De ekosystem vi är beroende av för välfärd, försörjning och överlevnad eroderas nu systematiskt med en oerhörd hastighet. Överfiske och bottentrålning förgör marina livsmiljöer. Skogar skövlas för att ge plats till palmoljeplantage och boskapsuppfödning. Industriellt jordbruk kräver pesticider och skapar monokulturer. Mineralbrytning och utvinning av olja och gas kontaminerar vattendrag och känsliga naturområden. Detta är endast ett axplock av alla de exempel som finns på omfattande miljöskadliga verksamheter som sker runt om i världen, som driver klimatförändringarna såväl som utarmar livsmiljöer och ekosystem. Trots årtionden av kännedom om de negativa sambanden fortsätter stater, företag och finansbolag att exploatera och investera i verksamheter som är förödande för planet och mänsklighet. Kortsiktig ekonomisk vinst genereras, men på längre sikt undermineras välstånd, mänskliga rättigheter och risken för konflikter och ofrivillig migration ökar. Ytterst är det ett hot mot fred och säkerhet, vilket ger en internationell ekocidlagstiftning legitimitet att erkännas som ett femte tillägg i Romstadgan, det juridiska ramverk gällande brott mot freden som reglerar Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Internationell ekocidlagstiftning kriminaliserar storskalig miljöförstöring, sätter en gemensam yttersta gräns och erbjuder en efterfrågad global åtgärd på ett globalt problem.
Påföljder som böter eller andra ekonomiska konsekvenser har inte visat sig hindra aktörer från att bedriva storskalig rovdrift på naturen. Att företag går i konkurs och lämnar över notan till samhället för sin skadliga miljöpåverkan förekommer alltför ofta. Med en internationell ekocidlagstiftning skulle beslutsfattare inom politik och företag kunna hållas personligt ansvariga och åtalas för de miljöbrott deras beslut eller agerande orsakat. Precis som juridiska personer idag kan åtalas för brott mot mänskliga rättigheter. När det som är företagsekonomiskt rationellt men skadligt för miljö och samhälle leder till att ansvariga riskerar att dras inför rätta, skapas ett kraftfullt incitament för ledare att agera hållbart. Inte minst förmodas investeringar och satsningar styras i en mer hållbar riktning. Tydliga riktlinjer är dessutom vad företagen själva efterlyser. I ett stort internationellt upprop kräver över 560 företag, bl.a. Microsoft, Ikea och Walmart, kraftfullt och skyndsamt agerande mot den ekologiska krisen världen står inför. Detta upprop kommer september 2020 i samband med att FN:s förhandlingar kring konventionen för biologisk mångfald ska inledas och företagen konstaterar i ett gemensamt uttalande att friska samhällen, resilienta ekonomier och blomstrande affärsverksamheter är helt beroende av naturen.
En internationell lag om ekocid är särskilt angeläget för fattiga länder som är socioekonomiskt utsatta då det ofta är synonymt med svag miljölagstiftning. Det är dessa länder, vars befolkningar ofta är de som bidragit minst till problemen, som drabbas hårdast av globaliseringens baksidor som exploatering och föroreningar. Vidare är friska ekosystem ett avgörande fundament för all utveckling och utan det når vi inte heller de globala hållbarhetsmålen. Lagstiftning har en starkt normerande genomslagskraft. Att storskalig miljöförstöring blir kriminellt har en viktig effekt på samhällets värderingar, vilket är av stor betydelse då vi även behöver jobba med ett förändrat synsätt i vår omställning till att leva inom de planetära gränserna. Det brådskar att hitta kraftfulla verktyg som kan vända den alarmerande trend vi just nu ser i världen. En internationell ekocidlagstiftning har enorm potential att vara just detta då Romstadgan är ett av världens kraftfullaste juridiska dokument.
Frågan om ekocid har aktualiserats ytterligare sedan Rysslands invasion av Ukraina. Rysslands krig mot Ukraina orsakar inte bara enormt mänskligt lidande, utan leder också till enorma miljökonsekvenser. Sprängningen av kraftverksdammen Kachovka är det hittills värsta exemplet. Världsbanken har uppskattat (mars 2023) att den totala kostnaden för återuppbyggnad av Ukraina ligger runt 411 miljarder dollar, vilket motsvarar 2,6 gånger landets BNP år 2022. När Rysslands militära styrkor förstör Ukrainas natur är det inte en följd av kriget, det är en taktik i sig. Skogar bränns ner, jordar och vatten förgiftas, dammar sprängs, fragila ekosystem körs sönder. Konsekvenserna kommer att vara kännbara långt efter att kriget är slut, långt utanför Ukrainas gränser. Enligt uppdateringar från Ukrainas miljöministerium har kriget orsakat minst 120 miljoner ton CO2-utsläpp, samtidigt som cirka 20 % av skogen i Ukraina är skadad. 627 000 hektar våtmarksområde hotas att förstöras, och cirka 50 000 individer av valar och delfiner har påträffats döda till följd av kriget. Ukraina själva driver frågan om att ställa ansvariga till svars för svåra miljöskador. President Zelenskyj har vid upprepade tillfällen refererat till den fruktansvärda miljöförstöring som den ryska invasionen åsamkar som ekocid, och i Ukrainas 10-punkts fredsplan ingår förebyggande av ekocid som en av punkterna. En invasion skapar enormt stort lidande och trauma. Men att dessutom ge sig på miljön fördjupar, förlänger och försvårar traumat. Ett enormt saneringsarbete och restaureringsarbete väntar, och där måste Sverige bistå på alla de sätt vi kan.
Det snabbt växande stödet för införandet av en ekocidlag visar att insikten om att välmående ekosystem är en förutsättning för mänskliga rättigheter, fred och säkerhet att nå institutionell nivå. Naturen känner inga nationsgränser och måste få ett starkt internationellt skydd under såväl krigs- som fredstid.
Sverige bör undersöka möjligheten att internationellt ta initiativet tillsammans med de stater som uttryckt intresse. Låt oss skapa internationellt samförstånd och initiera en process för att skapa en internationell lagstiftning mot ekocid.
|
Rebecka Le Moine (MP) |
|
|
Jacob Risberg (MP) |
Ulrika Westerlund (MP) |
|
Amanda Lind (MP) |
Elin Söderberg (MP) |
|
Linus Lakso (MP) |
Annika Hirvonen (MP) |
|
Jan Riise (MP) |
|