Interpellation 2023/24:557 Asylprocessens översyn i enlighet med Tidöavtalet

av Azra Muranovic (S)

till Statsrådet Maria Malmer Stenergard (M)

 

Sverige har skrivit under FN:s flyktingkonvention. Det betyder bland annat att Sverige ska pröva varje persons ansökan om asyl individuellt. I den individuella prövningen ingår att ta hänsyn till den sökandes könsidentitet och sexuella läggning, om den sökande exempelvis är homo- eller bisexuell eller är en transperson. Sverige ska ge uppehållstillstånd till den som är flykting enligt FN-konventionen men också till alternativt skyddsbehövande i enlighet med EU:s gemensamma regler.

Enligt flyktingkonventionen, svensk lag och EU-regler är du flykting om du har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning, och/eller tillhörighet till en viss grupp. Förföljelsen kan komma från hemlandets myndigheter. Det kan också vara så att myndigheterna inte kan eller vill ge skydd mot förföljelse från enskilda personer eller grupper i ursprungslandet.

Den som bedöms vara flykting får en flyktingstatusförklaring som är en internationellt erkänd status grundad på både FN:s flyktingkonvention och EU-regler. Den som har flyktingsstatusförklaring får normalt uppehållstillstånd i tre år.

Som alternativt skyddsbehövande bedöms den som löper risk att straffas med döden, utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan dehumaniserande eller förnedrande bestraffning och behandling, samt civila som riskerar skadas på grund av väpnad konflikt. Den som bedöms vara alternativt skyddsbehövande får en alternativ skyddsstatusförklaring som grundas på EU-regler.

Migrationsministern har aviserat att asylprocessen kommer att ses över i enlighet med Tidöavtalet – ett avtal som av ett flertal är bedömt som repressivt och rättighetsfrånvänt – i syfte att stärka rättssäkerheten. I Tidöavtalet föreslås bland annat att Migrationsverket ska fråntas listningen över säkra ursprungsländer till förmån för Regeringskansliets bedömning över säkra länder.

Med anledning av ovanstående är min fråga till statsrådet Maria Malmer Stenergard följande:

 

Hur kommer statsrådet att beakta asylprocessens faktiska kvalitet och rättssäkerhet i skenet av Tidöavtalet för att undvika att urholka rättsstatens principer?