av Patrik Lundqvist (S)
till Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L)
Idag har många fackförbund en separat inkomstförsäkring för sina medlemmar som ett komplement till den ersättning som finns från a-kassan. Det är en frivillig extra försäkring för medlemmarna som är en stor trygghet för individen när ersättningen från a-kassan inte räcker till.
Enligt flera av förbunden inom framför allt TCO och SACO, men även LO, kommer den nya konstruktionen av a-kassan och den nedtrappning som föreslås inte bara innebära att människor får en rejält sänkt ersättning var 100:e dag. Det kommer också innebära att deras inkomstförsäkringar begränsas och stryps. I stort sett kommer inkomstförsäkringarna bara vara verksamma de första 100 dagarna, och därefter kommer de krav på att a-kassan sänks om individen har andra ersättningar göra så att extra försäkringar inte ger något.
Det här är ett rejält ingrepp och en försämring för individer som söker trygghet och har behov av att veta att de kan betala hyror, räntor, mat och annat även om de skulle bli arbetslösa, men det är också ett ingrepp i partsmodellen eftersom de extra inkomstförsäkringarna är en viktig del i de fackliga organisationernas paket de erbjuder för att kunna rekrytera medlemmar.
Det riskerar alltså inte bara att göra människor mer otrygga, utan också till att förskjuta makten mellan parterna på ett sätt som inte är önskvärt. Regeringen kallar också systemet med inkomstförsäkringar som ger mer än de nivåer som a-kassan ger för ”överkompensation” av människor.
Med anledning av ovanstående är min fråga till arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson:
Avser ministern att vidta åtgärder för att säkra fackliga organisationers möjligheter att erbjuda extra inkomstförsäkringar på samma nivåer som de kan i dag även i framtiden?