av Anne-Li Sjölund (C)
till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Sollefteå och Kramfors kommuner har fått information av Statens institutionsstyrelse att myndigheten planerar att avsluta verksamheten i Vemyra i Sollefteå. Oron är stor kring vad som händer med ungdomarna som befinner sig där i dag och med dem som skulle behöva få plats på en institution för att få vård och omsorg.
Det finns många rapporter, både nya och sådana med några år på nacken, som beskriver vården och omsorgen på Sis institutioner som dålig och i vissa fall katastrofal. Det kan konstateras att detta pågått i många år, och både nuvarande och tidigare regeringar hade kunnat agera tidigare för att komma till rätta med problemen.
Nuvarande regering har tillsatt en utredning för att se över myndighetens uppdrag, vilket är nödvändigt. Samtidigt är frågan vad regeringen gör här och nu. Angående Vemyra är det högst aktuellt.
I väntan på utredningen om framtida organisering måste det säkerställas att kvaliteten är tillräckligt bra, här och nu, på befintliga institutioner. Därför verkar det tveksamt att redan nu stänga ned verksamheter, innan myndigheten vet hur uppdraget kommer att se ut framåt. Det självklara vore att kraftsamla i vardagen för att vården ska bli bättre samtidigt som framtiden utreds. En nedläggning av Vemyra skulle även innebära att det skulle saknas Sis-hem mellan Uppsala och Kalix – ett geografiskt gap på 90 mil.
Min fråga till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall är:
Avser statsrådet att upprätta en plan för att säkerställa att vården och omsorgen blir bättre på alla Sis-hem under tiden utredningen om deras framtid pågår, och avser statsrådet att vidta några generella åtgärder för att säkerställa att det inte saknas Sis-hem, med ett undantag, på en stor del av Sveriges yta?