av Mikael Dahlqvist (S)
till Statsrådet Anna Tenje (M)
I Sverige har vi generösa regler för att andra vårdgivare än kommunerna ska få bedriva verksamhet inom äldreomsorgen. Valfrihet är ett mantra som har drivit denna utveckling på både gott och ont. Tyvärr får vi allt fler rapporter om oseriösa privata utförare. Det handlar inte enbart om bristande vård och omsorg för den enskilde, utan den ekonomiska brottsligheten ökar också. Ytterst vilar ansvaret på regeringen, men även vi alla som företräder allmänheten har ett stort ansvar att stävja denna utveckling.
Inne på ett äldreboende i Solna ropar de äldre efter hjälp. Blöjorna är tunga och hälarna svarta av trycksår. När undersköterskan Sarah slår larm och berättar om missförhållandena vaknar hela Sverige. Visselblåsaren Sarah som arbetade som undersköterska på äldreboendet visade mod och civilkurage. Utifrån detta infördes en bestämmelse i socialtjänstlagen kallad lex Sarah som innebär att personalen enligt lag är skyldig att anmäla brister i verksamheten.
I Riksrevisionens granskning konstaterades bland annat att statens insatser inte är effektiva för att vård- och omsorgsverksamheter för äldre ska förhindra vårdskador och missförhållanden.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Anna Tenje: