av Runar Filper (SD)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Vid vårdnads- och umgängestvister är det inte ovanligt att föräldrar påverkar barnets inställning till den andra föräldern negativt och att barnet som känner sig satt under press och kanske hamnat i en beroendeställning till boendeföräldern därför säger saker om den andra föräldern som barnet känner förväntas från till exempel boendeföräldern.
Att föräldrar använder påverkan för att nå framgång i en vårdnadstvist eller efter att en dom avgjorts förskjuter den andra föräldern från ett barn, och det drabbar både mammor och pappor men framför allt barnet. Det leder till att barnet måste förtränga sin kärlek och vilja att träffa den andra föräldern samt andra närstående personer.
Att avskiljas från en förälder är ett trauma för ett barn, vilket inte bara påverkar barnets psykiska hälsa utan också den fysiska. Barn som avskilts från sina föräldrar har visat sig vara mer självmordsbenägna och få sämre skolresultat med ökad risk att hamna i kriminalitet och drogberoende.
De konfliktdrivande lagar och regler som finns i dag är oroande; unga barn involveras i vårdnadstvister i kombination med avsaknaden av regler som ställer tydliga krav på föräldrar att främja barns rätt till en omfattande och kontinuerlig kontakt med sina båda föräldrar och nätverk. I många vårdnadstvister används barnen som vapen mot den andra föräldern.
Det mer vetenskapliga namnet på fenomenet är föräldraalienation – parental alienation, PA. Fenomenet som påverkan leder till identifierar i många fall ingen saklig grund som kan förklara barnets avoga inställning till den ena föräldern.
Socialtjänsten måste ta del av befintlig forskning som finns om föräldraalienation och den kunskap som finns bland landets experter och ideella organisationer, så att socialtjänsten får rätt verktyg för att bryta pågående föräldraalienation.
Det är med dagens instrument och instruktioner alltför lätt för en förälder att lura myndigheter och organisationer som inte sällan tar tidiga ställningstaganden för en part utan att källkritiskt granska de uppgifter som ges.
Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga justitieminister Gunnar Strömmer följande:
Kommer ministern och regeringen att ta det här på allvar för att inte fler barn ska splittras från sina föräldrar på ett felaktigt sätt, och är ministern beredd att ta initiativ till att se över rättsförhållandet mellan barn och föräldrar i föräldrabalken mot bakgrund av hur familjerättsliga ärenden hanteras?