Rovdjuren har återtagit sin plats i ekosystemen i större delen av landet. Detta har inneburit en del konflikter, konflikter som skulle kunna undvikas genom rimligare riktlinjer och bidrag för att få ta del av viltskademedlen.
Det vanligaste sättet att skydda sina tamdjur är genom att sätta upp rovdjursavvisande stängsel. Men villkoren kräver antingen att marken är speciellt skyddsvärd som betesmark alternativt att djuren som ska skyddas exempelvis är utrotningshotade lantraser. Det innebär att bidraget nekas för att skydda betande djur på mark som inte varit hävdad historiskt. Vi anser att villkoren för att erhålla ersättning till rovdjursavvisande stängsel (RAS) bör utökas till att gälla alla sorters betesmarker.
Djurhållare som har exempelvis hjortar eller lamor kan inte enligt gällande regler erhålla bidrag för stängsling, trots att betande djur bidrar till framtida skyddsvärda miljöer och en ökad biologisk mångfald idag. Vi anser att villkoren för att erhålla ersättning till rovdjursavvisande stängsel (RAS) bör utökas till att gälla alla inhägnade tamdjur.
Schablonbidraget på 50 kr/stängselmeter ersätter knappast den material- och arbetskostnad som krävs för att sätta upp eller komplettera rovdjursavvisande stängsel. Det beror också på hur många andra som sökt om pengarna kan beviljas eller pengarna i det län man verkar i redan har tagit slut för året. Här krävs en skälig ersättningsnivå för att det svenska kulturlandskapet ska kunna hållas öppet. Vi anser att schablonbidraget bör räknas upp till en rimligare nivå kopplat till material- och arbetskostnad. Vi anser även att potten med viltskademedlen bör räknas upp för att täcka djurhållares behov av att skydda sina besättningar.
Vi socialdemokrater vill ha en levande och blomstrande landsbygd. Vi vill att djurhållare och de vilda ekosystemen ska kunna existera, sida vid sida.
|
Ewa Pihl Krabbe (S) |
Per-Arne Håkansson (S) |