Interpellation 2023/24:77 Anslag till åtgärder mot segregation i kommuner med utsatta områden

av Teresa Carvalho (S)

till Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L)

 

Den socialdemokratiskt ledda regeringen gav 2021 Socialstyrelsen i uppdrag att fördela cirka 250 miljoner kronor årligen till 28 kommuner med utsatta områden i syfte att minska risken att unga dras in i kriminalitet. Pengarna har bland annat använts till förbättrad och fördjupad samverkan mellan socialtjänst, skola och polis, fler fältassistenter och familjerådgivare samt uppsökande verksamhet. Kommunerna uppger att medlen har gjort skillnad. 

Flera kommuner uppger att de verksamheter som byggts upp med hjälp av statsbidraget är så viktiga att de kommer att fortgå oavsett. Men – i och med att statens finansiering minskar kommer pengarna i stället att behöva tas från andra välfärdsverksamheter. Det här är mycket olyckligt. 

Redan i våras krävde vi socialdemokrater besked från regeringen huruvida satsningen skulle förlängas. Svaret dröjde, vilket förstås skapade stor oro ute i Kommunsverige. Till slut kom beskedet att regeringen minskar på anslaget från 250 till 80 miljoner kronor, det vill säga en nedskärning med 170 miljoner kronor per år. 

Regeringens nedprioritering på detta område är en del av en dubbelstöt mot kommunerna givet att regeringen och SD inte heller skjuter till det som behövs till välfärden. Vid sidan av en allmän välfärdskris riskerar vi alltså nu även att få i en situation där kommunerna måste säga upp fältarbetare och annan viktig personal som jobbar med att stoppa nyrekryteringen till gängen. Det är en mycket dålig prioritering när Sverige samtidigt befinner sig i en kris gällande det eskalerande gängvåldet. 

Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson:

 

  1. Varför skär regeringen ned på anslaget för brottsförebyggande insatser i kommuner med utsatta områden mitt under en pågående nationell gängvåldskris? 
  2. Har regeringen gjort någon konsekvensanalys gällande vilka effekter detta kommer att ha på kommunernas möjligheter att bedriva brottsförebyggande arbete – och vilka är i så fall konsekvenserna?