Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förändring av strandskyddet nu och tillkännager detta för regeringen.
Strandskyddet är idag ett stort hinder för utveckling av landsbygden och skärgården. Tyvärr avslogs de lättnader som låg på riksdagens bord 2022 med ikraftträdande 1 juli 2022, vilket gör att det gamla regelverket alltjämt lägger en våt filt över utvecklingen i skärgården och på landsbygden. Två år har nu passerat utan att något nytt förslag lagts på riksdagens bord.
Idag är det staten som, genom länsstyrelserna, fattar beslut om var man får och inte får bygga med hänsyn till strandskyddet. Strandskydd behöver tas närmare de människor som berörs. Det bör i större utsträckning vara i kommunerna dessa beslut tas.
Ett nyckelbegrepp för om en strandskyddsreform ska ge avsedd effekt är differentiering. Istället för att differentiera efter en grov geografisk kartindelning som ofta sker idag så behöver differentieringen när det gäller strandskyddet istället bli betydligt mer finmaskig.
Kärnöarna i Stockholms skärgård kan här användas som exempel. Dessa öar är ankare för lokalsamhällena, för de omgivande öarna och för utvecklingen i hela skärgården. Deras roll och ställning behöver stärkas och nya bostäder, verksamheter och näringslivsutveckling måste få komma till. Den utvecklingen försvåras och förhindras ofta men stoppas även på grund av strandskyddet.
Självklart är det viktigt att bevara den biologiska mångfalden och våra naturvärden liksom tillgängligheten till naturområden. När grönområden tas i anspråk av ny bebyggelse behövs kompensatoriska åtgärder som exempelvis naturbroar, gröna väggar och tak, biodlingar och andra ekosystemtjänster. Samtidigt innebär en levande skärgård också en mer tillgänglig skärgård. Så kan bostadsbyggande, tillväxt, naturskydd och tillgänglighet gå hand i hand.
Regeringspartierna får nu inte längre fördröja en reformering av strandskyddet. Många har väntat i mer än två år. Det räcker nu.
|
Kerstin Lundgren (C) |
|