av Linus Sköld (S)
till Statsrådet Lotta Edholm (L)
Stödet för inackordering av gymnasieelever är olika beroende av var eleven bor och var eleven går i skolan. Kommuner ska ge inackorderingsbidrag med minst en 1/30 av prisbasbeloppet per månad, nio månader om året, om eleven går i en kommunal skola och vissa andra villkor är uppfyllda. Elever som går i fristående skolor kan i stället ha rätt till inackorderingstillägg från CSN enligt en tabell som relaterar till avstånd mellan föräldrahemmet och skolan. CSN:s prislista har varit oförändrad sedan 1995.
Syftet med inackorderingsstöden är att gymnasieelevers mobilitet i minsta möjliga mån ska begränsas av familjens ekonomi. Och stöden förväntas täcka sådant som kostnader för boende, resor och merkostnader förknippade med detta.
Inackorderingsstödens nivåer är dock relativt snålt tilltagna, vilket minskar deras förmåga att jämna ut skillnader i elevers möjligheter. Det en elev som måste bo på annan ort för att gå gymnasiet har rätt till är mellan cirka 1 300 och cirka 2 300 beroende på avstånd till skolan, skolans huvudman och elevens hemkommun. Det täcker sannolikt inte ens halva kostnaden för hyra för det genomsnittliga elevboendet. Konsekvensen blir givetvis att föräldrarnas ekonomi blir avgörande för om elever ska kunna välja att gå en gymnasieutbildning på en annan ort än hemorten.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet Lotta Edholm:
Hur avser statsrådet att agera för att inackorderingsstöden ska bli mer likvärdiga och för att stärka stödens utjämnande kapacitet?