Interpellation 2023/24:666 Regeringens hantering av kvinnofridsarbetet

av Annika Strandhäll (S)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Den senaste tre veckorna har sex fall uppmärksammats i Sverige där kvinnor misstänks ha mördats av män som de tidigare haft en nära relation med. Det är förskräckande att det ser ut så här i Sverige 2024 och ett underbetyg till regeringen då vi vet att mäns dödliga våld ofta hade kunnat förhindras.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen genomförde ett historiskt arbete för att motverka mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld genom bland annat straffskärpningar för misshandel, sexualbrott och grov kvinnofridskränkning, förstärkta regler för kontaktförbud, utreseförbud för att skydda barn från att föras utomlands för att bli bortgifta eller könsstympas, inrättandet av en särskild brottsrubricering mot hedersförtryck, inrättandet av en samtyckeslag och ett nytt barnfridsbrott som innebär att det blivit straffbart att låta barn bevittna våld mellan närstående. Detta är bara några av åtgärderna i det 99-punktsprogram mot mäns våld mot kvinnor den förra regeringen tog fram och påbörjade ett genomförandet av.

Den S-ledda regeringen gav både i ord och handling frågan om mäns våld mot kvinnor samma höga prioritet som gängkriminaliteten.

En ny rapport från Socialstyrelsen visar att offer och gärningsmän ofta haft omfattande kontakter med till exempel socialtjänst, polis eller sjukvården innan brottet ägde rum. Här måste samhället kliva fram. Vi kan aldrig acceptera att kvinnor förföljs, misshandlas och mördas i vårt land. Det handlar om grov brottslighet och måste hanteras som sådan.

Det är därför djupt oroväckande att nu tvingas åse hur den nu sittande regeringen steg för steg monterar ned kvinnofridsarbetet. Jag kommer nu lista några exempel på detta. 

• Regeringen stryper finansieringen till kommunernas kvinnofridsarbete. Efter 17 år får Sveriges kommuner inte längre några utvecklingsmedel till kvinnofridsarbetet. I en ny undersökning från Unizon uppger sju av tio kommuner att de uteblivna medlen kommer att påverka förutsättningarna att arbeta mot våld i nära relationer ”i ganska stor eller mycket stor utsträckning”.
• Regeringen lägger ned viktig kvinnofridssatsning. Det handlar om Sveriges Kommuner och Regioners viktiga kvinnofridsprojekt, som varit avgörande för att stötta socialsekreterare och verksamheter över hela landet.
• Polisen lägger ned specialenhet som arbetar med mäns våld mot kvinnor. När larmen kom om att polisen lägger ned den enda specialgrupp som är inriktad på mäns våld mot kvinnor var det knäpptyst från regeringen, trots att arbetet uppenbart borde permanentas och spridas till hela landet. Samtidigt larmar poliser om att våldtäktsfall och brott i nära relation läggs på hög.
• Pengarna till skyddat boende räcker inte. SKR varnar för att våldsutsatta kvinnor kommer att drabbas då regeringen lagt en budget som motsvarar 6 procent av vad som krävs för att leva upp till lagen. Dessutom varnar SKR för att våldsutsatta kvinnor och barn riskerar att hamna i kläm när avhoppare från kriminella gäng nu ska erbjudas hjälp på skyddade boenden. 
• Kvinnojourer hotas av tillståndsplikt för skyddat boende. Många ideella kvinnojourer menar att de kommer att ha svårt att leva upp till kraven i den nya lagen om tillståndsplikt för skyddade boenden. Regeringen saknar en plan för att lösa dessa frågor, och risken är att skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor blir ännu ett område för privata företag att tjäna pengar på. 
• Färdiga lagförslag om mäns våld mot kvinnor läggs inte fram. Trots att lagförslag om psykisk misshandel ligger färdigt på regeringens bord tas det inte vidare. Utredningar med lagförslag om sexuellt våld mot kvinnor och flickor har inte remitterats. Faktum är att propositionslistan i riksdagen för kommande året är tom på lagförslag när det kommer till mäns våld mot kvinnor.
• Stöd till brottsoffer uteblir. Trots regeringens påstådda skifte ”från förövare till brottsoffer” larmar Brottsofferjouren och stödplattformen för unga som utsätts för våld i nära relationer om att de fått neddragna medel motsvarande hela 66 procent.

När regeringen utan konsekvensanalys monterar ned politiken för att motverka mäns våld mot kvinnor har man passerat en allvarlig gräns som kan innebära skillnaden mellan liv och död.

Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer är: 

1. Hur säkerställer ministern att polisen prioriterar våld i nära relationer?
2. Vad gör ministern, inom sitt ansvarsområde, för att öka skyddet för våldsutsatta kvinnor och barn?