Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningar för att barn som farit illa i samband med utredningar och placeringar kan få möjlighet till stöd och ersättning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Kevinfallet är ett svenskt rättsfall från den 16 augusti 1998 i den värmländska kommunen Arvika där den fyraårige pojken Kevin Hjalmarsson hittades död. Två bröder som då var fem och sju år gamla anklagades för att ha orsakat Kevins död och efter polisförhör påstods de ha erkänt mord. De befanns aldrig skyldiga till brott av domstol med tanke på sin unga ålder. I stället fördes en process mot de båda bröderna av åklagare, polis och socialtjänst, som mynnade ut i att de båda bröderna ansågs skyldiga utan rättegång eller bevistalan. Detta trots att man enligt svenska regelverk och alla internationella konventioner om mänskliga rättigheter, ska betraktas som oskyldig till dess att motsatsen bevisats i domstol.
SVT visade år 2017 en programserie genom Dokument inifrån som handlade om fallet Kevin. Efter att programserien sänts återupptogs förundersökningen och i fokus stod de två bröderna som blivit anklagade för mord och som sedan det hände tvingats leva sina liv i hemlighet. Både under polisutredningen och med kommunens inblandning fick bröderna och deras familjer lida oerhört mycket. I mars 2022 tilldelades bröderna ”ex gratia” ett skadestånd på en miljon kronor vardera från staten.
Ett annat exempel på barn som farit illa i statens regi är ”fosterhemsbarnen”, dvs barn som omhändertogs av de sociala myndigheterna och som utsattes för allvarliga övergrepp eller försummelse när de placerats i fosterhem eller på institutioner under perioden 1920–1980. Dessa personer har enligt lag från den 1 januari 2013 rätt att ansöka om ersättning på 250 000 kr genom att lämna in en ansökan till en särskild nämnd.
Jag har tidigare motionerat i frågan 2021/22 och anser att den fortfarande är aktuell. I synnerhet när bröderna Christian Karlsson och Robin Dahlén i fallet med Kevin efter 20 år fick upprättelse och ersättning från staten. Så även med de barn som farit illa efter att de placerats i fosterhem eller på institutioner under perioden 1920–1980. Vi har också i närtid fått ett flertal rapporter om barn som farit illa på olika sätt efter att de har placerats på Statens institutionsstyrelses särskilda hem.
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|