av Stina Larsson (C)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Oljeutsläppet från det grundstötta fartyget Marco Polo är en katastrof för djurlivet vid Blekingekusten. Just nu pågår omfattande insatser för att begränsa de problem som uppstått med läckande olja. Det är omöjligt att rädda alla oljeindränkta fåglar, och dessutom påverkar utsläppet livet under ytan, som blåmusslor, alger och tång.
Den senaste stora fartygsolyckan kom inte som en chock. Det handlade snarare om när den skulle inträffa, inte om. Under de senaste tio åren har ungefär 100 större och mindre oljeläckage per år upptäckts i Östersjön. Ändå får utsläppen fortgå, trots att ny teknik skulle kunna göra stor skillnad för både klimatet och miljön. Det innebär stora problem och risker med användning av olja, inte bara för natur och djurliv utan för miljön och klimatet som helhet.
Det krävs kraftfulla åtgärder för att rederier ska tvingas ta större förebyggande ansvar för sina utsläpp. Det finns ny teknik som gör skillnad. I dag renar många fartyg sina avgaser, främst svavel, i så kallade skrubbrar. Avgaserna blir renare, men i stället släpps det smutsiga vattnet ut i Östersjön. Ett medelstort fraktfartyg kan släppa ut 1 miljon liter miljöfarligt skrubbervatten i timmen.
Det är oacceptabelt att utsätta djur och natur och riskera hav, stränder och atmosfär när det finns alternativ. Stora oljeutsläpp i Östersjön får inte hända igen.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari:
Vilka initiativ är statsrådet och regeringen beredda att ta nationellt och internationellt för att skydda Östersjön mot fartygens utsläpp av olja och andra miljöförstörande ämnen?