av Åsa Eriksson (S)
till Statsrådet Johan Forssell (M)
Kambodja har alltsedan valet 2018 i praktiken varit en enpartistat. Det största oppositionspartiet CNRP förbjöds året innan medan dess efterträdare Candlelight party, ledamot av Liberala internationalen, diskvalificerades inför parlamentsvalet tidigare i år av den nationella valkommissionen. På så sätt stod det styrande partiet, CCP, i praktiken som ensam kandidat. Efter valet efterträddes premiärminister Hun Sen, som innehaft sin post i 33 år, av sin son, general Hun Manet, som enda kandidat. Kambodja har med andra ord förvandlats till en auktoritärt styrd enpartistat där regeringschefskapet går i arv.
Regimen har under en följd av år brutit mot FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, som Kambodja anslutit sig till. Övergreppen gäller främst yttrandefriheten samt förenings- och församlingsfriheten. Oberoende medier existerar knappt längre, journalister och fackföreningsrepresentanter fängslas och fredliga demonstrationer upplöses med våld.
Kambodjas ekonomi är en av de snabbast växande i Asien. Tillväxten är särskilt markerad inom textil-, bygg- och turismsektorerna. Bnp per capita är dock inte mer än 1 752 dollar per år. Sverige har givit bistånd till Kambodja sedan 1979. På grund av den försämrade situationen för demokrati och mänskliga rättigheter avslutade vår förra regering allt bilateralt bistånd till den kambodjanska staten men behöll stödet till civilsamhället och människorättsförsvararna.
Människorättsaktivisternas situation illustreras skarpt av att bland de kambodjanska Right Livelihood-pristagare som nyligen skulle resa till Stockholm för att motta priset hade minst två suttit i fängelse medan tre andra inte fick utresetillstånd.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa en fråga till statsrådet Johan Forssell:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i ljuset av Sveriges nya biståndsstrategi för att stötta yttrandefriheten och civilsamhället samt skydda människorättsförsvararna i Kambodja?