av Lawen Redar (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Barns deltagande i kulturskolan påverkas av var i landet man bor, föräldrarnas ekonomiska situation och vilka de kommunala ekonomiska förutsättningarna är. Kulturskolan finns med ett rikt utbud och bra förutsättningar på vissa håll i landet där lokalpolitiker valt att prioritera verksamheten, medan det i andra kommuner knappt finns en verksamhet. Det råder stor skillnad mellan kommunerna då det på vissa håll i landet tas ut höga avgifter per termin medan det i andra kommuner kan vara helt avgiftsfritt.
Kommuner bär det primära ansvaret för kulturskolans finansiering. Kommunsektorn går dock dystra ekonomiska tider till mötes på grund av inflation och annalkande lågkonjunktur som inte har kompenserats av regeringens förslag till budget. Lagstadgad verksamhet kommer att ges företräde i de kommunala budgetarna, vilket riskerar att medföra att kulturskolan, som är en verksamhet som inte är förknippad med lagkrav, nedprioriteras. Utöver detta halverade regeringen det riktade statsbidraget avsett för kulturskolan i budgeten 2023. Allt detta kan få dramatiska konsekvenser för barns tillgång till utövande av kultur. De nationella kulturpolitiska målen riskerar att inte efterlevas.
Nyligen har det rapporterats om att nästan hälften av landets kulturskolor väntas få mindre pengar av sina kommuner under de närmaste fyra åren. Det visar en enkät bland musik- och kulturskolechefer utförd av Kulturskolerådet. I ungefär lika många kommuner väntar man sig oförändrade anslag vilket innebär en urholkning, eftersom löner och lokalkostnader samtidigt ökar.
Om barn och unga ska ha jämlik tillgång till utövande av kultur måste alla kommuner erbjuda ett rikt utbud till rimliga eller obefintliga avgifter. Då krävs att den nationella nivån engagerar sig.
Jag vill därför fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Hur avser ministern att agera för att undvika att den ekonomiska krisen i kommunerna blir en kulturskolekris och för att stärka barns tillgång till kulturskolan?