Förslag till riksdagsbeslut
Barns utsatthet för pornografi och hur den påverkar deras hälsa, diskuteras ständigt. Dagens så kallade mainstreamporr innehåller inte sällan våldsamt innehåll.
Mycket av dagens pornografi är så våldsam att den i många fall kan jämställas med allvarlig misshandel. Många gånger är porrfilmerna dokumenterade våldtäkter. Om dessa våldshandlingar och dokumenterade övergrepp skulle inträffa i något annat sammanhang så skulle de som utför våldshandlingarna ställas inför rätta. Men online sker det utan nämnvärd reaktion från samhället.
Det är tydligt att den lagstiftning som finns för att skydda barn från pornografi skrevs innan barn hade tillgång till internet. Lagen om olaga våldsskildring (Brottsbalken 16:10c) säger att man inte, varken i stillbild eller rörliga bilder, får sprida eller skildra sexuellt våld eller tvång. Få eller inga har dömts enligt BrB 16:10c, trots att dessa övergrepp existerar på nätet, dygnet runt, på sidor som dessutom enkelt kan nås av barn och unga under 18 år.
Vårdnadshavare har ett ansvar. Skolan har ett ansvar. Tele- och internetleverantörer har ett ansvar. Men staten måste gå före. Oavsett hur bra samtalen och hur pedagogisk undervisningen än är, kan det aldrig vara samhällets enda svar på den våldsamma pornografins skeva bild som förmedlas till våra barn och unga. Det behövs någon form av digitalt barnskydd mot pornografiskt material, det är vi skyldiga våra barn och unga.
Fler länder i Europa och världen tittar på att införa, eller har infört, ett digitalt barnskydd mot pornografiskt material. Möjligheter som prövas är åldersverifikation och att internetleverantörer erbjuder kunder abonnemang med webbfilter som standard, och att kunder som vill se pornografi får göra ett aktivt val.
Storbritannien har antagit ”Online Safety Act”, som säkerställer att sociala medieplattformar hålls ansvariga för det innehåll som de är värd för. Detta gör bland annat att pornografisajter måste verifiera att deras användare är över 18 år.
EU:s förordning om en inre marknad för digitala tjänster, den så kallade DSA-förordningen, innehåller bland annat regler om hantering av olagligt innehåll. Den innehåller även krav på att vissa plattformar, till exempel videodelningsplattformar, ska införa åtgärder för att säkerställa en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga.
DSA-förordningen föreskriver också att de stora plattformsföretagen ska bedöma vilka risker deras verksamheter innebär, bl.a. risken för negativa effekter för minderåriga. De ska sedan vidta åtgärder för att minska de risker som identifierats. Det kan handla om att införa ålders- eller föräldrakontroll och verktyg för att hjälpa minderåriga att anmäla övergrepp.
De ska också kunna identifiera risker för olagligt innehåll och könsbaserat våld. Om det föreligger en risk är plattformen skyldig att vidta åtgärder. Gör man inte det kan man få böter. Det finns alltså konsekvenser.
Vad gäller dessa krav är Mediemyndigheten behörig tillsynsmyndighet och vederbörliga resurser och mandat måste ges till myndigheten för det
Vid tidigare behandling av motioner med innehåll om att begränsa den våldsamma pornografin, har det alltid hänvisats till yttrandefrihetslagstiftning och tryckfrihetsförordning. Enligt min mening väger våra barns och ungdomars hälsa tyngre, vilket nu också visar sig i ovan nämnda DSA-förordning.
Regering måste på riktigt föreslå uppdaterad svensk lagstiftning samt utökade informationsinsatser för att skydda barn och unga mot den våldsamma pornografin.
|
Helena Vilhelmsson (C) |
|