av Azadeh Rojhan (S)
till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Varje år rapporteras ett antal fall där barn, i synnerhet flickor, bortförs från Sverige till andra länder. Dessa fall handlar ofta om familjeärenden där en förälder, utan den andra förälderns samtycke, tar med barnet till ett annat land. Det saknas i dag rutiner och kunskap hos Sveriges myndigheter, kommuner och andra instanser för att förhindra bortförandet av barn, hur ett bortfört barn kan hjälpas tillbaka samt vilka insatser som behövs när barnet är tillbaka i Sverige.
I dag åläggs barnet själv att lösa sin situation, och för många barn, i synnerhet flickor, kan det innebära att de utsätts för livsfara. I vårt grannland Norge är det polisen som utreder hotbilden kring barnet. I Sverige görs utredningen av Socialstyrelsen, och därutöver ligger helhetsansvaret på de enskilda kommunerna, som oftast saknar relevant kompetens och rutiner.
Ett nationellt kompetensteam kan vara ett sätt att åtgärda bristerna i dagens system genom att samordna samarbetet mellan polis, socialtjänst, skola och sjukvård och erbjuda utbildningsinsatser. Kompetensteamet kan även koordinera hemresor i samarbete med ambassader så att arbetet med att hjälpa bortförda barn hem blir tryggare och mer rättssäkert.
Men insatserna bör inte upphöra när barnet är tillbaka i Sverige. Här kan längre stödprogram aktiveras för att skydda och stötta barnet samt ge stöd och kunskap till exempelvis familjemedlemmar och skola.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa en fråga till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:
Avser statsrådet att se över behovet av nationella åtgärder för att stötta barn som förs bort från Sverige?