av Ardalan Shekarabi (S)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Svensk kriminalvård har befunnit sig stabsläge sedan i februari. Situationen i häkten och på anstalter blir allt mer ansträngd. Platsbristen gör att såväl säkerheten som det återfallsförebyggande arbetet riskeras. Enligt Kriminalvårdens beräkningar kommer antalet platser, som en följd av Tidöavtalet, att behöva tredubblas de kommande tio åren, vilket innebär att kostnaden för kriminalvården kommer att öka från 18 till 40 miljarder kronor.
Kriminalvården har hittills kunnat bedriva en såväl säker som effektiv straffverkställighet. Det gäller inte minst det återfallsförebyggande arbetet. Antalet personer som återfaller i brott ligger på en förhållandevis låg nivå, inte minst om man jämför internationellt. Men nu kommer larmrapport på larmrapport om att situationen inom kriminalvården blir allt mer allvarlig.
Enligt en rapport från fackförbundet Seko anser 65 procent av de anställda på Sveriges anstalter att kriminalvården har små möjligheter att klara sitt uppdrag. Detta är en ökning med nästan 100 procent jämfört med motsvarande undersökning år 2017.
Som en direkt följd av den situation som SD-regeringen försätter kriminalvården i kommer också förslagen om privatisering. Enligt en intervju i Dagens Nyheter öppnar såväl Sverigedemokraterna som Moderaterna för att privatisera kriminalvården.
Sverige har under en lång följd av år privatiserat offentlig verksamhet. Resultaten förskräcker. Skattebetalarnas pengar rinner ut från skolan, tågen går inte i tid och staten har förlorat kontrollen över viktiga samhällsfunktioner. Nu står tydligen kriminalvården på tur. Bara tanken på vad det skulle kunna få för konsekvenser förskräcker.
Jag vill därför fråga justitieminister Gunnar Strömmer: