av Hanna Westerén (S)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Jag frågade nyligen infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) om utformningen av kompensationen för högre färjepriser i Gotlandstrafiken. Ökade frakt- och biljettpriser för färjetrafiken har påverkat den ekonomiska situationen negativt för resande till och från Gotland. Regeringen fattade därför i slutet av 2023 beslut om förordningen (2023:727) om statligt stöd till färjetrafik till och från Gotland. Regeringen aviserade det planerade stödet i samband med förslaget till höständringsbudget för 2023, och EU-kommissionen har därefter godkänt det. Regeringen ämnar ”följa” den fortsatta prisutvecklingen.
Svaret från statsrådet Carlson väcker nya frågor. Det är alltså ett antal miljoner anslagna för att åstadkomma lägre priser i Gotlandstrafiken, men det förefaller – för den som läser svaret från ministern – som att det inte har så stor betydelse hur stödet de facto är utformat eller om det i sin helhet utnyttjas för att åstadkomma lägre priser i Gotlandstrafiken. Svaret oroar mig.
Jag uppskattar att en kompensation för högre priser i färjetrafiken blivit verklighet, men det är också något ovanligt. Just för att det är ovanligt är det så viktigt att utformningen blir den rätta. Den utformning som nu sjösatts, med prissänkningar över hela spannet men under en mycket begränsad period, framstår för mig som en märklig konstruktion. En viktig del av den politiska styrningen och medborgarnas rättmätiga ansvarsutkrävande är att kunna ”följa pengarna”. Det förefaller mig komplicerat i det här fallet.
Med anledning av det anförda vill ställa följande frågor till statsrådet Andreas Carlson: