av Camilla Hansén (MP)
till Statsrådet Lotta Edholm (L)
Sedan den tidigare nationella strategin för skolväsendets digitalisering gick ut 2022 har regeringen påbörjat ett arbete med en nationell strategi för tiden 2023–2027, som man sedan lagt ner.
Det innebär att det saknas en riktning från regeringen för hur skolväsendet ska utveckla digital kompetens, likvärdig tillgång och användning av digitala verktyg, infrastruktur samt teknisk och pedagogisk support för medarbetare, lärare eller elever. Det innebär också att det saknas strategi från regeringen för forskning och uppföljning kring digitaliseringens möjligheter och risker som kan ge kunskap om påverkan på undervisning, lärande, verksamhetsstöd och säkerhet.
Samtidigt finns stora behov av en strategi för att den digitala utvecklingen i skolväsendet ska ske på ett systematiskt sätt – nu är skolhuvudmän utlämnade åt sig själva. De som redan kommit långt jobbar vidare, medan de som inte gjort det halkar efter alltmer. Avsaknaden av en nationell digitaliseringsstrategi riskerar att öka den digitala klyftan i Sverige.
I den allmänna debatten väcks en rad frågor om praktiska konsekvenser av regeringens frånvaro i styrningen av skolans digitalisering. En fråga gäller informationssäkerhet; det saknas både en debatt om och förslag för att öka informationssäkerheten, till exempel vad gäller personuppgifter. Bland annat gav Integritetsskyddsmyndigheten i höstas en stor kommunikationsplattform för lärare, elever och föräldrar en reprimand för att ha hanterat personuppgifter på ett olagligt sätt och förelade bolaget att vidta åtgärder av både tekniskt och organisatoriskt slag.
Ett annat exempel är att kontakt mellan vårdnadshavare och lärare hanteras genom lärares privata mobiltelefoner, vilket i praktiken gör det omöjligt att garantera en adekvat personuppgiftsbehandling enligt GDPR. Hemförhållanden, diagnoser och barnets utveckling är känsliga uppgifter som behöver skyddas, men det är svårt att göra på ett tillfredsställande sätt.
Ytterligare ett aktuellt exempel som handlar om skolornas säkerhetsarbete tas nu upp i såväl debattartiklar runt om i landet som i den nya statliga utredningen Säkerhet i skolan. Eftersom det inte är självklart att lärare har tjänstetelefoner kan man inte använda sig av olika sätt att kommunicera med samtliga lärare i händelse av kris, till exempel via system för tysta larm, som beskrivs i MSB:s stödmaterial. Vi läser om att arbetsgivaren inte tillåter användande av privata telefoner under arbetsdagen och andra som avstår från att skaffa snabba digitala sätt att kommunicera i händelse av kris för att lärarna inte har tjänstetelefoner.
Sverige behöver alltså en bred strategi för skolans digitalisering som både fokuserar på barnens och elevernas lärande i klassrummet tillsammans med sina lärare och på att se till att skolans digitala infrastruktur är säker och stabil i alla lägen, även i en akut kris. Just nu finns ingen plan från regeringen.
I ljuset av ovanstående exempel vill jag fråga statsrådet Lotta Edholm:
När kommer statsrådet och regeringen att besluta om en nationell strategi för skolväsendets digitalisering?