av Lars Mejern Larsson (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Svensk filmproduktion tappar mark i jämförelse med våra nordiska grannländer. Det är därför av största vikt att vi stärker den svenska filmindustrin så att den inte hamnar på efterkälken jämfört med den övriga filmvärlden.
Den svenska filmpolitiken genomgick en förändring 2017 då det filmavtalsmodell som funnits sedan 1963 försvann och ersattes med en statlig filmpolitik. Det har nu gått sex år sedan den förändringen infördes, och det är därför dags att se över filmpolitikens mål, inriktning och inte minst finansiering.
Svensk filmproduktion är viktig ur ett näringspolitiskt perspektiv då den påverkar andra näringar och skapar arbetstillfällen. Filminspelning i Sverige stärker besöksnäringen genom ett ökat intresse för vårt land som turistmål. På de orter utanför storstadsregionerna där filminspelningar sker får restaurang- och hotellnäringen ett tydligt uppsving.
Den utveckling som skett under de senaste åren går givetvis att vända, och därför välkomnar jag kulturministerns besked om att tillsätta en filmutredning. Jag vill därför lyfta fram vikten av att denna översyn genomförs inom ramen för en bred parlamentarisk utredning. Jag anser att en enmansutredning riskerar att bli allt för snäv, och jag vill därför starkt peka på att frågan till stora delar handlar om hur finansieringen av filmpolitiken ska ske i framtiden. Därför behövs det en stark samsyn bland parterna i riksdagen. En tydlig och progressiv filmpolitik kommer att ge både filmskapare och turistnäring en skjuts in i framtiden.
Jag vill därför fråga kulturminister Parisa Liljestrand följande:
Är regeringen och ministern beredd att tillsätta en parlamentarisk utredning om filmpolitikens framtid?