av Ewa Pihl Krabbe (S)
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Rapporter om allvarliga följder av användning av lustgas rapporteras från många olika håll och har gjort så i synnerhet under de senaste åren. De som rör sig i stadsmiljöer kan inte undgå att se kringslängda lustgastuber och klistermärken som uppmanar till beställning av lustgas dygnet runt.
Enligt SCB har importen av lustgas ökat kraftigt i Sverige. År 2015 var medelimporten 5,7 ton per månad för att i mars 2023 ha stigit till cirka 100 ton per månad. Förvisso används inte hela volymen till berusning, men någon reell förklaring finns inte till denna extrema ökning av importen.
Inhalation av stora mängder lustgas kan ge både psykiska och neurologiska problem, exempelvis hallucinationer, vanföreställningar och paranoia. Detta kan leda till behov av inläggning och vård hos en redan hårt ansträngd psykiatrisk vård.
Enligt dagens lagstiftning kan lustgasmissbruk inte leda till tvångsvård enligt LVM eftersom lustgas inte klassas som vare sig alkohol, narkotika eller flyktigt lösningsmedel. Detta har också prövats i både förvaltningsrätt och kammarrätt.
Föreliggande utredning (SOU 2023:14) om lustgas och vissa frågor inom alkohol och tobaksområdet ska redovisas under senvåren 2024. Regeringen har också gett i uppdrag, i avvaktan på att utredningen redovisas, till Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna att sprida information om risker vid berusning med lustgas.
Jag vill därför fråga socialminister Jakob Forssmed: