utökat kostnadsansvar.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna delar bedömningen

eller har ingen invändning mot den. Svensk Inkasso ifrågasätter att påverkan på borgenärernas utdelning endast är marginell. Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige (REKON) och Sveriges advokatsamfund menar på liknande sätt att den ändrade rollfördelningen innebär att det allmännas kostnader för konkursförfarandet flyttas över till borgenärskollektivet. Malmö tingsrätt efterfrågar en närmare utredning av omfattningen av de högre konkurskostnaderna innan uppgifter flyttas från domstolarna.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för gäldenärerna

Förslagens konsekvenser för gäldenärerna bedöms totalt sett vara begränsade. Förslagen innebär i övrigt att det är förvaltaren, och inte längre tingsrätten, som kan medge gäldenären undantag från hans eller hennes reseförbud i tiden före det att bouppteckningen bekräftats. Detta bör dock inte påverka gäldenärens situation negativt. Att konkursen kan avslutas snabbare än hittills är positivt för gäldenären.

En koncentration av konkursärendena till färre domstolar kan påverka gäldenärerna på så sätt att det kan bli längre avstånd till konkursdomstolen. Det har främst betydelse när domstolen håller förhandling för att pröva konkursansökan. Längre avstånd innebär en ökad kostnad. Samtidigt finns det goda möjligheter att närvara vid en förhandling på distans och därmed hålla nere kostnaderna. Förslagen bör därför inte leda till nämnvärt ökade kostnader för gäldenärerna.

Konsekvenser för borgenärerna

Gruppen konkursborgenärer består av ett stort antal olika aktörer, t.ex. företag av varierande storlek, staten, enskilda näringsidkare och arbets- tagare. Beroende på konkursgäldenärens storlek och verksamhet varierar gruppens storlek och sammansättning och någon närmare redovisning av vilka som ingår i gruppen kan inte ges. Borgenärerna med störst fordringar är dock ofta banker och andra kreditinstitut samt det allmänna.

För borgenärerna innebär de föreslagna förändringarna av konkursför- farandet att de kan komma att behöva ha fler kontakter med konkursför- valtaren och tillsynsmyndigheten men i gengäld färre kontakter med tings- rätten. Till exempel ska en borgenär enligt reformen ge in bevakningar och

Prop. 2024/25:135

199

Prop. 2024/25:135 anmärkningar till förvaltaren i stället för som hittills till tingsrätten. Borge- närens utdelning i konkursen kommer, utom vid tvist, att bestämmas av Kronofogdemyndigheten i stället för som hittills av tingsrätten. Denna för- ändring påverkar inte borgenärerna negativt. Förslaget om att borgenär- erna inte längre ska behöva bevaka förskottsbetalade fordringar medför en kostnadsminskning för dem och dessutom en minskad risk för att deras rätt till utdelning går förlorad.

Som utvecklas i avsnitt 14.3 kan den förändrade rollfördelningen inne- bära att konkursförvaltarnas arvode och kostnadsersättning ökar något. I de fall konkursboet har medel ska förvaltarkostnaderna täckas av dessa, vilket leder till motsvarande minskning av borgenärernas utdelning. Enligt REKON, Svensk Inkasso och Sveriges advokatsamfund innebär detta i praktiken att statens kostnader för konkursförfarandet flyttas över till borgenärskollektivet. Malmö tingsrätt efterfrågar en närmare utredning av omfattningen av de högre konkurskostnaderna och föreslår att det över- vägs om tillsynsmyndigheten kan utföra vissa av de arbetsuppgifter som förvaltarna föreslås utföra.

Regeringen delar inte uppfattningen att förslagen innebär att borge- närerna övertar det allmännas kostnader för konkursförfarandet. Även om reformen kan medföra en viss minskning av de medel som finns tillgäng- liga för utdelning i en enskild konkurs innebär förslagen en effektivisering av konkursförfarandet i stort. Förslagen bygger på att uppgifter ska utföras av den aktör som kan göra det mest effektivt och utan onödigt dubbel- arbete. Genom att förvaltarna får ett större ansvar att själv genomföra olika steg i konkursen kan detta ske mer effektivt. Flera av de uppgifter som förvaltarna tar över motsvaras av någon annan åtgärd som förvaltaren redan ska vidta men som dessutom kräver tingsrättens inblandning. Och om i stället tillsynsmyndigheten skulle ta över uppgifterna, som Malmö tingsrätt anser bör övervägas, skulle det likväl kräva åtgärder från förvalt- arens sida. Om myndigheten t.ex. skulle ansvara för att besluta om bevak- ningsförfarande eller för att ta emot bevakningar och anmärkningar skulle det inte leda till någon egentlig kostnadsbesparing för förvaltarna. Dessa skulle nämligen ändå vara tvungna att begära ett bevakningsförfarande eller ta del av och gå igenom bevakningarna.

Sammantaget handlar det inte om att flytta över det allmännas kostnader till borgenärerna. Förslagen innebär förvisso att konkurskostnaderna kan öka i viss utsträckning. I de fall konkursen slutar med utdelning, vilket är ca 30 procent av alla konkurser, får borgenärerna bära den ökade kost- naden. Den kostnadsökning som kan uppstå bedöms dock, i vart fall på sikt, vara begränsad och utslaget på varje konkurs och borgenär bedöms konsekvenserna i flertalet fall bli små. Det gäller både i jämförelse med den hittillsvarande ordningen och med andra alternativ.

För sökande borgenär föreslås en viss skärpning av kostnadsansvaret vid avskrivningskonkurser (se avsnitt 12.2). Beloppsmässigt är dock skärpningen i den enskilda konkursen begränsad och kommer totalt sett att träffa ytterst få borgenärer. Den som har en fordran som omfattas av den statliga lönegarantin påverkas inte av den förändringen.

Det bör anmärkas att konkursboet redan betalar avgifter för domstolens administrativa hantering, t.ex. för kungörelser. Som anges i avsnitt 12.1 bör dessa avgifter nu ses över, bl.a. mot bakgrund av att kostnaden för

200

hanteringen minskar. Det kan därför förutses en minskad kostnadsbörda i Prop. 2024/25:135 detta avseende för borgenärskollektivet.

15Författningskommentar

15.1Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

I lagen föreslås det en rad ändringar av reglerna om hur en konkurs genom- förs. Förslagen utgör en fortsättning på de förändringar av konkurs- förfarandet som påbörjades 2021 och påverkar endast i begränsad omfattning den materiella konkursrätten. Det handlar om vem som ska göra vad under ett förfarande samt hur och när det ska göras. Konkurs- förvaltarens och tillsynsmyndighetens (Kronofogdemyndigheten) hittills- varande uppgifter, att förvalta och avveckla konkursboet respektive utöva tillsyn över förvaltningen, kvarstår i huvudsak oförändrade. Däremot flyttas flera av tingsrättens uppgifter i konkursförfarandet till förvaltaren eller tillsynsmyndigheten.

Det ska inte längre finnas ett löpande ärende hos rätten under konkursens handläggning. Tingsrätten ska involveras endast när det begärs eller annars behövs. En prövning av tingsrätten ska då, beroende på vilken fråga det rör, initieras genom ansökan, överlämnande eller överklagande. Varje sådan fråga handläggs av domstolen i ett eget konkursärende. I mindre komplicerade konkurser kan detta innebära att domstolen, efter sitt beslut om konkurs, inte involveras alls under resten av konkursen.

Konkursförvaltaren föreslås få nya uppgifter. Som exempel övertar förvaltaren uppgiften att handlägga bevakningsförfarandet i 9 kap. fram till dess att en tvist behöver prövas. Förvaltaren tar även över ansvaret för den inledande handläggningen av ackordsförfarandet i 12 kap.

Även tillsynsmyndigheten föreslås få nya uppgifter i konkurs- förfarandet. Myndigheten ska vara den som beslutar om att avsluta en konkurs genom avskrivning enligt 10 kap., nedläggning enligt 12 kap. eller i flertalet fall fastställande av utdelning enligt 11 kap. Tillsyns- myndigheten ska som utgångspunkt även besluta om förordnande av vissa uppdragstagare och om arvode och ersättning till bl.a. konkursförvaltaren.

I lagen upphävs ett antal paragrafer. Det gäller 2 kap. 2 a och 23 §§ (se avsnitt 11.5.3), 2 kap. 26 § (se samma avsnitt och kommentaren till 16 kap. 9 §), 6 kap. 5 a § (se samma avsnitt och kommentar), 7 kap. 7 § (se avsnitt

5.4.4och 6.3.2), 7 kap. 29 § (se avsnitt 11.3 och kommentaren till 16 kap. 15 §), 9 kap. 14, 17 och 18 §§ (se avsnitt 6.3), 11 kap. 17 § (se avsnitt 7.2.2 och kommentaren till 16 kap. 17 §), 12 kap. 3, 9, 12, 16 och 18 §§ (se avsnitt 8.2.1 och 8.2.3), 14 kap. 10 § (se avsnitt 7.1.2), 14 kap. 15 § (se avsnitt 5.4.4 och 6.3.2) och 16 kap. (se avsnitt 11.5.3).

201

Prop. 2024/25:135 1 kap. Inledande bestämmelser

3 § Förvaltningen av ett konkursbo handhas av en eller flera förvaltare. Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över förvaltningen. Tillsynsmyndigheten

utför även de andra uppgifter som anges i denna lag.

Paragrafen beskriver övergripande vilka uppgifter konkursförvaltaren och tillsynsmyndigheten har i en konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 10.1 och 11.5.3.

I andra stycket tas det in en ny mening, av vilken det framgår att tillsyns- myndigheten även utför de andra uppgifter som anges i lagen. Detta tydliggör att tillsynsmyndigheten inte enbart har till uppgift att utöva tillsyn över förvaltningen av konkursboet utan även har andra uppgifter i enlighet med det som föreskrivs på andra ställen i lagen.

Vid sidan av konkursförvaltaren och tillsynsmyndigheten har domstolen en betydande roll i konkursförfarandet. Närmare bestämmelser om domstolens handläggning av frågor i en konkurs finns framför allt i det nya 16 kap. Där återfinns processrättsliga bestämmelser om t.ex. forum, verkställighet, överklagande och tillämplig processlag. I lagen i övrigt finns i anslutning till regleringen av vissa särskilda frågor ytterligare be- stämmelser som gäller rättens handläggning.

6 § Om en annan lag innehåller en bestämmelse som avviker från denna lag, tillämpas den bestämmelsen.

I paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, anges lagens subsidiära karaktär i förhållande till andra lagar. Övervägandena finns i avsnitt 10.1 och 11.5.1.

I 16 kap. 6 § finns det särskilda bestämmelser om tillämplig lag för hand- läggningen av konkursärenden i domstol. De bestämmelserna innebär, trots denna paragraf, att lagen (1996:242) om domstolsärenden och rättegångsbalken är subsidiära till denna lag. Mot denna bakgrund utgår andra stycket.

2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut

Konkursansökan

1 § En ansökan om konkurs görs skriftligen till tingsrätten.

Sökanden ska ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är kända.

En ansökan ska avvisas, om det inte av den framgår vilken tingsrätt som är behörig och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

I 3 och 4 §§ lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning finns det ytterligare bestämmelser om ansökans innehåll.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan om konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 5.1 och 11.6.

Ändringen i första stycket innebär att det inte längre anges vilken tings- rätt som är behörig att pröva en ansökan om konkurs. Det ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om det, vilket också framgår av den nya 16 kap. 8 §.

202

6 a § I 24 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution och i 3 kap. 2 § lagen Prop. 2024/25:135 (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämt-

ning och resolution av centrala motparter finns det särskilda bestämmelser om en konkursansökan som avser en gäldenär som omfattas av någon av de lagarna.

Paragrafen, som är ny och utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller en upplysning om särskilda bestämmelser som gäller för hanteringen av en konkursansökan som avser vissa gäldenärer.

Bestämmelserna i lagen om resolution innebär att tingsrätten ska underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om en konkurs- ansökan avseende ett företag som omfattas av den lagen. Ansökan ska avvisas om Riksgäldskontoret inom en viss tid meddelar att företaget är försatt eller ska försättas i resolution. Motsvarande bestämmelser finns avseende centrala motparter i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter, liksom i den EU-förordning som lagen kompletterar, se 1 kap. 1 § och 3 kap. 2 § den lagen.

3 kap. Verkningar av konkurs

Gäldenärens förlust av sin rådighet

2 § En rättshandling mellan gäldenären och någon annan som företas senast dagen efter den dag konkursbeslutet kungjordes ska trots 1 § gälla, om det inte visas att den andre kände till beslutet eller att det fanns omständigheter som gav honom eller henne skälig anledning att anta att gäldenären var försatt i konkurs.

En överlåtelse av eller ett annat förfogande över egendom som enligt första stycket ska gälla, ska ändå gå åter om konkursboet utan oskäligt uppehåll begär det och boet ersätter den andre vad han eller hon har betalat tillsammans med nödvändig eller nyttig kostnad som han eller hon har haft. Det gäller dock inte sådan egendom som anges i 8 kap. 10 § andra stycket.

Om någon infriar en förpliktelse mot gäldenären efter den tidpunkt som anges i första stycket, ska det tillgodoräknas honom eller henne, om det av omständigheterna framgår att han eller hon var i god tro. En uppsägning eller en annan liknande rättshandling som företas mot eller av gäldenären efter den tidpunkten ska gälla, om det av omständigheterna framgår att den andre var i god tro och det är uppenbart oskäligt att rättshandlingen blir ogiltig mot konkursboet.

Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens överlåtelse eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev eller vissa andra jämförbara värdehandlingar.

Paragrafen innehåller bl.a. undantag från huvudregeln att gäldenärens rättshandlingar i strid med rådighetsförbudet inte kan göras gällande mot konkursboet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

I första stycket anges det att en rättshandling mellan gäldenären och någon annan som utförs senast dagen efter den dag konkursbeslutet kungjordes som utgångspunkt ska gälla trots rådighetsförbudet i 1 §. Eftersom det framgår av 15 kap. 1 § andra stycket att kungörelsedagen är den dag som kungörelsen infördes i Post- och Inrikes Tidningar, tas motsvarande angivelse i den förevarande paragrafen bort.

Den hittillsvarande andra meningen i stycket flyttas till andra stycket.

203

Prop. 2024/25:135 Egendom som ingår i ett konkursbo

6 § En tvist mellan förvaltaren och gäldenären eller någon annan i en fråga som avses i 5 § ska prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av förvaltaren, en borge- när, gäldenären eller en underhållsberättigad.

Tillsynsmyndigheten ska på ansökan ändra sitt beslut, om det är motiverat med hänsyn till senare anförda omständigheter eller ändrade förhållanden.

I paragrafen anges när tillsynsmyndigheten ska pröva en tvist mellan förvaltaren och gäldenären om beneficium. Övervägandena finns i avsnitt 10.5 och 11.4.

I första stycket tas andra och tredje meningarna bort. Myndighetens utrednings- och kommunikationsskyldighet regleras därmed fortsättnings- vis i förvaltningslagen (2017:900) och myndigheten får med tillämpning av den lagen ta ställning till behovet av att inhämta yttranden i ärendet, se vidare kommentaren till 16 kap. 1 §. Att tillsynsmyndighetens beslut gäller omedelbart framgår av 16 kap. 2 §.

Till andra stycket flyttas den hittillsvarande fjärde meningen i första stycket. Eftersom bestämmelser om överklagande finns i 16 kap. 15 § tas bestämmelserna om överklagande i andra stycket bort.

4 kap. Återvinning till konkursbo Talan om återvinning m.m.

20 § En talan om återvinning enligt 19 § första stycket 1 eller andra stycket ska väckas genom stämning vid den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om väckande av en återvinningstalan. Övervägandena finns i avsnitt 11.7.

I det nya första stycket finns det en forumbestämmelse för återvinnings- mål. En talan om återvinning i allmän domstol ska väckas vid den tingsrätt som har beslutat om konkursen, se närmare 16 kap. 8 § om den domstolen. Om det är hovrätten som har beslutat om konkursen ska talan väckas vid den tingsrätt som fattade det överklagade beslutet.

6 kap. Gäldenärens skyldigheter under boutredningen Upplysnings- och närvaroplikt under boutredningen

	2 § Gäldenären ska ge rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och granskare de
	upplysningar av betydelse för konkursutredningen som de begär. Upplysnings-
	skyldigheten omfattar även egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns
	utomlands.
	Gäldenären ska på begäran av förvaltaren närvara vid boupptecknings-
	förrättningen. Om gäldenären är en juridisk person och det finns flera ställföre-
204	trädare, gäller denna skyldighet dock inte för en sådan ställföreträdare vars närvaro
204	förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.

Prop. 2024/25:135

I paragrafen behandlas bl.a. gäldenärens skyldighet att närvara vid boupp- teckningsförrättningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2, 8.2 och 11.5.3.

Tredje stycket tas bort. Det är en följd av att möjligheten att hålla förlik- ningssammanträde i ett bevakningsförfarande avskaffas och att frågan om gäldenärens närvaro vid sammanträde om ackord i stället regleras i 12 kap.

8 §. Konsekvenserna av gäldenärens utevaro framgår fortsättningsvis av

20 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Se även 12 kap. 10 § denna lag.

Bekräftelse av bouppteckningen och edgång

3 § På ansökan av förvaltaren ska gäldenären avlägga bouppteckningsed inför rätten i stället för att lämna en bekräftelse enligt 2 a §. Till ansökan ska bouppteckningen bifogas.

Eden ska avläggas vid ett edgångssammanträde. Rätten ska hålla sammanträdet så snart som möjligt. Gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten och i förekom- mande fall den borgenär som har gjort konkursansökan ska kallas till samman- trädet.

Gäldenären ska vid edgångssammanträdet göra de tillägg till och ändringar i bouppteckningen som han eller hon anser behövs och under ed intyga att boupp- teckningens uppgifter om tillgångar, skulder och räkenskapsinformation med gjorda tillägg och ändringar är riktiga och att det enligt hans eller hennes vetskap inte oriktigt har utelämnats eller tagits upp någon tillgång eller skuld.

Paragrafen reglerar gäldenärens edgång inför rätten. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.2.

Första stycket ändras så att konkursförvaltaren ska ansöka hos rätten om att gäldenären ska avlägga ed, i stället för att framställa en begäran om det. Ansökan ska ges in till den tingsrätt som har beslutat om konkursen (se 16 kap. 8 § andra stycket). I stycket görs också ett tillägg som innebär att konkursbouppteckningen ska bifogas till konkursförvaltarens ansökan om edgång.

När edgången har fullgjorts kan rätten avskriva ärendet från vidare handläggning och i samband med det fastställa eventuell kostnads- ersättning i ärendet enligt 14 § (jfr prop. 1986/87:1 s. 223).

5 § Någon annan än gäldenären ska vid ett sammanträde lämna en bekräftelse enligt 2 a § eller bekräfta en viss uppgift i bouppteckningen, om det kan antas vara av betydelse för boutredningen. Till sammanträdet ska förvaltaren kalla den som ska lämna bekräftelsen, tillsynsmyndigheten och i förekommande fall den som har begärt bekräftelsen.

På ansökan av förvaltaren ska någon annan än gäldenären, i stället för att lämna en bekräftelse enligt första stycket, vid ett sammanträde inför rätten avlägga bouppteckningsed enligt 3 § eller beediga en viss uppgift i bouppteckningen, om det kan antas vara av betydelse för boutredningen. Rätten ska hålla sammanträdet så snart som möjligt. Till sammanträdet ska rätten kalla förvaltaren och de som anges i första stycket.

205

Prop. 2024/25:135 Paragrafen innehåller bestämmelser om när någon annan än gäldenären ska bekräfta eller beediga konkursbouppteckningen (s.k. fakultativ bekräftelse eller ed). Övervägandena finns i avsnitt 5.2.2.

Andra stycket ändras så att förvaltaren ska ansöka hos rätten om edgång, i stället för att framställa en begäran om det.

Fjärde stycket tas bort. Om förvaltaren exempelvis avslår en begäran av tillsynsmyndigheten att någon annan än gäldenären ska lämna en bekräftelse, får beslutet överklagas till tingsrätten (se 16 kap. 17 §).

Tvångsmedel m.m.

6 § Gäldenären får inte utan medgivande resa utomlands efter det att konkurs- beslutet har meddelats och innan han eller hon har bekräftat eller beedigat boupp- teckningen.

Ett beslut i fråga om medgivande att resa utomlands meddelas av förvaltaren på ansökan av gäldenären.

I paragrafen behandlas frågan om undantag från gäldenärens reseförbud. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2.

Ändringarna innebär bl.a. att andra och tredje meningarna i första stycket och andra och tredje styckena flyttas till de nya 6 a–6 d §§. En följd av detta är att paragrafen enbart reglerar det s.k. automatiska reseförbud som gäller för gäldenären från konkursbeslutet till dess att bekräftande eller beedigande av bouppteckningen har skett.

Av det nya andra stycket framgår att det är förvaltaren, och inte som hittills rätten, som har befogenhet att medge undantag från det automatiska reseförbudet. Förvaltarens beslut i fråga om gäldenärens reseförbud, oavsett om det innebär ett medgivande från reseförbudet eller inte, får överklagas till tingsrätten (se 16 kap. 17 §). Om frågan är svårbedömd ska förvaltaren enligt 7 kap. 10 § höra tillsynsmyndigheten inför sitt beslut.

Om förvaltaren vid avslag på gäldenärens begäran om medgivande finner skäl att befara att gäldenären åsidosätter reseförbudet, kan förvaltaren ansöka hos tingsrätten om tvångsåtgärder, t.ex. om att gäldenären ska åläggas att lämna ifrån sig sitt pass (se 6 b §).

6 a § Om det efter att gäldenären har bekräftat eller beedigat bouppteckningen finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna landet undandrar sig en skyldighet som föreskrivs i denna lag, får gäldenären förbjudas att resa utomlands.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om reseförbud efter det att gäldenären har bekräftat eller beedigat bouppteckningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 § första stycket andra meningen. Att det är rätten som på ansökan av förvaltaren beslutar om reseförbud framgår av 7 §.

6 b § Om det finns skäl att befara att gäldenären åsidosätter ett förbud att resa utomlands, får gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till tillsynsmyndigheten. Om gäldenären inte har något pass, får ett förbud att utfärda pass för honom eller henne meddelas.

206

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ytterligare tvångs-	Prop. 2024/25:135
medel vid reseförbud. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.
Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 § andra stycket och behandlar
möjligheten att besluta att en gäldenär ska lämna ifrån sig sitt pass till
tillsynsmyndigheten, om det finns skäl att befara att han eller hon
åsidosätter ett reseförbud enligt 6 eller 6 a §. Att det är rätten som på
ansökan av förvaltaren beslutar om reseförbud framgår av 7 §.
6 c § Om det finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna den ort där
han eller hon är bosatt undandrar sig en skyldighet som föreskrivs i denna lag, får
gäldenären förbjudas att lämna orten.
I paragrafen, som är ny och utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag,
finns en möjlighet att meddela gäldenären ett förbud att lämna bostads-
orten. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.
Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 § tredje stycket. Att det är rätten
som på ansökan av förvaltaren beslutar om förbud för gäldenären att lämna
bostadsorten framgår av 7 §.
6 d § Om gäldenären byter vistelseort, ska gäldenären meddela förvaltaren var
han eller hon vistas.
I paragrafen, som är ny och utformas efter synpunkter från Lagrådet, ska
en gäldenär som byter vistelseort meddela förvaltaren var han eller hon
vistas. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.
Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 § första stycket tredje meningen.
7 § Ett beslut enligt 6 a–6 c §§ meddelas av rätten på ansökan av förvaltaren. När
det inte längre finns skäl för ett sådant beslut, ska det omedelbart hävas.
Innan ett beslut meddelas, ska rätten ge gäldenären och tillsynsmyndigheten
tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse.
Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt
pass ska delges gäldenären.
I paragrafen regleras handläggningen av frågor om bl.a. reseförbud.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1, 11.1 och 11.5.3.
I första stycket anges det att rätten beslutar om de tvångsmedelsfrågor
som regleras i 6 a–6 c §§. Vidare anges att prövningen sker efter ansökan
som får göras av förvaltaren och inte även som hittills av tillsyns-
myndigheten.
Att det är förvaltaren ensam som har att ta initiativ till en tvångsmedels-
åtgärd innebär inte att det endast är förvaltaren som ansvarar för att en
sådan åtgärd avbryts. Tvärtom ska rätten fortlöpande överväga behovet av
fortsatt tvångsmedelsanvändning. Även tillsynsmyndigheten bör
uppmärksamma förvaltaren eller rätten på omständigheter som innebär att
tvångsmedelsanvändningen bör avbrytas. Självklart har den som tvångs-
åtgärden avser alltid rätt att begära ändring.
Vid rättens handläggning av frågor om tvångsmedel tillämpas
rättegångsbalken, om inte något annat anges i konkurslagen (se 16 kap. 6 §
andra stycket).
Hittillsvarande andra styckets bestämmelser om förhandling flyttas till
11 §.	207

Prop. 2024/25:135

9 § Om gäldenären inte fullgör en skyldighet enligt 2–4 eller 6 b–6 d § eller överträder ett reseförbud enligt 6 eller 6 a §, får han eller hon efter omständig- heterna antingen hämtas eller häktas. Detsamma gäller om det finns skäl att befara att gäldenären inte kommer att fullgöra en sådan skyldighet eller kommer att överträda ett sådant förbud.

Om någon annan än gäldenären inte fullgör en skyldighet enligt 5 § att bekräfta eller beediga bouppteckningen eller en viss uppgift i den, får han eller hon efter omständigheterna föreläggas vite, hämtas eller häktas.

Häktning i de fall som avses i första och andra styckena får ske endast om det finns synnerliga skäl för det. Om gäldenären har överträtt ett reseförbud enligt 6 eller 6 a § ska han eller hon dock häktas om det inte är uppenbart att det är onödigt.

Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hämtning, häktning och vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Första stycket justeras med anledning av att delar av 6 § flyttas till 6 a–

6 d §§. Den hittillsvarande hänvisningen till 5 § ändras till att avse 4 §, som tar upp skyldigheten för ställföreträdare för gäldenären och för underåriga gäldenärer att lämna en bouppteckningsbekräftelse eller avlägga bouppteckningsed.

I tredje stycket görs angående överträdelse av reseförbud ett tillägg med anledning av att rättens beslut om reseförbud flyttas från 6 § till 6 a § medan det automatiska reseförbudet finns kvar i 6 §.

10 § Frågor om åtgärder enligt 9 § eller om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på ansökan av förvaltaren.

Innan rätten meddelar sitt beslut, ska den som avses med åtgärden och tillsynsmyndigheten ges tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse.

Om någon begärs häktad ska rätten på yrkande förordna ett biträde åt honom eller henne, om det inte är uppenbart att ett sådant inte behövs. Biträdet har rätt till ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg. Rätten får besluta att den som häktningsyrkandet riktas mot såsom förlorande part helt eller delvis ska ersätta statens kostnader för biträdet. Om häktningsyrkandet avslås och detta beror på att förvaltaren inte har haft godtagbara skäl för yrkandet, ska han eller hon ersätta statens kostnader för biträdet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av frågor om tvångsmedel enligt 9 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.

Ändringarna i första stycket medför att prövningen ska ske efter en ansökan. Ansökan får enbart göras av förvaltaren, och inte som hittills även av tillsynsmyndigheten.

Eftersom prövningen därmed förutsätter en ansökan av förvaltaren be- höver han eller hon sedan inte höras av rätten. Detta föranleder en justering

av andra stycket.

	11 § Rätten får hålla förhandling för att pröva en fråga som avses i 7 eller 10 §.
	Om häktning har begärts ska förhandling hållas, om det inte är fara i dröjsmål.
	Till förhandlingen ska tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om möjligt, den
	som avses med åtgärden kallas. Den sistnämndes kallelse ska delges. Han eller hon
	får hämtas till förhandlingen, om det finns skäl för det. Om den som avses med
208	åtgärden har kallats till förhandlingen eller det kan antas att han eller hon har

avvikit eller håller sig undan på något annat sätt, får yrkandet prövas även om han Prop. 2024/25:135 eller hon uteblir från förhandlingen.

Om rätten har beslutat om häktning av någon som inte var närvarande vid rätten,
ska, så snart beslutet har verkställts, anmälan om detta göras hos rätten. När en
sådan anmälan har gjorts ska en förhandling i häktningsfrågan hållas snarast och
senast fyra dagar efter det att häktningsbeslutet verkställdes.
Rätten ska med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för att pröva om
den som är häktad fortfarande ska vara det. Om det inte längre finns skäl för
häktning, ska rätten omedelbart besluta att den häktade ska friges. Ingen får under
konkursen hållas häktad längre tid än tre månader.
I paragrafen finns det bestämmelser om förhandling vid prövning av frågor
om häktning och andra tvångsmedel. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.3.
Tillägget av en hänvisning till 7 § i första stycket innebär att en
förhandling får hållas även vid prövning av tvångsmedel enligt den
paragrafen. Det motsvarar det som gäller enligt hittillsvarande 7 § andra
stycket andra meningen.
Bestämmelserna i andra stycket om vilka som ska kallas till en
förhandling och om delgivning av den som åtgärden avser blir nu
tillämpliga även vid beslut enligt 7 §. De motsvarar i allt väsentligt det som
gäller enligt hittillsvarande 7 § andra stycket tredje meningen. En skillnad
är att den som avses med åtgärden ska delges kallelse till förhandlingen
om det inte kan antas att han eller hon har avvikit eller håller sig undan på
något annat sätt (jfr prop. 1986/87:90 s. 250 och 251).
Ersättning för inställelse
14 § Om gäldenären är i behov av det, har han eller hon vid en inställelse till
följd av 2–4 §§ rätt till skälig ersättning av konkursboet för resa och uppehälle
inom landet. Detta gäller även för en sådan person som avses i 13 §.
Om någon annan än den som avses i 13 § ska inställa sig enligt 5 § för att
bekräfta eller beediga bouppteckningen eller en viss uppgift i den, har han eller
hon rätt till skälig ersättning av konkursboet för sin inställelse.
Rätten beslutar om ersättning, om ersättningen avser inställelse inför rätten. I
andra fall beslutar förvaltaren om ersättning. Förskott får beviljas på ersättningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning för inställelse vid
förrättning och vissa sammanträden enligt detta kapitel. Övervägandena
finns i avsnitt 5.2.3.
I första stycket utgår hänvisningen till den upphävda 5 a §. Dessutom tas
en felaktig hänvisning till 5 § bort.
I tredje stycket tas bestämmelsen om att beslut om ersättning och
förskott på ersättning för inställelse gäller omedelbart bort. Att sådana
beslut gäller omedelbart framgår av 16 kap. 4 och 10 §§.
Fjärde stycket om hänskjutande av en ersättningsfråga till rätten tas bort.
Om förvaltaren vägrar ersättning eller förskott på ersättning med begärt
belopp kan den som har framställt begäran fortsättningsvis överklaga
förvaltarens beslut till tingsrätten (se 16 kap. 17 §).
7 kap. Förvaltning och tillsyn
Förvaltare
3 § Innan rätten utser förvaltare ska tillsynsmyndigheten höras.	209
	209

Prop. 2024/25:135	En ansökan om att utse flera förvaltare eller att dela förvaltningen mellan flera
	förvaltare får göras av tillsynsmyndigheten, en förvaltare, en granskare eller en
	borgenär. Tillsynsmyndigheten och förvaltaren ska höras.
	Paragrafen reglerar förfarandet med att utse förvaltare. Övervägandena
	finns i avsnitt 11.2 och 11.5.3.
	Ändringen i andra stycket innebär bl.a. att den som vill att fler än en
	förvaltare ska utses ska ansöka om det hos rätten, i stället för att framställa
	en begäran om det. I 4–6 §§ lagen (1996:242) om domstolsärenden anges
	de formella kraven på en ansökan. Bestämmelserna i styckets tredje och
	fjärde meningar om rättens förhandling tas bort med anledning av att
	reglerna om sammanträde i 13, 14, 18 och 20 §§ lagen om domstols-
	ärenden görs tillämpliga på förfarandet (se 16 kap. 6 §).
	Entledigande av förvaltare
	5 § Om en förvaltare ansöker om att få avgå och visar skäl för det, ska rätten
	entlediga honom eller henne.
	En förvaltare som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från
	uppdraget ska entledigas av rätten. En ansökan om entledigande får göras av
	tillsynsmyndigheten, en granskare, en borgenär eller gäldenären.
	En förvaltare får inte entledigas utan att tillsynsmyndigheten har hörts. Om
	rätten håller sammanträde, ska tillsynsmyndigheten kallas. Om det är av särskilt
	intresse att borgenärerna hörs, ska de kallas till sammanträdet genom kungörelse.
	Rätten får besluta att en förvaltare ska skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess
	att ärendet om entledigande avgörs, om det finns särskilda skäl. Innan rätten
	beslutar om det ska tillsynsmyndigheten höras. Rätten får utse någon annan att
	under tiden fullgöra förvaltarens uppgifter.
	Paragrafen innehåller bestämmelser om entledigande av en förvaltare.
	Övervägandena finns i avsnitt 5.4.2, 11.2 och 11.5.3.
	Ändringarna i första och andra styckena innebär att den som vill att en
	förvaltare ska entledigas ska ansöka om det hos rätten, i stället för att
	framställa en begäran om det. I 4–6 §§ lagen (1996:242) om domstols-
	ärenden anges de formella kraven på en ansökan (se 16 kap. 6 §).
	Bestämmelserna om rättens sammanträde i tredje stycket anpassas till att
	regler om när ett sammanträde kan hållas och vilka som ska kallas finns i
	13, 14 och 18 §§ lagen om domstolsärenden.
	I fjärde stycket ersätts möjligheten att försätta en förvaltare ur
	tjänstgöring med en möjlighet för rätten att interimistiskt entlediga
	förvaltaren i avvaktan på att ärendet om entledigande slutligt avgörs. För
	ett sådant beslut krävs det att det finns särskilda skäl. I det ligger att frågan
	inte kan avvakta ett slutligt avgörande utan överhängande risk för att
	förvaltaren skadar boet eller andra beaktansvärda intressen och på ett sätt
	som skulle utgöra grund för entledigande. Det kan t.ex. handla om ett
	brottsligt agerande eller att förvaltaren av något skäl bedöms inte vara i
	stånd att utföra sitt uppdrag.
	Om det blir aktuellt att besluta om interimistiskt entledigande, ska rätten
	alltid först höra tillsynsmyndigheten. Ett beslut kan däremot fattas utan att
	förvaltaren getts tillfälle att yttra sig. Om en förvaltare entledigas
	interimistiskt kan rätten under tiden till dess att ärendet om entledigande
	slutligt har avgjorts utse en tillfällig förvaltare. Det motsvarar i huvudsak
210	den hittillsvarande ordningen.

Förvaltarens allmänna åligganden m.m.

Prop. 2024/25:135

9 § Förvaltaren är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning till rätten, en borgenär, en granskare, gäldenären eller tillsynsmyndig- heten.

Trots första stycket är förvaltaren inte skyldig att lämna en borgenär, en granskare eller gäldenären upplysningar om en underrättelse enligt 16 § innan förvaltaren lämnar sin slutredovisning.

Paragrafen reglerar konkursförvaltarens upplysningsskyldighet.

I andra stycket ersätts ordet anmälan med underrättelse, som används i 16 §.

10 § Förvaltaren ska inhämta tillsynsmyndighetens synpunkter i viktigare frågor och inför beslut i frågor som av någon anledning är svårbedömda.

Förvaltaren ska i viktigare frågor ge särskilt berörda borgenärer tillfälle att yttra sig, om det inte finns något hinder mot det. Även gäldenären ska ges tillfälle att yttra sig i sådana frågor, om det lämpligen kan ske.

I paragrafen behandlas skyldigheten för en konkursförvaltare att bl.a. inhämta tillsynsmyndighetens synpunkter i vissa frågor. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

Paragrafen delas upp i två stycken så att förvaltarens skyldighet att höra tillsynsmyndigheten regleras i ett stycke och skyldigheten att ge särskilt berörda borgenärer och gäldenären möjlighet att yttra sig i ett annat.

I första stycket anges att förvaltaren ska inhämta tillsynsmyndighetens synpunkter i viktigare frågor eller inför beslut i svårbedömda frågor. Att förvaltaren ska inhämta tillsynsmyndighetens synpunkter innebär ett förtydligande av skyldigheten att höra myndigheten men är inte någon förändring i sak. Den möjlighet till undantag från hörande som finns i para- grafen flyttas till andra stycket och gäller således endast i förhållande till borgenärerna och gäldenären. När det gäller vilka frågor som är viktigare görs ingen förändring i förhållande till hittillsvarande ordning (se framför allt prop. 1978/79:105 s. 273 och prop. 1986/87:90 s. 264).

Tillägget om frågor som är svårbedömda fångar bl.a. in de frågor som kan uppkomma när förvaltaren utövar sina beslutsbefogenheter och som inte är att anse som viktigare frågor. Det ska vara frågor som enligt lagen kan föranleda ett formligt beslut, t.ex. beslut om att anordna ett bevakningsförfarande eller beslut i fråga om huruvida gäldenären ska medges undantag från reseförbud. Det kan även inträffa att en fråga som förvaltaren sedan tidigare ansvarar för i det enskilda fallet kan vara svårbedömd utan att vara en viktigare fråga, t.ex. beslut om att vägra en borgenär begärd förskottsbetalning. En sådan fråga omfattas då också av skyldigheten att höra tillsynsmyndigheten.

Att en fråga är svårbedömd innebär att den inte är klar eller enkel. Detta kan vara fallet när det saknas vägledande uttalanden eller där omständig- heterna i det enskilda fallet t.ex. är oförenliga, ovanliga, oklara eller ömmande på ett sätt som skapar tvekan om hur frågan bör lösas. Vad som är svårbedömt avgörs utifrån förvaltarens perspektiv vid besluts- situationen.

Det finns inte någon fråga som till sin natur alltid eller normalt är

svårbedömd utan höranderegeln i denna del ska tillämpas av förvaltaren

211

Prop. 2024/25:135

212

när omständigheterna i det enskilda fallet motiverar det. Att höra tillsynsmyndigheten ska syfta till att förvaltaren får ytterligare underlag för sin bedömning och skapa förutsättningar för en enhetlig och förutsebar konkurshantering. Eftersom många av de frågor som kan omfattas av regeln kräver en skyndsam hantering är det viktigt att tillsynsmyndigheten återkopplar till förvaltaren så snart som möjligt. Liksom hittills utgör hörandet även ett tillsynsverktyg.

I andra stycket regleras förvaltarens skyldighet att höra borgenärerna eller gäldenären. Innehållet är i sak oförändrat i förhållande till den hittillsvarande regeln. Genom ändringen förtydligas att förvaltaren inte måste få svar från borgenärerna eller gäldenären.

13 § Förvaltaren ska upprätta en bouppteckning. I den ska boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. I bouppteckningen ska vidare boets skulder tas upp med uppgifter om varje borgenär. Bouppteckningen ska dessutom innehålla en bedömning av om utdelning kan förväntas i konkursen.

Om det finns anledning, ska bouppteckningen också innehålla en uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Om gäldenären har uppgett att sådan egendom saknas, ska bouppteckningen innehålla en uppgift om detta.

I den utsträckning det behövs ska bouppteckningen också innehålla en förteck- ning över boets räkenskapsinformation och annat material som rör boet.

Paragrafen behandlar upprättandet av konkursbouppteckningen. Över- vägandena finns i avsnitt 5.2.1 och 6.2.2.

I första stycket tas kravet på att förvaltaren ska ange borgenärernas namn och adress bort. Det anges alltså inte i lagen vilka uppgifter om borge- närerna som ska tas upp i bouppteckningen. Det måste dock även fortsätt- ningsvis vara möjligt att identifiera borgenärerna genom uppgifterna.

Fjärde stycket flyttas med vissa ändringar till 13 a §, se kommentaren till den paragrafen.

Femte stycket utgår och innehållet flyttas delvis till 9 kap. 6 b och

6 c §§, se kommentarerna till de paragraferna. Sådana fordringar som anges i stycket, bl.a. insättningsborgenärers fordringar, är sådana skulder som enligt första stycket ska tas upp i bouppteckningen. Det kan lämpligen ske i en förteckning, som senare vid behov kan användas i bevaknings- förfarandet.

13 a § Förvaltaren ska ge in bouppteckningen till tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före bouppteckningssammanträdet.

I paragrafen, som är ny, anges var och när konkursförvaltarens bouppteck- ning ska ges in. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.1.

I paragrafen föreskrivs att konkursförvaltarens bouppteckning enligt 13 § ska ges in till tillsynsmyndigheten och alltså inte längre även till rätten. Om förvaltaren senare ansöker om att gäldenären ska avlägga bouppteckningsed inför rätten ska bouppteckningen ges in till rätten då (se 6 kap. 3 § första stycket). Paragrafen motsvarar med undantag för dessa ändringar hittillsvarande 13 § fjärde stycket.

15 § Förvaltaren ska snarast upprätta en skriftlig berättelse (förvaltarberättelse) om boets tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, i den utsträckning

de har kunnat klarläggas. Om möjligt ska förvaltaren också ange vid vilken Prop. 2024/25:135 tidpunkt obeståndet kan antas ha inträtt.

Förvaltarberättelsen ska vidare innehålla

1.en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,

2.en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant förhållande som kan motivera återvinning till konkursboet,

3.en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon enligt aktiebolagslagen (2005:551) eller lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar är skyldig att återlämna olaglig vinstutdelning eller annan olaglig utbetalning eller att enligt dessa lagar eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag betala skadestånd till ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller ett handelsbolag,

4.i förekommande fall en uppgift om vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen att upprätta en kontrollbalansräkning kan antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan klarläggas, och

Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av förvaltar- berättelsen. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.1.

Bestämmelserna i det hittillsvarande andra stycket flyttas till 15 a §.

15 a § Förvaltaren ska snarast och senast sex månader från konkursbeslutet ge in förvaltarberättelsen till tillsynsmyndigheten och låta varje borgenär som begär det få del av den. Om gäldenären har varit bokföringsskyldig ska den balans- räkning som gäldenären senast har upprättat bifogas till förvaltarberättelsen.

Tillsynsmyndigheten får på ansökan av förvaltaren bevilja anstånd med att ge in förvaltarberättelsen, om det finns särskilda skäl.

Paragrafen, som är ny, reglerar var och när förvaltarberättelsen ska ges in. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.1.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 15 § andra stycket. I första stycket anges att förvaltarberättelsen ska ges in till tillsynsmyndigheten. Den ska alltså inte längre ges in till rätten. Vidare ska förvaltaren inom samma tid ge de borgenärer som begär det tillgång till förvaltarberättelsen. Detta kan normalt ske genom att en kopia av berättelsen skickas till borgenären. Slutligen ska förvaltaren, om gäldenären varit bokföringsskyldig, bifoga gäldenärens senast upprättade balansräkning.

I andra stycket anges att konkursförvaltaren får beviljas anstånd med att ge in förvaltarberättelsen, om det finns särskilda skäl. Det är tillsynsmyndigheten, och inte som hittills rätten, som prövar frågan om anstånd. Prövningen sker efter ansökan av förvaltaren. Någon förändring av vad som kan utgöra särskilda skäl är inte avsedd (se prop. 1986/87:90 s. 272).

Förvaltarens medelsförvaltning m.m.

20 § Om konkursen inte är avslutad vid utgången av den sjätte kalendermånaden efter konkursbeslutet, ska förvaltaren inom en månad därefter till tillsynsmyndig- heten ge in en berättelse (halvårsberättelse), där de åtgärder som har vidtagits och som återstår att vidta för att avsluta konkursen ska anges. Halvårsberättelsen ska innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under perioden eller en kronologisk och systematisk sammanställning av boets affärshändelser. Om pengar under

213

Prop. 2024/25:135 någon del av denna period har varit insatta i ett kreditinstitut, ska kontoutdrag från

institutet för hela perioden bifogas till halvårsberättelsen.

Senare under konkursen ska förvaltaren inom en månad från utgången av varje sexmånadersperiod lämna en halvårsberättelse för den senaste perioden. Halvårs- berättelsen ska då även innehålla upplysningar om orsakerna till att konkursen inte har avslutats och en bedömning av när den kan avslutas.

Paragrafen reglerar konkursförvaltarens halvårsberättelser. Övervägan- dena finns i avsnitt 5.4.1.

Ändringen innebär att tredje stycket om att förvaltaren snarast ska skicka en kopia av halvårsberättelsen till rätten tas bort.

21 § Om medel som tillhör boet har varit insatta i ett kreditinstitut efter det att konkursen har avslutats, ska förvaltaren anmäla till tillsynsmyndigheten när det inte längre finns några medel att lyfta.

Om det vid utgången av ett kalenderår fortfarande finns insatta medel, ska förvaltaren anmäla det till tillsynsmyndigheten inom tre månader från utgången av året, om inte en anmälan enligt första stycket gjorts dessförinnan.

I en anmälan enligt första eller andra stycket ska förvaltaren redovisa sådana uppgifter och kontoutdrag som anges i 20 § första stycket andra och tredje meningarna. Förvaltaren ska även redovisa i vilken utsträckning utdelningsmedel har betalats ut med stöd av 11 kap. 13 a §. Förvaltarens redovisning ska endast avse den period som inte omfattas av tidigare lämnad redovisning.

Paragrafen behandlar förvaltarens redovisningsskyldighet rörande medel som finns kvar efter avslutad konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4.

I paragrafen ändras tidpunkten för när anmälan och redovisning av konkursförvaltarens medelsförvaltning efter avslutad konkurs ska ske.

Enligt första stycket ska förvaltaren lämna en slutanmälan med redovisning till tillsynsmyndigheten så snart det inte längre finns några av boets medel kvar insatta i ett kreditinstitut. Med ett sådant institut avses en bank eller ett kreditmarknadsföretag, se 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Enligt andra stycket ska en årlig redovisning ske i avvaktan på att slutanmälan enligt första stycket kan göras. Tiden för att lämna redovisningen till tillsynsmyndigheten senareläggs ett par månader och det anges att någon sådan redovisning inte behöver lämnas om en slutanmälan dessförinnan ges in.

De uppgifter som ska lämnas i en anmälan enligt paragrafen redovisas i tredje stycket första och andra meningarna och motsvarar det som gäller enligt den hittillsvarande ordningen. I tredje meningen anges att förvaltarens anmälan endast ska avse den period som inte omfattas av tidigare lämnad redovisning. Det är alltså endast det som har inträffat efter föregående redovisning, t.ex. slutredovisningen eller en tidigare årlig redovisning enligt andra stycket, som ska tas med.

Tillsynen över förvaltningen

	27 § Tillsynsmyndigheten ska övervaka att förvaltningen bedrivs på ett
	ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med denna lag och andra författningar.
	Myndigheten ska särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte tar längre tid
	än nödvändigt.
214	Tillsynsmyndigheten får, när den anser att det är lämpligt, inventera konkurs-
214	boets kassa och övriga tillgångar och begära redovisning av förvaltaren.

Tillsynsmyndigheten får, om särskilda omständigheter motiverar det, utse en Prop. 2024/25:135 eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper och förvaltningen i

övrigt.

Paragrafen innehåller tillsammans med 28 § bestämmelser om till- synsmyndighetens tillsyn över konkursförvaltningen. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Paragrafen delas upp i tre stycken. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Särskild granskning

30 § På ansökan av en borgenär ska tillsynsmyndigheten förordna en granskare att med de befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen för borgenärens räkning. Till granskare ska den som borgenären föreslår utses, om han eller hon är lämplig.

Tillsynsmyndigheten ska ge förvaltaren tillfälle att yttra sig över en ansökan enligt första stycket.

Granskaren ska ha tillgång till boets räkenskapsinformation och annat material som rör boet.

Paragrafen behandlar tillsammans med 31 och 32 §§ frågor om granskare i konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.3.

Den hittillsvarande benämningen granskningsman ersätts av benämningen granskare.

I första stycket görs vidare en ändring som innebär att det är tillsyns- myndigheten, i stället för som hittills rätten, som förordnar en granskare i en konkurs. Ett förordnande sker på ansökan av en borgenär. Ansökan ska ges in till tillsynsmyndigheten.

I det nya andra stycket finns en uttrycklig bestämmelse om att tillsynsmyndigheten ska ge förvaltaren tillfälle att yttra sig över en borgenärs ansökan om granskare innan beslut i frågan fattas. Det finns inget hinder mot att tillsynsmyndigheten inhämtar även gäldenärens och andra borgenärers åsikter i frågan när myndigheten finner det lämpligt.

Tredje stycket motsvarar det hittillsvarande andra stycket.

Det hittillsvarande tredje stycket om att det kan utses en ersättare för granskare tas bort. Vid behov kan i stället granskaren entledigas och därefter en ny utses.

Fjärde och femte styckena om entledigande av granskare och om ersättning till denne flyttas till 31 och 32 §§.

31 § Tillsynsmyndigheten ska entlediga granskaren, om denne eller borgenären ansöker om det, eller om granskaren visar sig inte vara lämplig.

I paragrafen, som är ny och utformas enligt Lagrådets förslag, finns det en bestämmelse om entledigande av granskare i konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.3.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 30 § fjärde stycket. Det är tillsyns- myndigheten och inte som hittills rätten som entledigar granskaren.

32 § Granskarens ersättning ska betalas av borgenären.

215

Prop. 2024/25:135 I paragrafen, som är ny och utformas enligt Lagrådets förslag, finns det en bestämmelse om ersättning till granskare i konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.3.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 30 § femte stycket.

8 kap. Försäljning av egendom

Försäljning av lös egendom

7 § Förvaltaren får sälja lös egendom genom att fortsätta gäldenärens rörelse, på auktion eller på något annat sätt som förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet. Om egendom säljs till gäldenären eller någon som är närstående till gäldenären enligt 4 kap. 3 § ska försäljningen ha föregåtts av ett offentligt anbudsförfarande, om inte särskilda skäl gör att det inte behövs.

Lös egendom som en borgenär har panträtt eller någon annan särskild förmånsrätt i får inte utan borgenärens samtycke säljas på annat sätt än på auktion, om borgenärens rätt är beroende av försäljningen. Egendomen får dock säljas på annat sätt än på auktion även om samtycke inte lämnas, om det är sannolikt att det leder till ett högre pris.

Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren säljer

1.finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2.valuta till gällande marknadspris, eller

3.lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

Särskilda bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd finns i 14 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och 11 kap. 26 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.

Paragrafen reglerar försäljning av lös egendom som hör till konkursboet. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.

I andra stycket andra meningen tas kravet på att tillsynsmyndigheten måste lämna sitt medgivande till underhandsförsäljning av pantsatt egendom bort. Att kravet på medgivande tas bort förändrar inte att förvaltaren ska försöka inhämta borgenärens samtycke och dessutom beakta de skäl som han eller hon kan anföra mot en underhandsförsäljning.

9kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet Bevakning

1 § Förvaltaren får besluta att ett bevakningsförfarande ska genomföras i konkursen. Ett bevakningsförfarande bör genomföras om fordringar utan förmånsrätt kan antas få utdelning i konkursen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om anordnande av bevaknings- förfarande i konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.

Paragrafen ändras så att det är förvaltaren, och inte som hittills tingsrätten, som får besluta att ett bevakningsförfarande ska anordnas. Om frågan är svårbedömd ska förvaltaren inhämta tillsynsmyndighetens synpunkter enligt 7 kap. 10 §, se vidare kommentaren till den paragrafen.

Konkursförvaltarens beslut i fråga om att anordna ett bevak- ningsförfarande får inte överklagas. Det är lämpligt att beslutet ändå dokumenteras så att det framgår att förvaltaren tagit ställning i frågan och när det gjordes.

216

Vid den senaste ändringen av paragrafen (SFS 1987:1135) lades ett	Prop. 2024/25:135
andra stycke till. Enligt bestämmelserna om ikraftträdande gällde det
endast till utgången av juni 1988. Det återges därför inte i propositionen.
2 § Tiden för att bevaka fordringar ska vara fyra veckor från dagen för beslutet
om bevakningsförfarandet. Om det behövs med hänsyn till förhållandena i kon-
kursen, får förvaltaren bestämma en längre tid, dock högst åtta veckor.
Paragrafen behandlar bevakningstiden. Övervägandena finns i avsnitt
6.1.1.
Paragrafen justeras i tre avseenden. Det anges direkt i lagen hur lång
bevakningstiden normalt är, med en möjlighet att bestämma en längre tid.
Förvaltaren tar över tingsrättens uppgift att bestämma bevakningstiden
och längsta möjliga bevakningstid kortas med ett par veckor.
I första meningen anges att bevakningstiden är fyra veckor från dagen
för beslutet om bevakningsförfarande. Det skiljer sig från den hittills-
varande ordningen, där tiden bestäms i varje enskilt fall inom det spann
som lagen anger.
I andra meningen anges att förvaltaren får bestämma en längre bevak-
ningstid om det behövs med hänsyn till förhållandena i konkursen. Tiden
får dock vara högst åtta veckor, till skillnad från de tio veckor som gäller
enligt den hittillsvarande ordningen.
Regleringens innebörd är att förvaltaren får bestämma en längre
bevakningstid än fyra veckor, om det behövs. Tiden ska inte vara längre
än vad som är nödvändigt och får aldrig överskrida åtta veckor. Vad som
utgör sådana förhållanden i konkursen som kan föranleda en längre frist
får bedömas av förvaltaren i det enskilda fallet. En omständighet som
typiskt sett kan medföra behov av en längre frist är att konkursen är
omfattande. Andra omständigheter som kan ha betydelse är att det i
konkursen finns ett stort antal oprioriterade borgenärer och att flera
borgenärer finns utomlands (se även prop. 1986/87:90 s. 298).
Bevakningstiden ska enligt 3 § framgå av en kungörelse men kan
dessutom dokumenteras på annat sätt. Någon möjlighet att förlänga
bevakningstiden när tiden väl har kungjorts finns liksom hittills inte.
3 § Förvaltaren ska genast kungöra att ett bevakningsförfarande ska genomföras
och vilken bevakningstid som gäller.
I paragrafen regleras den kungörelse som ska göras i samband med att ett
bevakningsförfarande inleds. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2.
Paragrafen ändras så att det är förvaltaren, och inte som hittills rätten,
som ska kungöra att ett bevakningsförfarande anordnas och den tid inom
vilken bevakning ska ske. I 15 kap. 1 § finns närmare bestämmelser om
kungörandet.
4 § En borgenär ska inom bevakningstiden skriftligen hos förvaltaren anmäla sin
fordran och den förmånsrätt som borgenären vill göra gällande (bevakning).
Undantag från denna skyldighet finns i 4 kap. 21 §, 5 kap. 8 § och 17 § andra
stycket samt 5 § i detta kapitel.
En fordran som har tagits upp i en förteckning enligt 6 a, 6 b eller 6 c § ska
anses bevakad i konkursen. Att en fordran i vissa andra fall bevakas genom
förvaltaren framgår av 15 § lönegarantilagen (1992:497).	217

Prop. 2024/25:135

Paragrafen innehåller krav på borgenärer att bevaka fordringar i ett bevakningsförfarande. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.1 och 6.2.2.

I första stycket anges i första meningen att borgenärerna ska ge in sina bevakningar, i form av skriftliga handlingar, till konkursförvaltaren och inte som hittills till rätten. För att en bevakning ska beaktas måste den ha nått förvaltaren. En bevakning som inom bevakningstiden har kommit fram till en adress som förvaltaren angett för det ändamålet ska alltid anses ha gjorts i rätt tid.

I andra stycket införs en bestämmelse om att vissa fordringar som konkursförvaltaren tar upp i en förteckning enligt 6 a, 6 b eller 6 c § ska anses bevakade i konkursen. Bestämmelsen ersätter delvis hittillsvarande 5 § andra och tredje styckena.

De fordringar som omfattas av en förteckning ska bevakas men borgenärerna är befriade från själva bevakningsuppgiften. Den uppgiften ska i stället, på det sätt som närmare anges i 6 a–6 c §§, utföras av förvaltaren. Bevakningsfriheten för en borgenär gäller endast om fordringsbeloppet har tagits upp i förteckningen. Om förteckningen enligt borgenärens mening utvisar ett för litet belopp måste han eller hon själv bevaka sin fordran i den delen för att bevara sin rätt (se prop. 1986/87:90 s. 300).

5 § En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordran för att få rätt till betalning ur den pantsatta egendomen.

Paragrafen anger en situation då en borgenär inte behöver bevaka sin fordran. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

Andra och tredje styckena tas bort och innehållet i sak flyttas till 4 § andra stycket och 6 b och 6 c §§.

6 a § Förvaltaren ska inom bevakningstiden upprätta en förteckning över fordringar som vid beslutet om bevakningsförfarande hade förskottsbetalats enligt 11 kap. 15 §.

Förteckningen ska innehålla uppgifter om borgenärerna och deras förskottsbetalade fordringsbelopp.

Paragrafen, som är ny, reglerar en förteckning över förskottsbetalade fordringar. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

Paragrafen innebär tillsammans med 4 § andra stycket att konkurs- borgenärer inte själva behöver bevaka sina fordringar i ett bevaknings- förfarande i den utsträckning de har fått förskottsbetalning för fordringarna och om förvaltaren tar upp den förskottsbetalade fordringen i en särskild förteckning.

I första stycket anges att förvaltaren är skyldig att i en förteckning redovisa de fordringar som har förskottsbetalats. Det är förvaltaren som beslutar om förskottsbetalning enligt 11 kap. 15 §. Sådana betalningar som skett fram till och med tidpunkten för bevakningsförfarandets anordnande behöver borgenärerna inte själva bevaka för att de ska vara berättigade till utdelning. I den utsträckning en borgenärs totala fordran inte har förskotts-

218

betalats, måste borgenären själv bevaka den kvarvarande delen för att inte Prop. 2024/25:135 gå miste om sin rätt till utdelning.

I andra stycket anges vad förteckningen ska innehålla.

6 b § I konkurs hos ett kreditinstitut ska förvaltaren inom bevakningstiden upp- rätta en förteckning över insättningsborgenärernas fordringar. Motsvarande gäller i ett värdepappersbolags konkurs, om bolaget har tillstånd att ta emot insätt- ningar på konto.

Förteckningen ska innehålla uppgifter om borgenärerna och deras fordrings- belopp med upplupen ränta.

Paragrafen, som är ny, reglerar en förteckning över insättningsfordringar. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 13 § femte stycket andra och tredje meningarna och 5 § andra stycket.

I första stycket anges att i en konkurs hos ett kreditinstitut eller vissa värdepappersbolag ska förvaltaren upprätta en förteckning över insättningsfordringarna. Det följer av 4 § andra stycket att borgenären inte behöver bevaka en fordran som har tagits upp i förteckningen.

Att förteckningen ska upprättas inom bevakningstiden innebär att den ska vara upprättad senast vid bevakningstidens utgång. Detta utgör inte något hinder mot att förvaltaren använder en förteckning över fordringarna som har tagits fram tidigare, t.ex. i samband med att bouppteckningen upprättades enligt 7 kap. 13 §.

I andra stycket anges vad förteckningen ska innehålla.

6 c § I konkurs hos ett livförsäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag ska förvaltaren inom bevakningstiden upprätta en förteckning över försäkrings- tagarnas och andra ersättningsberättigades fordringar. Motsvarande gäller i konkurs hos ett försäkringsföretag som får meddela trafikförsäkring, men endast för fordringar som grundas på avtal om en sådan försäkring.

Förteckningen ska innehålla uppgifter om borgenärerna och deras fordrings- belopp med upplupen ränta.

Paragrafen, som är ny, reglerar en förteckning över vissa försäkringsfordringar. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 13 § femte stycket fjärde och femte meningarna och 5 § tredje stycket.

I första stycket anges att i en konkurs hos vissa slags försäkringsföretag ska förvaltaren upprätta en förteckning över försäkringsfordringarna. Det följer av 4 § andra stycket att borgenären inte behöver bevaka en fordran som har tagits upp i förteckningen.

I andra stycket anges vad förteckningen ska innehålla.

7 § När bevakningstiden har gått ut ska förvaltaren genast skicka kopior av bevakningarna till tillsynsmyndigheten tillsammans med en förteckning enligt 6 a,

219

Prop. 2024/25:135 6 b eller 6 c §, om en sådan har upprättats. Myndigheten ska hålla handlingarna tillgängliga för den som vill ta del av dem.

Förvaltaren ska skyndsamt upprätta en förteckning över de fordringar som har bevakats. För varje fordran ska beloppet anges och, om förmånsrätt har yrkats, den åberopade grunden för den samt den plats i förmånsrättsordningen som fordran får enligt borgenärens yrkande. Fordringar som framgår av en förteckning enligt 6 a, 6 b eller 6 c § får anges genom hänvisning till den förteckningen.

Förvaltaren ska skicka en kopia av bevakningsförteckningen till tillsyns- myndigheten, som ska hålla den tillgänglig för den som vill ta del av den.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hanteringen av bevakningarna och om bevakningsförteckningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.1 och 6.2.2.

Första stycket ändras så att förvaltaren efter bevakningstidens utgång ska se till att tillsynsmyndigheten får del av de framställda bevakningarna. Överlämnandet kan i regel göras digitalt. Det är samtliga bevakningar som ska överlämnas, dvs. inte bara sådana som har inkommit till förvaltaren utan även sådana som förvaltaren själv upprättar, se 4 § andra stycket och

15§ lönegarantilagen (1992:497). I förekommande fall ska en förteckning enligt 6 a, 6 b eller 6 c § överlämnas till tillsynsmyndigheten.

I styckets andra mening införs en ny bestämmelse om att tillsyns- myndigheten ska hålla bevakningarna tillgängliga för granskning. Till skillnad mot den hittillsvarande ordningen, som innebär att rätten bestämmer var bevakningarna ska granskas (se 8 §), ska bevakningarna alltid hållas tillgängliga för granskning hos tillsynsmyndigheten. Det finns inget som hindrar att även förvaltaren håller handlingarna tillgängliga hos sig.

I andra stycket tredje meningen anges att sådana fordringar som bevakas genom att tas upp i en förteckning enligt 6 a–6 c §§ inte behöver tas upp på nytt i bevakningsförteckningen. En hänvisning till förteckningen ska dock göras.

I tredje stycket görs den ändringen att förvaltaren inte längre ska skicka en kopia av bevakningsförteckningen till tingsrätten. Förteckningen ska hållas tillgänglig hos tillsynsmyndigheten. För att bevakningsför- teckningen ska uppfylla sitt syfte måste den skickas till tillsynsmyndigheten så snart som möjligt. I de flesta fall lär den kunna upprättas och lämnas samtidigt som bevakningarna.

Anmärkning

8 § Tiden för att göra anmärkningar mot bevakningarna ska vara två veckor från bevakningstidens utgång.

Om det behövs med hänsyn till förhållandena i konkursen, får förvaltaren bestämma en längre anmärkningstid. Det ska göras i samband med beslutet om bevakningsförfarandet eller, om det är lämpligare, vid en senare tidpunkt, dock senast vid bevakningstidens utgång.

Förvaltaren ska underrätta tillsynsmyndigheten, gäldenären och de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen om anmärkningstiden och om var bevakningarna hålls tillgängliga.

Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, reglerar bl.a. anmärkningstiden. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1 och 6.1.2.

220

Ändringarna innebär bl.a. att det anges direkt i paragrafen hur lång Prop. 2024/25:135 anmärkningstiden normalt är med en möjlighet att bestämma en längre tid,

till skillnad från vad som hittills gällt då tiden bestäms i varje fall inom det spann lagen anger. Vidare övertar förvaltaren rättens uppgift att bestämma anmärkningstiden.

I första stycket, som får en ny utformning, anges att anmärkningstiden ska vara två veckor från bevakningstidens utgång.

Bestämmelserna i hittillsvarande punkt 2 och 3 i stycket tas bort. Det är
en konsekvens av dels att det i 7 § anges att bevakningarna alltid hålls
tillgängliga för granskning hos tillsynsmyndigheten, dels att
förlikningssammanträdet avskaffas (se vidare kommentarerna till 7 och
13 §§).
Enligt andra stycket får förvaltaren bestämma en längre tid, om det
behövs med hänsyn till förhållandena i konkursen. Tiden får inte vara
längre än vad som är nödvändigt. Vad som utgör sådana förhållanden i
konkursen som kan föranleda en längre frist får bedömas av förvaltaren i
det enskilda fallet. En omständighet som typiskt sett kan medföra behov
av en längre frist är att konkursen är omfattande och att många bevak-
ningar inkommer som behöver granskas av förvaltaren och borgenärerna.
Förvaltaren ska enligt andra meningen bestämma en längre anmärk-
ningstid samtidigt som han eller hon beslutar om att anordna ett bevak-
ningsförfarande. Förvaltaren får dock avvakta med att bestämma tiden,
som längst fram till bevakningstidens utgång, om han eller hon anser det
lämpligare. Detta kan vara aktuellt om det finns anledning att misstänka
att det kan inkomma bevakningar som är svårbedömda eller avfattade på
ett ovanligt utländskt språk. Om så sker kan det finnas behov av en något
längre anmärkningstid. Förvaltaren kan dock även vid ett senare tillfälle
göra bedömningen att den normala tiden om två veckor är tillräcklig.
I tredje stycket, som motsvarar det hittillsvarande fjärde stycket, anges
att det är förvaltaren, och inte som hittills rätten, som ska underrätta
tillsynsmyndigheten, gäldenären och de borgenärer som har bevakat
fordringar i konkursen om anmärkningstiden och om var bevakningarna
hålls tillgängliga.
9 § Förvaltaren ska granska bevakningarna. Om förvaltaren finner anledning till
anmärkning mot något yrkande om betalnings- eller förmånsrätt, ska han eller hon
göra en skriftlig anmärkning om detta inom anmärkningstiden. I anmärkningen
ska grunden för den anges tydligt.
Även en borgenär som har en bevakad fordran i konkursen och gäldenären får
göra en anmärkning mot en bevakning. En sådan anmärkning ska göras till
förvaltaren inom anmärkningstiden och på det sätt som anges i första stycket.
När anmärkningstiden har gått ut ska förvaltaren genast skicka kopior av
anmärkningarna till tillsynsmyndigheten, som ska hålla dem tillgängliga för den
som vill ta del av dem. Förvaltaren ska även underrätta gäldenären och den
borgenär mot vars bevakning en anmärkning har gjorts och då bifoga en kopia av
anmärkningen.
Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, reglerar förvaltarens,
borgenärernas och gäldenärens möjligheter att framställa anmärkning mot
en bevakad fordran. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2, 6.2.3 och 6.3.3.
Första stycket ändras så att förvaltaren inte längre ska anmäla sin
anmärkning till rätten. I stället anges endast att förvaltaren ska göra, dvs.	221
	221

Prop. 2024/25:135 upprätta, en skriftlig anmärkning inom anmärkningsfristen och där ange grunden för anmärkningen.

I andra stycket föreskrivs att en anmärkning av en borgenär som har en bevakad fordran i konkursen och av gäldenären ska lämnas till förvaltaren, och inte som hittills till rätten. En anmärkning ska alltid kunna göras till en adress som förvaltaren angett för det. Hänvisningen till första stycket tar sikte på skriftlighetskravet och att grunden ska anges tydligt.

Enligt tredje stycket ska förvaltaren se till att tillsynsmyndigheten får del av gjorda anmärkningar. Detta kan ske samlat så snart anmärkningstiden gått ut. Tillsynsmyndigheten ska hålla anmärkningarna tillgängliga men ingenting hindrar att förvaltaren också håller anmärkningarna tillgängliga hos sig. Förvaltaren ska vidare underrätta gäldenären och den bevakande borgenären om anmärkningen. Det gäller även när en anmärkning riktats mot en fordran som förvaltaren bevakar enligt 4 § andra stycket. Se 13 § om att borgenären samtidigt ska föreläggas att yttra sig över anmärk- ningen.

10 § En anmärkning gäller också till förmån för övriga som har rätt att göra en anmärkning.

Den som har gjort en anmärkning får med bindande verkan för övriga anmärkningsberättigade återkalla eller inskränka sin anmärkning eller ingå en förlikning med den bevakande borgenären. Om flera har gjort en anmärkning mot en bevakad fordran gäller en förlikning endast om samtliga har godtagit den.

I paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, regleras bl.a. anmärkarens rätt att förfoga över sin anmärkning. Övervägandena finnas i avsnitt 6.3.1.

Enligt första stycket, som inte ändras i sak, gäller en anmärkning för övriga anmärkningsberättigade. Även om anmärkaren till skillnad från hittills själv förfogar över sin anmärkning (se andra stycket) gäller den alltså inte endast till hans eller hennes förmån, utan även till förmån för de som enligt 9 § har rätt att göra egna anmärkningar. Det är bara borge- närerna och gäldenären som berörs, eftersom förvaltaren inte får del av utdelningen i konkursen. Förvaltarens anmärkningar gäller dock till förmån för de andra. Bestämmelsen kompletteras av 19 §, där det framgår att beslut i en bevakningstvist gäller och har rättskraft mot alla anmärk- ningsberättigade i den fortsatta konkursen.

I andra stycket, som är nytt, förtydligas i första meningen principen om att en gjord anmärkning gäller även för de andra som haft rätt att framställa en anmärkning. Bestämmelsen, som är ett uttryck för att anmärkaren är den som förfogar över sin anmärkning, ger honom eller henne rätt att själv återkalla anmärkningen eller begränsa den, liksom att ingå förlikning med bevakaren. Det anges också att sådana dispositioner, i linje med första stycket, gäller för övriga anmärkningsberättigade, dvs. även när det kan anses vara till deras nackdel.

Att flera har anmärkt mot samma bevakning hindrar inte att en av an- märkarna frånfaller sin anmärkning. Det påverkar dock inte övriga anmärkningar, som alltså kvarstår. En förlikning beträffande en bevakad fordran förutsätter däremot att samtliga frågor blir lösta genom den. Av andra meningen framgår därför att för att en förlikning avseende en

222

bevakad fordran ska gälla i konkursen krävs att alla som har anmärkt mot Prop. 2024/25:135 den godtar förlikningen.

11 § Den som har gjort en anmärkning mot en bevakning får efter anmärk- ningstidens utgång till stöd för anmärkningen även åberopa en omständighet som inte tidigare har angetts. Då gäller det som föreskrivs om anmärkning i 9 §.

Om en bevakningstvist har överlämnats till rätten enligt 15 § får en ny om- ständighet som innebär att grunden för anmärkningen ändras endast tillåtas om den som gjort anmärkningen varken kände till eller borde ha känt till om- ständigheten innan tvisten överlämnades eller om det i övrigt finns särskilda skäl för att tillåta att omständigheten åberopas.

Paragrafen behandlar förutsättningarna för att efter anmärkningstidens utgång åberopa nya omständigheter till stöd för en anmärkning. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.1.

Första stycket ändras så att endast den som har gjort anmärkningen har rätt att åberopa nya omständigheter till stöd för den. Det skiljer sig från hittillsvarande ordning, enligt vilken alla anmärkningsberättigade kan åberopa omständigheter till stöd för andras anmärkningar.

Det anges vidare att reglerna om hur en anmärkning ska göras gäller även för åberopande av nya omständigheter, vilket motsvarar hittills- varande andra stycket. Det avser dels att åberopandet ska ske skriftligen (9 § första stycket), dels att förvaltaren ska överlämna handlingen med den åberopade omständigheten till tillsynsmyndigheten (9 § tredje stycket). Detta gäller även när det är förvaltaren som gör åberopandet. När en anmärkningsberättigad borgenär eller gäldenären åberopar en ny omständighet ska handlingen ges in till förvaltaren.

Bestämmelsen om när en ny omständighet som innebär att grunden för anmärkningen ändras kan anföras utan inskränkning flyttas till andra stycket. Där framgår att ett sådant åberopande får ske fritt fram till den tidpunkt då bevakningstvisten överlämnas till domstol enligt 15 §, och inte som hittills vid förlikningssammanträdet, som avskaffas enligt förslagen i propositionen. Om åberopandet sker senare blir det liksom hittills rätten som får ta ställning till om den nya omständigheten ska tillåtas eller inte. Förutsättningarna för att tillåta den kvarstår oförändrade. Det förtydligas dock att det avgörande är vilken kännedom om omständigheten den som har gjort anmärkningen har haft.

När bevakningstvisten väl har överlämnats till domstol behöver en ny omständighet inte skriftligen åberopas hos förvaltaren. Det räcker alltså att ge in en skrift angående omständigheten till tingsrätten.

Tvist angående en bevakad fordran

13 § Förvaltaren ska, i samband med underrättelsen enligt 9 § tredje stycket, uppmana den borgenär mot vars bevakning en anmärkning har gjorts att inom viss tid yttra sig över anmärkningen och bifoga de handlingar som styrker fordran eller förmånsrätten, om det inte har gjorts tidigare.

Förvaltaren ska verka för förlikning av de tvistefrågor som har uppkommit genom en anmärkning, om det inte är olämpligt.

Paragrafen behandlar förvaltarens hantering av en uppkommen bevak- ningstvist. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2 och 6.3.3.

223

Prop. 2024/25:135	Rättens förlikningssammanträde avskaffas och förvaltaren får i uppgift
	att utreda tvistefrågorna och söka en förlikning. Det följer av lagen
	(1996:242) om domstolsärenden att även rätten har ett ansvar för att utreda
	tvisten, om den överlämnas dit enligt 15 §, se vidare kommentaren till den
	paragrafen. Rätten är då också oförhindrad att försöka åstadkomma en
	förlikning mellan parterna.
	Enligt första stycket ska förvaltaren, i samband med att bevakaren
	underrättas om en gjord anmärkning, uppmana bevakaren att yttra sig över
	det som anförs i anmärkningen och vid behov komplettera sin bevakning.
	Det gäller även när förvaltaren bevakar fordran enligt 4 § andra stycket.
	Förvaltaren ska alltså inte företräda borgenären i bevakningstvisten.
	Uppmaningen syftar till att bevakaren ska överväga om han eller hon
	vill vidhålla sin bevakning och i så fall lämna sådant ytterligare underlag
	som behövs för att tvisten ska kunna prövas. I vissa fall kan det krävas
	ytterligare kontakter för att klargöra tvistefrågorna, t.ex. för att kunna nå
	en förlikning. Förvaltaren är dock inte generellt skyldig att utreda tvisten.
	Av andra stycket framgår att konkursförvaltaren har i uppgift att aktivt
	försöka åstadkomma en förlikning mellan bevakaren och anmärkaren i den
	uppkomna bevakningstvisten, se 10 § om anmärkarens rätt att förfoga över
	sin egen anmärkning och ingå förlikning. Bestämmelsen tar sin
	utgångspunkt i förvaltarens allmänna uppgift att verka för förlikning och
	ersätter paragrafens reglering om att rätten kan ge förvaltaren i uppdrag att
	ingå förlikning (jfr prop. 1978/79:105 s. 308). Det är ofta förvaltaren som
	anmärker mot en bevakning och även i de fallen ska förvaltaren försöka
	förlika bevakningstvisten. Hur förvaltaren bör utföra sin uppgift är inte
	närmare reglerat. Med tanke på de tidsfrister som gäller för förfarandet
	finns det normalt anledning att ta kontakt med parterna så snart som
	möjligt efter det att en anmärkning har framställts.
	Förvaltaren är enligt 7 kap. 8 § skyldig att ta till vara borgenärernas
	gemensamma rätt och bästa. Det gäller även när förvaltaren bedömer vilka
	förlikningsansträngningar som ska göras eller på vilka villkor han eller hon
	själv kan gå med på en förlikning. I vissa fall kan det vara olämpligt att
	ingå en förlikning. Enligt bestämmelsen är förvaltaren då inte skyldig att
	försöka göra det. Om t.ex. förvaltaren har anmärkt för att det finns skäl att
	tro att den bevakade fordringen är ogrundad är det lämpligare att direkt
	överlämna bevakningstvisten till tingsrätten. Så kan vara fallet även när
	någon annan än förvaltaren har gjort anmärkningen.
	15 § Om en bevakningstvist kvarstår, ska förvaltaren senast fyra veckor efter
	anmärkningstidens utgång överlämna tvisten till rätten. Förvaltaren ska bifoga de
	handlingar som rör tvisten.
	Paragrafen reglerar överlämnande av en bevakningstvist till domstol.
	Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3 och 11.2.
	När en anmärkning har framställts mot en gjord bevakning, ska konkurs-
	förvaltaren vidta åtgärder för att utreda tvistefrågan och försöka få till
	stånd en förlikning mellan parterna (se 13 §). Av denna paragraf följer att
	förvaltaren har högst fyra veckor på sig att utföra dessa uppgifter och det
	föreskrivs att han eller hon därefter, om tvisten inte har lösts på frivillig
	väg, ska överlämna tvisten till rätten och då bifoga de handlingar som rör
224	tvisten. Att en tvist kvarstår innebär alltså att tvistefrågan inte helt har lösts
224

mellan parterna genom förlikning eller genom att bevakningen eller Prop. 2024/25:135 anmärkningen har frånfallits. Det finns inget som hindrar att förliknings- ansträngningarna fortsätter efter överlämnandet.

Regeln innebär en skyldighet för förvaltaren och har inte några materiella verkningar. Om tvisten av något skäl inte överlämnas i rätt tid påverkar det alltså inte bevakningen eller anmärkningen. Det innebär att tvisten kvarstår och förvaltaren ska snarast överlämna den till tingsrätten.

De handlingar som ska ges in till tingsrätten vid överlämnandet är i första hand bevakningen och anmärkningen. Det är även andra handlingar som rör frågan och som getts in antingen i samband med att bevakningen respektive anmärkningen gjordes eller senare, t.ex. en åberopad ny omständighet enligt 11 § eller bevakarens yttrande enligt 13 §.

I ett bevakningsförfarande kan det finnas flera bevakningstvister. De tidsfrister som gäller för dessa är desamma och normalt kan därför förvaltaren överlämna samtliga tvister till rätten vid ett och samma tillfälle. Se 16 § om hanteringen av flera tvister i domstol.

16 § Rätten ska handlägga ett ärende om bevakningstvister skyndsamt. Om vissa tvister kräver längre tid för att avgöras, ska rätten först pröva de tvister som kan avgöras tidigare.

Ärendets avgörande får inte fördröjas av att någon borgenärs anspråk beror på prövningen i en särskild rättegång. I ett sådant fall ska rätten fastställa borgenärens rätt i konkursen för det belopp som kan bli bestämt genom dom i den rättegången.

Paragrafen reglerar rättens handläggning av uppkomna tvister i ett bevakningsförfarande. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.3, 6.3.4, 8.2.3 och 11.5.1.

I första stycket första meningen omformuleras kravet på skyndsamhet under rättens handläggning med anledning av att förlikningssammanträdet och den följande förhandlingen för avgörandet av tvister tas bort. Som framgår av 16 kap. 6 § gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden vid rättens handläggning. När förvaltaren har överlämnat bevakningstvisterna, har rätten att ta ställning till om utredningen i något avseende behöver kompletteras, hur det i så fall bäst sker – skriftligt eller muntligt – samt hur ärendet sedan kan avgöras så snabbt som möjligt. Om det trots försök till kompletteringar kvarstår brister i en bevakning eller anmärkning ska tingsrätten avgöra tvisten och beakta bristerna inom ramen för sin prövning i sak.

Alla tvister i ett bevakningsförfarande ska handläggas i ett ärende. Av andra meningen följer att om det finns flera tvister i en konkurs som har överlämnats till rätten, ska de helst avgöras samtidigt. Om en viss tvist kräver längre tid för att utredas och prövas, ska dock rätten inte vänta med att avgöra övriga tvister. Detta motsvarar i sak det som gäller enligt den hittillsvarande ordningen. Ärendet avslutas när den sista tvisten har avgjorts. Tvister med anledning av flera anmärkningar mot en och samma bevakning måste avgöras i ett beslut, se vidare kommentaren till 19 §. Att ett avgörande av en bevakningstvist kan överklagas särskilt, trots att ärendet inte avslutas, framgår av 16 kap. 13 §.

Andra stycket får ett nytt innehåll med anledning av att ett ackords-

förslag inte ska kunna prövas förrän bevakningsförfarandet har avslutats

225

Prop. 2024/25:135 (se 12 kap. 6 §). Stycket motsvarar efter ändringen hittillsvarande första stycket tredje och fjärde meningarna.

19 § Ett beslut i en bevakningstvist gäller även för övriga anmärkningsberät- tigade.

Genom beslutet avgörs endast vilken rätt som tillkommer fordran i konkursen.

Paragrafen reglerar verkningarna av ett beslut i en bevakningstvist. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.4.

I första stycket, som är nytt, tydliggörs att ett beslut av domstol i en bevakningstvist inte bara gäller för parterna i tvisten, dvs. bevakaren och anmärkaren, utan även mot alla andra som enligt 9 § får göra en anmärkning (jfr 10 § enligt vilken motsvarande gäller bl.a. när anmärkaren frånfaller sin anmärkning). Med beslut avses även ett avgörande i högre rätt efter överklagande (jfr hittillsvarande 18 § som upphävs).

En följd av att beslutet gäller mot samtliga anmärkningsberättigade är att endast ett beslut kan fattas för varje bevakad fordran, oavsett hur många anmärkningar som riktats mot den. När flera har anmärkt mot samma fordran motsvarar alltså situationen den som gäller enligt 14 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken.

Andra stycket, som motsvarar hittillsvarande första stycket, ger uttryck för att ett domstolsbeslut i en bevakningstvist har rättskraft i konkursen men inte utanför denna. Rättskraften gäller mot alla berörda i en konkurs.

Efterbevakning

20 § En borgenär som efter bevakningstidens utgång vill anmäla en fordran eller yrka förmånsrätt får skriftligen göra det hos förvaltaren på det sätt som föreskrivs i 6 § (efterbevakning).

Som ersättning för kostnader som uppkommer på grund av efterbevakningen ska borgenären i förskott betala en efterbevakningsavgift till staten. Regeringen får meddela föreskrifter om avgiften.

Paragrafen reglerar en borgenärs möjlighet till efterbevakning. Övervägandena finns i avsnitt 6.4 och 12.1.

I första stycket görs den ändringen att en borgenär ska ge in sin efterbevakning till förvaltaren, i stället för som hittills till tingsrätten. I övrigt hänvisas till 6 § när det gäller formerna för efterbevakningen. Även en borgenär vars fordran skulle ha tagits upp av förvaltaren i en förteckning enligt 6 a, 6 b eller 6 c § kan efterbevaka sin fordran, om den av någon anledning inte har tagits upp.

I andra stycket föreskrivs liksom hittills att för efterbevakning krävs att borgenären betalar en efterbevakningsavgift. Storleken på denna avgift tas emellertid bort från paragrafen och i stället bemyndigas regeringen att föreskriva om avgiften.

21 § Tiden för att anmärka mot en efterbevakning ska vara två veckor från den dag efterbevakningsavgiften betalades. Om det behövs med hänsyn till förhållan- dena i konkursen får förvaltaren bestämma en längre anmärkningstid, dock högst fyra veckor.

När efterbevakningsavgiften har betalats ska förvaltaren genast lämna en kopia av efterbevakningen till tillsynsmyndigheten och underrätta myndigheten om

226

anmärkningstiden. Myndigheten ska hålla efterbevakningen tillgänglig för den Prop. 2024/25:135 som vill ta del av den.

Förvaltaren ska underrätta gäldenären och de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen om efterbevakningen, om var den hålls tillgänglig och om anmärkningstiden.

Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, reglerar bl.a. anmärkningstiden när en fordran har efterbevakats. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1, 6.2.3 och 6.4.

Paragrafen justeras med anledning av de förändringar som föreslås för det ordinära bevakningsförfarandet, t.ex. att förvaltaren, och inte som hittills rätten, ska ha det huvudsakliga ansvaret för förfarandet och att anmärkningstiden som utgångspunkt bestäms i lag, se vidare kommentaren till 8 §.

10 kap. Avskrivning av konkurs

1 § Tillsynsmyndigheten ska besluta om avskrivning av en konkurs om konkursboets tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som boet har ådragit sig.

Ett beslut om avskrivning meddelas på ansökan av förvaltaren. En sådan ansökan ska göras så snart det finns grund för den.

Paragrafen reglerar avskrivning av en konkurs när tillgångarna i boet är otillräckliga. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1.

I första stycket görs den ändringen att det är tillsynsmyndigheten, och inte längre rätten, som ska besluta om avskrivning av konkursen om konkursboets tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som boet har ådragit sig.

När en konkurs skrivs av enligt paragrafen ska tillsynsmyndigheten bestämma arvode och eventuell kostnadsersättning till förvaltaren (14 kap. 4 och 14 §§ och avsnitt 7.1.2).

För tillsynsmyndighetens handläggning och beslut i fråga om avskriv- ning av en konkurs tillämpas förvaltningslagen (2017:900), se 16 kap. 1 §.

I andra stycket, som är nytt, framgår att ett avskrivningsbeslut endast ska ske efter ansökan av konkursförvaltaren. Om gäldenären, en borgenär eller tillsynsmyndigheten anser att konkursen bör avskrivas, får detta påtalas för förvaltaren. I stycket finns även ett skyndsamhetskrav riktat mot förvaltaren, som innebär att en ansökan om avskrivning ska göras så snart det finns grund för den. Med detta avses att en ansökan ska göras så snart som det för förvaltaren står klart att tillgångarna är otillräckliga, vilket ofta är fallet redan i samband med att förvaltaren upprättar konkurs- bouppteckningen, och förutsättningarna som anges i 2 § också är uppfyllda.

3 § Om någon fordran inte görs gällande och inte heller kan antas komma att göras gällande ska förvaltaren, så snart det finns grund för det, ansöka hos tillsyns- myndigheten om avskrivning av konkursen.

Tillsynsmyndigheten ska genast besluta om avskrivning. Om ett bevakningsförfarande har inletts, får konkursen avskrivas först efter bevaknings- tidens utgång.

227

Prop. 2024/25:135 Paragrafen reglerar avskrivning av en konkurs när ingen fordran görs gällande och inte heller kan antas komma att göras gällande. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1.

Första stycket ändras så att förvaltaren ska ansöka hos tillsynsmyndig- heten, och inte längre rätten, om avskrivning av konkursen om ingen fordran görs gällande. Ett avskrivningsbeslut fattas på ansökan av förvaltaren och inte som hittills efter anmälan. I stycket tas det även in ett skyndsamhetskrav riktat mot förvaltaren av innebörd att ansökan ska göras så snart det finns grund för den.

I andra stycket, som är nytt, anges att tillsynsmyndigheten genast ska besluta om avskrivning om det finns förutsättningar för det. Till andra stycket flyttas även den hittillsvarande andra meningen i första stycket som anger att ifall ett bevakningsförfarande har anordnats får konkursen avskrivas först efter bevakningstidens utgång. Bestämmelsen ändras även med anledning av att det är förvaltaren som beslutar om bevaknings- förfarande (se 9 kap. 1 §).

4 § Om det återstår tillgångar i boet när konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig har betalats, ska förvaltaren överlämna kvarvarande tillgångar till den eller de borgenärer som har rätt till dem, om det i fall som avses i 1 § står klart hur tillgångarna ska fördelas. I övriga fall ska förvaltaren återställa egendomen till gäldenären.

Paragrafen, som får en ny utformning, reglerar hur konkursförvaltaren ska hantera kvarvarande tillgångar i samband med avskrivning av en konkurs. Övervägandena finns i 10.4.

Kravet på att tillsynsmyndigheten ska medge att egendom formlöst överlämnas till bäst berättigad borgenär tas bort. Förvaltaren får i den enskilda konkursen avgöra om tillsynsmyndigheten ska höras enligt 7 kap. 10 §, se vidare kommentaren till den paragrafen.

11 kap. Utdelning

Inledande bestämmelser

2 § Utdelning ska ske så snart all tillgänglig egendom har omvandlats till pengar. Utdelning får ske trots att egendom i sådana fall som avses i 8 kap. 6 § andra stycket eller 8 § andra stycket inte har blivit såld. Om ett bevakningsförfarande har inletts får utdelning inte ske förrän anmärkningstiden enligt 9 kap. 8 § har gått ut.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vid vilken tidpunkt utdelning ska eller får ske. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2.

Paragrafen ändras med anledning av att rättens förlikningssammanträde under ett bevakningsförfarande tas bort. Ändringen innebär att om ett bevakningsförfarande har anordnats får utdelning ske när anmärkningstiden enligt 9 kap. 8 § gått ut, även om det framställs en anmärkning. Förvaltaren får då avgöra om det är lämpligt att omgående upprätta ett utdelningsförslag eller om det först ska göras försök att förlika bevakningstvisten (jfr prop. 1986/87:90 s. 324–326).

228

Utdelningsförfarandet

Prop. 2024/25:135

5 § När ett utdelningsförslag har upprättats, ska förvaltaren genast ge in förslaget med bifogad förvaltningsredogörelse till tillsynsmyndigheten.

Paragrafen reglerar ingivande av förvaltarens utdelningsförslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.1.

I paragrafen görs den ändringen att det är endast till tillsynsmyndig- heten, och inte som hittills även till rätten, som förvaltaren ska ge in utdel- ningsförslaget.

6 § Tillsynsmyndigheten ska kungöra att ett utdelningsförslag har upprättats. Utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen ska hållas tillgängliga hos

tillsynsmyndigheten för den som vill ta del av handlingarna. Detta ska anges i kun- görelsen.

Den som vill invända mot utdelningsförslaget ska göra det hos tillsyns- myndigheten senast tre veckor från dagen för kungörandet. Detta ska anges i kungörelsen.

Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om kungörelse vid ingivande av utdelningsförslaget. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.1 och 9.2.

Paragrafen ändras med anledning av att utdelningsförslaget ska ges in till tillsynsmyndigheten (se 5 §) som sedan ska utfärda kungörelse och i övrigt handlägga frågan.

Den hittillsvarande bestämmelsen i första stycket om att utdelnings- förslaget ska kungöras när tillsynsmyndigheten har lämnat sitt utlåtande över slutredovisningen tas bort som en följd av att myndigheten inte längre är skyldig att avge sådant utlåtande, se kommentaren till 13 kap. 5 §. Kungörelsen ska göras i anslutning till att förvaltaren ger in förslaget till myndigheten. Av 15 kap. 1 § framgår att kungörelse sker i Post- och Inrikes Tidningar. Se även 13 kap. 6 § om innehållet i kungörelsen.

Enligt tredje stycket ska en invändning mot utdelningsförslaget göras hos tillsynsmyndigheten och inte som hittills rätten. Uppgiften om när invändning senast ska göras mot utdelningsförslaget ska även fortsätt- ningsvis anges i kungörelsen. Det är dock slutdagens datum som ska anges.

6 a § En invändning om att en fordran eller en förmånsrätt borde ha tagits upp i utdelningsförslaget är utan verkan, om fordran eller förmånsrätten trots bevakningsskyldighet inte har bevakats eller efterbevakats senast då utdelningsförslaget upprättades.

Av paragrafen, som är ny och utformas enligt Lagrådets förslag, följer att en borgenär, som inte har bevakat eller efterbevakat i tid, inte kan läka denna brist genom att framställa en invändning mot utdelningsförslaget. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.1.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 § andra stycket.

7 § När tiden för invändning har gått ut, ska utdelningen i konkursen fastställas i enlighet med utdelningsförslaget, om det inte genom en invändning eller på något annat sätt framgår att det finns fel eller brister som inverkar på någons rätt.

Om utdelningen inte bör fastställas enligt förslaget, ska den fastställas med behövliga ändringar eller återförvisas till förvaltaren.

229

Prop. 2024/25:135 Tillsynsmyndigheten prövar utdelningsförslaget. Om det i något annat fall än som anges i 6 a § har gjorts en invändning mot utdelningsförslaget, ska dock tillsynsmyndigheten med ett eget yttrande överlämna prövningen av förslaget till rätten.

Paragrafen, som utformas delvis enligt Lagrådets förslag, reglerar prövningen av förvaltarens utdelningsförslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.1.

I det nya tredje stycket anges huvudregeln om att tillsynsmyndigheten prövar utdelningsförslaget, om det inte görs någon invändning mot förslaget. Tillsynsmyndigheten kan då fastställa förslaget utan ändring eller med behövliga ändringar enligt föregående stycken. Myndigheten kan också återförvisa förslaget till förvaltaren enligt andra stycket. Till- synsmyndigheten ska, på samma sätt som enligt de hittillsvarande reglerna gäller för rätten, granska att det inte i utdelningsförslaget förekommer någon felaktighet som påverkar någons rätt. Det blir i praktiken bara fråga om att ändra uppenbara felaktigheter (se prop. 1986/87:90 s. 331). Om en invändning är utan verkan enligt 6 a § kan tillsynsmyndigheten också bortse från den och fastställa utdelningsförslaget. Huruvida det är fråga om en sådan invändning får tillsynsmyndigheten ta ställning till.

När en invändning har framställts mot utdelningsförslaget som inte omfattas av 6 a § ska tillsynsmyndigheten inte pröva förslaget utan i stället överlämnas prövningen till rätten. Det är tillsynsmyndigheten som tar ställning till frågans tvistighet och i så fall överlämnar frågan till rätten. Tillsynsmyndigheten ska då bifoga ett eget yttrande om vilken inställning myndigheten har i frågan om utdelningsförslaget. Ett överlämnande görs så snart som möjligt med beaktande av den tid det tar att granska förslaget och gjorda invändningar och därefter upprätta ett yttrande. I fråga om rättens prövning av en invändning som inte omfattas av 6 a § hänvisas till tidigare förarbetsuttalanden (se prop. 1986/87:90 s. 331–333). Rätten kan också fastställa förslaget med eller utan ändring eller återförvisa förslaget enligt föregående stycken. Någon ändring i rättens prövning är inte avsedd.

Bestämmelsen i det hittillsvarande andra stycket flyttas till 6 a § och andra–femte meningarna i tredje stycket flyttas till 8 §.

8 § När förvaltaren efter återförvisning upprättar ett nytt utdelningsförslag, ska det ges in till tillsynsmyndigheten. Det nya förslaget ska kungöras endast om det finns skäl för det. I så fall tillämpas 6 §.

Om förslaget inte kungörs, ska de borgenärer som berörs av ändringarna i utdelningsförslaget underrättas om förslaget. I så fall ska en invändning mot förslaget göras hos tillsynsmyndigheten inom tre veckor från dagen efter den dag då underrättelsen skickades. Detta ska anges i underrättelsen.

Paragrafen, som får ett nytt innehåll, reglerar hanteringen av ett nytt utdelningsförslag som upprättats av förvaltaren efter återförvisning. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.1 och 11.5.3.

I första stycket första meningen anges att när förvaltaren efter återförvisning upprättar ett nytt utdelningsförslag ska förslaget ges in till tillsynsmyndigheten. En förvaltare kan komma att upprätta ett nytt utdelningsförslag i två situationer. Den ena är när tillsynsmyndigheten återförvisar utdelningsförslaget och den andra är när det i stället är rätten

230

som återförvisar förslaget. I båda fallen ska förvaltaren ge in det nya	Prop. 2024/25:135
förslaget till tillsynsmyndigheten, som ska handlägga det.
Av andra meningen, som motsvarar hittillsvarande 7 § tredje stycket
andra meningen, framgår att det nya förslaget ska kungöras endast om det
finns skäl till det, se prop. 1986/87:90 s. 332 om när det kan finnas sådana
skäl. I tredje meningen föreskrivs att i ett sådant fall, dvs. när det nya
utdelningsförslaget ska kungöras, tillämpas 6 §. Det innebär bl.a. att det är
tillsynsmyndigheten som ska kungöra att det nya utdelningsförslaget har
upprättats, se vidare kommentaren till den paragrafen.
Andra stycket motsvarar hittillsvarande 7 § tredje stycket tredje–femte
meningarna (se prop. 1986/87:90 s. 332). Det är slutdagens datum som ska
anges i kungörelsen.
De hittillsvarande bestämmelserna i paragrafen om att rätten ska bereda
förvaltaren och den för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till nackdel
tillfälle att yttra sig och möjligheten för rätten att hålla förhandling tas bort.
I stället tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden på rättens hand-
läggning av utdelningsförslaget. Bestämmelser om sammanträde och om
kommunicering finns i 13–18 §§ i den lagen. Av den sistnämnda
paragrafen följer att till ett sammanträde ska domstolen kalla den som är
part, vilket innebär att den som har framställt invändning mot utdelnings-
förslaget ska kallas. Även den för vilken en ifrågasatt ändring av
utdelningsförslaget skulle vara till nackdel ska kallas, liksom förvaltaren.
Motsvarande gäller vid kommunicering. Vid tillsynsmyndighetens hand-
läggning tillämpas förvaltningslagen (2017:900).
Utbetalning av utdelningsmedel
9 § När beslutet att fastställa utdelningen och beslutet att bestämma arvode till
förvaltaren har fått laga kraft, ska förvaltaren snarast till borgenärerna betala ut de
medel som de har rätt till, om det inte finns hinder mot utbetalning enligt 10 §
andra eller tredje stycket.
Om förvaltaren har skickat medlen till en borgenär på dennes senast kända
adress, behöver förvaltaren inte vidta någon ytterligare åtgärd för att verkställa
betalningen.
När medlen har betalats ut till borgenärerna ska förvaltaren anmäla det till
tillsynsmyndigheten.
Paragrafen reglerar utbetalning av utdelningsmedel till konkurs-
borgenärerna. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.
Det tredje stycket, som är nytt, motsvarar hittillsvarande andra stycket
andra meningen med den ändringen att slutanmälan endast ska göras till
tillsynsmyndigheten och inte även till rätten.
Förskottsbetalning
15 § Förskott ska betalas för en fordran med förmånsrätt, om det är lämpligt.
Förskott ska betalas för en fordran utan förmånsrätt, om det är uppenbart att
tillgångarna räcker till betalning av tio procent av sådana fordringar och det inte
finns särskilda skäl mot det.
Förskott får betalas endast i den utsträckning det kan antas att borgenären
kommer att få utdelning för fordran. Om fordran är beroende av villkor eller är
tvistig får förskott inte betalas. När ett bevakningsförfarande har inletts får förskott
betalas till en bevakningsskyldig borgenär endast om borgenären har bevakat sin
fordran i konkursen.	231

Prop. 2024/25:135

232

Paragrafen innehåller bestämmelser om förskottsbetalning av utdelning. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2 och 7.2.2.

Paragrafen ändras med anledning av att en borgenär som har fått ett förskott före beslutet om bevakningsförfarande inte längre är skyldig att bevaka sin fordran. Förvaltaren ska i stället enligt 9 kap. 6 a § upprätta en förteckning över förskottsbetalade fordringar, som enligt 9 kap. 4 § andra stycket då anses bevakade i konkursen.

Ändringen i tredje stycket tredje meningen innebär att det endast är när förskott ska betalas efter beslutet om bevakningsförfarande som borgenären måste bevaka sin fordran (jfr prop. 1986/87:90 s. 342).

När en konkurs anses avslutad m.m.

18 § En konkurs anses avslutad när utdelning har fastställts. Detta gäller även om en tvist som avser en fordran som har gjorts gällande i konkursen eller en fråga om underhåll åt gäldenären ännu inte är slutligt avgjord eller om någon ytterligare tillgång till följd av rättegång eller på något annat sätt senare kan komma att till- föras konkursboet.

Även om konkursen är avslutad, får ett ackordsförslag som har getts in tidigare prövas enligt 12 kap.

I paragrafen anges bl.a. när en utdelningskonkurs anses avslutad. Över- vägandena finns i avsnitt 7.2.1.

En konkurs anses avslutad när utdelningen har fastställts. Det innebär att konkursen avslutas av tillsynsmyndigheten, när myndigheten fastställer utdelningsförslaget. I förekommande fall avslutas konkursen av rätten när den, efter att tillsynsmyndigheten överlämnat prövningen dit, fastställer utdelningsförslaget (se 7 §).

Efterutdelning

20 § Om det är oklart hur medlen ska fördelas, ska förvaltaren upprätta ett förslag till efterutdelning. I så fall tillämpas bestämmelserna i detta kapitel om utdelning, utbetalning av utdelningsmedel och förskottsbetalning.

I förslaget till efterutdelning kan utdelning beräknas även för en fordran som har blivit känd efter det att ett utdelningsförslag enligt 4 § upprättades. En fordran får beaktas utan bevakning trots att ett bevakningsförfarande har genomförts i kon- kursen. Om ett bevakningsförfarande inte har genomförts, får förvaltaren besluta om ett sådant inför efterutdelningen.

Av nytillkomna medel ska en borgenär för en fordran som inte har tagits upp i ett utdelningsförslag enligt 4 § först så långt medlen räcker tilldelas så mycket som skulle ha tillagts fordran, om denna hade beaktats i utdelningsförslaget. Därefter får borgenären tillsammans med övriga borgenärer ta del av det som kan återstå.

Paragrafen behandlar förslag till efterutdelning och fördelning av nytill- komna medel. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1 och 7.2.1.

I andra stycket görs en ändring som innebär att det är förvaltaren, i stället för som hittills rätten, som får besluta om bevakningsförfarande inför efterutdelningen. Ändringen är en följd av att det är förvaltaren som ska besluta om att anordna ett bevakningsförfarande enligt 9 kap.

21 § Om förvaltaren anser att de nytillkomna medlen kan fördelas utan att ett förslag till efterutdelning upprättas, får förvaltaren dela ut medlen till berättigade

borgenärer utan att tillämpa de föregående bestämmelserna i detta kapitel. För Prop. 2024/25:135 utbetalningen gäller dock 9 § andra och tredje styckena och 13 a §. En borgenär

förlorar sin rätt till utdelning, om borgenären inte gör anspråk på medlen inom ett år från det att förvaltaren har anmält till tillsynsmyndigheten att medlen har betalats till borgenären.

Första stycket tillämpas också om det finns skäl att upprätta ett utdelningsförslag men medlen inte räcker till betalning av de kostnader som är förenade med detta.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att förvaltaren ska få genomföra ett formlöst efterutdelningsförfarande. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.1 och 10.4.

I första stycket tas kravet på att tillsynsmyndigheten ska medge formlös efterutdelning bort. Förvaltaren får i den enskilda konkursen avgöra om tillsynsmyndigheten ska höras enligt 7 kap. 10 §, se vidare kommentaren till den paragrafen.

Vidare görs den ändringen att fristen för en borgenär att göra anspråk på medlen vid formlös efterutdelning räknas från det att förvaltaren har anmält utbetalningen till tillsynsmyndigheten enligt 9 § tredje stycket, och alltså inte som hittills till rätten.

12 kap. Ackord i konkurs m.m.

Frivillig uppgörelse

1 § Om gäldenären visar att han eller hon har kommit överens om betalningen av sina skulder eller på något annat sätt träffat en uppgörelse med de borgenärer vars fordringar har bevakats eller, när bevakning inte behövs, vars fordringar är kända för förvaltaren, ska tillsynsmyndigheten på ansökan av gäldenären besluta att lägga ned konkursen. Innan ett beslut meddelas ska förvaltaren höras.

Om ett bevakningsförfarande har inletts får ett beslut om att lägga ned konkursen inte meddelas före bevakningstidens utgång.

Tillsynsmyndigheten får besluta att boets egendom inte får säljas innan ansökan har prövats, om egendomen inte behöver säljas av en sådan anledning som avses i 8 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.

Paragrafen innehåller tillsammans med 2 § bestämmelser om nedläggning av en konkurs efter frivillig överenskommelse. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

Första stycket ändras så att det är tillsynsmyndigheten, och inte rätten, som beslutar om nedläggning av en konkurs. Liksom hittills förutsätter ett sådant beslut att gäldenären har ansökt om det och att förvaltaren ska höras innan ett beslut meddelas.

En konsekvens av att det är tillsynsmyndigheten som beslutar i frågan om nedläggning av en konkurs är att myndigheten ansvarar för att kungöra nedläggningsbeslut (2 §). Det är också tillsynsmyndigheten som beslutar om förvaltarens arvode (14 kap. 4 §).

Enligt tredje stycket är det tillsynsmyndigheten, och inte som hittills rätten, som i förekommande fall beslutar om att boets egendom inte får säljas innan ansökan om nedläggning av konkursen har prövats. Tillsynsmyndighetens beslut får överklagas till tingsrätten (se 16 kap. 15 § 6).

233

Prop. 2024/25:135 Ackordsförslag m.m.

4 § En gäldenär får ansöka om ackord i konkursen. Ansökan ska ges in till förvaltaren och ska innehålla ett ackordsförslag som anger

1.hur mycket gäldenären erbjuder i betalning,

2.när betalningen ska ske, och

3.om säkerhet har ställts för ackordet och vad den i så fall består av.

I paragrafen behandlas gäldenärens ansökan om ackord. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

I en ny första mening anges att det är gäldenären som kan initiera ett ackordsförfarande, vilket motsvarar den hittillsvarande ordningen, och att det görs genom en ansökan. I andra meningen anges att en ansökan om ackord ska ges in till förvaltaren, i stället för som hittills till rätten.

6 § En ansökan om ackord får tas upp till prövning endast om

1. den ges in till förvaltaren före den dag då utdelningsförslaget kungjordes eller, när kungörelser ersätts med skriftliga underrättelser enligt 15 kap. 2 §, före den dag då underrättelserna skickades,

2. gäldenären har bekräftat bouppteckningen, och

3. ett bevakningsförfarande har genomförts.

I paragrafen anges vissa formella förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett ackordsförslag ska få tas upp till prövning. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1 och 8.2.3.

I första stycket punkt 1 anges att det är tidpunkten för när ansökan inkommer till förvaltaren som avgör om ackordsförslaget får tas upp till prövning eller inte. Liksom hittills krävs att ackordsförslaget, för att få prövas, har kommit in före den dag som utdelningsförslaget kungjordes eller, i förekommande fall, underrättelser om detta sändes ut. Fortsätt- ningsvis är det tillsynsmyndigheten som i normalfallet kungör ett utdel- ningsförslag (se 11 kap. 6 § första stycket) eller som i stället utfärdar underrättelserna om detta. Förvaltaren får vid behov kontrollera med myndigheten vilken dag som kungörelsen eller underrättelsen har skett. Se 15 kap. 1 § andra stycket om dagen för kungörelse.

I punkt 2 anges som en förutsättning för att ackordsförslaget ska få föreläggas borgenärerna att gäldenären har bekräftat bouppteckningen. Se 6 kap. 2 a § om sådan bekräftelse och 6 kap. 3 § om att med bekräftelse likställs i förekommande fall edgång inför tingsrätten. Detta formkrav för ackord flyttas från 12 kap. 8 § och skärps på så sätt att undantaget från kravet om det finns synnerliga skäl tas bort. Prövningen av om kravet är uppfyllt görs därmed tidigare i handläggningen och kravet görs ovillkorligt.

Av punkt 3 framgår som ytterligare förutsättning för en prövning av ackordsförslaget att ett bevakningsförfarande har anordnats och att förfarandet är avslutat. Att ett ackordsförfarande kan genomföras endast i bevakningskonkurser överensstämmer med hittillsvarande reglering i 3 §. Det som är nytt är att det nu krävs att anmärkningstiden har löpt ut och att eventuella bevakningstvister därefter avgjorts för att en ackordsansökan ska tas upp till prövning. Ändringen får till följd att bestämmelserna om hantering av bevakningstvister i ackordsförfarandet (8 § andra stycket,

10 § andra stycket samt 12 och 18 §§) tas bort.

234

Andra stycket tas bort. Konkursförvaltarens yttrande om huruvida Prop. 2024/25:135 ackordsförslaget bör föreläggas borgenärerna ska i stället utgöra en del av

förvaltarens prövning enligt 7 § första stycket av om förslaget ska överlämnas till rätten.

7 § Förvaltaren ska avvisa en ansökan om ackord, om inte de krav som anges i 4–6 §§ är uppfyllda eller om förvaltaren anser att ackordsförslaget inte ska presenteras för borgenärerna.

Om ansökan inte avvisas, ska förvaltaren snarast överlämna ansökan med tillhörande handlingar till rätten och bifoga ett eget yttrande i frågan om huruvida ackordsförslaget bör antas av borgenärerna.

Förvaltaren ska till rätten samtidigt med ansökan ge in en förteckning över de borgenärer som har rätt att rösta i ackordsfrågan, med uppgifter om de fordrings- belopp för vilka rösträtt får utövas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förvaltarens åtgärder med anledning av en inkommen ansökan om ackord. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Paragrafen ändras med anledning av att den inledande prövningen fortsättningsvis ska göras av förvaltaren och inte som hittills av rätten.

I första stycket regleras förvaltarens formella prövning av en ansökan. Om förutsättningarna som anges tidigare i kapitlet för att ta upp en ansökan med ett ackordsförslag till fortsatt handläggning inte är uppfyllda ska förvaltaren avvisa ansökan. Dessa förutsättningar inkluderar att det är gäldenären som har gjort en ansökan och att ackordsförslaget innehåller föreskrivna uppgifter (4 §), att ansökan har lämnats in i rätt tid (6 § 1), att gäldenären har bekräftat bouppteckningen (6 § 2) och att ett bevak- ningsförfarande har genomförts (6 § 3). Se även 5 § om ackordsförslagets materiella innehåll.

Förvaltaren ska vidare ta ställning till om ackordsförslaget till sitt innehåll är sådant att det bör presenteras för borgenärerna för ställ- ningstagande. Det senare motsvarar den bedömning förvaltaren gör på rättens uppmaning enligt hittillsvarande 6 § andra stycket. Förvaltarens beslut om att avvisa ackordsförslaget ska motiveras och får överklagas (se 16 kap. 3 och 17 §§).

I andra stycket, som är nytt, anges att om ansökan inte avvisas ska förvaltaren överlämna ansökan med ackordsförslaget och andra tillhörande handlingar till rätten och bifoga ett eget yttrande i frågan om huruvida ackordsförslaget bör antas av borgenärerna. Överlämnandet ska ske så snart som möjligt. Bedömningen av om förslaget bör antas motsvarar den bedömning som förvaltaren gör enligt hittillsvarande 9 § första meningen. Det ställs inte upp något krav på hur förvaltarens yttrande till rätten ska vara utformat men förvaltarens uppfattning i frågan om huruvida förslaget bör antas eller inte måste vara tydlig och yttrandet bör i övrigt innehålla det som förvaltaren för fram till stöd för sin ståndpunkt (jfr SOU 1968:41 s. 141–142 och prop. 1986/87:90 s. 353 och 354). För- valtaren bör i sitt yttrande ange att en prövning enligt första stycket har gjorts.

I ett nytt tredje stycke finns det en bestämmelse som ersätter hittillsvarande 10 § andra stycket. Innebörden är att förvaltaren till rätten samtidigt med ansökan ska ge in en förteckning över de borgenärer som

235

Prop. 2024/25:135 har rätt att rösta i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka rösträtt får utövas.

Sammanträde för prövning av ackordsförslag

8 § Om ansökan överlämnas till rätten, ska rätten genast kalla borgenärerna och gäldenären till ett sammanträde för att pröva förslaget. Kallelsen ska kungöras.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kallelse till sammanträde inför rätten för att pröva ett förslag om ackord i en konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 8.2 och 11.5.3.

Paragrafen justeras med anledning av rätten i fortsättningen involveras i handläggningen av ett ackordsförslag först om förvaltaren beslutar att överlämna gäldenärens ansökan om ackord till rätten (se 7 §). Den hittillsvarande bestämmelsen om att kallelse får utfärdas innan gäldenären har avlagt ed endast om det finns synnerliga skäl tas bort (jfr 6 § 2).

Vidare flyttas bestämmelsen om att gäldenären ska närvara vid sammanträdet, i justerad form, hit från det hittillsvarande 6 kap. 2 § tredje stycket.

Andra stycket tas bort, bl.a. med anledning av att bevakningsförfarandet ska vara avslutat innan en ackordsansökan får prövas (se 6 § 3).

10 § Vid sammanträdet för prövning av ackordsförslaget ska förvaltaren närvara.

Paragrafen behandlar förvaltarens närvaro vid sammanträde för prövning av ackordsförslaget. Övervägandena finns i avsnitt 8.2 och 11.5.3.

I första stycket tas bestämmelsen om att gäldenären bör närvara vid sammanträdet genom ombud, om han eller hon inte kan infinna sig personligen, bort. Konsekvenserna av gäldenärens utevaro regleras fortsättningsvis i 20 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Se även 18 och 45 §§ den lagen om kallelse och laga förfall.

Paragrafens hittillsvarande andra och tredje stycken tas bort. Bestäm- melsen i andra stycket första meningen om att förvaltaren ska tillhanda- hålla en förteckning över röstberättigade borgenärer flyttas till 7 § tredje stycket. Bestämmelsen i andra meningen i samma stycke blir inaktuell när det i 6 § 3 föreskrivs att bevakningsförfarandet ska vara avslutat innan ett ackordsförslag kan tas upp. Bestämmelsen i tredje stycket om att gäldenären ska uppge skälen till att bouppteckningen inte bekräftats vid sammanträdet tas bort när det i 6 § införs ett ovillkorligt krav på att gäldenären ska ha bekräftat bouppteckningen för att ansökan om ackord ska prövas.

Fastställelse av ackord

17 § Om ett ackordsförslag har antagits vid sammanträdet, ska rätten fastställa ackordet under förutsättning att 19 § inte är tillämplig. Om det vid sammanträdet inte kan avgöras om ackordsförslaget har antagits eller förkastats ska rätten även pröva den frågan.

Rätten ska besluta i ackordsfrågan inom en vecka, om det inte är nödvändigt

	med mer tid på grund av särskilda omständigheter.
	Paragrafen, som utformas delvis enligt Lagrådets förslag, reglerar rättens
236	prövning av ackordsfrågan. Övervägandena finns i avsnitt 8.2 och 11.5.3.
236

I första stycket anges förutsättningarna för att rätten ska fastställa ett vid Prop. 2024/25:135 sammanträdet antaget ackordsförslag. Regeln om att rättens prövning av

ackordsfrågan ska ske vid en förhandling tas bort. I stället tillämpas vid behov de bestämmelser om sammanträde i lagen (1996:242) om dom- stolsärenden som är tillämpliga vid rättens handläggning (se 16 kap. 6 § i den förevarande lagen). I 18 § ärendelagen anges vilka som ska kallas till rättens sammanträde.

Med anledning av ändringarna i första stycket utgår det hittillsvarande andra stycket. Det hittillsvarande tredje stycket blir därmed ett nytt andra stycke.

20 § Om rätten håller ett sammanträde vid en prövning enligt 17 §, ska förvaltaren, gäldenären och de borgenärer som var närvarande vid det sammanträde som avses i 8 § kallas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kallelse till ett sammanträde för prövningen av en ackordsfråga enligt 17 §. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Om rätten vid sin prövning av ackordsfrågan enligt 17 § ska hålla ett
sammanträde tillämpas bestämmelserna om detta i lagen (1996:242) om
domstolsärenden. Vilka som ska kallas till ett sådant sammanträde regleras
dock i den nu aktuella paragrafen. Kretsen är oförändrad i förhållande till
hittillsvarande ordning.
Tillsyn över ackord
26 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet får
tillsynsmyndigheten, om det finns skäl för det, förordna förvaltaren eller någon
annan lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden
enligt ackordet. Om det behövs, ska även en ersättare för tillsynspersonen
förordnas.
Innan ett beslut om fastställelse av ackord har meddelats, får en ansökan enligt
första stycket även göras hos rätten.
I paragrafen behandlas förordnande av tillsynsperson i en konkurs.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.4.
Den hittillsvarande benämningen tillsynsman ersätts med tillsynsperson.
I första stycket görs vidare den ändringen att tillsynsmyndigheten anförtros
uppgiften att förordna en tillsynsperson och eventuell ersättare för denne
för att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ett
fastställt ackord. Ett förordnande görs på ansökan av en borgenär vars
fordran omfattas av ackordet.
Enligt andra stycket, som är nytt, får rätten, trots att ansvaret för frågan
enligt första stycket flyttas till tillsynsmyndigheten, även fortsättningsvis
pröva en ansökan om förordnande av en tillsynsperson och ersättare för
denne, om frågan aktualiseras där innan rättens ackordsärende avslutas.
Det finns dock inget som hindrar att en ansökan görs till
tillsynsmyndigheten även vid den tidpunkten.
De hittillsvarande andra och tredje styckena flyttas till 26 a §.
26 a § Gäldenären ska lämna de upplysningar till tillsynspersonen som han eller
hon begär. Gäldenären ska också följa de anvisningar som tillsynspersonen	237
lämnar.	237

Prop. 2024/25:135 Tillsynspersonen ska entledigas av tillsynsmyndigheten, om det visar sig att han eller hon inte är lämplig eller av någon annan särskild orsak bör skiljas från uppdraget.

Paragrafen, som är ny, behandlar bl.a. gäldenärens skyldigheter gentemot tillsynspersonen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.4.

Första stycket motsvarar hittillsvarande 26 § andra stycket.

Andra stycket motsvarar hittillsvarande 26 § tredje stycket med den ändringen att det är tillsynsmyndigheten och inte rätten som entledigar en tillsynsperson. Detta gäller även i det fall tillsynspersonen har förordnats av rätten enligt 26 § andra stycket.

27 § Tillsynspersonens arvode och ersättning för de kostnader som uppdraget har medfört ska prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av tillsynspersonen eller gäldenären. Så länge ackordet inte har fullgjorts, får en sådan ansökan göras även av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet.

Ett beslut om arvode och ersättning enligt första stycket gäller när det har fått laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynspersonens arvode och kostnadsersättning samt om giltigheten av beslut i dessa frågor. Över- vägandena finns i avsnitt 8.2.4.

Ändringen i första stycket innebär att det är tillsynsmyndigheten, och inte som hittills rätten, som på ansökan av t.ex. tillsynspersonen bestämmer tillsynspersonens arvode och ersättning för dennes kostnader. Detta gäller även om det är rätten som har förordnat tillsynspersonen enligt 26 § andra stycket.

Enligt andra stycket, som är nytt, gäller beslut om arvode och annan ersättning till tillsynspersonen först sedan beslutet har fått laga kraft (jfr 16 kap. 2 §). Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 16 kap. 4 § andra stycket 3.

Förverkande av ackord

28 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet får rätten förklara att den eftergift som gäldenären har fått genom ackordet förfaller, om

1.gäldenären

a)har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer,

b)har gjort sig skyldig till uppsåtligt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning, eller

c) i hemlighet har gynnat någon borgenär i syfte att inverka på ackordsfrågan,

2.gäldenären inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt 26 a §, eller

3.gäldenären på något annat sätt uppenbart har försummat sina åtaganden enligt ackordet.

Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.

Även om den eftergift som gäldenären har fått genom ackordet förklaras förfallen, får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den som har gått i borgen för ackordet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förverkande av ackord. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.4.

I första stycket ändras en hänvisning med anledning av att gäldenärens skyldigheter gentemot tillsynspersonen flyttas från 26 § till 26 a §.

238

13 kap. Förvaltarens slutredovisning

Prop. 2024/25:135

Avgivande av slutredovisningen

3 § Slutredovisningen ska ges in till tillsynsmyndigheten. Till slutredovisningen ska förvaltaren bifoga de handlingar som är av betydelse för kontroll av redo- visningen.

I de fall som avses i 2 § 1, 4 och 7 ska gäldenären få del av slutredovisningen.

I paragrafen anges vem som ska få del av förvaltarens slutredovisning och vilka handlingar som ska bifogas den. Övervägandena finns i avsnitt 9.1 och 9.3.

Paragrafen delas upp i två stycken. I första stycket behålls paragrafens första och andra meningar, med vissa språkliga ändringar.

Den hittillsvarande tredje meningen i paragrafen tas bort, vilket innebär att förvaltaren inte längre ska ge in en kopia av slutredovisningen till rätten. Om redovisningen klandras får rätten del av den vid det tillfället (se

7§).

Andra stycket, som är nytt, motsvarar den hittillsvarande fjärde

meningen. Förvaltaren avgör på vilket lämpligt sätt gäldenären får del av slutredovisningen men i regel bör den skickas till honom eller henne.

4 § I de fall som avses i 2 § 5 ska slutredovisningen ges in tillsammans med utdelningsförslaget. I övriga fall ska förvaltaren lämna redovisningen så snart som möjligt.

Paragrafen anger när förvaltaren ska ge in slutredovisningen till tillsynsmyndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.1 och 9.1.

Paragrafen anpassas till att förvaltaren ska ge in utdelningsförslaget till tillsynsmyndigheten i stället för som hittills till rätten (se 11 kap. 5 §). Slutredovisningen ska ges in till myndigheten samtidigt med utdel- ningsförslaget och i andra fall så snart som möjligt.

Åtgärder för granskning av slutredovisningen

5 § Slutredovisningen ska hållas tillgänglig hos tillsynsmyndigheten för den som vill granska den.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten ska hålla slutredovisningen tillgänglig för alla som vill ta del av den. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

De hittillsvarande första och andra meningarna tas bort med anledning av att tillsynsmyndigheten inte längre ska särskilt granska och lämna utlåtande över slutredovisningen.

Enligt den kvarvarande meningen i paragrafen ska slutredovisningen hållas tillgänglig hos tillsynsmyndigheten för dem som vill ta del av den. Eftersom rätten inte längre kommer att få del av slutredovisningen, annat än i samband med en talan om klander av slutredovisningen (se 7 §), tas bestämmelsen om att redovisningen kan granskas hos rätten bort.

6 § I de fall som avses i 2 § 5 ska det av den kungörelse som utfärdas enligt 11 kap. 6 § framgå att slutredovisningen är tillgänglig för granskning hos tillsynsmyndigheten.

239

Prop. 2024/25:135 I de fall som avses i 2 § 2 och 8 ska tillsynsmyndigheten kungöra att slutredovisningen är tillgänglig för granskning hos myndigheten.

I kungörelsen ska det anges vad den som vill klandra redovisningen måste göra.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att kungörelse av slutredo- visningen ska ske och om kungörelsens innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 9.1 och 9.2.

I första stycket görs den ändringen att det av kungörelsen av utdelningsförslaget (se 11 kap. 6 §) alltid ska framgå att slutredovisningen är tillgänglig för granskning hos tillsynsmyndigheten. Eftersom tillsynsmyndigheten inte längre ska lämna något utlåtande över slutredovisningen ska kungörelsen inte innehålla någon uppgift om ett sådant utlåtande. Det finns inget som hindrar att det efter samråd med förvaltaren anges att redovisningen även hålls tillgänglig hos denne.

I andra stycket görs motsvarande ändringar som i första stycket. Sättet för kungörelse regleras i 15 kap. 1 §.

Klander av slutredovisningen

7 § Förvaltarens slutredovisning får klandras av tillsynsmyndigheten och gäldenären. Även en borgenär får klandra slutredovisningen, om hans eller hennes rätt kan vara beroende av den.

En talan om klander av slutredovisning väcks genom stämning vid den tingsrätt som har beslutat om konkursen. Till stämningsansökan ska redovisningen bifogas.

I de fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 ska talan väckas senast tre månader från dagen för kungörandet. Detta ska anges i kungörelsen. I övriga fall ska talan väckas inom tre månader från den dag slutredovisningen kom in till tillsynsmyndigheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om klandertalan. Övervägandena finns i avsnitt 9.3 och 11.7.

I andra stycket justeras forumbestämmelsen. Det är den tingsrätt som har beslutat om konkursen som är behörig att pröva en talan om klander av slutredovisning som väcks genom stämning (se 16 kap. 8 § om motsvarande för konkursärenden). Förvaltaren ska inte som hittills ge in slutredovisningen till rätten. I stället föreskrivs att den som väcker en klandertalan ska ge in slutredovisningen till tingsrätten tillsammans med stämningsansökan.

Itredje stycket, som reglerar klanderfristen, föreskrivs att tillsyns- myndigheten i kungörelsen i vissa fall ska ange att en klandertalan ska väckas senast tre månader från dagen för kungörelsen. Det gäller i de fall då förvaltaren avgår före konkursens slut, vid utdelning och vid efterut- delning enligt 11 kap. 20 § samt om egendomen i boet återställs till gäldenären till följd av att ackord har fastställts. I 15 kap. 1 § andra stycket finns bestämmelser om dagen för kungörandet. I kungörelsen ska den sista dagen för att väcka talan anges med den dagens datum.

I stycket anges vidare att i övriga fall ska talan väckas inom tre månader från den dag slutredovisningen kom in till tillsynsmyndigheten och inte som hittills när en kopia av slutredovisningen kom in till rätten.

240

14 kap. Konkurskostnader

Prop. 2024/25:135

Allmänna bestämmelser

1 § Med konkurskostnad avses

1.arvode och kostnadsersättning till förvaltare,

2.ersättning till ett sakkunnigt biträde enligt 16 §,

3.avgifter enligt 17 § första stycket, och

4.ersättning och förskott på ersättning till gäldenären eller någon annan för inställelse enligt 6 kap. 14 §.

I paragrafen anges vad som är en konkurskostnad. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.4, 6.3.2 och 12.2.

I paragrafen, som utgörs av delar av det hittillsvarande första stycket, tas
hittillsvarande punkt 2 om ersättning till rådgivare och förlikningsman
bort med anledning av att 7 kap. 7 § upphävs och dessa funktioner därmed
avskaffas. Den hittillsvarande punkt 3 om ersättning till sakkunnigt biträde
som förvaltare har anlitat med stöd av 7 kap. 11 § blir därmed punkt 2. Den
ersättning som avses regleras i 16 §, varför en hänvisning av tydlighetsskäl
görs dit.
Vidare ersätts hittillsvarande punkt 4–6 av en ny punkt 3 som avser
ersättning till staten för kostnader som tas ut genom avgifter. Vilka avgifter
som utgör konkurskostnader anges nu i 17 § första stycket och dessa ska
därmed utgå före andra kostnader som boet har. Liksom hittills bör dock
några avgifter inte tas ut om inte boets medel räcker till betalning av dessa
när övriga konkurskostnader har betalats.
Punkt 4 motsvarar hittillsvarande punkt 7. I den görs ett tillägg för
förskott på ersättning för inställelse enligt 6 kap. 14 §.
Det hittillsvarande andra stycket om efterbevakningskostnader tas bort.
Av 9 kap. 20 § framgår att en avgift ska tas ut för de kostnader som föran-
leds av efterbevakning. I den utsträckning kostnader som uppkommer
under ett efterbevakningsförfarande inte täcks av avgiften eller utgör en
kostnad enligt punkt 1 eller punkt 2 i den förevarande paragrafen, utgör de
inte konkurskostnader.
3 § Om en konkurs har beslutats på ansökan av någon annan borgenär än staten
eller en borgenär vars fordran omfattas av statlig lönegaranti enligt löne-
garantilagen (1992:497) och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §, ska
borgenären ansvara för konkurskostnaderna i den utsträckning dessa inte kan tas
ur boet. Ansvaret är begränsat till ett belopp som motsvarar tre tiondelar av det
vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken. Om flera borgenärer vid tidpunkten för konkursbeslutet
har ansökt om konkurs ansvarar de solidariskt för beloppet. I beslutet om av-
skrivning ska den eller de ansvariga borgenärerna förpliktas att betala konkurs-
kostnaderna med den angivna begränsningen.
Om kostnaderna inte kan tas ut av borgenären, ska de betalas av staten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att en
borgenär ska vara skyldig att ersätta konkurskostnader som inte kan tas ut
ur boet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.
Första stycket ändras så att en borgenär vars fordran omfattas av statlig
lönegaranti inte omfattas av betalningsskyldighet för den del av de kon-
kurskostnader som inte kan tas ur boet. Detta ersätter den hittillsvarande
regleringen i 8 § lönegarantilagen om att en sådan kostnad ska kunna	241

Prop. 2024/25:135 läggas på arbetstagaren som sedan får ersättning för kostnaden genom lönegarantin. Dessutom höjs det belopp som en sökande borgenär högst kan behöva ansvara för från en till tre tiondelar av det prisbasbelopp som gällde vid konkursbeslutet.

Vidare görs en justering av betalningsansvaret då det finns flera sökande borgenärer. Detta ansvar omfattar alla borgenärer som vid tidpunkten för konkursbeslutet har en anhängiggjord konkursansökan mot gäldenären. Om tingsrätten innan konkursbeslutet har avvisat eller avslagit en ansökan, ska den borgenären alltså inte vara betalningsskyldig. Som framgår av första meningen gäller det solidariska betalningsansvaret endast om det är en borgenärs ansökan som bifalls, dvs. inte om gäldenären försätts i konkurs på egen ansökan.

Det är tillsynsmyndigheten som ska besluta om avskrivning av en konkurs (se 10 kap. 1 §) och enligt styckets fjärde mening i samband med detta besluta om sökande borgenärs kostnadsansvar. Myndighetens beslut är verkställbart, dvs. utgör en exekutionstitel (se 3 kap. 1 § första stycket 6 a utsökningsbalken).

Det nya andra stycket motsvarar den hittillsvarande sista meningen i första stycket.

Förvaltarens arvode

4 § Arvodet till förvaltaren bestäms av tillsynsmyndigheten eller, i fall som avses i 9 § andra stycket, av rätten. Om det har utsetts flera förvaltare, ska ett särskilt arvode bestämmas för var och en av dem.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en taxa som ska tillämpas när förvaltarens arvode bestäms, om konkursen skrivs av enligt 10 kap. 1 §.

Paragrafen reglerar vem som bestämmer förvaltarens arvode och vilka kriterier som ska vara bestämmande för arvodet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.2, 7.2.1, 8.1 och 8.2.2.

I första stycket görs en ändring med anledning av att tillsynsmyndig- heten, i stället för som hittills rätten, ska vara den som i flertalet fall prövar arvodesfrågor. Det är endast i de fall som anges i 9 § andra stycket, dvs. när utdelningsförslaget och därtill hörande arvodesansökan överlämnas till rätten efter invändning, som rätten som första instans bestämmer arvodet.

6 § Arvodet bestäms efter ansökan av förvaltaren till tillsynsmyndigheten. Om det har utsetts flera förvaltare, ska deras arvoden bestämmas samtidigt, om det är lämpligt.

Förvaltaren ska i ansökan ange det belopp som han eller hon begär i arvode. Till ansökan ska förvaltaren bifoga en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad räkning, som utvisar det begärda beloppets för- delning på de olika förvaltningsåtgärderna. Om förvaltaren har anlitat ett sakkunnigt biträde med stöd av 7 kap. 11 § och biträdet har fått ersättning eller

	förvaltaren har tillgodoförts ersättning för utgifter, ska det anges i redogörelsen.
	Paragrafen innehåller bl.a. regler om förvaltarens arvodesansökan. Över-
242	vägandena finns i avsnitt 7.1.2, 7.2.1, 8.1 och 8.2.2.
242

Enligt första stycket ska arvodesyrkandet framställas i en ansökan, som Prop. 2024/25:135 ska ges in till tillsynsmyndigheten, och inte som hittills till rätten.

Bestämmelserna om ett särskilt arvode för viss egendom i andra stycket och tredje stycket flyttas till 7 §.

7 § Om det finns anledning att bestämma ett särskilt arvode för viss egendom, ska förvaltaren i ansökan enligt 6 § ange även det beloppet. Förvaltaren ska till ansökan bifoga en förteckning över de kända rättsägare som har särskild förmåns- rätt i egendomen.

Om en ansökan avser endast att ett särskilt arvode ska bestämmas för viss egendom, får tillsynsmyndigheten avgöra om det finns skäl att pröva ansökan innan arvodet i övrigt bestäms.

Paragrafen reglerar när ett särskilt arvode för förvaltaren ska bestämmas för viss egendom. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.2.

I första stycket, som är nytt, tydliggörs i första meningen att ett yrkande om särskilt arvode ska tas upp i förvaltarens arvodesansökan enligt 6 §. Andra meningen i samma stycke motsvarar i huvudsak hittillsvarande 6 § tredje stycket.

Andra stycket motsvarar den nuvarande paragrafen med den ändringen att det är tillsynsmyndigheten, och inte som hittills rätten, som prövar en ansökan som innehåller ett yrkande om att ett särskilt arvode ska bestämmas innan arvodet i övrigt.

Tillsynsmyndighetens beslut att i förekommande fall bestämma förvaltarens särskilda arvode eller att inte ta upp ett yrkande om särskilt arvode till prövning får överklagas till tingsrätten (se 16 kap. 15 §).

8 § Tillsynsmyndigheten ska ge gäldenären och de borgenärer som har begärt det tillfälle att yttra sig över ansökan om arvode. Om förvaltaren begär ett särskilt arvode för viss egendom, ska varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen ges tillfälle att yttra sig över ansökan. Om ett konkursbeslut har upphävts, ska den borgenär vars ansökan lagts till grund för beslutet ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

Första stycket gäller inte i ett fall som avses i 9 a § eller när konkursen skrivs av eller läggs ned eller vid efterutdelning enligt 11 kap. 21 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsmyndighetens hand- läggning av en fråga om arvode. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.2.

Paragrafen ändras med anledning av att det är tillsynsmyndigheten, och inte som hittills rätten, som ska handlägga frågor om arvode och i flertalet fall också avgöra dessa. I första stycket tas av den anledningen bestäm- melsen om att tillsynsmyndigheten ska avge yttrande i arvodesfrågan bort, se 9 § andra stycket om när ett sådant yttrande i vissa fall fortfarande ska lämnas. Vidare anges det inte som hittills någon tid för när berörda senast ska yttra sig. Tillsynsmyndigheten bör dock när den ger dem tillfälle att yttra sig också ange när ett svar senast ska inkomma för att kunna beaktas.

De angivna undantagen från kommuniceringsskyldigheten justeras och flyttas från första till andra stycket och det styckets nuvarande regler om förhandling tas bort. Möjlighet till muntlig handläggning hos tillsynsmyndigheten regleras i förvaltningslagen (2017:900) och hos rätten i lagen (1996:242) om domstolsärenden.

243

Prop. 2024/25:135	9 § Om utdelning eller efterutdelning i konkursen ska fastställas, ska beslut i
	arvodesfrågan meddelas samtidigt som beslutet om fastställelse, om inte något
	annat följer av 7 § andra stycket.
	Om tillsynsmyndigheten enligt 11 kap. 7 § tredje stycket ska överlämna pröv-
	ningen av utdelningsförslaget till rätten, ska även arvodesansökan överlämnas dit.
	Tillsynsmyndigheten ska bifoga ett eget yttrande över ansökan.
	Även om ett beslut om att fastställa utdelning eller efterutdelning inte har
	överklagats får en domstol som ändrar tillsynsmyndighetens eller lägre rätts beslut
	i arvodesfrågan göra den ändring i beslutet om fastställelse som den förstnämnda
	ändringen motiverar eller, om det behövs, återförvisa utdelningsfrågan till
	förvaltaren.
	Paragrafen behandlar hanteringen av arvodesfrågan i samband med
	fastställande av utdelning eller efterutdelning i konkursen. Övervägandena
	finns i avsnitt 7.2.1.
	Andra stycket är nytt. Frågor om prövning av utdelningsförslag
	respektive arvode hålls samman. Det innebär att tillsynsmyndigheten även
	ska överlämna förvaltarens arvodesansökan till rätten för det fall
	myndigheten ska överlämna prövningen av utdelningsförslaget dit.
	Tredje stycket motsvarar det hittillsvarande andra stycket med tillägget
	att det omfattar även tingsrättens överprövning av tillsynsmyndighetens
	beslut.
	Det hittillsvarande tredje stycket flyttas till 9 a §.
	9 a § Tillsynsmyndigheten eller den domstol som prövar en fråga om utdelning
	eller efterutdelning får bestämma tilläggsarvode till förvaltaren för arbete i anled-
	ning av handläggningen av frågan vid myndigheten respektive domstolen.
	Paragrafen, som är ny, reglerar frågan om bestämmande av tilläggsarvode
	för arbete i samband med prövning av en fråga om utdelning eller
	efterutdelning. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.1.
	Paragrafens innehåll flyttas från hittillsvarande 9 § tredje stycket.
	Samtidigt görs den justeringen att även tillsynsmyndigheten, och inte
	enbart domstolen, får bestämma tilläggsarvode till förvaltaren om
	myndigheten prövar en fråga om utdelning eller efterutdelning.
	11 § Ett beslut om arvode gäller när det har fått laga kraft.
	Förvaltaren har rätt till den ränta som har upplupit på medel som har avsatts
	för arvodet från den dag då slutredovisningen lämnades in till tillsynsmyndigheten.
	När en ansökan om arvode har lämnats in till tillsynsmyndigheten får
	förvaltaren, utan särskilt beslut av myndigheten, lyfta den del av det begärda
	arvodet som motsvarar den mervärdesskatt som har beräknats för arvodet.
	Paragrafen innehåller bl.a. en bestämmelse om giltigheten av beslut om
	arvode. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.3.
	Första stycket, som är nytt, motsvarar hittillsvarande 16 kap. 4 § andra
	stycket 1 och innebär att ett arvodesbeslut gäller när det har fått laga kraft.
	Bestämmelsen gäller såväl när arvodet bestäms i ett för allt som när arvode
	bestäms särskilt. Om det finns tillräckligt med tillgångar i boet kan
	förvaltaren lyfta arvodet ur boet när arvodesbeslutet har fått laga kraft.
	Paragrafens hittillsvarande första mening om att en förvaltare inte får lyfta
	arvodet förrän slutredovisningen har lämnats tas bort. Det innebär att ett
244	särskilt arvode som bestämts i särskild ordning får lyftas när det

arvodesbeslutet har fått laga kraft. I den utsträckning det saknas tillgångar Prop. 2024/25:135 i boet, kan arvodet inte lyftas ur boet utan förvaltaren får då i stället ersättas

av sökande borgenär eller av staten (2 § första stycket andra meningen och 3 §). Bestämmelsen gäller inte för beslut om förskott på arvode, som regleras i 12 §.

Enligt andra stycket, som är nytt, har förvaltaren rätt till den ränta som när arvodet lyfts har upplupit på medel som har avsatts för arvodet från den dag då slutredovisningen lämnades in till tillsynsmyndigheten. Bestämmelsen innebär en kodifiering av praxis (se rättsfallet NJA 1992 s. 887). För att bestämmelsen ska bli tillämplig krävs att det i boet finns medel som har avsatts för arvodet. Bestämmelsen blir alltså inte tillämplig i den utsträckning arvodet utgår av allmänna medel. Vidare krävs för bestämmelsens tillämpning att ränta faktiskt har upplupit på medlen.

Tredje stycket motsvarar paragrafens hittillsvarande andra mening, med den ändring som föranleds av att tillsynsmyndigheten övertar uppgiften att pröva arvodesfrågan (jfr prop. 2002/03:112 s. 8).

Förskott på förvaltarens arvode

12 § Tillsynsmyndigheten får på ansökan av förvaltaren besluta om förskott med ett skäligt belopp innan slutligt arvode bestäms, om det är rimligt med hänsyn till omfattningen av det arbete som uppdraget har medfört, den tid som konkursen har pågått och ytterligare beräknas pågå samt övriga förhållanden.

I ansökan om förskott ska förvaltaren ange det belopp som begärs och de skäl som åberopas för förskottsbetalningen. Till ansökan ska förvaltaren bifoga en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört och en uppgift om boets ekonomiska ställning.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att förvaltaren ska tillerkännas förskott på sitt arvode. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.1 och 7.3.3.

I första stycket görs den ändringen att det är tillsynsmyndigheten, och inte som hittills rätten, som på förvaltarens ansökan beslutar om förskott på förvaltararvode. Ett sådant beslut gäller omedelbart, se 16 kap. 2 §.

I andra stycket anges att förvaltarens begäran om förskott sker genom ansökan.

Förvaltarens ersättning för kostnader

14 § Om konkursen skrivs av enligt 10 kap. 1 §, ska tillsynsmyndigheten på ansökan av förvaltaren bestämma kostnadsersättningen och ersättningen enligt 2 § andra stycket till förvaltaren samtidigt som arvodet bestäms.

Ett beslut om ersättning gäller när det har fått laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förvaltarens kostnadsersättning och viss ersättning som förvaltaren har haft för försäljning av fast egendom i en konkurs som avskrivs enligt 10 kap. 1 §. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.2 och 7.3.3.

Första stycket ändras så att det är tillsynsmyndigheten, och inte som hittills rätten, som bestämmer ersättningen till förvaltaren. I detta ligger att myndigheten beslutar om ersättning alls ska utgå och i sådant fall till vilket belopp. Prövningen görs på ansökan av förvaltaren och ska göras samtidigt som dennes arvode bestäms. Förvaltaren bifogar lämpligen sina

245

Prop. 2024/25:135 ersättningsanspråk till ansökan om arvodet. Tillsynsmyndighetens beslut kan överklagas (se 16 kap. 15 §).

Som en följd av att rätten inte längre ska bestämma ersättning enligt första stycket får andra stycket ett nytt innehåll. I stycket föreskrivs att ett beslut enligt första stycket gäller först när det har fått laga kraft. Bestämmelsen motsvarar det som gäller enligt hittillsvarande 16 kap. 4 § andra stycket 1.

Övriga konkurskostnader

17 § En avgift får tas ut för ersättning till staten för handläggning av ärenden under konkursen och för tillsynen över förvaltningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter enligt första stycket och om betalning av sådana avgifter.

I 9 kap. 20 § finns det bestämmelser om avgift vid efterbevakning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter till staten i en konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

I första stycket föreskrivs att staten får ta ut avgifter i en konkurs. I likhet med styckets hittillsvarande lydelse innefattar detta ersättning för konkurstillsynen. Det tydliggörs att denna ersättning utgår i form av en avgift. Ersättning till staten för kungörelser, kallelser och underrättelser enligt det hittillsvarande andra stycket ersätts av en möjlighet i första stycket att ta ut en avgift för handläggningen av konkursärenden. Både ärenden hos rätten och ärenden hos tillsynsmyndigheten under ett konkursförfarande omfattas. Det är boet som ska betala avgifterna och av 1 § 3 framgår att avgifter enligt detta stycke är konkurskostnader.

I andra stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om de avgifter som får tas ut enligt första stycket. Genom sådana föreskrifter bestäms om det ska vara en eller flera avgifter, i vilka fall avgiften ska utgå och storleken på avgifterna. Dessutom kan det föreskrivas hur betalning av sådana avgifter ska ske.

I tredje stycket finns en upplysning om att det finns särskilda bestämmelser om ytterligare en avgift, efterbevakningsavgift. Den betalas av efterbevakaren och är inte en konkurskostnad (jfr 14 kap. 1 §).

Fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egendom

18 § Av arvodet till förvaltaren ska, om det i boet finns egendom i vilken särskild förmånsrätt gäller och i den utsträckning det inverkar på de borgenärers rätt som inte har sådan förmånsrätt i egendomen eller på statens ansvar för konkurs- kostnaderna, den del som avser egendomen fastställas att betalas ur egendomens avkastning och köpeskilling.

Om särskild förmånsrätt gäller i egendom som tillhör boet, får inte någon annan konkurskostnad än som anges i första stycket betalas av egendomens avkastning och köpeskilling om det skadar någon med samma eller bättre förmånsrätt. Särskild förmånsrätt enligt 5 § förmånsrättslagen (1970:979) hindrar dock inte att egendomen används till betalning också av övriga konkurskostnader, i den utsträckning det inte finns någon annan egendom i boet som kan användas till betalning.

Med särskilt arvode jämställs vid tillämpningen av första och andra styckena konkursboets kostnader för vård och försäljning av egendomen i fråga.

246

Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilt arvode till förvaltaren när Prop. 2024/25:135 det i boet finns egendom i vilken särskild förmånsrätt gäller.

Övervägandena finns i avsnitt 5.4.4 och 6.3.2.

Första stycket ändras med anledning av att möjligheten att utse rådgivare och förlikningsman i konkurs enligt 7 kap. 7 § tas bort och att det därmed inte ska fastställas något arvode till dessa.

15 kap. Information om beslut och åtgärder under konkurs

Utbyte av kungörelse mot skriftliga underrättelser till borgenärerna

2 § I en konkurs där ett bevakningsförfarande har inletts ska följande kungörelser ersättas med skriftliga underrättelser till borgenärerna, om det saknas anledning att anta att kostnaden blir lägre med kungörelse eller att kungörelse i övrigt är lämpligare, nämligen

1.kungörelse med kallelse till sammanträde om entledigande av förvaltare,

2.kungörelse med information om att ett förslag till utdelning eller efterutdelning har upprättats och att slutredovisningen finns tillgänglig för granskning,

3.kungörelse av beslut om att lägga ned konkursen på grund av en frivillig uppgörelse, och

4.kungörelse med information om att slutredovisningen finns tillgänglig för granskning i fall då förvaltare avgår före konkursens slut.

När kungörelser ersätts med skriftliga underrättelser enligt första stycket 2, 3 eller 4, ska den tid som avses i 11 kap. 6 § tredje stycket, 13 kap. 7 § tredje stycket och 16 kap. 16 § i stället räknas från dagen efter den dag då underrättelserna skickades.

Av paragrafen framgår att kungörelse under vissa förutsättningar kan ersättas av underrättelse i en konkurs där ett bevakningsförfarande har anordnats. Övervägandena finns i avsnitt 9.2 och 11.5.3.

Med anledning av förändringarna av rollfördelningen i konkursför- farandet gäller paragrafen inte längre endast rättens kungörelser.

Första stycket punkt 2 och 4 justeras med anledning av att tillsyns- myndigheten inte längre ska avge yttrande över slutredovisningen.

16 kap. Handläggningen av konkursärenden Handläggningen hos tillsynsmyndigheten och förvaltaren

Beslut av tillsynsmyndigheten

1 § I förvaltningslagen (2017:900) finns det bestämmelser som gäller vid tillsynsmyndighetens handläggning enligt denna lag.

Paragrafen innehåller information om förfaranderegler för tillsyns-
myndighetens handläggning. Övervägandena finns i avsnitt 10.1 och 11.3.
I paragrafen ges en upplysning om att förvaltningslagen gäller för
tillsynsmyndighetens handläggning och beslut enligt den förevarande
lagen. Av 4 § förvaltningslagen framgår att den lagen är subsidiär till
annan lag och den gäller därmed i konkursförfarandet endast om inte något
annat föreskrivs (jfr 1 kap. 6 §, som alltså inte gäller förvaltningslagen).
Att förvaltningslagen är tillämplig på tillsynsmyndighetens handläggning
gäller sedan tidigare (se prop. 1986/87:90 s. 396 och 397 och prop.
2016/17:180 s. 35 och 36).	247

Prop. 2024/25:135 I förvaltningslagen finns närmare regler om t.ex. hur ett ärende inleds (19 §) och om den fortsatta handläggningen med regler om myndighetens utredningsansvar (23 §) och kommunikation (25 §). Dessa regler tillämpas således för det fall det inte finns någon avvikande bestämmelse. Förfarandet enligt förvaltningslagen är som huvudregel skriftligt men ger utrymme att ta till vara de fördelar som en muntlig handläggning kan erbjuda (prop. 2016/17:180 s. 75–77). Bland de ytterligare bestämmelser i förvaltningslagen som tillämpas på handläggningen och beslutsfattandet hos tillsynsmyndigheten märks de om rättstidsprövning och omprövning av beslut. I den lagen finns också regler om t.ex. motivering av beslut och om att myndigheten ska underrätta parterna om beslutet och om hur ett överklagande kan ske (32–34 §§). Vidare framgår att ett överklagande ska ske inom tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet (44 §).

248

Paragrafen reglerar när ett beslut av tillsynsmyndigheten som får överklagas börjar gälla. Övervägandena finns i avsnitt 11.4.

I paragrafen föreskrivs att ett beslut av tillsynsmyndigheten som får överklagas och som inte innebär att konkursen avslutas gäller omedelbart, om inte något annat bestäms eller föreskrivs i denna lag. Huvudregeln är därmed att tillsynsmyndighetens överklagbara beslut gäller omedelbart. Det finns i lagen vissa särskilt reglerade undantag från denna huvudregel. Det gäller vissa arvodes- och ersättningsbeslut enligt 14 kap.

Paragrafen reglerar enbart beslut av tillsynsmyndigheten som inte innebär att konkursen avslutas. Om myndighetens beslut innebär att konkursen avslutas, t.ex. beslut om avskrivning av en konkurs enligt

10kap. 1 eller 3 § eller beslut om nedläggning av en konkurs enligt 12 kap.

1§ gäller i stället förvaltningslagen (se 1 §). Huvudregeln enligt den lagen är att ett beslut får verkställas när det har fått laga kraft (35 §). För beslut om utdelning gäller dock särskilda regler i 11 kap. 9 och 10 §§ i denna lag.

Beslut av förvaltaren

3 § När förvaltaren beslutar i en fråga som får överklagas enligt 17 §, ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:

–32 § om motivering av beslut, och

–33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till.

Förvaltaren ska alltid underrätta tillsynsmyndigheten om innehållet i ett beslut enligt första stycket.

I paragrafen anges vissa bestämmelser i förvaltningslagen som är tillämp- liga när förvaltaren fattar beslut. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Paragrafen gäller när förvaltaren beslutar i en fråga som får överklagas. Vilka dessa beslut är framgår av 17 §. I dessa fall ska förvaltaren enligt första stycket i den förevarande paragrafen tillämpa de bestämmelser i förvaltningslagen som anges i strecksatserna. Det är bestämmelser om motivering av beslutet och om underrättelse om innehållet i beslutet och om hur ett överklagande går till. Se förarbetena till förvaltningslagen för

en närmare beskrivning av dessa bestämmelser (prop. 2016/17:180 s. 320– Prop. 2024/25:135 325).

Paragrafen tillämpas inte vid de beslut av förvaltaren som inte kan överklagas. Ett exempel på detta är förvaltarens beslut om att anordna ett bevakningsförfarande enligt 9 kap. 1 §.

Av andra stycket framgår att förvaltaren alltid ska underrätta tillsyns- myndigheten om innehållet i de beslut som avses i första stycket. Det finns därmed inte något behov av att i det enskilda fallet ta ställning till om tillsynsmyndigheten ska underrättas enligt 33 § förvaltningslagen.

4 § Ett beslut av förvaltaren som får överklagas gäller omedelbart, om inte något annat bestäms eller föreskrivs i denna lag.

Paragrafen reglerar när ett beslut av förvaltaren som får överklagas börjar att gälla. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

I paragrafen föreskrivs att ett överklagbart beslut av förvaltaren gäller omedelbart om inte något annat bestäms eller föreskrivs i denna lag. Vilka beslut som får överklagas anges i 17 §.

Allmänt om handläggningen i domstol

5 § En fråga som tingsrätten ska pröva enligt denna lag handläggs i ett konkursärende. Ett konkursärende inleds genom ansökan eller överlämnande (ansökningsärende) eller genom överklagande (överklagandeärende).

Som konkursärende handläggs inte en sådan talan enligt denna lag som ska väckas genom stämning.

I paragrafen anges vad som är ett konkursärende och hur ett sådant ärende kan inledas i tingsrätten. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

I första stycket anges att när tingsrätten handlägger en fråga som den ska pröva enligt konkurslagen sker det som ett konkursärende vid domstolen. Vissa undantag finns dock i andra stycket. Bestämmelsen motsvarar delar av 1 § första meningen i det hittillsvarande 16 kap.

Vidare anges hur ett konkursärende inleds i tingsrätten. Ett sådant ärende kan inledas genom en ansökan direkt till tingsrätten. Det kan också inledas genom att en ansökan eller en fråga överlämnas av tillsynsmyndigheten eller förvaltaren för prövning av tingsrätten som första instans eller genom ett överklagande till tingsrätten av tillsynsmyndighetens eller förvaltarens beslut.

Ett konkursärende som inleds genom en ansökan kan avse den inledande frågan om att försätta en gäldenär i konkurs men även t.ex. en fråga om gäldenärens eller någon annans edgång inför tingsrätten eller om tvångs- medel. Ett konkursärende kan inledas genom överlämnande när det gäller en bevakningstvist (9 kap. 15 §), fastställande av ackord (12 kap. 7 §) och i vissa fall fastställande av utdelning och beslut om arvode (11 kap. 7 §). I paragrafen tydliggörs att dessa överlämnandefall också är ansök- ningsärenden och att reglerna i kapitlet om sådana ärenden därmed gäller även överlämnanden.

Ett konkursärende kan inledas genom överklagande i en rad olika fall såväl under en pågående konkurs som vid dess avslut (se om dessa beslut 15 och 17 §§).

249

Prop. 2024/25:135	Ett konkursärende är anhängigt i tingsrätten under den tid som
	prövningen av den fråga som ansökan, överlämnandet eller överklagandet
	avser pågår. Ett konkursärende är därför inte längre ett löpande ärende hos
	tingsrätten under hela konkursförfarandet.
	Av andra stycket framgår att en talan som väcks genom stämning inte
	handläggs som ett konkursärende. Den handläggs i stället som mål enligt
	rättegångsbalken (konkursmål). Exempel på en talan som väcks genom
	stämning är klander av slutredovisningen (se 13 kap. 7 §) och återvinning
	(4 kap. 19 §). Andra stycket motsvarar 1 § andra meningen i det hittills-
	varande 16 kap.
	6 § Vid rättens handläggning av ett konkursärende tillämpas lagen (1996:242)
	om domstolsärenden, om inte något annat anges i denna lag.
	Vid rättens handläggning av frågor om säkerhetsåtgärder enligt 2 kap. och
	tvångsmedel enligt 6 kap. tillämpas dock rättegångsbalken, om inte något annat
	anges i denna lag.
	Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämplig förfarandelag vid
	rättens handläggning av ett konkursärende. Övervägandena finns i avsnitt
	11.5.1.
	I första stycket pekas lagen om domstolsärenden ut som den tillämpliga
	processlagen vid rättens handläggning av ett konkursärende. Den lagen
	tillämpas om inte särskilda regler finns i den förevarande lagen. Att lagen
	om domstolsärenden tillämpas innebär en skillnad jämfört med
	hittillsvarande ordning där rättegångsbalken är tillämplig. Se dock andra
	stycket om att rättegångsbalkens regler även fortsättningsvis ska tillämpas
	i vissa konkursärenden.
	Paragrafen omfattar både konkursärenden som inleds genom en ansökan
	och sådana som inleds genom ett överklagande (jfr 4 § lagen om domstols-
	ärenden). Ett exempel på ett ansökningsfall är inledningen av konkurs-
	förfarandet när en borgenär ansöker om att en gäldenär ska försättas i
	konkurs. En ansökan kan därefter komma att ges in till rätten senare under
	konkursen, t.ex. när en förvaltare ansöker om att gäldenären, i stället för
	att bekräfta konkursbouppteckningen, ska avlägga ed inför rätten.
	Överklagandefallen kan avse både beslut som har fattats av en förvaltare
	och sådana som har fattats av tillsynsmyndigheten.
	Lagen om domstolsärenden ska tillämpas också då rättens kon-
	kursärende inleds genom att tillsynsmyndigheten eller förvaltaren
	överlämnar ett ärende (se 5 § första stycket). Situationen liknar andra fall
	i vilka det förekommer att frågor hänskjuts till tingsrätten, t.ex. enligt
	19 kap. 16 § ärvdabalken eller när det får göras en framställning till
	tingsrätten (jfr prop. 1995/96:115 s. 146).
	Att lagen om domstolsärenden ska tillämpas innebär bl.a. att tingsrätten
	som huvudregel är domför med en lagfaren domare (3 §), att en bristfällig
	begäran kan avvisas (9 och 10 §§), att förfarandet hos domstolen är
	skriftligt men kan innehålla sammanträde (13 och 14 §§), att frågan avgörs
	genom beslut (27 §), att domstolen får besluta om inhibition och
	omedelbar verkställighet (26 och 31 §§) och att domstolens beslut får
	överklagas av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne
	emot (36 §). Lagen om domstolsärenden innehåller också bestämmelser
250	om rättegångskostnader (32 §).
250

Av första stycket framgår vidare att lagen om domstolsärenden inte Prop. 2024/25:135 gäller om annat anges i konkurslagen (se även 2 § lagen om dom-

stolsärenden som anger att den lagen är subsidiär). Sådana särregler finns framför allt i det förevarande kapitlet men vissa regler finns även i sitt materiella sammanhang i lagens övriga kapitel.

I andra stycket klargörs att rättegångsbalken, om inte något annat anges i lagen, tillämpas vid rättens handläggning av frågor om tvångsmedel enligt 6 kap. När det gäller häktning utgör 6 kap. 10 § i princip en uttömmande reglering (se prop. 1986/87:90 s. 248 och 249) men rätte- gångsbalkens regler om t.ex. handläggningen vid överklagande kan behöva tillämpas. När det gäller frågor om vite finns kompletterande regler även i lagen (1985:206) om viten (prop. 1986/87:90 s. 248). Rättegångs- balken tillämpas vidare vid handläggningen av säkerhetsåtgärder enligt

2 kap. Av tydlighetsskäl finns också i vissa avseenden en särskild hänvis- ning till balken i 2 kap. 11 och 12 §§.

7 § I ett konkursärende får det hållas förhör med en part under sanningsförsäkran enligt 37 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om partsförhör under sannings- försäkran. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.3.

Av paragrafen framgår att vid handläggning av konkursärenden enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden får förhör med part under sanningsförsäkran hållas. I den lagen finns bestämmelser om bevisning i 23–25 §§. Paragrafen kompletterar dessa regler i ärenden enligt denna lag.

Ansökningsärenden i domstol

Behörig tingsrätt

8 § Av 2 kap. 1 § framgår att en ansökan om konkurs ska göras till tingsrätten. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka tingsrätter som får pröva en konkursansökan.

En ansökan till tingsrätten under en konkurs görs till den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilken tingsrätt som är behörig att handlägga ett konkursärende rörande en fråga som ska prövas av tingsrätten som första instans. Övervägandena finns i avsnitt 11.2 och 11.6.

I första stycket görs en hänvisning till bestämmelsen i 2 kap. 1 § om att en ansökan om konkurs görs till tingsrätten. Stycket innehåller också en upplysning om att regeringen kan meddela föreskrifter om vilka av landets tingsrätter som är behöriga att pröva en sådan ansökan. Vilken tingsrätt som är behörig bestäms alltså i förordning.

I andra stycket tas en bestämmelse in om att ansökan i någon annan fråga än om att försätta gäldenären i konkurs görs till den tingsrätt som har beslutat om konkursen. Det handlar i dessa fall om en ansökan som görs under konkursens gång. Med ansökan likställs situationen att en fråga överlämnas till tingsrätten av tillsynsmyndigheten eller förvaltaren (se 5 §). Varje gång det under konkursens gång blir aktuellt att antingen ansöka hos rätten om prövning av en viss fråga eller att överlämna en fråga

till rätten för prövning är det således den tingsrätt som har beslutat om

251

Prop. 2024/25:135 konkursen som är behörig. Med andra ord avses den tingsrätt som har handlagt ärendet om att försätta gäldenären i konkurs och fattat beslut i fråga om huruvida konkursansökan ska bifallas. Den tingsrätten är alltså behörig även i den situationen att tingsrätten ogillat konkursansökan men högre rätt efter överklagande därefter bifaller ansökan och försätter gäldenären i konkurs.

I 8 § lagen (1996:242) om domstolsärenden finns en bestämmelse om att en tingsrätt som finner att den saknar behörighet att handlägga ärendet ska överlämna ärendet till en annan domstol som är behörig. Av 9 § i det aktuella kapitlet framgår att det finns en begränsad möjlighet för en behörig tingsrätt att överlämna en fråga till en annan (obehörig) tingsrätt för prövning.

Av 14 § framgår att ett överklagande av tillsynsmyndighetens eller förvaltarens beslut också görs till den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

	Paragrafen innehåller en möjlighet för tingsrätten att lämna över ett ärende
	under en konkurs till en annan tingsrätt. Övervägandena finns i avsnitt
	11.5.3.
	Innebörden av paragrafen är att en behörig tingsrätt, om det finns
	särskilda skäl och det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part,
	kan besluta att lämna över ett inlett konkursärende till en annan tingsrätt
	för fortsatt handläggning. Den tingsrätten måste vara i sig behörig att
	handlägga konkursärenden (se kommentaren till 8 §).
	Paragrafen ersätter de hittillsvarande överlämnandebestämmelserna i
	2 kap. 26 § och 6 kap. 5 a §. I förhållande till den förstnämnda bestäm-
	melsen utökas möjligheterna något för tingsrätten att överlämna ett ärende
	genom att det enbart krävs särskilda skäl och inte som hittills synnerliga
	skäl. Eftersom tingsrätten inte längre kommer att ha ett löpande ärende
	under hela konkursen avser ett överlämnandebeslut endast det
	konkursärende och den specifika fråga som vid tillfället är föremål för
	rättens prövning.
	Om det senare under konkursen blir aktuellt med handläggning i
	domstol av en annan fråga i ett nytt konkursärende, får den initieras i den
	först behöriga domstolen som då på nytt kan få ta ställning till om ett
	överlämnande bör ske.
	Bestämmelsen är fakultativ och tingsrätten får alltså i varje enskilt fall
	göra en bedömning av om ett överlämnande bör ske. Ett överlämnade ska
	syfta till att undvika olägenheter eller kostnader eller på annat sätt ge
	tydliga fördelar för handläggningen eller för någon part som överstiger
	eventuella nackdelar.
	Att gäldenären eller någon annan är bosatt långt bort från den behöriga
	tingsrätten är i sig normalt inte ett tillräckligt skäl för överlämnande. Om
	det blir aktuellt med inställelse till ett sammanträde kan det i första hand
	övervägas om ett deltagande på distans är tillräckligt (se 21 § lagen
	[1996:242] om domstolsärenden). Det är inte bara fördelar för en part eller
252	i övrigt för handläggningen av ärendet som behöver beaktas. Ett
252

överlämnande ska inte ske om det samtidigt medför avsevärd olägenhet Prop. 2024/25:135 för någon annan part (jfr motsvarande bestämmelse för förvaltningsrätten

i 14 § lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar).

I första hand är det vid inställelse av gäldenären eller någon annan till
ett edgångssammanträde när denne är sjuk eller annars har svårigheter att
inställa sig som det kan bli aktuellt att överväga ett överlämnade (se 6 kap.
3 §). Även vid t.ex. en prövning av tvångsmedel kan frågan aktualiseras. I
det fall en rent skriftlig handläggning i tingsrätt kan förutses finns det i
regel inte tillräckliga skäl att överlämna ärendet.
Möjligheten för en behörig tingsrätt att med stöd av paragrafen lämna
över ett ärende till en annan tingsrätt är begränsad till ansökningsfallen,
vilket inkluderar ärenden som överlämnats till tingsrätten från tillsyns-
myndigheten eller förvaltaren. Ett överlämnande enligt paragrafen kan inte
ske om ärendet inleds i tingsrätt genom överklagande.
Om en ansökan ges in till en tingsrätt som inte är behörig att handlägga
ärendet, ska den domstolen som utgångspunkt överlämna ansökan till den
tingsrätt som är behörig. Detta följer av lagen om domstolsärenden (8 §
andra stycket).
När ett beslut börjar gälla
10 § Ett beslut om konkurs och om upphävande av ett konkursbeslut gäller
omedelbart. Detsamma gäller andra beslut som rätten meddelar i ett ansöknings-
ärende enligt denna lag, om beslutet inte avslutar konkursen och om inte något
annat bestäms eller föreskrivs i denna lag.
Ett beslut om utdömande av ett förelagt vite gäller först när beslutet har fått laga
kraft.
Paragrafen reglerar verkställigheten av en domstols beslut i ett ansök-
ningsärende, dvs. när ett beslut börjar att gälla. Övervägandena finns i
avsnitt 11.4.
I det hittillsvarande 16 kap. finns verkställighetsbestämmelser i 4 §.
Dessa utgår från att tingsrätten har ett löpande ärende under hela
konkursen och är den som fattar flertalet beslut som är aktuella under en
konkurs. Det innebär bl.a. att rättens beslut med undantag för de som
avslutar konkursen, utgör beslut som inte är slutliga. Genom de ändringar
som föreslås i propositionen kommer flera beslut att i stället fattas av
tillsynsmyndigheten eller förvaltaren, vilka sedan kan överklagas till
tingsrätten. För dessa tillämpas 23 §. För ansökningsärenden, dvs. frågor
som prövas av tingsrätten som första instans och inleds där genom ansökan
eller överlämnande, tillämpas den förevarande paragrafen. Att tingsrätten
inte längre ska ha ett löpande ärende under hela konkursen innebär att ett
ärende som behandlar en viss fråga avslutas genom ett slutligt beslut, trots
att konkursen fortsätter.
Första stycket första meningen innebär att ett beslut om konkurs och om
upphävande av ett konkursbeslut gäller omedelbart. Enligt andra
meningen gäller detsamma för andra beslut av rätten i ett konkursärende
som inleds i tingsrätten som första instans och som inte avslutar
konkursen. Exempel på detta är beslut om utseende eller entledigande av
förvaltare och tvångsmedel.
Rätten får i ett enskilt fall bestämma att ett beslut som gäller omedelbart
enligt paragrafen, ska gälla först då beslutet fått laga kraft. Vidare finns	253
	253

Prop. 2024/25:135 det i lagen i övrigt vissa särskilda regler om verkställighet som gäller i stället för den förevarande paragrafen. Sådana regler finns för utdelning i 11 kap. 9 och 10 §§ samt för beslut om arvode i 14 kap. 11 §. Sådana beslut kan i vissa fall fattas av tingsrätten som första instans (se 14 kap.

4§).

I andra stycket anges ett undantag från första styckets huvudregel för

beslut om utdömande av vite. Ett sådant beslut gäller när det har fått laga kraft.

Paragrafen gäller för domstolsbeslut, dvs. även beslut av högre rätt efter överklagande. I de fall beslut gäller omedelbart finns det i lagen (1996:242) om domstolsärenden en möjlighet för den domstol som ska pröva ett överklagande av beslutet att inhibera detta (26 §).

Paragrafen undantar beslut som innebär att konkursen avslutas. För sådana beslut gäller 31 § lagen om domstolsärenden.

Särskilda regler om överklagande av tingsrättens beslut

11 § Tiden för att överklaga tingsrättens konkursbeslut räknas från den dag då beslutet kungjordes.

Paragrafen reglerar tiden för att överklaga en tingsrätts konkursbeslut. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.1.

I paragrafen anges att tiden för att överklaga tingsrättens konkursbeslut räknas från dagen för kungörelsen av beslutet. Av 15 kap. 1 § framgår att det är dagen när kungörelsen blev införd i Post- och Inrikes Tidningar som avses. Att överklagandetiden i sig är tre veckor följer av 38 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Bestämmelsen motsvarar i sak del av 9 § första stycket andra meningen i det hittillsvarande 16 kap. Paragrafen gäller endast konkursbeslutet, dvs. ett beslut att försätta gäldenären i konkurs, och inte andra beslut som fattas i samband med detta beslut (se prop. 1986/87:90 s. 412).

12 § Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut i ett ansöknings- ärende, om beslutet avser

1.utseende eller entledigande av en förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare,

2.arvode till förvaltare, eller

3.reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, förbud att utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite.

Paragrafen innehåller bestämmelser om när tillsynsmyndigheten får överklaga rättens beslut i ärenden som har inletts i tingsrätten genom ansökan eller efter överlämnande. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Paragrafen motsvarar delvis det som gäller enligt hittillsvarande 8 § 1–

3.Om tillsynsmyndigheten med stöd av paragrafen överklagar tingsrättens beslut, blir myndigheten part i hovrätten med den rätt som följer av en sådan ställning. Förvaltarens klagorätt följer av allmänna regler om detta i

36§ lagen (1996:242) om domstolsärenden.

13 § Ett beslut som innebär att en bevakningstvist avgörs får överklagas för sig inom tre veckor från dagen för beslutet.

254

Prop. 2024/25:135

I paragrafen finns en särskild regel om överklagande av beslut i bevakningstvister. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.4.

Paragrafen innebär att ett avgörande av en bevakningstvist ska överklagas särskilt och senast inom tre veckor från den dag beslutet meddelades, oavsett om beslutet innebär att tingsrättens ärende avslutas. Det skiljer sig från det som enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden gäller för beslut som inte innebär att ärendet avslutas (se 37 och 38 §§).

Överklagandeärenden i domstol

Behörig tingsrätt

14 § Ett överklagande av ett beslut av tillsynsmyndigheten eller förvaltaren görs till den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

I paragrafen finns bestämmelser om vilken domstol som handlägger överklagandeärenden. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Paragrafen innebär att den tingsrätt som har beslutat i fråga om konkurs pekas ut som den som är behörig domstol att pröva ett överklagande av ett beslut av tillsynsmyndigheten eller förvaltaren. Bestämmelsen motsvarar det som gäller för ansökningsärenden (se 8 §).

Överklagande av tillsynsmyndighetens beslut

15 § Tillsynsmyndighetens beslut får överklagas till tingsrätten, om det avser

1.tvist enligt 3 kap. 6 §,

2.anstånd med att lämna förvaltarberättelse enligt 7 kap. 15 a §,

3.frågor som gäller granskare enligt 7 kap. 30 § första stycket samt 31 och 32 §§,

4.avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 eller 3 §,

5.fastställande av utdelning enligt 11 kap. 7 §,

6.nedläggning av konkurs eller försäljningsförbud enligt 12 kap. 1 §,

7.frågor som gäller tillsynsperson enligt 12 kap. 26 §, 26 a § andra stycket och 27 §,

8.arvode till förvaltare enligt 14 kap. 4 §,

9.förskott på arvode enligt 14 kap. 12 §, eller

10.sådana ersättningar som avses i 14 kap. 14 §.

Andra beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag får inte överklagas.

I paragrafen anges vilka beslut av tillsynsmyndigheten som får överklagas till tingsrätten. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.1, 5.4.3, 7.1, 7.2.1, 7.3.1, 7.3.2, 8.1, 8.2.2, 8.2.4, 10.5 och 11.3.

Av första stycket framgår att tillsynsmyndighetens beslut får överklagas till tingsrätten om det avser någon av de frågor som anges i de tio punkterna. Det som avses är beslut av myndigheten i själva saken eller i övrigt sådant som anges i respektive paragraf. Frågor avseende granskaren i punkt 3 avser förordnande enligt 7 kap. 30 § första stycket samt entledigande och ersättning enligt 31 och 32 §§ medan däremot bestäm- melsen i 30 § andra stycket om att förvaltaren ska ges tillfälle att yttra sig inte är ett överklagbart beslut enligt denna punkt. Frågor om arvode i punkt 8 avser alla beslut om arvode, dvs. även sådana som rör särskilt arvode (se 14 kap. 7 §).

255

Prop. 2024/25:135 Andra stycket innebär att de av tillsynsmyndighetens beslut under ett konkursförfarande som inte räknas upp i första stycket inte får överklagas. Det motsvarar hittillsvarande 7 kap. 29 §, som tas bort.

256

Vem som har rätt att överklaga ett beslut enligt första stycket regleras inte här utan framgår av 42 § förvaltningslagen (2017:900).

Efter att tillsynsmyndighetens beslut har överklagats och handlingarna överlämnas till tingsrätten kommer myndigheten att inta partsställning i domstolsprocessen (11 § lagen [1996:242] om domstolsärenden). Det innebär bl.a. att tillsynsmyndigheten har rätt att överklaga tingsrättens beslut om det har gått myndigheten emot (36 § lagen om domstols- ärenden).

16 § Tiden för att överklaga tillsynsmyndighetens beslut om nedläggning av konkurs enligt 12 kap. 1 § räknas från den dag då beslutet kungjordes.

Paragrafen reglerar tiden för att överklaga tillsynsmyndighetens nedläggningsbeslut. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

I paragrafen anges att tiden för att överklaga tillsynsmyndighetens beslut om nedläggning av konkurs räknas från kungörelsen av beslutet. Att överklagandetiden är tre veckor följer av 44 § förvaltningslagen (2017:900). Bestämmelsen motsvarar i sak del av 9 § första stycket i det hittillsvarande 16 kap. Av 15 kap. 1 § tredje stycket framgår att tiden räknas från när kungörelsen infördes i Post- och Inrikes Tidningar. Av 15 kap. 2 § andra stycket följer att om utbyte sker, dvs. om kungörelsen ersätts med skriftliga underrättelser till borgenärerna, räknas tiden från dagen efter den då underrättelserna skickades.

Överklagande av förvaltarens beslut

17 § Förvaltarens beslut får överklagas till tingsrätten, om det avser

1.avslag på en begäran om bekräftelse enligt 6 kap. 5 §,

2.undantag från reseförbud enligt 6 kap. 6 §,

3.ersättning och förskott på ersättning till gäldenären eller någon annan enligt 6 kap. 14 §,

4.avslag på begärd förskottsbetalning enligt 11 kap. 14 §, eller

5.avvisning av en ansökan om ackord enligt 12 kap. 7 §.

Andra beslut av förvaltaren enligt denna lag får inte överklagas.

I paragrafen anges vilka beslut av förvaltaren som får överklagas till tingsrätten. Övervägandena finns i avsnitt 5.2, 5.3.2, 7.2.2, 8.2.1 och 11.3.

I första stycket anges att förvaltarens beslut får överklagas till tingsrätten om beslutet avser någon av de frågor som tas upp i de fem punkterna. Det som avses är beslut av förvaltaren i själva saken eller i övrigt sådant som anges i respektive paragraf.

Enligt punkt 1 får ett beslut av förvaltaren att avslå en begäran av t.ex. en borgenär om att någon annan än gäldenären ska bekräfta boupp- teckningen överklagas. Detsamma gäller vid avslag på en begäran om edgång (se 6 kap. 5 b §). Om förvaltaren anser att en sådan begäran bör bifallas fattas i regel inget beslut. I stället kallas personen i fråga till ett bouppteckningssammanträde för att lämna bekräftelse eller så ansöker förvaltaren till tingsrätten om edgång. Ett positivt ställningstagande av förvaltaren till en begäran kan inte överklagas.

Enligt punkt 2 får förvaltarens beslut i fråga om huruvida gäldenären ska Prop. 2024/25:135 medges undantag från det automatiska reseförbudet överklagas. Både

beslut att medge ett sådant undantag och beslut att avslå gäldenärens ansökan om undantag är överklagbara.

Enligt punkt 3 får förvaltarens beslut om ersättning till gäldenären eller någon annan för inställelse enligt 6 kap. 14 § överklagas. Det kan t.ex. gälla inställelse till ett bouppteckningssammanträde hos förvaltaren. Oavsett om beslutet innebär att ersättning helt eller delvis beviljas eller att ersättning vägras är det överklagbart. Förvaltaren får även besluta om förskott på sådan ersättning. Även ett sådant beslut får överklagas.

Enligt punkt 4 får förvaltarens beslut att vägra en borgenär begärd förskottsbetalning överklagas. Enligt den hittillsvarande 11 kap. 17 § kan borgenären hänskjuta den frågan till rätten. Om borgenären fullt ut får begärd betalning, får beslutet inte överklagas.

Enligt punkt 5 får förvaltarens beslut om att avvisa en gäldenärs ansökan om ackord överklagas. Att förvaltaren i stället beslutar att överlämna ansökan till rätten får motsatsvis inte överklagas.

Av andra stycket framgår att de av förvaltarens beslut under ett konkursförfarande som inte räknas upp i första stycket inte får överklagas. Det betyder bl.a. att förvaltarens beslut med anledning av anordnande av ett bevakningsförfarande inte får överklagas.

18 § Ett beslut av förvaltaren får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.

Tillsynsmyndigheten får alltid överklaga förvaltarens beslut.

Paragrafen reglerar överklaganderätten i fråga om förvaltarens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 11.3 och 11.5.2.

Enligt första stycket får förvaltarens beslut överklagas av den som beslutet angår. Beslutet måste dessutom, förutom att vara överklagbart enligt 17 §, ha gått klaganden emot. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller för överklagande av myndighetsbeslut enligt 42 § förvaltningslagen (2017:900), se prop. 2016/17:180 s. 333.

I andra stycket anges att tillsynsmyndigheten alltid har klagorätt när det gäller förvaltarens beslut, dvs. även om myndigheten i det enskilda fallet inte uppfyller kraven på sådan rätt enligt första stycket. Även tillsyns- myndighetens klagorätt förutsätter att beslutet är överklagbart.

19 § Ett överklagande av ett beslut av förvaltaren ges in till tingsrätten inom tre veckor från den dag då den som överklagar fick del av beslutet. Om det är tillsyns- myndigheten som överklagar, ska överklagandet dock ges in inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

Paragrafen reglerar frågor om formerna för ett överklagande av en förvaltares beslut och om överklagandetiden. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Första meningen innebär att ett överklagande ska ges in till den tingsrätt som ska pröva överklagandet. Av 14 § framgår att den tingsrätt som avses är den som har beslutat i fråga om konkurs. Innebörden av regleringen är att den som överklagar ger in överklagandet direkt till tingsrätten utan

förvaltarens inblandning.

257

Prop. 2024/25:135 Paragrafen reglerar vidare när ett överklagande senast måste göras. Överklagandetiden är tre veckor från det att den som överklagar fick del av förvaltarens beslut. Detta motsvarar vad som gäller enligt 44 § första meningen förvaltningslagen (2017:900) och 3 § lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltnings- uppgifter. Om det är tillsynsmyndigheten som överklagar förvaltarens beslut räknas dock överklagandetiden, enligt andra meningen, från beslutsdagen i likhet med det som gäller enligt 44 § andra meningen förvaltningslagen.

20 § Om ett överklagande har getts in till förvaltaren, ska han eller hon vidarebefordra överklagandet till tingsrätten och samtidigt ange vilken dag som överklagandet kom in till förvaltaren.

I paragrafen finns en bestämmelse om hanteringen av överklaganden som ges in till förvaltaren. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Om ett överklagande felaktigt har getts in till förvaltaren ska han eller hon enligt paragrafen vidarebefordra överklagandet till tingsrätten. Den tingsrätt som avses är den som har meddelat beslutet om konkurs (se 14 §). Förvaltaren är samtidigt skyldig att ange vilken dag som överklagandet kom in till honom eller henne. Detta motsvarar det som gäller enligt 5 § lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter.

Med stöd av förvaltarens uppgifter har tingsrätten att enligt 21 § göra en prövning av om överklagandet har kommit in i rätt tid. Om överklagandet ges in till fel tingsrätt, ska ärendet överlämnas till rätt domstol med stöd av 8 § lagen (1996:242) om domstolsärenden (se 6 §).

21 § Tingsrätten ska pröva om ett överklagande har kommit in i rätt tid.

Ett överklagande som har kommit in för sent ska avvisas. Detta gäller dock inte om

1.förseningen beror på att förvaltaren har lämnat en felaktig underrättelse om hur beslutet överklagas, eller

2.överklagandet har kommit in till förvaltaren inom överklagandetiden.

Paragrafen reglerar tingsrättens rättidsprövning. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Enligt första stycket prövar tingsrätten frågan om huruvida ett överklagande av förvaltarens beslut har kommit in i rätt tid enligt 19 §.

I andra stycket första meningen anges huvudregeln om att tingsrätten ska avvisa ett överklagande om det har kommit in för sent. Från denna regel finns två undantag.

Enligt andra meningen punkt 1 ska ett överklagande inte avvisas om förseningen beror på att förvaltaren inte har lämnat en korrekt underrättelse om hur man överklagar. Att underrättelsen ska vara korrekt innebär att det måste ha lämnats en underrättelse i ett fall när ett beslut får överklagas och att innehållet i underrättelsen även ska vara sakligt sett riktigt när det gäller överklagandetiden. Om underrättelsen är missvisande eller om det inte har lämnats en sådan underrättelse i ett enskilt fall när det borde ha lämnats, ska överklagandet inte avvisas.

258

Av punkt 2 framgår att ett överklagande inte ska avvisas om Prop. 2024/25:135 överklagandet inom den tid som gäller för överklagande har kommit in till

förvaltaren.

Paragrafen motsvarar 4 § lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter.

22 § Vid överklagande av ett beslut enligt 17 § är förvaltaren motpart i ärendet hos domstolen.

Paragrafen reglerar förvaltarens partsställning i domstol när hans eller hennes beslut överklagas dit. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.2.

I paragrafen ges förvaltaren ställning som klagandens motpart i domstolsprocessen. Förvaltaren ges därmed samma befogenheter som en beslutsmyndighet har i egenskap av part enligt 11 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Som en konsekvens av sin partsställning, får förvaltaren bl.a. möjlighet att överklaga tingsrättens beslut.

När ett beslut börjar gälla

23 § Ett beslut av rätten i ett överklagandeärende enligt denna lag gäller på det sätt som föreskrivs om det överklagade beslutet.

Paragrafen behandlar frågan om verkställighet av ett beslut av domstol i ett konkursärende som inleds i tingsrätten genom överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 11.4.

Medan 10 § avser verkställighet av domstolens beslut i ett ansökningsärende avser den förevarande paragrafen beslut i de s.k. överklagandeärendena, dvs. konkursärenden som inleds i tingsrätten genom överklagande av tillsynsmyndighetens eller förvaltarens beslut. Paragrafens innebörd är att ett beslut av rätten i ett sådant ärende ska gälla på samma sätt som det överklagade beslutet. Paragrafen knyter därför an till det som gäller för verkställighet av tillsynsmyndighetens respektive förvaltarens beslut (se 2 och 4 §§).

Paragrafen gäller domstolsbeslut och därmed även beslut av högre rätt
efter överklagande av tingsrättens beslut i ett överklagandeärende. I de fall
beslut gäller omedelbart finns det i lagen (1996:242) om domstolsärenden
en möjlighet för den domstol som ska pröva ett överklagande av beslutet
att inhibera detta (26 §).
17 kap. Skadestånd och straff
Skadestånd
3 § Om en borgenärs konkursansökan inte bifalls och om borgenären när
ansökan gavs in saknade skälig anledning att anta att gäldenären var på obestånd,
ska borgenären ersätta gäldenären för den skada som ansökan och handläggningen
av den skäligen kan anses ha orsakat gäldenären.
Om ett beslut om konkurs upphävs, ska den borgenär vars ansökan har lagts till
grund för konkursbeslutet ersätta gäldenären för konkurskostnader som har tagits
ur konkursboet. Detta gäller dock inte om konkursen upphävs på grund av att
gäldenären har åberopat en ny omständighet eller ett nytt bevis. Borgenären
ansvarar inte heller för kostnader i konkursen som gäldenären har orsakat av
vårdslöshet. Om flera borgenärer vid tidpunkten för konkursbeslutet har ansökt om
konkurs ansvarar de solidariskt för ersättningen.	259

Prop. 2024/25:135 En talan om skadestånd enligt första stycket eller ersättning enligt andra stycket ska väckas vid den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

Paragrafen behandlar en gäldenärs talan om skadestånd eller talan om ersättning mot en borgenär. Övervägandena finns i avsnitt 11.7 och 12.2.

I andra stycket görs en ändring av det solidariska ansvaret av motsvarande slag som i 14 kap. 3 §, se vidare kommentaren till den para- grafen.

I tredje stycket ändras forumregeln med anledning av att tingsrätten inte längre kommer att ha ett löpande konkursärende anhängigt under hela konkursen och att lagen (1996:242) om domstolsärenden ska tillämpas på sådana ärenden. Det kommer därmed inte längre att vara möjligt att pröva en talan enligt den förevarande paragrafen i ett konkursärende, varför sista meningen i stycket tas bort.

Straff m.m.

6 § Ett åtal mot en gäldenär för brott som avses i 11 kap. brottsbalken och ett åtal mot en borgenär för brott som avses i 5 § får väckas vid den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

Paragrafen anger vid vilken tingsrätt ett åtal mot en gäldenär eller en borgenär för vissa särskilt angivna brott ska väckas. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Den hittillsvarande bestämmelsen om att åtal får väckas vid tingsrätten där konkursen är eller har varit anhängig ändras som en följd av att ett konkursärende inte längre handläggs som ett löpande ärende under hela konkursen vid tingsrätten. I stället anges i paragrafen att behörig tingsrätt är den som har beslutat om konkursen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.Den upphävda 2 kap. 23 § och de äldre lydelserna av 14 kap. 3 § och 17 kap. 3 § gäller fortfarande, om konkursen har beslutats före ikraftträdandet.

3.De upphävda 9 kap. 14, 17 och 18 §§ och de äldre lydelserna av 6 kap. 2 §, 7 kap. 13 §, 9 kap. 2–13, 15, 16 och 19–22 §§ och 11 kap. 2 och 15 §§ gäller fortfarande, om ett bevakningsförfarande har inletts före ikraftträdandet. Detsamma gäller det upphävda 16 kap. men endast i fråga om handläggningen av bevakningsförfarandet.

6.Om tingsrätten vid ikraftträdandet inte handlägger någon fråga som avses i 2– 5, ska konkursärendet avskrivas från vidare handläggning. Detsamma gäller när tingsrätten efter ikraftträdandet har avslutat handläggningen av samtliga sådana frågor som avses i 2–5 som var aktuella vid ikraftträdandet.

260

behörig. Detsamma gäller vid väckande av en talan enligt 4 kap. 20 §, 13 kap. 7 § eller 17 kap. 3 eller 6 §.

Enligt punkt 1 ska lagändringarna träda i kraft den 1 juli 2026.

Som utgångspunkt gäller de nya bestämmelserna även för konkurser som har beslutats före ikraftträdandet. Det finns dock ett antal undantag.

Enligt punkt 2 gäller den äldre lydelsen av ett antal bestämmelser, om konkursen har inletts före ikraftträdandet. Det gäller till att börja med bestämmelser i fråga om rätt till ersättning för kostnader vid prövning av en borgenärs konkursansökan (hittillsvarande 2 kap. 23 §). En borgenär kommer därför, i fall konkursen har inletts före ikraftträdandet, fortsatt att kunna göra gällande fordran på ersättning för kostnader senare under konkursförfarandet även om ersättningen inte fastställts i samband med konkursbeslutet. Av punkten framgår vidare att de nya reglerna om ansvar för sökande borgenär i fråga om kostnader och skadestånd (14 kap. 3 § och 17 kap. 3 §) endast ska gälla i konkurser som har inletts efter ikraftträdandet. Det följer av punkt 7 att en talan enligt 17 kap. 3 § ska väckas vid den tingsrätt som skulle ha beslutat om konkursen enligt de nya bestämmelserna.

Enligt punkt 3 ska ett vid ikraftträdandet pågående bevaknings- förfarande enligt 9 kap. handläggas enligt bestämmelsernas äldre lydelse. Det avgörande är om tingsrätten vid ikraftträdandet har beslutat att ett bevakningsförfarande ska anordnas. Även efterbevakning ska då handläggas enligt de äldre reglerna. Utöver handläggningsreglerna i 9 och 16 kap. omfattas vissa bestämmelser som påverkar eller vars tillämpning beror på genomförandet av bevakningsförfarandet.

Möjligheten att förordna rådgivare åt förvaltaren vid förvaltningen av boet eller att som förlikningsman biträda rätten med utredning och förlikning i en bevakningstvist tas bort. Enligt punkt 4 ska dock ett pågående eller genomfört uppdrag enligt hittillsvarande 7 kap. 7 § som rådgivare eller förlikningsman fortsatt hanteras enligt äldre bestämmelser efter ikraftträdandet. Det innebär bl.a. att när en rådgivares eller en förlikningsmans uppdrag är slutfört ska det genast anmälas till rätten som därefter beslutar om återkallelse av uppdraget enligt 7 kap. 7 § och om arvode och ersättning enligt 14 kap. 15 §. Enligt 14 kap. 1 § i dess hittillsvarande lydelse är kostnaden för arvode och kostnadsersättning till en rådgivare eller förlikningsman en konkurskostnad. Det finns inte någon möjlighet att efter ikraftträdandet ge ett nytt uppdrag till en rådgivare eller förlikningsman även om konkursen inleddes före ikraftträdandet.

Av punkt 5 framgår att äldre bestämmelser ska gälla vid handläggningen av en framställan om en åtgärd som har getts in till rätten före ikraftträdandet. Om t.ex. en förvaltare redan gett in ett utdelningsförslag och sin arvodesframställan eller en begäran om anstånd med att ge in förvaltarberättelsen till rätten när de nya bestämmelserna träder i kraft, ska rätten pröva och besluta i frågan. Detta gäller även om tingsrätten redan har fattat ett beslut som sedan överklagas. Framställan ska således slutligt avgöras enligt äldre bestämmelser. Det finns dock ett undantag för en framställan om bevakningsförfarande. Varken tingsrätten eller hovrätten får besluta om ett bevakningsförfarande efter ikraftträdandet.

De åtgärder som avses med bestämmelsen är prövning av en konkursansökan och utseende av förvaltare, prövning av gäldenärens

Prop. 2024/25:135

261

Prop. 2024/25:135 beneficium enligt 3 kap. 6 §, prövning av om någon annan än gäldenären ska lämna en bekräftelse enligt 6 kap. 5 §, reseförbud m.m. enligt 6 kap. 6 och 7 §§, tvångsmedel enligt 6 kap. 9–11 §§, ersättning för inställelse enligt 6 kap. 14 §, utseende av flera förvaltare enligt 7 kap. 3 §, entledigande av förvaltare enligt 7 kap. 5 §, anstånd med förvaltarberättelsen enligt 7 kap. 15 §, förordnande av granskare enligt 7 kap. 30 §, avskrivning av konkursen enligt 10 kap. 1 eller 3 §, fastställande av utdelningsförslag enligt 11 kap. 6–9, 15 och 18 §§, fastställande av förslag till efterutdelning enligt 11 kap. 20 §, nedläggning av konkurs efter frivillig uppgörelse enligt 12 kap. 1 §, fastställande av ackord enligt 12 kap. 3, 4, 6–8, 10, 17, 20 och 28 §§, utseende av tillsynsperson enligt 12 kap. 26 §, prövning av arvode till tillsynsperson enligt 12 kap. 27 §, fastställande av förvaltararvode enligt 14 kap. 4, 6–9 och 11 §§, förskott på förvaltararvode enligt 14 kap. 12 § och fastställande av kostnadsersättning enligt 14 kap. 14 §. För handläggningen gäller dessutom det hittillsvarande 16 kap., liksom de äldre lydelserna av andra bestämmelser som måste tillämpas för att åtgärderna ska kunna utföras, t.ex. 13 kap. 3–6 §§ om slutredovisning i samband med prövningen av ett utdelningsförslag.

Om en tingsrätt vid ikraftträdandet har fått in en ansökan om konkurs som ännu inte har prövats är den enligt allmänna principer fortfarande behörig att handlägga ansökan, även om den enligt de nya reglerna inte längre ska handlägga konkursärenden.

Vid ikraftträdandet kommer tingsrätterna i samtliga då pågående konkurser att ha ett öppet ärende. Enligt punkt 6 ska dessa ärenden avskrivas från vidare handläggning. Detta ska ske direkt, om ingen fråga då är föremål för handläggning i tingsrätten. Om en sådan handläggning pågår ska ärendet skrivas av när frågan avgörs eller, om det finns flera samtidigt pågående frågor, den sista av dem avgörs. Som en följd kommer de frågor i äldre konkurser som aktualiseras i tingsrätten efter ikraftträdandet att handläggas enligt de nya bestämmelserna och i nya konkursärenden.

Enligt de nya bestämmelserna ska konkursärenden inledas vid den tingsrätt som har beslutat om konkurs. Samtidigt sker en förändring av reglerna om behörig domstol som kan medföra att alla tingsrätter inte längre ska handlägga konkursärenden. När en framställan i en konkurs som har inletts före ikraftträdandet ska göras till domstolen efter ikraftträdandet, ska därför enligt punkt 7 den tingsrätt som skulle ha beslutat om konkursen enligt de nya bestämmelserna vara behörig (se 16 kap. 8 §). Vilken tingsrätt som därmed är behörig ska avgöras utifrån de faktiska omständigheterna vid tidpunkten för konkursbeslutet.

För konkursmålen, t.ex. en talan om återvinning, gäller samma regler. Talan ska alltså väckas vid den tingsrätt som skulle ha beslutat om konkursen enligt de nya reglerna.

Övervägandena finns i avsnitt 13.

262

15.2	Förslaget till lag om ändring i	Prop. 2024/25:135
	förmånsrättslagen (1970:979)

Allmänna förmånsrätter

10 § Allmän förmånsrätt följer med

1.den kostnad som en borgenär har haft för försättande av gäldenären i konkurs och för beslut att ett dödsbos egendom ska avträdas till förvaltning av boutredningsman samt begravnings- och bouppteckningskostnader när gäldenären har avlidit före konkursbeslutet,

2.arvode och kostnadsersättning till en rekonstruktör enligt lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion, en tillsynsperson enligt den lagen eller konkurslagen (1987:672) eller en förordnad boutredningsman, om fordringen avser tid inom sex månader innan konkursansökan gjordes eller därefter,

3.kostnad för särskilda åtgärder som under den tid som anges under 2 har vidtagits med rekonstruktörens eller tillsynspersonens godkännande eller av boutredningsmannen och uppenbart varit till borgenärernas bästa,

5.andra fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företagsrekonstruktion enligt lagen om företagsrekonstruktion,

6.ersättning till resolutionsmyndigheten (Riksgäldskontoret) enligt lagen (2015:1016) om resolution, om fordringen avser tid inom sex månader innan konkursansökan gjordes eller därefter, och

7.andra fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med resolutionsmyndighetens eller en särskild förvaltares samtycke träffat under en resolution enligt

– lagen om resolution, eller

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132.

Förmånsrätt enligt första stycket 1–3 och 6 gäller endast i den utsträckning beloppet med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Förmånsrätt enligt första stycket 5 upphör att gälla

1.om en rekonstruktionsplan fastställs under en företagsrekonstruktion, eller

2.tre månader efter att företagsrekonstruktionen upphört utan att någon rekonstruktionsplan har fastställts, om inte en konkursansökan som avser gäldenären har gjorts inom den tiden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om allmän förmånsrätt. Över- vägandena finns i avsnitt 8.2.4.

Ändringarna i första stycket punkt 2 och 3 är en följd av att institutet tillsynsman i konkurs fortsättningsvis benämns tillsynsperson (se 12 kap. 26 § konkurslagen).

263

Prop. 2024/25:135 15.3	Förslaget till lag om ändring i passlagen
	(1978:302)

Hinder mot bifall till passansökan m.m.

7 § Passansökan ska avslås, om

1.bestämmelserna i 6 § inte har följts och sökanden inte har följt uppmaningen att avhjälpa bristen,

2.ansökan avser pass för barn under arton år och barnets vårdnadshavare inte har lämnat medgivande och det inte finns synnerliga skäl att ändå utfärda pass,

3.sökanden är anhållen, häktad eller underkastad övervakning enligt 24 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken eller reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25 kap. 1 § samma balk,

4.sökanden är föremål för ett beslut om övervakningsåtgärder enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:485) om erkännande och uppföljning av beslut om övervaknings- åtgärder inom Europeiska unionen, och åklagaren inte har lämnat medgivande,

5.sökanden är föremål för en uppföljningsförklaring som avser en övervakningsåtgärd enligt 3 kap. 3 § 3–5 lagen om erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom Europeiska unionen, och åklagaren inte har lämnat medgivande,

6.sökanden är efterlyst och ska omhändertas omedelbart vid anträffandet,

8.sökanden avtjänar fängelsestraff och den sammanlagda tiden att avtjäna är fängelse i minst ett år och sökanden inte har villkorligt frigetts,

9.sökanden genomgår sluten ungdomsvård och den sammanlagda vårdtiden är minst ett år,

10.sökanden genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, eller

11.sökanden enligt 2 kap. 12 § eller 6 kap. 6 b § konkurslagen (1987:672) är ålagd att lämna ifrån sig sitt pass eller förbud att utfärda pass för sökanden har meddelats enligt samma bestämmelser.

Paragrafen reglerar när en passansökan ska avslås. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.

Punkt 11 justeras med anledning av att bestämmelserna i 6 kap. 6 § konkurslagen om krav på gäldenären att lämna ifrån sig pass och förbud att utfärda pass flyttas till den nya 6 kap. 6 b § samma lag.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

	Enligt punkt 1 träder lagändringen i kraft den 1 juli 2026.
	Av punkt 2 följer att vid tillämpningen av 7 § 11 ska ett beslut som
	tingsrätten har meddelat enligt den hittillsvarande lydelsen av 6 kap. 6 §
	konkurslagen (1987:672) anses vara ett beslut som har meddelats med stöd
	av den nya 6 kap. 6 b § samma lag. För tillämpningen av 7 § 11 saknar det
	alltså betydelse om tingsrätten har meddelat sitt beslut före eller efter
264	ikraftträdandet. Det saknar vidare betydelse om tingsrätten, när beslutet

har meddelats efter ikraftträdandet, har gjort detta med stöd av den äldre Prop. 2024/25:135 lydelsen och övergångsbestämmelserna till ändringarna i konkurslagen.

Övervägandena finns i avsnitt 13.

15.4Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

6 kap. Likvidation och upplösning

Tvångslikvidation

2 § Bolagsverket ska besluta att en sparbank ska gå i likvidation, om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats. Beslutet ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan om likvidation kom in till Bolagsverket.

Rätten ska besluta att en sparbank ska gå i likvidation, om sparbanken har försatts i konkurs och denna har avslutats med överskott. Beslutet ska fattas i anslutning till att konkursen har avslutats.

Ett beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av Finansinspektionen, styrelsen, en styrelseledamot eller en huvudman.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångslikvidation av en sparbank. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1, 7.2.1 och 8.1.

Andra stycket justeras med anledning av att tillsynsmyndigheten, och inte som hittills rätten, i flertalet fall är den som beslutar om att avsluta en konkurs. Rätten ska självmant besluta om bankens likvidation i anslutning till att konkursen har avslutats, vilket innebär att rätten ska fatta beslutet så snart den har blivit underrättad om att det har skett (jfr prop. 2010/11:119 s. 87).

Konkurs

19 § Om en sparbank försätts i konkurs, ska tingsrätten skicka en underrättelse om beslutet till registreringsmyndigheten för registrering.

När en konkurs har avslutats ska tillsynsmyndigheten i konkurser genast för registrering underrätta registreringsmyndigheten och ange om det finns något överskott.

Tingsrätten ska för registrering underrätta registreringsmyndigheten när en högre rätt genom ett beslut som har fått laga kraft har upphävt ett beslut att försätta sparbanken i konkurs.

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelse i samband med konkursbeslut. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1, 7.2.1 och 8.1.

Tillsynsmyndigheten övertar underrättelseskyldigheten i tredje stycket första meningen med anledning av att myndigheten, och inte som hittills rätten, i flertalet fall ska besluta om konkursens avslutande.

265

Prop. 2024/25:135 Underrättelseskyldigheten i fjärde stycket, som är nytt, motsvarar hittillsvarande tredje stycket andra meningen.

11 kap. Registrering m.m.

1 § Registreringsmyndigheten ska så snart som möjligt kungöra i Post- och Inrikes Tidningar det som för sparbanker införs i bankregistret med undantag för registrering av underrättelse enligt

1.2 kap. 14 § om dagen för kungörelse om rörelsens öppnande,

2.6 kap. 19 § om att banken har blivit försatt i konkurs, att ett beslut om konkurs har upphävts eller att en konkurs har avslutats, och

3.7 kap. 5 § om fusionstillstånd.

En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har införts i registret ska bara ange ändringens art.

Paragrafen reglerar registreringsmyndighetens kungörelseskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1, 7.2.1 och 8.1.

Första stycket punkt 2 justeras med anledning av att tillsynsmyndig- heten, och inte som hittills rätten, i flertalet fall ska besluta om konkursens avslutande.

15.5Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)

Garantins omfattning

8 § Om någon på grund av en fordran som omfattas av garantin har ansökt om att gäldenären ska försättas i konkurs, lämnas betalning även för kostnaden för det.

Av paragrafen framgår att lönegarantin omfattar vissa kostnader när arbetstagaren ansökt om konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

I paragrafen utgår bestämmelsen om ersättning för den kostnad som en arbetstagare i egenskap av sökande borgenär i en konkurs kan åläggas när konkursen avskrivs. Detta med anledning av att arbetstagaren i en sådan situation befrias från kostnadsansvaret i 14 kap. 3 § konkurslagen (1987:672), se kommentaren till den paragrafen.

Konkurs med bevakning

15 § Förvaltaren ska för arbetstagarens räkning bevaka fordringar som enligt förvaltarens bedömning är klara.

Som bevakning får förvaltaren använda en sådan underrättelse som han eller hon har lämnat till den utbetalande myndigheten enligt 11 §.

Förvaltaren ska genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om bevakning i en konkurs av klara lönefordringar. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.1 och 6.2.2.

I andra stycket görs ändringar med anledning av att bevakningar inte längre ska ges in till rätten. När förvaltaren bevakar en fordran enligt paragrafen ska han eller hon i stället upprätta en särskild bevakningshandling eller använda en underrättelse enligt 11 §. Oavsett

266

form ska bevakningen lämnas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 7 § Prop. 2024/25:135 konkurslagen (1987:672).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.Den äldre lydelsen av 8 § gäller för en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet.

Enligt punkt 1 träder lagändringarna i kraft den 1 juli 2026.

Av punkt 2 framgår att i en konkurs som har inletts före ikraftträdandet tillämpas även fortsättningsvis bestämmelsen i 8 § om att lönegarantin omfattar kostnader som en borgenär kan vara skyldig att betala vid av- skrivning av konkursen.

Övervägandena finns i avsnitt 13.

15.6Förslaget till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

10 kap. Registrering

Allmänna bestämmelser om registrering

4 § Om en stiftelse försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion meddelas för stiftelsen, ska tingsrätten för registrering underrätta registrerings- myndigheten om beslutet och vem som har utsetts till konkursförvaltare eller rekonstruktör.

När en konkurs har avslutats ska tillsynsmyndigheten i konkurser genast för registrering underrätta registreringsmyndigheten och ange om något överskott finns eller inte. När en företagsrekonstruktion har upphört, ska tingsrätten genast för registrering underrätta registreringsmyndigheten.

Tingsrätten ska för registrering underrätta registreringsmyndigheten när en högre rätt har upphävt ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion.

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelser vid konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1, 7.2.1 och 8.1.

Andra stycket justeras med anledning av att tillsynsmyndigheten, och inte som hittills rätten, i flertalet fall ska vara den som beslutar om att avsluta en konkurs.

Underrättelseskyldigheten i tredje stycket, som är nytt, motsvarar hittillsvarande andra stycket andra meningen.

15.7Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)

Beslut i rättshjälpsfrågor

41 § I samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller ärende där en part
har rättshjälp, ska det bestämmas vilka belopp som motparter, medparter och den
rättssökande eller rättssökandens ställföreträdare ska betala enligt 30 § första
stycket och 31 § första stycket.	267
	267

Prop. 2024/25:135 Beslut om återbetalningsskyldighet enligt 37 § meddelas i samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller ärende där en part har rättshjälp eller i samband med rättshjälpens upphörande.

Om beslutet meddelas av någon annan än en domstol eller Rättshjälpsmyndigheten, ska betalningsskyldigheten bestämmas till att avse kostnaderna i deras helhet eller en viss kvotdel utan att ett bestämt belopp anges.

Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut om betalning av kostnaderna för rättshjälp. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.3.

Paragrafens första stycke delas upp på tre stycken utan någon ändring i sak.

Vidare utgår det hittillsvarande andra stycket. Ändringen innebär att när en gäldenär försätts i konkurs ska ett beslut om ersättningsskyldighet för gäldenären, i enlighet med första stycket, bestämmas senast när ärendet avslutas, dvs. i samband med att konkursbeslutet meddelas. Konkursbeslutet får inte fördröjas. Ersättningsskyldigheten fastställs oberoende av yrkande men det måste vid beslutet finnas underlag för att avgöra vilket belopp som gäldenären ska betala.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.Den äldre lydelsen av 41 § gäller för en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet.

Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 juli 2026.

Av punkt 2 framgår att det upphävda andra stycket i 41 § om när motparts ersättningsskyldighet kan bestämmas fortsatt ska gälla i kon- kurser där konkursbeslutet fattats före ikraftträdandet. Om en konkursansökan gjorts före ikraftträdandet men något konkursbeslut inte fattats ska däremot inte den äldre bestämmelsen tillämpas.

Övervägandena finns i avsnitt 13.

15.8Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

2 kap. Kronofogdemyndighetens databaser Konkurstillsynsdatabasen

Ändamål

20 § Uppgifter får behandlas i databasen för att tillhandahålla information som behövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för

1.handläggningen av konkurstillsynsärenden, andra konkursärenden, ärenden om tillsyn över rekonstruktörer och mål enligt lönegarantilagen (1992:497),

2.förebyggande av överskuldsättning och information om skuldsanering och F- skuldsanering, och

3.tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

268

Paragrafen innehåller bestämmelser om de ändamål för vilka Prop. 2024/25:135 personuppgifter får behandlas i konkurstillsynsdatabasen. Övervägandena

finns i avsnitt 10.2.

I punkt 1 görs ett tillägg för andra konkursärenden med anledning av att tillsynsmyndigheten föreslås få vissa uppgifter i konkursförfarandet som inte utgör konkurstillsyn.

Innehåll

22 § För de ändamål som anges i 20 § får följande uppgifter behandlas i databasen:

1.ett konkursbos identitet,

2.en fysisk persons identitet och bosättning,

3.en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra företrädare,

4.en enskilds ekonomiska förhållanden,

5.en domstols, en myndighets eller en konkursförvaltares beslut,

6.yrkanden och grunder i ett mål eller ärende, och

7.beslut och övriga åtgärder i ett mål eller ärende.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen enligt första stycket.

Paragrafen anger vilka uppgifter som får behandlas i konkurstillsynsdatabasen. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Ett tillägg görs i första stycket punkt 5 som innebär att även beslut av konkursförvaltare får behandlas.

I andra stycket görs ett förtydligande av stödet för att meddela verkställighetsföreskrifter.

Gallring

23 § Uppgifter och handlingar i databasen som kan hänföras till ett konkurstillsynsärende, ett annat konkursärende eller ett ärende om tillsyn över rekonstruktörer ska gallras senast fem år efter utgången av det kalenderår då ärendet avslutades. Ett konkurstillsynsärende eller ett annat konkursärende ska dock gallras tidigast tio år efter utgången av det kalenderår då beslutet om konkurs fattades.

Uppgifter och handlingar som kan hänföras till mål enligt lönegarantilagen (1992:497) ska gallras senast tre år efter utgången av det kalenderår då handläggningen av målet avslutades.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gallring av uppgifter och handlingar i konkurstillsynsdatabasen. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

I första stycket görs tillägg för andra konkursärenden med anledning av att tillsynsmyndigheten föreslås få vissa uppgifter i konkursförfarandet som inte utgör konkurstillsyn.

269

Prop. 2024/25:135 15.9	Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
	(2005:551)

25 kap. Likvidation och konkurs Konkurs

Likvidation efter överskottskonkurs m.m.

51 § Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ner efter en frivillig upp- görelse, eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till följd av att ett ackord har fastställts, ska allmän domstol i anslutning till att konkursen har av- slutats besluta att bolaget ska gå i likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart.

Om bolaget var i likvidation när det försattes i konkurs ska likvidationen fortsätta enligt 44 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om likvidation efter en över- skottskonkurs. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1, 7.2.1 och 8.1.

Första stycket justeras med anledning av att tillsynsmyndigheten, och inte som hittills rätten, i flertalet fall ska vara den som beslutar om att avsluta en konkurs.

Rätten ska självmant besluta om bolagets likvidation i samband med att konkursen har avslutats, vilket innebär att rätten ska fatta beslutet så snart den har blivit underrättad om att det har skett (jfr prop. 2000/01:150 s. 117 och 118).

15.10Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Bilaga

I enlighet med vad som anges i 2 kap. 4 § ska vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författnings- samling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

	Organ	Verksamhet
	– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
	Internationella Handelshögskolan i	all verksamhet
	Jönköping aktiebolag
	Konkursförvaltare	verksamhet i en konkurs som rör
		bekräftelse	av	bouppteckning	och
		medgivande	av	undantag	från
		reseförbud (SFS 1987:672)
	Kungliga Svenska Aeroklubben	besiktning och tillsyn av luftfartyg samt
		utfärdande och förnyande av luftvärdig-
		hetsbevis	och	miljövärdighetsbevis
		(SFS 2010:500)
270	– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Bilagan innehåller de privaträttsliga organ hos vilka tryckfrihets- Prop. 2024/25:135 förordningens bestämmelser om rätt att ta del av allmänna handlingar ska

tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3.

Ändringen innebär att handlingsoffentlighet ska tillämpas i förvaltares verksamhet i en konkurs även när det gäller handläggningen av frågor om att medge undantag för gäldenärens reseförbud enligt 6 kap. 6 § konkurslagen (1987:672). Detta innebär att det som föreskrivs i tryck- frihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar i tillämpliga delar ska gälla i denna del av en förvaltares verksamhet. Förvaltaren ska vidare vid tillämpningen av denna lag jämställas med myndighet, se bl.a.

4–6 kap. och arkivlagen (1990:782). Detta framgår av 2 kap. 4 §.

15.11Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

Ansökan om näringsförbud m.m.

Yrkande om näringsförbud som grundas på 5 eller 6 §

16 § Ett yrkande om näringsförbud enligt 5 eller 6 § får framställas av allmän åklagare. Om talan inte förs enligt 15 §, ska yrkandet framställas genom en ansökan vid allmän domstol.

Om åklagaren har förklarat sig avstå från att ansöka om näringsförbud, får ansökan i stället göras av Kronofogdemyndigheten.

En ansökan enligt första eller andra stycket ska göras hos tingsrätten i den ort där den som yrkandet avser har sin hemvist. Om han eller hon inte har sin hemvist i Sverige, ska ansökan göras hos Stockholms tingsrätt. Om ärendet gäller näringsförbud enligt 5 §, är även den tingsrätt som har beslutat om konkursen behörig att pröva ärendet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan om näringsförbud i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Forumregeln i tredje stycket tredje meningen justeras med anledning av att tingsrätten inte längre kommer att ha ett löpande ärende öppet under hela konkursen.

15.12Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar

18 kap. Upplösning utan föregående likvidation

Särskilda bestämmelser vid konkurs och företagsrekonstruktion

Beslut om likvidation

14 § Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ner efter en frivillig uppgörelse, eller om egendomen i konkursboet återställs till föreningen till följd av att ett ackord har fastställts, ska allmän domstol i anslutning till att konkursen har avslutats besluta att föreningen ska gå i likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart.

Om föreningen var i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsätta enligt 17 kap. 42 §.

271

Prop. 2024/25:135

Paragrafen innehåller bestämmelser om likvidation efter en över- skottskonkurs. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1, 7.2.1 och 8.1.

Första stycket justeras med anledning av att tillsynsmyndigheten, och inte som hittills rätten, i flertalet fall ska vara den som beslutar om att avsluta en konkurs. Se vidare kommentaren till motsvarande ändring i 25 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551).

272

Sammanfattning av departementspromemorian Konkursförfarandet (Ds 2019:31)

Prop. 2024/25:135 Bilaga 1

I promemorian lämnas förslag om ett mer effektivt och ändamålsenligt konkursförfarande. Många av de olika delarna i förfarandet ses över och moderniseras.

En del i översynen rör ansvarsfördelningen mellan domstolen, Krono- fogdemyndigheten (tillsynsmyndigheten i konkurser) och konkurs- förvaltaren. Domstolens verksamhet renodlas och tillsynsmyndighetens och förvaltarens ansvar för hanteringen utökas. Tingsrättens uppgift ska framför allt vara att hantera ingripande frågor, lösa tvister och överpröva beslut av tillsynsmyndigheten och förvaltaren.

Tingsrätten ska alltjämt fatta beslut om konkurs och utse konkurs- förvaltare. Tillsynsmyndigheten ska i stället för tingsrätten besluta i vissa frågor under förfarandet, bl.a. beviljande av anstånd för förvaltaren att inge förvaltarberättelsen samt förordnande och entledigande av vissa uppdrags- tagare i konkurs. Tillsynsmyndigheten ska vidare överta uppgiften att i flertalet fall besluta om att avsluta konkursen och besluta om förvaltar- arvode.

Det föreslås att det obligatoriska edgångssammanträdet i tingsrätt ersätts med en ordning där gäldenären skriftligen ska bekräfta bouppteckningen vid ett sammanträde hos konkursförvaltaren. Förvaltaren föreslås vidare få ett större ansvar för bevakningsförfarandet och den inledande delen av ackordsförfarandet samt ges beslutsbefogenheter för vissa ytterligare frågor under konkursförfarandet, t.ex. att besluta om att medge gäldenären undantag från reseförbud.

En annan del i översynen syftar till att i större utsträckning kunna använda elektronisk kommunikation under konkursförfarandet. Exempel- vis ska kungörelser fortsättningsvis i regel endast ske på internet och handlingar ska kunna sändas elektroniskt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.

273

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

Promemorians lagförslag

1Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)1

dels att 2 kap. 26 §, 7 kap. 7, 14 a och 29 §§, 9 kap. 14, 17 och 18 §§, 11 kap. 17 §, 12 kap. 9, 12, 16 och 18 §§, 14 kap. 10 och 15 §§ och 16 kap. ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 26 §, 6 kap. 3 § och 7 kap. 7 § ska utgå,

dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 2 kap. 1–4, 23 och 24 §§, 3 kap. 2, 4 och 6 §§,

4kap. 20 §, 6 kap. 2–7, 9–11 och 14 §§, 7 kap. 3, 5, 9, 10, 12–15, 19–22, 27, 28 och 30 §§, 8 kap. 2, 7, 9 och 10 §§, 9 kap. 1–11, 13, 15, 16 och 19–

21§§, 10 kap. 1–4 §§, 11 kap. 2, 5–9, 12, 13 a, 15, 18, 20 och 21 §§,

12kap. 1, 3, 4, 6–8, 10, 17, 20, 26 och 27 §§, 13 kap. 3–7 §§, 14 kap. 1, 3, 4, 6–9, 11, 12, 14, 17 och 18 §§, 15 kap. 1, 2 och 4 §§, 17 kap. 3 och 6 §§ och rubrikerna närmast före 6 kap. 2 § och 13 kap. 5 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 6 kap. ska lyda ”Gäldenärens skyldigheter under boutredningen”,

dels	att det ska införas ett	nytt kapitel, 16 kap., tolv nya paragrafer,
6 kap.	2 a, 2 b, 5 a, och 6 a §§, 7 kap. 13 a, 15 a och 31 §§, 9 kap. 6 a och
6 b §§, 11 kap. 7 a §, 12 kap.		26 a § och 14 kap. 9 a §, och närmast före

6 kap. 2 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

	1 kap.
	3 §
	Förvaltningen av ett konkursbo handhas av en eller flera förvaltare.
	Förvaltningen av boet står under	Förvaltningen av boet står under
	tillsyn av tillsynsmyndigheten.	tillsyn av	tillsynsmyndigheten.
		Tillsynsmyndigheten utför även de
		andra uppgifter som anges i denna
		lag.
	6 §
	Om det i någon annan lag har	Om en annan lag innehåller någon
	meddelats någon bestämmelse som	bestämmelse	som avviker från
	avviker från denna lag, gäller den	denna lag, tillämpas den be-
	bestämmelsen.	stämmelsen.
	1 Senaste lydelse av
	7 kap. 14 a § 1995:308
	9 kap. 14 § 1995:793
	12 kap. 16 § 1990:1072
	14 kap. 10 § 2005:190
274	16 kap. 8 § 2006:706
274	16 kap. 9 § 1994:1050.

Angående	tillämpligheten	av	Prop. 2024/25:135
rättegångsbalken ges bestämmelser			Bilaga 2
i det följande.
		2 kap.
		1 §2
En ansökan om konkurs görs			En ansökan om konkurs görs
skriftligen hos den tingsrätt där			skriftligen till tingsrätten.
gäldenären bör svara i tvistemål
som angår	betalningsskyldighet i
allmänhet.	Ansökan ska	vara
egenhändigt undertecknad av sö-
kanden eller sökandens ombud.

Sökanden ska ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är kända.

En ansökan ska avvisas, om det inte av den framgår vilken tingsrätt som är behörig och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

I 3 och 4 §§ lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning finns ytterligare bestämmelser om ansökans innehåll.

2 §

Har en konkursansökan gjorts hos	Konkursansökan ska vara egen-
en tingsrätt som inte är behörig,	händigt undertecknad av sökanden
skall rätten genast sända hand-	eller sökandens ombud.
lingarna i ärendet till den tingsrätt
som enligt vad dessa visar är
behörig och underrätta sökanden.
Ansökan skall anses gjord, när
ansökningshandlingen kom in till
den förra tingsrätten.
	Om ansökan ges in elektroniskt,
	ska den skrivas under med en sådan
	avancerad elektronisk underskrift
	som avses i artikel 3 i Europa-
	parlamentets och rådets förordning
	(EU) nr 910/2014 av den 23 juli
	2014	om elektronisk identifiering
	och betrodda tjänster för elekt-
	roniska transaktioner på den inre
	marknaden och om upphävande av
	direktiv 1999/ 93/EG, i den
	ursprungliga lydelsen.
	Regeringen eller den myndighet
	som	regeringen bestämmer får
	meddela föreskrifter om undantag
	från kravet på underskrift för
	ansökningar som ges in elektro-
	niskt.
2 Senaste lydelse 2017:479.		275

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

276

3§3

Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen bifogas en av gäldenären under- skriven förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och post- adress samt om det räken- skapsmaterial och de andra hand- lingar som rör boet.

Ansöker ett dödsbo eller en Om ett dödsbo eller en dödsbo- dödsbodelägare om att boet skall delägare ansöker om att dödsboet

försättas i konkurs, skall till ansök-				ska försättas i konkurs, ska till
ningshandlingen fogas en bestyrkt				ansökan bifogas bouppteckningen
kopia av bouppteckningen efter den				efter den döde och, om bouppteck-
döde och, om bouppteckningen har				ningen har registrerats, bevis om
registrerats, bevis om detta. Har				detta. Om inte en bouppteckning
inte bouppteckning förrättats, skall				har förrättats, ska uppgift om varje
uppgift om varje delägares namn				delägares namn och adress lämnas.
och postadress lämnas.
			4 §
Görs ansökningen av en borgenär,				Om en borgenär ansöker om
skall han vid ansökningen lämna				konkurs, ska borgenären i ansökan
uppgift om sin fordran och de				lämna uppgift om sin fordran och
omständigheter i övrigt på vilka				de omständigheter i övrigt på vilka
han grundar yrkandet. Han skall				yrkandet grundas.
även i original eller kopia bifoga de
handlingar som han vill åberopa.
Ansökningshandlingen		och	de
handlingar som har bifogats denna
skall ges in i två exemplar.
				Borgenären ska till ansökan
				bifoga de handlingar som åbero-
				pas.
			23 §
I fråga om rätt till ersättning för				I fråga om rätt till ersättning för
kostnader vid prövning av en				kostnader vid prövning av en
borgenärs	konkursansökan		gäller	borgenärs konkursansökan gäller
18 kap. rättegångsbalken i tillämp-				18 kap. rättegångsbalken. Bestäm-
liga delar. Bestämmelsen i 18 kap.				melsen i 18 kap. 2 § ska dock inte
2 § skall	dock inte	tillämpas.		tillämpas.

Borgenären får utan hinder av 14 § samma kapitel i konkursen göra gällande fordran på ersättning för sådana kostnader i den ordning som gäller för andra fordringar.

3Senaste lydelse 2001:97.

	24 §		Prop. 2024/25:135
När ett beslut om konkurs	med- När ett beslut om konkurs	med-	Bilaga 2
delas, skall tingsrätten	delas, ska tingsrätten snarast	utse
	förvaltare.

1.genast bestämma tidpunkt för det sammanträde vid vilket gälde- nären skall avlägga bouppteck- ningsed (edgångssammanträde),

2.snarast utse förvaltare,

3.kalla gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den borg- enär som har gjort konkurs- ansökningen till edgångssamman- trädet.


Konkursbeslutet			skall	genast	Konkursbeslutet ska genast kun-
kungöras.	Genom		kungörelsen		göras.
kallas övriga		borgenärer till
edgångssammanträdet.
Kallelsen	till	gäldenären		enligt
första stycket 3 skall delges.

3kap. 2 §4

En rättshandling mellan gäldenären	En rättshandling mellan gäldenären
och någon annan som företas senast	och någon annan som företas senast
dagen efter den då kungörelsen om	dagen efter den dag konkursbeslutet
konkursbeslutet var införd i Post-	kungjordes ska trots 1 § gälla, om
och Inrikes Tidningar ska trots 1 §	det inte visas att den andre kände till
gälla, om det inte visas att den andre	beslutet eller att det fanns om-
kände till beslutet eller att det fanns	ständigheter som gav honom eller
omständigheter som gav honom	henne skälig anledning att anta att
eller henne skälig anledning att anta	gäldenären var försatt i konkurs. En
att gäldenären var försatt i konkurs.	överlåtelse av eller ett annat
En överlåtelse av eller ett annat	förfogande över egendom som på
förfogande över egendom som på	grund av detta ska gälla, ska dock,
grund av detta ska gälla, ska dock,	om konkursboet utan oskäligt
om konkursboet utan oskäligt uppe-	uppehåll begär det, gå åter mot att
håll begär det, gå åter mot att boet	boet ersätter den andre vad han eller
ersätter den andre vad han eller hon	hon har betalat jämte nödvändig
har betalat jämte nödvändig eller	eller nyttig kostnad.
nyttig kostnad.

Första stycket andra meningen gäller inte egendom som anges i 8 kap. 10 § andra stycket.

Infriar någon en förpliktelse mot gäldenären efter den tidpunkt som anges i första stycket, ska det tillgodoräknas honom eller henne, om det av omständigheterna framgår att han eller hon var i god tro. En uppsägning eller en annan liknande rättshandling som företas mot eller av gäldenären efter sagda tidpunkt ska gälla, om det av omständigheterna framgår att den

4 Senaste lydelse 2014:1456.

277

Prop. 2024/25:135

andre var i god tro och det är uppenbart oskäligt att rättshandlingen blir

Bilaga 2

ogiltig mot konkursboet.

Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens överlåtelse

eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev eller vissa andra

jämförbara värdehandlingar.

4 §5

För att ta i anspråk gäldenärens lön

och

därmed

jämställda

förmåner

och

därmed jämställda

förmåner

som

överstiger

förbehållsbeloppet

som

överstiger

förbehållsbeloppet

får

förvaltaren

för

konkursboets

får

förvaltaren

för konkursboets

räkning hos kronofogdemyndigheten

räkning ansöka om utmätning enligt

begära

utmätning

enligt 7 kap.

7 kap. utsökningsbalken.

utsökningsbalken.

Att utmätning av lön som pågår vid konkursens början kan fortsätta för

konkursboets

räkning

följer

av 7 kap. 19 §

andra

stycket

utsökningsbalken.

6 §6

Tvister

mellan

förvaltaren

och

En tvist mellan förvaltaren och

gäldenären eller annan i frågor som

gäldenären eller någon annan i en

avses i 4 och 5 §§ skall prövas av

fråga som avses i 5 § ska prövas av

tillsynsmyndigheten på ansökan av

förvaltaren,

borgenär,

förvaltaren, en borgenär, gälde-

gäldenären eller en underhålls-

nären eller en underhållsberättigad.

berättigad.

Myndigheten

skall

inhämta yttranden i den omfattning

som

behövs

för

prövningen.

Myndighetens beslut gäller omedel-

bart, även om det överklagas.

Beslutet skall efter ansökan ändras,

om senare upplysta omständigheter

eller ändrade förhållanden moti-

verar det.

Tillsynsmyndighetens beslut i ett

Tillsynsmyndighetens

beslut

ärende som avses i första stycket får

enligt första stycket ska efter

överklagas av den vars rätt berörs

ansökan ändras, om det är moti-

av beslutet. I fråga om ett sådant

verat med hänsyn till senare

överklagande

tillämpas

bestäm-

anförda omständigheter eller änd-

melserna i utsökningsbalken

rade förhållanden.

överklagande av beslut om utmät- ning av lön.

4 kap.

20 §

En talan om återvinning enligt 19 § första stycket 1 eller andra stycket ska väckas genom stämning vid den

278	5	Senaste lydelse 1995:308.
278	6	Senaste lydelse 1995:793.

					tingsrätt som har		beslutat		om	Prop. 2024/25:135
					konkursen.					Bilaga 2
Talan vid allmän domstol om					En talan om återvinning får
återvinning får väckas inom ett år					väckas inom ett år från dagen för
från	dagen för	konkursbeslutet.			konkursbeslutet.	Talan		får	även
Talan får även väckas inom sex					väckas inom sex månader från det
månader från det att anledning					att anledningen till den blev känd
därtill blev känd för konkursboet.					för konkursboet.	Om		gäldenären
Har gäldenären avhänt sig fast					har avhänt sig fast egendom eller
egendom eller är det fråga om					det är fråga om återgång av en
återgång av en bodelning, får talan					bodelning, får talan även väckas
även väckas inom sex månader från					inom sex månader från den dag då
den dag då lagfart söktes eller					lagfart söktes eller bodelningshand-
bodelningshandlingen gavs				in till	lingen gavs in till rätten.
rätten.
En borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt
att få ersättning för denna av boet, i den mån kostnaden täcks av vad som
har kommit boet till godo genom rättegången.
				6 kap.
Upplysnings- och närvaroplikt					Upplysnings- och närvaroplikt
under konkurs					under boutredningen
				2 §
Gäldenären skall ge rätten, tillsyns-					Gäldenären ska ge rätten, tillsyns-
myndigheten,		förvaltare		och	myndigheten,	förvaltare			och
granskningsmän		de	upplysningar		granskningsmän	de	upplysningar
av betydelse för konkursutred-					av betydelse för konkursutred-
ningen som de begär. Upplysnings-					ningen som de begär. Upplysnings-
skyldigheten omfattar även egen-					skyldigheten omfattar även egen-
dom, som inte ingår i boet på grund					dom som inte ingår i boet på grund
av att den finns utomlands.					av att den finns utomlands.
Gäldenären skall på begäran av					Gäldenären ska på begäran av
förvaltaren närvara vid boupp-					förvaltaren närvara vid boupp-
teckningsförrättningen. Är				gälde-	teckningsförrättningen.
nären en juridisk person och finns
det	flera ställföreträdare,			gäller
denna skyldighet dock inte för en
sådan ställföreträdare vars när-
varo	förvaltaren		anser	sakna

betydelse för boutredningen.

279

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

280

Vid förlikningssammanträde och sammanträde för prövning av ackordsförslag skall gäldenären närvara, om han inte har laga förfall eller rätten medger att han uteblir. Att gäldenären uteblir från ett sammanträde hindrar inte att de ärenden som skall förekomma på sammanträdet handläggs.

Bekräftelse av bouppteckningen och edgång

2 a §

Gäldenären ska lämna en bo- uppteckningsbekräftelse inför för- valtaren.

Gäldenären ska göra de tillägg till eller ändringar i bouppteck- ningen som han eller hon anser behövs. Gäldenären ska därefter med sin underskrift på heder och samvete bekräfta att bouppteck- ningens uppgifter om tillgångar, skulder och räkenskapsinformation med gjorda tillägg eller ändringar är riktiga och att det enligt hans eller hennes vetskap inte har oriktigt utelämnats eller tagits upp någon tillgång eller skuld.

För en underskrift enligt andra stycket tillämpas 2 kap. 2 §.

		2 b §
		Gäldenärens	bekräftelse		enligt
		2 a § ska lämnas vid		ett	boupp-
		teckningssammanträde.		Förvalta-
		ren ska hålla sammanträdet senast
		två månader efter konkursbeslutet,
		om det inte är nödvändigt att det
		hålls senare.
		Förvaltaren ska till boupp-
		teckningssammanträdet		kalla gäl-
		denären, tillsynsmyndigheten och i
		förekommande	fall den borgenär
		som har gjort konkursansökan.
	3 §
Gäldenären skall inför	rätten	På ansökan av förvaltaren ska
avlägga bouppteckningsed.	Han	gäldenären, i stället för att lämna
skall göra de tillägg till eller änd-		en bekräftelse enligt 2 a §, avlägga

ringar i bouppteckningen som han

bouppteckningsed inför rätten. Till

Prop. 2024/25:135

anser behövs och med ed betyga att

ansökan

ska

bouppteckningen

Bilaga 2

bouppteckningens

uppgifter

bifogas.

tillgångar, skulder och räkenskaps-

material med gjorda tillägg eller

ändringar är riktiga och att det inte

enligt hans vetskap har oriktigt

utelämnats eller tagits upp någon

tillgång eller skuld.

Är gäldenären en juridisk person

Eden ska avläggas vid ett ed-

och

finns

flera

ställföreträdare,

gångssammanträde.

Rätten

ska

behöver

bouppteckningsed

inte

hålla sammanträdet så snart som

avläggas av en sådan ställföreträ-

möjligt.

Gäldenären,

förvaltaren,

dare vars edgång förvaltaren anser

tillsynsmyndigheten och i före-

sakna betydelse för boutredningen.

kommande fall den borgenär som

har gjort

konkursansökan

ska

kallas till sammanträdet.

Gäldenären ska vid edgångs-

sammanträdet göra de tillägg till

eller ändringar i bouppteckningen

som han eller hon anser behövs och

under ed intyga att boupp-

teckningens uppgifter om till-

gångar, skulder och räkenskaps-

information

med

gjorda tillägg

eller ändringar är riktiga och att

det inte enligt gäldenärens vetskap

har oriktigt utelämnats eller tagits

upp någon tillgång eller skuld.

4 §

Bouppteckningseden skall avläggas

Om gäldenären är en juridisk

vid

ett

edgångssammanträde.

person och det finns flera ställ-

Edgångssammanträdet skall hållas

företrädare,

gäller

skyldigheten

tidigast en och senast två månader

enligt 2, 2 a och 3 §§ inte för en

efter

konkursbeslutet. Samman-

sådan ställföreträdare vars när-

trädet får dock hållas senare, om

varo förvaltaren anser sakna be-

det är nödvändigt med hänsyn till

tydelse för boutredningen.

konkursboets

omfattning

och

beskaffenhet.

gäldenären

är

förhindrad av laga förfall att

avlägga eden vid edgångs-

sammanträdet eller om boupp-

teckningen då ännu inte har kommit

in till rätten, skall rätten så snart

förfallet upphör eller bouppteck-

ningen kommer in genom delgiv-

ning kalla gäldenären att fullgöra

edgången.

Edgångssammanträdet

skall trots det hållas på utsatt tid.

281

Någon annan än gäldenären ska vid ett sammanträde lämna en bekräftelse enligt 2 a § eller bekräfta en viss uppgift i boupp- teckningen, om det kan antas att en sådan bekräftelse är av betydelse för boutredningen. Till sam- manträdet ska förvaltaren kalla den som begäran avser, tillsyns- myndigheten och i förekommande fall den borgenär som har begärt bekräftelse.

På ansökan av förvaltaren ska någon annan än gäldenären, i stället för att lämna en bekräftelse enligt första stycket, vid ett sammanträde inför rätten avlägga bouppteckningsed enligt 3 § eller beediga en viss uppgift i boupp- teckningen, om det kan antas att en sådan edgång är av betydelse för boutredningen. Till ansökan ska bouppteckningen bifogas. Till sammanträdet ska rätten kalla förvaltaren och de som anges i första stycket andra meningen.

Med undantag för den som är närstående till gäldenären gäller

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

När det finns anledning till det får rätten besluta att gäldenären skall avlägga eden inför en annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk får eden avläggas där han vistas. Edgången får inte fullgöras före edgångssammanträdet.

Om en förmyndare för gälde- nären ska bekräfta bouppteck- ningen eller avlägga bouppteck- ningsed, är även den omyndige, om han eller hon har fyllt 15 år, skyldig att på förvaltarens begäran göra det. Detta gäller dock inte om det finns särskilda omständigheter som gör att det saknas anledning till bekräftelse eller edgång.

5 §7

När det åligger en förmyndare att avlägga bouppteckningsed är även den omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att på yrkande av förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inte om det finns sådana särskilda omständigheter att anledning till edgången saknas.

Annan än gäldenären är skyldig att på yrkande av förvaltaren eller en borgenär avlägga boupp- teckningsed eller beediga viss uppgift i bouppteckningen, om det kan antas att sådan edgång är av betydelse för boutredningen. Detta gäller inte den som avses i 36 kap. 5 § rättegångsbalken såvitt gäller uppgift beträffande vilken han inte får höras som vittne, såvida han inte är närstående till gäldenären.

När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall rätten kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med yrkandet till förhandling inför rätten. Har yrkandet framställts av en borgenär, skall även denne kallas. Kallelsen till den som avses med yrkandet skall delges.

	Bifalls yrkandet, skall edgången
	fullgöras genast om det lämpligen
282	7 Senaste lydelse 1995:793.

kan ske eller vid den senare						första och andra styckena inte den				Prop. 2024/25:135
tidpunkt som rätten bestämmer. I						som	avses	i 36 kap. 5 §	rätte-	Bilaga 2
fråga	om edgångens fullgörande					gångsbalken, när det gäller en
gäller 4 § andra stycket.						uppgift som han eller hon inte får
						höras som vittne om.
						5 a §
						Det som någon annanstans än i
						detta kapitel är föreskrivet om
						bekräftelse av bouppteckningen och
						om	bouppteckningssammanträde
						ska i förekommande fall tillämpas
						på bouppteckningsed och edgångs-
						sammanträde.
					6 §
Gäldenären får inte efter det att						Gäldenären får inte utan med-
konkursbeslutet har meddelats och						givande bege sig utomlands efter
innan han har avlagt boupp-						det	att	konkursbeslutet	har
teckningsed		bege	sig	utomlands		meddelats och innan han eller hon
utan rättens medgivande. Om det						har bekräftat eller beedigat boupp-
senare under konkursen finns skäl						teckningen.
att befara att gäldenären genom att
lämna	landet		undandrar		sig
skyldighet som föreskrivs i denna
lag, får förbud meddelas honom att
resa utomlands. Byter gäldenären
vistelseort,		skall	han	meddela
förvaltaren var han vistas.
Om det finns skäl att befara att						Förvaltaren beslutar på ansökan
gäldenären		åsidosätter		ett förbud		av gäldenären i fråga om med-
att resa utomlands, får gäldenären						givande enligt första stycket.
åläggas att lämna ifrån sig sitt pass
till	tillsynsmyndigheten.				Om
gäldenären inte har något pass, får
förbud att utfärda pass för honom
meddelas.
Om det finns skäl att befara att
gäldenären genom att lämna den
ort där han är bosatt undandrar sig
skyldighet som föreskrivs i denna
lag, får förbud meddelas honom att
lämna orten.
						6 a §
						Om det efter att gäldenären har
						bekräftat eller beedigat boupp-
						teckningen finns skäl att befara att
						gäldenären genom att lämna landet
						undandrar		sig en skyldighet som		283
										283

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

284

							föreskrivs i denna lag, får gälde-
							nären förbjudas att resa utomlands.
							Om det finns skäl att befara att
							gäldenären	åsidosätter	ett	förbud
							att resa utomlands, får gäldenären
							åläggas att lämna ifrån sig sitt pass
							till tillsynsmyndigheten. Om gälde-
							nären inte har något pass, får
							förbud att utfärda pass för honom
							eller henne meddelas.
							Om gäldenären byter vistelseort,
							ska gäldenären meddela förvalt-
							aren var han eller hon vistas. Om
							det finns skäl att befara att
							gäldenären genom att lämna den
							ort där han eller hon är bosatt
							undandrar sig en skyldighet som
							föreskrivs i denna lag, får
							gäldenären	förbjudas	att	lämna
							orten.
						7 §
Ett beslut om reseförbud eller om							Ett beslut enligt 6 a § meddelas av
åläggande		för	gäldenären			att	rätten på ansökan av förvaltaren.
lämna ifrån sig sitt pass eller om							När det inte längre finns skäl för ett
förbud att utfärda pass meddelas av							sådant beslut, ska det omedelbart
rätten på begäran av förvaltaren							hävas.
eller tillsynsmyndigheten. När det
inte längre finns skäl för ett sådant
beslut,	skall	beslutet			omedelbart
hävas.
Innan rätten meddelar beslut i en							Innan ett beslut meddelas, ska
fråga som avses i denna paragraf,							rätten ge gäldenären och till-
skall	rätten		ge		gäldenären,		synsmyndigheten tillfälle att yttra
förvaltaren		och		tillsynsmyndig-			sig, om det lämpligen kan ske och
heten tillfälle att yttra sig, om det							det inte är utan betydelse.
lämpligen kan ske och det inte är
utan betydelse. Rätten får också
hålla förhandling i frågan. Till en
sådan förhandling skall tillsyns-
myndigheten,			förvaltaren			och
gäldenären		kallas.		Kallelsen		till
gäldenären bör delges.
Ett beslut om reseförbud eller							Ett beslut om reseförbud eller
skyldighet för gäldenären att lämna							skyldighet för gäldenären att lämna
ifrån sig sitt pass skall delges							ifrån sig sitt pass ska delges
gäldenären.							gäldenären.

9 §

Prop. 2024/25:135

Om gäldenären undandrar sig att

Om gäldenären

inte

fullgör

Bilaga 2

fullgöra vad som åligger honom

skyldighet enligt 2–3 eller 5–6 a §

enligt 2, 3, 5 eller 6 § eller över-

eller överträder ett reseförbud enligt

träder ett reseförbud enligt 6 §, kan

6 a §,

får han

eller

hon

efter

han

efter

omständigheterna

omständigheterna antingen hämtas

antingen

hämtas

eller

häktas.

eller häktas. Detsamma gäller om

Detsamma gäller om det finns skäl

det finns skäl att befara att

att befara att gäldenären kommer att

gäldenären inte kommer att fullgöra

undandra sig en skyldighet eller

en sådan skyldighet eller kommer

överträda ett förbud som här har

att överträda ett sådant förbud.

angetts.

Om någon annan än gäldenären

undandrar sig att fullgöra edgång

inte fullgör en skyldighet enligt 5 §

som har förelagts honom enligt 5 §,

att bekräfta eller beediga boupp-

kan

han

efter

omständigheterna

teckningen, får han eller hon efter

föreläggas vite, hämtas eller häktas.

omständigheterna

föreläggas

vite,

hämtas eller häktas.

Häktning i de fall som avses i

första och andra styckena får ske

endast om det finns synnerliga skäl

till det. Har gäldenären överträtt ett

till det. Om gäldenären har överträtt

reseförbud

enligt

6 §, skall han

ett reseförbud enligt 6 eller 6 a §,

dock häktas om det inte är

ska han eller hon dock häktas om

uppenbart att det är onödigt.

det inte är uppenbart att det är

onödigt.

Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.

10 §

Frågor om åtgärder enligt 9 § eller

om utdömande av förelagt vite

prövas av rätten på begäran av

prövas av rätten på ansökan av

förvaltaren

eller

tillsynsmyndig-

förvaltaren.

heten.

Innan rätten beslutar i en fråga

som avses i denna paragraf, skall

som avses i denna paragraf, ska

rätten ge den som avses med

åtgärden, förvaltaren och tillsyns-

åtgärden och tillsynsmyndigheten

myndigheten tillfälle att yttra sig,

tillfälle att yttra sig, om det

om det lämpligen kan ske och det

lämpligen kan ske och det inte är

inte är utan betydelse.

utan betydelse.

Begärs någon häktad, skall rätten

Om någon begärs häktad, ska

på yrkande förordna biträde åt

rätten på yrkande förordna biträde

honom, om det inte är uppenbart att

åt honom eller henne, om det inte är

sådant inte behövs. Biträdet har rätt

uppenbart att sådant inte behövs.

till ersättning av staten för arbete,

Biträdet har rätt till ersättning av

tidsspillan och utlägg. Rätten kan

staten för arbete, tidsspillan och

ålägga den som häktningsyrkandet

utlägg. Rätten kan ålägga den som

riktas mot att såsom förlorande part

häktningsyrkandet

riktas mot

att

helt

eller

delvis

ersätta

statens

såsom

förlorande part

helt

eller

285

Prop. 2024/25:135	kostnader för biträdet. Ogillas	delvis ersätta statens kostnader för
Bilaga 2	häktningsyrkandet och beror detta	biträdet.	Om	häktningsyrkandet
	på att sökanden inte har haft god-	avslås och detta beror på att
	tagbara skäl för yrkandet, skall	sökanden inte har haft godtagbara
	sökanden ersätta statens kostnader	skäl för yrkandet, ska sökanden
	för biträdet.	ersätta	statens	kostnader för
		biträdet.

		11 §
Rätten får hålla förhandling för att			Rätten får hålla förhandling för att
pröva en fråga som avses i 10 §.			pröva en fråga som avses i 7 eller
Har häktning begärts,		skall	10 §. Om häktning har begärts, ska
förhandling hållas, om det inte är			förhandling hållas, om det inte är
fara i dröjsmål.			fara i dröjsmål.
Till förhandlingen skall till-			Till förhandlingen ska till-
synsmyndigheten, förvaltaren och,			synsmyndigheten, förvaltaren och,
om möjligt, den som avses med			om möjligt, den som avses med
åtgärden kallas. Den	sistnämndes		åtgärden kallas. Den sistnämndes
kallelse skall delges. Han får			kallelse ska delges. Han eller hon
hämtas till förhandlingen, om det			får hämtas till förhandlingen, om
finns skäl till det. Har han kallats			det finns skäl till det. Om den som
till förhandlingen eller kan det antas			avses med åtgärden har kallats till
att han har avvikit eller på annat sätt			förhandlingen eller det kan antas att
håller sig undan, hindrar hans			han eller hon har avvikit eller på
utevaro inte att yrkandet prövas.			annat sätt håller sig undan, hindrar
			hans eller hennes utevaro inte att
			yrkandet prövas.
Har rätten beslutat om häktning			Om rätten har beslutat om
av någon som inte var närvarande			häktning av någon som inte var
vid rätten, skall, så snart beslutet			närvarande vid rätten, ska, så snart
har verkställts, anmälan om detta			beslutet har verkställts, anmälan om
göras hos rätten. När en sådan			detta göras hos rätten. När en sådan
anmälan har gjorts, skall förhand-			anmälan har gjorts, ska en för-
ling i häktningsfrågan hållas snarast			handling i häktningsfrågan	hållas
och senast fyra dagar efter det att			snarast och senast fyra dagar efter
häktningsbeslutet verkställdes.			det att häktningsbeslutet verkställ-
			des.
Rätten skall med högst två			Rätten ska med högst två veckors
veckors mellanrum hålla för-			mellanrum hålla förhandling för att
handling för att pröva om den som			pröva om den som är häktad
är intagen i häkte fortfarande skall			fortfarande ska vara det. Om det
vara häktad. Finns det inte längre			inte längre finns skäl för häktning,
skäl för häktning, skall rätten			ska rätten omedelbart besluta att
omedelbart förordna	att	den	den häktade ska friges. Ingen får
häktade skall friges. Ingen får under			under konkursen hållas	häktad
konkursen hållas häktad längre tid			längre tid än tre månader.
än tre månader.

286

	14 §
Om gäldenären är i behov av det, är		Om gäldenären är i behov av det, är
han berättigad till skälig ersättning		han eller hon berättigad till skälig
av konkursboet för resa och		ersättning av konkursboet för resa
uppehälle inom landet, när han till		och uppehälle inom landet, när han
följd av bestämmelserna i 2–5 §§		eller	hon	till	följd	av 2–5 §§
inställer sig hos rätten eller någon		inställer sig hos rätten eller någon
annanstans. Vad som har sagts nu		annanstans. Detta gäller även för en
gäller även för en sådan person som		sådan person som avses i 13 §.
avses i 13 §.
Har ett yrkande enligt 5 § andra		Om någon annan än den som
stycket riktats mot någon annan än		avses i 13 § ska inställa sig med
den som avses i 13 §, är han		anledning av en begäran om be-
berättigad till skälig ersättning av		kräftelse eller en ansökan om
boet för inställelse enligt 5 § tredje		edgång enligt 5 § första eller andra
eller fjärde stycket.		stycket, är han eller hon berättigad
		till skälig ersättning av konkursboet
		för sin inställelse.
Beslut om ersättning meddelas av		Beslut om ersättning meddelas av
rätten.		rätten, om ersättningen avser
		inställelse inför rätten. I andra fall
		beslutar förvaltaren om ersättning.
		Förskott		får	beviljas		på
		ersättningen.
	7 kap.
	3 §
Innan rätten utser förvaltare eller		Innan rätten utser förvaltare eller
fattar beslut om att flera förvaltare		beslutar om att det ska finnas flera
skall finnas, skall tillsynsmyndig-		förvaltare, ska tillsynsmyndigheten
heten höras.		höras.
Frågor om att utse flera för-		En ansökan om att utse flera
valtare eller att dela förvaltningen		förvaltare eller att dela förvalt-
mellan flera förvaltare tas upp på		ningen mellan flera förvaltare görs
begäran av	tillsynsmyndigheten,	av tillsynsmyndigheten, förvaltare,
förvaltare, en granskningsman eller		en	granskningsman			eller	en
en borgenär. Tillsynsmyndigheten		borgenär. Tillsynsmyndigheten och
och förvaltaren skall höras. Rätten		förvaltaren ska höras.
får, om det behövs, pröva frågan
vid en förhandling. Till förhand-
lingen skall	tillsynsmyndigheten,
förvaltaren och, om frågan har
väckts av någon annan, denne
kallas.
	5 §
Om en förvaltare begär att få avgå		Om en förvaltare ansöker om att få
och visar skäl till det, skall rätten		avgå och visar skäl till det, ska
entlediga honom.		rätten entlediga honom eller henne.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

287

Trots första stycket är förvaltaren inte skyldig att lämna borgenärer, granskningsmän eller gäldenären upplysningar om en underrättelse enligt 16 § innan förvaltaren lämnar sin slutredovisning.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

En förvaltare som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget skall ent- ledigas av rätten. Frågor om ent- ledigande tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, en gransk- ningsman, en borgenär eller gälde- nären.

En förvaltare får inte entledigas utan att tillsynsmyndigheten har hörts. Om någon annan än förvaltaren själv har begärt att förvaltaren skall entledigas, skall rätten, om det inte av särskilda skäl är onödigt, pröva frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvalt- aren och, om frågan har väckts av någon annan, denne kallas. Om det är av särskilt intresse att borgenä- rerna hörs, skall de kallas till för- handlingen genom kungörelse.

En förvaltare som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget ska ent- ledigas av rätten. En ansökan om entledigande får göras av tillsyns- myndigheten, en granskningsman, en borgenär eller gäldenären.

En förvaltare får inte entledigas utan att tillsynsmyndigheten har hörts. Om rätten håller samman- träde i ärendet, ska tillsyns- myndigheten alltid kallas. Om det är av särskilt intresse att borge- närerna hörs, ska de kallas till sammanträdet genom kungörelse.

Rätten får besluta att förvaltaren ska skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet om entledigande avgörs, om det finns fara i dröjsmål. Innan det sker ska tillsynsmyndigheten höras. Rätten får utse någon annan att under tiden fullgöra förvaltarens åligganden.

288

9 §

Förvaltaren är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän, gäldenären eller tillsynsmyndigheten.

Förvaltaren är dock inte skyldig att lämna borgenärer, granskning- smän eller gäldenärer upplysningar om en anmälan enligt 16 § innan han avger slutredovisning.

	10 §
I viktigare frågor skall förvaltaren		Förvaltaren ska höra tillsyns-
höra tillsynsmyndigheten	och	myndigheten i viktigare frågor eller
särskilt berörda borgenärer, om det		inför beslut i annars svårbedömda
inte föreligger hinder mot det.		frågor.
Förvaltaren skall i sådana frågor

höra även gäldenären, om det lämpligen kan ske.

				Förvaltaren ska i viktigare frågor							Prop. 2024/25:135
				ge	särskilt		berörda		borgenärer		Bilaga 2
				tillfälle att yttra sig, om det inte
				finns något hinder mot det. Även
				gäldenären ska ges tillfälle att yttra
				sig i sådana frågor, om det
				lämpligen kan ske.
			12 §8
Förvaltaren skall snarast ta hand om				Förvaltaren ska snarast ta hand om
gäldenärens	bo	med	det	gäldenärens			bo	med		dess
räkenskapsmaterial		och de andra		räkenskapsinformation					och annat
handlingar som rör boet. Om				material som rör boet.
gäldenären är eller under det
senaste året före konkursansök-
ningen har varit bokföringsskyldig,
skall förvaltaren i det om-
händertagna räkenskapsmaterialet
på lämpligt sätt ange dagen för
omhändertagandet.
				Om gäldenären är eller under det
				senaste året			före	konkursansökan
				har	varit	bokföringsskyldig,				ska
				förvaltaren		i	den	omhändertagna
				räkenskapsinformationen						på
				lämpligt sätt ange dagen för
				omhändertagandet.
Den som på uppdrag av gäl-				Den som på uppdrag av gäl-
denären har upprättat räken-				denären har upprättat räken-
skapsmaterial rörande gäldenärens				skapsinformation				om	gäldenärens
bo är skyldig att lämna ut materialet				bo är skyldig att lämna den till
till förvaltaren i		gäldenärens		förvaltaren.
konkurs.
			13 §9
Förvaltaren	ska	upprätta	en	Förvaltaren			ska	upprätta		en
bouppteckning. I denna ska boets				bouppteckning. I den ska boets
tillgångar tas upp till noggrant				tillgångar tas upp till noggrant
uppskattade	värden.		Bo-	uppskattade värden. I boupp-
uppteckningen ska vidare innehålla				teckningen ska vidare boets skulder
uppgift om varje borgenärs namn				tas upp med uppgift om varje
och postadress.				borgenärs namn och adress. Bo-
				uppteckningen				ska	dessutom
				innehålla en bedömning av om
				utdelning kan förväntas i kon-
				kursen.

Om det finns anledning, ska bouppteckningen också innehålla uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands.

8	Senaste lydelse 1995:793.	289
9	Senaste lydelse 2019:745.	289

Prop. 2024/25:135

gäldenären

har

uppgett att

sådan egendom

saknas,

ska

Bilaga 2

bouppteckningen innehålla uppgift om detta.

I den utsträckning det behövs ska

bouppteckningen

också

innehålla

bouppteckningen också innehålla

förteckning

över

dels

förteckning

över

boets

räkenskapsmaterial,

dels

andra

räkenskapsinformation och

annat

handlingar som rör boet.

material som rör boet.

Bouppteckningen ska av för-

valtaren ges in till rätten och

tillsynsmyndigheten

så

snart

som

möjligt och senast en vecka före

edgångssammanträdet.

Har en av gäldenären under-

skriven bouppteckning förut getts in

till rätten, behöver någon ny

bouppteckning inte

upprättas,

förvaltaren anser att denna är

tillförlitlig. I så fall ska förvaltaren

snarast anmäla det till rätten och

tillsynsmyndigheten.

Om bevakningsförfarande

ska

äga rum och någon bouppteckning

ännu inte har getts in till rätten, ska

förvaltaren så snart som möjligt

och senast en vecka från beslutet

bevakningsförfarandet

skicka

en förteckning över borgenärerna

med uppgift om varje borgenärs

postadress

till

rätten

och

tillsynsmyndigheten. I konkurs hos

en bank, ett kreditmarknadsföretag

eller ett företag som driver

verksamhet enligt lagen (2004:299)

inlåningsverksamhet ska

till

bouppteckningen

eller

borgenärsförteckningen

bifogas

uppgift

insätt-

ningsborgenärerna

och

deras

fordringsbelopp

med

upplupen

ränta. Detsamma gäller i ett

värdepappersbolags

konkurs

bolaget har tillstånd att ta emot

insättningar på konto. I ett liv-

försäkringsbolags eller ett tjänste-

pensionsföretags

konkurs

ska

på

motsvarande

sätt

bifogas

uppgift

försäkringstagarna

och deras

fordringar.

290

13 a §			Prop. 2024/25:135
Förvaltaren ska		ge in boupp-	Bilaga 2
teckningen till tillsynsmyndigheten
så snart som möjligt och senast en
vecka	före	bouppteck-

ningssammanträdet.

14§10

Förvaltaren får, om det behövs,						Förvaltaren får begära hand-
begära	handräckning				av	räckning av		Kronofogdemyndig-
kronofogdemyndigheten			för		att	heten för att omhänderta eller
kunna omhänderta eller annars få						annars få tillgång till gäldenärens
tillgång till gäldenärens bo med det						bo	med	dess		räkenskaps-
räkenskapsmaterial		och de		andra		information		och	annat		material
handlingar	som	rör		boet.		som rör boet. Detsamma gäller
Detsamma	gäller			sådant		sådan	räkenskapsinformation som
räkenskapsmaterial		som	avses		i	avses i 12 § tredje stycket.
12 § andra	stycket. Kronofogde-
myndigheten får då genomsöka hus,
rum eller förvaringsställen och, om
tillträde behövs till något utrymme
som är tillslutet, låta öppna lås
eller ta sig in på annat sätt.
Kronofogdemyndigheten får även i
övrigt använda tvång i den mån det
behövs för det avsedda ändamålet
och det kan anses befogat med
hänsyn till omständigheterna. Våld
mot person får dock brukas endast
om kronofogdemyndigheten möter
motstånd och i den mån det med
hänsyn till ändamålet				med
ingripandet kan anses försvarligt.
I fråga om överklagande av						Vid	handräckning				gäller
kronofogdemyndighetens				beslut		bestämmelserna i utsökningsbalken
eller åtgärd enligt första stycket						om verkställighet			av	förpliktelser
tillämpas bestämmelserna i utsök-						som	inte	avser		betalnings-
ningsbalken om talan mot utmät-						skyldighet, avhysning eller avlägs-
ning i allmänhet.						nande. Om förvaltaren begär det,
						ska Kronofogdemyndigheten inte i
						förväg underrätta den som åt-
						gärden ska genomföras hos.

15§11

Förvaltaren ska snarast upprätta en		Förvaltaren ska snarast upprätta en
skriftlig berättelse om boets		skriftlig	berättelse	(förvaltar-
tillstånd och om orsakerna till		berättelse) om boets tillstånd och
gäldenärens obestånd, såvitt de har		om orsakerna till		gäldenärens
10	Senaste lydelse 1995:793.			291
11	Senaste lydelse 2018:713.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

kunnat klarläggas, och om möjligt	obestånd, i den utsträckning de har
ange vid vilken tidpunkt obeståndet	kunnat klarläggas, och om möjligt
kan antas ha inträtt. Berättelsen ska	ange vid vilken tidpunkt obeståndet
vidare innehålla	kan antas ha inträtt.
	Förvaltarberättelsen ska vidare
	innehålla

1.en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,

2.en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet,

3.en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon enligt aktiebolagslagen (2005:551) eller lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar är skyldig att återlämna olaglig vinstutdelning eller annan olaglig utbetalning eller att enligt dessa lagar eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge skadestånd till ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller ett handelsbolag,

4.en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 25 kap. 13 § aktiebolagslagen att upprätta en kontrollbalansräkning kan antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan klarläggas,

Berättelsen		ska	snarast	och	Om gäldenären		har	varit
senast sex månader från kon-					bokföringsskyldig,		ska den av
kursbeslutet	skickas		till rätten,		gäldenären	senast	upprättade
tillsynsmyndigheten			och	varje	balansräkningen bifogas			förval-
borgenär som begär det. När det					tarberättelsen.
finns särskilda omständigheter får
rätten medge anstånd med av-
lämnandet	av	berättelsen.		Har

gäldenären varit bokföringsskyldig, ska den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen.

15 a §

Förvaltaren ska snarast och senast sex månader från konkursbeslutet ge in förvaltarberättelsen till tillsynsmyndigheten och låta varje borgenär som begär det få del av den.

Tillsynsmyndigheten får på ansökan av förvaltaren medge anstånd med att ge in förvaltar- berättelsen, om det finns särskilda skäl.

292

19 §12

Prop. 2024/25:135

Förvaltaren ska, oavsett vad som gäller i fråga om bokföringsskyldighet

Bilaga 2

för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god

redovisningssed kräver att bokföringen sker på något annat sätt.

Förvaltaren ska bevara räken-

skapsmaterialet under minst sju år

skapsinformationen under minst sju

från utgången av det kalenderår då

år från utgången av det kalenderår

konkursen

avslutades.

övrigt

då konkursen avslutades. I övrigt

tillämpas

7 kap.

bokföringslagen

tillämpas

7 kap.

bokföringslagen

(1999:1078).

Första stycket medför inte någon inskränkning i den bokfö-

ringsskyldighet som kan vara särskilt föreskriven för att möjliggöra

kontroll över viss verksamhet.

Beträffande

skyldighet

att

sörja

När det gäller skyldighet att ta

för underlag för deklarations- och

fram underlag för deklarations- och

uppgiftsskyldighet och för kontroll

därav finns särskilda bestämmelser.

av sådant underlag finns särskilda

bestämmelser.

20 §

Om konkursen inte är avslutad då

Om konkursen inte är avslutad vid

sex månader har förflutit efter

utgången

den

sjätte

edgångssammanträdet,

skall

kalendermånaden

efter

konkurs-

förvaltaren inom en månad därefter

beslutet, ska förvaltaren inom en

till tillsynsmyndigheten avlämna en

månad därefter till tillsynsmyn-

berättelse, i vilken alla de åtgärder

digheten ge in en berättelse

som har vidtagits för att avsluta

(halvårsberättelse), där alla de

konkursen skall anges noggrant.

åtgärder som har vidtagits och som

Berättelsen

skall

innehålla

återstår att vidta för att avsluta

uppgifter om in- och utbetalningar

konkursen ska anges. Halvårs-

under den gångna perioden eller en

berättelsen ska innehålla uppgifter

kronologisk

och

systematisk

om in- och utbetalningar under

sammanställning

boets

perioden eller en kronologisk och

affärshändelser. Har pengar under

systematisk sammanställning

någon del av denna period stått inne

boets affärshändelser. Om pengar

i bank eller kreditmarknadsföretag,

under någon del av denna period

skall till berättelsen bifogas en av

har varit insatta i ett kreditinstitut,

banken eller

kreditmarknadsföre-

ska till berättelsen bifogas kon-

taget bestyrkt uppgift på de insätt-

toutdrag från institutet för hela

ningar och uttag som har före-

perioden.

kommit.

Senare

under

konkursen

skall

Senare

under

konkursen

ska

förvaltaren inom en månad från

utgången av varje sexmånaders-

period avge en sådan berättelse

period lämna en halvårsberättelse

som sägs i första stycket för den

för den senaste perioden. Berät-

senaste perioden. Denna skall även

telsen ska även innehålla upp-

innehålla fullständiga upplysningar

lysningar om orsakerna till att

konkursen inte har avslutats och en

12 Senaste lydelse 2010:1512.

293

Prop. 2024/25:135

om orsakerna till att konkursen inte

bedömning av när i tid konkursen

Bilaga 2

har avslutats.

kan avslutas.

Förvaltaren skall snarast skicka

en kopia av berättelsen till rätten.

21 §13

Också sedan

konkursen

har

Om medel som tillhör boet har varit

avslutats skall förvaltaren, så länge

insatta i ett kreditinstitut efter det

boets medel är insatta i bank eller

att konkursen har avslutats, ska

kreditmarknadsföretag,

inom en

förvaltaren anmäla till tillsyns-

månad från utgången av varje

myndigheten så snart det inte

kalenderår till tillsynsmyndigheten

längre finns några medel att lyfta.

lämna sådana uppgifter som sägs i

20 § första stycket andra och tredje

meningarna. När några medel inte

längre finns att lyfta, skall

förvaltaren

anmäla

det

till

myndigheten.

Förvaltaren

skall

samtidigt redovisa i vad mån

utbetalning

utdelningsmedel

skett med stöd av 11 kap. 13 a §.

I anmälan

ska

förvaltaren

redovisa

sådana uppgifter

och

kontoutdrag som anges i 20 § första

stycket

andra

och

tredje

meningarna. Förvaltaren ska även

redovisa

vilken

utsträckning

utdelningsmedel

har

betalats ut

med

stöd

11 kap.

13 a §.

Förvaltarens redovisning ska en-

dast avse uppgifter avseende period

som inte omfattas av tidigare

lämnad redovisning.

Om det vid utgången av ett

kalenderår fortfarande finns så-

dana insatta medel som anges i

första stycket, ska förvaltaren till

tillsynsmyndigheten

lämna

upp-

gifter som anges i andra stycket

inom tre månader från utgången av

året, om inte en anmälan enligt

första stycket gjorts dessförinnan.

22 §14

Om det vid konkursens avslutande

När

konkursen

avslutas,

ska

finns några hinder mot att det

förvaltaren till gäldenären åter-

räkenskapsmaterial och de

andra

ställa

räkenskapsinformation

och

handlingar

rörande

boet

som

annat

material rörande boet

som

294

13 Senaste lydelse 2004:431.

14 Senaste lydelse 1995:793.

förvaltaren har tagit hand om återställs till gäldenären, skall de

överlämnas till till- synsmyndigheten, om inte förval- taren anser att han bör bevara dem. Handlingarna skall bevaras i enlighet med vad som i varje särskilt fall gäller om arkivering.

förvaltaren har tagit hand om eller,	Prop. 2024/25:135
om det inte är möjligt, bevara dem.	Bilaga 2
Materialet ska bevaras i enlighet
med vad som i varje särskilt fall
gäller om arkivering.

			27 §
Tillsynsmyndigheten			skall över-	Tillsynsmyndigheten ska övervaka
vaka att förvaltningen bedrivs på ett				att förvaltningen bedrivs på ett
ändamålsenligt sätt i överens-				ändamålsenligt sätt i överens-
stämmelse med denna lag och andra				stämmelse med denna lag och andra
författningar. Den skall då särskilt				författningar. Myndigheten ska då
se till att avvecklingen av				särskilt se till att avvecklingen av
konkursen inte fördröjs i onödan.				konkursen inte fördröjs i onödan.
Myndigheten får, när den finner det
lämpligt, inventera			konkursboets
kassa och övriga tillgångar samt
begära redovisning av förvaltaren.
Om	särskilda	omständigheter
motiverar det, får myndigheten utse
en eller flera revisorer för
granskning av		boets	räkenskaper

och förvaltningen i övrigt.

Tillsynsmyndigheten får, när den finner det lämpligt, inventera konkursboets kassa och övriga tillgångar samt begära redovisning av förvaltaren.

Tillsynsmyndigheten får, om särskilda omständigheter motive- rar det, utse en eller flera revisorer

för granskning av boets räkenskaper och förvaltningen i övrigt.

28§15

Tillsynsmyndigheten skall ha Tillsynsmyndigheten ska ha tillgång till det räkenskapsmaterial tillgång till boets räkenskaps- och de andra handlingar som rör information och annat material

boet.som rör boet.

Tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän eller gäldenären.

15 Senaste lydelse 1995:793.

295

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

296

		30 §
Om en borgenär begär det, skall			På ansökan av en borgenär ska
rätten förordna en granskningsman			tillsynsmyndigheten			förordna		en
att med de befogenheter som anges			granskningsman		att		med	de
i denna lag övervaka förvaltningen			befogenheter som anges i denna lag
på borgenärens vägnar. Till gransk-			övervaka	förvaltningen				på
ningsman skall utses den som			borgenärens vägnar. Till gransk-
borgenären föreslår, om han är			ningsman ska utses den som
lämplig.			borgenären föreslår, om han eller
			hon är lämplig.
			Tillsynsmyndigheten				ska	ge
			förvaltaren tillfälle att yttra sig
			över en ansökan enligt första
			stycket.
Granskningsmannen		skall ha	Granskningsmannen				ska	ha
tillgång till det räkenskapsmaterial			tillgång till boets räkenskaps-
och de andra handlingar som rör			information	och	annat		material
boet.			som rör boet.
Om borgenären begär det, skall
även en ersättare för gransk-
ningsmannen	utses.	Bestämmel-
serna om granskningsman gäller
även för ersättaren.
Granskningsmannen		skall
entledigas om han eller borgenären
gör framställning om det eller om
han visar sig inte vara lämplig.
Ersättningen	till gransknings-
mannen skall betalas av borge-
nären.
			31 §
			Tillsynsmyndigheten			ska	entlediga
			granskningsmannen,			om denne
			eller borgenären ansöker om det
			eller om granskningsmannen visar
			sig inte vara lämplig.
			Ersättningen till			gransknings-
			mannen ska betalas av borgenären.

8kap. 2 §

Har gäldenären drivit en rörelse, får				Om gäldenären har drivit en
förvaltaren, om det lagligen kan				rörelse, får förvaltaren, om det
ske,	fortsätta	rörelsen	för	lagligen kan ske, fortsätta rörelsen
konkursboets räkning i den mån det				för konkursboets räkning i den
är ändamålsenligt. Detsamma gäller				utsträckning det är ändamålsenligt.
om förvaltaren sedan rörelsen har				Detsamma gäller om förvaltaren
lagts ned vill återuppta denna.				sedan rörelsen har lagts ned vill
Rörelsen får dock fortsättas längre				återuppta denna. Rörelsen får dock

tid än ett år från edgångs- sammanträdet endast om det finns särskilda skäl för det.

fortsättas längre tid än ett år från	Prop. 2024/25:135
bouppteckningssammanträdet	Bilaga 2
endast om det finns särskilda skäl
för det.

7§16

Försäljning av lös egendom som inte sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse ska ske på auktion eller på annat sätt efter vad förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet. Om egendom säljs till konkursgäldenären eller någon denne sådan närstående person som anges

i 4 kap.	3 § ska försäljningen	ha föregåtts av ett offentligt
anbudsförfarande, om särskilda skäl inte gör det obehövligt.
Lös egendom i vilken en		Lös egendom i vilken en
borgenär har panträtt eller någon		borgenär har panträtt eller någon
annan särskild förmånsrätt får inte		annan särskild förmånsrätt får inte
utan hans samtycke säljas på annat		utan borgenärens samtycke säljas
sätt än på auktion, om hans rätt är		på annat sätt än på auktion, om
beroende	av försäljningen. Även	borgenärens rätt är beroende av
om samtycke inte lämnas, får		försäljningen. Även om samtycke
egendomen säljas på annat sätt än		inte lämnas, får egendomen säljas
på auktion, om det är sannolikt att		på annat sätt än på auktion, om det
högre pris uppnås därigenom och		är sannolikt att ett högre pris då
om tillsynsmyndigheten medger det.		uppnås.

Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren säljer finansiella instrument, upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller valuta till gällande marknadspris eller när det är fråga om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

Särskilda bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd finns i 14 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och 11 kap. 26 § lagen

(2019:742) om tjänstepensionsföretag.
				9 §
Bestämmelserna i 6 § fjärde stycket					När lös egendom som tillhör gälde-
tillämpas även när lös egendom					nären ska säljas exekutivt under
som tillhör gäldenären skall säljas					konkursen tillämpas även 6 § fjärde
exekutivt under konkursen. I ett					stycket. I ett sådant fall ska
sådant	fall	skall	förvaltaren		förvaltaren	dessutom,	om det
dessutom, i den mån det behövs, i					behövs, i ärendet föra talan för de
ärendet föra talan för de borgenärer					borgenärer	som har	förmånsrätt
som har	förmånsrätt		enligt	10 §	enligt 10 eller 10 a § förmånsrätts-
förmånsrättslagen (1970:979) och					lagen (1970:979) och underrätta en
skriftligen		underrätta		sådan	sådan borgenär om ett yrkande som
borgenär om ett yrkande som han					förvaltaren framställer på den bor-
framställer på dennes vägnar.					genärens vägnar.

16 Senaste lydelse 2019:745.

297

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

10§17

En borgenär som innehar lös		En borgenär som innehar lös
egendom med handpanträtt får själv		egendom med handpanträtt får själv
ombesörja att egendomen säljs på		ombesörja att egendomen säljs på
auktion. En sådan försäljning får		auktion. En sådan försäljning får
dock inte utan	förvaltarens	dock inte		utan	förvaltarens
samtycke äga rum tidigare än fyra		samtycke ske tidigare än fyra
veckor	efter	veckor	efter		bouppteck-
edgångssammanträdet. Borgenären		ningssammanträdet.			Borgenären
ska minst en vecka innan han vidtar		ska minst en vecka innan han eller
åtgärd för egendomens försäljning		hon vidtar någon åtgärd för att sälja
ge förvaltaren tillfälle att lösa in		egendomen ge		förvaltaren		tillfälle
egendomen. Om det är fråga om ett		att lösa in egendomen. Om det är
fartyg eller gods i fartyg eller i luft-		fråga om ett fartyg eller gods i
fartyg eller intecknade reservdelar		fartyg eller i luftfartyg eller
till luftfartyg, ska egendomen säljas		intecknade		reservdelar		till
exekutivt.		luftfartyg,	ska	egendomen		säljas
		exekutivt.

Finansiella instrument, valuta och sådant guld som har ställts som säkerhet till en central motpart och som uppfyller kraven i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för krav på centrala motparter får omedelbart säljas eller realiseras genom avräkning av en borgenär som har egendomen som säkerhet, om det sker på ett affärsmässigt rimligt sätt. Detsamma gäller fordringar som uppkommit på grund av att ett kreditinstitut, eller ett motsvarande utländskt institut, har beviljat ett penninglån. Består säkerheten av onoterade aktier i konkursgäldenärens dotterbolag, ska borgenären dock först fråga förvaltaren om konkursboet vill lösa in aktierna.

Borgenären ska minst tre veckor i förväg underrätta förvaltaren om tid

och plats för en auktion som inte hålls i exekutiv ordning.
Har egendomen sålts på annat			Om egendomen har sålts på annat
sätt än exekutivt, ska borgenären			sätt än exekutivt, ska borgenären
för förvaltaren redovisa vad som			redovisa för förvaltaren vad som
har flutit in.			har flutit in.
Vill inte borgenären själv sälja			Om borgenären inte själv vill
egendomen,	får	förvaltaren	sälja	egendomen, får förvaltaren
ombesörja försäljningen. En in-			ombesörja försäljningen. En in-
teckning i luftfartyg eller i re-			teckning i luftfartyg eller i re-
servdelar till luftfartyg som har			servdelar till luftfartyg som har
lämnats som pant av den intecknade			lämnats som pant av den intecknade
egendomens ägare får dock inte			egendomens ägare får dock inte
säljas av förvaltaren. Han får bara			säljas	av förvaltaren. Förvaltaren
låta sälja den rätt till andel i			får bara låta sälja den rätt till andel
inteckningen som enligt vad som är			i inteckningen som enligt vad som
särskilt föreskrivet		kan tillkomma	är	särskilt	föreskrivet	kan
gäldenären.			tillkomma gäldenären.

298	17 Senaste lydelse 2014:513.

9kap. 1 §

Rätten får efter framställning från				Förvaltaren får besluta att ett
förvaltaren	besluta	att	be-	bevakningsförfarande ska anordnas
vakningsförfarande skall äga rum i				i konkursen.		Bevakning		bör
konkursen. Bevakning bör äga rum,				anordnas	om	fordringar		utan
om fordringar utan förmånsrätt kan				förmånsrätt kan antas få utdelning i
antas erhålla utdelning i konkursen.				konkursen.
			2 §
Beslutar rätten att bevaknings-				Den tid inom vilken bevakning av
förfarande skall äga rum, skall				fordringar ska ske ska vara fyra
rätten bestämma inom vilken tid				veckor från dagen för beslutet att
bevakning skall ske. Tiden för				anordna	bevakningsförfarandet.
bevakning skall utgöra minst fyra				Om det behövs med hänsyn till
och högst tio veckor från dagen för				förhållandena		i konkursen,		får
beslutet	att	anordna		förvaltaren	bestämma		en längre
bevakningsförfarandet.				bevakningstid,		dock	högst	åtta
				veckor.

3 §

Rätten skall genast kungöra vad Förvaltaren ska genast kungöra att som har beslutats enligt 1 och 2 §§. ett bevakningsförfarande anordnas

och bevakningstiden.

4§18

En borgenär skall inom den tid som		En borgenär ska inom bevak-
har bestämts för bevakning av		ningstiden skriftligen hos förval-
fordringar skriftligen hos rätten		taren anmäla sin fordran och den
anmäla sin fordran och den		förmånsrätt som		borgenären	vill
förmånsrätt han vill göra gällande.		göra	gällande	(bevakning).
Undantag från	denna skyldighet	Undantag från denna skyldighet
följer dock av 4 kap. 21 §, 5 kap.		följer dock av 4 kap. 21 §, 5 kap.
8 § och 17 § andra stycket samt 5 §		8 § och 17 § andra stycket samt 5 §
i detta kapitel.		i detta kapitel.
Att en fordran som omfattas av		Att en fordran i vissa fall bevakas
lönegarantilagen	(1992:497) i	genom	förvaltaren följer av		15 §
vissa fall bevakas genom förval-		lönegarantilagen		(1992:497)	och
taren följer av den lagen.		av 6 a och 6 b §§.

5§19

En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur den pantsatta egendomen.

En borgenär som har en fordran hos en bank, ett kreditmark- nadsföretag eller ett företag som

18Senaste lydelse 1992:498.

19Senaste lydelse 2019:745.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

299

Prop. 2024/25:135

driver

verksamhet

enligt

lagen

Bilaga 2

(2004:299)

inlåningsverk-

samhet på grund av en insättning

på räkning behöver inte bevaka sin

fordran i ett sådant instituts

konkurs, om uppgift om fordringen

har lämnats enligt 7 kap. 13 § sjätte

stycket.

Detsamma

gäller

beträffande

värdepappersbolag

som har tillstånd att ta emot

insättningar på konto. En försäk-

ringstagare behöver inte bevaka sin

fordran

ett

livförsäkringsbolags

eller

ett

tjänstepensionsföretags

konkurs, om uppgift om fordringen

lämnats

enligt

det

angivna

lagrummet.

6 §

bevakningsinlagan

skall

I bevakningen ska

borgenären

fordringens belopp anges, om det är

tydligt ange fordrans belopp, om

möjligt.

Grunden

för

fordringen

det är möjligt, och grunden för

skall

framgå

tydligt.

fordran.

borgenären

yrkar

förmånsrätt yrkas, skall borgenären

förmånsrätt, ska även grunden för

också tydligt ange grunden för den.

den tydligt anges.

Inlagan

skall

vara egenhändigt

undertecknad av borgenären eller

borgenärens ombud.

Vid

bevakningsinlagan

skall

Till bevakningen ska borgenären

borgenären i original eller bestyrkt

bifoga de handlingar som han eller

kopia bifoga de handlingar som han

hon åberopar till stöd för sitt

vill åberopa till stöd för sitt

anspråk.

Bevakningsinlagan

och

handlingar som har bifogats denna

skall ges in i två exemplar.

6 a §20

Förvaltaren

ska

upprätta

förteckning över

insättningsbor-

genärers fordringar hos en bank,

ett kreditmarknadsföretag eller ett

företag

som

driver

verksamhet

enligt lagen (2004:299) om in-

låningsverksamhet på grund av en

insättning

på

räkning. Detsamma

gäller

för

insättningsborgenärers

fordringar

hos

ett

300

20 I promemorian Stärkt konsumentskydd på inlåningsmarknaden (dnr Fi2019/03768/B)

föreslås att lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska upphävas.

värdepappersbolag som har till- Prop. 2024/25:135 stånd att ta emot insättningar på Bilaga 2

konto samt försäkringstagares och andra ersättningsberättigades ford- ringar hos ett livförsäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag.

Förteckningen ska innehålla uppgift om borgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta.

En borgenärs fordran som har tagits upp i förteckningen ska anses bevakad i institutets, bolagets eller företagets konkurs.

6 b §

Förvaltaren ska upprätta en förteckning över fordringar som har förskottsbetalats enligt 11 kap. 15 §.

Förteckningen ska innehålla uppgift om borgenärerna och deras förskottsbetalade fordringsbelopp.

En borgenärs fordran som tagits upp i förteckningen ska anses bevakad i konkursen.

	7 §
Genast efter bevakningstidens		Genast	efter		bevakningstidens
utgång skall rätten överlämna det		utgång	ska	förvaltaren tillställa
ena exemplaret av de inkomna		tillsynsmyndigheten				framställda
bevakningshandlingarna	till	bevakningar		och	i	förekommande
förvaltaren.		fall upprättad förteckning enligt 6 a
		eller 6 b §. Myndigheten ska hålla
		handlingarna		tillgängliga			för
		granskning.

Förvaltaren skall skyndsamt upprätta en förteckning över de fordringar som har bevakats. För varje fordran anges dess belopp och, om förmånsrätt har yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats i förmånrättsordningen

som fordringen får enligt borgenärens yrkande.

Kopior av förteckningen skall skickas till rätten och tillsyns- myndigheten.

301

Förvaltaren ska bestämma anmärkningstiden i samband med beslutet om att anordna be- vakningsförfarandet. Om det är lämpligare, får detta ske senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.

Förvaltaren ska underrätta tillsynsmyndigheten, gäldenären och de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen om

anmärkningstiden och var bevakningarna hålls tillgängliga.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

302

8 §
När rätten beslutar att bevakning	Den tid inom vilken anmärkning får
skall äga rum, skall rätten sam-	framställas mot en bevakning				ska
tidigt, efter samråd med förval-	vara	två	veckor		från
taren, bestämma	bevakningstidens		utgång.	Om	det

1.den tid inom vilken an- behövs med hänsyn till förhållan- märkningar får framställas mot dena i konkursen, får förvaltaren

bevakningarna,

bestämma en längre anmärk-

2.var de till förvaltaren över- ningstid. lämnade bevakningshandlingarna

skall hållas tillgängliga för granskning,

3.tidpunkten för det förlik- ningssammanträde som skall hållas inför rätten om anmärkningar framställs.

Om det visar sig vara lämpligare, får ett beslut enligt första stycket fattas senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.

Anmärkningstiden skall be- stämmas så att den utgör minst två och högst fyra veckor räknat från bevakningstidens utgång. Om det

behövs med hänsyn till förhållandena i konkursen, får en längre anmärkningstid fastställas. Förlikningssammanträdet får inte hållas tidigare än två eller senare än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.

Underrättelser om vad rätten har bestämt enligt denna paragraf skall

tillställas förvaltaren, till- synsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen.

		9 §
Förvaltaren skall granska be-			Förvaltaren ska granska be-
vakningshandlingarna och, om han			vakningarna. Om förvaltaren finner
finner	anledning till	anmärkning	anledning	till anmärkning	mot
mot något yrkande om betalnings-			något yrkande om betalnings- eller
eller	förmånsrätt,	skriftligen	förmånsrätt, ska han eller hon göra
anmäla det till rätten inom den tid			en skriftlig anmärkning om detta
som har bestämts enligt 8 § första			inom	anmärkningstiden.	I
stycket	1. I anmärkningsskriften

skall grunden för anmärkningen an-					anmärkningen ska grunden för den					Prop. 2024/25:135
ges tydligt. Skriften skall vara					anges tydligt.					Bilaga 2
egenhändigt undertecknad av för-
valtaren eller dennes ombud.
Även en borgenär som har					Även en borgenär som har
bevakat en fordran i konkursen och					bevakat en fordran i konkursen och
gäldenären får framställa anmärk-					gäldenären får framställa anmärk-
ning mot en bevakning. En sådan					ning mot en bevakning. En sådan
anmärkning skall framställas inom					anmärkning ska ges in till
den tid och på det sätt som anges i					förvaltaren inom anmärkningstiden
första stycket.					och på det sätt som anges i första
					stycket.
Anmärkningsskriften			och	de	Förvaltaren ska tillställa till-
handlingar som åberopas till stöd					synsmyndigheten gjorda			anmärk-
för anmärkningen skall ges in i två					ningar. Förvaltaren		ska		även
exemplar.					underrätta	gäldenären		och	den
					borgenär mot vars bevakning an-
					märkning har framställts.
				10 §
Om en anmärkning görs av någon					En anmärkning enligt 9 § gäller för
av dem som har rätt till det, gäller					övriga som har rätt att anmärka,
den också för de andra, även om de					även om de inte har tagit del i
inte har tagit del i anmärkningen.					anmärkningen.
					Den som har gjort en anmärkning
					får med bindande verkan för övriga
					anmärkningsberättigade			frånfalla
					eller inskränka sin anmärkning och
					med bindande verkan för de som
					inte har anmärkt ingå en förlikning
					med den borgenär mot vars
					bevakning	anmärkning			har
					framställts.
				11 §
Den som har rätt att framställa					Den som har rätt att framställa
anmärkning mot en bevakning får					anmärkning mot en bevakning får
efter anmärkningstidens utgång till					efter anmärkningstidens utgång till
stöd för en gjord anmärkning					stöd för en gjord anmärkning
åberopa	även	en	annan		åberopa en omständighet som inte
omständighet än sådan som har					tidigare har angetts. Om en ny om-
angetts i	anmärkningsskriften.				ständighet som innebär att grunden
Efter förlikningssammanträdet får					för anmärkningen ändras åberopas
dock en ny omständighet som					efter att tvisten överlämnats till
innebär	att	grunden		för	rätten, får den dock tillåtas endast
anmärkningen ändras			åberopas		om omständigheten		varken		var
endast om omständigheten varken					eller borde ha varit känd för den
var eller borde ha varit känd för den					anmärkningsberättigade			eller	om
anmärkningsberättigade			eller	om	det i övrigt finns särskilda skäl för
det i övrigt finns särskilda skäl för					att ändå tillåta att den åberopas.					303

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

att ändå tillåta att omständigheten åberopas.

Vid åberopande av en ny omständighet gäller det som föreskrivs om anmärkning i 9 § första och tredje styckena.

13 §

Tvistefrågor som

har

uppkommit

När den borgenär mot vars

genom

framställda

anmärkningar

bevakning

anmärkning

har

och som inte har förlikts skall

framställts underrättas enligt 9 §

handläggas vid ett förliknings-

tredje

stycket,

ska

förvaltaren

sammanträde inför rätten. Vid detta

samtidigt

uppmana

honom

eller

får förvaltaren, borgenärerna och

henne att inom viss tid yttra sig över

gäldenären

föra

talan.

Till

anmärkningen

och

bifoga

sammanträdet skall förvaltaren, de

handlingar som styrker fordran, om

borgenärer mot vars bevakningar

inte handlingarna i fråga har getts

anmärkningar riktats och de som

in tidigare.

framställt anmärkningarna kallas.

Förvaltaren

skall

närvara vid

Förvaltaren

ska

verka

för

sammanträdet.

Att

han

uteblir

förlikning av de tvistefrågor som

hindrar dock inte att sammanträdet

uppkommit

genom

framställda

genomförs.

Tillsynsmyndigheten

anmärkningar.

har rätt att delta vid sammanträdet.

Rätten skall

vid

sammanträdet

utreda

tvistefrågorna

och

söka

åstadkomma förlikning. De när-

varande som har rätt att föra talan

får med bindande verkan för dem

som har uteblivit medge att en

anmärkning

förfaller

eller

inskränks eller uppdra åt förval-

taren att ingå förlikning med en

borgenär mot vars bevakning en

anmärkning har gjorts. Är både en

borgenär och en borgensman eller

någon

annan

som

förutom

gäldenären ansvarar för borgenä-

rens fordran närvarande och kan

de inte enas, gäller borgenärens

mening om inte de andra löser ut

honom

eller ställer betryggande

säkerhet för fordringen.

15 §

Tvistefrågor som inte har blivit

Om en

bevakningstvist kvarstår,

förlikta skall prövas av rätten vid en

ska förvaltaren senast fyra veckor

304

förhandling.

Rätten

skall

vid

efter

anmärkningstidens

utgång

Prop. 2024/25:135

förlikningssammanträdet förbereda

överlämna

tvisten

till

rätten.

Bilaga 2

de återstående tvistefrågorna så att

Förvaltaren

ska

bifoga

de kan behandlas slutligt vid

handlingar som rör tvisten.

förhandlingen.

Förhandlingen skall om möjligt

hållas i omedelbar anslutning till

förlikningssammanträdet. Om

det

inte sker, skall rätten sätta ut

förhandlingen till en dag inom fyra

veckor

efter

sammanträdet

eller,

om det finns särskilda skäl för det,

senare

dag. Till

sådan

förhandling

skall förvaltaren,

borgenärer mot vars bevakningar

anmärkningarna riktats och de som

framställt anmärkningarna kallas.

16 §

Tvistefrågor

angående

fordringar

Ett ärende som rör tvistiga

som har bevakats skall prövas

fordringar ska handläggas skynd-

snarast och om möjligt avgöras på

samt av rätten. Om vissa fordringar

en gång. Kräver vissa fordringar

kräver längre tid för att avgöras,

längre tid för att utredas och

ska rätten besluta i de tvister som

prövas, skall rätten besluta särskilt

kan avgöras tidigare.

över de tvistefrågor som kan

avgöras tidigare. Beror någon

borgenärs anspråk på prövningen i

en särskild rättegång, får det inte

fördröja avgörandet. I sådant fall

skall rätten fastställa hans rätt i

konkursen för det belopp som kan

bli bestämt genom dom i den

rättegången.

Har ett ackordsförslag tagits upp,

någon borgenärs

anspråk

får rättens prövning av en

beror på prövningen i en särskild

tvistefråga skjutas upp till dess

rättegång, får det inte fördröja

ackordsfrågan har avgjorts, om det

ärendets avgörande. I sådant fall

är ändamålsenligt.

ska rätten

fastställa

borgenärens

rätt i konkursen för det belopp som

kan bli bestämt genom dom i den

rättegången.

19 §

Ett beslut i en tvist om en bevakad fordran gäller även för övriga anmärkningsberättigade.

Genom ett beslut i en tvist Genom ett beslut enligt första angående en bevakad fordran av- stycket avgörs endast vilken rätt

305

Prop. 2024/25:135	görs	endast vilken	rätt som	till-	som tillkommer fordran i kon-
Bilaga 2	kommer fordringen i konkursen.				kursen.
				20 §21
	Om bevakningsförfarande har ägt				Om ett bevakningsförfarande har
	rum, får en borgenär som efter				anordnats, får en borgenär som
	bevakningstidens		utgång	vill	efter bevakningstidens utgång vill
	anmäla en fordran eller yrka				anmäla en fordran eller yrka
	förmånsrätt skriftligen göra det på				förmånsrätt	(efterbevakning)
	det sätt som föreskrivs i 6 §.				skriftligen göra det på det sätt som
					föreskrivs i 6 §.
	Som ersättning för de kostnader				Som ersättning för kostnader som
	för	kungörelse,	kallelser	och	föranleds av efterbevakningen ska
	underrättelser som		föranleds	av	borgenären i förskott betala en
	efterbevakningen ska borgenären				efterbevakningsavgift till staten.
	till staten i förskott erlägga en				Regeringen får meddela före-
	avgift motsvarande tre procent av				skrifter om avgiftens storlek.
	prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och
	7 §§ socialförsäkringsbalken.

21 §

När en fordran har efterbevakats, skall rätten så snart som avgiften enligt 20 § andra stycket har betalts överlämna det ena exemplaret av

bevakningshandlingarna till förvaltaren och, efter samråd med denne, bestämma

	1. den		tid	inom	vilken	an-
	märkningar får framställas					mot
	bevakningen,
	2. var de till förvaltaren över-
	lämnade		bevakningshandlingarna
	skall	hållas		tillgängliga		för
	granskning,
	3. tidpunkten			för	det förlik-
	ningssammanträde som skall hållas
	inför	rätten		om	anmärkningar
	framställs.
	Anmärkningstiden				skall	be-	Den tid inom vilken anmärkning
	stämmas så att den utgör minst två						får framställas mot en efter-
	och högst fem veckor räknat från						bevakning ska vara två veckor från
	den dag då avgiften enligt					20 §	den dag avgiften enligt 20 § andra
	andra stycket betalades.						stycket betalades. Om det behövs
							med hänsyn till förhållandena i
							konkursen,	får	förvaltaren
							bestämma en längre anmärk-
							ningstid, dock högst fyra veckor.
306	21 Senaste lydelse 2010:1239.

Förlikningssammanträdet inför rätten skall hållas inom fyra veckor från anmärkningstidens utgång.

Underrättelser om att en fordran har efterbevakats och vad rätten har bestämt enligt första stycket skall tillställas förvaltaren, tillsyns- myndigheten, gäldenären samt de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen.

Förvaltaren ska tillställa tillsyns-			Prop. 2024/25:135
myndigheten efterbevakningen och			Bilaga 2
myndigheten ska hålla den till-
gänglig för granskning.
Förvaltaren	ska	underrätta
gäldenären och de borgenärer som
har bevakat fordringar i konkursen
om efterbevakningen och var den
hålls tillgänglig	för	granskning

samt om anmärkningstiden.

10kap. 1 §

Om rätten efter att ha hört

konkursboets

tillgångar

inte

förvaltaren finner att konkursboets

räcker till betalning av uppkomna

tillgångar inte räcker till betalning

och väntade konkurskostnader och

uppkomna

och

väntade

andra skulder som boet har ådragit

konkurskostnader

och

andra

sig,

ska tillsynsmyndigheten,

på

skulder som boet har ådragit sig,

ansökan av förvaltaren, besluta om

skall rätten besluta om avskrivning

avskrivning av konkursen.

av konkursen.

En ansökan om avskrivning ska

göras så snart det finns grund för

den.

2 §

Konkursen får inte avskrivas enligt

1 §

förrän

bouppteckningen

har

1 §

förrän

bouppteckningen

har

beedigats

och

förvaltaren

har

bekräftats

och förvaltaren

har

fullgjort vad som åligger honom

lämnat sin förvaltarberättelse.

enligt 7 kap. 15 §.

Om det finns något hinder mot att

Om bouppteckningen

inte

kan

bouppteckningsed

avläggs

bekräftas av gäldenären eller någon

gäldenären eller någon annan inom

annan inom skälig tid och om det

skälig tid och om det saknas

saknas anledning att anta att det

anledning att anta att det genom

genom bekräftelsen skulle visa sig

edgången skulle visa sig att

att det finns tillgångar till betalning

tillgångar finns till betalning av

av konkurskostnaderna

och andra

konkurskostnaderna

och

andra

skulder som boet har ådragit sig, får

konkursen

avskrivas

trots

att

konkursen

avskrivas

trots

att

bekräftelse inte har lämnats.

edgången inte har fullgjorts.

3 §

Om någon fordran inte görs

gällande och inte heller kan antas

komma att göras gällande, skall

komma att göras gällande, ska

rätten efter anmälan av förvaltaren

tillsynsmyndigheten på ansökan av

genast besluta om avskrivning av

förvaltaren

genast

besluta

307

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

konkursen. Om rätten har beslutat att bevakningsförfarande skall äga rum, får konkursen avskrivas först efter bevakningstidens utgång.

avskrivning av konkursen. Om förvaltaren har beslutat att ett

bevakningsförfarandeska anordnas, får konkursen avskrivas först efter bevakningstidens utgång.

En ansökan om avskrivning ska göras så snart det finns grund för den.

4 §

Om det återstår tillgångar i boet när

förvaltaren

har

betalt

konkurskostnaderna

och

andra

konkurskostnaderna

och

andra

skulder som boet har ådragit sig har

skulder som boet har ådragit sig,

betalats, ska förvaltaren

skall han

1. om det i fall som avses i 1 §

står klart hur kvarvarande tillgångar

skall

fördelas

och

ska

fördelas, tillställa

berättigade

tillsynsmyndigheten

medger

det,

borgenärer

vad

som

tillkommer

tillställa

berättigad

borgenär

vad

dem,

som tillkommer denne,

2. i övriga fall återställa egendomen till gäldenären.

11 kap.

2 §

Utdelning skall ske så snart som all

Utdelning ska ske så snart som all

tillgänglig egendom har förvandlats

till pengar. Om egendom i sådana

till pengar. Utdelning får ske trots

fall som avses i 8 kap. 6 § andra

att egendom i sådana fall som avses

stycket eller 8 § andra stycket inte

i 8 kap. 6 § andra stycket eller 8 §

har blivit såld, utgör det inte hinder

andra stycket inte har blivit såld.

för utdelning. Har bevakningsför-

ett bevakningsförfarande har

farande ägt rum, får utdelning inte

anordnats, får utdelning inte ske

ske förrän den enligt 9 kap. 8 §

förrän anmärkningstiden har gått ut.

bestämda

anmärkningstiden

har

gått ut och, om anmärkning har

framställts,

förlikningssam-

manträde har hållits.

5 §

När ett

utdelningsförslag

har

När

ett

utdelningsförslag

har

upprättats, skall förvaltaren genast

upprättats, ska förvaltaren genast ge

skicka

förslaget

med

bifogad

förslaget

med

bifogad

förvaltningsredogörelse

till

rätten

förvaltningsredogörelse

till

till-

och tillsynsmyndigheten.

synsmyndigheten.

6 §

Rätten skall kungöra att ett utdel-

Tillsynsmyndigheten

ska kungöra

ningsförslag har upprättats, så snart

att ett utdelningsförslag har upp-

308

det utlåtande som tillsynsmyndig-

rättats.

heten enligt 13 kap. 5 § skall avge över förvaltarens slutredovisning har kommit in till rätten.

Utdelningsförslaget och för- valtningsredogörelsen skall hållas tillgängliga hos rätten och tillsynsmyndigheten för den som vill ta del av handlingarna. En uppgift om detta skall tas in i kungörelsen.

Den som vill framställa in- vändning mot utdelningsförslaget skall göra det hos rätten senast den dag som rätten bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall bestämmas så att tre veckor förflyter från den tidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Prop. 2024/25:135

Bilaga 2

Utdelningsförslaget och för- valtningsredogörelsen ska hållas tillgängliga hos tillsynsmyndig- heten för den som vill ta del av handlingarna. Detta ska anges i kungörelsen.

Den som vill framställa en invändning mot utdelningsförslaget ska göra det hos tillsyns- myndigheten senast tre veckor från dagen för kungörandet. Detta ska anges i kungörelsen.

			7 §
När tiden för invändning har gått ut,				När tiden för invändning har gått ut,
skall rätten fastställa utdelningen i				ska utdelningen		i	konkursen
konkursen	i	enlighet	med	fastställas	i	enlighet		med
utdelningsförslaget, om det			inte	utdelningsförslaget, om			det	inte
genom invändning eller på något				genom invändning eller på något
annat sätt framgår att fel eller brist				annat sätt framgår att det finns fel
som inverkar på någons rätt				eller brister som inverkar på någons
föreligger.				rätt.

Om en fordran eller en förmånsrätt inte har bevakats eller efterbevakat senast då utdelningsförslaget upprättades, fastän bevakningsskyldighet ha förelegat, är en invändning att fordringen eller förmånsrätten borde ha tagit

upp i utdelningsförslaget utan verkan.
Om rätten finner att utdelning				Om utdelning inte bör fastställas
inte bör fastställas enligt förslaget,				enligt förslaget,		ska förslaget
skall rätten antingen göra behöv-				fastställas	efter	nödvändiga
liga ändringar i det och fastställa				ändringar	eller återförvisas till
det sålunda ändrade förslaget eller				förvaltaren.
återförvisa ärendet till förvaltaren.
Att ett nytt utdelningsförslag har
upprättats	skall kungöras endast
om det finns skäl till det. Om
kungörelse inte utfärdas, skall de
borgenärer	som	berörs	av
ändringarna i utdelningsförslaget
underrättas om det. I sådant fall
skall invändning		mot förslaget

framställas inom tre veckor från dagen efter den då underrättelserna

309

Prop. 2024/25:135	sändes ut. Slutdagen skall anges i
Bilaga 2	underrättelserna.

7 a §

Om det i annat fall än som anges i 7 § andra stycket har gjorts

invändning mot utdel- ningsförslaget, ska tillsynsmyn- digheten med ett eget yttrande överlämna prövningen av förslaget till rätten. I övriga fall beslutar tillsynsmyndigheten i frågan.

8 §
Om rätten anser att det finns	När förvaltaren efter återförvisning
anledning att inte fastställa utdel-	upprättar ett nytt utdelningsförslag,
ning enligt förslaget, skall den	ska	det	ges	in	till
genom underrättelser bereda för-	tillsynsmyndigheten. Det nya för-
valtaren och den för vilken en	slaget ska kungöras endast om det
ifrågasatt ändring skulle vara till	finns skäl till det. I ett sådant fall
nackdel tillfälle att yttra sig, om det	tillämpas 6 §.
inte är uppenbart obehövligt. Den
som har framställt invändning mot
utdelningsförslaget skall få tillfälle
att ta del av ett yttrande, om det inte
är obehövligt.
Rätten får hålla förhandling för	Om kungörelse inte sker, ska de
att pröva en fråga om att fastställa	borgenärer som berörs av änd-
utdelningsförslaget. Förhandling	ringarna i utdelningsförslaget un-
skall hållas, om det begärs av den	derrättas om förslaget. I ett sådant
som har framställt invändning mot	fall ska en invändning mot förslaget
förslaget, den för vilken en	framställas		hos		tillsyns-
ifrågasatt ändring skulle vara till	myndigheten inom tre veckor från
nackdel eller, i fråga om	dagen efter den då underrättelsen
återvinning, förvaltaren. Till för-	sändes ut. Detta ska anges i
handlingen skall nu nämnda per-	underrättelsen.
soner alltid kallas.
9 §
När beslutet att fastställa utdel-	När beslutet att fastställa utdel-
ningen och beslut att bestämma	ningen och beslut att bestämma
arvode till förvaltaren har vunnit	arvode till förvaltaren har fått laga
laga kraft, skall förvaltaren snarast	kraft, ska förvaltaren snarast till
till borgenärerna skicka de medel	borgenärerna skicka de medel som
som tillkommer dem, om inte	tillkommer dem, om det inte finns
hinder mot utbetalning enligt 10 §	hinder mot utbetalning enligt 10 §
andra eller tredje stycket föreligger.	andra eller tredje stycket.
Har förvaltaren skickat medlen	Om	förvaltaren		har	skickat
till en borgenär under dennes senast	medlen till en borgenär under
kända adress, behöver förvaltaren	dennes	senast	kända		adress,
310

inte vidta någon ytterligare åtgärd				behöver förvaltaren inte vidta	Prop. 2024/25:135
för att verkställa betalningen. När				någon ytterligare åtgärd för att	Bilaga 2
medlen	har	skickats	till	verkställa betalningen.
borgenärerna,		skall förvaltaren
anmäla det till rätten och tillsyns-
myndigheten.
				När medlen har skickats till
				borgenärerna, ska förvaltaren an-
				mäla det till tillsynsmyndigheten.
			12 §
En borgenär förlorar sin rätt till				En borgenär förlorar sin rätt till
utdelning, om han inte gör anspråk				utdelning, om borgenären inte gör
på medlen inom två år räknat från				anspråk på medlen inom ett år
				räknat från
1. dagen då beslutet att fastställa				1. dagen då beslutet att fastställa
utdelningen vann laga kraft, eller				utdelningen fick laga kraft, eller

2.den senare dag då borgenären blev berättigad att lyfta medlen utan att ställa säkerhet.

De medel som borgenär har				De medel som en borgenär har
förlorat sin rätt till skall fördelas				förlorat sin rätt till ska fördelas
mellan de borgenärer som har				mellan de borgenärer som har
bevarat sin rätt och i andra hand				bevarat sin rätt och i andra hand
överlämnas till gäldenären.				överlämnas till gäldenären.
			13 a §22
Om det sammanlagda belopp som				Om det sammanlagda belopp som
tillkommer en borgenär understiger				tillkommer en borgenär understiger
100 kronor skall, såvida särskilda				300 kronor ska, om det inte finns
skäl inte föranleder annat, beloppet				särskilda skäl, beloppet inte betalas
inte betalas ut till honom, utan				ut till borgenären utan fördelas på
fördelas på övriga utdelnings-				övriga utdelningsberättigade som
berättigade	som inte	tillgodosetts		inte har tillgodosetts fullt ut.
fullt ut.
			15 §
Förskottsbetalning skall utgå för en				Förskott ska betalas ut för en
fordran med förmånsrätt, om det				fordran med förmånsrätt, om det
lämpligen kan ske.				lämpligen kan ske.
Förskottsbetalning skall utgå för				Förskott ska betalas ut för en
en fordran utan förmånsrätt, om det				fordran utan förmånsrätt, om det är
är uppenbart att tillgångarna räcker				uppenbart att tillgångarna räcker till
till betalning av tio procent av				betalning av tio procent av sådana
sådana fordringar och det inte finns				fordringar och det inte finns
särskilda	skäl	mot	det.	särskilda skäl mot det.
Förskottsbetalning för en fordran
utgår endast i den mån det kan
antas att	utdelning	kommer	att
22 Senaste lydelse 1990:1072.				311

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

belöpa på denna. Är fordringen beroende av villkor eller tvistig, får förskott inte betalas ut. När bevakningsskyldighet föreligger, får förskottsbetalning ske endast till en borgenär som har bevakat sin fordran i konkursen.

	Förskott för en fordran får
	betalas ut endast i den utsträckning
	det kan antas att utdelning kommer
	att belöpa på denna. Om fordran är
	beroende av villkor eller är tvistig,
	får förskott inte betalas ut.
18 §
En konkurs anses avslutad när	En konkurs anses avslutad när
tingsrätten har fastställt utdelning	utdelning enligt 7 eller 8 § har
enligt 7 §. Detta gäller även om en	fastställts. Detta gäller även om en
tvist angående en fordran som har	tvist angående en fordran som har
gjorts gällande i konkursen eller en	gjorts gällande i konkursen eller en
fråga om underhåll åt gäldenären	fråga om underhåll åt gäldenären
ännu inte är slutligt avgjord eller	ännu inte är slutligt avgjord eller
någon ytterligare tillgång till följd	någon ytterligare tillgång till följd
av rättegång eller på något annat	av rättegång eller på något annat
sätt senare kan komma att tillföras	sätt senare kan komma att tillföras
konkursboet.	konkursboet.

Även om konkursen är avslutad, får ett ackordsförslag som har getts in

tidigare prövas enligt 12 kap.
				20 §
Om det är oklart hur medlen skall					Om det är oklart hur medlen ska
fördelas, skall ett förslag till					fördelas, ska	förvaltaren upprätta
efterutdelning upprättas. I sådant					ett förslag till efterutdelning. I ett
fall	tillämpas	bestämmelserna i			sådant fall tillämpas bestäm-
detta	kapitel	om	utdelning,		melserna i detta kapitel om
utbetalning av utdelningsmedel och					utdelning, utbetalning av utdel-
förskottsbetalning.					ningsmedel och förskottsbetalning.
I förslaget till efterutdelning kan					I förslaget till efterutdelning kan
utdelning beräknas även för en					utdelning beräknas även för en
fordran som har blivit känd efter det					fordran som har blivit känd efter det
att	utdelningförslag		enligt	4 §	att ett utdelningsförslag enligt 4 §
upprättades. En fordran får beaktas					upprättades. En fordran får beaktas
utan	bevakning		trots	att	utan bevakning trots att ett
bevakningsförfarande			förut	har	bevakningsförfarande har		varit
varit anordnat i konkursen. Har så					anordnat i konkursen. Om så inte
inte varit fallet, får rätten emellertid					har varit fallet, får förvaltaren
besluta om bevakningsförfarande					emellertid	anordna	ett
inför efterutdelningen.					bevakningsförfarande		inför
					efterutdelningen.

312

Av nytillkomna medel skall en	Av nytillkomna medel ska en			Prop. 2024/25:135
borgenär för en fordran som inte har	borgenär för en fordran som inte har			Bilaga 2
tagits upp i utdelningsförslag enligt	tagits upp i ett utdelningsförslag
4 § först så långt medlen räcker	enligt 4 § först så långt medlen
tilldelas så mycket som skulle ha	räcker tilldelas så mycket som
tillagts fordringen, om denna hade	skulle ha tillagts fordran, om denna
beaktats i utdelningsförslaget. Där-	hade beaktats i utdelningsförslaget.
efter får han tillsammans med	Därefter	får	borgenären
övriga borgenärer ta del i vad som	tillsammans med övriga borgenärer
kan återstå.	ta del av det som kan återstå.

21§23

Om förvaltaren anser att de				Om förvaltaren anser att de
nytillkomna	medlen	kan fördelas		nytillkomna medlen		kan fördelas
utan att förslag till efterutdelning				utan att ett förslag till efterutdelning
upprättas	och	om	till-	upprättas, får förvaltaren dela ut
synsmyndigheten medger det, får				medlen	till berättigade borgenärer
han dela ut medlen till berättigade				utan att föregående bestämmelser i
borgenärer utan att föreskrifterna i				detta kapitel iakttas. För utbetal-
det föregående i detta kapitel				ningen gäller dock 9 § andra och
iakttas. För	utbetalningen		gäller	tredje	styckena och	13 a §.	En
dock 9 § andra stycket och 13 a §.				borgenär förlorar sin rätt till
En borgenär förlorar sin rätt till				utdelning, om han eller hon inte gör
utdelning, om han inte gör anspråk				anspråk på medlen inom ett år
på medlen inom två år räknat från				räknat från det att förvaltaren har
det att förvaltaren har anmält till				anmält	till tillsynsmyndigheten		att
rätten att han har skickat medlen till				medlen har skickats till borgenären.
borgenären.
Första stycket tillämpas också för				Första stycket tillämpas också för
det fall att det finns skäl att upprätta				det fall att det finns skäl att upprätta
ett utdelningsförslag		men	medlen	ett utdelnings-förslag men medlen
inte förslår till betalning av de				inte räcker till betalning av de
därmed förenade kostnaderna.				kostnader som är förenade med
				detta.

12kap. 1 §


Visar gäldenären att han har						Om gäldenären visar att han eller
kommit överens om betalningen av						hon har kommit överens om
sina skulder eller på annat sätt						betalningen av sina skulder eller på
träffat	uppgörelse			med	de	något annat sätt träffat en
borgenärer		vars	fordringar		har	uppgörelse med de borgenärer vars
bevakats eller, när bevakning inte						fordringar har bevakats eller, när
behövs, vars fordringar är kända för						bevakning inte		behövs,	vars
förvaltaren, skall rätten på ansökan						fordringar är kända för förvaltaren,
av	gäldenären			besluta	om	ska tillsynsmyndigheten på ansökan
nedläggning		av	konkursen. Innan			av	gäldenären	besluta	om

beslut meddelas skall förvaltaren	nedläggning av konkursen. Innan
höras.
23 Senaste lydelse 1999:1072.	313

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

Om bevakningsförfarande äger rum, får beslut om att lägga ned konkursen inte meddelas före bevakningstidens utgång.

Rätten kan förordna att boets egendom inte får säljas innan ansökningen har prövats, om egendomen inte behöver säljas av någon sådan anledning som avses i 8 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.

ett beslut meddelas ska förvaltaren höras.

Om ett bevakningsförfarande har anordnats, får ett beslut om att lägga ned konkursen inte meddelas före bevakningstidens utgång.

Tillsynsmyndigheten får besluta att boets egendom inte får säljas innan ansökan har prövats, om egendomen inte behöver säljas av någon sådan anledning som avses i 8 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.

3 §
Reglerna i 4–28 §§ om ackord är	En gäldenär får ansöka om ackord
tillämpliga endast i en konkurs i	i konkursen enligt vad som närmare
vilken det har beslutats att bevak-	föreskrivs i detta kapitel.
ningsförfarande skall äga rum.
4 §
Om gäldenären vill bjuda ackord,	En ansökan om ackord ska ges in
skall han tillställa rätten ett	till förvaltaren. Ansökan ska
ackordsförslag. I förslaget skall	innehålla ett ackordsförslag som
anges	anger

1. hur mycket gäldenären bjuder i						1. hur	mycket		gäldenären		er-
betalning,						bjuder i betalning,
2. när betalningen skall ske,						2. när betalningen ska ske,
3. om	säkerhet har		ställts		för	3. om	säkerhet		har	ställts	för
ackordet och vari säkerheten i så						ackordet och vad den i så fall består
fall består.						av.
					6 §
Ett ackordsförslag får tas upp						En ansökan om ackord får tas upp
endast om det kommer in till rätten						till prövning endast om
före den dag då kungörelsen om						1. den ges in till förvaltaren före
utdelningsförslaget i konkursen är						den	dag	utdelningsförslaget
införd i Post- och Inrikes Tidningar						kungjordes eller, när utbyte enligt
eller, när utbyte enligt 15 kap. 2 §						15 kap.	2 §	sker,	före	den	dag
sker,	före	den	dag		då	underrättelserna sändes ut,
underrättelserna sändes ut.						2. gäldenären			har	bekräftat
						bouppteckningen, och
						3. ett	bevakningsförfarande				har
						varit anordnat.
Om ackordsförslaget har kommit
in i rätt tid, skall rätten inhämta
yttrande	av förvaltaren			huruvida
förslaget		bör	föreläggas
borgenärerna.		Avstyrker		förval-
taren att det sker, får förslaget tas

314

upp endast om rätten finner											Prop. 2024/25:135
synnerliga skäl till det.											Bilaga 2
				7 §
Möter enligt 4–6 §§ hinder mot att					En ansökan om ackord ska avvisas,
ackordsförslaget tas upp, skall det					om inte de krav som anges i 3–6 §§
avvisas.					är uppfyllda eller om förvaltaren
					anser att ackordsförslaget inte ska
					presenteras för borgenärerna.
					Om ansökan inte avvisas, ska
					förvaltaren överlämna					ansökan
					med tillhörande			handlingar			till
					rätten och bifoga ett eget yttrande i
					frågan om huruvida ackords-
					förslaget bör antas av borgenä-
					rerna.
					Förvaltaren		ska		till	rätten
					samtidigt med ansökan ge in en
					förteckning över de borgenärer som
					har rätt att rösta i ackordsfrågan,
					med uppgift om de fordringsbelopp
					för vilka rösträtt får utövas.
				8 §
Om ackordsförslaget tas upp, skall					Om ansökan överlämnas till rätten,
borgenärerna genast kallas till ett					ska	rätten		genast		kalla
sammanträde inför rätten för att					borgenärerna		till	ett	sammanträde
pröva förslaget. Innan gäldenären					för att pröva förslaget. Kallelsen
har avlagt ed enligt 6 kap. 3 §, får					ska kungöras.
kallelse utfärdas endast om det
finns synnerliga skäl för det.
Kallelsen till sammanträdet				skall
kungöras.
Sammanträdet		får	inte	hållas
tidigare än tre veckor efter det att
ackordsförslaget togs upp och inte
heller innan tvistefrågor som har
uppkommit	genom anmärkningar
mot bevakade		fordringar		har
handlagts	vid	förlikningssam-
manträdet.
				10 §
Vid sammanträdet för prövning av					Vid sammanträdet för prövning av
ackordsförslaget		bör	förvaltaren		ackordsförslaget			ska	förvaltaren
närvara. Om gäldenären inte kan					närvara.	Även		gäldenären			ska
infinna sig personligen, bör han					närvara. Om gäldenären inte kan
skicka ett ombud.					infinna sig personligen, bör han
					eller hon inställa sig genom ombud.
											315

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

316

Förvaltaren skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har rätt att rösta i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka rösträtt får utövas. Har det mot någon av dessa fordringar framställts an- märkning som inte har prövats eller har, om efterbevakning har skett, anmärkningstiden ännu inte gått ut, skall det särskilt anges i förteckningen.

Om gäldenären inte har avlagt ed enligt 6 kap. 3 §, skall anledningen till det uppges vid sammanträdet.

17 §

Har ett ackordsförslag antagits vid

Om ett ackordsförslag har antagits

sammanträdet men finns det enligt

vid sammanträdet men det enligt

19 §

anledning

att

inte fastställa

19 §

finns

anledning

att

inte

ackordet,

skall

ackordsfrågan

fastställa

ackordet,

ska

prövas av rätten vid en förhandling.

ackordsfrågan

prövas

rätten.

Detsamma gäller, om det vid

Detsamma gäller om det vid

sammanträdet inte kan avgöras om

förslaget

har

antagits

eller

förslaget

har

antagits

eller

förkastats av borgenärerna.

ackordsfrågan

inte

skall

ackordsfrågan

inte

ska

prövas vid en förhandling, skall

prövas enligt första stycket, ska

rätten fastställa ackordet.

Beslut

ackordsfrågan

skall

Rättens beslut i ackordsfrågan

meddelas inom en vecka, om inte

ska meddelas inom en vecka, om

längre rådrum är nödvändigt på

inte ett längre rådrum är nödvändigt

grund av särskilda omständigheter.

på

grund

särskilda

omständigheter.

20 §

En förhandling enligt 17 § skall äga

Om rätten håller sammanträde vid

rum så snart som möjligt. Till

en prövning

enligt

17 §,

ska

förhandlingen

skall

förvaltaren,

gäldenären

och

gäldenären och de borgenärer som

borgenärer som var närvarande vid

var närvarande

vid

sammanträde

det sammanträde som avses i 8 §

som avses i 8 § kallas.

kallas.

26 §

På begäran av en borgenär vars

På ansökan av en borgenär vars

fordran omfattas av ackordet kan

fordran omfattas av ackordet får

rätten, om det finns skäl till det,

tillsynsmyndigheten, om det finns

förordna

förvaltaren

eller

någon

skäl till det, förordna förvaltaren

annan lämplig person att utöva

eller någon annan lämplig person

tillsyn över

att

gäldenären

fullgör

att utöva tillsyn över att gäldenären

sina åtaganden enligt ackordet. Om	fullgör	sina	åtaganden	enligt	Prop. 2024/25:135
det behövs, skall även en ersättare	ackordet. Om det behövs, ska även				Bilaga 2
för tillsynsmannen förordnas.	en ersättare		för tillsynsmannen
	förordnas.
Gäldenären skall ge tillsyns-	Innan ett beslut om fastställelse
mannen de uppgifter som denne	av ackord har fattats, får en
begär och följa de anvisningar som	ansökan enligt första stycket även
tillsynsmannen lämnar.	göras hos rätten.
Tillsynsmannen skall entledigas
av rätten, om det visar sig att han
inte är lämplig eller att han av
någon annan särskild orsak bör
skiljas från uppdraget.
	26 a §
	Gäldenären ska ge tillsynsmannen
	de uppgifter som denne begär och
	följa	de	anvisningar	som
	tillsynsmannen lämnar.
	Tillsynsmannen ska entledigas av
	tillsynsmyndigheten, om det			visar
	sig att han eller hon inte är lämplig
	eller av någon annan särskild orsak
	bör skiljas från uppdraget.

27 §

Arvode till tillsynsmannen och	Arvode till tillsynsmannen och
ersättning för de kostnader som	ersättning för de kostnader som
uppdraget har medfört skall prövas	uppdraget har medfört ska prövas
av rätten, om tillsynsmannen eller	av tillsynsmyndigheten på ansökan
gäldenären begär det. Så länge	av tillsynsmannen eller gäldenären.
ackordet inte har fullgjorts, får en	Så länge ackordet inte har
sådan begäran framställas också av	fullgjorts, får en sådan ansökan
en borgenär vars fordran omfattas	göras även av en borgenär vars
av ackordet.	fordran omfattas av ackordet.
	Ett beslut om arvode och er-
	sättning enligt första stycket gäller
	när det har fått laga kraft.

13kap. 3 §

Slutredovisningen		skall avges till	Slutredovisningen ska ges in till
tillsynsmyndigheten. Till slutredo-			tillsynsmyndigheten. Till slutredo-
visningen skall	förvaltaren bifoga		visningen ska förvaltaren bifoga de
de handlingar som är av betydelse			handlingar som är av betydelse för
för kontroll	av	redovisningen.	kontroll av redovisningen.
Förvaltaren skall ge in en kopia av
redovisningen till rätten. I fall som

avses i 2 § 1, 4 och 7 skall en kopia samtidigt lämnas till gäldenären.

317

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

			I fall som avses i 2 § 1, 4 och 7
			ska även gäldenären få del av
			slutredovisningen.
		4 §
I fall	som avses i 2 § 5	skall	I fall som avses i 2 § 5 ska
slutredovisningen avges samtidigt			slutredovisningen ges in till-
som utdelningsförslaget ges in till			sammans med utdelningsförslaget. I
rätten. I övriga i 2 § avsedda fall			övriga fall ska förvaltaren lämna
skall	förvaltaren	avge	redovisningen så snart som möjligt.

redovisningen så snart som möjligt.

	Granskning av slutredovisningen					Åtgärder för granskning av
						slutredovisningen
					5 §
	Tillsynsmyndigheten skall i de fall					Slutredovisningen			ska	hållas
	som avses i 2 § 2, 3, 5, 6 och 8					tillgänglig hos tillsynsmyndigheten
	granska slutredovisningen samt i de					för dem som vill ta del av den.
	fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 avge
	utlåtande	över		densamma.
	Tillsynsmyndigheten skall skicka
	utlåtandet till rätten. Redovis-
	ningen och utlåtandet skall hållas
	tillgängliga hos rätten och till-
	synsmyndigheten för dem som vill
	ta del av handlingarna.
					6 §
	I fall som avses i 2 § 5 skall av den					I fall som avses i 2 § 5 ska det av
	kungörelse som rätten utfärdar					den kungörelse som utfärdas enligt
	enligt 11 kap.		6 §	framgå	att	11 kap.	6 §		framgå		att
	slutredovisningen och utlåtandet är					slutredovisningen är tillgänglig för
	tillgängliga för granskning och var					granskning		hos	tillsynsmyn-
	handlingarna finns.					digheten.
	I fall som avses i 2 § 2 och 8 skall					I fall som avses i 2 § 2 och 8 ska
	rätten, när tillsynsmyndigheten har					tillsynsmyndigheten			kungöra		att
	lämnat sitt utlåtande, kungöra att					slutredovisningen är tillgänglig för
	slutredovisningen		och	utlåtandet		granskning hos myndigheten.
	har avgetts samt var handlingarna
	är tillgängliga för granskning.
	I de kungörelser som nämns i					I de kungörelser som nämns i
	första och andra styckena skall det					första och andra styckena ska det
	anges vad den som vill klandra					anges vad den som vill klandra
	redovisningen måste göra.					redovisningen måste göra.
					7 §
	Förvaltarens	slutredovisning			får	Förvaltarens		slutredovisning			får
318	klandras av	tillsynsmyndigheten				klandras	av	tillsynsmyndigheten
318

och gäldenären. Även en borgenär	och gäldenären. Även en borgenär					Prop. 2024/25:135
får klandra redovisningen, om hans	får klandra slutredovisningen, om					Bilaga 2
rätt kan vara beroende av den.	hans eller hennes rätt kan vara
	beroende av den.
Talan om klander av slut-	En talan om klander av slut-
redovisning väcks genom stämning	redovisning väcks genom stämning
vid den tingsrätt där konkursen är	vid den tingsrätt som har beslutat
eller har varit anhängig.	om	konkursen.		Till	stäm-
	ningsansökan		ska	redovisningen
	bifogas.
I fall som avses i 2 § 2, 5 och 8	I fall som avses i 2 § 2, 5 och 8
skall talan väckas senast den dag	ska talan väckas senast tre månader
som rätten bestämmer och anger i	från dagen för kungörandet. Detta
kungörelsen. Denna dag skall	ska anges i kungörelsen. I övriga
bestämmas så att tre månader	fall ska talan väckas inom tre
förflyter från den tidpunkt då	månader		från	den	dag
kungörelsen kan antas bli införd i	slutredovisningen			kom	in till
Post- och Inrikes Tidningar. I	tillsynsmyndigheten.
övriga fall skall talan väckas inom
tre månader från den dag då kopian
av redovisningen kom in till rätten.

14kap. 1 §

Med konkurskostnad avses

1.arvode och kostnadsersättning till förvaltare,

2.arvode och kostnadsersättning

till en sådan rådgivare eller
förlikningsman	som	har utsetts
enligt 7 kap. 7 §,
3. ersättning	till ett	sakkunnigt	2. ersättning	till ett sakkunnigt
biträde som förvaltare har anlitat			biträde enligt 16 §,
med stöd av 7 kap. 11 §,
4. ersättning till staten för till-			3. avgifter	enligt 17 § första
synen över förvaltningen,			stycket, och

5.kostnad för kungörande av beslut eller åtgärd rörande kon- kursen,

6.kostnad för de skriftliga kallelser och underrättelser till borgenärerna som utfärdas i kon- kursen,

7. ersättning enligt 6 kap. 14 § till				4. ersättning och förskott	på
gäldenären eller någon		annan	för	ersättning enligt 6 kap. 14 §	till
inställelse.				gäldenären eller någon annan för
				inställelse.
Som konkurskostnad		anses	inte
de kostnader	för kungörelsen,
kallelser och	underrättelser		som

föranleds av efterbevakning.

319

Om en konkurs har beslutats på ansökan av någon annan borgenär än staten eller en borgenär vars fordran omfattas av statlig löne- garanti enligt lönegarantilagen (1992:497) och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §, ska, i den utsträckning konkurskostna- derna inte kan tas ut ur boet, borgenären svara för dessa, dock högst med ett belopp som motsvarar tre tiondelar av det vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Om flera borgenärer vid tidpunkten för konkursbeslutet har ansökt om konkurs svarar de solidariskt. I beslutet om avskrivning ska ansvarig borgenär förpliktas att betala konkurskostnaderna med den angivna begränsningen. Beslutet får verkställas enligt utsökningsbalken.

Om kostnaderna inte heller kan tas ut av borgenären, ska de betalas av staten.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

320

3§24

Om en konkurs har uppstått på ansökan av någon annan borgenär än staten och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §, ska, i den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, borgenären svara för dessa, dock högst med ett be- lopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkrings- balken. Är flera borgenärer betal- ningsskyldiga, svarar de solidariskt. I beslutet om avskrivning ska ansvarig borgenär åläggas att betala konkurskostnaderna med den

angivna begränsningen. Kan kostnaderna inte heller tas ut av borgenären, ska de betalas av staten.

4 §

Arvodet till förvaltaren bestäms av	Arvodet till förvaltaren bestäms av
rätten. Om det har utsetts flera	tillsynsmyndigheten eller, i fall som
förvaltare, skall särskilt arvode	avses i 9 § andra stycket, av rätten.
bestämmas för var och en av dem.	Om det har utsetts flera förvaltare,
	ska särskilt arvode bestämmas för
	var och en av dem.

uppdraget.
Regeringen eller den myndighet			Regeringen eller den myndighet
som	regeringen	bestämmer	som	regeringen	bestämmer
fastställer taxa som skall tillämpas			fastställer taxa som ska tillämpas
vid bestämmande av arvode till			vid bestämmande av arvode till
förvaltaren om konkursen avskrivs			förvaltaren om konkursen avskrivs
enligt 10 kap. 1 §.			enligt 10 kap. 1 §.

6 §

Arvodet bestäms efter fram- Arvodet bestäms efter ansökan av ställning av förvaltaren. Har det förvaltaren. Ansökan ges in till

24Senaste lydelse 2010:1239.

utsetts flera förvaltare, bör deras

tillsynsmyndigheten.

det

har

Prop. 2024/25:135

arvoden bestämmas på en gång, om

utsetts flera förvaltare, ska deras

Bilaga 2

det lämpligen kan ske.

arvoden bestämmas på en gång, om

det lämpligen kan ske.

arvodesframställningen skall

Förvaltaren ska i ansökan ange

förvaltaren ange det belopp som

det belopp som han eller hon begär

han begär och, om det kan komma i

i arvode. Till ansökan ska

fråga att bestämma ett särskilt

förvaltaren

bifoga en redogörelse

arvode för viss egendom, även det

för det arbete som uppdraget har

beloppet. Till framställningen skall

medfört

med

specificerad

bifogas en redogörelse för det

räkning, som utvisar det begärda

arbete som uppdraget har medfört

beloppets fördelning på de olika

med en specificerad räkning, som

förvaltningsåtgärderna.

utvisar det begärda beloppets för-

förvaltaren

har

anlitat

ett

delning på de olika förvaltnings-

sakkunnigt

biträde

med

stöd

åtgärderna. Har förvaltaren anlitat

7 kap. 11 §

och

biträdet

har

fått

ett sådant biträde som avses i 7 kap.

ersättning

eller

förvaltaren

har

11 §

och

har

biträdet erhållit

tillgodoförts ersättning för utgifter,

gottgörelse

eller

har

förvaltaren

ska det anges i redogörelsen.

tillgodoförts ersättning för utgifter,

skall det anges i redogörelsen.

Om det finns anledning att

bestämma ett särskilt arvode för

viss

egendom,

skall

förvaltaren

tillhandahålla rätten en förteckning

över de kända rättsägare som har

särskild förmånsrätt i egendomen.

7 §

Om det finns anledning att

bestämma ett särskilt arvode för

viss egendom, ska förvaltaren i

ansökan enligt 6 § ange även det

beloppet.

I fall som avses i första stycket

ska förvaltaren till ansökan bifoga

en förteckning över de kända

rättsägare som har särskild för-

månsrätt i egendomen.

Avser en arvodesframställning

Om ansökan avser endast att ett

endast att ett särskilt arvode skall

särskilt arvode ska bestämmas för

bestämmas för viss egendom, får

viss

egendom,

får

till-

rätten avgöra om det finns skäl att

synsmyndigheten

avgöra

det

ta upp yrkandet till prövning innan

finns skäl att pröva yrkandet innan

arvode i övrigt bestäms.

8 §

I andra fall än de som avses i 9 §

Tillsynsmyndigheten

ska

tredje stycket och 10 § skall rätten,

gäldenären och de borgenärer som

innan

arvodesframställningen

har begärt det tillfälle att yttra sig

321

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

prövas, inhämta yttrande i arvodesfrågan av tillsynsmyndig- heten samt ge gäldenären och de borgenärer som hos rätten har begärt det tillfälle att yttra sig över framställningen inom viss tid, minst två och högst fyra veckor. I fall som sägs i 6 § tredje stycket skall varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen ges tillfälle att yttra sig över framställningen. Om ett konkurs- beslut upphävts, skall den borgenär vars ansökan lagts till grund för beslutet ges tillfälle att yttra sig över framställningen.

Rätten får hålla förhandling i arvodesfrågan, om den finner skäl till det. Till förhandlingen skall förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer som har begärt att få yttra sig över arvodesframställningen kallas. I fall som avses i 6 § tredje stycket skall varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen kallas. Om ett konkursbeslut upp- hävts, skall den borgenär vars an- sökan lagts till grund för beslutet kallas.

över arvodesansökan. Om förvaltaren endast yrkar ett särskilt arvode för viss egendom, ska varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen ges tillfälle att yttra sig över ansökan. Om ett konkursbeslut har upphävts, ska den borgenär vars ansökan lagts till grund för beslutet ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

Första stycket gäller inte i fall som avses i 9 a § eller när kon- kursen avskrivs eller läggs ned eller vid efterutdelning enligt 11 kap. 21 §.

9 §

I fall då tingsrätten har att fastställa

I fall då utdelning eller efter-

utdelning

eller

efterutdelning

utdelning i konkursen ska fast-

konkursen skall beslut i arvodes-

ställas, ska beslut i arvodesfrågan

frågan

meddelas

samtidigt

med

meddelas samtidigt

med

beslutet

beslutet om fastställelse, när inte

om fastställelse, om inte något

något annat följer av 7 §.

annat följer av 7 § tredje stycket.

tillsynsmyndigheten

enligt

11 kap.

7 a §

andra

stycket

ska

överlämna prövningen av utdel-

ningsförslaget till rätten, ska även

arvodesansökan överlämnas

dit.

Tillsynsmyndigheten

ska

vid

överlämnandet

bifoga ett

eget

yttrande över ansökan.

Oberoende av om talan har förts

Oberoende av om ett beslut om

mot ett beslut om att fastställa

att

fastställa

utdelning

eller

utdelning

eller efterutdelning

får

efterutdelning

har överklagats får

högre

rätt

som ändrar lägre

rätts

domstol

som

ändrar

till-

322

En förvaltare får inte lyfta sitt arvode förrän han har avgett slutredovisningen för sin förvalt- ning. När arvodesframställningen lämnats in till rätten får dock förvaltaren, utan särskilt beslut av rätten, lyfta den del av det begärda arvodet som motsvarar den mervärdesskatt som beräknats för arvodet.

beslut i arvodesfrågan göra den ändring i beslutet om fastställelse som föranleds därav eller, om det behövs, återförvisa utdelnings- frågan till förvaltaren.

Den domstol som har att pröva en fråga om utdelning eller efter- utdelning får bestämma tilläggs- arvode till förvaltaren för arbete i anledning av handläggningen av frågan vid domstolen.

synsmyndighetens eller		lägre	rätts	Prop. 2024/25:135
beslut i arvodesfrågan		göra	den	Bilaga 2
ändring i beslutet om fastställelse
som den	förstnämnda	ändringen
föranleder eller, om det behövs,
återförvisa	utdelningsfrågan		till
förvaltaren.

9 a §

Tillsynsmyndigheten eller den domstol som prövar en fråga om utdelning eller efterutdelning får bestämma tilläggsarvode till för- valtaren för arbete i anledning av handläggningen av frågan vid myn- digheten respektive domstolen.

11 §

Ett beslut om arvode gäller när det har fått laga kraft.

Förvaltaren har rätt till den ränta som har upplupit på medel som har avsatts för arvodet från den dag då slutredovisningen lämnades in till tillsynsmyndigheten.

12 §
Rätten får tillerkänna förvaltaren	Tillsynsmyndigheten	får	på
skäligt belopp att utgå i förskott	ansökan tillerkänna förvaltaren ett
innan slutligt arvode bestäms, om	skäligt belopp att betalas ut i
det är rimligt med hänsyn till	förskott innan slutligt		arvode
omfattningen av det arbete som	bestäms, om det är rimligt med
uppdraget har medfört, den tid	hänsyn till omfattningen av det
under vilken konkursen har varat	arbete som uppdraget har medfört,			323
				323

Prop. 2024/25:135

och ytterligare beräknas pågå samt

den tid under vilken konkursen har

Bilaga 2

övriga förhållanden.

varat och ytterligare beräknas pågå

samt övriga förhållanden.

framställning

förskott

I ansökan om förskott ska

skall ange det belopp som begärs

förvaltaren ange det belopp som

och de skäl som åberopas för

begärs och de skäl som åberopas för

förskottsbetalningen.

Till

fram-

förskottsbetalningen. Till

ansökan

ställningen skall bifogas en redo-

ska

förvaltaren

bifoga

görelse för det arbete som upp-

redogörelse för det arbete som

draget har medfört och en uppgift

uppdraget har medfört och en

boets

ekonomiska ställning.

uppgift

boets

ekonomiska

Rätten skall inhämta yttrande i

ställning.

förskottsfrågan

tillsynsmyndig-

heten.

Ett beslut om förskott gäller

omedelbart.

14 §

Avskrivs konkursen

enligt

10 kap.

konkursen

avskrivs enligt

1 §, skall rätten bestämma kostnad-

10 kap.

1 §,

ska

tillsynsmyndig-

sersättningen

och

ersättningen

heten på ansökan av förvaltaren

enligt 2 § andra stycket till

bestämma

kostnadsersättningen

förvaltaren

samtidigt

som

arvodet

och ersättningen enligt 2 § andra

bestäms.

stycket

till förvaltaren

samtidigt

som arvodet bestäms.

Tillsynsmyndigheten skall

höras

Ett beslut enligt första stycket

också över begäran om ersättning

gäller när det har fått laga kraft.

för kostnader.

17 §

Ersättningen till staten för tillsynen

Avgift får tas ut för ersättning till

över

förvaltningen

utgår

enligt

staten för handläggning av ärenden

föreskrifter

som

regeringen

enligt denna lag och för tillsynen

meddelar.

över förvaltningen.

Ersättningen

till

staten

för

Regeringen eller den myndighet

sådana konkurskostnader

som

regeringen

bestämmer

får

avses i 1 § första stycket 6 utgår

meddela föreskrifter

avgifter

enligt föreskrifter som meddelas av

enligt första stycket och om be-

regeringen eller den myndighet som

talning av sådana avgifter.

regeringen bestämmer.

I 9 kap. 20 § finns bestämmelser

om avgift vid efterbevakning.

18 §

Av arvodet till förvaltaren eller

Av arvodet till förvaltaren ska, om

sådan rådgivare eller förlik-

det i boet finns egendom i vilken

ningsman

som

har

utsetts

enligt

särskild förmånsrätt gäller och i den

7 kap. 7 § ska, om det i boet finns

utsträckning det inverkar på de

egendom

vilken

särskild

borgenärers rätt som inte har sådan

324

förmånsrätt gäller och i den mån det

förmånsrätt i

egendomen

eller

på

inverkar på de borgenärers rätt som				statens	ansvar	för	konkurs-	Prop. 2024/25:135
inte har sådan förmånsrätt i				kostnaderna, den del som avser				Bilaga 2
egendomen eller på statens ansvar				egendomen i fråga fastställas att
för konkurskostnaderna, den			del	betalas ur egendomens avkastning
som avser egendomen i fråga				och köpeskilling.
fastställas att betalas ur egen-
domens avkastning och köpe-
skilling.
Då särskild förmånsrätt gäller i				Om särskild förmånsrätt gäller i
boet tillhörig egendom, får inte till				boet tillhörig egendom, får inte till
skada för någon med samma eller				skada för någon med samma eller
bättre förmånsrätt, av egendomens				bättre förmånsrätt, av egendomens
avkastning och köpeskilling betalas				avkastning och köpeskilling betalas
någon	annan konkurskostnad		än	någon annan konkurskostnad än
som har sagts i första stycket. Sär-				som anges i första stycket. Särskild
skild	förmånsrätt	enligt	5 §	förmånsrätt enligt		5 §	förmåns-
förmånsrättslagen		(1970:979),		rättslagen (1970:979), hindrar dock
hindrar dock inte att egendomen				inte att egendomen används till
används till betalning också av				betalning	också	av	övriga
övriga konkurskostnader, i den mån				konkurskostnader, i den utsträck-
det inte finns annan egendom i boet				ning det inte finns någon annan
som kan användas till betalning.				egendom i boet som kan användas
				till betalning.
Med arvode som sägs i första				Med särskilt arvode jämställs vid
stycket jämställs vid tillämpningen				tillämpningen av första och andra
av denna paragraf		konkursboets		styckena	konkursboets		kostnader
kostnader för vård och försäljning				för vård och försäljning av
av egendomen i fråga.				egendomen i fråga.

15kap. 1 §

Kungörelsen	om konkursbeslutet		Kungörelser enligt denna lag ska
skall införas i Post- och Inrikes			ske i Post- och Inrikes Tidningar.
Tidningar och, enligt vad som			Om det finns särskilda skäl får en
föreskrivs i 3 § lagen (1977:654)			kungörelse även ske på annat sätt.
om kungörande i mål och ärenden
hos myndighet m.m., i ortstidning.
När ett beslut eller en åtgärd i			I 8 kap.	11–13 §§ finns	be-
något annat fall än som sägs i			stämmelser	om kungörande	av
första stycket	eller	i 8 kap. 11 §	auktion i vissa fall.
skall kungöras enligt denna lag,
skall kungörelsen införas i Post-
och Inrikes Tidningar och den eller
de ortstidningar		som rätten
bestämmer.

Dagen för kungörande enligt denna lag är den dag då kun- görelsen infördes i Post- och In- rikes Tidningar.

325

Om förvaltaren ska underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

326

					2 §
I en konkurs vari bevaknings-						I en konkurs där ett bevak-
förfarande har ägt rum skall						ningsförfarande har varit anordnat
följande	kungörelser			ersättas	med	ska	följande kungörelser			ersättas
skriftliga		underrättelser			till	med	skriftliga	underrättelser			till
borgenärerna,		om		det saknas		borgenärerna,		om	det	saknas
anledning att anta att kostnaden för						anledning att anta att kostnaden för
tillkännagivandet			med kungörelse			tillkännagivandet med kungörelse
blir lägre eller att kungörelse i						blir lägre eller att kungörelse i
övrigt är lämpligare, nämligen						övrigt är lämpligare, nämligen
1. kungörelse			med	kallelse	till	1. kungörelse		med	kallelse		till
förhandling angående entledigande						sammanträde om entledigande					av
av förvaltare,						förvaltare,
2. kungörelse			med	information		2. kungörelse		med	information
om att ett förslag till utdelning eller						om att ett förslag till utdelning eller
efterutdelning		har upprättats samt				efterutdelning har upprättats och att
att	slutredovisningen				och	slutredovisningen finns tillgänglig
tillsynsmyndighetens				utlåtande		för granskning,
över den finns tillgängliga för
granskning,

3.kungörelse av beslut om att lägga ned konkursen på grund av frivillig uppgörelse,

4. kungörelse med				information		4. kungörelse			med	information
om	att	slutredovisningen			och	om att		slutredovisningen			finns
tillsynsmyndighetens				utlåtande		tillgänglig för granskning i fall då
över den finns tillgängliga för						förvaltare		avgår	före	konkursens
granskning i fall då förvaltare avgår						slut.
före konkursens slut.
Om utbyte sker i de fall som						Om utbyte sker i de fall som
anges i första stycket 2, 3 eller 4						anges i första stycket 2, 3 eller 4,
skall tid som avses i 11 kap. 6 §						ska den tid som avses i 11 kap. 6 §
tredje	stycket,		13 kap. 7 §		tredje	tredje	stycket, 13 kap.			7 §	tredje
stycket		och	16 kap.	9 §	första	stycket	och 16 kap. 15 § i stället
stycket i stället räknas från dagen						räknas från dagen efter den då
efter den då underrättelserna sändes						underrättelserna sändes.
ut.
					4 §
Skriftliga kallelser och under-						Kallelser		och underrättelser enligt
rättelser enligt denna lag sänds med						denna lag sänds med post eller på
posten i vanligt brev till mottagaren						något annat lämpligt sätt.
under		hans	senaste		kända
postadress, om inte något annat
följer av särskilda föreskrifter om

delgivning.

Skall någon enligt en föreskrift i lagen beredas tillfälle att yttra sig i en viss fråga, får delgivning äga rum.

16 kap. Handläggningen av konkursärenden

Handläggningen hos förvaltaren och tillsynsmyndigheten

Beslut av tillsynsmyndigheten

1 § I förvaltningslagen (2017:900) finns det bestämmelser om tillsynsmyndighetens handläggning och beslut enligt denna lag.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

2 § Ett beslut av tillsynsmyndigheten som får överklagas enligt denna lag och som inte innebär att konkursen avslutas gäller omedelbart, om inte något annat förordnas eller föreskrivs i denna lag.

Beslut av förvaltaren

3 § När förvaltaren beslutar i en fråga som får överklagas enligt 16 §, ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:

–32 § om motivering av beslut, och

–33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till.

Förvaltaren ska alltid underrätta tillsynsmyndigheten om innehållet i ett beslut enligt första stycket.

4 § Ett beslut av förvaltaren som får överklagas gäller omedelbart, om inte något annat förordnas eller föreskrivs i denna lag.

Allmänt om handläggningen i domstol

5 § En fråga som tingsrätten ska pröva enligt denna lag handläggs i ett konkursärende vid domstolen. Ett konkursärende inleds genom ansökan

eller överlämnande (ansökningsärende) eller överklagande (överklagandeärende).

Som konkursärende handläggs inte en sådan talan enligt denna lag som ska väckas genom stämning.

6 § Vid rättens handläggning av ett konkursärende tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat anges i denna lag.

Vid rättens handläggning av frågor om säkerhetsåtgärder enligt 2 kap. och tvångsmedel enligt 6 kap. tillämpas dock rättegångsbalken, om inte något annat anges i denna lag.

Ansökningsärenden i domstol

Behörig tingsrätt

7 § Enligt 2 kap. 1 § ska en ansökan om konkurs göras till tingsrätten. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilka tingsrätter som får pröva en konkursansökan.

En ansökan till tingsrätt under en konkurs görs till den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

8 § En tingsrätt får, om det finns särskilda skäl och det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part, lämna över ett ansökningsärende till en annan tingsrätt som handlägger sådana ärenden.

327

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

328

När ett beslut börjar gälla

9 § Ett beslut om konkurs och om upphävande av ett konkursbeslut gäller omedelbart. Detsamma gäller i ett ansökningsärende andra beslut av rätten enligt denna lag som inte avslutar konkursen, om inte något annat förordnas eller föreskrivs i denna lag.

Ett beslut om utdömande av ett förelagt vite gäller först när beslutet har fått laga kraft.

Särskilda regler om överklagande av tingsrättens beslut

10 § Tiden för att överklaga tingsrättens konkursbeslut räknas från dagen för kungörandet av beslutet.

11 § Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut i ansöknings- ärenden, om beslutet avser

1.att utse eller entlediga förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare,

2.arvode till förvaltare,

3.reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, förbud att utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite.

12 § Ett beslut genom vilket ett ackordsförslag har förkastats av borgenärerna får överklagas av en borgenär eller gäldenären, om han eller hon anser att beslutet inte har tillkommit på lagligt sätt. Gäldenären får dock överklaga beslutet endast om hans eller hennes rätt kan vara beroende av det.

Överklagandeärenden i domstol

Behörig tingsrätt

13 § Ett överklagande av ett beslut av tillsynsmyndigheten eller förvaltaren görs till den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

Överklagande av tillsynsmyndighetens beslut

14 § Tillsynsmyndighetens beslut får överklagas till tingsrätten, om det avser

1.tvist enligt 3 kap. 6 §,

2.anstånd med att lämna förvaltarberättelse enligt 7 kap. 15 a §,

3.frågor som gäller granskningsman enligt 7 kap. 30 och 31 §§,

4.avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 eller 3 §,

5.fastställande av utdelning enligt 11 kap. 7 §,

6.nedläggning av konkurs eller försäljningsförbud enligt 12 kap. 1 §,

7.arvode till förvaltare enligt 14 kap. 4 §,

8.förskott på arvode enligt 14 kap. 12 §,

9.sådana ersättningar som avses i 14 kap. 14 §, eller

10.frågor som gäller tillsynsman enligt 12 kap. 26 och 27 §§.

Andra beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag än de som anges i första stycket får inte överklagas.

15 § Tiden för att överklaga tillsynsmyndighetens beslut om nedläggning av konkurs enligt 12 kap. 1 § räknas från dagen för kungörandet av beslutet.

Överklagande av förvaltarens beslut

16 § Förvaltarens beslut får överklagas till tingsrätten, om det avser

1.avslag på en begäran om bekräftelse enligt 6 kap. 5 §,

2.undantag från reseförbud enligt 6 kap. 6 §,

3.ersättning och förskott på ersättning till gäldenären eller någon annan enligt 6 kap. 14 §,

4.avslag på begärd förskottsbetalning enligt 11 kap. 14,

5.avvisning av en ansökan om ackord enligt 12 kap. 7 §.

Andra beslut av förvaltaren enligt denna lag än de som anges i första stycket får inte överklagas.

17 § Ett beslut av förvaltaren får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.

Tillsynsmyndigheten får alltid överklaga förvaltarens beslut.

18 § Ett överklagande av ett beslut av förvaltaren ges in till den tingsrätt som ska pröva överklagandet inom tre veckor från den dag den som överklagar fick del av beslutet. Om det är tillsynsmyndigheten som överklagar, ska överklagandet dock ges in inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

19 § Om ett överklagande har getts in till förvaltaren, ska denne vidarebefordra överklagandet till tingsrätten och samtidigt ange vilken dag som överklagandet kom in till förvaltaren.

20 § Tingsrätten ska pröva om ett överklagande har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som har kommit in för sent ska avvisas. Detta gäller

dock inte om

1.förseningen beror på att förvaltaren har lämnat en felaktig underrättelse om hur beslutet överklagas, eller

2.överklagandet har kommit in till förvaltaren inom överklagandetiden.

21 § Vid överklagande av beslut enligt 16 § är förvaltaren part i ärendet hos domstolen.

När ett beslut börjar gälla

22 § Ett beslut av rätten enligt denna lag i ett överklagandeärende gäller på det sätt som föreskrivs om tillsynsmyndighetens respektive förvaltarens överklagade beslut.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

329

Om en borgenärs konkursansökan inte bifalls och om borgenären när ansökan gavs in saknade skälig anledning att anta att gäldenären var på obestånd, ska borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne genom ansökan och handläggning av den.

Om ett beslut om konkurs upphävs, ska den borgenär vars ansökan har lagts till grund för konkursbeslutet ersätta gäldenären för konkurskostnader som har tagits ut ur konkursboet. Detta gäller dock inte om konkursen upphävs på grund av att gäldenären har åberopat en ny omständighet eller ett nytt bevis. Borgenären svarar inte heller för kostnader i konkursen som gäldenären har orsakat av vårdslöshet. Om flera borgenärer vid tidpunkten för konkursbeslutet har ansökt om konkurs, svarar de solidariskt för ersättningen.

Talan om skadestånd enligt första stycket eller talan om ersättning enligt andra stycket ska väckas vid den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

330

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17kap.

3 §25

Om ett beslut om konkurs upphävs, skall den borgenär vars ansökan lagts till grund för konkursbeslutet ersätta gäldenären för konkurskostnader som utgått ur konkursboet. Detta gäller dock inte om konkursen upphävs på grund av att gäldenären har åberopat en ny omständighet eller ett nytt bevis. Borgenären svarar inte heller för kostnader i konkursen som

gäldenären har orsakat av vårdslöshet. Om flera borgenärer är ersättningsskyldiga, svarar de solidariskt för ersättningen.

Talan om skadestånd enligt första eller ersättning enligt andra stycket skall väckas vid den tingsrätt där

ärendet om gäldenärens försättande i konkurs är eller har varit anhängigt. I detta ärende får sådan talan väckas utan stämning.

6 §

Åtal mot en gäldenär för brott som		Åtal mot en gäldenär för brott som
avses i 11 kap. brottsbalken och åtal		avses i 11 kap. brottsbalken och åtal
mot en borgenär för brott som sägs		mot en borgenär för brott som sägs
i 5 § får väckas vid den tingsrätt där		i 5 § får väckas vid den tingsrätt
konkursen är eller har varit		som har beslutat om konkursen.
anhängig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

25Senaste lydelse 2005:190.

2. Bestämmelserna i 2 kap. 23 och 24 §§, 6 kap. 2–5 §§, 11 kap. 12, 13 a	Prop. 2024/25:135
och 21 §§, 14 kap. 3 § och 17 kap. 3 § gäller i deras äldre lydelser, om	Bilaga 2
konkursen har beslutats före ikraftträdandet.

3.Bestämmelserna i 9 kap. gäller i deras äldre lydelser, om ett bevakningsförfarande har inletts före ikraftträdandet.

4Äldre bestämmelserna i 7 kap. 7 § samt 14 kap. 1 och 15 §§ gäller, om en rådgivare eller förlikningsman har utsetts före ikraftträdandet.

5.Äldre bestämmelser gäller om en framställan om en åtgärd har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet.

6.Om tingsrätten vid ikraftträdandet inte handlägger någon fråga som avses i 2–5, ska konkursärendet avskrivas från vidare handläggning. Detsamma gäller när tingsrätten efter ikraftträdandet avslutat handläggningen av de frågor som avses i 2–5.

7.När en fråga i en konkurs som har inletts före ikraftträdandet ska anhängiggöras i tingsrätten, ska den tingsrätt som skulle ha beslutat om konkursen enligt de nya bestämmelserna vara behörig.

331

Prop. 2024/25:135	2	Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742)
Bilaga 2		om hotell- och pensionatrörelse

	Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1966:742) om hotell- och
	pensionatrörelse ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					6 §1
	Om en tillståndshavare avlider, försätts i konkurs eller får en förvaltare
	enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar rörelsen, får
	rörelsen fortsättas under högst ett år. Om rörelsen fortsätter, ska det finnas
	en föreståndare enligt 3 § för denna.
	Om det inte redan finns en					Om det inte redan finns en
	godkänd föreståndare, ska inom två					godkänd föreståndare, ska inom två
	månader	från		dödsfallet,		månader	från		dödsfallet,
	edgångssammanträdet eller				be-	konkursbeslutet		eller	beslutet om
	slutet om förvaltare ansökan göras					förvaltare en ansökan göras om
	om godkännande av		föreståndare.			godkännande		av	föreståndare.
	Godkänns	inte föreståndaren,			ska	Godkänns	inte	föreståndaren, ska
	Polismyndigheten lämna den som					Polismyndigheten lämna den som
	driver rörelsen tillfälle att inom viss					driver rörelsen tillfälle att inom viss
	tid ansöka om godkännande av en					tid ansöka om godkännande av en
	annan föreståndare. Godkänns inte					annan föreståndare. Godkänns inte
	heller den andra		föreståndaren,			heller den	andra föreståndaren,
	anses tillståndet ha upphört att gälla					anses tillståndet ha upphört att gälla
	tre veckor efter det att beslut i					tre veckor efter det att beslut i
	ärendet vann laga kraft.					ärendet fick laga kraft.
	Görs inte ansökan som avses i					Om inte den ansökan som avses i
	andra stycket inom föreskriven tid,					andra stycket görs inom föreskriven
	anses tillståndet för rörelsen ha					tid, anses tillståndet för rörelsen ha
	upphört att gälla den dag då tiden					upphört att gälla den dag då tiden
	gick ut.					gick ut.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.Äldre föreskrifter gäller för en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet.

332	1 Senaste lydelse 2014:607.

3Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 7 § passlagen (1978:302) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §1

Passansökan ska avslås, om

1.bestämmelserna i 6 § inte har iakttagits och sökanden inte har följt uppmaningen att avhjälpa bristen,

2.ansökan avser pass för barn under arton år och barnets vård- nadshavare inte har lämnat medgivande och det inte finns synnerliga skäl att ändå utfärda pass,

3.sökanden är anhållen, häktad eller underkastad övervakning enligt 24 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken eller reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25 kap. 1 § samma balk,

4.sökanden är föremål för ett beslut om övervakningsåtgärder enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:485) om erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom Europeiska unionen och åklagare inte har lämnat medgivande,

5.sökanden är föremål för en uppföljningsförklaring som avser en övervakningsåtgärd enligt 3 kap. 3 § 3–5 lagen (2015:485) om erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom Europeiska unionen och åklagare inte har lämnat medgivande,

6.sökanden är efterlyst och ska omhändertas omedelbart vid anträffandet,

8.sökanden avtjänar fängelsestraff och den sammanlagda tiden att avtjäna är fängelse i minst ett år och sökanden inte har villkorligt frigivits,

9.sökanden genomgår sluten ungdomsvård och den sammanlagda vårdtiden är minst ett år,

10.sökanden genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

eller
11. sökanden	enligt 2 kap. 12 §	11. sökanden enligt 2 kap. 12 §
eller 6 kap.	6 § konkurslagen	eller 6 kap. 6 a § konkurslagen
(1987:672) är ålagd att lämna ifrån		(1987:672) är ålagd att lämna ifrån
sig sitt pass eller förbud att utfärda		sig sitt pass eller förbud att utfärda
pass för sökanden har meddelats		pass för sökanden har meddelats
enligt samma bestämmelser.		enligt samma bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

1 Senaste lydelse 2015:486.

333

Prop. 2024/25:135	4	Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
Bilaga 2		(1987:619)
		(1987:619)
	Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 och 19 §§, 9 kap. 10 § och 11 kap. 1 §
	sparbankslagen (1987:619)1 ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					6 kap.
					2 §2
	Bolagsverket ska besluta att en sparbank ska gå i likvidation, om tillståndet
	att driva bankrörelse har återkallats. Beslutet ska fattas så snart det är
	praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan om likvidation
	kom in till Bolagsverket.
	Rätten ska besluta att en sparbank					Rätten ska besluta att en sparbank
	ska gå i likvidation, om sparbanken					ska gå i likvidation, om sparbanken
	har försatts i konkurs och denna					har försatts i konkurs och denna
	avslutats med överskott. Beslutet					avslutats med		överskott. Beslutet
	ska fattas i samband med att kon-					ska fattas i samband med att kon-
	kursen avslutas.					kursen har avslutats.
	Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om det styrks att
	likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första
	instans.
	En fråga om likvidation enligt					En fråga om likvidation enligt
	första stycket prövas på ansökan av					första stycket prövas på ansökan av
	Finansinspektionen,			styrelsen,		Finansinspektionen,			styrelsen,		en
	styrelseledamot eller huvudman.					styrelseledamot eller en huvudman.
					19 §3
	Om en sparbank försätts i konkurs,					Om en sparbank försätts i konkurs,
	skall tingsrätten sända en under-					ska	tingsrätten		sända		en
	rättelse	om	beslutet		till	underrättelse		om	beslutet		till
	registreringsmyndigheten				för	registreringsmyndigheten					för
	registrering.					registrering.
	Under konkursen företräds sparbanken som konkursgäldenär av den
	styrelse eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under
	konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om
	entledigande och om nytillsättning.
	När en konkurs har avslutats skall					När en konkurs har avslutats ska
	tingsrätten	genast	för registrering			tillsynsmyndigheten			i	konkurser
	underrätta			registre-		genast	för registrering			underrätta
	ringsmyndigheten		samt	ange	om	registreringsmyndigheten och ange
	överskott finns eller inte. Tings-					om det finns något överskott.
	rätten skall även för registrering
	underrätta	registreringsmyndig-

heten när en överrätt genom beslut som vunnit laga kraft har upphävt

	1	Lagen omtryckt 1996:1005.
334	2	Senaste lydelse 2013:163.
334	3	Senaste lydelse 2000:819.

ett beslut att försätta sparbanken i konkurs.

Prop. 2024/25:135

Bilaga 2

Tingsrätten ska för registrering underrätta registreringsmyndig- heten när en överrätt genom beslut som har fått laga kraft har upphävt ett beslut att försätta sparbanken i konkurs.

9kap. 10 §4

Om banken har försatts i konkurs			Om banken har försatts i konkurs
efter en ansökan som gjorts innan			efter en ansökan som gjorts innan
den tid som anges i 9 § har gått ut,			den tid som anges i 9 § har gått ut,
får konkursboet föra talan enligt 1			får konkursboet föra talan enligt 1
eller 2 §	trots att	frihet från	eller 2 § trots att frihet från
skadeståndsansvar har inträtt enligt			skadeståndsansvar har inträtt enligt
5–7 §§. Efter utgången av den tid			5–7 §§. Efter utgången av den tid
som anges i 9 § får en sådan talan			som anges i 9 § får en sådan talan
dock inte väckas senare än sex			dock inte väckas senare än sex
månader	från	edgångs-	månader från konkursbeslutet.

sammanträde.

11kap. 1 §5

Registreringsmyndigheten	skall	Registreringsmyndigheten ska utan
utan dröjsmål kungöra i Post- och		dröjsmål kungöra i Post- och
Inrikes Tidningar vad som för		Inrikes Tidningar vad som för
sparbanker införs i bankregistret		sparbanker införs i bankregistret
med undantag för registrering av		med undantag för registrering av
underrättelse enligt		underrättelse enligt
1. 2 kap. 14 § om dagen för kungörelse om rörelsens öppnande,
2. 6 kap. 19 § från tingsrätten om		2. 6 kap. 19 § om att banken har
att banken blivit försatt i konkurs,		blivit försatt i konkurs, att beslut
att beslut om konkurs upphävts		om konkurs har upphävts eller att
eller att konkurs avslutats, och		konkurs har avslutats, och
3. 7 kap. 5 § om fusionstillstånd.
En kungörelse som avser ändring		En kungörelse som avser ändring
i ett förhållande som tidigare har		i ett förhållande som tidigare har
införts i registret skall bara ange		införts i registret ska bara ange
ändringens art.		ändringens art.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.För en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet gäller 9 kap. 10 § i den äldre lydelsen.

4	Senaste lydelse 2004:304.	335
5	Senaste lydelse 2004:304.	335

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

5Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)

Härigenom föreskrivs i fråga om lönegarantilagen (1992:497)

dels att 8, 15, 19, 21 och 29–33 §§ och rubriken närmast före 29 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 31 a och 32 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

		8 §
Om någon på grund av en fordran			Om någon på grund av en fordran
som omfattas av garantin har ansökt			som omfattas av garantin har ansökt
om att gäldenären skall försättas i			om att gäldenären ska försättas i
konkurs, lämnas betalning även för			konkurs, lämnas betalning även för
kostnaden för det och, om			kostnaden för det.
konkursen	har	avskrivits enligt
10 kap.	1 §	konkurslagen
(1987:672), för den kostnad som
han har blivit ålagd att betala enligt
14 kap. 3 § samma lag.

15 §1

Förvaltaren ska för arbetstagarens räkning bevaka fordringar som enligt förvaltarens bedömning är klara.

Bevakningen får ske genom att förvaltaren till rätten lämnar två kopior av en sådan underrättelse som han eller hon har lämnat till den utbetalande myndigheten enligt 11 § och anger att den avser bevakning.

Förvaltaren ska genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.

		19 §2
Kopia av ett beslut enligt 16 eller			När en förvaltare eller rekon-
18 § skall samma dag som beslutet			struktör meddelar ett beslut enligt
meddelades	sändas	till	16 eller 18 §, ska följande bestäm-
arbetstagaren	och den myndighet		melser	i	förvaltningslagen
som har tillsyn över förvaltningen i			(2017:900) tillämpas:
konkurser.			– 32 § om motivering av beslut,
			och

– 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till.

336	1	Senaste lydelse 2019:530.
336	2	Senaste lydelse 2006:711.

					Förvaltaren		eller		rekonstruk-		Prop. 2024/25:135
					tören	ska alltid		underrätta		den	Bilaga 2
					myndighet som har tillsyn över
					förvaltningen i konkurser (till-
					synsmyndigheten)			om	innehållet i
					ett beslut enligt första stycket.
				21 §3
Om en arbetstagare begär betalning					Om en arbetstagare begär betalning
enligt garantin för en fordran som					enligt garantin för en fordran som
han eller hon har mot en					han eller hon har mot en
arbetsgivare som har försatts i					arbetsgivare som har försatts i
konkurs i ett annat nordiskt land					konkurs i ett annat nordiskt land
eller som i ett annat EU- eller EES-					eller som i ett annat EU- eller EES-
land än Sverige är föremål för ett					land än Sverige är föremål för ett
sådant	insolvensförfarande			som	sådant	insolvensförfarande				som
avses i 1 § 3, skall arbetstagaren					avses i 1 § 3, ska arbetstagaren
ansöka	om	utbetalning		av	ansöka	om		utbetalning		av
garantibelopp		hos den	myndighet		garantibelopp					hos
som avses i 19 §.					tillsynsmyndigheten.
Statens talan förs av den
myndighet som avses i 19 §.
Överprövning av beslut					Överklagande av beslut
				29 §4
Om en arbetstagare är missnöjd					En förvaltares eller en rekon-
med förvaltarens eller rekonstruk-					struktörs beslut enligt 16 eller 18 §
törens beslut enligt 16 eller 18 §, får					får överklagas till tingsrätten av
arbetstagaren		väcka	talan	mot	arbetstagaren		och		tillsynsmyn-
staten inom tre veckor från det att					digheten.
han eller hon fick del av beslutet.
Statens talan förs av den					Det som föreskrivs om arbets-
myndighet som avses i 19 §.					tagare i första stycket gäller även
					den som en fordran har överlåtits
					till enligt 5 eller 6 §.
				30 §5
Om den myndighet som avses i 29 §					Ett överklagande enligt 29 § görs
andra stycket finner att förvaltarens					till den tingsrätt som har beslutat
eller rekonstruktörens			beslut är		om konkursen eller företags-
oriktigt,	får	myndigheten		väcka	rekonstruktionen			inom	tre veckor
talan mot arbetstagaren inom tre					från den dag då den som överklagar
veckor från det att myndigheten fick					fick del av beslutet.
del av beslutet.
3 Senaste lydelse 2006:711.
4 Senaste lydelse 2006:711.											337
5 Senaste lydelse 2005:273.											337

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

Ett överklagande ska ges in till tingsrätten. Om överklagandet har getts in till förvaltaren eller rekonstruktören, ska denne vi- darebefordra överklagandet till tingsrätten och samtidigt ange vil- ken dag som överklagandet kom in till förvaltaren eller rekonstruk- tören.

31 §

Vad som har sagts i fråga om	Tingsrätten	ska	pröva		om	ett
arbetstagare i 29 och 30 §§ gäller	överklagande	enligt		29 §		har
även den som en fordran har	kommit in i rätt tid.
överlåtits till enligt 5 eller 6 §.
	Ett överklagande som har kommit
	in för sent ska avvisas. Detta gäller
	dock inte om
	1. förseningen beror på att för-
	valtaren eller rekonstruktören har
	lämnat en felaktig underrättelse om
	hur beslutet överklagas, eller
	2. överklagandet har kommit in
	till förvaltaren eller rekon-
	struktören inom överklagandetiden.
	31 a §
	Vid en domstols handläggning av
	ett överklagande av en arbetstagare
	enligt 29 § företräds staten av den
	förvaltare eller rekonstruktör som
	har meddelat		det	överklagade
	beslutet,	om	inte			till-
	synsmyndigheten		har	överklagat
	det beslutet.
	Om förvaltaren eller rekon-
	struktören företräder staten under
	handläggningen i domstol, ska han
	eller hon höra tillsynsmyndigheten,
	om det finns skäl för det.
	Tillsynsmyndigheten			får	överta
	en förvaltares eller rekonstruktörs
	uppgift att föra talan i domstol.

338

32§6

Talan enligt 29 eller 30 § skall väckas vid den tingsrätt som handlägger konkursärendet eller ärendet om företagsrekonstruktion.

En arbetstagare, som är missnöjd	Tillsynsmyndighetens beslut				enligt
med tillsynsmyndighetens beslut	21 §	får	överklagas		av
enligt 21 §, får inom den tid som	arbetstagaren till den tingsrätt där
anges i 29 § väcka talan mot staten	arbetstagaren ska svara i tvistemål i
vid den tingsrätt där arbetstagaren	allmänhet.
skall svara i tvistemål i allmänhet.
	32 a §
	Vid ett överklagande enligt 29 eller
	32 § tillämpas lagen (1996:242) om
	domstolsärenden,			om inte	något
	annat följer av denna lag.
33 §
	I fråga om rättegångskostnader ska
	18 kap.		rättegångsbalken
	tillämpas.
I mål enligt 29 och 30 §§ får det	Trots första stycket får domstolen
beslutas att vardera parten skall	besluta att vardera parten ska svara
bära sin rättegångskostnad, även	för sina rättegångskostnader, även
om arbetstagaren har förlorat målet.	om	arbetstagaren		har förlorat
	ärendet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.För en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet gäller 8 § i den äldre lydelsen.

3.Äldre bestämmelser om överprövning av beslut om lönegaranti gäller för mål som har inletts före ikraftträdandet.

6Senaste lydelse 2005:273.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

339

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

6Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § stiftelselagen (1994:1220) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

5 §

Sådan talan för stiftelsens räkning	En sådan talan för stiftelsens
enligt 1 eller 2 § som inte grundas	räkning enligt 1 eller 2 § som inte
på brott kan inte väckas mot	grundas på brott får inte väckas mot

1.en styrelseledamot eller förvaltaren sedan tre år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan fattades eller vidtogs, eller

2.en revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen kom styrelsen eller förvaltaren till handa.

Utan hinder av bestämmelserna i					Trots första stycket får stiftelsens
första stycket	får		stiftelsens		konkursbo väcka	talan,	om
konkursbo väcka			talan,	om	konkursansökan har	gjorts	innan
konkursansökan	har	gjorts		innan	den tid som anges i första stycket
den tid som anges i första stycket					har gått ut. Efter utgången av
har gått ut. Efter utgången av					nämnda tid får en sådan talan dock
nämnda tid kan sådan talan dock					inte väckas senare än sex månader
inte väckas senare än sex månader					från konkursbeslutet.
från edgångssammanträdet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.Äldre föreskrifter gäller för en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet.

340

7Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 20 §, 11 kap. 12 § och 13 kap. 1 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker1 ska ha följande lydelse,

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9kap. 20 §2

Om en medlemsbank försätts i		Om en medlemsbank försätts i
konkurs, skall tingsrätten sända en		konkurs, ska tingsrätten sända en
underrättelse om beslutet	till	underrättelse om beslutet	till
registreringsmyndigheten	för	registreringsmyndigheten	för
registrering.		registrering.

Under konkursen företräds banken som konkursgäldenär av den styrelse eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om

entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har avslutats skall					När en konkurs har avslutats ska
tingsrätten	genast	underrätta			tillsynsmyndigheten			i	konkurser
registreringsmyndigheten om detta					genast	för registrering			underrätta
för registrering samt ange om					registreringsmyndigheten och ange
överskott	finns	eller		inte.	om det finns något överskott.
Tingsrätten	skall	även		för
registrering	underrätta		registre-
ringsmyndigheten när en			överrätt
genom beslut som vunnit laga kraft
har upphävt ett beslut att försätta
medlemsbanken i konkurs.
					Tingsrätten		ska för	registrering
					underrätta		registreringsmyndig-
					heten när en överrätt genom beslut
					som har fått laga kraft har upphävt
					ett	beslut	att		försätta
					medlemsbanken i konkurs.

11kap.

12 §3

Om banken har försatts i konkurs					Om banken har försatts i konkurs
efter en ansökan som gjorts innan					efter en ansökan som gjorts innan
den tid som anges i 11 § har gått ut,					den tid som anges i 11 § har gått ut,
får konkursboet föra talan enligt 1–					får konkursboet föra talan enligt 1–
3 §§	trots	att	frihet	från	3 §§	trots	att	frihet	från
skadeståndsansvar har inträtt enligt					skadeståndsansvar har inträtt enligt
6–9 §§. Efter utgången av den tid					6–9 §§. Efter utgången av den tid

1I promemorian Ny associationsrättslig reglering för medlemsbanker (dnr Fi2019/00358/B) föreslås att lagen upphävs.

2Senaste lydelse 2000:820.

3 Senaste lydelse 2004:318.

341

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

som anges i 11 § får en sådan talan dock inte väckas senare än sex

månaderfrån edgångssammanträde.

som anges i 11 § får en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från konkursbeslutet.

		13 kap.
		1 §4
Registreringsmyndigheten		skall	Registreringsmyndigheten ska utan
utan dröjsmål kungöra i Post- och			dröjsmål kungöra i Post- och
Inrikes Tidningar vad som för			Inrikes Tidningar vad som för
medlemsbanker	införs	i	medlemsbanker	införs	i
bankregistret med	undantag	för	bankregistret med	undantag	för
registrering av underrättelse enligt			registrering av underrättelse enligt
1. 2 kap. 7 § om dagen för kungörelse om rörelsens öppnande,
2. 9 kap. 20 § från tingsrätten om			2. 9 kap. 20 § om att banken har
att banken blivit försatt i konkurs,			blivit försatt i konkurs, att beslut
att beslut om konkurs upphävts			om konkurs har upphävts eller att
eller att konkurs avslutats, och			konkurs har avslutats, och
3. 10 kap. 5 § om fusionstillstånd.
En kungörelse som avser ändring			En kungörelse som avser ändring
i ett förhållande som tidigare har			i ett förhållande som tidigare har
införts i registret skall bara ange			införts i registret ska bara ange
ändringens art.			ändringens art.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.För en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet gäller 11 kap. 12 § i den äldre lydelsen.

342	4 Senaste lydelse 2004:318.

8Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:764) om företags- rekonstruktion

dels att 2 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 1 §1

En ansökan om företagsrekon-			En ansökan om företagsrekon-
struktion får göras av gäldenären			struktion får göras av gäldenären
eller av en borgenär. Ansökan ska			eller av en borgenär. Ansökan ska
göras skriftligen hos den tingsrätt			göras skriftligen hos den tingsrätt
där gäldenären bör svara i tvistemål			där gäldenären bör svara i tvistemål
som angår	betalningsskyldighet i		som angår betalningsskyldighet i
allmänhet.	Ansökan ska	vara	allmänhet.
egenhändigt	undertecknad	av

sökanden eller sökandens ombud.

I ansökan ska sökanden ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är kända.

I 3 och 4 §§ lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning finns ytterligare bestämmelser om ansökans innehåll.

1 a §

En ansökan enligt 1 § ska vara egenhändigt undertecknad av sö- kanden eller sökandens ombud.

Om ansökan ges in elektroniskt, ska den skrivas under med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upp- hävande av direktiv 1999/93/ EG, i den ursprungliga lydelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

1 Senaste lydelse 2017:481.

343

Prop. 2024/25:135	9	Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen
Bilaga 2		(1996:1619)
		(1996:1619)
	Härigenom föreskrivs att 41 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				41 §
	I samband med att handläggningen				I samband med att handläggningen
	avslutas i ett mål eller ärende i				avslutas i ett mål eller ärende i
	vilket en part har rättshjälp skall det				vilket en part har rättshjälp ska det
	bestämmas vilka belopp som mot-				bestämmas		vilka		belopp		som
	parter, medparter och den rätts-				motparter,	medparter				och	den
	sökande	eller	dennes		rättssökande			eller		dennes
	ställföreträdare skall betala			enligt	ställföreträdare			ska	betala enligt
	30 § första stycket och 31 § första				30 § första stycket och 31 § första
	stycket. Beslut om återbetal-				stycket.
	ningsskyldighet enligt		37 §	med-
	delas i samband med att hand-
	läggningen avslutas i ett mål eller
	ärende i vilket part har rättshjälp
	eller i samband med rättshjälpens
	upphörande. Om beslutet meddelas
	av någon annan än domstol eller
	Rättshjälpsmyndigheten,			skall
	betalningsskyldigheten		bestämmas
	till att avse kostnaderna i deras
	helhet eller viss kvotdel utan att ett
	bestämt belopp anges.
	När en borgenär har beviljats				Beslut	om		återbetalningsskyl-
	rättshjälp i en angelägenhet som				dighet enligt 37 § meddelas i sam-
	rör försättande i konkurs, skall				band med		att handläggningen
	beslut	om ersättningsskyldighet			avslutas i ett mål eller ärende i
	meddelas senast i samband med att				vilket part har rättshjälp eller i
	utdelningen fastställs.				samband		med		rättshjälpens
					upphörande.
					Om beslutet meddelas av någon
					annan	än		domstol			eller
					Rättshjälpsmyndigheten,					ska	be-
					talningsskyldigheten bestämmas till
					att avse kostnaderna i deras helhet

eller viss kvotdel utan att ett bestämt belopp anges.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.För en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet gäller 41 § i den äldre lydelsen.

344

10Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 20, 22 och 23 §§ lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet1 ska ha följande lydelse.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 20 §2

Uppgifter får behandlas i databasen för att tillhandahålla information som behövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för

1. handläggningen	av	kon-	1. handläggningen	av	kon-
kurstillsynsärenden och mål enligt			kurstillsynsärenden,	andra	kon-
lönegarantilagen (1992:497),			kursärenden och ärenden		enligt
			lönegarantilagen (1992:497),

2. förebyggande av överskuldsättning och information om skuldsanering och F-skuldsanering, och

3. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

22 §

För de ändamål som anges i 20 § får följande uppgifter behandlas i databasen:

1.ett konkursbos identitet,

2.en fysisk persons identitet och bosättning,

3.en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra företrädare,

4.en enskilds ekonomiska förhållanden,

5. domstols eller myndighets	5. en domstols, en myndighets
beslut,	eller en konkursförvaltares beslut,

6.yrkanden och grunder i ett mål eller ärende, och

7.beslut och övriga åtgärder i ett mål eller ärende.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen enligt första stycket.

23 §
Uppgifter och handlingar i data-	Uppgifter och handlingar i data-
basen som kan hänföras till ett	basen som kan hänföras till ett
konkurstillsynsärende skall gallras	konkurstillsynsärende	eller ett
senast fem år efter utgången av det	annat konkursärende	ska gallras
kalenderår då ärendet avslutades,	senast fem år efter utgången av det
dock tidigast tio år efter utgången	kalenderår då ärendet	avslutades,
av det kalenderår då beslutet om	dock tidigast tio år efter utgången
konkurs fattades.

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2006:733.

2 Senaste lydelse 2018:230.

345

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

Uppgifter och handlingar som kan hänföras till mål enligt lönegarantilagen (1992:497) skall gallras senast tre år efter utgången av det kalenderår då handlägg- ningen av målet avslutades.

av det kalenderår då beslutet om konkurs fattades.

Uppgifter och handlingar som kan hänföras till ett ärende enligt lönegarantilagen (1992:497) ska gallras senast tre år efter utgången av det kalenderår då handlägg- ningen av ärendet avslutades.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

346

11Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 51 § och 29 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

25kap. 51 §

Om en konkurs avslutas med				Om en konkurs avslutas med
överskott eller läggs ned efter				överskott eller läggs ner efter en
frivillig	uppgörelse eller		om	frivillig	uppgörelse, eller		om
egendomen i konkursboet återställs				egendomen i konkursboet återställs
till bolaget till följd av att ackord				till bolaget till följd av att ett ackord
har fastställts, skall allmän domstol				har fastställts, ska allmän domstol i
i samband med att konkursen				samband med att konkursen har
avslutas besluta att bolaget skall gå				avslutats besluta att bolaget ska gå i
i likvidation. Ett sådant beslut gäller				likvidation. Ett sådant beslut gäller
omedelbart.				omedelbart.
Var bolaget i likvidation när det				Var bolaget i likvidation när det
försattes	i	konkurs,	skall	försattes	i	konkurs,	ska
likvidationen fortsätta enligt 44 §,				likvidationen fortsätta enligt 44 §,
om konkursen avslutas på det sätt				om konkursen avslutas på det sätt
som anges i första stycket.				som anges i första stycket.

29kap. 14 §

Om bolaget har försatts i konkurs		Om bolaget har försatts i konkurs
efter en ansökan som har gjorts		efter en ansökan som har gjorts
innan den tid som anges i 13 § har		innan den tid som anges i 13 § har
gått ut, får konkursboet föra talan		gått ut, får konkursboet föra talan
enligt 1–3 §§ trots att frihet från		enligt 1–3 §§ trots att frihet från
skadeståndsansvar har inträtt enligt		skadeståndsansvar har inträtt enligt
7, 8 eller 10 §. Efter utgången av		7, 8 eller 10 §. Efter utgången av
den tid som anges i 13 § får en		den tid som anges i 13 § får en
sådan talan dock inte väckas senare		sådan talan dock inte väckas senare
än sex månader från ed-		än sex månader från kon-
gångssammanträde.		kursbeslutet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.För en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet gäller 29 kap. 14 § i den äldre lydelsen.

347

Prop. 2024/25:135	12	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
Bilaga 2		sekretesslagen (2009:400)
		sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

348

Bilaga1	Prop. 2024/25:135
Nuvarande lydelse	Bilaga 2

Organ	Verksamhet
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Internationella Handelshögskolan i	all verksamhet
Jönköping aktiebolag
Kungliga Svenska Aeroklubben	besiktning och tillsyn av luftfartyg
	samt utfärdande och förnyande av
	luftvärdighetsbevis och miljö-
	värdighetsbevis (SFS 2010:500)
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Föreslagen lydelse

verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ	Verksamhet
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Internationella Handelshögskolan i	all verksamhet
Jönköping aktiebolag
Konkursförvaltare	verksamhet	i	konkurs	rörande
	bekräftelse	av bouppteckning			och
	medgivande	av	undantag		från
	reseförbud
Kungliga Svenska Aeroklubben	besiktning och tillsyn av luftfartyg
	samt utfärdande och förnyande av
	luftvärdighetsbevis				och
	miljövärdighetsbevis			(SFS
	2010:500)
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
1 Senaste lydelse 2017:1076.					349

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

13Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

	16 §
Yrkande om näringsförbud enligt 5		Ett yrkande om		näringsförbud
eller 6 § får framställas av allmän		enligt 5 eller 6 § får framställas av
åklagare. Om talan inte förs enligt		allmän åklagare. Om talan inte förs
15 §,	ska yrkandet framställas	enligt	15 §,	ska	yrkandet
genom	ansökan vid allmän	framställas genom en ansökan vid
domstol.		allmän domstol.

Om åklagaren har förklarat sig avstå från att ansöka om näringsförbud, får ansökan i stället göras av Kronofogdemyndigheten.

En ansökan enligt första eller		En ansökan enligt första eller
andra stycket ska göras hos		andra stycket ska göras hos
tingsrätten i den ort där den som		tingsrätten i den ort där den som
yrkandet avser har sin hemvist. Om		yrkandet avser har sin hemvist. Om
han eller hon inte har hemvist i		han eller hon inte har sin hemvist i
Sverige, ska ansökan göras hos		Sverige, ska ansökan göras hos
Stockholms	tingsrätt. Om ärendet	Stockholms tingsrätt. Om ärendet
gäller näringsförbud enligt 5 §, är		gäller näringsförbud enligt 5 §, är
även den tingsrätt som handlägger		även den tingsrätt som har beslutat
eller har	handlagt konkursen	om konkursen behörig att pröva
behörig att pröva ärendet.		ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

350

14Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 14 § och 21 kap. 13 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2024/25:135 Bilaga 2

18kap. 14 §

Om en konkurs avslutas med				Om en konkurs avslutas med
överskott eller läggs ner efter en				överskott eller läggs ner efter en
frivillig	uppgörelse,	eller	om	frivillig uppgörelse, eller om
egendomen i konkursboet återställs				egendomen i konkursboet återställs
till föreningen till följd av att ett				till föreningen till följd av att ett
ackord har fastställts, ska allmän				ackord har fastställts, ska allmän
domstol i samband med att				domstol i samband med att
konkursen	avslutas	besluta	att	konkursen har avslutats besluta att
föreningen ska gå i likvidation. Ett				föreningen ska gå i likvidation. Ett
sådant beslut gäller omedelbart.				sådant beslut gäller omedelbart.

Om föreningen var i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsätta enligt 17 kap. 42 §.

21kap. 13 §

Om föreningen har försatts i			Om föreningen har försatts i
konkurs på en ansökan som har			konkurs på en ansökan som har
gjorts innan den tid som anges i			gjorts innan den tid som anges i
12 § har gått ut, får konkursboet			12 § har gått ut, får konkursboet
föra en talan enligt 1–3 §§ trots 6, 7			föra en talan enligt 1–3 §§ trots 6, 7
och 9 §§. Efter utgången av den tid			och 9 §§. Efter utgången av den tid
som anges i 12 § får en sådan talan			som anges i 12 § får en sådan talan
dock inte väckas senare än sex			dock inte väckas senare än sex
månader	från	ed-	månader från konkursbeslutet.

gångssammanträdet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

2.För en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet gäller 21 kap. 13 § i den äldre lydelsen.

351

Prop. 2024/25:135	Förteckning över remissinstanserna
Bilaga 3
	Remissyttranden över promemorian Konkursförfarandet har lämnats av
	Almi Företagspartner AB, Bokföringsnämnden, Bolagsverket, Data-
	inspektionen (numera	Integritetsskyddsmyndigheten), Domstolsverket,
	Ekobrottsmyndigheten,	Finansbolagens Förening, Finansinspektionen,

Företagarna, Försäkringskassan, Gotlands tingsrätt, Göta hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Handelshögskolan vid Karlstads universitet (Akademien för insolvensrätt), Helsingborgs tingsrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Hudiksvalls tingsrätt, Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg, Konkurrensverket, Kronofogdemyndigheten, Landsorganisa- tionen i Sverige (LO), Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö tingsrätt, Näringslivets Regelnämnd, Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige (REKON), Riksarkivet, Riksgälds- kontoret, Skaraborgs tingsrätt, Skatteverket, Skellefteå tingsrätt, Småföretagarnas Riksförbund, Sparbankernas Riksförbund, Stiftelsen Ackordscentralen, Stockholms tingsrätt, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Svea hovrätt, Svensk Inkasso, Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Tillväxtverket, Tjänste- männens Centralorganisation (TCO), Transportstyrelsen, TU Medier i Sverige, UC AB, Umeå tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Uppsala universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Vänersborgs tingsrätt, Åklagarmyndigheten och Östersunds tingsrätt.

Yttranden har också inkommit från Eksjö tingsrätt, Jönköpings tingsrätt, Mora tingsrätt och Norrtälje tingsrätt.

Arbetsgivarverket, FAR, Föreningen Sveriges kronofogdar, Institutet för Näringslivsforskning, Norrköpings tingsrätt, Regelrådet, Riksdagens ombudsmän, Svenska Bankföreningen, Sveriges akademikers central- organisation (SACO), Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Domareförbund, Sveriges Kommuner och Regioner och Tillväxtanalys har avstått från att yttra sig.

352

Lagrådsremissens lagförslag

1Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672)1

dels att 16 kap., 2 kap. 2 a, 23 och 26 §§, 6 kap. 5 a §, 7 kap. 7 och 29 §§,

9 kap. 14, 17 och 18 §§, 11 kap. 17 §, 12 kap. 3, 9, 12, 16 och 18 §§ och 14 kap. 10 och 15 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 26 § och 7 kap. 7 § ska utgå, dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 2 och 6 §§, 4 kap. 20 §,

dels att rubriken till 6 kap. ska lyda ”Gäldenärens skyldigheter under boutredningen”,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 16 kap., och tretton nya paragra- fer, 2 kap. 6 a §, 6 kap. 6 a–6 c §§, 7 kap. 13 a, 15 a och 31 §§, 9 kap. 6 a– 6 c §§, 11 kap. 7 a §, 12 kap. 26 a § och 14 kap. 9 a §, av följande lydelse.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.

3 §2

Förvaltningen av ett konkursbo handhas av en eller flera förvaltare.

Förvaltningen av boet står under	Tillsynsmyndigheten	utövar
tillsyn av tillsynsmyndigheten.	tillsyn över förvaltningen. Tillsyns-
	myndigheten utför även de andra
	uppgifter som anges i denna lag.
6 §
Om det i någon annan lag har med-	Om en annan lag innehåller en
delats någon bestämmelse som av-	bestämmelse som avviker från denna
viker från denna lag, gäller den	lag, tillämpas den bestämmelsen. I
bestämmelsen.	16 kap. 6 § finns det	särskilda
	bestämmelser om tillämplig lag för
	handläggningen av konkursärenden.

1Senaste lydelse av

2kap. 2 a § 2021:538

6kap. 5 a § 2021:538

9kap. 14 § 1995:793

12kap. 16 § 1990:1072

14kap. 10 § 2005:190

16 kap. 8	§ 2006:706
16 kap. 9	§ 1994:1050.	353
2 Senaste lydelse 2006:706.		353

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

354

Angående tillämpligheten av rättegångsbalken ges bestämmelser i det följande.

2 kap. Konkursansökan och					2 kap. Konkursansökan och
konkursbeslut m.m.					konkursbeslut
Konkursansökan m.m.					Konkursansökan
				1 §3
En ansökan		om	konkurs	görs	En ansökan om konkurs görs
skriftligen till		den	tingsrätt	där	skriftligen till tingsrätten.
gäldenären svarar i tvistemål som
angår	betalningsskyldighet			i

allmänhet.

Sökanden ska ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är kända.

En ansökan ska avvisas, om det inte av den framgår vilken tingsrätt som är behörig och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa

bristen.
I 3 och 4 §§ lagen (2017:473)	I 3 och 4 §§ lagen (2017:473)
med kompletterande bestämmelser	med kompletterande bestämmel-
till 2015 års insolvensförordning	ser till 2015 års insolvensförord-
finns ytterligare bestämmelser om	ning finns det ytterligare bestäm-
ansökans innehåll.	melser om ansökans innehåll.
	6 a §
	I 24 kap. 1 § lagen (2015:1016) om
	resolution finns det särskilda
	bestämmelser om en konkurs-
	ansökan som avser ett företag som
	omfattas av den lagen.

3 kap.

2 §4

En rättshandling mellan gäldenären	En rättshandling mellan gäldenären
och någon annan som företas senast	och någon annan som företas senast
dagen efter den då kungörelsen om	dagen efter den dag konkursbeslutet
konkursbeslutet var införd i Post-	kungjordes ska trots 1 § gälla, om
och Inrikes Tidningar ska trots 1 §	det inte visas att den andre kände till
gälla, om det inte visas att den andre	beslutet eller att det fanns om-
kände till beslutet eller att det fanns	ständigheter som gav honom eller
omständigheter som gav honom	henne skälig anledning att anta att
eller henne skälig anledning att anta	gäldenären var försatt i konkurs.
att gäldenären var försatt i konkurs.
En överlåtelse av eller ett annat
förfogande över egendom som på
grund av detta ska gälla, ska dock,

3Senaste lydelse 2021:538.

4Senaste lydelse 2014:1456.

om konkursboet utan oskäligt uppe-						Prop. 2024/25:135
håll begär det, gå åter mot att boet						Bilaga 4
ersätter den andre vad han eller
hon har betalat jämte nödvändig
eller nyttig kostnad.
Första	stycket	andra meningen	En överlåtelse av eller ett annat
gäller inte egendom som anges i			förfogande	över	egendom	som
8 kap. 10 § andra stycket.			enligt första stycket ska gälla, ska
			ändå gå åter om konkursboet utan
			oskäligt uppehåll begär det och
			boet ersätter den andre vad han
			eller hon har betalat tillsammans
			med nödvändig eller nyttig kostnad
			som han eller hon har haft. Det
			gäller dock inte sådan egendom
			som anges	i 8 kap. 10 §		andra
			stycket.
Infriar någon en förpliktelse mot			Om någon infriar en förpliktelse
gäldenären efter den tidpunkt som			mot gäldenären efter den tidpunkt
anges i första stycket, ska det			som anges i första stycket, ska det
tillgodoräknas honom eller henne,			tillgodoräknas honom eller henne,
om det	av	omständigheterna	om det av omständigheterna fram-
framgår att han eller hon var i god			går att han eller hon var i god tro.
tro. En uppsägning eller en annan			En uppsägning eller en annan
liknande rättshandling som företas			liknande rättshandling som företas
mot eller av gäldenären efter sagda			mot eller av gäldenären efter den
tidpunkt ska gälla, om det av			tidpunkten ska gälla, om det av
omständigheterna framgår att den			omständigheterna		framgår att den
andre var i god tro och det är			andre var i god tro och det är
uppenbart oskäligt att rättshand-			uppenbart oskäligt att rättshand-
lingen blir ogiltig mot konkursboet.			lingen blir ogiltig mot konkursboet.

Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens överlåtelse
eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev eller vissa andra
jämförbara värdehandlingar.
6 §5
En tvist mellan förvaltaren och	En tvist mellan förvaltaren och
gäldenären eller någon annan i en	gäldenären eller någon annan i en
fråga som avses i 5 § ska prövas av	fråga som avses i 5 § ska prövas av
tillsynsmyndigheten på ansökan av	tillsynsmyndigheten på ansökan av
förvaltaren, en borgenär, gälde-	förvaltaren, en borgenär, gälde-
nären eller en underhållsberättigad.	nären eller en underhållsberättigad.
Myndigheten ska inhämta yttran-
den i den omfattning som behövs för
prövningen. Myndighetens beslut
gäller omedelbart, även om det
överklagas. Beslutet ska efter an-
sökan ändras, om senare upplysta
omständigheter eller ändrade för-
5 Senaste lydelse 2021:791.	355

Prop. 2024/25:135

hållanden motiverar det.

Bilaga 4

Tillsynsmyndighetens beslut i ett

Tillsynsmyndigheten

ska

på

ärende som avses i första stycket får

ansökan ändra sitt beslut, om det är

överklagas av den vars rätt berörs

motiverat med hänsyn till senare

av beslutet. I fråga om ett sådant

anförda omständigheter eller änd-

överklagande

tillämpas

bestäm-

rade förhållanden.

melserna i utsökningsbalken

överklagande

beslut

utmätning av lön.

4 kap.

20 §

En talan om återvinning enligt 19 §

första stycket 1 eller andra stycket

ska väckas genom stämning vid den

tingsrätt som har beslutat om

konkursen.

Talan vid allmän domstol om

En talan om återvinning får

återvinning får väckas inom ett år

väckas inom ett år från dagen för

från

dagen

för

konkursbeslutet.

Talan

får

även

Talan får även väckas inom sex

väckas inom sex månader från det

månader från det att anledning

att anledningen till talan blev känd

därtill blev känd för konkursboet.

för konkursboet.

Om gäldenären

Har gäldenären avhänt sig fast

har avhänt sig fast egendom eller

egendom eller är det fråga om

om det är fråga om återgång av en

återgång av en bodelning, får talan

bodelning, får talan även väckas

även väckas inom sex månader från

inom sex månader från den dag då

den dag då lagfart söktes eller

lagfart söktes eller bodelningshand-

bodelningshandlingen

gavs in

till

lingen gavs in till rätten.

rätten.

En borgenär som för talan svarar

En borgenär som för talan

för

rättegångskostnaden

men

har

ansvarar

för

rättegångskostnaden

rätt att få ersättning för denna av

men har rätt att få ersättning för

boet, i den mån kostnaden täcks av

denna av boet, i den utsträckning

vad som har kommit boet till godo

kostnaden täcks av vad som har

genom rättegången.

tillförts boet genom rättegången.

6 kap.

Upplysnings- och närvaroplikt

under konkurs

under boutredningen

2 §6

Gäldenären

skall

rätten,

Gäldenären

ska

rätten,

tillsynsmyndigheten, förvaltare och

granskningsmän

upplysningar

granskare

upplysningar

betydelse

för

konkurs-

betydelse

för

konkursutredningen

utredningen som de begär. Upp-

som de begär. Upplysnings-

lysningsskyldigheten omfattar även

skyldigheten omfattar

även egen-

356

6 Senaste lydelse 1995:793.

egendom, som inte ingår i boet på					dom som inte ingår i boet på grund				Prop. 2024/25:135
grund av att den finns utomlands.					av att den finns utomlands.				Bilaga 4
Gäldenären skall på begäran av					Gäldenären ska på begäran av
förvaltaren närvara vid boupp-					förvaltaren närvara vid boupp-
teckningsförrättningen.			Är	gälde-	teckningsförrättningen. Om gälde-
nären en juridisk person och finns					nären är en juridisk person och det
det flera	ställföreträdare,			gäller	finns flera	ställföreträdare,		gäller
denna skyldighet dock inte för en					denna skyldighet dock inte för en
sådan ställföreträdare vars närvaro					sådan ställföreträdare vars närvaro
förvaltaren	anser sakna betydelse				förvaltaren	anser sakna betydelse
för boutredningen.					för boutredningen.
Vid förlikningssammanträde och
sammanträde		för prövning av
ackordsförslag		skall	gäldenären
närvara, om han inte har laga
förfall eller rätten medger att han
uteblir. Att gäldenären uteblir från
ett sammanträde hindrar inte att de
ärenden som skall förekomma på
sammanträdet handläggs.
				3 §7
På begäran av förvaltaren ska					På ansökan av förvaltaren ska
gäldenären	avlägga		bouppteck-		gäldenären	avlägga	bouppteck-
ningsed inför rätten i stället för att					ningsed inför rätten i stället för att
lämna en bekräftelse enligt 2 a §.					lämna en bekräftelse		enligt	2 a §.
					Till ansökan ska bouppteckningen
					bifogas.

5 §8

	På begäran av förvaltaren ska	På ansökan av förvaltaren ska
någon annan än gäldenären, i stället		någon annan än gäldenären, i stället
7	Senaste lydelse 2021:538.	357
8	Senaste lydelse 2021:538.	357

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

358

för att lämna en bekräftelse enligt	för att lämna en bekräftelse enligt
första stycket, vid ett sammanträde	första stycket, vid ett sammanträde
inför rätten avlägga bouppteck-	inför rätten avlägga bouppteck-
ningsed enligt 3 § eller beediga en	ningsed enligt 3 § eller beediga en
viss uppgift i bouppteckningen, om	viss uppgift i bouppteckningen, om
det kan antas vara av betydelse för	det kan antas vara av betydelse för
boutredningen. Rätten ska hålla	boutredningen. Rätten ska hålla
sammanträdet så snart som möjligt.	sammanträdet så snart som möjligt.
Till sammanträdet ska rätten kalla	Till sammanträdet ska rätten kalla
förvaltaren och de som anges i	förvaltaren och de som anges i
första stycket andra meningen.	första stycket.

Med undantag för den som är närstående till gäldenären gäller första och andra styckena inte den som avses i 36 kap. 5 § rättegångsbalken, när det

gäller en uppgift som han eller hon inte får höras om som vittne.
Om	förvaltaren			avslår	en
begäran om att någon annan än
gäldenären		ska		lämna	en
bekräftelse enligt första stycket, får
den som framställt begäran hän-
skjuta frågan till rättens prövning.
					6 §9
Gäldenären får inte efter det att						Gäldenären får inte utan med-
konkursbeslutet har meddelats och						givande resa utomlands efter det att
innan han eller hon har bekräftat						konkursbeslutet har meddelats och
eller	beedigat		bouppteckningen			innan han eller hon har bekräftat
bege sig utomlands utan rättens						eller beedigat bouppteckningen.
medgivande. Om det senare under
konkursen finns skäl att befara att
gäldenären genom att lämna landet
undandrar		sig	skyldighet		som
föreskrivs i denna lag, får gälde-
nären förbjudas att resa utomlands.
Om gäldenären			byter vistelseort,
ska gäldenären meddela förvalt-
aren var han eller hon vistas.
Om det finns skäl att befara att						Ett beslut i fråga om medgivande
gäldenären		åsidosätter ett förbud				att resa utomlands meddelas av
att resa utomlands, får gäldenären						förvaltaren	på	ansökan	av
åläggas att lämna ifrån sig sitt pass						gäldenären.
till tillsynsmyndigheten. Om gälde-

nären inte har något pass, får det meddelas förbud att utfärda pass för honom eller henne.

Om det finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna den ort där han eller hon är bosatt undandrar sig skyldighet som före-

9Senaste lydelse 2021:538.

skrivs i denna lag, får gäldenären förbjudas att lämna orten.

					6 a §
					Om det efter att gäldenären har
					bekräftat eller beedigat boupp-
					teckningen finns skäl att befara att
					gäldenären genom att lämna landet
					undandrar sig en skyldighet som
					föreskrivs i denna lag, får gälde-
					nären förbjudas att resa utomlands.
					6 b §
					Om det finns skäl att befara att
					gäldenären åsidosätter ett förbud
					att resa utomlands, får gäldenären
					åläggas att lämna ifrån sig sitt pass
					till tillsynsmyndigheten. Om gälde-
					nären inte har något pass, får ett
					förbud att utfärda pass för honom
					eller henne meddelas.
					6 c §
					Om gäldenären byter vistelseort,
					ska gäldenären meddela förvalt-
					aren var han eller hon vistas. Om
					det finns skäl att befara att
					gäldenären genom att lämna den
					ort där han eller hon är bosatt
					undandrar sig en skyldighet som
					föreskrivs i denna lag, får gälde-
					nären förbjudas att lämna orten.
				7 §
Ett beslut om reseförbud eller om					Ett beslut enligt 6 a–6 c §§ med-
åläggande		för	gäldenären att		delas av rätten på ansökan av
lämna ifrån sig sitt pass eller om					förvaltaren. När det inte längre
förbud att utfärda pass meddelas av					finns skäl för ett sådant beslut, ska
rätten på begäran av förvaltaren					det omedelbart hävas.
eller tillsynsmyndigheten. När det
inte längre finns skäl för ett sådant
beslut,	skall	beslutet		omedelbart
hävas.
Innan rätten meddelar beslut i en					Innan ett beslut meddelas, ska
fråga som avses i denna paragraf,					rätten ge gäldenären och till-
skall	rätten		ge	gäldenären,	synsmyndigheten tillfälle att yttra
förvaltaren		och	tillsynsmyndig-		sig, om det lämpligen kan ske och
heten tillfälle att yttra sig, om det					det inte är utan betydelse.
lämpligen kan ske och det inte är
utan betydelse. Rätten				får också

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

359

Prop. 2024/25:135	hålla förhandling i frågan. Till en
Bilaga 4	sådan förhandling skall tillsyns-
	myndigheten,	förvaltaren	och
	gäldenären kallas. Kallelsen		till

gäldenären bör delges.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass ska delges gäldenären.

	9 §10
	Om gäldenären inte fullgör en	Om gäldenären inte fullgör en
	skyldighet enligt 2–3, 5 eller 6 §	skyldighet enligt 2–4, 6 b eller 6 c §
	eller överträder ett reseförbud enligt	eller överträder ett reseförbud enligt
	6 §, får han eller hon efter	6 eller 6 a §, får han eller hon efter
	omständigheterna antingen hämtas	omständigheterna antingen hämtas
	eller häktas. Detsamma gäller om	eller häktas. Detsamma gäller om
	det finns skäl att befara att	det finns skäl att befara att
	gäldenären inte kommer att fullgöra	gäldenären inte kommer att fullgöra
	en sådan skyldighet eller kommer	en sådan skyldighet eller kommer
	att överträda ett sådant förbud.	att överträda ett sådant förbud.
	Om någon annan än gäldenären inte fullgör en skyldighet enligt 5 § att
	bekräfta eller beediga bouppteckningen eller en viss uppgift i den, får han
	eller hon efter omständigheterna föreläggas vite, hämtas eller häktas.
	Häktning i de fall som avses i	Häktning i de fall som avses i
	första och andra styckena får ske	första och andra styckena får ske
	endast om det finns synnerliga skäl	endast om det finns synnerliga skäl
	för det. Om gäldenären har överträtt	för det. Om gäldenären har överträtt
	ett reseförbud enligt 6 §, ska han	ett reseförbud enligt 6 eller		6 a §
	eller hon dock häktas om det inte är	ska han eller hon dock häktas om
	uppenbart att det är onödigt.	det inte är uppenbart att det är
		onödigt.
	Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.
	10 §
	Frågor om åtgärder enligt 9 § eller	Frågor om åtgärder enligt 9 § eller
	om utdömande av förelagt vite	om utdömande av förelagt vite
	prövas av rätten på begäran av för-	prövas av rätten på ansökan av
	valtaren eller tillsynsmyndigheten.	förvaltaren.
	Innan rätten beslutar i en fråga	Innan rätten meddelar sitt beslut,
	som avses i denna paragraf, skall	ska den som avses med åtgärden
	rätten ge den som avses med	och	tillsynsmyndigheten	ges
	åtgärden, förvaltaren och tillsyns-	tillfälle att yttra sig, om det
	myndigheten tillfälle att yttra sig,	lämpligen kan ske och det inte är
	om det lämpligen kan ske och det	utan betydelse.
	inte är utan betydelse.
	Begärs någon häktad, skall rätten	Om någon begärs häktad ska
	på yrkande förordna biträde åt	rätten på yrkande förordna ett
	honom, om det inte är uppenbart att	biträde åt honom eller henne, om
360	10 Senaste lydelse 2021:538.

sådant inte behövs. Biträdet har rätt till ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg. Rätten kan ålägga den som häktningsyrkandet riktas mot att såsom förlorande part helt eller delvis ersätta statens kostnader för biträdet. Ogillas häktningsyrkandet och beror detta på att sökanden inte har haft god- tagbara skäl för yrkandet, skall sökanden ersätta statens kostnader för biträdet.

det inte är uppenbart att ett sådant				Prop. 2024/25:135
inte behövs. Biträdet har rätt			till	Bilaga 4
ersättning av staten för arbete,
tidsspillan och utlägg. Rätten får
besluta att den som häkt-
ningsyrkandet riktas mot såsom
förlorande part helt eller delvis ska
ersätta	statens	kostnader	för
biträdet.	Om	häktningsyrkandet
avslås och detta beror på att
förvaltaren inte har haft godtagbara
skäl för yrkandet, ska han eller hon
ersätta	statens	kostnader	för
biträdet.

						11 §
Rätten får hålla förhandling för att							Rätten får hålla förhandling för att
pröva en fråga som avses i 10 §.							pröva en fråga som avses i 7 eller
Har häktning begärts, skall							10 §. Om häktning har begärts ska
förhandling hållas, om det inte är							förhandling hållas, om det inte är
fara i dröjsmål.							fara i dröjsmål.
Till förhandlingen skall till-							Till förhandlingen ska tillsyns-
synsmyndigheten, förvaltaren och,							myndigheten, förvaltaren och, om
om möjligt, den som avses med							möjligt, den som avses med
åtgärden		kallas. Den			sistnämndes		åtgärden kallas. Den sistnämndes
kallelse skall delges. Han får							kallelse ska delges. Han eller hon
hämtas till förhandlingen, om det							får hämtas till förhandlingen, om
finns skäl till det. Har han kallats							det finns skäl för det. Om den som
till förhandlingen eller kan det antas							avses med åtgärden har kallats till
att han har avvikit eller på annat sätt							förhandlingen eller det kan antas att
håller sig undan, hindrar hans							han eller hon har avvikit eller håller
utevaro inte att yrkandet prövas.							sig undan på något annat sätt, får
							yrkandet prövas även om han eller
							hon uteblir från förhandlingen.
Har rätten beslutat om häktning							Om rätten har beslutat om
av någon som inte var närvarande							häktning av någon som inte var
vid rätten, skall, så snart beslutet							närvarande vid rätten, ska, så snart
har verkställts, anmälan om detta							beslutet har verkställts, anmälan om
göras hos rätten. När en sådan							detta göras hos rätten. När en sådan
anmälan			har	gjorts,		skall	anmälan har gjorts ska en
förhandling			i	häktningsfrågan			förhandling		i	häktningsfrågan
hållas snarast och senast fyra dagar							hållas snarast och senast fyra dagar
efter	det		att	häktningsbeslutet			efter	det	att	häktningsbeslutet
verkställdes.							verkställdes.
Rätten skall med högst två							Rätten ska med högst två veckors
veckors mellanrum hålla för-							mellanrum hålla förhandling för att
handling för att pröva om den som							pröva om den som är häktad
är intagen i häkte fortfarande skall							fortfarande ska vara det. Om det
vara häktad. Finns det inte längre							inte längre finns skäl för häktning,
skäl	för	häktning,			skall	rätten	ska	rätten	omedelbart besluta att

361

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

omedelbart förordna att den häktade skall friges. Ingen får under konkursen hållas häktad längre tid än tre månader.

den häktade ska friges. Ingen får under konkursen hållas häktad längre tid än tre månader.

					14 §11
	Om gäldenären är i behov av det, har han eller hon vid en inställelse till
	följd av 2–5 a §§ rätt till skälig ersättning av konkursboet för resa och
	uppehälle inom landet. Detta gäller även för en sådan person som avses i
	13 §.
	Om någon annan än den som avses i 13 § ska inställa sig enligt 5 § för
	att bekräfta eller beediga bouppteckningen eller en viss uppgift i den, har
	han eller hon rätt till skälig ersättning av konkursboet för sin inställelse.
	Beslut om ersättning meddelas av					Rätten beslutar	om	ersättning,
	rätten,	om	ersättningen		avser	om ersättningen	avser	inställelse
	inställelse inför rätten. I andra fall					inför rätten. I andra fall beslutar
	beslutar förvaltaren om ersättning.					förvaltaren om ersättning. Förskott
	Förskott får beviljas på ersätt-					får beviljas på ersättningen.
	ningen.	Ett	beslut	enligt	detta
	stycke gäller omedelbart, om inte
	något annat förordnas.
	Om förvaltaren vägrar ersätt-
	ning eller förskott på ersättning
	med begärt belopp enligt denna
	paragraf, får den som framställt
	begäran	hänskjuta		fråga	till
	rättens prövning.
					7 kap.
					3 §
	Innan rätten utser förvaltare eller					Innan rätten utser förvaltare ska till-
	fattar beslut om att flera förvaltare					synsmyndigheten höras.
	skall finnas, skall tillsynsmyndig-
	heten höras.
	Frågor om att utse flera för-					En ansökan om att utse flera
	valtare eller att dela förvaltningen					förvaltare eller att dela förvalt-
	mellan flera förvaltare tas upp på					ningen mellan flera förvaltare får
	begäran	av	tillsynsmyndigheten,			göras av tillsynsmyndigheten, en
	förvaltare, en granskningsman eller					förvaltare, en granskare eller en
	en borgenär. Tillsynsmyndigheten					borgenär. Tillsynsmyndigheten och
	och förvaltaren skall höras. Rätten					förvaltaren ska höras.
	får, om det behövs, pröva frågan
	vid en förhandling. Till förhand-
	lingen	skall	tillsynsmyndigheten,
	förvaltaren och, om frågan har
	väckts av någon annan, denne
	kallas.
362	11 Senaste lydelse 2021:538.

Entledigande av förvaltare m.m.

Entledigande av förvaltaren

5 §

Om en förvaltare begär att få avgå

Om förvaltaren ansöker om att få

och visar skäl till det, skall rätten

avgå och visar skäl för det, ska

entlediga honom.

rätten entlediga honom eller henne.

En förvaltare som inte är lämplig

eller av någon annan orsak bör

skiljas

från

uppdraget

skall

skiljas

från

uppdraget

ska

entledigas av rätten. Frågor om

entledigas av rätten. En ansökan om

entledigande tas upp på begäran av

entledigande

får

göras

tillsynsmyndigheten, en

gransk-

tillsynsmyndigheten, en granskare,

ningsman, en borgenär eller

en borgenär eller gäldenären.

gäldenären.

En förvaltare får inte entledigas

utan

att

tillsynsmyndigheten

har

utan att

tillsynsmyndigheten har

hörts. Om någon annan än

hörts.

rätten

håller

förvaltaren själv har begärt att

sammanträde,

ska

tillsynsmyndig-

förvaltaren

skall

entledigas,

skall

heten kallas. Om det är av särskilt

rätten, om det inte av särskilda skäl

intresse att borgenärerna hörs, ska

är onödigt, pröva frågan vid en

de kallas till sammanträdet genom

förhandling.

Till

förhandlingen

kungörelse.

skall

tillsynsmyndigheten,

förvaltaren och, om frågan har

väckts av någon annan, denne

kallas. Om det är av särskilt intresse

att borgenärerna hörs, skall de

kallas

till

förhandlingen

genom

kungörelse.

Rätten får, om den finner skäl till

Rätten får besluta att förvaltaren

det, i avvaktan på förhandlingen

ska skiljas från sitt uppdrag för

försätta

förvaltare

tiden till dess att ärendet om

tjänstgöring. Innan det sker skall

entledigande avgörs, om det finns

tillsynsmyndigheten höras. Om en

särskilda

skäl.

Innan

rätten

förvaltare försätts ur tjänstgöring,

beslutar om det ska tillsynsmyndig-

kan rätten utse någon annan att

heten höras. Rätten får utse någon

under

tiden

fullgöra

hans

annan att under tiden fullgöra

åligganden.

förvaltarens uppgifter.

9§12

Förvaltaren är skyldig att på		Förvaltaren är skyldig att på
begäran lämna upplysningar om		begäran lämna	upplysningar om
boet och dess förvaltning till rätten,		boet och dess förvaltning till rätten,
borgenärer,	granskningsmän,	en borgenär, en granskare,
gäldenären	eller tillsynsmyndig-	gäldenären och	tillsynsmyndig-
heten.		heten.
Förvaltaren är dock inte skyldig		Trots första stycket är för-
att lämna	borgenärer, gransk-	valtaren inte skyldig att lämna en

12Senaste lydelse 2002:1125.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

363

Prop. 2024/25:135

ningsmän

eller

gäldenärer

borgenär, en granskare eller

Bilaga 4

upplysningar

anmälan

gäldenären

upplysningar

enligt 16 § innan han avger slut-

underrättelse

enligt

16 §

innan

redovisning.

förvaltaren lämnar sin slutredo-

visning.

10 §

I viktigare frågor skall förvaltaren

Förvaltaren ska inhämta tillsyns-

höra

tillsynsmyndigheten

och

myndighetens

synpunkter

särskilt berörda borgenärer, om det

viktigare frågor och inför beslut i

inte föreligger hinder mot det.

frågor som av någon anledning är

Förvaltaren skall i sådana frågor

svårbedömda.

höra även gäldenären, om det

lämpligen kan ske.

Förvaltaren ska i viktigare frågor

ge särskilt

berörda

borgenärer

tillfälle att yttra sig, om det inte

finns något hinder mot det. Även

gäldenären ska ges tillfälle att yttra

sig i sådana frågor, om det

lämpligen kan ske.

13 §13

Förvaltaren

ska

upprätta

Förvaltaren

ska

upprätta

bouppteckning. I den ska boets

tillgångar tas upp till noggrant

uppskattade värden. I boupp-

teckningen ska vidare boets skulder

tas upp med uppgift om varje

tas upp med uppgifter om varje

borgenärs namn och adress.

borgenär.

Bouppteckningen

ska

Bouppteckningen

ska

dessutom

dessutom innehålla en bedömning

innehålla en bedömning av om

av om utdelning kan förväntas i

utdelning

kan

förväntas

konkursen.

Om det finns anledning, ska

bouppteckningen också

innehålla

bouppteckningen

också innehålla

uppgift om egendom som inte ingår

en uppgift om egendom som inte

i boet på grund av att den finns

ingår i boet på grund av att den

utomlands.

gäldenären

har

finns utomlands. Om gäldenären

uppgett att sådan egendom saknas,

har uppgett att sådan egendom

ska

bouppteckningen

innehålla

saknas,

ska

bouppteckningen

uppgift om detta.

innehålla en uppgift om detta.

I den utsträckning det behövs ska bouppteckningen också innehålla en

förteckning över boets räkenskapsinformation och annat material som rör

boet.

Förvaltaren ska ge in boupp-

teckningen till rätten och tillsyns-

myndigheten så snart som möjligt

364

13 Senaste lydelse 2023:668.

och senast en vecka före boupp-								Prop. 2024/25:135
teckningssammanträdet.								Bilaga 4
Om ett bevakningsförfarande ska
äga rum och det ännu inte har getts
in någon bouppteckning till rätten,
ska förvaltaren så snart som
möjligt och senast en vecka från
beslutet om bevakningsförfarandet
skicka	en	förteckning				över
borgenärerna med uppgift om varje
borgenärs adress till rätten och
tillsynsmyndigheten. I konkurs hos
ett	kreditinstitut				ska	till
bouppteckningen			eller	borgenärs-
förteckningen		bifogas		uppgift		om
insättningsborgenärerna och deras
fordringsbelopp			med		upplupen
ränta. Motsvarande gäller i ett
värdepappersbolags konkurs,						om
bolaget har tillstånd att ta emot
insättningar på konto. I ett
livförsäkringsföretags					eller	ett
tjänstepensionsföretags					konkurs
ska det på motsvarande sätt bifogas
uppgift om försäkringstagarna och
andra	ersättningsberättigade					och
om deras fordringar. I konkurs hos
ett försäkringsföretag					som	får
meddela trafikförsäkring ska det på
motsvarande		sätt	bifogas uppgift
om vilka som har ingått ett avtal om
trafikförsäkring			och		andra
ersättningsberättigade					enligt
sådana avtal och om deras
fordringar som grundas på ett
sådant avtal.
						13 a §
						Förvaltaren ska ge in boupp-
						teckningen till tillsynsmyndigheten
						så snart som möjligt och senast en
						vecka	före	boupptecknings-

sammanträdet.

15§14

Förvaltaren ska snarast upprätta en	Förvaltaren ska snarast upprätta en
skriftlig berättelse om boets	skriftlig	berättelse	(förvaltar-
tillstånd och om orsakerna till	berättelse) om boets tillstånd och
gäldenärens obestånd, såvitt de har	om orsakerna till		gäldenärens
14 Senaste lydelse 2018:713.			365

Prop. 2024/25:135

kunnat klarläggas, och om möjligt

obestånd, i den utsträckning de har

Bilaga 4

ange vid vilken tidpunkt obeståndet

kunnat klarläggas. Om möjligt ska

kan antas ha inträtt. Berättelsen ska

förvaltaren också ange vid vilken

vidare innehålla

tidpunkt obeståndet kan antas ha

inträtt.

Förvaltarberättelsen

ska

vidare

innehålla

1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,

2. en uppgift om huruvida det har

förekommit

något

sådant

förekommit

något

sådant

förhållande

som

kan

föranleda

förhållande som

kan

motivera

återvinning till konkursboet,

3. en uppgift om huruvida det

finns skälig anledning att anta att

någon

enligt

aktiebolagslagen

någon

enligt

aktiebolagslagen

(2005:551) eller lagen (2018:672)

om ekonomiska

föreningar

är

om ekonomiska

föreningar

är

skyldig

att

återlämna

olaglig

skyldig

att

återlämna

olaglig

vinstutdelning

eller

annan

olaglig

vinstutdelning

eller

annan

olaglig

utbetalning eller att enligt dessa

lagar eller lagen (1980:1102) om

handelsbolag och enkla bolag utge

handelsbolag

och

enkla

bolag

skadestånd till ett aktiebolag, en

betala

skadestånd

till

ett

ekonomisk

förening

eller

ett

aktiebolag, en ekonomisk förening

handelsbolag,

eller ett handelsbolag,

4. en uppgift i förekommande fall

4. i förekommande fall en uppgift

om vid vilken tidpunkt skyldighet

enligt

25 kap.

13 §

aktiebolags-

enligt

25 kap.

13 § aktiebolags-

lagen att upprätta en kontroll-

balansräkning kan antas ha inträtt,

om denna tidpunkt kan klarläggas,

och

Berättelsen ska snarast och senast sex månader från konkurs- beslutet skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det. När det finns särskilda omständigheter får rätten medge anstånd med av- lämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, ska den av gäldenären senast

uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen.

	15 a §
	Förvaltaren ska snarast och senast
366	sex månader från konkursbeslutet

ge in förvaltarberättelsen till tillsynsmyndigheten och låta varje borgenär som begär det få del av den. Om gäldenären har varit bokföringsskyldig ska den balans- räkning som gäldenären senast har upprättat bifogas till förvaltar- berättelsen.

Tillsynsmyndigheten får på ansökan av förvaltaren bevilja anstånd med att ge in förvaltar- berättelsen, om det finns särskilda skäl.

20§15

Om konkursen inte är avslutad vid					Om konkursen inte är avslutad vid
utgången av den sjätte kalender-					utgången av den sjätte kalender-
månaden efter konkursbeslutet, ska					månaden efter konkursbeslutet, ska
förvaltaren inom en månad därefter					förvaltaren inom en månad därefter
till tillsynsmyndigheten ge in en					till tillsynsmyndigheten ge in en
berättelse (halvårsberättelse),				där	berättelse (halvårsberättelse),	där
de åtgärder som har vidtagits och					de åtgärder som har vidtagits och
som återstår att vidta för att avsluta					som återstår att vidta för att avsluta
konkursen ska anges. Halvårs-					konkursen ska anges. Halvårs-
berättelsen ska innehålla uppgifter					berättelsen ska innehålla uppgifter
om in- och utbetalningar under					om in- och utbetalningar under
perioden eller en kronologisk och					perioden eller en kronologisk och
systematisk		sammanställning		av	systematisk sammanställning	av
boets affärshändelser. Om pengar					boets affärshändelser. Om pengar
under någon del av denna period					under någon del av denna period
har varit insatta i ett kreditinstitut,					har varit insatta i ett kreditinstitut,
ska	till	berättelsen	bifogas		ska kontoutdrag från institutet för
kontoutdrag från institutet för hela					hela perioden bifogas till halvårs-
perioden.					berättelsen.

Senare under konkursen ska förvaltaren inom en månad från utgången av varje sexmånadersperiod lämna en halvårsberättelse för den senaste perioden. Halvårsberättelsen ska då även innehålla upplysningar om orsakerna till att konkursen inte har avslutats och en bedömning av när den kan avslutas.

Förvaltaren ska snarast skicka en kopia av halvårsberättelsen till rätten.

21§16

Också sedan konkursen	har	Om medel som tillhör boet har varit
avslutats skall förvaltaren, så länge		insatta i ett	kreditinstitut efter det
boets medel är insatta i bank eller		att konkursen har avslutats, ska
kreditmarknadsföretag, inom	en	förvaltaren	anmäla till tillsyns-

15Senaste lydelse 2021:538.

16Senaste lydelse 2004:431.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

367

Prop. 2024/25:135

månad

från

utgången av

varje

myndigheten när det inte längre

Bilaga 4

kalenderår till tillsynsmyndigheten

finns några medel att lyfta.

lämna sådana uppgifter som sägs i

20 § första stycket andra och tredje

meningarna. När några medel inte

längre finns att lyfta, skall

förvaltaren

anmäla

det

till

myndigheten.

Förvaltaren

skall

samtidigt redovisa i vad mån

utbetalning

utdelningsmedel

skett med stöd av 11 kap. 13 a §.

Om det vid utgången av ett

kalenderår fortfarande finns insatta

medel, ska förvaltaren anmäla det

till

tillsynsmyndigheten

inom

tre

månader från utgången av året, om

inte en anmälan enligt första

stycket gjorts dessförinnan.

I en anmälan enligt första eller

andra

stycket

ska

förvaltaren

redovisa

sådana

uppgifter

och

kontoutdrag som anges i 20 § första

stycket

andra

och

tredje

meningarna. Förvaltaren ska även

redovisa

vilken

utsträckning

utdelningsmedel

har

betalats

med

stöd av

11 kap.

13 a §.

Förvaltarens redovisning ska en-

dast avse den period som inte

omfattas

tidigare

lämnad

redovisning.

27 §

Tillsynsmyndigheten

skall

över-

Tillsynsmyndigheten ska övervaka

vaka att förvaltningen bedrivs på ett

att förvaltningen bedrivs på ett

ändamålsenligt sätt i överens-

stämmelse med denna lag och andra

författningar. Den skall då särskilt

författningar.

Myndigheten

ska

se till att avvecklingen av

särskilt se till att avvecklingen av

konkursen inte fördröjs i onödan.

konkursen inte tar längre tid än

Myndigheten får, när den finner det

nödvändigt.

lämpligt, inventera konkursboets

kassa och övriga tillgångar samt

begära redovisning av förvaltaren.

särskilda

omständigheter

motiverar det, får myndigheten utse

en eller flera revisorer för

granskning av

boets

räkenskaper

och förvaltningen i övrigt.

368

Tillsynsmyndigheten får, när den			Prop. 2024/25:135
anser att det är lämpligt, inventera			Bilaga 4
konkursboets kassa	och	övriga
tillgångar och begära redovisning
av förvaltaren.
Tillsynsmyndigheten	får, om
särskilda omständigheter		motive-
rar det, utse en eller flera revisorer
för granskning av boets räken-
skaper och förvaltningen i övrigt.

30§17

Om en borgenär begär det, ska				På ansökan av en borgenär ska
rätten förordna en granskningsman				tillsynsmyndigheten		förordna	en
att med de befogenheter som anges				granskare att med de befogenheter
i denna lag övervaka förvaltningen				som anges i denna lag övervaka
på borgenärens vägnar. Till				förvaltningen	för	borgenärens
granskningsman	ska	den	som	räkning. Till granskare ska den
borgenären föreslår utses, om han				som borgenären föreslår utses, om
eller hon är lämplig.				han eller hon är lämplig.
				Tillsynsmyndigheten ska ge för-
				valtaren tillfälle att yttra sig över en
				ansökan enligt första stycket.
Granskningsmannen		ska	ha	Granskaren ska ha tillgång till
tillgång till boets räkenskaps-				boets räkenskapsinformation			och
information och annat material som				annat material som rör boet.
rör boet.
Om borgenären begär det, ska
även en ersättare för gransknings-
mannen utses. Bestämmelserna om
granskningsman	gäller	även	för
ersättaren.
Rätten ska entlediga gransk-
ningsmannen om denne eller borg-
enären begär det eller om gransk-
ningsmannen visar sig inte vara
lämplig.
Ersättningen	till gransknings-
mannen ska betalas av borgenären.
				31 §
				Tillsynsmyndigheten		ska entlediga
				granskaren, om denne eller borge-
				nären ansöker om det, eller om
				granskaren visar sig inte vara
				lämplig.
				Granskarens	ersättning		ska
				betalas av borgenären.
17 Senaste lydelse 2021:538.							369

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

370

8 kap.

7§18

Försäljning av lös egendom som

Förvaltaren får sälja lös egendom

inte sker genom fortsättande av

genom att

fortsätta gäldenärens

gäldenärens rörelse ska ske på

rörelse, på auktion eller på något

auktion eller på annat sätt efter vad

annat sätt som förvaltaren anser

förvaltaren

anser

vara

mest

vara mest fördelaktigt för boet. Om

fördelaktigt för boet. Om egendom

egendom säljs till gäldenären eller

säljs

till

konkursgäldenären

eller

någon som är närstående till

någon denne

sådan

närstående

gäldenären

enligt 4 kap. 3 §

ska

person som anges i 4 kap. 3 § ska

försäljningen ha föregåtts av ett

offentligt

anbudsförfarande,

offentligt

anbudsförfarande,

inte särskilda skäl gör att det inte

särskilda skäl inte gör det obe-

behövs.

hövligt.

Lös egendom i vilken en

Lös egendom som en borgenär

borgenär har panträtt eller någon

har panträtt eller någon annan

annan särskild förmånsrätt får inte

särskild förmånsrätt i får inte utan

utan hans samtycke säljas på annat

borgenärens samtycke säljas

på

sätt än på auktion, om hans rätt är

annat sätt än på auktion, om

beroende

försäljningen. Även

borgenärens rätt är beroende av

om samtycke inte lämnas, får

försäljningen. Egendomen får dock

egendomen säljas på annat sätt än

säljas på annat sätt än på auktion

på auktion, om det är sannolikt att

även om samtycke inte lämnas, om

högre pris uppnås därigenom och

det är sannolikt att det leder till ett

tillsynsmyndigheten

medger

högre pris.

det.

Samtycke

enligt andra

stycket

Samtycke

enligt

andra stycket

krävs inte när förvaltaren säljer

finansiella

instrument,

upptagna

1. finansiella instrument som är

till handel på en reglerad marknad

upptagna till handel på en reglerad

eller

motsvarande

marknad

eller en

motsvarande

utanför

Europeiska

ekonomiska

marknad

utanför

Europeiska

samarbetsområdet, eller valuta till

ekonomiska samarbetsområdet,

gällande marknadspris eller när det

2. valuta till gällande marknads-

är fråga om försäljning av lös

pris, eller

egendom

genom fortsättande av

3. lös

egendom

genom fort-

gäldenärens rörelse.

sättande av gäldenärens rörelse.

Särskilda bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd finns i 14 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och 11 kap. 26 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.

9kap. 1 §19

Rätten får efter framställning från				Förvaltaren får besluta att ett
förvaltaren	besluta	att	be-	bevakningsförfarande ska genom-
vakningsförfarande skall äga rum i				föras i konkursen. Ett bevaknings-

18Senaste lydelse 2019:745.

19Senaste lydelse 1987:1135.

konkursen. Bevakning bör äga rum,	förfarande		bör	genomföras	om	Prop. 2024/25:135
om fordringar utan förmånsrätt kan	fordringar		utan	förmånsrätt	kan	Bilaga 4
antas erhålla utdelning i konkursen.	antas få utdelning i konkursen.
2 §
Beslutar rätten att bevaknings-	Tiden för att bevaka fordringar ska
förfarande skall äga rum, skall	vara fyra veckor från dagen för
rätten bestämma inom vilken tid	beslutet om bevakningsförfarandet.
bevakning skall ske. Tiden för	Om det behövs med hänsyn till
bevakning skall utgöra minst fyra	förhållandena i			konkursen,	får
och högst tio veckor från dagen för	förvaltaren bestämma en längre tid,
beslutet att anordna bevaknings-	dock högst åtta veckor.
förfarandet.
3 §
Rätten skall genast kungöra vad	Förvaltaren ska genast kungöra att
som har beslutats enligt 1 och 2 §§.	ett	bevakningsförfarande			ska
	genomföras och vilken bevaknings-
	tid som gäller.

4§20

En borgenär skall inom den tid som			En borgenär ska inom bevak-
har bestämts för bevakning av			ningstiden		skriftligen		hos
fordringar	skriftligen hos rätten		förvaltaren anmäla sin fordran och
anmäla sin fordran och den			den förmånsrätt som			borgenären
förmånsrätt han vill göra gällande.			vill göra gällande (bevakning).
Undantag	från	denna skyldighet	Undantag från denna			skyldighet
följer dock	av 4 kap. 21 §, 5 kap.		finns i 4 kap. 21 §, 5 kap. 8 § och
8 § och 17 § andra stycket samt 5 §			17 § andra stycket samt 5 § i detta
i detta kapitel.			kapitel.
Att en fordran som omfattas av			En fordran som har tagits upp i
lönegarantilagen		(1992:497) i	en förteckning enligt 6 a, 6 b eller
vissa fall bevakas genom förval-			6 c §	ska	anses	bevakad i
taren följer av den lagen.			konkursen. Att en fordran i vissa
			andra	fall	bevakas		genom
			förvaltaren		framgår	av	15 §
			lönegarantilagen (1992:497).

5§21

En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordran för att få rätt till betalning ur den pantsatta egendomen.

En borgenär som har en fordran hos ett kreditinstitut på grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i institutets konkurs, om en uppgift om fordran

20Senaste lydelse 1992:498.

21 Senaste lydelse 2023:668.

371

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

372

har lämnats enligt 7 kap. 13 § femte stycket. Motsvarande gäller för värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto.

En försäkringstagare eller en

annan ersättningsberättigad behöver inte bevaka sin fordran i ett livförsäkringsföretags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs, om en uppgift om fordran har lämnats enligt 7 kap. 13 § femte stycket. Motsvarande gäller för ett

försäkringsföretag som får meddela trafikförsäkring.

6 a §

Förvaltaren ska inom bevaknings- tiden upprätta en förteckning över fordringar som vid beslutet om bevakningsförfarande hade för- skottsbetalats enligt 11 kap. 15 §.

Förteckningen ska innehålla uppgifter om borgenärerna och deras förskottsbetalade fordrings- belopp.

6 b §

I konkurs hos ett kreditinstitut ska förvaltaren inom bevakningstiden upprätta en förteckning över insätt-

ningsborgenärernas fordringar. Motsvarande gäller i ett värde- pappersbolags konkurs, om bolaget har tillstånd att ta emot insätt- ningar på konto.

Förteckningen ska innehålla uppgifter om borgenärerna och deras fordringsbelopp med upp- lupen ränta.

6 c §

Ikonkurs hos ett livförsäkrings- företag eller ett tjänstepensions- företag ska förvaltaren inom

bevakningstiden upprätta en förteckning över försäkrings- tagarnas och andra ersättnings- berättigades fordringar. Mot- svarande gäller i konkurs hos ett försäkringsföretag som får meddela

trafikförsäkring, men endast för fordringar som grundas på avtal om en sådan försäkring.

Förteckningen ska innehålla uppgifter om borgenärerna och deras fordringsbelopp med upp- lupen ränta.

7§22

Rätten ska genast efter bevaknings-			När bevakningstiden har gått ut ska
tidens utgång se till att förvaltaren			förvaltaren genast skicka kopior av
får del av de inkomna bevaknings-			bevakningarna till			tillsynsmyndig-
handlingarna.			heten tillsammans med en förteck-
			ning enligt 6 a, 6 b eller 6 c §, om
			en sådan har upprättats. Myn-
			digheten ska		hålla		handlingarna
			tillgängliga för den som vill ta del
			av dem.
Förvaltaren	ska	skyndsamt	Förvaltaren		ska		skyndsamt
upprätta en förteckning över de			upprätta en förteckning över de
fordringar som har bevakats. För			fordringar som har bevakats. För
varje fordran ska beloppet anges			varje fordran ska beloppet anges
och, om förmånsrätt har yrkats, den			och, om förmånsrätt har yrkats, den
åberopade grunden för den samt			åberopade grunden för den samt
den plats i förmånsrättsordningen			den	plats i förmånsrättsordningen
som fordran får enligt borgenärens			som fordran får enligt borgenärens
yrkande.			yrkande. Fordringar som framgår
			av en förteckning			enligt		6 a,	6 b
			eller	6 c §	får	anges		genom
			hänvisning till den förteckningen.
Förvaltaren ska skicka en kopia			Förvaltaren ska skicka en kopia
av förteckningen till rätten och			av	bevakningsförteckningen					till
tillsynsmyndigheten.			tillsynsmyndigheten, som ska hålla
			den tillgänglig för den som vill ta
			del av den.

8§23


När rätten beslutar att bevakning							Tiden för att göra anmärkningar
ska äga rum, ska rätten samtidigt,							mot bevakningarna ska vara två
efter	samråd			med	förvaltaren,		veckor från	bevakningstidens
bestämma							utgång. Om det behövs med hänsyn
1. den		tid	inom		vilken	an-	till förhållandena i konkursen, får
märkningar			får	framställas		mot	förvaltaren bestämma en längre tid.
bevakningarna,
2. var		de		till	förvaltaren
tillställda bevakningshandlingarna
ska	hållas			tillgängliga		för
granskning, och

22Senaste lydelse 2021:538.

23Senaste lydelse 2021:538.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

373

Förvaltaren ska granska bevak- ningarna. Om förvaltaren finner anledning till anmärkning mot något yrkande om betalnings- eller förmånsrätt, ska han eller hon göra en skriftlig anmärkning om detta inom anmärkningstiden. I anmärk- ningen ska grunden för den anges tydligt.

Även en borgenär som har en bevakad fordran i konkursen och gäldenären får göra en anmärkning mot en bevakning. En sådan anmärkning ska göras till förvaltaren inom anmärkningstiden och på det sätt som anges i första stycket.

Förvaltaren ska skicka kopior av

anmärkningarna till tillsyns-

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

3.tidpunkten för det förlik- ningssammanträde som ska hållas inför rätten om anmärkningar framställs.

Om det visar sig vara lämpligare, får ett beslut enligt första stycket fattas senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.

Anmärkningstiden ska be- stämmas så att den utgör minst två och högst fyra veckor räknat från bevakningstidens utgång. Om det

Rätten ska underrätta förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären och de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen om vad rätten har bestämt enligt denna paragraf.

Förvaltaren ska bestämma anmärkningstiden i samband med beslutet om bevakningsförfarandet. Om det är lämpligare får detta ske senare, dock senast vid bevaknings- tidens utgång.

Förvaltaren ska underrätta tillsynsmyndigheten, gäldenären och de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen om anmärkningstiden och om var bevakningarna hålls tillgängliga.

9 §24

Förvaltaren ska granska bevak- ningarna. Om förvaltaren finner anledning till anmärkning mot något yrkande om betalnings- eller förmånsrätt, ska han eller hon skriftligen anmäla det till rätten inom den tid som har bestämts enligt 8 § första stycket 1. I anmärkningen ska grunden för den anges tydligt.

Även en borgenär som har bevakat en fordran i konkursen och gäldenären får framställa anmärk- ning mot en bevakning. En sådan anmärkning ska framställas inom den tid och på det sätt som anges i första stycket.

374	24 Senaste lydelse 2021:538.

				myndigheten,			som ska		hålla	dem	Prop. 2024/25:135
				tillgängliga för den som vill ta del							Bilaga 4
				av dem. Förvaltaren ska även
				underrätta		gäldenären			och	den
				borgenär mot vars bevakning en
				anmärkning har gjorts och då
				bifoga en kopia av anmärkningen.
			10 §
Om en anmärkning görs av någon				En anmärkning gäller också för
av dem som har rätt till det, gäller				övriga som har rätt att göra en
den också för de andra, även om de				anmärkning.
inte har tagit del i anmärkningen.
				Den som har gjort en anmärkning
				får med bindande verkan för övriga
				anmärkningsberättigade					återkalla
				eller	inskränka sin anmärkning
				eller ingå en förlikning med den
				bevakande		borgenären. Om				flera
				har gjort en anmärkning mot en
				bevakad		fordran		gäller		en
				förlikning endast om samtliga har
				godtagit den.
			11 §
Den som har rätt att framställa				Den som har gjort en anmärkning
anmärkning mot en bevakning får				mot en bevakning får efter anmärk-
efter anmärkningstidens utgång till				ningstidens utgång till stöd för
stöd för en gjord anmärkning				anmärkningen även åberopa en om-
åberopa även en annan omständig-				ständighet som inte tidigare har
het än sådan som har angetts i				angetts. Då gäller det som före-
anmärkningsskriften. Efter förlik-				skrivs om anmärkning i 9 §.
ningssammanträdet får dock en ny
omständighet		som innebär	att
grunden för anmärkningen ändras
åberopas endast om omständig-
heten varken var eller borde ha
varit känd för den anmärknings-
berättigade eller om det i övrigt
finns särskilda skäl för att ändå
tillåta	att	omständigheten
åberopas.
Om en ny omständighet åberopas				Om	en		bevakningstvist			har
i ett annat sammanhang än vid				överlämnats till rätten enligt 15 §
förlikningssammanträdet eller			vid	får en ny omständighet som innebär
en förhandling, gäller i fråga om				att grunden			för	anmärkningen
formen för åberopandet vad som				ändras endast tillåtas om den som
föreskrivs	om	anmärkning i	9 §	gjort anmärkningen varken kände
första stycket.				till eller borde ha känt till om-
				ständigheten			innan	tvisten över-			375
											375

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

376

lämnades eller om det i övrigt finns

särskilda skäl för att tillåta att

omständigheten åberopas.

13 §

Tvistefrågor som har

uppkommit

Förvaltaren ska, i samband med

genom

framställda anmärkningar

underrättelsen enligt 9 § tredje

och som inte har förlikts skall

stycket, uppmana den borgenär mot

handläggas vid ett förliknings-

vars bevakning en anmärkning har

sammanträde inför rätten. Vid detta

gjorts att inom viss tid yttra sig över

får förvaltaren, borgenärerna och

anmärkningen

och

bifoga

gäldenären

föra

talan.

Till

handlingar

som styrker

fordran

sammanträdet skall förvaltaren, de

eller förmånsrätten, om det inte har

borgenärer mot vars

bevakningar

gjorts tidigare.

anmärkningar riktats och de som

framställt anmärkningarna kallas.

Förvaltaren

skall

närvara

vid

Förvaltaren

ska

verka

för

sammanträdet.

Att

han

uteblir

förlikning av de tvistefrågor som

hindrar dock inte att sammanträdet

har uppkommit genom en anmärk-

genomförs.

Tillsynsmyndigheten

ning, om det inte är olämpligt.

har rätt att delta vid sammanträdet.

Rätten skall

vid sammanträdet

utreda

tvistefrågorna

och

söka

åstadkomma förlikning. De när-

varande som har rätt att föra talan

får med bindande verkan för dem

som har uteblivit medge att en

anmärkning

förfaller

eller

inskränks eller uppdra åt förval-

taren att ingå förlikning med en

borgenär mot vars bevakning en

anmärkning har gjorts. Är både en

borgenär och en borgensman eller

någon annan som förutom gälde-

nären

ansvarar för

borgenärens

fordran närvarande och kan de inte

enas, gäller borgenärens

mening

om inte de andra löser ut honom

eller ställer betryggande

säkerhet

för fordringen.

15 §

Tvistefrågor som inte har blivit

en bevakningstvist

kvarstår,

förlikta skall prövas av rätten vid en

ska förvaltaren senast fyra veckor

förhandling.

Rätten

skall

vid

efter

anmärkningstidens

utgång

förlikningssammanträdet förbereda

överlämna

tvisten

till

rätten.

de återstående tvistefrågorna så att

Förvaltaren

ska

bifoga

de kan behandlas slutligt vid

handlingar som rör tvisten.

förhandlingen.

Förhandlingen skall om möjligt
hållas i omedelbar anslutning till
förlikningssammanträdet. Om det
inte sker, skall rätten sätta ut
förhandlingen till en dag inom fyra
veckor	efter	sammanträdet		eller,
om det finns särskilda skäl för det,
senare	dag.	Till	en	sådan
förhandling skall förvaltaren, de
borgenärer mot vars bevakningar
anmärkningarna riktats och de som
framställt anmärkningarna kallas.
				16 §
Tvistefrågor angående			fordringar		Rätten ska handlägga ett ärende om
som har bevakats skall prövas					bevakningstvister skyndsamt.		Om
snarast och om möjligt avgöras på					vissa tvister kräver längre tid för att
en gång. Kräver vissa fordringar					avgöras, ska rätten först pröva de
längre tid för att utredas och					tvister som kan avgöras tidigare.
prövas, skall rätten besluta särskilt
över de tvistefrågor som kan
avgöras tidigare. Beror någon
borgenärs anspråk på prövningen i
en särskild rättegång, får det inte
fördröja avgörandet. I sådant fall
skall rätten fastställa hans rätt i
konkursen för det belopp som kan
bli bestämt genom dom i den
rättegången.
Har ett ackordsförslag tagits upp,					Ärendets	avgörande får	inte
får rättens prövning av en					fördröjas av att någon borgenärs
tvistefråga skjutas upp till dess					anspråk beror på prövningen i en
ackordsfrågan har avgjorts, om det					särskild rättegång. I ett sådant fall
är ändamålsenligt.					ska rätten	fastställa borgenärens
					rätt i konkursen för det belopp som
					kan bli bestämt genom dom i den
					rättegången.
				19 §
					Ett beslut i en bevakningstvist
					gäller även för övriga anmärk-
					ningsberättigade.
Genom ett beslut i en tvist					Genom	beslutet avgörs endast
angående en bevakad fordran av-					vilken rätt som tillkommer fordran
görs endast vilken rätt som till-					i konkursen.
kommer fordringen i konkursen.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

377

Tiden för att anmärka mot en efter- bevakning ska vara två veckor från den dag avgiften enligt 20 § andra stycket betalades. Om det behövs med hänsyn till förhållandena i

konkursen får förvaltaren bestämma en längre anmärk- ningstid, dock högst fyra veckor.

Förvaltaren ska lämna en kopia av efterbevakningen till tillsyns-

myndigheten och underrätta myndigheten om anmärkningstiden. Myndigheten ska hålla efter- bevakningen tillgänglig för den som vill ta del av den.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

378

20§25

Om bevakningsförfarande har ägt			En borgenär som efter bevak-
rum, får en borgenär som efter			ningstidens utgång vill anmäla en
bevakningstidens	utgång	vill	fordran eller yrka förmånsrätt får
anmäla en fordran eller yrka			skriftligen göra det hos förvaltaren
förmånsrätt skriftligen göra det på			på det sätt som föreskrivs i 6 §
det sätt som föreskrivs i 6 §.			(efterbevakning).
Som ersättning för de kostnader			Som ersättning för kostnader som
för kungörelse,	kallelser	och	uppkommer på grund av efter-
underrättelser som föranleds		av	bevakningen ska borgenären i för-
efterbevakningen	ska borgenären		skott betala en efterbevaknings-
till staten i förskott erlägga en			avgift till staten. Regeringen får
avgift motsvarande tre procent av			meddela föreskrifter om avgiftens
prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och			storlek.
7 §§ socialförsäkringsbalken.

21§26

1.den tid inom vilken anmärk- ningar får framställas mot bevak- ningen,

2.var de till förvaltaren till- ställda bevakningshandlingarna ska hållas tillgängliga för gransk- ning, och

3.tidpunkten för det förliknings- sammanträde som ska hållas inför rätten om anmärkningar framställs.

Anmärkningstiden ska be- stämmas så att den utgör minst två och högst fem veckor från den dag avgiften enligt 20 § andra stycket

betalades. Förlikningssamman- trädet inför rätten ska hållas inom fyra veckor från anmärkningstidens utgång.

25Senaste lydelse 2010:1239.

26Senaste lydelse 2021:538.

Rätten ska underrätta förvaltaren,		Förvaltaren	ska	underrätta	Prop. 2024/25:135
tillsynsmyndigheten,	gäldenären	gäldenären och de borgenärer som			Bilaga 4
och de borgenärer som har bevakat		har bevakat fordringar i konkursen
fordringar i konkursen om att en		om efterbevakningen, om var den
fordran har efterbevakats och vad		hålls tillgänglig och om anmärk-
rätten har bestämt enligt första		ningstiden.
stycket.

10kap. 1 §

Om rätten efter att ha hört				Tillsynsmyndigheten				ska besluta
förvaltaren finner att konkursboets				om avskrivning av en konkurs om
tillgångar inte räcker till betalning				konkursboets tillgångar inte räcker
av	uppkomna	och	väntade	till betalning		av	uppkomna		och
konkurskostnader		och	andra	väntade	konkurskostnader				och
skulder som boet har ådragit sig,				andra skulder som boet har ådragit
skall rätten besluta om avskrivning				sig.
av konkursen.
				Ett beslut		om		avskrivning
				meddelas	på		ansökan		av
				förvaltaren. En sådan ansökan ska
				göras så snart det finns grund för
				den.
			3 §
Om någon fordran inte görs				Om någon fordran inte görs
gällande och inte heller kan antas				gällande och inte heller kan antas
komma att göras gällande, skall				komma att göras gällande ska
rätten efter anmälan av förvaltaren				förvaltaren, så snart det finns grund
genast besluta om avskrivning av				för det, ansöka hos tillsyns-
konkursen. Om rätten har beslutat				myndigheten		om	avskrivning		av
att bevakningsförfarande skall äga				konkursen.
rum, får konkursen avskrivas först
efter bevakningstidens utgång.

Tillsynsmyndigheten ska genast besluta om avskrivning. Om ett bevakningsförfarande har inletts, får konkursen avskrivas först efter bevakningstidens utgång.

4 §
Om det återstår tillgångar i boet när	Om det återstår tillgångar i boet när
förvaltaren har betalt konkurs-	konkurskostnaderna	och andra
kostnaderna och andra skulder som	skulder som boet har ådragit sig har
boet har ådragit sig, skall han	betalats, ska förvaltaren överlämna
1. om det i fall som avses i 1 §	kvarvarande tillgångar till den eller
står klart hur kvarvarande tillgångar	de borgenärer som har rätt till dem,
skall fördelas och om tillsyns-	om det i fall som avses i 1 § står
myndigheten medger det, tillställa	klart hur tillgångarna ska fördelas.
	I övriga fall ska	förvaltaren	379

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

berättigad borgenär	vad som återställa	egendomen	till
tillkommer denne,	gäldenären.

2.i övriga fall återställa egen- domen till gäldenären.

11 kap.

2 §

Utdelning skall ske så snart som all

Utdelning ska ske så snart all

tillgänglig egendom har förvandlats

tillgänglig

egendom

har

till pengar. Om egendom i sådana

omvandlats till

pengar. Utdelning

fall som avses i 8 kap. 6 § andra

får ske trots att egendom i sådana

stycket eller 8 § andra stycket inte

fall som avses i 8 kap. 6 § andra

har blivit såld, utgör det inte hinder

stycket eller 8 § andra stycket inte

för utdelning. Har bevakningsför-

har blivit såld. Om ett bevaknings-

farande ägt rum, får utdelning inte

förfarande har inletts får utdelning

ske förrän den enligt 9 kap. 8 §

inte

ske

förrän

anmärkningstiden

bestämda

anmärkningstiden

har

enligt 9 kap. 8 § har gått ut.

gått ut och, om anmärkning har

framställts,

förlikningssamman-

träde har hållits.

5 §

När

ett

utdelningsförslag

har

När

ett

utdelningsförslag

har

upprättats, skall förvaltaren genast

upprättats, ska förvaltaren genast ge

skicka

förslaget

med

bifogad

förslaget

med

bifogad

förvaltningsredogörelse

till rätten

förvaltningsredogörelse

till

till-

och tillsynsmyndigheten.

synsmyndigheten.

6 §

Rätten skall kungöra att ett

Tillsynsmyndigheten

ska

kungöra

utdelningsförslag har upprättats, så

att

ett

utdelningsförslag

har

snart det utlåtande som till-

upprättats.

synsmyndigheten enligt 13 kap. 5 §

skall

avge

över

förvaltarens

slutredovisning har kommit in till

rätten.

Utdelningsförslaget

och

för-

Utdelningsförslaget

och förvalt-

valtningsredogörelsen skall hållas

ningsredogörelsen ska hållas till-

tillgängliga

hos

rätten

och

gängliga

hos tillsynsmyndigheten

tillsynsmyndigheten

för

den

som

för den som vill ta del av handling-

vill ta del av handlingarna. En

arna. Detta ska anges i kungörel-

uppgift om detta skall tas in i

sen.

kungörelsen.

Den som vill framställa in-

Den som vill invända mot

vändning

mot

utdelningsförslaget

utdelningsförslaget ska göra det hos

skall göra det hos rätten senast den

tillsynsmyndigheten

senast

tre

dag som rätten bestämmer och

veckor från dagen för kungörandet.

anger i kungörelsen. Denna dag

Detta ska anges i kungörelsen.

skall bestämmas så att tre veckor

380

förflyter

från

den

tidpunkt

då

kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar.

					7 §
När tiden för invändning har gått ut,						När tiden för invändning har gått ut,
skall rätten fastställa utdelningen i						ska	utdelningen			i konkursen
konkursen		i	enlighet		med	fastställas i enlighet med utdel-
utdelningsförslaget, om				det	inte	ningsförslaget, om det inte genom
genom invändning eller på något						invändning eller på något annat sätt
annat sätt framgår att fel eller brist						framgår att det finns fel eller brister
som inverkar på någons rätt						som inverkar på någons rätt.
föreligger.
Om en fordran eller en						Om en fordran eller en förmåns-
förmånsrätt inte har bevakats eller						rätt trots bevakningsskyldighet inte
efterbevakats senast då utdelnings-						har	bevakats		eller	efterbevakats
förslaget		upprättades,		fastän		senast		då	utdelningsförslaget
bevakningsskyldighet har förelegat,						upprättades, är en invändning att
är en invändning att fordringen						fordran		eller	förmånsrätten borde
eller förmånsrätten borde ha tagits						ha tagits upp i utdelningsförslaget
upp	i utdelningsförslaget				utan	utan verkan.
verkan.
Om rätten finner att utdelning						Om utdelning inte bör fastställas
inte bör fastställas enligt förslaget,						enligt förslaget, ska förslaget fast-
skall rätten antingen göra behöv-						ställas med nödvändiga ändringar
liga ändringar i det och fastställa						eller, om så inte kan ske, förslaget
det sålunda ändrade förslaget eller						återförvisas till förvaltaren.
återförvisa ärendet till förvaltaren.
Att ett nytt utdelningsförslag har
upprättats		skall kungöras endast
om det finns skäl till det. Om
kungörelse inte utfärdas, skall de
borgenärer		som	berörs		av
ändringarna i utdelningsförslaget
underrättas om det. I sådant fall
skall	invändning		mot	förslaget
framställas inom tre veckor från
dagen efter den då underrättelserna
sändes ut. Slutdagen skall anges i
underrättelserna.
						7 a §
						Om det i något annat fall än som
						anges i 7 § andra stycket har gjorts
						invändning			mot	utdelningsför-
						slaget, ska tillsynsmyndigheten med
						ett eget yttrande överlämna pröv-

ningen av förslaget till rätten. I övriga fall beslutar tillsyns- myndigheten i frågan.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

381

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

382

					8 §
Om rätten anser att det finns						När förvaltaren efter återförvisning
anledning att inte fastställa utdel-						upprättar ett nytt utdelningsförslag,
ning enligt förslaget, skall den						ska det ges in till tillsyns-
genom underrättelser bereda för-						myndigheten. Det nya förslaget ska
valtaren och den för vilken en						kungöras endast om det finns skäl
ifrågasatt ändring skulle vara till						för det. I så fall tillämpas 6 §.
nackdel tillfälle att yttra sig, om det
inte är uppenbart obehövligt. Den
som har framställt invändning mot
utdelningsförslaget skall få tillfälle
att ta del av ett yttrande, om det inte
är obehövligt.
Rätten får hålla förhandling för						Om förslaget inte kungörs, ska de
att pröva en fråga om att fastställa						borgenärer som berörs av änd-
utdelningsförslaget.			Förhandling			ringarna i utdelningsförslaget un-
skall hållas, om det begärs av den						derrättas om förslaget. I så fall ska
som har framställt invändning mot						en invändning mot förslaget göras
förslaget, den för vilken en						hos tillsynsmyndigheten				inom tre
ifrågasatt ändring skulle vara till						veckor från dagen efter den då
nackdel eller, i fråga om						underrättelsen skickades. Detta ska
återvinning, förvaltaren. Till för-						anges i underrättelsen.
handlingen skall nu nämnda per-
soner alltid kallas.
					9 §
När beslutet att fastställa utdel-						När beslutet att fastställa utdel-
ningen och beslut att bestämma						ningen och beslutet att bestämma
arvode till förvaltaren har vunnit						arvode till förvaltaren har fått laga
laga kraft, skall förvaltaren snarast						kraft, ska förvaltaren snarast till
till borgenärerna skicka de medel						borgenärerna betala ut de medel
som tillkommer dem, om inte hinder						som de har rätt till, om det inte
mot utbetalning enligt 10 § andra						finns hinder mot utbetalning enligt
eller tredje stycket föreligger.						10 § andra eller tredje stycket.
Har	förvaltaren		skickat		medlen	Om	förvaltaren		har	skickat
till en borgenär under dennes senast						medlen till en borgenär på dennes
kända adress,		behöver		förvaltaren		senast	kända	adress,		behöver
inte vidta någon ytterligare åtgärd						förvaltaren inte			vidta	någon
för att verkställa betalningen. När						ytterligare åtgärd för att verkställa
medlen	har		skickats		till	betalningen.
borgenärerna,		skall		förvaltaren
anmäla det till rätten och
tillsynsmyndigheten.
						När	medlen	har	betalats ut till

borgenärerna ska förvaltaren an- mäla det till tillsynsmyndigheten.

15 §
Förskottsbetalning skall utgå för en	Förskott ska betalas för en fordran
fordran med förmånsrätt, om det	med förmånsrätt, om det är
lämpligen kan ske.	lämpligt.
Förskottsbetalning skall utgå för	Förskott ska betalas för en
en fordran utan förmånsrätt, om det	fordran utan förmånsrätt, om det är
är uppenbart att tillgångarna räcker	uppenbart att tillgångarna räcker till
till betalning av tio procent av	betalning av tio procent av sådana
sådana fordringar och det inte finns	fordringar och det inte finns
särskilda skäl mot det.	särskilda skäl mot det.
Förskottsbetalning för en fordran	Förskott får betalas endast i den
utgår endast i den mån det kan antas	utsträckning det kan antas att
att utdelning kommer att belöpa på	borgenären	kommer	att	få
denna. Är fordringen beroende av	utdelning för fordran. Om fordran
villkor eller tvistig, får förskott inte	är beroende av villkor eller är
betalas ut. När bevaknings-	tvistig får förskott inte betalas. När
skyldighet föreligger, får förskotts-	ett bevakningsförfarande har inletts
betalning ske endast till en	får förskott betalas till en
borgenär som har bevakat sin	bevakningsskyldig borgenär endast
fordran i konkursen.	om borgenären har bevakat sin
	fordran i konkursen.
18 §
En konkurs anses avslutad när	En konkurs anses avslutad när
tingsrätten har fastställt utdelning	utdelning har fastställts. Detta
enligt 7 §. Detta gäller även om en	gäller även om en tvist som avser en
tvist angående en fordran som har	fordran som har gjorts gällande i
gjorts gällande i konkursen eller en	konkursen eller en fråga om under-
fråga om underhåll åt gäldenären	håll åt gäldenären ännu inte är
ännu inte är slutligt avgjord eller	slutligt avgjord eller om någon
någon ytterligare tillgång till följd	ytterligare tillgång till följd av
av rättegång eller på något annat	rättegång eller på något annat sätt
sätt senare kan komma att tillföras	senare kan komma att tillföras
konkursboet.	konkursboet.

Även om konkursen är avslutad, får ett ackordsförslag som har getts in

tidigare prövas enligt 12 kap..
		20 §
Om det är oklart hur medlen skall			Om det är oklart hur medlen ska
fördelas, skall ett förslag till			fördelas, ska förvaltaren upprätta
efterutdelning upprättas. I sådant			ett förslag till efterutdelning. I så
fall	tillämpas	bestämmelserna i	fall	tillämpas	bestämmelserna i
detta	kapitel	om utdelning,	detta	kapitel	om	utdelning,
utbetalning av utdelningsmedel och			utbetalning av utdelningsmedel och
förskottsbetalning.			förskottsbetalning.
I förslaget till efterutdelning kan			I förslaget till efterutdelning kan
utdelning beräknas även för en			utdelning beräknas även för en
fordran som har blivit känd efter			fordran som har blivit känd efter
det att utdelningsförslag enligt 4 §			det att ett utdelningsförslag enligt
upprättades. En fordran får beaktas			4 §	upprättades. En		fordran får

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

383

Prop. 2024/25:135	utan	bevakning			trots			att	beaktas utan bevakning trots att ett
Bilaga 4	bevakningsförfarande					förut		har	bevakningsförfarande har genom-
	varit anordnat i konkursen. Har så								förts i konkursen. Om ett bevak-
	inte varit fallet, får rätten								ningsförfarande inte har genom-
	emellertid besluta om bevak-								förts, får förvaltaren besluta om ett
	ningsförfarande			inför			efterut-		sådant inför efterutdelningen.
	delningen.
	Av nytillkomna medel skall en								Av nytillkomna medel ska en
	borgenär för en fordran som inte								borgenär för en fordran som inte
	har tagits upp i utdelningsförslag								har tagits upp i ett utdelningsförslag
	enligt 4 § först så långt medlen								enligt 4 § först så långt medlen
	räcker tilldelas så mycket som								räcker tilldelas så mycket som
	skulle ha tillagts fordringen, om								skulle ha tillagts fordran, om denna
	denna		hade		beaktats			i	hade beaktats i utdelningsförslaget.
	utdelningsförslaget.				Därefter			får	Därefter får borgenären tillsam-
	han	tillsammans			med		övriga		mans med övriga borgenärer ta del
	borgenärer ta del i vad som kan								av det som kan återstå.
	återstå.
								21 §27
	Om förvaltaren anser att de								Om förvaltaren anser att de
	nytillkomna medlen				kan		fördelas		nytillkomna medlen kan fördelas
	utan att ett förslag till efterutdelning								utan att ett förslag till efterutdelning
	upprättas		och	om			tillsyns-		upprättas, får förvaltaren dela ut
	myndigheten medger det, får								medlen till berättigade borgenärer
	förvaltaren dela ut medlen till								utan att tillämpa de föregående
	berättigade		borgenärer			utan		att	bestämmelserna i detta kapitel. För
	föregående		bestämmelser				i detta		utbetalningen gäller dock 9 § andra
	kapitel iakttas. För utbetalningen								och tredje styckena och 13 a §. En
	gäller dock 9 § andra stycket och								borgenär förlorar sin rätt till
	13 a §. En borgenär förlorar sin rätt								utdelning, om borgenären inte gör
	till utdelning, om borgenären inte								anspråk på medlen inom ett år från
	gör anspråk på medlen inom ett år								det att förvaltaren har anmält till
	räknat från det att förvaltaren har								tillsynsmyndigheten att medlen har
	anmält till rätten att medlen har								skickats till borgenären.
	skickats till borgenären.
	Första stycket tillämpas också för								Första stycket tillämpas också om
	det fall att det finns skäl att upprätta								det finns skäl att upprätta ett
	ett utdelningsförslag				men		medlen		utdelningsförslag men medlen inte
	inte räcker till betalning av de								räcker till betalning av de kostnader
	kostnader som är förenade med								som är förenade med detta.
	detta.
								12 kap.
								1 §
	Visar gäldenären att han har								Om gäldenären visar att han eller
	kommit överens om betalningen av								hon har kommit överens om
	sina	skulder eller på annat sätt							betalningen av sina skulder eller på
384	27 Senaste lydelse 2021:538.

träffat

uppgörelse

med

något

annat

sätt

träffat

Prop. 2024/25:135

borgenärer

vars

fordringar

har

uppgörelse med de borgenärer vars

Bilaga 4

bevakats eller, när bevakning inte

fordringar har bevakats eller, när

behövs, vars fordringar är kända för

bevakning

inte

behövs,

vars

förvaltaren, skall rätten på ansökan

fordringar är kända för förvaltaren,

gäldenären

besluta

ska tillsynsmyndigheten på ansökan

nedläggning

konkursen. Innan

av gäldenären besluta att lägga ned

beslut

meddelas

skall

förvaltaren

konkursen. Innan ett beslut medde-

höras.

las ska förvaltaren höras.

bevakningsförfarande

äger

Om ett bevakningsförfarande har

rum, får beslut om att lägga ned

inletts får ett beslut om att lägga ned

konkursen

inte

meddelas

före

konkursen

inte

meddelas

före

bevakningstidens utgång.

Rätten kan förordna att boets

Tillsynsmyndigheten

får besluta

egendom inte får säljas innan

att boets egendom inte får säljas

ansökningen

har

prövats,

innan ansökan har prövats, om

egendomen inte behöver säljas av

någon sådan anledning som avses i

sådan anledning som avses i

8 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.

4 §

Om gäldenären vill bjuda ackord,

En gäldenär får ansöka om ackord

skall han tillställa rätten ett

i konkursen. Ansökan ska ges in till

ackordsförslag.

förslaget

skall

förvaltaren och ska innehålla ett

anges

ackordsförslag som anger

1. hur mycket gäldenären bjuder i

1. hur

mycket

gäldenären

er-

betalning,

bjuder i betalning,

2. när betalningen skall ske,

2. när betalningen ska ske, och

3. om säkerhet

har

ställts

för

3. om

säkerhet

har

ställts

för

ackordet och vari säkerheten i så

ackordet och vad den i så fall består

fall består.

av.

6 §

Ett ackordsförslag får tas upp

En ansökan om ackord får tas upp

endast om det kommer in till rätten

till prövning endast om

före den dag då kungörelsen om

1. den ges in till förvaltaren före

utdelningsförslaget i konkursen är

den

dag

då

utdelningsförslaget

införd i Post- och Inrikes Tidningar

kungjordes

eller,

när

kungörelser

eller, när utbyte enligt 15 kap. 2 §

ersätts med skriftliga under-

sker,

före

den

dag

då

rättelser enligt 15 kap. 2 §, före den

underrättelserna sändes ut.

dag då underrättelserna skickades,

2. gäldenären

har

bekräftat

bouppteckningen, och

3. ett

bevakningsförfarande

har

genomförts.

Om ackordsförslaget har kommit in i rätt tid, skall rätten inhämta yttrande av förvaltaren huruvida

förslaget bör föreläggas borgenärerna. Avstyrker förval-

385

Prop. 2024/25:135	taren att det sker, får förslaget tas
Bilaga 4	upp	endast om		rätten	finner
	synnerliga skäl till det.
						7 §
	Möter enligt 4–6 §§ hinder mot att						Förvaltaren ska avvisa en ansökan
	ackordsförslaget tas upp, skall det						om ackord, om inte de krav som
	avvisas.						anges i 4–6 §§ är uppfyllda eller
							om förvaltaren anser att ackords-
							förslaget inte ska presenteras för
							borgenärerna.
							Om ansökan inte avvisas, ska
							förvaltaren	snarast	överlämna
							ansökan	med	tillhörande
							handlingar till rätten och bifoga ett
							eget yttrande i frågan om huruvida
							ackordsförslaget bör		antas av
							borgenärerna.
							Förvaltaren	ska	till rätten
							samtidigt med ansökan ge in en
							förteckning över de borgenärer som
							har rätt att rösta i ackordsfrågan,
							med uppgifter om de fordrings-
							belopp för vilka rösträtt får utövas.
						8 §28
	Om ackordsförslaget tas upp, ska						Om ansökan överlämnas till rätten,
	rätten genast kalla borgenärerna till						ska rätten genast kalla borgenärerna
	ett sammanträde för att pröva						och gäldenären till ett sammanträde
	förslaget.		Innan	gäldenären		har	för att pröva förslaget. Kallelsen
	bekräftat		bouppteckningen,			får	ska kungöras.
	kallelse utfärdas endast om det
	finns synnerliga skäl för det.
	Kallelsen ska kungöras.
	Sammanträdet			får inte	hållas
	tidigare än tre veckor efter det att
	ackordsförslaget togs upp och inte
	heller innan tvistefrågor som har
	uppkommit		genom anmärkningar
	mot	bevakade		fordringar		har
	handlagts		vid	förlikningssam-
	manträdet.

10 §29

Vid sammanträdet för prövning av Vid sammanträdet för prövning av ackordsförslaget ska förvaltaren ackordsförslaget ska förvaltaren närvara. Om gäldenären inte kan närvara.

386	28	Senaste lydelse 2021:538.
386	29	Senaste lydelse 2021:538.

infinna sig personligen, bör han eller hon inställa sig genom ombud.

Förvaltaren ska tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har rätt att rösta i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka rösträtt får utövas. Om det mot någon av dessa fordringar har framställts en anmärkning som inte har prövats eller för det fall efterbevakning har skett, anmärk- ningstiden ännu inte har gått ut, ska det särskilt anges i förteckningen.

Om gäldenären inte har bekräftat bouppteckningen, ska anledningen till det uppges vid sammanträdet.

17 §

Har ett ackordsförslag antagits vid

Om ett ackordsförslag har antagits

sammanträdet men finns det enligt

vid sammanträdet men det enligt

19 §

anledning

att

inte fastställa

19 § finns

anledning

att

inte

ackordet,

skall

ackordsfrågan

fastställa ackordet, ska ackords-

prövas av rätten vid en förhandling.

frågan prövas av rätten. Detsamma

Detsamma gäller, om det vid

gäller om det vid sammanträdet inte

sammanträdet inte kan avgöras om

kan avgöras om förslaget har

förslaget

har

antagits

eller

antagits

eller

förkastats

förkastats av borgenärerna.

borgenärerna.

ackordsfrågan

inte

skall

ackordsfrågan

inte

ska

prövas vid en förhandling, skall

prövas enligt första stycket, ska

rätten fastställa ackordet.

Beslut

ackordsfrågan

skall

Rätten ska besluta i ackords-

meddelas inom en vecka, om inte

frågan inom en vecka, om det inte

längre rådrum är nödvändigt på

är nödvändigt med mer tid på grund

grund av särskilda omständigheter.

av särskilda omständigheter.

20 §

En förhandling enligt 17 § skall äga

Om rätten håller ett sammanträde

rum så snart som möjligt. Till

vid en prövning enligt 17 §, ska

förhandlingen

skall

förvaltaren,

gäldenären

och

gäldenären och de borgenärer som

borgenärer som var närvarande vid

var närvarande

vid

sammanträde

det sammanträde som avses i 8 §

som avses i 8 § kallas.

kallas.

26 §

På begäran av en borgenär vars

På ansökan av en borgenär vars

fordran omfattas av ackordet kan

fordran omfattas av ackordet får

rätten, om det finns skäl till det,

tillsynsmyndigheten, om det finns

förordna

förvaltaren

eller

någon

skäl för det, förordna förvaltaren

annan lämplig person att utöva

eller någon annan lämplig person

tillsyn över

att

gäldenären

fullgör

att utöva tillsyn över att gäldenären

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

387

Prop. 2024/25:135	sina åtaganden enligt ackordet. Om	fullgör sina	åtaganden enligt
Bilaga 4	det behövs, skall även en ersättare	ackordet. Om det behövs, ska även
	för tillsynsmannen förordnas.	en ersättare	för tillsynspersonen
		förordnas.
	Gäldenären skall ge tillsyns-	Innan ett beslut om fastställelse
	mannen de uppgifter som denne	av ackord har meddelats, får en
	begär och följa de anvisningar som	ansökan enligt första stycket även
	tillsynsmannen lämnar.	göras hos rätten.
	Tillsynsmannen skall entledigas
	av rätten, om det visar sig att han
	inte är lämplig eller att han av
	någon annan särskild orsak bör
	skiljas från uppdraget.

26 a §

Gäldenären ska lämna de upplysningar till tillsynspersonen som han eller hon begär. Gäldenären ska också följa de anvisningar som tillsynspersonen lämnar.

Tillsynspersonen ska entledigas av tillsynsmyndigheten, om det visar sig att han eller hon inte är lämplig eller av någon annan särskild orsak bör skiljas från uppdraget.

		27 §
	Arvode	till tillsynsmannen och	Tillsynspersonens arvode		och
	ersättning för de kostnader som		ersättning för de kostnader som
	uppdraget har medfört skall prövas		uppdraget har medfört ska prövas
	av rätten, om tillsynsmannen eller		av tillsynsmyndigheten på ansökan
	gäldenären begär det. Så länge		av	tillsynspersonen	eller
	ackordet inte har fullgjorts, får en		gäldenären. Så länge ackordet inte
	sådan begäran framställas också av		har fullgjorts, får en sådan ansökan
	en borgenär vars fordran omfattas		göras även av en borgenär vars
	av ackordet.		fordran omfattas av ackordet.
			Ett beslut om arvode och er-
			sättning enligt första stycket gäller
			när det har fått laga kraft.
		28 §30
	På ansökan av en borgenär vars		På ansökan av en borgenär vars
	fordran omfattas av ackordet kan		fordran omfattas av ackordet får
	rätten förklara att den eftergift som		rätten förklara att den eftergift
	genom	ackordet har medgetts	som gäldenären har fått genom
	gäldenären förfaller, om		ackordet förfaller, om
	1. gäldenären
388	30 Senaste lydelse 2005:243.

a) har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer,	Prop. 2024/25:135
b) har gjort sig skyldig till uppsåtligt försvårande av konkurs eller	Bilaga 4
exekutiv förrättning, eller

c)i hemlighet har gynnat någon borgenär i syfte att inverka på ackordsfrågan,

2. gäldenären har åsidosatt vad	2. gäldenären inte har uppfyllt
som åligger honom enligt 26 §	sina skyldigheter enligt 26 a §, eller
andra stycket, eller

3.gäldenären på något annat sätt uppenbart har försummat sina åtaganden enligt ackordet.

Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.

Även om den eftergift som har						Även om den eftergift som
medgetts	gäldenären			förklaras		gäldenären	har	fått	genom
förfallen,	får	borgenärerna			göra	ackordet förklaras		förfallen,		får
ackordet i övrigt gällande mot						borgenärerna	göra	ackordet		i
gäldenären eller mot den som har						övrigt gällande mot gäldenären
gått i borgen för ackordet.						eller mot den som har gått i borgen
						för ackordet.
					13 kap.
					3 §
Slutredovisningen			skall	avges till		Slutredovisningen ska ges in till
tillsynsmyndigheten. Till slutredo-						tillsynsmyndigheten. Till slutredo-
visningen	skall förvaltaren				bifoga	visningen ska förvaltaren bifoga de
de handlingar som är av betydelse						handlingar som är av betydelse för
för kontroll		av	redovisningen.			kontroll av redovisningen.
Förvaltaren skall ge in en kopia av
redovisningen till rätten. I fall som
avses i 2 § 1, 4 och 7 skall en kopia
samtidigt lämnas till gäldenären.
						I fall som avses i 2 § 1, 4 och 7
						ska gäldenären få del av slutredo-
						visningen.
					4 §
I fall som		avses	i 2 § 5		skall	I ett fall som avses i			2 § 5	ska
slutredovisningen avges				samtidigt		slutredovisningen ges in till-
som utdelningsförslaget ges in till						sammans med utdelningsförslaget. I
rätten. I övriga i 2 § avsedda fall						övriga fall ska förvaltaren lämna
skall förvaltaren avge redovis-						redovisningen så snart som möjligt.
ningen så snart som möjligt.

389

Prop. 2024/25:135

Bilaga 4

Granskning av slutredovisningen

Åtgärder för granskning av

slutredovisningen

5 §

Tillsynsmyndigheten skall i de fall

Slutredovisningen

ska

hållas

som avses i 2 § 2, 3, 5, 6 och 8

tillgänglig hos tillsynsmyndigheten

granska slutredovisningen samt i de

för den som vill granska den.

fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 avge

utlåtande

över

densamma.

Tillsynsmyndigheten skall skicka

utlåtandet till rätten. Redovis-

ningen och utlåtandet skall hållas

tillgängliga hos rätten och till-

synsmyndigheten för dem som vill

ta del av handlingarna.

6 §

I fall som avses i 2 § 5 skall av den

I ett fall som avses i 2 § 5 ska det av

kungörelse som

rätten utfärdar

den kungörelse som utfärdas enligt

enligt 11 kap.

6 §

framgå

att

11 kap.

6 §

framgå

att

slutredo-

slutredovisningen och utlåtandet är

visningen

är

tillgänglig

för

tillgängliga för granskning och var

granskning

hos

tillsynsmyn-

handlingarna finns.

digheten.

I fall som avses i 2 § 2 och 8 skall

I fall som avses i 2 § 2 och 8 ska

rätten, när tillsynsmyndigheten har

tillsynsmyndigheten

kungöra

att

lämnat sitt utlåtande, kungöra att

slutredovisningen är tillgänglig för

slutredovisningen

och

utlåtandet

granskning hos myndigheten.

har avgetts samt var handlingarna

är tillgängliga för granskning.

I de kungörelser som nämns i

I kungörelsen ska det anges vad

första och andra styckena skall det

den som vill klandra redovisningen

anges vad den som vill klandra

måste göra.

redovisningen måste göra.

7 §

Förvaltarens

slutredovisning

får

Förvaltarens

slutredovisning

får

klandras av

tillsynsmyndigheten

klandras

tillsynsmyndigheten

och gäldenären. Även en borgenär

får klandra redovisningen, om hans

får klandra slutredovisningen, om

rätt kan vara beroende av den.

hans eller hennes rätt kan vara

beroende av den.

Talan om klander av slut-

En talan om klander av slut-

redovisning väcks genom stämning

vid den tingsrätt där konkursen är

vid den tingsrätt som har beslutat

eller har varit anhängig.

konkursen.

Till

stäm-

ningsansökan

ska

redovisningen

bifogas.

I fall som avses i 2 § 2, 5 och 8

390

skall talan väckas senast den dag

ska talan väckas senast tre månader

som rätten bestämmer och anger i	från dagen för kungörandet. Detta	Prop. 2024/25:135
kungörelsen. Denna dag skall	ska anges i kungörelsen. I övriga	Bilaga 4
bestämmas så att tre månader	fall ska talan väckas inom tre
förflyter från den tidpunkt då	månader från den dag slutredo-
kungörelsen kan antas bli införd i	visningen kom in till tillsynsmyn-
Post- och Inrikes Tidningar. I	digheten.
övriga fall skall talan väckas inom
tre månader från den dag då kopian
av redovisningen kom in till rätten.

14kap. 1 §

Med konkurskostnad avses

1.arvode och kostnadsersättning till förvaltare,

2.arvode och kostnadsersätt-

ning till en sådan rådgivare eller
förlikningsman	som	har utsetts
enligt 7 kap. 7 §,
3. ersättning	till ett	sakkunnigt	2. ersättning	till ett	sakkunnigt
biträde som förvaltare har anlitat			biträde enligt 16 §,
med stöd av 7 kap. 11 §,
4. ersättning till staten för till-			3. avgifter	enligt	17 § första
synen över förvaltningen,			stycket, och

5.kostnad för kungörande av beslut eller åtgärd rörande kon- kursen,

6.kostnad för de skriftliga kallelser och underrättelser till borgenärerna som utfärdas i kon- kursen,

7. ersättning		enligt	6 kap. 14 §	4. ersättning	och förskott	på
till	gäldenären	eller	någon annan	ersättning till	gäldenären	eller
för inställelse.				någon annan för inställelse enligt
				6 kap. 14 §.
Som konkurskostnad anses inte
de	kostnader	för	kungörelsen,
kallelser och		underrättelser som
föranleds av efterbevakning.

3§31

Om en konkurs har uppstått på	Om en konkurs har beslutats på
ansökan av någon annan borgenär	ansökan av någon annan borgenär
än staten och om konkursen	än staten eller en borgenär vars
avskrivs enligt 10 kap. 1 §, ska, i	fordran omfattas av statlig löne-
den mån konkurskostnaderna inte	garanti	enligt		lönegarantilagen
kan tas ut ur boet, borgenären svara	(1992:497)		och	om konkursen
för dessa, dock högst med ett be-	avskrivs	enligt		10 kap.	1 §, ska
lopp som motsvarar en tiondel av	borgenären		ansvara för		konkurs-
31 Senaste lydelse 2010:1239.					391

Prop. 2024/25:135

det

vid

tiden för

konkursbeslutet

kostnaderna

i den

utsträckning

Bilaga 4

gällande prisbasbeloppet

enligt

dessa inte kan tas ur boet. Ansvaret

2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkrings-

är begränsat till ett belopp som

balken. Är flera borgenärer betal-

motsvarar tre tiondelar av det vid

ningsskyldiga,

svarar

tiden för konkursbeslutet gällande

solidariskt. I beslutet om avskriv-

prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och

ning

ska

ansvarig

borgenär

7 §§

socialförsäkringsbalken. Om

åläggas att betala konkurskost-

flera borgenärer vid tidpunkten för

naderna med den angivna begräns-

konkursbeslutet

har

ansökt

ningen. Kan kostnaderna inte heller

konkurs ansvarar de solidariskt för

tas ut av borgenären, ska de betalas

beloppet. I beslutet om avskrivning

av staten.

ska den eller de ansvariga

borgenärerna förpliktas att betala

konkurskostnaderna

med

den

angivna begränsningen.

Om kostnaderna inte kan tas ut av

borgenären, ska de betalas av

staten.

4 §

Arvodet till förvaltaren bestäms av

rätten. Om det har utsetts flera

tillsynsmyndigheten eller, i fall som

förvaltare,

skall

särskilt

arvode

avses i 9 § andra stycket, av rätten.

bestämmas för var och en av dem.

Om det har utsetts flera förvaltare,

ska ett särskilt arvode bestämmas

för var och en av dem.

Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till

det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed

det har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för

uppdraget.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

som

regeringen

bestämmer

får

fastställer taxa som skall tillämpas

meddela föreskrifter om en taxa

vid bestämmande av arvode till

som ska tillämpas när förvaltarens

förvaltaren om konkursen avskrivs

arvode

bestäms,

konkursen

enligt 10 kap. 1 §.

skrivs av enligt 10 kap. 1 §.

6 §

Arvodet bestäms efter fram-

Arvodet bestäms efter ansökan av

ställning av förvaltaren. Har det

förvaltaren till tillsynsmyndigheten.

utsetts flera förvaltare, bör deras

Om det har utsetts flera förvaltare,

arvoden bestämmas på en gång, om

ska

deras

arvoden

bestämmas

det lämpligen kan ske.

samtidigt, om det är lämpligt.

arvodesframställningen

skall

Förvaltaren ska i ansökan ange

förvaltaren ange det belopp som

det belopp som han eller hon begär

han begär och, om det kan komma i

i arvode. Till ansökan ska

fråga att bestämma ett särskilt

förvaltaren bifoga en

redogörelse

arvode för viss egendom, även det

för det arbete som uppdraget har

beloppet. Till framställningen skall

medfört

med

specificerad

392

bifogas

redogörelse

för

det

räkning,

som

utvisar

det begärda

arbete som uppdraget har medfört					beloppets fördelning på de olika					Prop. 2024/25:135
med en specificerad räkning, som					förvaltningsåtgärderna.				Om	Bilaga 4
utvisar det begärda beloppets för-					förvaltaren	har	anlitat		ett
delning på de olika förvaltnings-					sakkunnigt	biträde med		stöd	av
åtgärderna. Har förvaltaren anlitat					7 kap. 11 §	och biträdet		har	fått
ett sådant biträde som avses i 7 kap.					ersättning	eller	förvaltaren		har
11 §	och	har	biträdet erhållit		tillgodoförts ersättning för utgifter,
gottgörelse		eller	har	förvaltaren	ska det anges i redogörelsen.
tillgodoförts ersättning för utgifter,
skall det anges i redogörelsen.
Om det finns anledning att
bestämma ett särskilt arvode för
viss	egendom,		skall	förvaltaren
tillhandahålla rätten en förteckning
över de kända rättsägare som har
särskild förmånsrätt i egendomen.
				7 §
					Om det finns anledning att
					bestämma ett särskilt arvode för
					viss egendom, ska förvaltaren i
					ansökan enligt 6 § ange även det
					beloppet.	Förvaltaren		ska	till
					ansökan bifoga en förteckning över
					de kända rättsägare som har
					särskild förmånsrätt i egendomen.
Avser en		arvodesframställning			Om en ansökan avser endast att
endast att ett särskilt arvode skall					ett särskilt arvode ska bestämmas
bestämmas för viss egendom, får					för viss egendom, får till-
rätten avgöra om det finns skäl att					synsmyndigheten		avgöra	om	det
ta upp yrkandet till prövning innan					finns skäl att pröva ansökan innan
arvode i övrigt bestäms.					arvodet i övrigt bestäms.

8§32


I andra fall än de som avses i 9 §					Tillsynsmyndigheten		ska	ge
tredje stycket och 10 § skall rätten,					gäldenären och de borgenärer som
innan	arvodesframställningen				har begärt det tillfälle att yttra sig
prövas,	inhämta		yttrande	i	över ansökan om arvode. Om
arvodesfrågan		av	tillsynsmyndig-		förvaltaren	begär	ett särskilt
heten samt ge gäldenären och de					arvode för viss egendom, ska varje
borgenärer som hos rätten har					känd borgenär som har särskild
begärt det tillfälle att yttra sig över					förmånsrätt	i egendomen		ges
framställningen inom viss tid, minst					tillfälle att yttra sig över ansökan.
två och högst fyra veckor. I fall som					Om ett konkursbeslut har upphävts,
sägs i 6 § tredje stycket skall varje					ska den borgenär vars ansökan lagts
känd borgenär som har särskild					till grund för beslutet ges tillfälle att
förmånsrätt i		egendomen		ges	yttra sig över ansökan.

tillfälle	att	yttra	sig	över
framställningen.			Om	ett
32 Senaste lydelse 2005:190.				393

Prop. 2024/25:135	konkursbeslut upphävts,			skall den
Bilaga 4	borgenär vars ansökan			lagts	till
	grund för beslutet ges tillfälle att
	yttra sig över framställningen.
	Rätten får hålla förhandling i					Första stycket gäller inte i ett fall
	arvodesfrågan, om den finner skäl					som avses i 9 a § eller när kon-
	till det. Till förhandlingen skall					kursen skrivs av eller läggs ned
	förvaltaren,	tillsynsmyndigheten,				eller vid efterutdelning enligt
	gäldenären	samt de	borgenärer			11 kap. 21 §.
	som har begärt att få yttra sig över
	arvodesframställningen			kallas.	I
	fall som avses i 6 § tredje stycket
	skall varje känd borgenär som har
	särskild förmånsrätt i		egendomen

kallas. Om ett konkursbeslut upp- hävts, skall den borgenär vars an- sökan lagts till grund för beslutet kallas.

9 §

Ifall då tingsrätten har att Om utdelning eller efterutdelning i fastställa utdelning eller efter- konkursen ska fastställas, ska

utdelning i konkursen skall beslut i					beslut	i arvodesfrågan meddelas
arvodesfrågan		meddelas samtidigt			samtidigt		som	beslutet		om
med beslutet om fastställelse, när					fastställelse, om inte något annat
inte något annat följer av 7 §.					följer av 7 § tredje stycket.
					Om	tillsynsmyndigheten enligt
					11 kap.	7 a § andra			stycket	ska
					överlämna prövningen av utdel-
					ningsförslaget till rätten, ska även
					arvodesansökan			överlämnas		dit.
					Tillsynsmyndigheten ska bifoga ett
					eget yttrande över ansökan.
Oberoende av om talan har förts					Även om ett beslut om att
mot ett beslut om att fastställa					fastställa utdelning eller efter-
utdelning	eller	efterutdelning får			utdelning inte har överklagats får
högre rätt som ändrar lägre rätts					en domstol som ändrar till-
beslut i arvodesfrågan göra den					synsmyndighetens			eller lägre		rätts
ändring i beslutet om fastställelse					beslut i arvodesfrågan göra den
som föranleds därav eller, om det					ändring i beslutet om fastställelse
behövs,	återförvisa		utdelnings-		som den		förstnämnda		ändringen
frågan till förvaltaren.					motiverar eller, om det behövs,
					återförvisa		utdelningsfrågan			till
					förvaltaren.
Den domstol som har att pröva en
fråga	om	utdelning		eller
efterutdelning		får	bestämma
tilläggsarvode		till förvaltaren för
arbete i anledning av handlägg-
ningen av frågan vid domstolen.

394

9 a §

11§33

							Ett beslut om arvode gäller när det
							har fått laga kraft.
							Förvaltaren har rätt till den ränta
							som har upplupit på medel som har
							avsatts för arvodet från den dag då
							slutredovisningen lämnades in				till
							tillsynsmyndigheten.
En förvaltare får inte lyfta sitt							När en ansökan om arvode har
arvode förrän han har avgett							lämnats in till		tillsynsmyndigheten
slutredovisningen för sin förvalt-							får förvaltaren, utan särskilt beslut
ning. När		arvodesframställningen					av myndigheten, lyfta den del av det
lämnats in till rätten får dock							begärda arvodet som motsvarar den
förvaltaren, utan särskilt beslut av							mervärdesskatt som har beräknats
rätten, lyfta den del av det begärda							för arvodet.
arvodet		som	motsvarar			den
mervärdesskatt			som	beräknats för
arvodet.
						12 §
Rätten	får	tillerkänna			förvaltaren		Tillsynsmyndigheten			får	på
skäligt belopp att utgå i förskott							ansökan av förvaltaren besluta om
innan slutligt arvode bestäms, om							förskott med ett skäligt belopp
det är rimligt med hänsyn till							innan slutligt arvode bestäms, om
omfattningen av det arbete som							det är rimligt med hänsyn till
uppdraget har medfört, den tid							omfattningen av det arbete som
under vilken konkursen har varat							uppdraget har medfört, den tid som
och ytterligare beräknas pågå samt							konkursen har pågått och ytter-
övriga förhållanden.							ligare beräknas pågå samt övriga
							förhållanden.
En	framställning			om förskott			I ansökan om förskott ska
skall ange det belopp som begärs							förvaltaren ange det belopp som
och de skäl som åberopas för							begärs och de skäl som åberopas för
förskottsbetalningen.				Till		fram-	förskottsbetalningen. Till ansökan
ställningen skall bifogas en redo-							ska	förvaltaren		bifoga	en
görelse för det arbete som upp-							redogörelse för det arbete som
draget har medfört och en uppgift							uppdraget har medfört och en
om boets		ekonomiska			ställning.		uppgift	om	boets	ekonomiska
Rätten	skall inhämta				yttrande i		ställning.

33Senaste lydelse 2003:893.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

395

Prop. 2024/25:135

förskottsfrågan

tillsynsmyndig-

Bilaga 4

heten.

14 §34

Avskrivs konkursen enligt

10 kap.

konkursen skrivs

av enligt

1 §,

skall

rätten

bestämma

10 kap.

1 §,

ska

tillsynsmyndig-

kostnadsersättningen

och

heten på ansökan av förvaltaren

ersättningen enligt 2 § andra stycket

bestämma

kostnadsersättningen

till

förvaltaren

samtidigt

som

och ersättningen enligt 2 § andra

arvodet bestäms.

Tillsynsmyndig-

stycket

till förvaltaren

samtidigt

heten skall höras också över

som arvodet bestäms.

begäran

ersättning

för

kostnader.

Ett beslut om ersättning gäller

när det har fått laga kraft.

17 §

Ersättningen till staten för tillsynen

En avgift får tas ut för ersättning till

över

förvaltningen

utgår

enligt

staten för handläggning av ärenden

föreskrifter

som

regeringen

under konkursen och för tillsynen

meddelar.

över förvaltningen.

Ersättningen

till

staten

för

Regeringen eller den myndighet

sådana

konkurskostnader

som

regeringen

bestämmer

får

avses i 1 § första stycket 6 utgår

meddela föreskrifter om avgifter

enligt föreskrifter som meddelas av

enligt första stycket och om be-

regeringen eller den myndighet som

talning av sådana avgifter.

regeringen bestämmer.

I 9 kap. 20 § finns det bestämmel-

ser om avgift vid efterbevakning.

18 §35

Av arvodet till förvaltaren eller

Av arvodet till förvaltaren ska, om

sådan rådgivare eller förlik-

det i boet finns egendom i vilken

ningsman

som

har

utsetts

enligt

särskild förmånsrätt gäller och i den

7 kap. 7 § ska, om det i boet finns

utsträckning det inverkar på de

egendom

vilken

särskild

borgenärers rätt som inte har sådan

förmånsrätt gäller och i den mån det

förmånsrätt i egendomen eller på

inverkar på de borgenärers rätt som

statens ansvar för konkurs-

inte har sådan förmånsrätt i

kostnaderna, den del som avser

egendomen eller på statens ansvar

egendomen fastställas att betalas ur

för

konkurskostnaderna,

den del

egendomens

avkastning

och

som avser egendomen i fråga

köpeskilling.

fastställas

att

betalas

egendomens

avkastning

och

köpeskilling.

Då särskild förmånsrätt gäller i

Om särskild förmånsrätt gäller i

boet tillhörig egendom, får inte till

egendom som tillhör boet, får inte

skada för någon med samma eller

någon

annan

konkurskostnad

än

396

34 Senaste lydelse 2005:190.

35 Senaste lydelse 2008:993.

bättre förmånsrätt, av egendomens

som anges i första stycket betalas

Prop. 2024/25:135

avkastning och köpeskilling betalas

egendomens

avkastning

och

Bilaga 4

någon annan

konkurskostnad

än

köpeskilling om det skadar någon

som har sagts i första stycket. Sär-

med

samma

eller

bättre

skild

förmånsrätt

enligt

5 §

förmånsrätt.

Särskild

förmånsrätt

förmånsrättslagen

(1970:979),

enligt

5 §

förmånsrättslagen

hindrar dock inte att egendomen

(1970:979) hindrar dock inte att

används till betalning också av

egendomen används

till

betalning

övriga konkurskostnader, i den mån

också av övriga konkurskostnader, i

det inte finns annan egendom i boet

den utsträckning det inte finns

som kan användas till betalning.

någon annan egendom i boet som

kan användas till betalning.

Med arvode som sägs i första

Med särskilt arvode jämställs vid

stycket jämställs vid tillämpningen

tillämpningen av första och andra

av denna

paragraf

konkursboets

styckena

konkursboets

kostnader

kostnader för vård och försäljning

för vård och försäljning av

av egendomen i fråga.

egendomen i fråga.

15 kap.

2 §

I en konkurs vari bevaknings-

I en konkurs där ett bevak-

förfarande har ägt rum skall

ningsförfarande

har

inletts

ska

följande kungörelser

ersättas med

följande

kungörelser

ersättas

med

skriftliga

underrättelser

till

skriftliga

underrättelser

till

borgenärerna,

det saknas

borgenärerna,

det

saknas

anledning att anta att kostnaden för

anledning att anta att kostnaden blir

tillkännagivandet med kungörelse

lägre med kungörelse eller att kun-

blir lägre eller att kungörelse i

görelse i övrigt är lämpligare,

övrigt är lämpligare, nämligen

nämligen

1. kungörelse

med

kallelse

till

1. kungörelse

med

kallelse

till

förhandling angående entledigande

sammanträde om entledigande av

av förvaltare,

förvaltare,

2. kungörelse

med

information

2. kungörelse

med

information

om att ett förslag till utdelning eller

efterutdelning har upprättats samt

efterutdelning har upprättats och att

att

slutredovisningen

och

slutredovisningen finns

tillgänglig

tillsynsmyndighetens

utlåtande

för granskning,

över den finns tillgängliga för

granskning,

3. kungörelse av beslut om att

lägga ned konkursen på grund av

lägga ned konkursen på grund av en

frivillig uppgörelse,

frivillig uppgörelse, och

4. kungörelse

med

information

4. kungörelse

med

information

att

slutredovisningen

och

att

slutredovisningen

finns

tillsynsmyndighetens

utlåtande

tillgänglig för granskning i fall då

över den finns tillgängliga för

förvaltare avgår

före

konkursens

granskning i fall då förvaltare avgår

slut.

före konkursens slut.

Om utbyte sker i de fall som

När kungörelser

ersätts

med

anges i första stycket 2, 3 eller 4

skriftliga

underrättelser

enligt

397

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

skall tid som avses i 11 kap. 6 § tredje stycket, 13 kap. 7 § tredje stycket och 16 kap. 9 § första stycket i stället räknas från dagen efter den då underrättelserna sändes ut.

första stycket 2, 3 eller 4, ska den tid som avses i 11 kap. 6 § tredje stycket, 13 kap. 7 § tredje stycket och 16 kap. 17 § i stället räknas

från dagen efter den då underrättelserna skickades.

16 kap. Handläggningen av konkursärenden

Handläggningen hos tillsynsmyndigheten och förvaltaren

Beslut av tillsynsmyndigheten

1 § I förvaltningslagen (2017:900) finns det bestämmelser som gäller vid tillsynsmyndighetens handläggning enligt denna lag.

Beslut av förvaltaren

3 § När förvaltaren beslutar i en fråga som får överklagas enligt 18 §, ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas:

–32 § om motivering av beslut, och

–33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till.

Förvaltaren ska alltid underrätta tillsynsmyndigheten om innehållet i ett beslut enligt första stycket.

4 § Ett beslut av förvaltaren som får överklagas gäller omedelbart, om inte något annat bestäms eller föreskrivs i denna lag.

Allmänt om handläggningen i domstol

Som konkursärende handläggs inte en sådan talan enligt denna lag som ska väckas genom stämning.

6 § Vid rättens handläggning av ett konkursärende tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat anges i denna lag.

Vid rättens handläggning av frågor om säkerhetsåtgärder enligt 2 kap. och tvångsmedel enligt 6 kap. tillämpas dock rättegångsbalken, om inte något annat anges i denna lag.

7 § I ett konkursärende får det hållas förhör med en part under sanningsförsäkran enligt 37 kap. rättegångsbalken.

398

Ansökningsärenden i domstol	Prop. 2024/25:135
Behörig tingsrätt	Bilaga 4
Behörig tingsrätt

En ansökan till tingsrätten under en konkurs görs till den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

När ett beslut börjar gälla

Ett beslut om utdömande av ett förelagt vite gäller först när beslutet har fått laga kraft.

Särskilda regler om överklagande av tingsrättens beslut

11 § Tiden för att överklaga tingsrättens konkursbeslut räknas från dagen för kungörandet av beslutet.

12 § Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut i ett ansökningsärende, om beslutet avser

1.utseende eller entledigande av en förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare,

2.arvode till förvaltare, eller

3.reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, förbud att utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite.

13 § Ett beslut som innebär att en bevakningstvist avgörs får överklagas inom tre veckor från dagen för beslutet.

14 § Ett beslut genom vilket ett ackordsförslag har förkastats av borgenärerna får överklagas av en borgenär eller gäldenären, om han eller hon anser att beslutet inte har tillkommit på lagligt sätt. Gäldenären får dock överklaga beslutet endast om hans eller hennes rätt kan vara beroende av det.

Överklagandeärenden i domstol

Behörig tingsrätt

15 § Ett överklagande av ett beslut av tillsynsmyndigheten eller förvaltaren görs till den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

399

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

400

Överklagande av tillsynsmyndighetens beslut

16 § Tillsynsmyndighetens beslut får överklagas till tingsrätten, om det avser

1.tvist enligt 3 kap. 6 §,

2.anstånd med att lämna förvaltarberättelse enligt 7 kap. 15 a §,

3.frågor som gäller granskare enligt 7 kap. 30 och 31 §§,

4.avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 eller 3 §,

5.fastställande av utdelning enligt 11 kap. 7 §,

6.nedläggning av konkurs eller försäljningsförbud enligt 12 kap. 1 §,

7.frågor som gäller tillsynsperson enligt 12 kap. 26 och 27 §§,

8.arvode till förvaltare enligt 14 kap. 4 §,

9.förskott på arvode enligt 14 kap. 12 §, eller

10.sådana ersättningar som avses i 14 kap. 14 §.

Andra beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag får inte överklagas.

17 § Tiden för att överklaga tillsynsmyndighetens beslut om ned- läggning av konkurs enligt 12 kap. 1 § räknas från den dag då beslutet kungjordes.

Överklagande av förvaltarens beslut

18 § Förvaltarens beslut får överklagas till tingsrätten, om det avser

1.avslag på en begäran om bekräftelse enligt 6 kap. 5 §,

2.undantag från reseförbud enligt 6 kap. 6 §,

3.ersättning och förskott på ersättning till gäldenären eller någon annan enligt 6 kap. 14 §,

4.avslag på begärd förskottsbetalning enligt 11 kap. 14 §, eller

5.avvisning av en ansökan om ackord enligt 12 kap. 7 §.

Andra beslut av förvaltaren enligt denna lag får inte överklagas.

19 § Ett beslut av förvaltaren får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.

Tillsynsmyndigheten får alltid överklaga förvaltarens beslut.

20 § Ett överklagande av ett beslut av förvaltaren ges in till tingsrätten inom tre veckor från den dag då den som överklagar fick del av beslutet. Om det är tillsynsmyndigheten som överklagar, ska överklagandet dock ges in inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

21 § Om ett överklagande har getts in till förvaltaren, ska han eller hon vidarebefordra överklagandet till tingsrätten och samtidigt ange vilken dag som överklagandet kom in till förvaltaren.

22 § Tingsrätten ska pröva om ett överklagande har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som har kommit in för sent ska avvisas. Detta gäller

dock inte om

1.förseningen beror på att förvaltaren har lämnat en felaktig underrättelse om hur beslutet överklagas, eller

2.överklagandet har kommit in till förvaltaren inom överklagandetiden.

Om ett beslut om konkurs upphävs, ska den borgenär vars ansökan har lagts till grund för konkursbeslutet ersätta gäldenären för konkurskostnader som har tagits ur konkursboet. Detta gäller dock inte om konkursen upphävs på grund av att gäldenären har åberopat en ny omständighet eller ett nytt bevis. Borgenären ansvarar inte heller för kostnader i konkursen som gäldenären har orsakat av vårdslöshet. Om flera borgenärer vid tidpunkten för konkursbeslutet har ansökt om konkurs ansvarar de solidariskt för ersättningen.

En talan om skadestånd enligt första stycket eller ersättning enligt andra stycket ska väckas vid den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

23 § Vid överklagande av ett beslut enligt 18 § är förvaltaren motpart i		Prop. 2024/25:135
ärendet hos domstolen.		Bilaga 4
När ett beslut börjar gälla
24 § Ett beslut av rätten i ett överklagandeärende enligt denna lag gäller
på det sätt som föreskrivs om det överklagade beslutet.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

17kap.

3 §36

gäldenären har orsakat av vårdslöshet. Om flera borgenärer är ersättningsskyldiga, svarar de solidariskt för ersättningen.

Talan om skadestånd enligt första eller ersättning enligt andra stycket skall väckas vid den tingsrätt där

ärendet om gäldenärens försättande i konkurs är eller har varit anhängigt. I detta ärende får sådan talan väckas utan stämning.

6 §

Åtal mot en gäldenär för brott som	Ett åtal mot en gäldenär för brott
avses i 11 kap. brottsbalken och åtal	som avses i 11 kap. brottsbalken
36 Senaste lydelse 2005:190.	401

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

mot en borgenär för brott som sägs i 5 § får väckas vid den tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.

och ett åtal mot en borgenär för brott som avses i 5 § får väckas vid den tingsrätt som har beslutat om konkursen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.Den upphävda 2 kap. 23 § och de äldre lydelserna av 14 kap. 3 § och 17 kap. 3 § gäller fortfarande, om konkursen har beslutats före ikraftträdandet.

3.De äldre lydelserna av 6 kap. 2 §, 7 kap. 13 §, 9 kap. 2–22 §§ och 11 kap. 2 och 15 §§ gäller fortfarande, om ett bevakningsförfarande har inletts före ikraftträdandet. Detsamma gäller äldre 16 kap. men endast i fråga om handläggningen av bevakningsförfarandet.

4.De äldre lydelserna av 7 kap. 7 § och 14 kap. 15 § gäller fortfarande, om en rådgivare eller förlikningsman har utsetts före ikraftträdandet. Detsamma gäller den äldre lydelsen av 14 kap. 1 § men endast i fråga om ersättning till rådgivare eller förlikningsman.

402

2Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 10 § förmånsrättslagen (1970:979)1 ska ha följande lydelse.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					10 §2
Allmän förmånsrätt följer med
1. den kostnad som borgenär haft						1. den kostnad som en borgenär
för försättande av gäldenären i						har haft för försättande av
konkurs och för beslut att ett						gäldenären i konkurs och för beslut
dödsbos egendom ska avträdas till						att ett dödsbos egendom ska
förvaltning av			boutredningsman			avträdas		till	förvaltning		av
samt begravnings- och boupp-						boutredningsman			samt	begrav-
teckningskostnader när gäldenären						nings-	och		boupptecknings-
avlidit före konkursbeslutet,						kostnader		när	gäldenären		har
						avlidit före konkursbeslutet,
2. arvode och kostnadsersättning						2. arvode och kostnadsersättning
till rekonstruktör eller tillsyns-						till en rekonstruktör enligt lagen
person enligt lagen (2022:964) om						(2022:964)		om		företags-
företagsrekonstruktion, tillsynsman						rekonstruktion, en tillsynsperson
enligt	konkurslagen			(1987:672)		enligt den lagen eller konkurslagen
eller	förordnad		boutredningsman,			(1987:672)		eller	en	förordnad
om fordringen avser tid inom sex						boutredningsman,			om fordringen
månader		innan	konkursansökan			avser tid inom sex månader innan
gjordes eller därefter,						konkursansökan			gjordes		eller
						därefter,
3. kostnad för särskilda åtgärder						3. kostnad för särskilda åtgärder
som under den tid som anges under						som under den tid som anges under
2 vidtagits med rekonstruktörens,						2 har vidtagits med rekon-
tillsynspersonens			eller		tillsyns-	struktörens		eller	tillsynspersonens
mannens		godkännande			eller av	godkännande eller av boutred-
boutredningsmannen				och uppen-		ningsmannen och uppenbart varit
bart varit till borgenärernas bästa,						till borgenärernas bästa,

5.andra fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med rekonstruktörens samtycke träffat under en företagsrekonstruktion enligt lagen om företagsrekonstruktion,

6.ersättning till resolutionsmyndigheten (Riksgäldskontoret) enligt lagen (2015:1016) om resolution, om fordringen avser tid inom sex månader innan konkursansökan gjordes eller därefter, och

7.andra fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med resolutionsmyndighetens eller en särskild förvaltares samtycke träffat under en resolution enligt

1Lagen omtryckt 1975:1248.

2 Senaste lydelse 2022:1000.

403

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

404

–lagen om resolution, eller

–Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132.

Förmånsrätt enligt första stycket 1–3 och 6 gäller endast i den utsträckning beloppet med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Förmånsrätt enligt första stycket 5 upphör att gälla

1. om en rekonstruktionsplan fastställs under en företagsrekonstruktion, eller

2. tre månader efter att företagsrekonstruktionen upphört utan att någon rekonstruktionsplan har fastställts, om inte en konkursansökan som avser gäldenären har gjorts inom den tiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

3Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att 7 § passlagen (1978:302) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
7 §1
Passansökan ska avslås, om
1. bestämmelserna i 6 § inte har	1. bestämmelserna i 6 § inte har
iakttagits och sökanden inte har	följts och sökanden inte har följt
följt uppmaningen att avhjälpa	uppmaningen att avhjälpa bristen,
bristen,

2.ansökan avser pass för barn under arton år och barnets vård- nadshavare inte har lämnat medgivande och det inte finns synnerliga skäl att ändå utfärda pass,

3.sökanden är anhållen, häktad eller underkastad övervakning enligt 24 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken eller reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25 kap. 1 § samma balk,

4. sökanden			är	föremål	för	ett	4. sökanden är			föremål	för ett
beslut	om	övervakningsåtgärder					beslut	om	övervakningsåtgärder
enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:485)							enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:485)
om erkännande och uppföljning av							om erkännande och uppföljning av
beslut	om	övervakningsåtgärder					beslut	om	övervakningsåtgärder
inom	Europeiska			unionen		och	inom Europeiska unionen, och
åklagare		inte		har	lämnat		åklagaren		inte	har	lämnat
medgivande,							medgivande,
5. sökanden			är	föremål	för	en	5. sökanden är			föremål	för en
uppföljningsförklaring som					avser		uppföljningsförklaring som				avser
en övervakningsåtgärd enligt 3 kap.							en övervakningsåtgärd enligt 3 kap.
3 § 3–5	lagen		(2015:485)			om	3 § 3–5 lagen om erkännande och
erkännande		och		uppföljning		av	uppföljning		av	beslut	om
beslut	om	övervakningsåtgärder					övervakningsåtgärder				inom
inom	Europeiska			unionen		och	Europeiska unionen, och åklagaren
åklagare		inte		har	lämnat		inte har lämnat medgivande,
medgivande,

6.sökanden är efterlyst och ska omhändertas omedelbart vid anträffandet,

8. sökanden avtjänar fängelse-	8. sökanden avtjänar fängelse-
straff och den sammanlagda tiden	straff och den sammanlagda tiden
att avtjäna är fängelse i minst ett år	att avtjäna är fängelse i minst ett år
och sökanden inte har villkorligt	och sökanden inte har villkorligt
frigivits,	frigetts,

9.sökanden genomgår sluten ungdomsvård och den sammanlagda vårdtiden är minst ett år,

1 Senaste lydelse 2015:486.

405

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

406

10. sökanden genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

eller
11. sökanden	enligt 2 kap. 12 §	11. sökanden enligt 2 kap. 12 §
eller 6 kap.	6 § konkurslagen	eller 6 kap. 6 b § konkurslagen
(1987:672) är ålagd att lämna ifrån		(1987:672) är ålagd att lämna ifrån
sig sitt pass eller förbud att utfärda		sig sitt pass eller förbud att utfärda
pass för sökanden har meddelats		pass för sökanden har meddelats
enligt samma bestämmelser.		enligt samma bestämmelser.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

4Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 och 19 §§ och 11 kap. 1 § spar- bankslagen (1987:619)1 ska ha följande lydelse.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

6 kap.

2 §2

kom in till Bolagsverket.
Rätten ska besluta att en sparbank					Rätten ska besluta att en sparbank
ska gå i likvidation, om sparbanken					ska gå i likvidation, om sparbanken
har försatts i konkurs och denna					har försatts i konkurs och denna har
avslutats med		överskott. Beslutet			avslutats med		överskott. Beslutet
ska fattas i samband med att kon-					ska fattas i anslutning till att kon-
kursen avslutas.					kursen har avslutats.
Beslut om likvidation ska dock					Ett beslut om likvidation ska
inte meddelas, om det styrks att					dock inte meddelas, om det styrks
likvidationsgrunden			har upphört		att likvidationsgrunden har upphört
under	ärendets handläggning			i	under	ärendets handläggning			i
första instans.					första instans.
En fråga om likvidation enligt					En fråga om likvidation enligt
första stycket prövas på ansökan av					första stycket prövas på ansökan av
Finansinspektionen,			styrelsen,		Finansinspektionen,			styrelsen,	en
styrelseledamot eller huvudman.					styrelseledamot eller en huvudman.
				19 §3
Om en sparbank försätts i konkurs,					Om en sparbank försätts i konkurs,
skall	tingsrätten		sända	en	ska	tingsrätten		skicka	en
underrättelse		om	beslutet	till	underrättelse		om	beslutet	till
registreringsmyndigheten				för	registreringsmyndigheten				för
registrering.					registrering.

entledigande och om nytillsättning.
När en konkurs har avslutats skall			När en konkurs har avslutats ska
tingsrätten	genast	för registrering	tillsynsmyndigheten i	konkurser
underrätta		registre-	genast för registrering	underrätta
ringsmyndigheten		samt ange om	registreringsmyndigheten och ange
överskott finns eller inte. Tings-			om det finns något överskott.
rätten skall även för registrering
underrätta	registreringsmyndig-

1Lagen omtryckt 1996:1005.

2Senaste lydelse 2013:163.

3 Senaste lydelse 2000:819.

407

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

heten när en överrätt genom beslut som vunnit laga kraft har upphävt ett beslut att försätta sparbanken i konkurs.

		Tingsrätten ska för registrering
		underrätta	registreringsmyndig-
		heten när en högre rätt genom ett
		beslut som har fått laga kraft har
		upphävt ett beslut att försätta
		sparbanken i konkurs.
	11 kap.
	1 §4
Registreringsmyndigheten	skall	Registreringsmyndigheten ska så
utan dröjsmål kungöra i Post- och		snart som möjligt kungöra i Post-
Inrikes Tidningar vad som för		och Inrikes Tidningar det som för
sparbanker införs i bankregistret		sparbanker	införs i bankregistret
med undantag för registrering av		med undantag för registrering av
underrättelse enligt		underrättelse enligt
1. 2 kap. 14 § om dagen för kungörelse om rörelsens öppnande,
2. 6 kap. 19 § från tingsrätten om		2. 6 kap. 19 § om att banken har
att banken blivit försatt i konkurs,		blivit försatt i konkurs, att ett beslut
att beslut om konkurs upphävts		om konkurs har upphävts eller att
eller att konkurs avslutats, och		en konkurs har avslutats, och
3. 7 kap. 5 § om fusionstillstånd.
En kungörelse som avser ändring		En kungörelse som avser ändring
i ett förhållande som tidigare har		i ett förhållande som tidigare har
införts i registret skall bara ange		införts i registret ska bara ange
ändringens art.		ändringens art.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

408	4 Senaste lydelse 2004:304.

5Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)

Härigenom föreskrivs att 8 och 15 §§ lönegarantilagen (1992:497) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

		8 §
Om någon på grund av en fordran			Om någon på grund av en fordran
som omfattas av garantin har ansökt			som omfattas av garantin har ansökt
om att gäldenären skall försättas i			om att gäldenären ska försättas i
konkurs, lämnas betalning även för			konkurs, lämnas betalning även för
kostnaden för det och, om			kostnaden för det.
konkursen	har	avskrivits enligt
10 kap.	1 §	konkurslagen
(1987:672), för den kostnad som
han har blivit ålagd att betala enligt
14 kap. 3 § samma lag.

15 §1

Förvaltaren ska för arbetstagarens räkning bevaka fordringar som enligt

förvaltarens bedömning är klara.
Bevakningen får ske genom att	Som bevakning får förvaltaren
förvaltaren till rätten lämnar två	använda en sådan underrättelse
kopior av en sådan underrättelse	som han eller hon har lämnat till
som han eller hon har lämnat till	den utbetalande myndigheten enligt
den utbetalande myndigheten enligt	11 §.
11 § och anger att den avser
bevakning.

Förvaltaren ska genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.Den äldre lydelsen av 8 § gäller för en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2019:530.

409

Prop. 2024/25:135	6	Förslag till lag om ändring i stiftelselagen
Bilaga 4		(1994:1220)
		(1994:1220)
	Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § stiftelselagen (1994:1220) ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				10 kap.
				4 §1
	Om en stiftelse försätts i konkurs eller beslut om företagsrekonstruktion
	meddelas för stiftelsen, ska tingsrätten för registrering underrätta
	registreringsmyndigheten om beslutet och vem som har utsetts till
	konkursförvaltare eller rekonstruktör.
	När en konkurs har avslutats eller				När en konkurs har avslutats ska
	en	företagsrekonstruktion		har	tillsynsmyndigheten		i	konkurser
	upphört, ska tingsrätten genast för				genast för registrering			underrätta
	registrering		underrätta	regist-	registreringsmyndigheten och ange
	reringsmyndigheten och i det förra				om något överskott finns eller inte.
	fallet ange om något överskott finns				När en företagsrekonstruktion har
	eller inte. Tingsrätten ska även för				upphört, ska tingsrätten genast för
	registrering		underrätta	regist-	registrering	underrätta regist-
	reringsmyndigheten när en högre				reringsmyndigheten.
	rätt har upphävt ett beslut att
	försätta stiftelsen i konkurs eller ett
	beslut om företagsrekonstruktion.
					Tingsrätten	ska för	registrering
					underrätta	registreringsmyndig-
					heten när en högre rätt har upphävt

ett beslut att försätta stiftelsen i konkurs eller ett beslut om företagsrekonstruktion.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

410	1 Senaste lydelse 2022:985.

7Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619)

Härigenom föreskrivs att 41 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

				41 §
I samband med att handläggningen					I samband med att handläggningen
avslutas i ett mål eller ärende i vilket					avslutas i ett mål eller ärende där en
en part har rättshjälp skall det					part har rättshjälp, ska det
bestämmas	vilka	belopp		som	bestämmas	vilka		belopp		som
motparter,	medparter		och den		motparter,	medparter			och	den
rättssökande	eller			dennes	rättssökande	eller		rättssökandens
ställföreträdare skall		betala		enligt	ställföreträdare		ska betala enligt
30 § första stycket och 31 § första					30 § första stycket och 31 § första
stycket. Beslut om återbetalnings-					stycket.
skyldighet enligt 37 § meddelas i
samband med att handläggningen
avslutas i ett mål eller ärende i
vilket part har rättshjälp eller i
samband	med	rättshjälpens
upphörande. Om beslutet meddelas
av någon annan än domstol eller
Rättshjälpsmyndigheten,				skall
betalningsskyldigheten			bestämmas
till att avse kostnaderna i deras
helhet eller viss kvotdel utan att ett
bestämt belopp anges.
När en borgenär har beviljats					Beslut om		återbetalningsskyl-
rättshjälp i en angelägenhet som					dighet enligt 37 § meddelas i sam-
rör försättande i konkurs, skall					band med	att		handläggningen
beslut om	ersättningsskyldighet				avslutas i ett mål eller ärende där
meddelas senast i samband med att					en part har rättshjälp eller i
utdelningen fastställs.					samband	med		rättshjälpens
					upphörande.
					Om beslutet meddelas av någon
					annan än en domstol eller
					Rättshjälpsmyndigheten,				ska	be-
					talningsskyldigheten bestämmas till
					att avse kostnaderna i deras helhet

eller en viss kvotdel utan att ett bestämt belopp anges.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

2.Den äldre lydelsen av 41 § gäller för en konkurs som har beslutats före ikraftträdandet.

411

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

8Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 20, 22 och 23 §§ lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.

20 §2

Uppgifter får behandlas i databasen för att tillhandahålla information som

behövs i Kronofogdemyndighetens verksamhet för
1. handläggningen	av	kon-	1. handläggningen	av	kon-
kurstillsynsärenden,	ärenden	om	kurstillsynsärenden,	andra	kon-
tillsyn över rekonstruktörer och mål			kursärenden, ärenden om		tillsyn
enligt lönegarantilagen (1992:497),			över rekonstruktörer och mål enligt
			lönegarantilagen (1992:497),

2. förebyggande av överskuldsättning och information om skuldsanering och F-skuldsanering, och

3. tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

22 §

För de ändamål som anges i 20 § får följande uppgifter behandlas i databasen:

1.ett konkursbos identitet,

2.en fysisk persons identitet och bosättning,

3.en juridisk persons identitet, säte, firmatecknare och andra företrädare,

4.en enskilds ekonomiska förhållanden,

5. domstols eller myndighets	5. en domstols, en myndighets
beslut,	eller en konkursförvaltares beslut,

6.yrkanden och grunder i ett mål eller ärende, och

7.beslut och övriga åtgärder i ett mål eller ärende.

		Regeringen eller den myndighet			Regeringen eller den myndighet
	som		regeringen	bestämmer	som regeringen bestämmer kan med
	meddelar närmare föreskrifter om				stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen
	vilka uppgifter som får behandlas i				meddela närmare föreskrifter om
	databasen enligt första stycket.				vilka uppgifter som får behandlas i
					databasen enligt första stycket.
				23 §3
	Uppgifter och handlingar i data-				Uppgifter och handlingar i data-
	basen som kan hänföras till ett				basen som kan hänföras till ett
	konkurstillsynsärende			eller ett	konkurstillsynsärende, ett annat
	1	Senaste lydelse av lagens rubrik 2006:733.
412	2	Senaste lydelse 2022:988.
412	3	Senaste lydelse 2022:988.

ärende om tillsyn över rekon-	konkursärende eller ett ärende om
struktörer ska gallras senast fem år	tillsyn över	rekonstruktörer ska
efter utgången av det kalenderår då	gallras senast fem år efter utgången
ärendet avslutades. Ett konkurs-	av det kalenderår då ärendet
tillsynsärende ska dock gallras	avslutades.	Ett konkurstillsyns-
tidigast tio år efter utgången av det	ärende eller ett annat konkurs-
kalenderår då beslutet om konkurs	ärende ska dock gallras tidigast tio
fattades.	år efter utgången av det kalenderår
	då beslutet om konkurs fattades.

Uppgifter och handlingar som kan hänföras till mål enligt lönegarantilagen (1992:497) ska gallras senast tre år efter utgången av det kalenderår då handläggningen av målet avslutades.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

413

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

9Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

			25 kap.
			51 §
Om en konkurs avslutas med				Om en konkurs avslutas med
överskott eller läggs ned efter				överskott eller läggs ner efter en
frivillig	uppgörelse eller		om	frivillig uppgörelse, eller om
egendomen i konkursboet återställs				egendomen i konkursboet återställs
till bolaget till följd av att ackord				till bolaget till följd av att ett ackord
har fastställts, skall allmän domstol				har fastställts, ska allmän domstol i
i samband med att konkursen				anslutning till att konkursen har
avslutas besluta att bolaget skall gå				avslutats besluta att bolaget ska gå i
i likvidation. Ett sådant beslut gäller				likvidation. Ett sådant beslut gäller
omedelbart.				omedelbart.
Var bolaget i likvidation när det				Om bolaget var i likvidation när
försattes	i	konkurs,	skall	det försattes i konkurs ska
likvidationen fortsätta enligt 44 §,				likvidationen fortsätta enligt 44 §,
om konkursen avslutas på det sätt				om konkursen avslutas på det sätt
som anges i första stycket.				som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

414

10Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

415

Prop. 2024/25:135				Bilaga1
Bilaga 4	Nuvarande lydelse
	I enlighet med vad som anges i 2 kap. 4 § ska vad som föreskrivs i
	tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
	tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns
	nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet.
	Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i
	Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken
	verksamheten har uppdragits åt organet.
	Organ	Verksamhet
	– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
	Internationella Handelshögskolan i	all verksamhet
	Jönköping Aktiebolag
	Konkursförvaltare	verksamhet i en konkurs som rör
		bekräftelse av bouppteckning (SFS
		1987:672)
	Kungliga Svenska Aeroklubben	besiktning och tillsyn av luftfartyg
		samt utfärdande och förnyande av
		luftvärdighetsbevis		och miljö-
		värdighetsbevis (SFS 2010:500)
	– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
	Föreslagen lydelse
	I enlighet med vad som anges i 2 kap. 4 § ska vad som föreskrivs i
	tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
	tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns
	nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet.
	Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i
	Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken
	verksamheten har uppdragits åt organet.
	Organ	Verksamhet
	– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
	Internationella Handelshögskolan i	all verksamhet
	Jönköping aktiebolag
	Konkursförvaltare	verksamhet i en konkurs som rör
		bekräftelse	av bouppteckning		och
		medgivande	av	undantag	från
		reseförbud (SFS 1987:672)
	Kungliga Svenska Aeroklubben	besiktning och tillsyn av luftfartyg
		samt utfärdande och förnyande av
416	1 Senaste lydelse 2024:517.

luftvärdighetsbevis och miljö-	Prop. 2024/25:135
värdighetsbevis (SFS 2010:500)	Bilaga 4
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

417

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

11Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

			16 §
Yrkande	om	näringsförbud	enligt	Ett yrkande	om	näringsförbud
5 eller 6 § får framställas av allmän				enligt 5 eller 6 § får framställas av
åklagare. Om talan inte förs enligt				allmän åklagare. Om talan inte förs
15 §, ska		yrkandet framställas		enligt 15 §,	ska	yrkandet fram-
genom	ansökan vid		allmän	ställas genom en ansökan vid
domstol.				allmän domstol.

Om åklagaren har förklarat sig avstå från att ansöka om näringsförbud, får ansökan i stället göras av Kronofogdemyndigheten.

En ansökan enligt första eller		En ansökan enligt första eller
andra stycket ska göras hos		andra stycket ska göras hos
tingsrätten i den ort där den som		tingsrätten i den ort där den som
yrkandet avser har sin hemvist. Om		yrkandet avser har sin hemvist. Om
han eller hon inte har hemvist i		han eller hon inte har sin hemvist i
Sverige, ska ansökan göras hos		Sverige, ska ansökan göras hos
Stockholms	tingsrätt. Om ärendet	Stockholms tingsrätt. Om ärendet
gäller näringsförbud enligt 5 §, är		gäller näringsförbud enligt 5 §, är
även den tingsrätt som handlägger		även den tingsrätt som har beslutat
eller har	handlagt konkursen	om konkursen behörig att pröva
behörig att pröva ärendet.		ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

418

12Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 14 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2024/25:135 Bilaga 4

18kap. 14 §

Om en konkurs avslutas med				Om en konkurs avslutas med
överskott eller läggs ner efter en				överskott eller läggs ner efter en
frivillig	uppgörelse,	eller	om	frivillig uppgörelse, eller om
egendomen i konkursboet återställs				egendomen i konkursboet återställs
till föreningen till följd av att ett				till föreningen till följd av att ett
ackord har fastställts, ska allmän				ackord har fastställts, ska allmän
domstol i samband med att				domstol i anslutning till att
konkursen	avslutas	besluta	att	konkursen har avslutats besluta att
föreningen ska gå i likvidation. Ett				föreningen ska gå i likvidation. Ett
sådant beslut gäller omedelbart.				sådant beslut gäller omedelbart.

Om föreningen var i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsätta enligt 17 kap. 42 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

419

Prop. 2024/25:135 Bilaga 5

420

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2025-02-25

Närvarande: F.d. justitieråden Mats Melin och Kerstin Calissendorff samt justitierådet Linda Haggren

Ett nytt konkursförfarande

Enligt en lagrådsremiss den 6 februari 2025 har regeringen (Justitie- departementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

2.lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

3.lag om ändring i passlagen (1978:302),

4.lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

5.lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497),

6.lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),

7.lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619),

8.lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Krono- fogdemyndighetens verksamhet,

9.lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

10.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

11.lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud,

12.lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Mohamed Ali och Oskar Lindbom.

Förslagen föranleder följande yttrande.

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

1 kap. 6 §

I paragrafen finns en bestämmelse som anger att den aktuella lagen är subsidiär i förhållande till andra lagar. I paragrafens andra mening finns det en upplysningsbestämmelse som talar om att det i 16 kap. 6 § finns särskilda bestämmelser om tillämplig lag för handläggningen av konkurs- ärenden. I 16 kap. 6 § finns en bestämmelse som säger att vid rättens handläggning av konkursärenden tillämpas lagen (1996:242) om dom- stolsärenden, om inte något annat anges i denna lag. Innebörden är således att lagen om domstolsärenden i stället ska vara subsidiär i förhållande till denna lag.

Samtidigt finns det en upplysning i 16 kap. 1 § som säger att det i förvalt- ningslagen (2017:900) finns bestämmelser som gäller vid tillsyns- myndighetens handläggning enligt denna lag. Av författningskommen- taren till den paragrafen framgår att även förvaltningslagen är subsidiär i förhållande till den nu aktuella lagen, vilket framgår av 4 § förvaltnings- lagen.

Av denna anledning anser Lagrådet att hänvisningen till 16 kap. 6 § inte framstår som helt uttömmande och därför är något vilseledande. Lagrådet

förordar därför att meningen stryks från lagtexten. Undantagen från huvudregeln kan i stället förtydligas i författningskommentaren.

1 kap. 6 a §

I paragrafen finns en upplysning om att det i 24 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution finns särskilda bestämmelser som gäller vid en kon- kursansökan som avser ett företag som omfattas av den lagen. Enligt den paragrafen ska tingsrätten, om det inkommer en ansökan om konkurs till tingsrätten avseende ett företag som omfattas av den lagen, underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om ansökan. Om Riksgälds- kontoret inom sju dagar från det att myndigheten tog emot underrättelsen meddelar rätten att företaget är försatt eller ska försättas i resolution, ska konkursansökan avvisas.

Sedan 2022 kan även centrala motparter försättas i resolution. Centrala motparter omfattas dock inte av lagen om resolution utan av lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter. I den lagen finns i 3 kap. 2 § bestämmelser som motsvarar 24 kap. 1 § lagen om resolution. Att rätten ska underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om att en konkursansökan har kommit in följer av art. 75 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter, till vilken 3 kap. 2 § hänvisar.

Enligt Lagrådet kan det vara lämpligt att komplettera upplysnings- bestämmelsen med en hänvisning till 3 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter. Paragrafen kan därmed ges följande lydelse.

I 24 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution och i 3 kap. 2 § lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter finns det särskilda bestämmelser om en konkursansökan som avser en gäldenär som omfattas av någon av de lagarna.

6 kap. 6 c §

Paragrafen innehåller dels en skyldighet för gäldenären att meddela kon- kursförvaltaren byte av vistelseort, dels en möjlighet för rätten att förbjuda en gäldenär att lämna den ort där han eller hon är bosatt, om det finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna denna undandrar sig en i lagen föreskriven skyldighet.

Vid tidigare reglering synes meddelandeskyldigheten ha varit en från de olika tvångsmedlen fristående skyldighet som syftat till att vid behov kunna kalla till sig gäldenären när dennes personliga närvaro av någon anledning varit påkallad (jfr t.ex. 88 § sista stycket i 1921 års konkurslag i dess lydelse genom ändringen i SFS 1979:340). Det ter sig enligt Lagrådets mening något oklart vad meddelandeskyldigheten syftar till i anslutning till just det aktuella tvångsmedlet samt om det med nuvarande kommunikationsmöjligheter finns ett behov av att meddela konkurs- förvaltaren ett byte av vistelseort.

I vart fall ter det sig naturligare att regleringen av inskränkningen i gäldenärens personliga rörelsefrihet föregår bestämmelsen om

Prop. 2024/25:135 Bilaga 5

421

Prop. 2024/25:135 Bilaga 5

422

gäldenärens meddelandeskyldighet (jfr remissens 6 a och 6 b §§). Lagtexten skulle då kunna lyda:

Om det finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna den ort där han eller hon är bosatt undandrar sig en skyldighet som föreskrivs i denna lag, får gäldenären förbjudas att lämna orten. Om gäldenären vistas mer än tillfälligt på annan ort än bostadsorten ska gäldenären meddela förvaltaren var han eller hon vistas.

7 kap. 31 §

I bestämmelsens första stycke regleras entledigande av en granskare (tidigare granskningsman) och i dess andra stycke föreskrivs att dennes ersättning ska betalas av borgenären.

Föreskriften i andra stycket, som är tänkt att gälla generellt och

inte bara när en granskare entledigas, kan enligt Lagrådet i stället lämpligen bilda en egen efterföljande paragraf.

9 kap. 8 §

Paragrafen reglerar inom vilken tid anmärkningar mot bevakningar ska göras. Som huvudregel anges i första stycket första meningen att det ska göras inom två veckor från bevakningstidens utgång. I styckets andra mening anges att förvaltaren får bestämma en längre tid om det behövs med hänsyn till förhållandena i konkursen.

Enligt paragrafens andra stycke ska förvaltaren bestämma anmärk- ningstiden i samband med beslutet om bevakningsförfarandet. Om det är lämpligare får det ske senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.

Av författningskommentaren (s. 219) framgår att ändringen har till syfte att fastställa den normala anmärkningstiden och att tiden inte ska behöva fastställas i varje enskilt fall. I och med att bestämmelsen om när förvaltaren ska bestämma anmärkningstiden har placerats i ett andra stycke kan det dock uppfattas som att förvaltaren alltid ska bestämma anmärkningstiden och inte bara när förvaltaren bestämmer en längre anmärkningstid. För att förtydliga den avsedda ändringen föreslår Lagrådet att andra meningen i paragrafens första stycke flyttas till det andra stycket och att det andra stycket därmed kan ges följande lydelse.

9 kap. 9 §

Paragrafens tredje stycke avser förvaltarens skyldighet att skicka kopior av anmärkningarna till tillsynsmyndigheten. Ett översändande bör ske skyndsamt, men det saknas samtidigt skäl för att det görs innan anmärkningstiden har gått ut. Inledningen av det tredje stycket kan lämpligen formuleras enligt följande:

”När anmärkningstiden har gått ut ska förvaltaren genast skicka kopior…”

9 kap. 10 §

Den föreslagna ändringen av paragrafens första stycke avses inte utgöra någon ändring i sak. En ändring rörande rättsverkan av en anmärkandes senare förfogande över sin anmärkning föreslås däremot i paragrafens andra stycke, vilket kan motivera att förslaget i det första stycket förtydligas. Så skulle kunna ske genom att det första stycket formuleras enligt följande:

En anmärkning gäller också till förmån för övriga som har rätt att göra en anmärkning mot en bevakning.

9 kap. 21 §

I 20 § andra stycket används uttrycket efterbevakningsavgift. Det uttrycket kan lämpligen ersätta hänvisningen till ”avgiften enligt 20 § andra stycket” i paragrafens första stycke.

Lagrådet föreslår vidare att inledningen av det andra stycket ges följande lydelse:

När efterbevakningsavgiften har betalats ska förvaltaren genast lämna en kopia…

11 kap. 7 och 7 a §§

I paragraferna regleras tillsynsmyndighetens och rättens hantering när ett utdelningsförslag har lämnats in till tillsynsmyndigheten. I 6 § regleras tillsynsmyndighetens offentliggörande av förslaget och möjligheten att invända. I 7 § regleras hur invändningar ska hanteras och när utdelnings- förslaget ska fastställas eller ändras. Paragrafen är generell och är tillämplig både när det är tillsynsmyndigheten och rätten som ska besluta i frågan. Det är först i 7 a § som det klargörs när det är rätten och när det är tillsynsmyndigheten som ska besluta i frågan.

Bestämmelserna har enligt Lagrådets mening fått en otydlig utformning. Eftersom den nya ordningen innebär att utdelningsförslaget i vissa fall ska kunna fastställas av tillsynsmyndigheten och i andra fall prövas av rätten är det viktigt att det tydligt framgår vem som ska avgöra frågan. Det bör därför tidigare framgå vem som ska fatta beslutet. Vid föredragningen har det upplysts att när det finns en invändning som kan beaktas ska ärendet alltid överlämnas till rätten. Även det bör tydligare framgå av lagtexten.

I 7 § andra stycket föreslås att den nuvarande bestämmelsen, som slår fast att en invändning om att en fordran eller en förmånsrätt borde ha tagits upp i utdelningsförslaget ska vara utan verkan om fordran eller förmåns- rätten trots bevakningsskyldighet inte har bevakats senast då utdelnings- förslaget upprättades, ska behållas. I det nuvarande systemet ska invänd- ningar alltid göras till rätten. Eftersom det nu ändras är det inte nödvändigt att ha kvar den bestämmelsen i den aktuella paragrafen. Enligt Lagrådet kan reglerna bli tydligare om den i stället placeras i direkt anslutning till 6 § som reglerar möjligheten till invändningar mot utdelningsförslaget. Denna bestämmelse skulle därmed kunna placeras i en ny egen paragraf, 6 a §.

Slutligen kan Lagrådet konstatera att ändringen i 7 § tredje stycket från ”behövliga ändringar” till ”nödvändiga ändringar” inte har motiverats

Prop. 2024/25:135 Bilaga 5

423

Prop. 2024/25:135 Bilaga 5

424

särskilt i lagrådsremissen. Innebörden av ändringen framstår inte heller som helt självklar. Det är förståeligt att tillsynsmyndigheten i praktiken endast kommer att kunna ändra uppenbara felaktigheter, eftersom det i de fallen inte ska finnas några invändningar. Men om det är rätten som ska tillämpa bestämmelsen är det inte lika självklart vad ändringen innebär. När rätten ska pröva utdelningsförslaget kan det finnas behov av att göra ändringar med anledning av invändningar. Av förarbetena till den nuvarande lydelsen framgår att om det inte endast är fråga om enklare ändringar i utdelningsförslaget bör rätten normalt besluta om åter- förvisning (prop. 1986/87:90 s. 332). Den föreslagna ändringen till ”nödvändiga” medför dock enligt Lagrådet att utrymmet för rättens ändringar blir ännu snävare, på gränsen till obefintligt. Det kan uppfattas som att rätten i princip alltid ska återförvisa ärendet till förvaltaren om det finns invändningar som kan behöva beaktas. Om det är avsikten bör det förtydligas i det fortsatta lagstiftningsärendet. I annat fall bör den nuvarande lydelsen behållas.

Om Lagrådets förslag på förändringar accepteras skulle lagtexten kunna ges denna lydelse.

6 a § En invändning att en fordran eller en förmånsrätt borde ha tagits upp i utdelningsförslaget är utan verkan om fordran eller förmånsrätten trots bevakningsskyldighet inte har bevakats eller efterbevakats senast då utdelningsförslaget upprättades.

7 § Om det inte har gjorts någon annan invändning mot utdelningsförslaget än som anges i 6 a § när tiden för invändning har gått ut och det inte heller framgår att det finns fel eller brister i förslaget som inverkar på någons rätt, ska tillsynsmyndigheten fastställa utdelningen i konkursen i enlighet med utdelningsförslaget.

Tillsynsmyndigheten får även göra ändringar med anledning av uppenbara fel eller brister eller återförvisa förslaget till förvaltaren. Om det i något annat fall har gjorts en invändning mot utdelningsförslaget, ska tillsynsmyndigheten med ett eget yttrande överlämna prövningen av förslaget till rätten.

7 a § Rätten ska efter prövningen fastställa förslaget, fastställa förslaget efter behövliga ändringar eller återförvisa förslaget till förvaltaren.

12 kap. 17 §

Enligt Lagrådets mening skulle förståelsen av rättens roll underlättas om paragrafen inleddes med att det är rätten som ska fastställa ackordet och att villkoren för det först därefter framgick. Lagrådet föreslår att paragrafens första stycke får följande lydelse samt att dess andra stycke utgår.

Rätten ska fastställa ett vid sammanträdet antaget ackordsförslag under förutsättning att 19 § inte är tillämplig. Om det inte kan avgöras om ackordsförslaget har antagits eller förkastats ska rätten även pröva den frågan.

Förslagets tredje stycke blir då paragrafens andra stycke.

16 kap. 14 §

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 12 kap. 16 § första och andra meningen i konkurslagen. Föreskriften i den bestämmelsens tredje mening, att ett beslut som huvudregel gäller omedelbart, innefattas i förslagets 16 kap. 10 § första stycket. Det har vid föredragningen upplysts att det övervägs att låta bestämmelsen i 16 kap. 14 § utgå för att undvika att den förstås så att den avviker från 16 kap. 10 § första stycket. Mot bakgrund av att förfarandet vid ackord i konkurs i sina huvuddrag behålls oförändrat kan det i den fortsatta beredningen behöva övervägas lämplig- heten av den förändring som följer av att de föreskrifter som gäller enligt 12 kap. 16 § första och andra meningen upphör att gälla.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.

Prop. 2024/25:135 Bilaga 5

425

Prop. 2024/25:135

426

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 2025

Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner,

M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari, Rosencrantz, Dousa

Föredragande: statsrådet Gunnar Strömmer

Regeringen beslutar proposition Ett nytt konkursförfarande