av Mikael Damberg (S)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Under våren 2022 lämnade Moderaterna och Vänsterpartiet in ett gemensamt förslag till utskottsinitiativ i finansutskottet med förslag om att tillsätta en utredning för hantering av framtida prischocker. Finansministern anförde, då i rollen som vice ordförande i riksdagens finansutskott, att regeringen skyndsamt ska utreda hur ett system skulle kunna utformas för att överföra risken för prischocker för bränsle vid kris från hushåll och företag till staten. Tillkännagivandet röstades igenom i riksdagen den 7 april 2022 (betänkande 2021/22: FiU47 s. 15).
I budgetpropositionen för 2024 skriver regeringen att den anser att tillkännagivandet har slutbehandlats i och med att Regeringskansliet remitterade promemorian Sänkning av reduktionsplikten för bensin och diesel (KN2023/03617) den 27 juni 2023. Regeringen skriver följande: ”I promemorian föreslås att kraven på minskade utsläpp i reduktionsplikten för bensin och diesel sänks till sex procent för åren 2024–2026. Det föreslås även att reduktionsnivåerna för 2027–2030 ska slopas. Slutligen har Konjunkturinstitutet fått ett utökat anslag om 5 000 000 kronor för att analysera drivmedelspriser (prop. 2022/23:1 utg.omr. 2 avsnitt 6.6.2 s. 88).”
Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga till finansminister Elisabeth Svantesson:
På vilket sätt menar ministern att en sänkning av reduktionsplikten innebär att risken vid prischocker på bränslepriser överförs från hushåll och företag till staten?