av Azra Muranovic (S)
till Statsrådet Maria Malmer Stenergard (M)
Den 3 februari 2023 uppgav FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i sin rapport att fängelseförhållandena i Belarus utgjorde grym, omänsklig och förnedrande behandling och tortyr. Fångar får inte medicinsk hjälp eller juridiskt biträde. Det finns 1 500 politiska fångar i Belarus och Aljaksandr Vichor, Dzianis Kuznjatsou, Vitold Asjurak och Mikalaj Klimovich har dött i fångenskap.
Betydande belarusiska politiska fångar, däribland oppositionsledarna Maryja Kalesnikava, Maksim Znak, Siarhej Tsichanouski, Pavel Sevjarynets och Mikalaj Statkevitj, har utsatts för fullständig isolering. Bristen på informationen är total. Till det kan man också se att fängslandet av Andrzej Poczobut, en polsk minoritetsledare i Belarus, är ett exempel på förföljelsen av nationella minoriteter i Belarus.
I maj 2023 antog Europaparlamentet en resolution som skarpt fördömer Belarusregimens omänskliga behandlingen av politiska fångar och deras familjer och det fortsatta förtrycket av den politiska oppositionen, det civila samhället, fackföreningar, juridiska försvarare, oberoende medier och nationella minoriteter i Belarus. Resolutionen uppmanade också EU och medlemsstaterna att utveckla ett riktat EU‑stödprogram för att hjälpa offer för politiskt förtryck, bland annat genom att förbättra asylförfarandena och tillhandahålla tillfälligt skydd i EU för dem som söker en tillflyktsort av politiska skäl.
En person som är förföljd eller riskerar förföljelse eller omänsklig behandling i sitt hemland kan söka asyl i Sverige. Uppehållstillstånd beviljas till den som bedöms vara flykting enligt FN-konventionen eller skyddsbehövande i enlighet med EU:s gemensamma regler. Trots detta utvisas belarusier systematiskt av Migrationsverket.
Förra året sökte 130 belarusier asyl i Sverige, men 98 procent av dem fick avslag på sin ansökan. Det visar statistik från Migrationsverket som begärts ut av Belarus folkambassad i Sverige, en ideell organisation som företräder det belarusiska folket och inte landets regim.
Då vi vet att flera av de utvisade belarusier som sökt asyl på grund av politiskt förtryck har varit engagerade i civilsamhället, den fackliga rörelsen, oppositionen och oberoende medier är det märkligt att Migrationsverket inte finner att de har skäl för asyl.
Min fråga till statsrådet Maria Malmer Stenergard är följande:
På vilket sätt tänker statsrådet agera inom sitt ansvarsområde för att säkra att asylprocessen för belarusier säkerställs och att rättssäkerheten i asylbedömningarna skärps?