av Christofer Bergenblock (C)
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Ända sedan den här regeringen tillträdde har det på socialministerns bord funnits en färdig och remissbehandlad utredning om småskalig gårdsförsäljning av alkoholdrycker. Utredningen innehåller välavvägda analyser kring frågan och även färdiga förslag till författningsändringar. Nu har det gått 1,5 år sedan regeringen tillträdde, men ännu har det inte lagts fram något förslag till lagstiftning.
Utredningens förslag innehåller en lång rad restriktioner, såsom begränsningar i produktionsvolym och inköpsvolym, krav på aktivitet i samband med inköp samt begränsningar i öppettider. Utöver det finns det förslag om att lagstiftningen bara ska gälla i sex år för att sedan utvärderas. Det finns naturligtvis anledning att vara kritiska till delar av dessa mycket långtgående restriktioner, och det hade varit naturligt om regeringen hade försökt att minska på dem vid beredningen av frågan.
Nu har det dock framkommit att regeringen gör precis tvärtom och överväger ytterligare begränsningar, vilket har skapat stor oro bland producenter och stor upprördhet hos flera riksdagspartier. Enligt vad som framkommit planerar regeringen för att inte tillåta gårdsförsäljning av drycker med över 15 procent alkoholhalt, vilket skulle innebära att destillerier inte kommer att kunna ha gårdsförsäljning. Vidare har det framkommit att regeringen planerar för att ställa krav på egenproduktion av spannmål och annan råvara, vilket skulle innebära att de allra flesta ölbryggerier inte kommer att kunna ha gårdsförsäljning.
Gårdsförsäljning är tänkt att skapa möjlighet för småskaliga dryckesproducenter att utveckla sina verksamheter och bidra till nya arbetstillfällen samtidigt som det kan leda till landsbygdsutveckling och en stärkt besöksnäring. Därför är det många som förväntar sig att regeringen levererar ett seriöst förslag utan fler restriktioner än vad som är absolut nödvändigt. Det finns därmed anledning för socialministern att klargöra hur beredningen av ärendet ser ut.
Med anledning av ovan vill jag fråga socialminister Jakob Forssmed följande: