Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa föreskrifterna om fisk så att de innefattar berikning och är artspecifika för fiskar som föds upp och hålls av människan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Fiskar är de djur som utnyttjas i störst omfattning av människor. De används i djurförsök, som sällskapsdjur och för matproduktion, både i ”fiskodlingar” och genom att viltfångas. Det finns mer än 30 000 fiskarter och många av dessa har avancerade mentala förmågor. Flera arter lever i mycket stora sociala grupper men känner ändå igen individerna i stimmet.
Frågan om smärta hos fiskar har väckt mycket debatt under senare år, men det är numera väl visat att fiskar kan känna smärta. Nuvarande fångst- och slaktmetoder behöver anpassas utifrån detta. Av människan uppfödda fiskar omfattas av djurskyddslagstiftningen. Det finns specifika föreskrifter från Jordbruksverket som gäller hållande och transport av fiskar som föds upp och hålls av människan. Det saknas dock regler om berikning och föreskrifterna är inte artspecifika. Föreskrifterna reglerar inte heller hur bedövning och slakt av fiskar får gå till. Det är hög tid att skärpa föreskrifterna så att de innefattar berikning och är artspecifika för fiskar som föds upp och hålls av människan.
De fiskar som är vilda omfattas inte av några föreskrifter, eftersom viltlevande djur inte omfattas av djurskyddslagen. Jaktlagstiftningen i sin tur gäller endast däggdjur och fåglar. Det allra vanligaste sättet som fiskar dör på i kommersiellt fiske är genom kvävning, antingen direkt i luften eller på is. Man vet att kvävning i luft är mycket plågsamt, och för många fiskar blir det ett utdraget lidande. För vissa arter går det relativt fort, men för ålar och vissa plattfiskar kan det ta flera timmar att dö på land.
Genom att vilda djur införlivas i djurskyddslagstiftningen kommer det att gå att utfärda föreskrifter som kan reglera detta.
|
Rebecka Le Moine (MP) |
|
|
Elin Söderberg (MP) |
Linus Lakso (MP) |