av Ingela Nylund Watz (S)
till Statsrådet Niklas Wykman (M)
Den senaste tiden har det hyresavtal med en privat fastighetsägare som Domstolsverket ingått för Södertälje tingsrätt uppmärksammats. Fastighetsägaren är kopplad till en bolagskoncern som har en direkt koppling till en person i den nätverkskriminella miljön i Södertälje.
Tingsrätten ägdes tidigare av ett större börsnoterat företag som sålde fastigheten till några lokala företagare vars bolag blev en del av en större koncern. Huvudägaren i denna koncern väckte reaktioner hos såväl polis som åklagare och beskrivs som en tongivande aktör inom det så kallade Södertäljenätverket. Mannen utreds just nu för omfattande ekonomisk brottslighet.
Det är bland annat mot denna bakgrund som Södertälje kommun i flera år drivit frågan om att återinföra en kommunal förköpsrätt så att kommunen ska kunna ha rådighet över strategiskt viktiga fastigheter och på så sätt motverka den organiserade brottligheten.
Under de senaste sju åren har Domstolsverket betalat ut cirka 45 miljoner kronor i hyra till fastighetsägarens bolag. Moderbolaget har det senaste året tagit ut nästan 12 miljoner kronor i vinst. Domstolsverket har under flera år diskuterat situationen och försökt hitta lösningar för att komma ur hyresavtalet, vilket hittills inte varit möjligt. Planerna för en nybyggnation av lokaler för tingsrätten i Södertälje har försenats, och det nuvarande hyresavtalet löper ytterligare fyra år.
Det regelverk som styr på vilket sätt myndigheter i Sverige kan/får äga sina lokaler tillkom under regeringen Bildt och benämns förordningen (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter, m.m. Den bärande principen som kom till utryck i förordningen är att statens fastighetsförvaltning ska vara skild från brukandet av lokaler och mark och att enbart fastighetsförvaltande myndigheter får förvalta och äga fast egendom. Följden har blivit att många myndigheters lokaler förhyrs på den privata fastighetsmarknaden.
Den grova organiserade ekonomiska brottsligheten sker alltmer genom olika bolagskonstruktioner som verkar på den ordinarie marknaden, och fastighetsmarknaden är en av de mest lukrativa marknaderna för kriminella aktörer.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till statsrådet Niklas Wykman:
Anser statsrådet att det finns anledning att göra en översyn av förordningen (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter, m.m. för att motverka riskerna för att liknande situationer som den avseende Södertälje tingsrätt uppkommer i framtiden?