av Ida Karkiainen (S)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Sverige och Finland träffade år 1971 en överenskommelse med bestämmelser om bland annat fiske och fiskevård i Torne älv, den så kallade gränsälvsöverenskommelsen eller gränsälvsstadgan. Den fastslår regler för hur och när fisket får bedrivas, garanterar beståndets fortlevnad, tar hänsyn till olika intressenter och respekterar äganderätten till stor del.
I Tornedalen, både längs älven och längs Bottenvikens havskust, är det småskaliga fisket en viktig näring ur flera aspekter. Det mångfasetterade fisket har anor långt tillbaka. Ett exempel är att bygderna längs Torne älv arbetar för att håvfisket ska världsarvsklassas av Unesco. Ett annat exempel på att fisket har anor långt tillbaka fastslås i de domar som Högsta domstolen fastställt gällande yrkesfisket och fisket som bedrivs som binäring i Torne älvs havsfiskeområde kopplat till fastighetsägares äganderätt, med anor från 1700-talet.
Trots Högsta domstolens domslut har gränsälvsstadgan kommit att tillämpas olika av myndigheter under årens lopp, vilket har gett orimliga förutsättningar att bedriva ett hållbart fiske i Torne älvs havsfiskeområde, och fastighetsägarnas unika fiskerätt har urholkats.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:
Avser ministern att ta några initiativ för att upprätthålla gränsälvsstadgan och säkerställa ett livskraftigt småskaligt fiske i Tornedalen?