av Karin Sundin (S)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Sverige befinner sig i ett mycket svårt ekonomiskt läge där många hushåll drabbas hårt av kostnadskrisen. Regeringen har i detta läge valt att i budgetpropositionen för 2024 prioritera sänkt skatt på löneinkomster genom ännu ett jobbskatteavdrag.
Regeringen menar att ett jobbskatteavdrag är viktigt för att det ska vara lönsamt att gå från bidrag till arbete. Samtidigt menar regeringen att denna prioritering inte får leda till en skatteklyfta mellan yngre med arbetsinkomster och äldre med pensionsinkomster. Därför föreslår regeringen också ett förhöjt grundavdrag som innebär en skattesänkning också för pensionärer.
Således sänkt skatt för den som arbetar och sänkt skatt för den som har slutat arbeta. Men den som har en funktionsnedsättning som innebär att hen inte kan och aldrig kommer att kunna arbeta får ingen skattesänkning.
Personer som av Försäkringskassan har bedömts oförmögna att arbeta tillhör dem som har allra svårast att få pengarna att räcka till i dagens Sverige. Garantinivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen ligger långt under genomsnittliga lönenivåer och genomsnittliga pensioner. En utebliven skattesänkning för den som på grund av en funktionsnedsättning inte kan arbeta blir i praktiken en straffskatt för den som har en funktionsnedsättning.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till finansminister Elisabeth Svantesson:
Varför tar ministern och regeringen inte bort den så kallade funkisskatten?