av Tobias Andersson (SD)
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Expressen avslöjade nyligen att en stor andel av de kartlagda IS-återvändarna valt att söka sig till yrken där de jobbar nära barn och unga. Att vi med Sverigedemokraternas politik aldrig hade hamnat i denna situationen är bekant för de flesta. Sverigedemokraterna hade inte välkomnat de utländska IS-terroristerna till Sverige vare innan eller efter att de valde att ansluta till IS.
Nu befinner vi oss dock i denna situation, och det är viktigt att inte övriga partier och stora delar av det offentliga med flera fortsätter att vara naiva. Visst, det skulle rent hypotetiskt kunna vara som så att de som väldigt medvetet tog sig hela vägen till Syrien för att ansluta sig till en terrorsekt ångrar sig djupt och valt att viga livet åt att hjälpa barn och unga i Sverige sedan de kom tillbaka hit. En betydligt mer sannolik förklaring är dock att IS-återvändarna av strategiska skäl valt att söka sig till denna målgrupp för potentiell rekrytering.
Jag tror att jag talar för alla svenskar när jag säger att barn och unga inte ska behöva ha en IS-återvändare som till exempel socionom, lärare eller ungdomsledare. I dag är det dock ett faktum att föräldrar återkommande låter individer som anslöt sig till en terrorsekt tillbringa tid med deras barn. Någonting som dessutom pågår utan att föräldrarna har kännedom om individens bakgrund, terrorsympatier och potentiella terrorbrott.
Det behövs fler verktyg, ny lagstiftning, bättre kontroller hos arbetsgivare med mera, och denna regering har initierat en hel del arbete på området som berör flera ministrar och departement. Som minister med ansvar för ungdomsfrågor önskar jag dock fråga Jakob Forssmed hur han arbetar med dessa frågor.
Mot bakgrund av ovanstående önskar jag fråga socialminister Jakob Forssmed följande: