av Runar Filper (SD)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
I dag tycker många människor om att införa engelska ord när det är helt onödigt och inte bidrar med något av vikt, kreativitet eller förståelse till det svenska språket.
Min oro handlar inte om att hämma språkets utveckling eller om att förbjuda användningen av utländska lånord. I stället handlar det om att undvika lånord och anglicismer på grundläggande nivå inom skolvärlden, myndigheter och statligt ägda medier.
Dessa har en icke försumbar påverkan på hur människor tar till sig ord och själva uttrycker sig. Det kan noteras att i SVT:s uppdrag framgår det att språkvårdsfrågor ska beaktas och att vi har ett särskilt ansvar för det svenska språket.
Varför ersätter man de svenska orden som har funnits i det svenska språket i generationer? Varför används lånord och anglicismer när det redan finns ett svenskt ordförråd?
Antalet lånord som integreras i det svenska språket bör minskas om det redan finns ord på vårt eget språk. Vi bör självklart inte byta ut vår egen ordlista.
Själv har jag aldrig använt liknande avarter vare sig i tal eller i skrift. Varför uttrycker man inte det man vill ha sagt på korrekt svenska?
De som förstör och vandaliserar språket tar inget ansvar för att bevara den språkliga kulturskatten för kommande generationer utan fortsätter snabbt med detta moderna språkbruk.
Min fråga till kulturministern blir därför följande:
Vilka är ministerns och regeringens tankar angående detta språkliga förfall och den till synes uteblivna språkvården, och har ministern för avsikt att ta några initiativ med anledning av det anförda?