av Yasmine Bladelius (S)
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Det väntas stora besparingar i regionerna, och sjukvården drabbas hårt. Ekots nyligen genomförda enkät visar att alla utom fyra regioner hittills antingen beslutat eller för diskussioner om besparingar. Det handlar om nedskärningar på runt 10 miljarder totalt så här långt – och ännu finns de som ännu inte hade någon siffra att uppge, så totalbeloppet väntas bli högre.
Detta kommer naturligtvis att leda till att en redan hårt ansatt hälso- och sjukvård kommer att få det ännu tuffare – men det är ingen nyhet. Under det gångna året har kommunernas och framför allt regionernas ekonomiska situation kraftigt försämrats, och Sveriges kommuner och regioner, SKR, har vid flera tillfällen uppmärksammat regeringen på att det kommer att behövas stora tillskott till kommunerna och framför allt regionerna för att ens kunna bibehålla dagens nivå i hälso- och sjukvården.
Regeringen valde i förra årets budgetproposition att satsa dubbelt så mycket på skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för kommun- och regionsektorn. Under året som varit har man sedan visat ett anmärkningsvärt ointresse för utvecklingen.
Trots larmrapporter och högljudd kritik har regeringen inte heller i budgetpropositionen för 2024 satsat en bråkdel av det som SKR menar krävs för att stävja krisen i vården.
Inför 2024 väntar nu såväl nedskärningar som skattehöjningar. I de svårast drabbade regionerna följer nu en sjukvårdskris med uppsägningar, varsel, nedläggningar och skattehöjningar till följd av regeringens budget.
Och vi ser hur det börjar hända redan nu. I Västra Götaland läggs akuten ned, i Örebro kommer de tre sjukhusen inte att kunna erbjuda samma utbud som tidigare och personalstyrkan där ska också minska med 600 personer. I Östergötland ska personalkostnaderna minskas med motsvarande 600 miljoner kronor, i Sörmland planerar man att göra sig av med 10 av de 15 kliniska apotekare som arbetar nära patienterna med att till exempel göra läkemedelsgenomgångar åt personer med flera sjukdomar och i elva regioner planeras det för höjda patientavgifter.
I min hemregion Skåne kan få ha undgått de senaste veckornas skriverier om de skenande underskotten, den politiska striden om så kallade ”synnerliga skäl” och ifrågasättandena om det ens är lagligt att göra som exempelvis de styrande Tidöpartierna i Region Skåne vill – det vill säga att aktivt budgetera för stora underskott som inte behöver återställas de kommande åren.
Detta har hyllats av sjukvårdsministern, som lyft Region Skånes beslut som ett gott exempel och uppmanat fler regioner att göra likadant. I ett svar till undertecknad i riksdagens frågestund den 28 september i år sa sjukvårdsministern: ”Man kan till och med budgetera för underskott när man har tillfälliga kostnader som inflationen påverkar, och just nu är det inflationen som påverkar pensionskostnaderna. Detta gör man i Region Skåne.”
Det är naturligtvis anmärkningsvärt att sjukvårdsministern uppmanar regionerna att budgetera för stora underskott som läggs över på våra barn och barnbarn att betala i framtiden – för att regeringen själva inte förmår att möta de behov som finns i sin budget.
Vid ett par tillfällen efter att regeringen presenterat sin budget har vi också hört statsrådet ge uttryck för att de tillför 16 miljarder till sjukvården. Bland annat vid riksdagens frågestund mellan undertecknad och sjukvårdsministern den 28 september 2023 uttryckte statsrådet sig såhär, ”totalt är det 16 miljarder som går till sjukvården. Detta är nödvändiga pengar för att man ska klara situationen”.
Dessa 16 miljarder som enligt sjukvårdsministern ska tillföras sjukvården har jag svårt att hitta i regeringen budget för 2024.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Acko Ankarberg Johansson: