Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bokföringslagen bör ändras på så vis att det nuvarande kravet på i vilken form räkenskapsmaterial ska arkiveras anpassas till dagens förhållanden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
För företag, särskilt små och medelstora, är ofta administrationen en börda som upplevs betungande. Modern teknik har dock i många avseenden underlättat för företagen att hantera sin bokföring, såväl som annan administration. Dock har lagstiftningen i alla delar inte hängt med.
I bokföringslagens sjunde kapitel regleras hur räkenskapsinformation ska arkiveras. Förutom de fullt rimliga kraven avseende vad som ska arkiveras och hur länge, ställs där också krav på i vilken form arkiveringen ska ske ”(…) räkenskapsinformation som företaget har tagit emot från någon annan skall bevaras i det skick materialet hade när det kom till företaget.”
Detta är ett otidsenligt krav som skapar extra administrativt arbete för företagen. För att ta ett exempel: Om en leverantör skriver ut en faktura, skannar in den och mailar den till kunden, kan kunden nöja sig med att arkivera den inkomna fakturan i elektronisk form, vilket i dag ändå görs i de allra flesta redovisningssystem. Men om leverantören i stället stoppar den utskrivna fakturan i ett kuvert och skickar den med post till kunden, som sedan själv skannar in den, för att läsa in informationen i sitt redovisningssystem, måste kunden därutöver också i särskild ordning arkivera den erhållna pappersfakturan. En åtgärd som inte medför något som helst mervärde vare sig för företaget i fråga, eller för den myndighet som efter en tid vill utföra någon form av kontroll.
|
Boriana Åberg (M) |
|