av Laila Naraghi (S)
till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Vi har nåtts av information från bland annat kvinnojourerna i Örnsköldsvik och Sundsvall om att den nya lagstiftningen kring skyddade boenden innebär att färre skyddsbehövande får det skydd från våld som de har behov av och rätt till än före lagändringen. Det handlar om att färre skyddsbehövande, våldsutsatta barn än tidigare får följa med sina våldsutsatta mammor till skyddade boenden, då de inte får egna beslut för att följa med och därmed i stället hänvisas till att bo kvar med sin våldsutövande pappa.
Detta innebär att barnet inte kan skyddas från fortsatt våld och att färre mammor väljer att ta emot sin plats på skyddade boenden, eftersom mamman inte bedömer att det är för barnets bästa att lämna barnet ensam med pappan. Det innebär alltså att mammorna – och därmed även barnen – tvingas fortsätta utsättas för våld. Det är viktigt att erinra sig om barnfridsbrottets allvar.
Den nya lagstiftningen har alltså inneburit att varken våldsutsatta barn eller mammor får det skydd som de behöver och har rätt till. Det är mycket allvarliga och oroande uppgifter.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:
Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder med anledning av uppgifterna från olika kvinnojourer att det i dag är färre skyddsbehövande och våldsutsatta barn och mammor som får skydd på skyddade boenden än före lagstiftningen, och i så fall vilka?