Interpellation 2023/24:105 Äganderätten för skogsägare

av Elisabeth Thand Ringqvist (C)

till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

 

Sverige har en stark tradition av många små aktiva skogsägare som förvaltar sin skog för kommande generationer. För många av dessa cirka 300 000 människor är skogen som inkomst och säkerhet avgörande för möjligheten att bo och verka i glesbygd. Den skog som avverkas i dag står i genomsnitt i 100 år, och den skog som planteras i dag ska tas omhand av våra barn och barnbarn. Från 1950 fram till i dag har virkesförrådet ökat med 200 procent, från 1 till 3 miljarder kubikmeter. 

Centerpartiet menar att vi ska fortsätta bruka våra skogar utan att förbruka dem och att det går att förena en konkurrenskraftig svensk skogsnäring med en utveckling som bevarar den biologiska mångfalden och som tar ansvar för klimatutmaningen. För att säkerställa en sådan utveckling behöver rättssäkerheten för markägare och företag stärkas. Det behöver bli mer restriktivt för staten att hindra någon från att bruka sin mark, och det behöver även bli enklare för markägare att få ekonomisk kompensation när skogsbruk avsevärt försvåras.

Ett område där skogsägarnas ställning väsentligt behöver stärkas är tillämpningen av nuvarande artskyddsregler. Myndigheters och domstolars tolkning av artskyddsbestämmelserna har på senare år utvecklats till en parodi. Alla orkidéer, groddjur, kräldjur, fladdermöss och vilda fåglar är i dag fridlysta. Många av dessa arter har dock en stor förekomst i Sverige, och det är därför svårt att ta till sig att en orkidé som knärot, vilken förekommer på miljontals platser i Sverige, innebär stora problem för många markägare.

När det gäller fåglar tolkar Skogsstyrelsen och länsstyrelsen regelverken som att det är förbjudet att skada eller störa fåglars viloplatser, även om de bara är där någon gång per år. Det får förstås stora konsekvenser för det svenska skogsbruket. Samtidigt har myndigheterna i Finland en betydligt mer tillåtande tolkning av samma EU-regler. Så kan vi inte ha det!

Det är hög tid att regeringen ser över och förändrar artskyddsreglernas tillämpning i Sverige. Landsbygdsminister Kullgren lovade redan i våras en ny skogsutredning som skulle ta tag i dessa frågor, men sedan har det varit knäpptyst ifrån regeringen. Så länge regeringen släpar fötterna efter sig kommer avverkningsanmälningar att förbli ett ekonomiskt och känslomässigt lotteri för många skogsägare. Det är ingen rimlig ordning om vi menar allvar med alla vackra ord om att hela Sverige ska leva.

Med anledning av detta vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:

 

  1. Varför har inte ministern lagt fram några förslag baserat på de initiativ som hans parti under förra mandatperioden var med och beslutade om tillsammans med Centerpartiet för att få bort vantolkningarna av EU-direktivet om skydd för fåglar samt stärka skogsägarnas position i förhållande till nuvarande artskyddsregelverk?
  2. Hur kommer ministern att agera för att ersättningsfrågor ska bli enklare att hantera när staten vill bestämma över privatpersoners egen mark?