av Louise Thunström (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Under 2024 pågår en så kallad kontrollstation om det kyrkliga kulturarvet. Som en del i det arbetet överlämnade regeringen i april skrivelsen De kulturhistoriska värdena inom Svenska kyrkan – om förvaltningen av det kyrkliga kulturarvet (Skr. 2023/24:109) till riksdagen.
Svenska kyrkan har i sin kontrollstationsrapport, liksom i den föredragning som de nyligen höll i kulturutskottet, slagit larm om att den kyrkoantikvariska ersättningen har urholkats under lång tid. Följden har, menar Svenska kyrkan, blivit att det uppstått en växande underhållsskuld på många platser i landet. Nödvändiga reparationer av kyrkobyggnader måste skjutas på framtiden, vilket gör att skadorna blir värre och än mer kostsamma.
Nyligen gick Linköpings stift ut med ett pressmeddelande om angelägna projekt som inte har kunnat tilldelas medel. Liknande besked har kommit från andra stift under våren.
I regeringens skrivelse bekräftas bilden av att det har skett en urholkning av den kyrkoantikvariska ersättningens reella värde och att det finns ett växande gap mellan församlingarnas uttryckta behov och ersättningens faktiska storlek.
Svenska kyrkan har mot bakgrund av det rådande läget tagit fram ett konkret förslag om att höja den kyrkoantikvariska ersättningen successivt från dagens nivå på 460 miljoner till 700 miljoner kronor år 2027 för att därefter inflationssäkra anslaget.
Svenska kyrkan anser att det brådskar att rädda det kyrkliga kulturarvet och menar att höstens budgetproposition blir avgörande för det kyrkliga kulturarvet under många år framöver.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Avser ministern att vidta några åtgärder med anledning av Svenska kyrkans konkreta förslag till successiv återställning av den kyrkoantikvariska ersättningens reella värde fram till år 2027 för att därefter inflationssäkra det?