av Åsa Eriksson (S)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Utbrottet av svinpest i Västmanland slår hårt mot alla som bor och verkar i det område som av Jordbruksverket utpekats som smittad zon. Zonen, som innefattar hela Fagersta kommun och 97 procent av Norbergs kommun plus delar av de kringliggande kommunerna, är belagda med enorma restriktioner för privatpersoner, föreningar och företag. I det som kallas smittad zon får man inte vistas i skogen för att inte riskera att skrämma vildsvin in i det område, kärnområdet, där smittade svin hittats.
Ansvariga myndigheter har agerat föredömligt snabbt och resolut vid detta första utbrott av svinpest i Sverige. Det är oerhört viktigt att stoppa smittan innan den sprider sig. Men det är också av största vikt att nu, när kärnområdet med smittade svin stängslats in, väga konsekvenserna av restriktionerna utanför kärnområdet mot nyttan av desamma. Den avvägningen kan inte myndigheten ensam göra. Den avvägningen åligger regeringen att ta initiativ till.
Boende och företagare i norra Västmanland har ställt upp på ett imponerande sätt genom att ta ansvar för att smittan inte sprids till resten av landet. Trots att skogen är en helt fundamental del av många landsbygdsboendes liv tar vi nu hundpromenader, joggingturer och ridturer på asfalterade vägar i stället för i skogen. Svamp och bär kan vi plocka i andra kommuner, men de vardagliga skogsaktiviteterna har vi fått ställa in.
Hundratals personer deltar i sökandet efter döda vildsvin på den 1 000 kvadratkilometer stora ytan, ofta i mycket svår terräng. Idrottsföreningar har ställt om eller ställt in sin verksamhet eftersom ingen får gå, springa, orientera, cykla eller åka skidor i området med restriktioner. Företag har tvingats ställa in sina aktiviteter som innehåller naturturism. Många har i praktiken belagts med näringsförbud och lider stort ekonomiskt. Skogsägare kan inte röja eller avverka sin skog. Man får inte ens plocka ut träd angripna av granbarkborre, vilket gör att ännu fler träd angrips och blir värdelösa. Skogsföretagare kan inte verka i området, och nu flaggar sågverken för att de inom kort kommer att få brist på råvara. Den som hade planerat att sälja sitt hus får tänka om, för vem vill köpa en fastighet i ett område med restriktioner?
Det här får enorma konsekvenser: ekonomiskt för många aktörer, i livskvalitet, folkhälsa, föreningsliv, näringsliv, tillväxt och samhällsekonomi. Därför måste nyttan av restriktionerna hela tiden vägas mot konsekvenserna av desamma. Människor som bor och verkar i det som kallas den smittade zonen upplever sig tvärtom bortglömda, att myndigheter och regeringen inte förstår vidden av ingreppen i deras liv. De förväntar sig lättnader när kärnområdet är instänglat och inga smittade svin hittats utanför det.
Med anledning av detta vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:
När tänker ministern och regeringen ta initiativ till en avvägning mellan nytta och konsekvenser av de restriktioner som Jordbruksverket belagt hela Fagersta och nästan hela Norberg med?