av Mirja Räihä (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Nationella minoriteter har länge varit en viktig del av vårt lands kulturella och språkliga mångfald. De språkcentrum som stöds av staten har visat sig vara centrala aktörer i att bevara och utveckla språken och kulturarvet hos dessa minoriteter. Genom att ge dem möjlighet att arbeta långsiktigt och stabilt kan vi säkerställa att deras värdefulla arbete kan fortsätta. Därför skulle det vara en viktig insats att permanenta deras finansiering.
Dessutom är det viktigt att notera att detta stöd inte bara gynnar nationella minoriteter utan även berikar hela samhället genom att bevara kulturarv och främja flerspråkighet. Att permanenta statsbidragen till språkcentrum för nationella minoriteter skulle således vara ett steg mot ett mer inkluderande och kulturellt rikt samhälle.
Det övergripande uppdraget för språkcentrumen är att tillgodose den aktuella minoritetens behov och rätt att återta språket genom att aktivt främja och stimulera ökad användning av språket, stärka enskildas förutsättningar för att bruka och återta språket samt sprida kunskaper om språket och hur det kan revitaliseras. Det långsiktiga målet med åtgärderna är att öka användningen av språken både på individnivå och i samhället i stort samt att främja en fungerande överföring av de nationella minoriteternas språk och kultur till nästa generation.
Vi socialdemokrater har krävt i de två senaste budgetarna att stödet till språkcentrumen ska permanentas. Statsrådet har angett att regeringen prioriterar de nationella minoriteterna, men nu har det oönskade hänt. Alla språkcentrum, förutom det samiska, har nu varslat de anställda om uppsägning på grund av arbetsbrist och sagt upp lokalerna. Och skälet är förstås att regeringen inte har meddelat om fortsättningen.
Man kan bara gissa vad detta innebär, men troligt är att kompetenta människor börjar se sig om efter nya jobb. Kompetensen utarmas, och om det nu skulle finnas medel i budgeten kommer det att finnas ett behov av att rekrytera nya medarbetare.
Språkvitalisering är ett långsiktigt arbete. Om regeringen prioriterar de nationella minoriteterna borde regeringen agera nu.
Min fråga till kulturminister Parisa Liljestrand är:
Tänker ministern agera så att språkcentrumen kan överleva och fortsätta med det värdefulla arbete de har gjort hittills?