av Denis Begic (S)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Sverige står inför en akut bostadskris som påverkar alla samhällsgrupper, från unga till äldre. Trots detta visar den föreslagna statsbudgeten en brist på ambition och en ovilja från regeringens sida att ta tag i problemet. Det handlar inte bara om en budget som i sig är otillräcklig utan också om en regering som medger sitt eget misslyckande genom att erkänna att insatserna inte är tillräckliga.
Den nyligen presenterade budgetpropositionen för 2024 har utlöst en våg av kritik från olika aktörer inom bostads- och byggsektorn. Byggnads, fackförbundet för byggnadsarbetare, varnar för en kommande kompetensbrist som kan få långtgående konsekvenser för branschen. De menar att om inget görs nu kommer vi att stå inför stora problem när konjunkturen vänder och det blir dags att bygga i kapp det vi har missat.
Obos, en av de större bostadsutvecklarna, föreslår en statlig kreditgaranti som en lösning för att öka bostadsbyggandet. En sådan garanti skulle minska bankernas risk och därmed öka investeringsviljan inom branschen.
Samtidigt uttrycker Sveriges Arkitekter och Sabo djup besvikelse över budgetens brist på stöd till hyressektorn och klimatomställningen. De anser att regeringens nuvarande politik inte bara misslyckas med att adressera de akuta behoven utan att den också riskerar att förvärra dem.
I budgetskrivningarna på det bostadspolitiska området 2023/24 konstateras följande: ”Insatserna för en väl fungerande bostadsmarknad och ekonomisk utveckling är inte tillräckliga” (sidan 24). I ljuset av dessa skrivningar är det sannolikt många som undrar hur regeringen ser på sitt uppenbara misslyckande att ta ansvar för den akuta bostadskrisen.
Med anledning av ovanstående är min fråga till statsrådet Andreas Carlson följande:
Vilka konkreta åtgärder avser regeringen och ministern att vidta för komma till rätta med problemen på det bostadspolitiska området?