Sverige har varit förhållandevis förskonat från krig och det är få länder som har kunnat njuta av en sådan långvarig fred som vi har. Det betyder dock inte att Sverige saknar krigsveteraner; inte heller betyder det att vi saknar veteraner med fysiska eller psykiska skador. Bara sedan Kongokrisen på 60-talet har nästan hundratusen svenska medborgare på ett eller annat sätt tjänstgjort vid olika former av internationella insatser. De har av solidaritetsskäl tjänstgjort för att skapa fred och bidra till ökad säkerhet i och omkring konflikthärdar. Trots dessa insatser vet vi att veteranvården i Sverige är eftersatt och Socialstyrelsen har konstaterat att det saknas kompetens i flertalet regioner och landsting.
Veteranernas uppgifter innefattar sådant som ofta innebär stora risker, ibland med livet som insats. Det är fullkomligt oacceptabelt att de som tjänstgjort då inte får evidensbaserade behandlingar om de återvänder skadade eller traumatiserade. Det är likaså oacceptabelt att en majoritet av regionerna och landstingen saknar specialiserade mottagningar för just denna grupp. Om Sverige fortsatt ska skicka svenskar till oroshärdar är det viktigt att kunskapen om veteraners hälsotillstånd efter tjänstgöringen är god och att samhället står redo med kunskapscentrum för vård och rehabilitering.
Vårt samhälle måste vara berett att möta veteranernas behov så att de får den rehabilitering som veteraner är i behov av, vilket inkluderar en god och effektiv samordning mellan kommuner, landsting, Försvarsmakten och Försäkringskassan. Ansvaret för att detta fungerar bör i första hand ligga på staten. Staten bör likaså säkerställa att anhöriga till veteraner får det stöd de behöver efter att en närstående återvänt från en mission. Regeringen bör därför arbeta för att öka kunskapen kring veteranvården och veteraners behov. Regeringen bör även tillsätta en grupp med syftet att effektivisera samordningen kring berörda instanser samt förbättra vården för veteraner.
|
Markus Wiechel (SD) |
Björn Söder (SD) |